Lyckans hus – Jessie Burton

Titel: Lyckans hus
Originaltitel: The House of Fortune
Författare: Jessie Burton
Översättare: Hanna Williamsson
ISBN: 978-91-8023-736-9
Sidantal: 368
Förlag
: Modernista
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2022
Handling
: ”Thea Brandt fyller arton och är redo att välkomna vuxenåldern. På teatern väntar hennes livs kärlek, Walter, men hemma i huset på Herengracht har vintern lagt sig – hennes pappa Otto och moster Nella grälar oavbrutet, och familjen Brandt tvingas sälja sina möbler för att ha råd med mat. På Theas födelsedag – samma dag som hennes mamma dog – börjar det förflutnas hemligheter svämma över till nuet.

Nella hyser en desperat önskan att rädda familjen och hålla skenet uppe, att hitta en make till Thea som kan garantera hennes framtid. När de mottar en inbjudan till Amsterdams mest exklusiva bal blir hon förtjust – kanske kan deras lycka nu äntligen vända.

Balen sätter mycket riktigt saker i rörelse: nya personer träder in i deras liv, och lovar nya framtider. Men deras öden är fortfarande oklara, och när Nella får en underlig, stickande känsla i nacken undrar hon om miniatyrmakaren har återvänt.

Efter att ha läst Miniatyrmakaren 2015 blev jag eld och lågor över Lyckans hus. Det är en uppföljare, om än en fristående sådan, på Miniatyrmakaren och spolar fram tiden ungefär 18 år. Nellas systerdotter Thea närmar sig vuxenlivet, samtidigt som Nella och Theas pappa försöker hålla hushållet flytande. Fasaden börjar kracklera, de har ett vackert hus på högt ansett område, men innanför börjar väggarna eka tomma. Möbler och föremål säljs diskret för att upprätthålla levnadsstandaren. Det blir ändå press på att gifta bort Thea, något som skapar meningsskiljaktigheter i familjen. Och plötsligt får Thea en miniatyrfigur skickad till sig…

Det var roligt att återse familjen Brandt. Jessie Burton lyckas få mig att minnas alla inre bilder jag hade om huset och miniatyrerna i Miniatyrmakaren, trots att det var åtskilliga år sedan jag läste den. Hon lyckas däremot inte riktigt med huvudkaraktären Thea. Det blir ett ganska platt personportätt som egentligen känns en aning överflödig. Det är Nella jag lärt känna och vill följa. Thea är ointressant och förblir en främling man inte kommer nära under berättelsens gång.

Burton är fantastisk i konststycket att skildra smaker, dofter och texturer från 1800-talets Amsterdam. Jag uppskattar verkligen de historiska detaljerna och noggrannheten i att få allt att stämma tidsmässigt. Åtminstone övertygar Burton mig om att allt är precis så som det såg ut på den tiden.

Handlingen puttrar framåt men Lyckans hus känns som en fortsättning som inte behövdes. Trevlig läsning, men inte så mycket mer än så. Miniatyrmakaren lämnade ett stort avtryck, medan Lyckans hus inte fångar mig på samma sätt. Jag har läst alla böcker av Jessie Burton och jag rekommenderar henne varmt som författare! Bekännelsen och Miniatyrmakaren hör till mina favoriter.

Tack Modernista för recensionsexemplaret!

Tidigare läst av författaren:

Betyg:


0 Kommentarer

Läst i oktober 2022

Antal böcker sammanlagt: 11
Recensionsexemplar: 1
Månadens bästa: Hus av glas av Louise Penny
Månadens finaste omslag: My Best Friend’s Exorcism av Grady Hendrix
Kommentar: En helt okej läsmånad! Nobelprisvinnaren Annie Ernaux läste jag två hela böcker av. Sinnenas tid var en fullträff medan En flickas memoarer var ganska…tråkig (jag rekommenderar Agneta Pleijles Spådomen: en flickas memoarer för den som vill ha en riktigt bra memoarbok).

Jag testade flera recept från 70-luku tarjottimella (70-talet på en bricka) och tyckte det var riktigt intressant.

Hus av glas är den senast översatta deckaren om Kommissarie Gamache, efterlängtad och fenomenal!

Rosemarys baby var en trevlig överraskning och ett spontanlån som visade sig vara riktigt bra.

Jag läste första delen av Paul Austers New York-trilogin (Stad av glas) men jag fastnade inte för den och kommer troligen inte fortsätta läsa serien.


0 Kommentarer

The Mother of All Christmases – Milly Johnson

Titel: The Mother of all Christmases
Författare: Milly Johnson
ISBN: 9781471161902
Sidantal: 528
Förlag
: Simon Schuster UK
Språk:
Engelska
Format:
Häftad
Utgiven:
2018
Handling
: Eve Glace – co-owner of Winterworld – is pregnant.  This sends the whole of the theme park into baby mania, especially as the baby’s due date is 25th December. But their joy is soured by the fact it appears someone is trying to sabotage the Christmas celebrations.
 
