Mid-Year Book Freak Out Tag 2021

Nu är vi redan i slutet på juli av 2021, hur går det då med läsningen? Gör gärna tagen du också!

1. Best book you’ve read so far in 2021?

Emily-serien är de bästa jag läst i år. L.M. Montgomery har verkligen seglat in som en av mina absoluta favoritförfattare.
Men jag kan ju inte låta bli att nämna ett par andra femmor:

2. Best sequel you’ve read so far in 2021?

3. New release you haven’t read yet, but want to?

Utkommer augusti 2021:
1970s, Mexico City. Maite is a secretary who lives for one thing: the latest issue of Secret Romance. While student protests and political unrest consume the city, Maite escapes into stories of passion and danger.

Her next-door neighbor, Leonora, a beautiful art student, seems to live a life of intrigue and romance that Maite envies. When Leonora disappears under suspicious circumstances, Maite finds herself searching for the missing woman—and journeying deeper into Leonora’s secret life of student radicals and dissidents.

Meanwhile, someone else is also looking for Leonora at the behest of his boss, a shadowy figure who commands goon squads dedicated to squashing political activists. Elvis is an eccentric criminal who longs to escape his own life: He loathes violence and loves old movies and rock ’n’ roll. But as Elvis searches for the missing woman, he comes to observe Maite from a distance—and grows more and more obsessed with this woman who shares his love of music and the unspoken loneliness of his heart.

Now as Maite and Elvis come closer to discovering the truth behind Leonora’s disappearance, they can no longer escape the danger that threatens to consume their lives, with hitmen, government agents, and Russian spies all aiming to protect Leonora’s secrets—at gunpoint.

Velvet Was the Night is an edgy, simmering historical novel for lovers of smoky noirs and anti-heroes.”

4. Most anticipated release for the second half of 2021?

Jag älskade både En sax i hjärtat och Döden klär i domino, så jag ser väldigt mycket framemot att läsa om Hannah Lönn igen!

5. Biggest disappointment?

Jag hade verkligen högre förväntningar på Hundra år av ensamhet. Synd att vi inte klickade!

6. Biggest surprise?

Jag visste ingenting om boken före jag började läsa, jag hade inte ens hört talas om den innan. Den var underbar och på så vis en trevlig överraskning!

7. New favorite author?

Jag älskade Dorian Grays porträtt och blev verkligen sugen att läsa flera böcker av Wilde. Hoppas de är lika bra.

8. Newest fictional crush?

För tillfället håller jag på med den stora tegelstenen Anna Karenina och jag tycker det finns något mycket intressant med Levin.

9. Newest favorite character?
Emily. Igen! Det kommer inte finnas någon karaktär i år som jag kommer tycka bättre om. Det är jag säker på.

10. Book that made you cry?
Emily. Igen. Jag vet. Det börjat bli tjatigt nu. Men det är verkligen ovanligt att mina ögon tåras. Men hur kunde de inte det när jag tyckte så synd om Emily?

11. Book that made you happy?

Mysigare middle grade får du leta efter!

12. Favorite book to movie adaptation you’ve seen so far this year?
Tyvärr ingen.

13. Favorite review you’ve written this year?

Det var så kul att anteckna lite tips från 40-talet!

14. Most beautiful book you bought this year?

Ett omslag som vissa kanske tycker är hur tråkigt som helst. Jag älskar det!

15. What books do you really need to read by the end of this year?


En kommentar

Lämna världen bakom dig – Rumaan Alam

Titel: Lämna världen bakom dig
Originalets titel: Leave the World Behind
Författare: Rumaan Alam
ISBN: 9789100189068
Sidantal: 253
Förlag:
Albert Bonniers förlag
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2021
Handling:
”Semester. Ett sommarhus i oväntad radioskugga.
Två privilegierade familjer som plötsligt tvingas dela på utrymmet.
En katastrof.”

