Inferno i snö – Marie Bengts

Titel: Inferno i snö
Serie: Hannah Lönn #3
Författare: Marie Bengts
ISBN: 9789100185886
Sidantal: 523
Förlag:
Albert Bonniers förlag
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2021
Handling:
“Några dagar före jul 1957 är Hannah Lönn och hennes faster Lilly på väg till det öländska pensionat där de ska fira jul. På vägen överraskas de av snöfåken och tvingas söka skydd på en närbelägen gård, där de får stanna tills stormen är över. Det visar sig snart att de kommit till ett allt annat än harmoniskt hushåll, och Hannah anar att de rent bokstavligt kanske har hamnat ur askan i elden.

Den tredje boken om Hannah Lönn är liksom de tidigare en pusseldeckare av klassiskt snitt. Denna gång utspelar den sig på ett igensnöat öländskt alvar, där en mordbrännare sprider skräck bland öns befolkning. Utan kontakt med yttervärlden blir Hannahs list och slutledningsförmåga avgörande för att avslöja de instängda personernas mörka hemligheter.”

Jag var väldigt pepp på att få läsa den tredje delen om sömmerskan Hannah Lönn i 50-talets Sverige! För det första så älskar jag 50-talsstämningen och för det andra så gillar jag Hannah Lönn som karaktär. Hur många gånger har jag inte klagat på att kvinnliga karaktärer aldrig äter i böcker? Hannah vågar äta tre portioner, hon är inte heller rädd att säga vad hon tycker. Den här gången blir Hannah och hennes faster Lilly insnöade på ett gammalt gods, Hallerum, på Öland.

Det blir klassisk pusseldeckar-anda när karaktärer stängs in på ett och samma ställe. Det finns ganska många karaktärer att hålla reda på, men Bengts lyckas med att få alla särskilda från varandra. Inferno i snö är ett gediget deckarhantverk, där inget lämnas åt slumpen. Jag är mycket positivt överraskad hur många trådar det fanns att hålla reda på, men ändå kände jag att alla förklaringar skulle komma tids nog.

Med så många karaktärer så är det också en liten risk, jag hade svårt att tro att Lizzie, den yngsta, verkligen var så liten att hon hade dockor men ändå pratade i termer som “kvinnligt och manligt” och kunde analysera på den nivån hon gjorde. Ofta är barn och unga svårast att skildra verklighetstroget, men samtidigt ska de kunna bidra till berättelsen och deras roll i den. Vissa karaktärer reagerade också ibland mycket kallt och otrovärdigt, dock kan det ju bero på chock. Jag skulle vrida upp känslorna lite grann för de utsatta karaktärerna.

Eftersom det finns så många trådar och karaktärer att hålla reda på så blir boken ganska tjock med sina 500+ sidor, en deckar-tegelsten. Det kunde ha kortats ner en aning, samtidigt som jag tycker att det också kräver ganska mycket text för att verkligen komma alla karaktärer närmare. Jag tycker det här är en av de mest välgenomtänkta deckare jag läst. En bok där man verkligen får anstränga hjärnan! Dessutom tycker jag miljön var härlig. Den isolerade stämningen bidrog till spänningen. Jag vet inte om Bengts inspirerats av Daphne du Mauriers Rebecca, men jag såg vissa likheter mellan det gamla godset och den döda första frun, Rebecka. Det tyckte jag var en kul detalj. Finns det bättre ställe för en pusseldeckare? Skulle inte tro det!

Den här serien har seglat fram som en av mina favoriter och jag kommer givetvis läsa kommande böcker om Hannah Lönn. Den härliga retro-känslan i kombination med pusseldeckare precis allt jag behöver i en bra bok!

Tidigare läst av författaren:

Tack till Albert Bonniers förlag för recensionsexemplaret!

Betyg:


0 Kommentarer

Maximal nostalgi – Martin Borg

Titel: Maximal nostalgi
Författare: Martin Borg
ISBN: 9789155269685
Sidantal: 128
Förlag:
Bokförlaget Semic
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2021
Handling:
“Prylarna, personerna och de popkulturella snackisarna från våra favoritdecennier! Fullt av fantastiska bilder på kändisar, mode, märkliga trender och folkkära fenomen. Kul och nostalgiskt för de som var där, garanterat roligt, lärorikt och häpnadsväckande retro för de andra! En rikt illustrerad presentbok som passar alla – vare sig man var med eller inte när det begav sig!.”

