Dorian Grays porträtt – Oscar Wilde
Titel: Dorian Grays porträtt
Författare: Oscar Wilde
ISBN: 9789187193330
Sidantal: 237
Förlag: Sjösala förlag
Språk: Svenska
Format: Pocket
Utgiven: 2018 (original 1890)
Handling: ”Dorian Gray. Så ung, så vacker, så oförstörd. Det syns inte minst på porträttet som Dorians gode vän, konstnären Basil Hallward målar av honom. När den cyniske och kvicke lord Henry Wotton håller ett tal för Dorian Gray om ungdomens övergående prakt, sår detta ett frö i Dorian: han inser att han sakta men säkert kommer att åldras, vissna och förtvina. Är detta oundvikligt eller går det till något pris att undvika? Och är Dorian i så fall villig att betala det priset?.”
Månadens klassiker för juli (med en liten tjuvstart för jag kunde inte vänta med att läsa boken). Och vilken bok! Jag hade höga förväntningar på den och alla besannades. Var ska man ens börja?
Boken har så många lager och synvinklar. Man kan analysera Dorian Gray, en vacker men lättpåverkad ung man som influeras av lord Henry Wotton. Ibland stöter man på människor som förändrar ens liv, vilket Henry gjorde för Dorian. Allt som Henry säger är utomordentligt sant, spännande och filosofiskt. Det här får Dorian att tänka till. Han sväljer i princip allt som Henry säger. Henry förstår och märker vilket inflytande han har på Dorian och finner en slags njutning i det.
“Humanity takes itself too seriously. It is the world’s original sin. If the cave-man had known how to laugh, History would have been different.”
Basil Hallward, konstnär, blir också väldigt betagen av Dorian. När han avbildar Dorian blir tavlan hans största mästerverk. Om Basil hade en musa så vore det Dorian. Dorian önskar att han vore lika ung och oförstörd som han är i detta nu. Hans rädsla (frammanat av Henry) att åldras får ödesdigra konsekvenser i hans liv.
Som sagt kunde man diskutera varje karaktär i den här boken och säkert ha olika sätt att tolka dem och deras gärningar. För mig är det ett tecken på ett mästerverk. Jag beundrar Oscar Wilde för alla klokheter han skrivit i boken, jag skulle kunna citera sida upp och sida ner, men jag slänger in några så att ni får en bild av hans författarskap:
”Words! Mere words! How terrible they were! How clear, and vivid, and cruel! One could not escape from them. And yet what a subtle magic there was in them! They seemed to be able to give a plastic form to formless things, and to have a music of their own as sweet as that of viol or of lute. Mere words! Was there anything so real as words?”
“I have grown to love secrecy. It seems to be the one thing that can make modern life mysterious or marvelous to us. The commonest thing is delightful if only one hides it.”
“The only way to get rid of a temptation is to yield to it. Resist it, and your soul grows sick with longing for the things it has forbidden to itself, with desire for what its monstrous laws have made monstrous and unlawful.”
“Life is a question of nerves, and fibres, and slowly built-up cells in which thought hides itself and passion has its dreams. You may fancy yourself safe and think yourself strong. But a chance tone of colour in a room or a morning sky, a particular perfume that you had once loved and that brings subtle memories with it, a line from a forgotten poem that you had come across again, a cadence from a piece of music that you had ceased to play… I tell you, that it is on things like these that our lives depend. ”
Dorian Grays porträtt platsar i topp 3 av mina bästa klassiker, i sällskap av Anne på Grönkulla och Jane Eyre. En ny favorit! Jag vill absolut läsa flera böcker av Wilde.
Betyg:
0 Kommentarer
Fem år senare – Rebecca Serle
Titel: Fem år senare
Originalets titel: In Five Years
Författare: Rebecca Serle
ISBN: 9789178356195
Sidantal: 290
Förlag: Bokfabriken
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2021
Handling: ”Var ser du dig själv om fem år?
Dannie Kohans liv går precis som hon planerat, och hon har inga problem att leverera ett perfekt svar på frågan. Hon får jobbet och tackar dessutom ja till sin pojkväns frieri senare på kvällen.
Men när hon vaknar nästa morgon ligger en helt annan man bredvid henne. Nyheterna visas på tv:n och datumet i rutan är fortfarande den 15 december – men året är 2025.
