Det vackra mysteriet – Louise Penny
Titel: Det vackra mysteriet
Författare: Louise Penny
ISBN: 9789177816065
Sidantal: 462
Serie: Kommissarie Armand Gamache #8
Förlag: Modernista
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2019
Handling: “Inga utomstående ges någonsin tillträde till klostret Saint-Gilbert-entre-les-loups, djupt inbäddat i den vilda naturen utanför Québec, där ett tjugotal munkar lever i frid och bön. De odlar grönsaker, föder upp kycklingar och producerar choklad – och de sjunger.
Ironiskt nog för ett sällskap som har avgett tysthetslöfte har munkarna blivit världsberömda för sina underbara röster, så effektfulla när de höjs i uråldriga mässor att de blivit kända som »det vackra mysteriet«.
Men när den beundrade körledaren en dag hittas mördad öppnas låset på klostrets massiva träport för kriminalkommissarie Armand Gamache och Jean-Guy Beauvoir från Québec-polisen. Där upptäcker de dissonans i den skenbara harmonin. En av bröderna har, mitt i tillvaron av bön och kontemplation, haft mord i tankarna.”
Min absoluta favorit deckar-serie! Jag blir alltid lika upprymd när Modernista ger ut ytterligare en bok i serien om kommissarie Armand Gamache.
Bok nummer 8 i serien gör samma misstag som i bok nummer 4; kommissarien befinner sig inte i byn Three Pines. Den lilla byn med alla dess minnesvärda karaktärer är huvudingrediensen som gör att man alltid vill läsa vidare i serien. Nu befinner sig Armand och hans kollega Jean-Guy långt utanför Québec i ett gammalt kloster. Det brödraskap som befinner sig där är avkilsda från omvärlden och har avgett ett tysthetslöfte. För att finansiera sig har de gett ut musik, mer känt som “det vackra mysteriet”. I klostret råder det dock inte sådan salighet och ro som man förväntar sig. En munk har blivit mördad.
Jag hatar verkligen att bli besviken på någon bok i serien, det händer nu och då. De två senaste böckerna jag läst blev fulla femmor, så det var verkligen tråkigt att den här inte levde upp till förväntningarna. Jag gillar forfarande Armand och Jean-Guy som karaktärer, jag gillar de intelligenta mordgåtorna och Louise Pennys författarskap. Jag bara önskade att mysteriet vore något helt annat. Klostret och munkarna blev aldrig riktigt intressanta, det var en lite isolerad miljö med få intressanta karaktärer.
Jag ser ändå framemot följande bok i serien, den utkommer nu i vår och heter Hur ljuset tar sig in.
Tack till Modernista för recensionsexemplaret!
Betyg:
0 Kommentarer
En ljusets lek – Louise Penny
Förlag: Modernista
Handling: “»Hjärtan brister«, hade Lillian Dyson omsorgsfullt strukit under i sin bok. »Det finns inga kärleksfulla relationer längre.«
Men nu är Lillian själv död, hittad bland löjtnantshjärtan och liljor i Clara Morrows trädgård i Three Pines, mitt i festligheterna kring Claras soloutställning i Montreal.
Kommissarie Gamache, chef för mordroteln vid Québec-polisen, kallas till byn, där han möts av den samlade konstvärlden – en värld full av nyanser, av ljus och skugga, en värld där ingenting är vad det först ser ut att vara. Inte ens när fakta börjar komma i dagen är Gamache helt säker på om det är sanningen – eller bara en ljusets lek.”
0 Kommentarer
Ett ohyggligt avslöjande – Louise Penny
Titel: Ett ohyggligt avslöjande
Handling: “En septembermorgon skakas den lilla byn Three Pines av en chockerande upptäckt. På Oliviers bistro den naturliga knytpunkten för det fridsamma livet i byn påträffas liket av en äldre man, dödad genom ett våldsamt slag mot bakhuvudet. När kommissarie Armand Gamache anländer till platsen konstaterar han till sin förvåning att ingen tycks ha en aning om vem den döde mannen är. En märklig omständighet i denna slutna värld där alla känner alla. Slutsatsen är oundvikligt: Någon ljuger frågan är bara vem.
Sakta men metodiskt börjar Gamache och hans kollegor bana sig en väg genom de lögner som döljer sig under den förrädiskt idylliska ytan. Sökandet leder dem så småningom ut i den täta skogen som omger Three Pines, och vid slutet av en slingrig stig väntar en häpnadsväckande hemlighet. En skatt som någon vaktat under mycket lång tid och kanske till slut fått betala för med sitt liv.”
0 Kommentarer
En smakbit på söndag: Ett ohyggligt avslöjande
10 Kommentarer
Ett förbud mot mord – Louise Penny
Men paret Gamache är inte ensamma på Manoir Bellechasse. Vid samma tid har den välbärgade och ansedda familjen Finney samlats här för sin årliga släktträff. Med sitt berömda spårsinne känner Gamache snart av de många konflikter som döljer sig bakom familjemedlemmarnas artiga leenden, små vibrationer från ett förflutet som inte tycks vilja komma till ro.