Jag är svag för alla typer av nostalgiböcker – man kan helt enkelt inte få för mycket! Det roliga är att varje gång jag läser en bok med nostalgitema s¨å hittar jag något som jag inte känt till eller sett förut. Maximal nostalgi är en boknyhet från Semic, den passar perfekt som julklapp till den som redan har allt eller för inspirerande läsning för en själv.

Layouten på boken är intressant då den inte följer en exakt tidslinje, bildcollagen innehåller massvis av information och bilder från 1950-1990-talet. Det gör mig glad att 90-talet äntligen börjar vara med i nostalgiböckerna, det är trots allt så länge sedan nu.

Boken har mera bild än text, behöver man mera fakta och kött på benen ska man bekanta sig med någon annan nostalgibok, kanske från någon specifik era. Den här visar härliga glimtar på ett mer visuellt sätt, den är tidlös och tål att bläddras i nu som då. Jag tycker man får en bra helhetsbild av viktiga händelser och föremål från 1950-1990-talet.

Tack till Bokförlaget Semic för recensionsexemplaret!

Sötsaker 1950-2000. Oboy med blåbär låter inget vidare?

Betyg:


0 Kommentarer

If We Were Villains – M.L. Rio

Titel: If We Were Villains
Författare: M. L. Rio
ISBN: 9781785656477
Sidantal: 432
Förlag:
Titan Books
Språk:
Engelska
Format:
Pocket
Utgiven:
2009 (original
Handling:
“Oliver Marks has just served ten years for a murder he may or may not have committed. On the day of his release, he is greeted by the detective who put him in prison. Detective Colborne is retiring, and he wants to know what really happened a decade before.

As a young actor at an elite conservatory, Oliver noticed that his talented classmates seem to play the same characters onstage and off – villain, hero, temptress – though he was always a supporting role. But when the teachers change the casting, a good-natured rivalry turns ugly, and the plays spill dangerously over into real life.

When tragedy strikes, one of the seven friends is found dead. The rest face their greatest acting challenge yet: convincing the police, and themselves, that they are blameless…”

Dark Academia-böcker har trendat på sistone och jag tycker det är kul! Först och främst älskar jag Donna Tartts Den hemliga historien, vilken jag anser vara Dark Academia-boken #1. Varför ska man, som i If We Were Villains lägga med den boken som en blurb på omslaget? Det skapar så fel förväntningar. Ingen författare och ingen bok borde få jämföras med Tartt, det kan bara bli fel på läsarens förväntningar.

Jag började läsa den här utan att ha en aning om handlingen, annat än att det verkar vara en slags mord-gåta i en privatskola. Jag hade ingen aning om att allt skulle handla om Shakespeare! Och då menar jag att 50% av boken är Shakespeare, vilket är alldeles för mycket. De som älskar Shakespeare kommer ha väldigt kul med den här boken men jag tyckte det var tråkigt att läsa sida upp och sida ner där gänget övar sina Shakespeare-pjäser. Våra sju huvudkaraktärer studerar nämligen teater på den fina privatskolan Dellecher. Men de studerar endast Shakespeare. Vilket låter absolut galet. Visst, de övar sin koreografi på scenen, har konstiga lärare som lär dem mer eller mindre viktiga saker men all teater de utför är Shakespeare. Den här detaljen känns absolut inte trovärdig och något som författaren själv drömmer om. I sin egen bok får man förstås hitta på hur man själv vill…

Det finns slående likheter mellan IWWV och Den hemliga historien. Samma antal huvudpersoner, privatskola, droger, alkohol och vuxna som antingen struntar i vad de sysslar med eller håller dem i ett järngrepp. Jag gillade inte riktigt att det fanns så många likheter, för mig blev boken som en salig röra av verk jag tidigare läst.

Vi följer Oliver, som i nutid avtjänat sitt fängelsestraff på 10 år för ett mord han kanske eller kanske inte begick. Sedan får vi följa honom tillbaka i tiden när han berättar för detektiven som burade in honom för 10 år sedan om hur allt egentligen gick till.
Spänningarna inom den lilla teatergruppen ökar och en av de sju medlemmarna dör. Därefter blir stämningen i gruppen ännu värre. Ingen vet vem som är skyldig och på ett vis är de alla lite skyldiga. Mer om det får ni själva läsa. Det som störde mig så mycket med boken är att karaktärerna beter sig som 12-åringar som inte kan kontrollera sina känslor och agerar så omoget hela tiden, men ändå dricker öl på en lokal pub. Jag fick inte klart för mig hur gamla de förväntas vara.