Efter en chockartad timme vaknar Dannie igen i sin vanliga lägenhet år 2020.
Hon kan inte skaka av sig vad som har hänt. Det kändes annorlunda mot en vanlig dröm. Men hon är en framgångsrik advokat, och lever i verkligheten. Drömtydning och annat trams får new age-typer, som hennes bästa kompis Bella, hålla på med. Övertygad om att det inte betyder något lägger Dannie det hela bakom sig.
Tills hon fyra och ett halvt år senare stöter på mannen från sin märkliga vision.”
Boken har ett väldigt snyggt omslag och en tilltalande handling; ett framgångsrecept för bokförsäljning! Fem år senare kanske verkar som en feelgood, men skenet bedrar. Det är en bok med ett ganska stort mörker. Jag kan bara tänka mig Dannies förvirring när hon under sin förlovningskväll slumrar till i soffan och plötsligt befinner sig i framtiden för ett ögonblick. Med en helt annan man, i en helt annan lägenhet. När Dannie vaknar igen är det fortfarande hennes förlovningskväll, men eftersmaken av visionen/drömmen hänger sig kvar. Under åren är det omöjligt för Dannie att glömma händelsen. Och så träffar hon på mannen ett tag senare. I helt fel situation! Mer än så behöver du inte veta före du börjar läsa.
Jag hade så mycket känslor när jag läste ut den här boken. I ärlighetens namn vet jag inte när jag känt mig så upprörd, ilsken, upprymd och ivrig under läsningens gång. Med andra ord är det en bok som kanske delar människor. Mycket av temat i boken är etik och moral. Vad är rätt att göra och vem är det som bestämmer det? Vem bestämmer över ens lycka? Beroende på vilka egna åsikter man har så kan det avspegla sig på omdömet av boken. Jag försökte vara så neutral som möjligt under läsningens gång, men som ni förstår så väcker den här berättelsen ganska starka känslor.
Det är verkligen en bladvändare – börja inte läsa precis före läggdags! Risken finns att ni blir uppe halva natten. Jag tyckte första halvan av boken var så beroendeframkallande att det nästan var kusligt. Men senare halvan tappade en del, främst p.g.a. det mörker som utspelar sig i Dannies värld. Det är ganska tung läsning, även om jag tycker boken är väldigt bra. Inget för den inbitne feelgood-älskaren, det kan jag färdigt varna er för. Fem år senare är tankeväckande och gripande, precis vad jag behövde.
Tack till Bokfabriken för recensionsexemplaret! 
Betyg:
2 Kommentarer
Klassiker jag vill läsa
Min klassikerutmaning för 2021 är i full gång och på senaste tiden har jag verkligen fått upp intresset för klassiker. De här är jag mest sugen på att läsa, hoppeligen några under detta år:
- Anna Karenina av Leo Tolstoj
- David Copperfield av Charles Dickens
- Northanger Abbey av Jane Austen
- Unga kvinnor av Louisa May Alcott
- Det susar i säven av Kenneth Grahame
- Det blåser på månen av Eric Linklater
- Madame Bovary av Gustave Flaubert
- Spöket på Canterville av Oscar Wilde
Av de moderna klassikerna vill jag läsa:
- Sofies värld av Jostein Gaarder
- Mr. Ripley av Patricia Highsmith
- Fåglarna och andra noveller av Daphne du Maurier
- Dödsynden av Harper Lee
- Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg
0 Kommentarer
Tjänarinnans berättelse – Margaret Atwood
Titel: Tjänarinnans berättelse
Författare: Margaret Atwood
ISBN: 9789113081236
Sidantal: 363
Förlag: Norstedts
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2017
Handling: ”I en nära framtid i det som en gång var USA men som nu är den kristet fundamentalistiska republiken Gilead lever tjänarinnan Offred.
Offred har blivit statlig fånge eftersom hon är fertil och hennes uppgift är att säkra människorasens framtid genom sitt barnafödande. Alla tjänarinnor står under ständig bevakning eftersom det inte saknas statsfiender i Gilead. Muslimer och svarta har redan deporterats till apartheidliknandeområden. Tjänarinnor som passerat fertil ålder och Okvinnorna, de som inte kan få barn, skickas till Kolonierna.
Offred minns ännu tiden före Gilead då hon levde ett vanligt liv med en man och en dotter och hade en älskad mor. Nu väntar hon på den dag då hon ska ta sig bortom Muren och äntligen bli fri..”