Det är en aning svårt att skriva om boken utan att avslöja något men i stora drag handlar den om en familj som på sin semester hyr ett hus ute på landet för att bara slappa och njuta. En natt knackar husets ägare på dörren och vill övernatta. Allting blir ganska konstigt. Familjerna känner inte varandra och dessutom pågår det något konstigt där ute. Husets ägare bekräftar att något inte är som det ska vara, men vad är det som pågår?

I en ganska klaustrofobisk miljö lär familjerna känna varandra och dessutom gör de sitt bästa att förstå omvärlden. I radioskugga. Oro och ångest över nutid och framtid präglar stämningen i huset. Hur reagerar man i kriser? Vad gör man med all ovisshet?

Jag tycker författaren gjorde ett fantastiskt jobb att bygga upp stämning i denna ganska korta och koncisa roman. Hela boken är det något som skaver i mig; karaktärerna beter sig märkligt, allting beter sig underligt? Men jag tror det är meningen också. Jag tycker berättelsen känns aktuell och precis rätt just nu. I betyg blir det en trea för handlingen men en fyra för stämningen!

Betyg:


En kommentar

Hundra år av ensamhet – Gabriel García Márquez

Titel: Hundra år av ensamhet
Författare: Gabriel García Márquez
ISBN: 9789146169918
Sidantal: 360
Förlag:
Wahlström & Widstrand
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
1982 (original 1967)
Handling:
”Fantasi och realism smälter samman till en sagolik verklighet i Hundra år av ensamhet, ”ett av de mest betydande verk som den spansk-amerikanska litteraturen frambragt”. García Márquez’ egen födelseby i Colombia, Arca-Cataca, har inspirerat till berättelsen om byn Macondo och familjen Buendía som rymmer vilda, destruktiva män och kloka, kämpande kvinnor. Romanen är fylld av vitalitet, fantastiska historier och bisarra detaljer. Läsaren får möta Macondos grundläggare som besitter gigantiska krafter och en okuvlig vilja, hans hustru Ursula, revolutionären Aureliano, lika stor i kamp som nederlag, släktens extravaganta kvinnor samt den sista generationen Buendía med en ny Aureliano, isolerad från hela världen utom från sin älskade.”

Jag har inte läst många nobelprisvinnare men det har jag försiktigt tänkt ändra på. Om boken verkar intressant, vilket Hundra år av ensamhet gjorde. Magisk realism är en tema i skönlitteratur jag egentligen är ganska obekant med, och ärligt talat vet jag inte riktigt vad jag tycker om det. Eller om jag ens förstår det. Det finns en osäkerhet i mig när det kommer till magisk realism – ska det vara sådär flummigt, kanske meningen är att man inte alltid ”ska förstå” det? Tänk om jag helt missuppfattar en scen eller situation. På något sätt stör det mig om jag inte vet vad som pågår i boken. Ett exempel från den här besten, som vann nobelpriset i litteratur 1982, är när det flyger gula fjärilar när personen närmar sig. Jag antar att fjärilarna inte är riktiga, men på vilket sätt ska jag som läsare förstå betydelsen av dem i texten? Slänger man in lite vad som helst? Ja, som ni ser behöver vi kanske ett helt separat inlägg för magisk realism i böcker.

Gabriel García Márquez skildrar en gigantisk släktsaga som pågår i flera generationer. I början av boken finns ett litet släktträd för att hålla reda på allihop, vilket underlättar en hel del, dock får man förstås vissa spoilers av att läsa igenom trädet. Även om jag tycker att det inte stör i detta fall eftersom handlingen inte till stort handlar om ”vem som får barn med vem”, utan mera om det som händer i en familj under många släktled.

Vi får vara med från alltings början när José Arcadio Buendía och hans fru Ursula grundar Macondo, byn som kommer vara hjärtat i berättelsen. Deras barn José Arcadio, Aureliano och Amaranta blir den första generationen som växer upp i Macondo. I början var det ganska enkelt att hålla reda på namen (José Arcadio x 2) men ju fler barn, barnbarn, barnbarnsbarn det kom så blev det rörigt med José, Arcadio och Aureliano i alla tänkbara former. Jag har aldrig läst en bok där alla karaktärer delar samma namn och dessutom lever flera av dem samtidigt.

