Kan det här vara nåt? – Jerry Seinfeld

Titel: Kan det här vara nåt?
Originalets titel: Is this anything?
Författare: Jerry Seinfeld
Översättare: Henrik Johnsson
ISBN: 9789150965568
Sidantal: 471
Förlag
: HarperCollins Nordic
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2021
Handling:
“I Kan det här vara nåt? delar en av vår tids allra största komiker med sig av sina bästa skämt från fem decennier på humorscenen.

Första gången Jerry Seinfeld uppträdde som komiker var 1975, som 21-åring på den legendariska New York-klubben Catch a rising star. Sedan dess har han skrivit allt sitt material själv – och sparat det. Till den här boken har han valt ut sina favoriter, sorterade i årtionden. På sida efter sida med briljanta och skrattframkallande betraktelser får läsarna en unik inblick i en av vår tids största komikers utveckling, och den härliga men också mycket krävande konstformen standup.”

Som ett fan av tv-serien Seinfeld var jag väldigt nyfiken på hur Jerry Seinfelds skämt skulle göra sig i bokform. Att han samlat ihop skämt från fem decennier är ett roligt koncept. Först och främst blir det lite av en tidsresa, skämten ger ofta en bild av samtiden. Vissa referenser kan vara svåra att förstå om de är lite äldre eller något från USA som man inte känner till. I övrigt blev jag positivt överraskad att skämten kan nås av en väldigt bred publik.

I övrigt är jag inte alls ett fan av stand-up, det här med Jerry Seinfeld är ett undantag för mig. Jag har alltid uppskattat hans humor och hans utstrålning, i bokformat kommer inte de roliga gesterna eller tonfallen fram, men boken igenom kan jag absolut “höra” Seinfeld röst. Jag tror jag skulle uppskattat boken mer på originalspråk, men jag tycker översättaren gjorde en väldigt bra jobb. Dessutom lämnade han några han skämt eller uttryck oöversatta om det inte gick. Det utmärker en bra översättare – att ha spelöga när man kan och inte kan/ska översätta.

Vissa skämt är en aning stereotypiska, särskilt de lite äldre. Men i humor är trots allt det mesta tillåtet tycker jag, inom rimliga gränser. Att driva med rollerna “män och kvinnor” eller om äktenskap är något som alltid har gjorts, och det är snarare mina 2020-tals kritiska glasögon som hajar till ibland. Jag får ibland påminna mig själv om att detta faktiskt är humor, och allt behöver inte granskas lika kritiskt. Dessutom var det mesta faktiskt ganska roligt.

Jag är förvånad över hur väl Seinfeld lyckas, bara genom text, få ut humor i dessa korta, rappa textstycken. Jag är oerhört svårflirtad när det kommer till humor, få kan få mig att börja skratta högt, men klart att Seinfeld klarar det. Den här boken är perfekt att äga och slå upp i när man behöver muntras upp! Julklappstips för Seinfeld-fans!

Tack till HarperCollins Nordic för recensionsexemplaret!

Betyg:


0 Kommentarer

Terapeuten – Alex Michaelides

Titel: Terapeuten
Originalets titel: The Maidens
Författare: Alex Michaelides
Översättare: Sabina Söderlund
ISBN: 9789180232326
Sidantal: 319
Förlag
: Modernista
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2021
Handling:
“Edward Fosca är en mördare. Det är Mariana säker på. Men Fosca är oåtkomlig: en attraktiv, karismatisk professor i grekisk dramatik på Cambridge, omtyckt av både personal och studenter – och särskilt av medlemmarna i det hemliga sällskap av kvinnliga studenter som kallar sig Jungfrurna.

Mariana Andros är en framstående men problemtyngd gruppterapeut som blir fixerad av Jungfrurna när en medlem – en vän till Marianas systerdotter Zoe – hittas mördad i Cambridge. Mariana misstänker att något ondskefullt lurar bakom de idylliska spirorna och tornen. Och hon blir övertygad om att Edward Fosca – trots alibi – är skyldig.