Jag är antagligen sist på bollen med att läsa The Handmaid’s Tale. Jag har inte heller sett tv-serien och jag tror faktiskt inte jag kommer göra det heller. Men visst levde boken upp till hypen.
Det är en dystopisk värld från, troligen, framtiden där fruktbarheten rasat radikalt. Huvudpersonen Offred arbetar som Tjänarinna åt en fin familj och hennes roll är att försöka bli gravid. Allting makar på i en lugn takt till en början. Nästan för lugnt. Genom Offred glimtar vi en värld där folk lever i skräck, där religion styr samhället med en järnhand och där hängningar i det offentliga sker igen.
Under den lugna och ordentliga ytan bubblar våld och orättvisor. Det är det som Atwood gör så snyggt; en krypande känsla av att allting står fel till, även om ingen av karaktärerna säger det, det vågar de. Ändå lyckas de ibland kommunicera via kodord eller gester för att tillkännage en åsikt. Det som känns mest obehagligt är att den Tjänarinnans berättelse inte känns för långt bort från vårt samhälle, vilket är receptet för en bra dystopi enligt mig. Atwoods språk är detaljrikt och noggrant uttryckt där inget lämnas åt slumpen. Det är en konst som få författare bemästrar.
Eftersom jag är lite skadad av tv-seriens succé kunde jag bara se Elizabeth Moss framför mig som Offred. Det störde inte min läsupplevelse, men jag önskar ibland att jag inte skulle behöva se trailers till serier och filmer som baserar sig på böcker. Det besvärliga med reklam är ju att man utsätts för det vare sig man vill det eller inte.
Jag blev totalt investerad i Offred historia och jag tycker Atwood gjorde ett fantastiskt jobb med sin dystopiska värld. Jag tyckte väldigt mycket om boken och kan varmt rekommendera den, särskilt för de som inte läst mycket dystopier, den här kan vara en bra språngbräda till genren.
Betyg:
2 Kommentarer
Illuminae – Amie Kaufman, Jay Kristoff
Titel: Illuminae
Författare: Amie Kaufman, Jay Kristoff
Serie: The Illuminae Files #1
ISBN: 9780553499117
Sidantal: 602
Förlag: Knopf Books for Young Readers
Språk: Svenska
Format: Häftad
Utgiven: 2015
Handling: ”This morning, Kady thought breaking up with Ezra was the hardest thing she’d have to do. This afternoon, her planet was invaded.
The year is 2575, and two rival mega-corporations are at war over a planet that’s little more than a speck at the edge of the universe. Now with enemy fire raining down on them, Kady and Ezra — who are barely even talking to each other—are forced to evacuate with a hostile warship in hot pursuit.
But their problems are just getting started. A plague has broken out and is mutating with terrifying results; the fleet’s AI may actually be their enemy; and nobody in charge will say what’s really going on. As Kady hacks into a web of data to find the truth, it’s clear the only person who can help her is the ex-boyfriend she swore she’d never speak to again.
Told through a fascinating dossier of hacked documents — including emails, maps, files, IMs, medical reports, interviews, and more — Illuminae is the first book in a heart-stopping trilogy about lives interrupted, the price of truth, and the courage of everyday heroes.”
Jag var ganska säker på att det här skulle bli en fempoängare, allt var laddat för binge-läsning av hela serien. Som tur lånade jag första delen av The Illuminae Files från biblioteket för jag kommer troligen inte att läsa del två och tre.
Kady och Ezra flyr sin planet men hamnar i två olika rymdskepp; Alexander och Hypatia. De kan ändå ha kontakt via text kortare stunder och då får vi några glimtar av dem som personer och som ett par, eller snarare ex-par, de gjorde slut precis innan deras planet attackerades. Problemet är att båda skeppen är jagade av en fiende som kryper allt närmare, samt att personer på skeppen insjuknat i ett konstigt virus.
Om vi tar det bästa först. Jag gillar starkt formatet. Det här är ingen ”vanlig” bok, Illuminae består av transkriberingar av film- och ljudmaterial, chattar och meddelanden och andra typer av visuellt material som ska förmedla berättelsen. Det är alltså en roman som inte har löpande text. Därför är den också ganska massiv på sina ca. 600 sidor. Visst kändes det fräscht att ha en roman som är uppbyggd på ett helt annat sätt än något man läst förut.