Men jag tacklade namnproblemen ganska bra genom att noga tänka igenom vems barn det var och ibland lunta i släktträdet. Boken kräver därför mycket koncentration. Det är inget du kan läsa medan du har en massa distraktioner. Bäst funkade det att läsa ganska långa sektioner åt gången.

Själva berättelsen handlar ganska mycket om krig, om hur personer bygger ett samhälle och hur deras gärningar påverkar andra och framför allt familjen. Många begår samma misstag om och om igen. Detaljerna i boken är bisarra (magisk realism) och karaktärerna är trovärdiga, om än ganska obehagliga. Kanske det är den primitiva miljön som gjorde boken tungläst för mig. Jag förstod Gabriel García Márquez poäng med berättelsen, men jag tyckte inte det var tillräckligt intressant läsning. Familjemedlemmarna stökar till det, strider, skaffar barn, grälar lite till, dör, föder fler barn osv. Det är ganska mycket råhet, men förstås en del kärlek. Även om det kanske inte är kärlek så som vi, i vårt samhälle idag, betraktar kärlek.

Jag kan inte rekommendera boken. Den har blandade åsikter från förut, de finns de som älskar den och de som inte gillar den. Många har problem med att karaktärerna heter samma saker, så till den grad att de lagt ner boken. Även om jag inte gillade boken som helhet så fanns det partier i den som jag tyckte var väldigt snyggt skrivna och läsvärda. Här kommer några av mina understrykningar:

”Säg honom, sa översten leende, att man dör inte när man borde, utan när man kan.” Den här meningen beskriver mycket av bokens händelser för mig.

Här kommer ett stycke från sidan 148, när övereste Aureliano Buendía blivit en form av krigshjälte.

Just den natten, då hans auktoritet hade erkänts av samtliga rebellchefer, vaknade han häftigt och begärde med höga rop att få ett täcke. En inre kyla, som strök honom utefter benstommen och även plågade honom mitt i solskenet, hindrade honom flera månader från att sova, tills han så småningom hade vant sig vid den. Maktens rus började upplösa sig i häftiga ryck av vresighet. För att finna ett botemedel mot frossan lät han skjuta den unge officer som hade föreslagit mordet på general Teófolio Vargas. Hans order utfördes innan han hade gett dem, ja innan han hade tänkt dem, och gick alltid längre än han hade vågat sikta. Vilsegången i den ändliga maktens ensamhet började han förlora orienteringen och plågades av människorna som hyllade honom i de besegrade byarna. Han tyckte att det var samma människor som hyllade fienden. Överallt mötte han ungdomar, som såg på honom med hans egna ögon, som tala med hans egen röst, hälsade på honom med samma misstroende som han själv hälsade på dem som påstod sig vara hans barn. Han kände sig skingrad, upprepad, ensammare än någonsin och var övertygad om att hans officerare ljög för honom.

Betyg:


0 Kommentarer

Att läsa klassiker, om läsvanor och lästempo

I min klassikerutmaning (månadens klassiker) för 2021 har jag bekantat mig med en hel del böcker jag kanske inte annars skulle plockat upp. Det har gett mig en hel del nya insikter, framför allt om läsning. För många år sedan läste jag Jane Austens Stolthet och fördom och förstod inte alls grejen. ”En tråkig, intetsägande bok” blev omdömet. Om jag skulle läsa om den idag tror jag inte jag skulle ge samma betyg. Varför?

Jag tror att man måste vara på en viss nivå, läsförståelsemässigt, för att alla gånger ens orka hänga med i en klassiker, speciellt om den är lite äldre.

Precis som med musik och filmer så finns det mycket litteratur som följer ett slags mönster som vi blir vana vid. Det ska finnas en tydlig början, en plot, gärna en plot-twist och ett ordentligt avslut. Det ska finnas ett tydligt karaktärsgalleri och helst inte för många karaktärer. Vi vill ha handlingsdriven text där vi hela tiden har något som lockar oss att läsa vidare. Det får inte blir segt och trampa på stället.