Karaktärerna känns som karikatyrer, de är överdrivna och melodramatiska. Shakespeare upp över halsen, de till och med pratar med varandra genom att säga rader ur Shakespeare hela tiden. Jag hävdar att ingen pratar så påriktigt. Det blev väldigt cheesy och ansträngt. Boken har ändå ett ganska bra driv om man orkar igenom all Shakespeare och jag kunde uppskatta stämningen bitvis. I övrigt så är den här så blek i jämförelse med mycket annan härlig Dark Academia som finns där ute.

Betyg:


0 Kommentarer

Mot San Fransisco – Clara Clementine Eliasson

Titel: Mot San Fransisco
Författare: Clara Clementine Eliasson
ISBN: 9789189051331
Sidantal: 316
Förlag:
Romanus & Selling
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2020
Handling:
“1978 Julie bor i en instängd förort till San Diego. Natten då B knackar på hennes fönster släpper hon in doften från akacieträd, rusiga cykelturer och kyssar med smak av kanel, whisky och salt. Men också döda fåglar, vapen och män med smutsiga hårda händer.

När B 40 år senare försvinner från sin anstalt kommer Julies minnen tillbaka från sommaren när B tog med henne på en hämningslös road trip där gränserna var farligt dunkla. Kommer B att hitta Julie den här gången?

I Clara Clementine Eliassons debutroman Mot San Francisco är urtvättade nattlinnen lika levande som den första kärleken och citrusträd som blommar vildsint om vårarna. Det är en kristallklar och poetisk kärleksroman, löst baserad på Brenda Ann Spencer, och den ökända skolskjutningen i San Diego 1979″

Om vi börjar med omslaget; otroligt snyggt och lätt att minnas! Jag såg den här debuten lite överallt och bestämde mig för att ge den ett försök då den delvis utspelar sig i slutet på 70-talet.

Dofter och smaker är en av bokens viktigaste byggstenar då det kommer till stämning. Ibland blir det snudd på för mycket, författaren har ansträngt sig för att få den rätta känslan så mycket att det nästan känns krystat. Men å andra sidan tycker jag dofter och smaker är något av det bästa som finns att läsa om. Språket är drömskt och poetiskt, vilket verkar vara en vattendelar bladn läsarna. Mig föll det i smaken!

Berättelsen ska ha inspirerats av en skolskjutning i San Diego 1979, något som märks i boken men som inte tar särskilt mycket plats. Jag tycker det var bra eftersom jag inte egentligen är särskilt intresserad av att “gå in i huvudet” på en skolskjutare. Däremot var jag intresserad av Julie och hennes vänskap med “B” (skolskjutaren) och det var ett spänningsmoment som höll mig intresserad av berättelsen; hur deras vänskap bildas och vilka saker det är som driver “B” till att göra det hon gör.

Det är också en mörk roman med vissa tunga ämnen. Det som jag tycker författaren verkligen lyckas med är att beröra många olika ämnen men inte riktigt gå in djupare på saker eller bara visa vissa glimtar av det. Ibland när man tänker på boken efteråt känns den som en dröm, jag försöker fånga olika delar av den men de bara glider ifrån mig. Det är den stämningen som författaren framkallade boken igenom och jag tycker det är ganska häftigt.

Ibland är tempot för långsamt och då kände jag mig lite otålig. Det var också meningen, men jag tror den hade vunnit lite på att ibland ta en snabbare vändning i vissa kapitel. En strålande debut oavsett, som inte lämnar någon oberörd! Julie och “B” stannar i mitt minne som två komplexa och intressanta karaktärer, som är långt ifrån perfekta.

Betyg:


0 Kommentarer

Kamalas bok – Inger Edelfeldt

Titel: Kamalas bok
Författare: Inger Edelfeldt
ISBN: 9174484664
Sidantal: 189
Förlag:
En bok för alla
Språk:
Svenska
Format:
Pocket
Utgiven:
1988
Handling:
“En ung kvinna som borde kunna vara nöjd. Hon har arbete, våning och pojkvän. Men hon vet inte vem hon är. Inger Edelfeldts skildring av kvinnan som riskerar att försvinna i sprickan mellan det yttre och det inre kom ut 1987 och har bildat skola i samtidslitteraturen.”