Men varför skulle Fosca ha mördat en av sina studenter? Och varför återkommer han ständigt till jungfrun Persefones riter och hennes resa till Dödsriket? När ännu en kropp hittas eskalerar Marianas besatthet av fallet. Hon är fast besluten att hitta mördaren, även om det kan kosta henne allt.”

Jag hade väldigt höga förväntningar på Terapeuten, särskilt med tanke på Dark Academia-temat som jag oftast gillar samt författarens debut Den tysta patienten som jag tyckte var bra. Med andra ord låg det bäddat för riktigt bra läsning! Jag blev dock väldigt besviken.

Jag har ingen större lust att såga ett efterlängtat recensionsexemplar, en väldigt snygg en dessutom! Men den var inte särskilt bra. Till att början med är författarens språk dåligt. Man kan inte börja meningar med “Och” hela tiden. Det blir otroligt klumpigt. Dessutom på ställen där man kunde lämnat bort det ordet helt och hållet. I vissa kapitel använder författaren semikolon i mening efter mening. Långa, invecklade meningar där man tappar bort sig. Översättningen har gjort missar på flera ställen och på de första trettio sidorna var jag nära på att ge upp (om det var översättarens eller författarens fel är oklart). Det funkar inte att översätta vissa saker rakt av från engelska till svenska. Något med språket skavde och lät konstigt flera gånger.

Jag kämpar vidare. Men hur ska jag kunna förstå varför vår huvudkaraktär kastar sig in systerdotterns liv på Cambridge för att försöka lösa systerdotterns klasskompis mord? Som ni hör är det hela väldigt långsökt, och förklaringarna är inte bättre. Jag skulle förstå om det handlade om systerdotterns mord. Men klasskompis?! Det håller inte.

Mariana, huvudkaraktären, är gruppterapeut och detta behandlas väldigt flyktigt. Vi vet överhuvudtaget föga om henne. Författaren är otålig och vill snabbt komma in i händelsernas centrum på Cambridge, det märks att han inte orkar eller bryr sig om ett skapligt karaktärsbygge. Vilket är konstigt med tanke på att vi endast följer Mariana.

Mariana gör som de flesta karaktärer gör i böcker i den här genren: hon börjar blanda sig i för att göra en egen utredning. På i princip inga grunder, annat än att hon inte “gillar” Edward Fosca, den karismatiske läraren. Dessutom leker författaren med massa klyschor och stereotyper: Fosca som den superheta, överintelligenta professorn som får alla kvinnor att bli nervösa. Studenter som avgudar honom och beter sig som ungar på sagostund när han ska föreläsa. Det köper jag inte heller. Att han har en liten fan-base, kallat Jungfrurna (eng: The Maidens), det kan jag tro. Men detta är också ett väldigt kopierat koncept från många andra böcker, spontant kommer “Vredens gudinnor” och “Den hemliga historien” i mina tankar. Man får absolut kopiera vissa koncept, men det hela blir så tunt nu, jag vet knappt vad dessa flickor heter. Hur ska jag kunna förstå dem och Fosca? Nej, korthuset faller, igen. Många gånger talar karaktärer så klyschigt att jag tar fram skämskudden.

Flera gånger försöker författaren, tyvärr, slänga in en hel drös grekisk mytologi. Jag märker att han vill att jag ska se koppling mellan händelser i boken och mytologin. Det gör jag inte. Det hela känns krystat och flera gånger kommer jag på mig själv att tycka att författaren försökt skriva en bok som han inte egentligen tror på själv. Han följer grundreceptet på Dark Academia, men är inte själv tillräckligt insatt eller intresserad. Ju mer Mariana eller Fosca eller någon annan svamlar på om grekisk mytologi, desto mer vill jag bara sluta läsa. Alla karaktärer verkar helt uppe i det blå.

Mot slutet av boken börjar det hela ändå repa upp sig en aning. Författaren kommer med oväntade vändningar, språket blir bättre och mera löpande och jag orkar läsa ut boken. Själva grundstommen hur författaren byggt boken på är bra: korta kapitel och rapp handling. Men utförandet blev ett enda stort slarv. Tänk vilka fantastiska miljöskildringar om Cambridge med skumma vrår och hemliga sällskap han kunde ha skapat! Jag är förvånad över detta magplask då den tidigare boken av Michaelides var välskriven. Nu får han bättra sig – jag ska ge honom en ny chans.