Vissa klassiker tycker jag inte alls passar in i dagens modell. Det finns såklart mängder av olika klassiker och samtida böcker som går sin egen väg, men om man tänker på det stora hela. För att uppskatta en klassiker måste man kanske lägga in en annan växel. Ofta måste man läsa långsammare och verkligen ta in texten, speciellt om den inte fokuserar starkt på att det ska hända saker hela tiden. Det kan vara en enda mening som en karaktär säger som avgör stora händelser eller en stämning i boken. Många samtida böcker slänger in mera vardagligt prat i sina dialoger. Dessutom är klassiker ofta föråldrat i språket, människor använde ett annat sätt att föra sig och uttrycka sig. Då beter sig också karaktärerna annorlunda.

Under 7 år har jag nu läst böcker intensivt (60-80 böcker per år ungefär). Det handlar inte nödvändigtvis om hur många böcker jag läst men att jag har läst mycket; använt hjärnan för läsning, och därmed tränat upp den. Läsning är såklart inget som hjärnan kan av sig självt. Jag förstod att klassiker måste läsas ”med andra ögon” än det jag är van vid, men ändå tog det emot att läsa klassikerna. Ofta är vi rädda för dem. Ibland är de tjocka, gammaldags språk eller mycket hypeade och vi tänker att vi kanske inte kommer gilla dem. Ibland verkar handlingen tråkig, speciellt krigsskildringar är inget jag intresserar mig för. Men om man ibland vågar gå ut ur sin egen comfortzone och bara läsa med ett öppet sinne kan man få ut ganska mycket av att våga prova annan typ av litteratur. Man kommer ändå inte gilla alla böcker, alla klassiker är inte just din bok. Men i en tid där vi, speciellt på bookstagram och bokbloggar, ser hur många kan avverka hundra böcker på ett år så dras man lätt med i det. Att läsa Tolstoi i en hel månad och kanske inte ens gilla boken – det är risker många inte ens vågar prova. Ibland är det faktiskt helt okej att dra ner på lästempot. Hur många böcker man hinner läsa har ingen betydelse, eftersom läsning handlar om det du gör i stunden: läser. Men jag har själv upplevt att jag känner mig långsam om jag i flera veckor läser samma bok. Nästan som om jag tappar tålamodet, även om inte det är något fel på boken. Då måste man stanna upp och fråga sig varför man läser: för att hinna läsa allt man vill läsa eller för att njuta av läsningen?

image

Kanske vi lever i en tid där allt ska gå rysligt fort. Serier ska binge-tittas, filmutbud finns i det oändliga, streamingtjänsterna spottar ut nytt att titta på en så snabb takt att vi till och med upplever stress. Fomo – fear of missing out kan också börja nästla sig in bland bokälskare. Vi vill inte missa den där spännande boken som alla talar om just nu. Men vi vill ju också läsa de där 10 böckerna vi har i vår akuta TBR-hög. Plus alla tvåhundra olästa böcker vi har hemma. Och fyrtio bibliotekslån (eller är det här bara jag…). Plötsligt befinner vi oss i en tid där vi känner att vi inte hinner med. Det här är inget nytt problem, men jag tror det har intensifierats i och med att vi allt mer samverkar via sociala medier.

Förutom läsning är många av oss också intresserade av annan typ av underhållning. Allt ska hinnas med. I något skede måste vi prioritera. Och det då vi kanske börjar skynda oss mot vår vilja. Ibland undrar jag om ljudböcker bidrar till binge-lyssnande av böcker, så fort man gör något så måste man lägga i hörlurarna för att hinna igenom allt man vill. Det är bara min fundering, jag lyssnar inte själv på ljudböcker, så kommentera gärna.
I någon del av mig känns det som om jag alltid har miljoner saker på hög. Och det har vi oftast redan på jobbet, med hushållsarbetet eller i trädgården. Vi måste inte stressa oss igenom våra hobbyer och fritidsintressen.