Jag har länge velat läsa den här efter att ha fått några smakprov av Edelfeldts ungdomsböcker. Kamalas bok är inte lika stark som Juliane och jag eller Missne och Robin som jag båda älskade. Men jag är läsaren som sväljer det mesta Edelfeldt skriver, främst för att hon har ett så magiskt språk, olikt något annat jag läst.

Den här boken har varit många ungas favorit när den kom ut 1987. Det finns mycket att ta fasta på; en ung kvinna som inte riktigt vill finna ro och finner sig malplacerad. Man sker glimtar av psykisk ohälsa och självförakt. Ämnen som tyvärr alltid verkar vara aktuella. Men Edelfeldt skriver aldrig något för att det ska låta bra, hon skriver det på ett sätt som alltid får allt att gå in under huden. Det är så ärligt och rått, och det finns något vackert i det. Om än lite rörigt, vilket drog ner lite på mitt betyg.

Jag tror jag behöver läsa om den här boken efter ett tag. Det finns så många lager att känna och begrunda. Om du gillar Edelfeldt men inte läst Kamalas bok ännu så ska du plocka upp den. Om du är obekant med författaren så skulle jag rekommendera Juliane och jag där hon verkligen lyser.

Tidigare läst av författaren:

Betyg:


0 Kommentarer

Dragoner – Gertrud Hellbrand

Titel: Dragoner
Författare: Gertrud Hellbrand
ISBN: 9789150963458
Sidantal: 272
Förlag:
HarperCollins
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2021
Handling:
“Den östgötska byn Hedsbro är en lantlig idyll med grönskande fält och betande hästar. Men under den spirande ytan döljer sig mörka hemligheter och avgrundsdjupa sprickor.

När Mira Westmans morfar påträffas död i sitt kök återvänder hon till den östgötska byn där hon en gång växte upp. Det mesta tyder på att han druckit för mycket, ramlat och slagit i huvudet. Men när Miras yngre syssling Ville kort därefter visar sig ha försvunnit börjar Mira misstänka att morfaderns plötsliga död var mer än en olyckshändelse.

Det är maj i det vackra odlingslandskapet och under den spirande ytan skymtar hemligheter och djupa sprickor. Är Jerry och Patrik Hartley Lindskog, ägarna till hästgården intill, inblandade i Villes försvinnande? Och kan Mira lita på sin gamla ungdomsförälskelse Adam, vars lillebror terroriserar bygden?”

Jag behövde en deckare till Helle-bibliotekens läsutmaning så jag bestämde mig för att läsa Dragoner som funnits på min TBR sedan den kom ut i mars 2021. Omslaget lockade verkligen!

Överlag tycker jag om böcker som utspelar sig på landet. Jag är ingen hästtjej men jag kunde ändå uppskatta alla häst-element i boken. Det märks att författaren är insatt i hästbranschen. Vi följer Mira som nyss förlorat sin morfar och därför besöker sin gamla hemby. Hon kommer i kontakt med gamla bekanta och samtidigt tycker hon omständigheterna för morfaderns död verkar märkliga. Många andra mörka hemligheter spirar i byn och Mira har svårt att inte börja snoka vidare.

Jag gillar de korta kapitlen och det ganska snabba tempot. Spänningsromaner (för mig) ska inte vara för långa. Men i en driven handling riskerar huvudkaraktärerna att bli en gnutta platta, vilket det också blev i det här fallet. Ganska långt in i boken började jag få en bild av Mira, men i början var hon endast uppbyggd av dialog.

Berättelsen var spännande, men jag har nästan alltid lite svårt med motiven och förklaringarna till det skedda i spänningsromaner. Så även nu. Dock tycker jag författaren gjorde ett väldigt bra jobb och hade tänkt ut det hela på ett ganska noggrant plan. Jag tror den här boken hittar många läsare och särskilt de som är hästintresserade. Det fanns en “trevlig” stämning i boken, trots det mörka som sker.