I takt med att både värmen och spänningen stiger dyker en del oväntade gäster upp på släktträffen; och en morgon, efter en våldsam nattlig storm, hittas en död kropp i trädgården. Gamache tar sig an utredningen, men vad han inte anar är att sökandet efter sanningen om familjen Finney också kommer att föra honom tillbaka till några av den egna historiens mörka vrår…”
0 Kommentarer
En smakbit på söndag: Ett förbud mot mord
18 Kommentarer
Mörkt motiv – Louise Penny
Den rutinerade kommissarie Armand Gamache får uppdraget att lösa fallet i den idylliska byn på landsbygden utanför Montreal. Lokalbefolkningen är fullständigt övertygad om att det hela är en tragisk olycka, men snart är kommissarie Gamache och hans team lika säkra på att Jane Neal inte alls dog på grund av en oförsiktig bågskytt, utan för att någon ville röja henne ur vägen.”
Att läsa första boken efter man läst andra och tredje boken gav ju faktiskt lite spoilers, men jag tyckte verkligen om denna ändå! Mordmysterium och en mysig kanadensisk by på hösten, kan det bli bättre? Mordgåtan var den minst intressanta av de tre böcker jag läst, men lyckades ändå upprätthålla mitt intresse trots att jag hade mina aningar om mördaren. Det kändes som man själv var med hela tiden, i byn och i utredningarna med Gamache. Ibland är han så besvärligt gubbig och bestämd att man blir irriterad, sen visar han sån ödmjukhet och tålamod. En mycket intressant huvudkaraktär.
Jag tycker om denna serie så mycket att jag vill bo i denna fiktiva by själv. Olivers bistro och antikhandel, Myrnas bokhandel och lilla bybutiken. Favoritkaraktären i denna bok är igen Ruth Zardo, hon är så härligt bitter och rolig.
Vill du läsa en inte alltför blodig deckare med mysfaktor ska du plocka upp denna serie. Själv ska jag så småningom ta tag i del 4 som nyss kom ut på svenska av Modernista.
Betyg:
2 Kommentarer
Jag <3 Modernista förlag
7 Kommentarer
Den grymmaste månaden – Louise Penny
Författare: Louise Penny
Serie: Armand Gamache #3
Handling: “Det är långfredag i den kanadensiska byn Three Pines. Men medan vårsolen skiner väntar någon på att mörkret ska lägga sig. Planen är att väcka liv i de döda genom en seans, men någonting går alldeles fruktansvärt fel … kommissarie Armand Gamache anländer till en oerhört besynnerlig och gåtfull brottsplats. I ett gammalt övergivet och förfallet hus verkar någon bokstavligt ha skrämts till döds. Ska detta räknas som en naturlig död, eller rör det sig i själva verket om ett mord?
Inte heller underlättas kommissariens arbete av att det finns krafter i hans egen grupp som är ute efter att förråda honom. Hur långt är de egentligen beredda att gå för att få honom på fall? Det här är ett fall som tvingar kommissarie Gamache att möta sina inre demoner i lika hög grad som de i den tillsynes så fridfulla lilla byn, där relationer kan visa sig vara mycket farligare än de verkar vara.”
Det var så roligt att återbesöka byn Three Pines, och såklart Armand Gamache. En karaktär man bara måste gilla. “Den grymmaste månaden” utspelar sig på påsken, så jag passade på att läsa den under rätt högtid förstås.
Gamache kallas tillbaka till Three Pines för att utreda vad som egentligen hänt då en person dött i en seans, som hållts i familjen Hadleys gamla hus. Dött av skräck, närmare bestämt. Gamache vet dock att det krävs lite mer än så fär att dö…
Mordets upplösning var kanske lite för enkel, samtidigt som det fanns väldigt många som hade motiv till mordet så det gick inte att lista ut vem. Väl i slutet gjorde Gamache en riktig “Poirot”, ni vet, kallar till sig alla och redogör var och ens roll i mordet. Såna slut är alltid bra tycker jag.
Den personliga vendettan mot Gamache skulle ha kunna varit lite livligare. Sen igen, sådant förväntar jag mig inte när jag läser Louise Pennys böcker heller. Cozy mysteries brukar vara rätt så lugna, även denna.
Favoritkaraktär? Ruth Zardo. En whiskeydrickande, bitter gammal dam. Hon är oartig, fräck, och samtidigt så himla intressant. Hon har ett skal som hon håller hårt runt sig, jag känner att det kommer nysta upp sig mera om henne i senare böcker.
Stämningen i boken är precis rätt som vanligt, man får återse gamla bekanta, äta hummersoppa på Olivers bistro och besöka Myrnas bokhandel. Louise Penny lyckas alltid fånga in mig genast, och jag hade svårt att sluta läsa när jag en gång plockat upp boken. Vill ni läsa en bra, mysig, vårig deckare? Läs denna.
Betyg:
2 Kommentarer
En smakbit på söndag: Den grymmaste månaden
39 Kommentarer