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!

Tidigare läst av författaren:

Betyg:


0 Kommentarer

Summan av alla synder – Louise Penny

Titel: Summan av alla synder
Författare: Louise Penny
Serie: Armand Gamache #12
ISBN: 9789180231817
Sidantal: 464
Förlag
: Modernista
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2021
Handling:
“Kartan som upptäcks inne i en vägg på bistron i Three Pines tycks först inte vara mer än en kuriositet. Men när Armand Gamache får den som present första dagen på sitt nya jobb på polisskolan i Québec visar det sig snart att den bär på förkrossande hemligheter.
När en av skolans lärare påträffas död hittar man en kopia av den egendomliga kartan i hans bostad. Och vart Gamache än vänder sig ser han en av de unga polisaspiranterna, Amelia Choquet. Hon är tatuerad och piercad, arg och på sin vakt. Hon framstår som allt annat än en blivande polis. Ändå går hon på polisskolan och var en av den mördade lärarens skyddslingar.
Utredningens fokus riktas snart mot Gamache själv, hans koppling till Amelia och hans möjliga inblandning i brottet. Och för både Amelia Choquet och Armand Gamache närmar sig tiden för en uppgörelse med det förflutna.”

Jag kan nästan inte fatta att jag nu läst den tolfte boken i serien, och fler finns det! Det är sällan en serie hålls välskriven genom såhär många böcker. Det är alltid en fröjd att komma tillbaka till karaktärerna i Louise Pennys välskrivna böcker, och ännu bättre om vi åtminstone en liten stund befinner oss i Three Pines – vilket vi gör nu. I Oliviers bistro hittas nämligen en gammal karta och ingen vet vem som har skapat den och till vilket syfte. Inte ens Armand Gamache.

Gamache inleder sitt nya jobb som rektor för polisskolan i Québec och visst blir man förskräckt över hur mycket han behöver redas upp efter åratal av korruption. Det finns motstånd bland både studenter och lärare. Jag uppskattade den här nya vinkeln på berättelsen och att se Gamache i en roll vi inte sett honom i förut. Han tar polisaspiranterna till hjälp för att lösa gåtan med kartan. Gamla kartor är alltid superspännande tycker jag. Det enda minuset i boken var att jag tycker vissa detaljer inte blev riktigt lika skarpa och vissa dialoger blev onödigt långa. Men jag tycker fortfarande att denna serie är briljant, det finns många lager i berättelserna. Det är inte “bara” en deckargåta, ofta är själva mysteriet i bakgrunden. Kommissarie Gamache slår alla andra huvudkaraktärer i deckare med hästlängder. Mänsklig, skarp, ödmjuk och skicklig. Jag tror ingen som läst Pennys böcker kan påstå att huvudkaraktären skulle vara platt eller svår att få en bild av i sitt huvud.

Som vanligt en fantastisk deckare av Louise Penny. Hennes röst är helt unik i deckarvärlden. Och vi svenska läsare ser framemot översättningen av följande del.

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!

Tidigare läst av författaren:
Mörkt motiv
Nådastöt
Den grymmaste månaden
Ett förbud mot mord
Ett ohyggligt avslöjande
Begrav dina döda
En ljusets lek
Det vackra mysteriet
Hur ljuset tar sig in
Den långa vägen hem
Det ondas väsen

Betyg:


0 Kommentarer

Boken som öppnas i framtiden

Titel: Boken som öppnas i framtiden
Författare: Mats och Susan Billmark
ISBN: 978-91-89087-25-5
Sidantal: 92
Förlag:
Bookmark Förlag
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2021

Här kommer ett julklappstips! Boken som öppnas i framtiden är en fylla i-bok där du fyller i dina förväntningar på framtiden. När du sedan vill öppna boken bestämmer du själv, jag kommer spara den i 10 år. I boken kan du fylla i följande kapitel:

  • Vem kommer jag att vara i framtiden
  • Det framtida samhället
  • Min framtida hälsa
  • Gamla och nya relationer
  • Framtidens hem
  • Framtidsmaten
  • Fritiden i framtiden
  • Arbete och framtidens studier
  • Framtidens köpvanor
  • Djur och framtidens natur
  • Framtidens teknik