Men det har också sina nackdelar. Det kan ibland vara svårt att få fram allas historia och alla tekniska detaljer på ett intressant sätt. För ärligt talat var det väldigt tråkigt att läsa meddelanden mellan personalen på Alexander och Hypatia. Stelt, tekniskt, tråkigt. Det blir alldeles för mycket långtråkiga utläggningar om skeppen och alltför lite persongalleri. Kady och Ezra kom ganska bra till liv genom deras chattar, men bikaraktärerna blev totalt platta. Allt funkar som sagt inte riktigt så bra i detta format.
Boken kunde ha kortats ner en aning och skippat vissa kapitel. Ibland kändes det som jag låg med läxboken framför näsan (t.ex. en ”Wikipedia”-aktig sida om planeten) och skulle plugga till ett prov. Å ena sidan fick jag en känsla av att allting som hände i boken var verkligt, eftersom layouten var så lyckad. Å andra sidan tycker jag att det ibland var svårt att 100% leva sig in i berättelsen när jag bara såg vissa glimtar och inte hade möjlighet att läsa om karaktärernas känslor och tankar. Jag är som sagt lite tudelad, det gick absolut att läsa, men ingen wow-faktor för mig.
Betyg:
0 Kommentarer
Månadens klassiker – hur går utmaningen halvvägs?
I år har jag utmaningen att läsa minst en klassiker i månaden. Hur har det nu gått? Jag är nöjd med att ha klarat av utmaningen hittills, i början av året läste jag flera än en klassiker i månaden, men på senaste har jag läst bara en per månad. Vilka har blivit lästa då?
Januari:
Februari:
Mars:
April:
Maj:
Juni:
Jag har läst Emily-serien på fyra böcker som fick en solklar femma från mig. Det bästa med den här utmaningen är att kanske hitta nya favoriter. Doktor Glas fick också fullpott från mig. Mest besviken blev jag på 1984 och Liftarens guide till galaxen. Både jättebra och lite sämre böcker, precis som jag hade förväntat mig. Nu återstår 6 månader av utmaningen!
0 Kommentarer
Liftarens guide till galaxen (del 1) – Douglas Adams
Titel: Liftarens guide till galaxen (del 1)
Författare: Douglas Adams
ISBN: 9789176433690
Sidantal: 169
Förlag: Månpocket
Språk: Svenska
Format: Pocket
Utgiven: 2005 (1979)
Handling: ”Långt ute på kanten av det aldrig kartlagda bakvattnet till den gudsförgätna änden av västra spiralarmen av vår galax finns en liten gul sol som ingen någonsin tagit notis om.
På tre minuter går jorden under och den brittiske undersåten Arthur Dent är den ende överlevande. Tillsammans med utomjordingen Ford Prefect forslas han ut i rymden.”
Månadens klassiker för juni 2021. Jag hade ganska höga förväntningar på den här. Till och med så höga att jag tänkte plöja igenom alla fem delar på ca. 800 sidor. Men så blev det inte. Efter första delen kände jag bara ett stort nope!
Jag vet inte om handlingen behöver närmare presenteras, de flesta känner till den från förut. Och vad kan man ens säga? Enligt mig är den här boken bara rörig. Det finns en röd tråd i Arthur Dent, en människa som hamnar ut i rymden med en utomjordning. Men Arthur är en platt karaktär, egentligen uppfattar jag att han har ringa syfte i berättelsen. Mest vill Adams slänga in en massa stojigheter i berättelsen, vilket han också gör utan att beakta någon storyline. Snabbt slängs karaktärer hit och dit, landskap beskrivs och planeter besöks, hans fantasi skenar iväg från det ena till det andra. Samtidigt som han vill vara rolig och göra parodi på sci-fi. Nej, för mig blev allt en enda soppa.
Jag kan ändå förstå storheten i boken. Speciellt för de inbitna sci-fi-fantaser som läst mycket i genren. Jag tror man på ett annat vis förstår humorn i den. För mig blev alla tvära kast lite för mycket. Jag ”förstår” humorn men jag såg inte det lustiga i den. Babelfiskar i örat, handdukar som vapen och siffran 47. Jaha?
