Vi minns 50-talet: en nostalgitripp – Andreas Nyberg

Titel: Vi minns 50-talet: en nostalgitripp
Författare: Andreas Nyberg
ISBN: 978-91-8018-397-0
Sidantal: 294
Förlag
: Lind & Co
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2022
Handling
: ”Statsminister Tage Erlander regerar Sverige under 1950-talets rekordår. Framtidsoptimismen är stark när svenska folket åker på tältsemestrar och charterresor och många skaffar bil. I Stockholm byggs flera nya förorter och dessutom tunnelbana.
Sångaren ”Snoddas” får tidernas genombrott i Lennart Hylands radiosuccé Karusellen, och även Lill-Babs, Siw Malmkvist och Owe Thörnqvist slår igenom, liksom det nya amerikanska fenomenet rock’n’roll med Elvis Presley, Chuck Berry och Little Richard i spetsen. Vurmen för det amerikanska gör att vi svenskar får en ny kategori ungdomar: raggarna.
I USA får vår filmstjärna Ingrid Bergman sin andra Oscar samtidigt som regissören Ingmar Bergman blir internationellt känd. Men vi svenskar föredrar filmer med Åsa-Nisse!
Sven Tumba gör ishockey till en folksport och i New York knockar Ingemar amerikanen Floyd Patterson och blir tungviktsmästare i boxning. I fotbolls-VM på hemmaplan 1958 blir det svenskt silver samtidigt som tv:n får sitt genombrott.

Vi minns 50-talet – En nostalgitripp fortsätter den rikt illustrerade serien med spännande återblickar på Sveriges kultur och samhälle.”

Jag har tidigare läst Nybergs Vi minns 40-talet, det var givet att fortsätta med den fantastiska och koncisa fortsättningen om 1950-talet. 50-talet var mindre betonat av krig, men desto mer om amerikaniseringen och framtidsoptimism. Filmbranschen, särskilt Hollywood, gör storslagna filmer med bland annat Ingrid Bergman i huvudrollen. Nu utmanar svenska filmer också tabun genom att t.ex. visa nakenscener. Mycket hade sitt brytningsskedet i 1950-talet. Visste ni att den globalt använda fredssymbolen ritades på just 1950-talet?

Mitt favoritkapitel var givetvis det om litteraturen. Jag fick massor av bra tips och en del kände jag till från förut. Det som alltid slår mig när man tittar på litteraturen i historisk spegel är att den är väldigt mansdominerad. De tunga författarnamnen, akademiledamöter och Nobel-prisvinnare är till största delen män. De facto vann ingen kvinna Nobel-priset på hela 1950-talet, men det är förstås inte konstigt med tanke på hur få kvinnor som vunnit sedan priset stiftades.

Jag tycker om att det finns särskilda temakapitel och skilda kapitel för varje år under årtioendet. Idrottskapitlet är för mig totalt ointressant, men det kan tänkas intressera många. Boken talar till en bred publik och har fångat upp det väsentliga ur historisk och kulturell synvinkel.

Jag skulle gärna se bilder i färg, nu är boken i svart-vitt. Sedan är den givetvis ganska fokuserad på svenska händelser, även om internationella händelser finns nämnda. För mig blir det mera en upplysning om Sveriges 50-tal, vilket jag inte har något emot. Ibland kan jag sakna att läsa om Finlands 50-tal, men på svenska. Den här boken riktar sig till svensk publik, så den uppfyller sin målgrupp väl. Perfekt för att lära sig allt det väsentliga om årtioendet!

Jag ser väldigt mycket framemot följande del som är mitt favorit årtioende, nämligen 1960-talet!

Tidigare läst av författaren:

Tack till Lind & Co för recensionsexemplaret!

Betyg:


0 Kommentarer

Radhusdisco – Morgan Larsson

Titel: Radhusdisco
Författare: Morgan Larsson
ISBN: 978916420332
Sidantal: 437
Förlag
: Piratförlaget
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2010
Handling
: ”Radhusdisco är en varm och rolig bok om Morris färd mot vuxenvärlden i åttiotalets Trollhättan.

Här möter vi Morris föräldrar: mamma som skickar runt Morris bland alla barnfamiljer i bekantskapskretsen för att han ska smittas av påssjuka, pappa som har en förmåga att få det lilla att kännas stort och som berättar om indianer och äventyr.

Morris trivs med kompisarna på lågstadiet, tjejernas favorit Linus, grannen Henke och Ubbe med de nyaste leksakerna och alldeles speciella lekregler. Motvilligt flyttar han till det gula tegelradhuset och en ny skola och en ny tid, mellanstadiet. Men här finns magister Cliffhanger som berättar historier som ingen annan och nya vänner som han delar både roligt och sorgligt med. På högstadiet blir världen lite större, tjejerna viktigare och drömmen om att få dansa tryckare till True Colors med just den där speciella tjejen kanske viktigast av allt.”

Det här med uppväxtsskildringar är lite knepigt. Ibland tycker jag väldigt mycket om det, ibland blir jag vansinnigt trött på att höra en berättelse från en och samma interna vinkel. Radhusdisco handlar om Morris som bor i våningshus och radhus, inne i labyrinterna finns de andra vännerna som också bor där; alla dessa familjer som är lika och olika varandra. Vi får följa Morris från lågstadiet mot vuxenlivet, genom vänskap och kärlek. Mot slutet börjar jag vara en aning mätt på berättelsen.

Bokens första del är starkast. Där finns många beskrivningar som jag tror man kan känna igen sig i. Jag imponeras över Larssons sätt att skildra ett barns tankar och funderingar, jag skrattar till ibland åt anekdoterna, bl.a. det mera välbärgade ensambarnet Ubbe som mutar till sig vänner genom sina fantastiska leksaker som ingen riktigt får leka med. Avundsjukan, fascinationen och jämförelserna – allt det där som barn går igenom när de växer upp. Andra gånger är det tokroliga pinsamheter som händer åt Morris själv och åt kompisarna, vilket jag också kunde uppskatta.

Det är därför svårt att säga varför jag inte fastnade för berättelsen. Jag engagerade mig helt enkelt inte riktigt tillräckligt, jag tror att en av orsakerna är att berättelsen svällde allt mer. Mot slutet kunde vissa händelser få tiotals sidor med dialoger i det oändliga. En mer koncentrerad berättelse hade skapat större effekt, särskilt när man här använder sig mycket av humor och en mera rapp och finurlig berättarstil. Boken blev segare ju längre in man kom, kanske författaren förvillade sig aningen för långt i sina egna minnen och vågade inte skära ner tillräckligt. Jag kände mig allt mer som en betraktare av främlingar snarare än läsaren som får vara med inne i berättelsen. Det blev stundvis tråkigt med all grabbig dialog, men vad annat skulle det finnas i en ung grabbs uppväxt? Jag tror snarare att det var mig det var fel på den här gången.

Onekligen hade författaren säkert kul när han skrev boken, jag tycker det känns som om texten kom rakt ur minnet och hjärtat. Jag tror den här boken kan tilltala många, speciellt män som växt upp under 80-talet. Det finns gott om roligheter och saker att känna igen sig i, även om just jag inte kände igen mig i så mycket.

Betyg:


0 Kommentarer