Det kommer vara jättekul att fylla i och läsa senare! Det är många påståenden med “ja” och “nej” alternativ för att underlätta dokumenteringen. Med boken följer en plomberingslapp, så att du kan klistra igen boken och inte tjuvkikar före det är dags. Att läsa den är om 10 år kommer vara häftigt, men ännu häftigare att ha kvar i flera årtionden som kommer. Det är alltid intressant att reflektera över hur man tänkt när man har facit på hand.

Jag tror 10 år är lagom tid att vänta, på ett eller fem år kanske saker inte har ändrat jättemycket. Mitt exemplar kommer jag att fylla i strax före nyår, så att jag på nyårsafton 2031 har häftig läsning framför mig. Det var inte länge sedan jag tänkte på det här med tidskapsel, det verkade som en kul grej att göra men jag visste inte riktigt var jag skulle börja. Den här boken kom lägligt!

Tack till Bookmark förlag för recensionsexemplaret!


0 Kommentarer

Maximal nostalgi – Martin Borg

Titel: Maximal nostalgi
Författare: Martin Borg
ISBN: 9789155269685
Sidantal: 128
Förlag:
Bokförlaget Semic
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2021
Handling:
“Prylarna, personerna och de popkulturella snackisarna från våra favoritdecennier! Fullt av fantastiska bilder på kändisar, mode, märkliga trender och folkkära fenomen. Kul och nostalgiskt för de som var där, garanterat roligt, lärorikt och häpnadsväckande retro för de andra! En rikt illustrerad presentbok som passar alla – vare sig man var med eller inte när det begav sig!.”

Jag är svag för alla typer av nostalgiböcker – man kan helt enkelt inte få för mycket! Det roliga är att varje gång jag läser en bok med nostalgitema s¨å hittar jag något som jag inte känt till eller sett förut. Maximal nostalgi är en boknyhet från Semic, den passar perfekt som julklapp till den som redan har allt eller för inspirerande läsning för en själv.

Layouten på boken är intressant då den inte följer en exakt tidslinje, bildcollagen innehåller massvis av information och bilder från 1950-1990-talet. Det gör mig glad att 90-talet äntligen börjar vara med i nostalgiböckerna, det är trots allt så länge sedan nu.

Boken har mera bild än text, behöver man mera fakta och kött på benen ska man bekanta sig med någon annan nostalgibok, kanske från någon specifik era. Den här visar härliga glimtar på ett mer visuellt sätt, den är tidlös och tål att bläddras i nu som då. Jag tycker man får en bra helhetsbild av viktiga händelser och föremål från 1950-1990-talet.

Tack till Bokförlaget Semic för recensionsexemplaret!

Sötsaker 1950-2000. Oboy med blåbär låter inget vidare?

Betyg:


0 Kommentarer

Vi minns 40-talet – en nostalgitripp – Andreas Nyberg

Titel: Vi minns 40-talet: en nostalgitripp
Författare: Andreas Nyberg
ISBN: 9789179032463
Sidantal: 246
Förlag:
Lind & Co
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2021
Handling:
“Med landsfadern Per Albin Hanssons ord ”Sveriges beredskap är god” ekande i öronen tog vi steget in i ett 1940-tal i skuggan av andra världskriget. Svenskarna handlade med ransoneringskort, drack kaffesurrogat och körde bilar med gengasaggregat.
Revyförfattaren Karl Gerhard och tidningsmannen Torgny Segerstedt tycktes vara de enda som öppet vågade kritisera Nazityskland. I Hollywood gjorde ikonen Greta Garbo sin sista film, medan Ingrid Bergman slog igenom med Casablanca. Astrid Lindgren blev känd för böckerna om Pippi Långstrump och Vilhelm Moberg skrev nationaleposet Utvandrarna.
Medeldistanslöparen Gunder Hägg satte inte mindre än 15 individuella världsrekord. Det svenska fotbollslandslaget tog OS-guld och hade en otrolig framgångsperiod. Tre av spelarna gjorde succé i italienska AC Milan under benämningen Gre-No-Li.
Efter andra världskrigets slut inleddes statsminister Tage Erlanders långa bana och den ekonomiska framgångsperioden, rekordåren.”