Jag vill göra ett slag för att läsning ska få vara en del av vårt hypersnabba samhälle som får gå långsammare och som ska få ta tid. Våga välja en ”svårare” bok, kolla upp klassiker som kanske verkar intressanta. Det utkommer massor med böcker hela tiden och hur mycket vi än läser kommer vi aldrig att komma i mål; för det finns inget. Vi kommer aldrig hinna läsa alla böcker vi vill läsa eftersom vi inte hinner avverka böcker i den takt de kommer ut. Plus allt som finns tillgängligt från förut. När man finner ro i den tanken kanske man också finner ro i sin läsning. Klassiker är ofta böcker som blir klassiker eftersom så många läsare funnit glädje av att läsa dem. Det finns alltså en liten, liten kvalitetsstämpel på dem. Därför är jag nyfiknare än någonsin på de böckerna, även om inte alla böcker passar alla läsare. Bara jag kommer ihåg att varva ner och ignorerar alla olästa böcker som blänger på mig från bokhyllorna.


4 Kommentarer

Vera Svansons dagbok för tacoälskare och Halloween-fantaster – Moa de Bruin

Titel: Vera Svansons dagbok för tacoälskare och Halloweenfantaster
Författare: Moa de Bruin
ISBN: 9789129726176
Sidantal: 206
Förlag:
Rabén & Sjögren
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2020
Handling:
”Möt Vera Linnea Svanson: teaterapa, chokladmilkshake-älskare och dagboksskrivare.
Vera går i femman och ÄNTLIGEN ska hon få vara med och spela Det lilla monsterbarnet, den klassiska pjäs som skolans teatergrupp framför på halloween. Tänk om hon till och med skulle få en huvudroll, det vore drömmen!!!

Samtidigt når galenskapen nya nivåer hemma hos familjen Svanson. Pappa försöker bli av med sitt tacoberoende, storebror Svante försöker bli känd på youtube och lillasyster Olivia försöker vara jobbigast i världen. Moster Bibban vill inget hellre än att komma in på polishögskolan och tränar genom att lösa alla mysterier som finns (och ett och annat som inte finns). Och mamma, hon bestämmer sig hux flux för att tävla i halloweenmys med den nya grannen Jennifer Tror Hon Är Coolson. Allt som kan gå fel gör såklart det, och allra helst när Hugo, den snygga killen i sexan, är i närheten.
Men hur är det egentligen med Hugo? Gillar han Vera? Det verkar faktiskt så. Jobbigt bara att Veras bästa kompis Lise plötsligt berättar att hon är JÄTTEKÄR i Hugo. Hur gör man då?.”

Ni som gillade Elink Eks Athena – se hit! Vera Svansons dagbok för tacoälskare och halloweenfantaster är precis så kul som titeln utlovar. Redan från första sidan var jag fast, där Vera bestämmer sig för att kalla sin dagbok för Blåmögel (smeknamn: möglis). Sådana små detaljer gör alltid läsningen så mycket bättre, speciellt då de handlar om ganska ”vanliga” teman för 9-12-åringars litteratur: vänskap, kärlek, identitet. Det sticker ut från mängden.

Veras mamma börjar tävla med sin granne, och föredetta skolkamrat, om vem som har mest Halloween-mys. Veras pappa är tacosberoende (vem kan inte känna igen det) och Veras bästis Lise blir kär i samma kille som Vera. Katastrof! Vera ventilerar i sin dagbok och det blir både ärligt och roligt. Det finns fina budskap ingömda på ett snyggt sätt i texten, både om att vara/inte vara populär och om att göra ”det rätta”. Familjeskildringen är det som höjer boken till ett fullt betyg. Jag blev på så gott humör av att läsa!

Pricksäker och otroligt rolig. Perfekt för 9-12-åringar men jag tycker alla kan läsa den här. Mysfaktor!