Annie Pandoro and her husband Joe own a small Christmas cracker factory, are well set up and happy together despite life never blessing them with a much-wanted child.  Now, Annie thinks she is going through the menopause and any vestige of hope has been extinguished. 
 
Palma Collins has agreed to act as a surrogate, hoping the money will give her a helping hand out of the gutter in which she finds herself.  But when the couple split up just after she finds out she is pregnant, she is left carrying a baby she never wanted in the first place.
 
Annie, Palma and Eve all meet at the ‘Pudding Club’, a new directive started by a forward-thinking young doctor, who was Palma’s first love at school.  Though their lives have gone in very different directions, will this group help each other to find happiness and peace as Christmas approaches?”

Jag läste A Winter Flame 2014 och tyckte väldigt mycket om den. I The Mother of All Christmases får vi möta samma huvudperson, Eve Glace, igen. Eve och två andra mammor träffas i ”Pudding club”, en mötesplats för gravida. De har alla olika bakgrund och liv, men genom klubben får de stöd av varandra.

Det är en ganska typisk Milly Johnson-bok: engelska uttryck och rappa dialoger. Johnson är bra på att få flyt i texten, även om hennes böcker ofta är (enligt mig) för långa. Feelgood på över 500 sidor behöver kortas ned. Det kunde även denna bok mått bra av, trots det lättsamma språket.

Jag kommer inte de tre kvinnorna så nära som jag skulle önska. Boken hade gett ett annat djup om jag bara följt Eve, Palma eller Annie. Palmas berättelse var den som kändes minst trovärdig (jag tror inte Johnson har full koll på surrogatprocessen), medan Annies söta kexbageri gav mig mersmak. Eve och hennes Winterworld-temapark kände jag till från A Winter Flame och hade gärna sett mera händelser på den fronten. Några krystade bikaraktärer klämmer Johnson in, utan att riktigt lyckas.

En grej som är genomgående i Johnsons böcker är ”fett”. Det är en slags jargong bland de kvinnliga karaktärerna: ”Jag har lagt på mig minst X kilo!”, ”Hej du din tjockis” *kamratlig puff* eller ”Hennes man hade noterat att hon blivit fetare i ansiktet.” Det här är inte riktigt något vi ser i nordisk litteratur. Författare skriver inte att gravida kvinnor är citat ”feta”/”fetare”. Jag kunde ge tiotals exempel på hur vikthets, fet-kommentarer och fat shaming förekom i den här boken. Det stör mig väldigt mycket och påverkade min läsning negativt. Även när författaren menar det på ett humoristiskt sätt så funkar det inte. Vi är förbi den tiden – kanske Johnson också kunde komma bort från det nu?

Julstämningen är nästintill obefintlig, trots den juliga titeln. Det var synd, och lite vilseledande. Som helhet var boken rätt så underhållande, men inget jag längtade efter att plocka upp. De andra böckerna jag läst av Johnson var mycket bättre. Jag älskar omslagen och den engelska känslan!

Milly Johnsons böcker har nu börjat ges ut på svenska på Bokförlaget Polaris. Undrar om den brittiska accenten hörs i översättningen?

Tidigare läst av författaren:

Betyg:


0 Kommentarer

Rosemarys baby – Ira Levin

Titel: Rosemarys baby
Författare: Ira levin
ISBN: 9146126406
Sidantal: 197
Förlag
: Wahlström & Widstrand
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
1972
Handling
: ”Ett ungt par – han skådespelare i början av sin karriär, hon från en liten landsortsstad – får sin drömvåning i ett gammaldags, trivsamt hus i New York. Allt går som de önskar sig. De får glada vänner i ett äldre par i våningen bredvid, han får plötsligt de roller han så hoppats på, hon väntar den baby de drömt om. Men in i lyckan smyger sig omärkligt en känsla av något elakt, något ondskefullt, något ohyggligt. Och när Rosemarys ende riktige vän plötsligt dör, börjar hennes otroliga misstankar långsamt bekräftas…

Om ni inte är skrockfull eller har svaga nerver eller anlag för mardrömmar, måste ni läsa en av de mest nervkittlande romaner som någonsin skrivits.”

Rosemary Woodhouse och hennes man Guy flyttar in i ett mysigt bostadshus med gammal stil. De blir snabbt bekanta med deras grannar, ett äldre par som blir väldigt investerade i Rosemary och Guy. Det blir en tät och intensiv berättelse i anda av Shirley Jackson och Stephen King.

Jag blev överraskad av hur intressant jag tyckte berättelsen var. Dynamiken mellan Rosemary och Guy – är de lyckliga? De äldre paret som är extremt gästvänliga, varför? Det fanns många trådar att gå på innan författaren började ge glimtar av hur allt skulle gå i slutändan.

Det är en bok som man inte ska veta särskilt mycket om innan man börjar läsa. Den gjorde ett intryck på mig. Någonting lite äckligt, skrämmande och kusligt på samma gång. Läs!

Betyg:


0 Kommentarer