Den här boken är första delen i en serie om Svergies kultur och samhälle, en återblick till vilka saker som format Sverige och framför allt uppbyggnaden av folkhemmet och välfärden.

1940-talet är ett historiskt viktigt årtioende, tyvärr mycket präglat av krig. De saker jag läser om; ransoering av förnödenheter, fattigdom, andra världskriget, vinterkriget här i Finland, musik och film känns otroligt avlägset, ändå är det bara 80 år sedan. Inte ens hundra år har förflutit sedan allt detta hände. Människor som upplevt 40-talet lever ännu. Jag tycker det är viktigt att våga titta i backspegeln och förstå varifrån vi har kommit för att förstå världen idag.

Sport på 1940-talet – inte min grej. Sport överlag hör inte till mina intressen och framför allt inte svensk sport. Men jag tycker sport-kapitel ska höra till böcker som den här; det ska finnas lite av varje, vilket det gör. Det intressantaste kapitlet var litteraturkapitlet. Jag visste väldigt lite om litteratur från den här tidsperioden och fick mycket tips. Jag gillade att det fanns listor på tips på både musik och film att förkovra sig i. Här kommer några utvalda tips från boken:

Svenska filmer:
Swing it, magistern! (1940)
Vårat gäng (1942)
Vi hemslavinnor (1942)
Barnen från Frostmofjället (1945)

Utländska filmer:
Borta med vinden (svensk premiär 1941)
Rebecca (1940)
Casablanca (1942)
Repet (1948)
Sierra Madres skatt (1948)

Jag har sett några filmer från 1940-talet, bland annat Rebecca och Casablanca (Repet ska jag se snart) och jag tycker de är otroligt välgjorda. Överlag älskar jag gamla filmer, speciellt regissören Alfred Hitchcock som gjorde många filmer under 1940-1960 talet.

Litteraturtips då? Här kommer några utvalda boktips för den som vill kasta sig in i en bok skriven under 40-talet:

Svenska böcker:
Kallocain av Karin Boye (1940)
Brandliljor av Moa Martinson (1941)
Farlig fåfänga av Stieg Trenter (1944)
Ture Sventon, privatdetektiv av Åke Holmberg (1948)
Utvandrarna av Vilhelm Moberg (1949)

Det märks ännu att författaryrket ännu dominerades av män, jag plockade ut de enda två kvinnorna som fanns på listan.

Utländska böcker:
Och så var de bara en av Agatha Christie (utgiven i Sverige 1940)
Vredens druvor av John Steinbeck (utgiven i Sverige 1941)
Klockan klämtar för dig av Ernest Hemmingway (1940)
Djurfarmen (1945) och 1984 (1949) av George Orwell
Småtrollen och den stora översvämningen (1945), följt av Trollkarlens hatt (1948) av Tove Jansson
Det andra könet av Simone de Beauvoir (1949)

Vi minns 40-talet är en lättläst bok som tar upp allt det historiskt väsentliga, utan att vara tungläst. En bok att ge bort, en bok att läsa själv och perfekt att ha i hyllan för att bläddra i emellanåt. Jag ser redan framemot att läsa om 50-talet, och framförallt 60-talet som är mitt favorit årtioende.

Tack till Lind & Co för recensionsexemplaret!

Betyg:


0 Kommentarer

De mindre döda – Denise Mina

Titel: De mindre döda
Originalets titel: The Less Dead
Författare: Denise Mina
ISBN: 9789178938025
Sidantal: 288
Förlag:
Modernista
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2021
Handling:
“Margo Dunlop befinner sig vid ett vägskäl. Hennes adoptivmamma har precis dött och Margos sorg gör henne närmast paralyserad. Hon är dessutom nybliven singel, i hemlighet gravid och orolig över sin bästa väns destruktiva relation.