Betyg:


0 Kommentarer

En saga om tidens väsen – Ruth Ozeki

Titel: En saga om tidens väsen
Originalets titel: A Tale for the Time Being
Författare:
Ruth Ozeki
ISBN: 9789137142777
Sidantal: 500
Förlag:
Forum
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2015
Handling:
”På en enslig ö utanför Kanadas Stillahavskust bor författaren Ruth med sin man. När hon en dag tar en promenad hittar hon en Hello Kitty-matlåda som spolats upp på stranden. Inuti finns ett gammalt armbandsur, några gulnade brev, en anteckningsbok och en dagbok som en japansk flicka, Nao, skrivit under sina sista dagar på jorden.

I den berättar Nao om sig själv, en rotlös tonåring som trakasseras av sina klasskompisar, om sin gammelmormor, en zenbuddhistisk nunna, om sin gammelmorbror som var en poesiälskande kamikazepilot och om sin far, som söker på nätet för att hitta hur man på bästa sätt begår självmord.

Ruth inser att dagboken måste ha skrivits för flera år sedan, men det känns som om hennes och Naos liv är sammanflätade. Som om det förflutna och nuet skulle kunna förenas.

En saga om tidens väsen är en sinnrik och oemotståndlig berättelse om banden människor emellan och sökandet efter tillhörighet. En roman som rör sig mellan fantasi och verklighet, på samma gång djupt allvarlig och full av humor, personlig och allmängiltig, i sin betraktelse över tiden och historien.

Jag visste inget om den här boken före jag började läsa, annat än att den handlar om magisk realism – en genre jag är rätt så obekant med och jag vet inte riktigt om det är min kopp te. Men En saga om tidens väsen är läsvärd, om än lite långsam.

Ruth bor ganska isolerat på en ö med sin man och sin katt. När hon en dag hittar en plastpåse som innehåller en dagbok, och några brev, som tillhörde en japansk flicka vid namn Nao blir Ruth försjunken i hennes värld. När är dagboken skriven, vem är Nao och finns hon ännu? Bit för bit, långsamt, läser Ruth Naos texter och blir väldigt berörd.

Kapitlen handlar om både Ruth och Nao men Naos kapitel tar mera plats, vilket jag är glad för. Jag förstod inte riktigt kopplingen mellan Ruth och Nao, något som anses vara en röd tråd i boken. Nästan som om jag missade något fundamentalt i boken? Konstigt. Men det är Naos berättelse som berör mig, jag hade nästan klarat mig utan Ruth. Naos liv är ganska tragiskt och tungt att läsa om. Vanligtvis gillar jag inte sådana böcker, och även om kapitlen (speciellt om Naos farmor Jiko som bor i ett zen-buddistiskt tempel) ibland var väldigt långsamma och snudd på tråkiga så kunde jag inte släppa berättelsen. Jag ville också veta hur det skulle gå för Nao och hennes närmaste.

Det är en ganska bitterljuv känsla när boken är slut. Den passar kanske inte för alla läsare. Betyget blir en svag fyra, eftersom den lämnade avtryck efteråt och under läsningens gång men bitvis var tråkig.

Betyg:


0 Kommentarer

Läst i juni 2021

Antal böcker sammanlagt: 11
På svenska: 8
På engelska: 3
Antal sidor: 3, 468 sidor
Recensionsexemplar: 1
E-böcker: 0
Månadens bästa: Dorian Grays porträtt av Oscar Wilde
Månadens sämsta: Akta er killar för här kommer Gud och han är jävligt förbannad av Linda Skugge
Månadens finaste omslag: Mary Jane av Jessica Anya Blau
Månadens lästa klassiker: Fantomen på Operan, Liftarens Guide till Galaxen och Dorian Grays porträtt. Modern klassiker: Tjänarinnans berättelse
Kommentar: En riktigt bra läsmånad där jag hade lust att läsa lite klassiker. Liftarens Guide till Galaxen och Tjänarinnans berättelse hade länge funnits på min läs-lista så det kändes kul att äntligen prioritera dem. En spontantbok hade turen att bli en av mina nya favoritböcker; Dorian Grays porträtt. En suverän 9-12 årsbok var Vera Svansons dagbok för tacoälskare och Halloweenfantaster, den kan jag varmt rekommendera.


0 Kommentarer