Det var också en bookstagrammer som sa att man behöver läsa flera delar för att verkligen förstå berättelsen, så mitt ogillande kanske ligger i att jag stannade vid en del. Men livet är för kort att kämpa igenom böcker som man egentligen inte är intresserad av. On to the next!
Betyg:
.”
0 Kommentarer
Akta er killar här kommer gud och hon är jävligt förbannad – Linda Skugge
Titel: Akta er killar här kommer gud och hon är jävligt förbannad
Författare: Linda Skugge
ISBN: 9789164201003
Sidantal: 280
Förlag: Piratförlaget
Språk: Svenska
Format: Pocket
Utgiven: 2003
Handling: ””Hur kan man INTE älska sina barn? Vad är det för störning som gör att man INTE kramar och pussar sina barn och säger att man älskar dem och att de är bra och att man alltid alltid alltid kommer att stötta dem och ta hand om dem? Jag fattar det inte.”
Med skarp iakttagelseförmåga, med oräddhet och ett språk som biter kräver Linda villkorslös kärlek för alla barn. Hon ger oss lektioner i feminism, argumenterar för rätten till kejsarsnitt, resonerar kring abort, porr, föräldraförsäkring och andra ständigt aktuella ämnen. Linda Skugge har förmågan att vara skitförbannad och rolig på en gång – det visar hon tydligt i ”Akta er killa här kommer gud och hon är jävligt förbannad”, ett urval av Lindas samlade krönikor mellan åren 1998 och 2001.”
Den här boken minns jag från tidigt 00-tal, även om jag själv inte var så gammal. Kanske var det något med omslaget och titeln som var minnesvärt. Jag har inte läst någonting av Linda Skugge tidigare och är helt obekant med henne som person. Jag hade med andra ord ingen aning vad jag gav mig in på.
Det här är en svår bok att recensera. Jag minns inte att jag recenserat krönikesamlingar tidigare. För dryga 8-10 år sedan läste jag Marian Keys Under täcket och Tankar från sängkanten men jag skrev inte recensioner på den tiden. Jag minns att jag gillade formatet, det är lättlästare än noveller och ofta ganska roliga anekdoter och tankegångar. Därför var jag väldigt nyfiken på Skugges bok.
Jag visste att det skulle finnas ett feministiskt tema. Jag anade också att boken var ganska upprörande och/eller revolutionerande för speciellt unga kvinnor i början av 00-talet. Linda Skugge skrev krönikorna för Expressen och många gånger under bokens gång kommer jag på mig själv att undra vad jag som 20-åring skulle ha tänkt och tyckt om jag läst dem då när de va färska, i en tid då feminismen var annorlunda än idag. Dock har vissa saker inte ändrat på 20 år, saker som Skugge skriver om är ämnen som än idag är precis lika aktuella. Sorgligt men sant.
Jag undrar också vad Skugge själv tänker om sina krönikor från den här tiden. Står hon bakom dem fortfarande, eller kanske bara vissa?
Om krönikorna varit längre än de var (ca 2 sidor) så skulle jag nog baxnat. Det är intensiva texter, ofta en aning oredigerade kan jag tycka. Skugge använder mycket CAPS LOCK när hon vill POÄNGTERA saker. Det känns barnsligt och oprofessionellt, det ska väl gå att få fram poänger utan att alltid skriva ord med versaler, som om läsaren inte annars förstår. På ett vis blir också hennes stil på krönikorna ganska arga, och ja, hon var ofta arg. Det var ganska kul att läsa, speciellt då man höll med om textens innehåll. ”Ja, precis sådär är det”. Härligt att man ryter ifrån.
Men andra texter hade jag svårt med. MYCKET (see what I did there?) svårt med. Det känns ibland som ett dagboksformat där en människa häller ur sig saker precis hur som helst, utan att bry sig om vem som läser det. Kanske var det just den typen av texter som Expressen ville ha, de lockar läsare. ”Vad ska Skugge skriva om idag då?”. Men jag vet inte vad man får ut av att smutskasta personer på det sätt som Skugge gör, t.ex. Charlotte Nilssons sminkning. Nu råkar jag faktiskt komma ihåg Nilssons läppar som hade en gnutta för mycket läppenna för min smak, men är det hela världen? Är det verkligen så provocerande? Eller ville Skugge bara utmana oss i vårt sätt att tänka på kvinnor och om sminkningar?