I ett försök att rycka upp sig åker hon iväg för att försöka leta upp sin biologiska mamma. I stället hittar hon Nikki, sin mammas syster. Nikki är inte vad Margo förväntat sig. Hon har också ett upprörande besked: Margos mamma är död. Och än värre: hon hittades mördad för ett antal år sedan, mördaren är fortfarande på fri fot – och skickar hotfulla brev till Nikki…

Margo är förfärad och kluven. Ska hon hålla sig borta – eller ska hon försöka skipa rättvisa? Men så får även Margo ett brev. Någon har väntat och betraktat. Någon som i Margo ser hennes mammas exakta spegelbild…”

Jag blev väldigt glad över detta spontanutskick och satte genast igång att läsa. Jag har faktiskt en bok av Denise Mina i hyllan (Getingsommar), och den har stått där i många år. Återstår att se om den blir läst.

Jag kastas rätt in i Margos livsöde som adopterad. Hennes mamma är död, närmare besätmt mördad, berättar Margos moster Nikki på ett möte på adoptivbyrån. Margo får kort därefter hotbrev – av till synes samma person som sänt hotbrev till Niki i åratal. Margo vet inte vad hon ska tro och vem hon kan lita på.

Om vi börjar med problemen. Margo som huvudkaraktär förblir en aning otydlig för mig. En bra deckare, speciellt där man följer en huvudkaraktär, ska ha en mycket tydlig karaktär. Mycket i Margos liv och hennes relationer känns påhittade. Omöjliga, märkliga. Författaren lyckas helt enkelt inte att övertyga mig om varför jag ska bry mig om dessa karaktärer och deras livsöden.

Däremot tycker jag om att många ämnen som annars inte diskuteras så mycket i deckare lyfts fram. Författarens åsikter om kvinnofrågor och om prositutuerade och andra utsatta kvinnogrupper märks. Denise Mina vägrar göra kvinnorna till enbart offer, vilket jag tyckte var en fräsch synvinkel jag inte allt för ofta stött på i genren.

Tyvärr kunde jag inte hålla mitt engagemang och intresse uppe för varken karaktärerna eller ploten. Texten är dock drivande och lättläst, de som fastnar för berättelsen i sig kommer inte ha problem att läsa ut boken. Vi har alla olika lässmak, jag gillar inte “onödigt” råa detaljer om morden. Jag gillar inte heller att vara i mördarens huvud, vilket vi fick vara korta stunder under bokens gång. Just de kapitlen känns otroligt fake: de tänker alltid något rått och grymt, vilket gör att de känns karikerade. Jag minns att detta var en av orsakerna till att jag inte gillade Stephen Kings Mr. Mercedes till exempel. Hur en mördare tänker och känner vill jag se från en utomstående synvinkel.

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!

Betyg:


2 Kommentarer

Woodstock – Björn Wickenberg (tidigare Carlsson)

Titel: Woodstock
Författare: Björn Wickenberg (tidigare Björn Carlsson)
ISBN: 91-975653-4-2
Sidantal: 43
Förlag:
Trombone
Språk:
Svenska
Format:
Pocket
Utgiven:
2005
Handling:
“Som till soundtrack av Bob Dylan och Van Morrison bjuds läsaren på en resa in i ett poesilandskap som är både brusande dramatiskt och stilla stjärnklart.

Björn Wickenbergs debutdiktning är den första delen i en trilogi. Samlingen är direkt och visuell och ofta rör sig Wickenberg i småländska skogsmiljöer. Han blickar tillbaka, resonerar kring visionernas förlängning och reflekterar över insikterna i livet som ständigt förändras. Kanske är Woodstock bara en skogstrakt bland andra och kanske är livet under solen bara en dröm.”

Jag har länge velat läsa riktigt bra lyrik. Jag stötte på den här diktsamlingen av en slump och tyckt den verkade intressant. Jag är tacksam för att jag hade möjlighet att få den som rec-ex!

Poesi är personligt. Det kan till och med vara helt beroende av tid, plats, sinnesstämning och många andra faktorer, när man gör sin bedömning: var detta bra eller dåligt? Tilltalade det här mig?

På någon nivå ska det gå att ta till sig. För mig fungerar det inte om det är för högt svävande, jag behöver några fasta detaljer för att kunna visualisera. Sedan kräver läsning av poesi en viss rytm, att våga läsa långsamt och inte överanalysera varje ord. Läs, bara läs. Se vart tankarna för dig.

