Titel: En ljusets lek

Förlag: Modernista

Handling: “»Hjärtan brister«, hade Lillian Dyson omsorgsfullt strukit under i sin bok. »Det finns inga kärleksfulla relationer längre.«
Men nu är Lillian själv död, hittad bland löjtnantshjärtan och liljor i Clara Morrows trädgård i Three Pines, mitt i festligheterna kring Claras soloutställning i Montreal.
Kommissarie Gamache, chef för mordroteln vid Québec-polisen, kallas till byn, där han möts av den samlade konstvärlden – en värld full av nyanser, av ljus och skugga, en värld där ingenting är vad det först ser ut att vara. Inte ens när fakta börjar komma i dagen är Gamache helt säker på om det är sanningen – eller bara en ljusets lek.”

 

Så glad över att ha fått läsa en ny del från en av mina favoritserier, kanske den bästa av alla, om kommissarie Armand Gamache. Förra boken utspelade sig knappt alls i Three Pines, så det var roligt att återvända till den idylliska byn där vi alla vill bo.

 

Pennys deckare är en klass för sig, så välskrivna och spännande! Man kan inte avslöja så mycket i recensionen, men detta mysterium har ganska mycket med konst att göra eftersom Lillian Dyson, en konstkritiker, hittas död i Clara Morrows trädgård, dagen efter Claras efterfest från vernissagen. Att Clara målar, det vet vi som läst serien från förr, och det var fantastiskt roligt att läsa om hennes första separatutställning, något hon alltid väntat på. Även hur nervös man kan känna sig och vill bara bort från situationen när man en gång är där. Penny beskriver konst på ett sätt som visar att hon kan det, hon vet konst. Jag har alltid fascinerats av konstnärliga personer.

 

Så på det stora hela får du, i den sjunde delen i serien, mycket konst, ett oupprätt mord, mycket Three Pines, och även lite flera personliga glimtar av kriminalinspektören Beauvoir, vilket jag gillade. Isabelle Lacoste, kriminalassistent, får i denna bok visa framfötterna lite, på tiden! Jag vill se mer av henne.

 

Jag tycker denna bok håller måttet, som den föregående, och ger den fullt betyg. Spännande, välskrivet och helt galet bra karaktärer. Det bästa med serier är just det, att man inte enbart behöver följa det nuvarande mordets gåta, utan andra saker från tidigare böcker kan leva kvar, frågor kvarstår och personer utvecklas och växer.

 

Handling: “En septembermorgon skakas den lilla byn Three Pines av en chockerande upptäckt. På Oliviers bistro den naturliga knytpunkten för det fridsamma livet i byn påträffas liket av en äldre man, dödad genom ett våldsamt slag mot bakhuvudet. När kommissarie Armand Gamache anländer till platsen konstaterar han till sin förvåning att ingen tycks ha en aning om vem den döde mannen är. En märklig omständighet i denna slutna värld där alla känner alla. Slutsatsen är oundvikligt: Någon ljuger frågan är bara vem.
Sakta men metodiskt börjar Gamache och hans kollegor bana sig en väg genom de lögner som döljer sig under den förrädiskt idylliska ytan. Sökandet leder dem så småningom ut i den täta skogen som omger Three Pines, och vid slutet av en slingrig stig väntar en häpnadsväckande hemlighet. En skatt som någon vaktat under mycket lång tid och kanske till slut fått betala för med sitt liv.”

 

Bokserien om Armand Gamache och byn Three Pines hör till en av mina favoritserier. Dock är det något som händer, som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Serien har lite tappat touchen. Det handlar inte om att jag skulle tycka mindre om mordmysterierna, karaktärerna, miljöerna eller någonting annat. Det blir lite som om saker och ting är på rutin. Lite krystat, lite för likt varandra. I början av serien, speciellt de tre första böckerna, hade jag svårt att lägga ifrån mig boken. Nu läste jag gärna vidare, men inte lika entusiastiskt. Det är lite som man hoppas att någon otrolig vändpunkt ska komma, som aldrig händer. Mordet är lite märkligt, på gränsen till för märkligt för att vara logiskt alls, förstås är mord sällan logiska. Som Armand brukar säga så handlar mord om en känsla.

 

Mordoffret är den helt okänd man, man får reda på hans existens då han redan är död. Läsaren vet lika lite om honom som Armand. Det tyckte jag var intressant, och att ingen i hela Three Pines verkar veta vem det är. Kan ju ses som lite märkligt, att i en liten by har någon person lyckas vara anonym i alla år. Nyfikenheten hölls uppe mordgåtan igenom. Jag är inte nöjd med upplösningen, men sådant kan man ta när boken är vacker. Ibland blev det lite för flummigt och långsökt, samtidigt som jag älskar den stillsamma stämningen i dessa böcker.

Det är alltid helt underbart att återvända till byn där jag vill bo påriktigt, Three Pines, och att få “umgås” med alla karaktärer man känner från förr. I nästa bok hoppas jag att den där gnistan som nu är borta återkommer. Det där lilla extra.