Nej, jag kan inte rekommendera boken. Det finns kanske ett visst historiskt perspektiv i den om man tittar på vad som hänt sedan dess och att Skugge var före sin tid med mycket av vad hon skrev. Men den feminist hon ansågs sig vara då är inte den typen av feminist jag själv känner igen mig i. Det är mycket skuldbeläggande, ilska och fingerpekande. Det ska uppfattas som ”roligt” också. Jag tyckte inte en enda krönika var rolig. Hon är arg, men också många gånger med all rätt. Det är inte alltid jag är intresserad bara. Det här är en människas tankar bland många. Det var ganska tungt att läsa hela boken faktiskt.
Betyg:
0 Kommentarer
Beautiful Creatures – Kami Garcia, Margaret Stohl
Titel: Beautiful Creatures
Författare: Kami Garcia, Margaret Stohl
ISBN: 9789155258986
Sidantal: 528
Förlag: Bokförlaget Semic
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2013 (original 2009)
Handling: ”En förbannelse, ett val, två öden … När sextonårige Ethan möter den nya mystiska tjejen Lena, inflyttad till det lilla sydstatssamhället Gatlin, slår det gnistor. Hennes gröna ögon, mörka hår och gåtfulla personlighet fascinerar Ethan. De dras obevekligt till varandra, men deras kärlek är farlig och hotar att avslöja mörka hemligheter ur det förflutna.
När Lena fyller sexton år kommer hon att förändras. En okänd värld av magi väntar på att slå klorna i henne. Hennes krafter håller på att vakna, och hennes kärlek till Ethan kan inte få fortsätta … Men Ethan är beredd att göra vad som helst för att inte förlora Lena. Han tänker inte ge upp”
Ett spontanlån från biblioteket. Jag kände mig lite sugen på en riktig YA-smällkaramell med magi och romantik, helst i stil med Twilight-sagan. Det här var ju ganska nära. Var det en bra bok då?
Ethan är den typiska sportfånen i en småstad där alla känner alla. Det finns dock en familj som inte är accepterad och farbrodern i huset anses vara ”galen” och suspekt på alla vis. Hans brorsdotter Lena flyttar in hos honom och försöker få en normal tillvaro i skolan. Tyvärr är varken skolans elever eller föräldrarna särskilt vänligt inställda till Lena och hennes familj. Ethan märker att han kan kommunicera med Lena genom tankar och drömmar, vilket leder till att de omöjligt kan vara ifrån varandra. Ethan lär känna Lena och hennes familj, som öppnar en helt ny värld för honom.
Jag tycker temat i boken är bra. Visst är karaktärerna sådär typiskt tonårssaktiga och såklart skulle Ethan vara en sportfåne och Lena en svartklädd ”mystisk” tjej. Själva stommen i berättelsen bär inget nytt. Vissa aspeketer med magin tyckte jag var intressanta och inte helt kopierade. Det fanns någon sorts mysfaktor i berättelsen samt en mörk, lite halloween-aktig, stämning som jag tyckte lyfte boken.
Om jag bortser från alla klyschor och vissa fåniga steg i händelseutvecklingen så var boken faktiskt helt okej! Ganska klassisk YA-från tidigt 2010-tal då många böcker var i den här stilen. Dock är den för lång, vissa scener var på tok för långsamma och utdragna. Jag föredrar YA-litteratur som är lite mer kompakt och driven berättarmässigt.
Betyg:
0 Kommentarer
Läst i maj 2021
Antal böcker sammanlagt: 11
På svenska: 11
På engelska: 0
Antal sidor: 3, 058 sidor
Recensionsexemplar: 3
E-böcker: 1
Månadens bästa: Niceville av Kathryn Stockett
Månadens sämsta: Audreyflickorna av Monika Björk
Månadens finaste omslag: Bikupan av Sarah Crossan
Månadens lästa klassiker: 1984 av George Orwell
Kommentar: Det blev en del böcker i retro-tema, vilket inte direkt är någon överraskning när det gäller mig. Lite besviken blev jag på både Populärmusik från Vittula och 1984 som jag trodde skulle nå upp till fyror i betyg. Niceville visste jag att skulle vara min typ av bok och den älskade jag.
Jag är nöjd med att jag hann läsa så mycket, Athena: Det är aldrig för sent! läste jag i ett svep hos frisören, så länge tog det. Håret blev fint också.
0 Kommentarer