Björn Wickenbergs diktsamling var precis i min smak. Det vilar en viss nostalgi över texterna som jag gillar. Andra teman är naturen och förändringar. Det får mig att tänka på platsers betydelse, så som Woodstock. Om du någonsin besökt en plats där det någon gång hänt något dramatiskt, vackert, hemskt eller stort så kan bara tanken att befinna sig där vara svindlande. Å andra sidan är en plats bara en plats. Just de här filosofierna är något som syns i Wickenbergs poesi.

Något av de bästa jag läst inom genren, betyget blir älskar!

Woodstock, Björn Wickenberg, 2005

Tack till Trombone för recensionsexemplaret!

Betyg:


0 Kommentarer

Det ondas väsen – Louise Penny

Titel: Det ondas väsen
Originalets titel: The Nature of The Beast
Serie: Armand Gamache #11
Författare: Louise Penny
ISBN: 9789178938209
Sidantal: 448
Förlag:
Modernista
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2021
Handling:
“Knappt en dag passerar utan att nioårige Laurent Lepage ropar varg. Beväpnad med käpp och kottar gör han allt som står i hans makt för att freda den lilla byn Three Pines mot yttre hot, allt från rymdinvasioner och bevingade monster till vandrande träd och dinosaurier. Hans berättelser är så osannolika att ingen tror honom, inklusive paret Armand och Reine-Marie Gamache. Men när pojken försvinner tvingas byborna överväga om någon av hans egendomliga historier trots allt kan ha varit sann.
Och så börjar ett frenetiskt sökande efter pojken och sanningen. Det man upptäcker djupt inne i skogen startar en kedja av händelser som leder till mord, till ett gammalt brott, ett gammalt svek och ända fram till poeten Ruth Zardos ytterdörr. Och nu är det nu, skriver poeten. Och det mörka är här.
Armand Gamache – tidigare chef på mordroteln i Québec – tvingas inse att han genom att inte tro pojken själv har spelat en fasansfull roll i det som nu är på väg att hända…”

Efter att ha läst elva böcker i serien är jag väldigt investerad i kommissarie Armand Gamache och den lilla byn Three Pines. Så pass investerad att jag väljer att strunta i några detaljer som stack till i ögat (som att Three pines inte år 2015 ännu syns på en karta eller GPS trots att det bor folk där och finns flera affärer) och istället fokuserar jag på det jag vill ha ut av den här serien, bok efter bok = en riktig mysrysare. Mordgåta i klassisk pusseldeckaranda. Blev det så den här gången?

En bokserie som har gått en lång väg, och ännu går, utvecklas med tiden. Det kan både vara positivt och negativt. Jag tycker inte en serie ska vara likadan hela tiden, med samma typ av mordgåtor och samma intriger. Karaktärer utvecklas också, därför ska böckerna göra det. I Det ondas väsen blev jag ändå en aning förvånad. Var är pusseldeckaren med den “mysiga” mordgåtan? Istället står jag mitt inne i en thriller som inte känns lik det jag läst tidigare. Karaktärerna är lika trovärdiga och välskrivna, och vi är i Three Pines. Men resten blev kanske lite av en chock för mig.

Louise Penny gillar att göra det invecklat med intelligenta citat och historiska noteringar i morden, det gör henne till en högklassig författare. Hon kan sin sak och böckerna är välskrivna. Jag fullkomligt älskar att mordgåtorna alltid är mer komplicerade än “vem gjorde det”. Till och med så har jag lärt mig en hel del om Kanada.

Utan att avslöja något vidare om bokens handling så blev avsaknaden av croissanter och varma brasor stor för mig. Pennys beskrivningar av Three Pines och alla trevliga karaktärer som bor där gör att jag alltid vill läsa hennes böcker. Nu blev det dock alldeles för mycket fokus på ett upptrappat spion-drama med för mycket tekniska detaljer som tråkade ut mig. För mycket tekniskt och politiskt, för lite varm choklad och småprat med Three Pines invånare.