 

 

Söndag och dags för en smakbit! Det går ut på att vi delar med oss av ett kort stycke från boken vi för tillfället läser, så denna gång blir det från: Ett ohyggligt avslöjande av Louise Penny. Det är den femte boken i serien om mordutredaren Armand Gamache. Tyckte så mycket om detta stycke.

 

Titel: Ett förbud mot mord

Författare: Louise Penny

Språk: Svenska

Sidantal: 379

Serie: #Armand Gamache 4

Förlag: Modernista

Format: Inbunden

Utgiven: augusti 2015

 

Modernista fortsätter utgivningen av böckerna om Armand Gamache, något jag blev väldigt glad över. I denna bok är Armand och hans fru Reine-Marie på semester i ett gammalt värdhus då de blir överraskade av ett mord och får sällskap en synnerligen speciell familj, familjen Finney. Såklart kastas Armand rakt in i mordmysteriet och börjar utreda vem som kan vara bakom den fruktansvärda händelsen.

 

Jag saknar Three Pines så mycket, jag ville dyka ner i Louise Pennys bok bara därför, men till min besvikelse så utspelar sig boken 90% av tiden ute i värdshuset Manoir Bellechasse. Det är charmigt och mysigt till en början, men sedan skulle man gärna kunnat ha mera omväxlande miljöer. Det tog ungefär 100 sidor innan man var inne i boken. Detta var definitivt inte Pennys bästa, hon bör fokusera på Three Pines och alla underbara karaktärer där som jag saknade i denna bok.

 

Betyget skulle blivit en tvåa om det inte vore för Armand Gamache, hans karaktär är så otroligt bra och välskriven. Mordet var, som väntat, inte någon blodig våldsam historia, men mysteriets upplösning var ändå lite väl simpel. 

 

Söndag och dags för en smakbit! Det går ut på att vi delar med oss av ett kort stycke från boken vi för tillfället läser, så denna gång blir det från: Ett förbud mot mord av Louise Penny.

 

 

Titel: Mörkt motiv

Författare: Louise Penny

Språk: Svenska

Sidantal: 363

Förlag: Wahlström Widstrand

Format: Inbunden

Serie: Armand Gamache #1

Utgiven: 2012

Handling: “När Jane Neal hittas död i skogen, skjuten med en pil rakt genom hjärtat, blåser det en kall höstvind genom den lilla byn Three Pines. Vem har dödat den omtyckta gamla kvinnan, och varför? Och finns det en anledning till att Jane dödades under förberedelserna till den årliga konstutställningen?

Den rutinerade kommissarie Armand Gamache får uppdraget att lösa fallet i den idylliska byn på landsbygden utanför Montreal. Lokalbefolkningen är fullständigt övertygad om att det hela är en tragisk olycka, men snart är kommissarie Gamache och hans team lika säkra på att Jane Neal inte alls dog på grund av en oförsiktig bågskytt, utan för att någon ville röja henne ur vägen.”

Att läsa första boken efter man läst andra och tredje boken gav ju faktiskt lite spoilers, men jag tyckte verkligen om denna ändå! Mordmysterium och en mysig kanadensisk by på hösten, kan det bli bättre? Mordgåtan var den minst intressanta av de tre böcker jag läst, men lyckades ändå upprätthålla mitt intresse trots att jag hade mina aningar om mördaren. Det kändes som man själv var med hela tiden, i byn och i utredningarna med Gamache. Ibland är han så besvärligt gubbig och bestämd att man blir irriterad, sen visar han sån ödmjukhet och tålamod. En mycket intressant huvudkaraktär. 

Jag tycker om denna serie så mycket att jag vill bo i denna fiktiva by själv. Olivers bistro och antikhandel, Myrnas bokhandel och lilla bybutiken. Favoritkaraktären i denna bok är igen Ruth Zardo, hon är så härligt bitter och rolig.

Vill du läsa en inte alltför blodig deckare med mysfaktor ska du plocka upp denna serie. Själv ska jag så småningom ta tag i del 4 som nyss kom ut på svenska av Modernista.

Betyg:

Förut gavs deckarserien ut av Wahlström Widstrand, och jag blev ganska besviken när jag hörde att de skulle sluta översätta dem efter bara tre böcker. Men nu är problemet åtgärdat! Vanligtvis har jag inget emot att läsa på engelska men när jag började läsa serien på svenska vill jag fortsätta med det. Konstigt fenomen.

 

Tidigare böcker i serien (på svenska):

 

Titel: Den grymmaste månaden
Författare: Louise Penny

Språk: Svenska

Sidantal: 471
Serie: Armand Gamache #3

Förlag: Wahlström & Widstrand

Format: Inbunden

Utgiven: 2013

 

Söndag och dags för en smakbit! Det går ut på att vi delar med oss av ett kort stycke från boken vi för tillfället läser så denna gång blir det från; Den grymmaste månaden av Louise Penny.