Seriens styrka ligger i Pennys författarskap och den idyll hon byggt upp genom Three Pines. Å ena sidan gillar jag att böckerna blir mörkare, å andra sidan vill jag inte att det ska gå för långt från kärnan där vi en gång börjat. Väldigt tudelat! Dock vidhåller jag att de är bra böcker och även om inte alla böcker i serien blir fulla femmor i betyg så är serien som helhet en mycket stark fyra. Mina favoriter i serien är Mörkt motiv, Nådastöt, Den grymmaste månaden, Begrav dina döda, En ljusets lek och Hur ljuset tar sig in.

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!

Tidigare läst av författaren:
Mörkt motiv
Nådastöt
Den grymmaste månaden
Ett förbud mot mord
Ett ohyggligt avslöjande
Begrav dina döda
En ljusets lek
Det vackra mysteriet
Hur ljuset tar sig in
Den långa vägen hem

Betyg:


0 Kommentarer

Tant Gredelins Vintage – Anna Lena Stålnacke

Titel: Tant Gredelins Vintage
Författare: Anna Lena Stålnacke
ISBN: 9789178355112
Sidantal: 381
Förlag:
Bokfabriken
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2020
Handling:
“Framtidsutsikt: Fet, ful, fattig och förvisad till förorten.
Vivi har förlorat sitt jobb, och, utan att ens ha märkt det, sig själv. Plötsligt står hon där, 53 år gammal, ont om pengar och ont i själen, utan någon plan. Utkastad från sitt tidigare, lyckade liv som hyllad fotograf med sekelskiftesvåning på Östermalm, framgångsrik juristsambo och en hel skara kindpussande mingelväninnor.

Av en slump fyndar hon ett silkeslinne från 30-talet i en second hand-butik och hon tänker att det måste vara ödet. Ett så vackert plagg, på hennes födelsedag dessutom! Men ödet är inte nådigt: linnet är på tok för litet. Besviken säljer Vivi plagget på Tradera utan att ana att det ska bli startskottet för hennes nya liv. Efter ett flertal framgångsrika affärer på nätet växer tanken på en egen vintagebutik fram.

Men med varje framgång följer två motgångar och Vivi får kämpa hårt för att hålla drömmen levande. Lyckligtvis har hon 82-åriga Maj-Britt, sömmerskan Ally, instagrammaren Amanda, grannen Alexis och väninnan Marika till hjälp.”

Feelgood är inte min genre, det har jag vetat ganska länge. Men när det handlar om vintagekläder – då måste jag ge det en chans.

Jag blev en aning förskräckt över inledningen på baksidetexten “Fet, ful, fattig och förvisad till förorten” klingar ganska snyggt på F, men jag vet inte hur man kan kallas fet när man är storlek 40. Överlag att dra till med benämningen “fet” så fort man inte passar i storlek 36 känns lite passé. Vivi fyndar ett snyggt linne på loppis men det passar inte, hon säljer det och får mersmak.

Det blir en hel del bekymmer innan hon kan öppna sin vintagebutik, men hon får hjälp av både gamla och nya vänner. Jag älskade beskrivningarna av gamla vintagekläder, lakan och prylar. Helst skulle jag besökt Tant Gredelins vintage själv.

Vivi är omgiven av ganska många karaktärer, vissa av dem blir en aning endimensionella. Tanten Maj-Britt känns som en person som borde ha fått mera plats, medan Vivis romanser kunde jag ha skippat. Just romantik brukar vara ett återkommande tema i feelgood-böcker, vilket ibland lyckas fånga mig och ibland inte.
Boken har ett ganska långsamt tempo, många kanske tycker att det är till berättelsens nackdel men jag tyckte just den biten funkade bra.

Boken uppfyller definitivt de krav som jag tycker en feelgood ska ha: ett mysigt tema, kärlek och vänskap. Gillar du loppisar, gamla kläder och feelgood är detta garanterat en fullpott. För mig blev betyget “helt okej”, men jag kan tänka mig att läsa uppföljaren Tant Gredelin på turné som utkommer nu i vår.

Tack till Bokfabriken för recensionsexemplaret!

Betyg:


0 Kommentarer