Betyg:


0 Kommentarer

Återstoden av dagen – Kazuo Ishiguro

Titel: Återstoden av dagen
Författare: Kazuo Ishiguro
ISBN: 9146162038
Sidantal: 257
Förlag:
Wahlström & Widstrand
Språk:
Svenska
Format:
Pocket
Utgiven:
1994
Handling:
“Romanen om mönsterbutlern Stevens som ger sig iväg i sin husbondes bil på sitt livs första semester har blivit en modern klassiker. Författaren låter med ojämförlig mästerlighet den korrekte butlern ta läsaren med på en resa genom den engelska landsbygden 1956. Och genom sina egna minnen. Återstoden av dagen är en sorglig och humoristisk betraktelse över den vanliga människans demokratiska ansvar och en skarpsinnig och ironisk berättelse om missriktad idealism..”

Jag vet inte om andra författare än Ishiguro skulle ha lyckats hålla mitt intresse uppe för en butlers berättelse om sitt liv. I början förstod jag inte riktigt vart författaren ville komma med berättelsen, först på slutet märkte jag att jag blivit oerhört berörd av butlern Stevens tragikomiska sätt att se på både livet och arbetet.

Som butler ser och märker du det mesta som pågår i ett hushåll. Du tjänar din arbetsgivare, förr oftast en finare herreman. Du ska både vara tillgänglig hela tiden men samtidigt osynlig. En finess som inte alla klarar av. Stevens pappa var också butler och visst märks det att den höga arbetsmoralen gått i arv. På något sätt kunde detta blivit en tokig komedi, men Ishiguro lyckas få fasta på allvaret utan att det blir pinsamt.

En ganska stilla och långsam berättelse, men jag tyckte boken utstrålade sådan värme och tid för eftertänksamhet. Jag har läst en bok av Ishiguro tidigare och den gillade jag också. Han verkar vara väldigt ombytlig i sina berättelser, vilket är intressant. Det finns ju författare som skriver “samma” berättelse om och om igen, det gör verkligen inte Ishiguro. Hans språk är också lekande lätt och flyter på i ett fantastiskt flow. Dialogerna ger liv åt karaktärerna och känns naturliga. Enda minuset för Återstoden av dagen var att berättelsen inte riktigt kändes perfekt för mig som läsare, jag hade ingen brådska att läsa vidare, men när jag gjorde det kunde jag uppskatta berättelsen.

Tidigare läst av författaren:

Betyg:


2 Kommentarer

Lämna världen bakom dig – Rumaan Alam

Titel: Lämna världen bakom dig
Originalets titel: Leave the World Behind
Författare: Rumaan Alam
ISBN: 9789100189068
Sidantal: 253
Förlag:
Albert Bonniers förlag
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2021
Handling:
“Semester. Ett sommarhus i oväntad radioskugga.
Två privilegierade familjer som plötsligt tvingas dela på utrymmet.
En katastrof.”

Det är en aning svårt att skriva om boken utan att avslöja något men i stora drag handlar den om en familj som på sin semester hyr ett hus ute på landet för att bara slappa och njuta. En natt knackar husets ägare på dörren och vill övernatta. Allting blir ganska konstigt. Familjerna känner inte varandra och dessutom pågår det något konstigt där ute. Husets ägare bekräftar att något inte är som det ska vara, men vad är det som pågår?

I en ganska klaustrofobisk miljö lär familjerna känna varandra och dessutom gör de sitt bästa att förstå omvärlden. I radioskugga. Oro och ångest över nutid och framtid präglar stämningen i huset. Hur reagerar man i kriser? Vad gör man med all ovisshet?

Jag tycker författaren gjorde ett fantastiskt jobb att bygga upp stämning i denna ganska korta och koncisa roman. Hela boken är det något som skaver i mig; karaktärerna beter sig märkligt, allting beter sig underligt? Men jag tror det är meningen också. Jag tycker berättelsen känns aktuell och precis rätt just nu. I betyg blir det en trea för handlingen men en fyra för stämningen!

Betyg:


En kommentar

Hundra år av ensamhet – Gabriel García Márquez

Titel: Hundra år av ensamhet
Författare: Gabriel García Márquez
ISBN: 9789146169918
Sidantal: 360
Förlag:
Wahlström & Widstrand
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
1982 (original 1967)
Handling:
“Fantasi och realism smälter samman till en sagolik verklighet i Hundra år av ensamhet, “ett av de mest betydande verk som den spansk-amerikanska litteraturen frambragt”. García Márquez’ egen födelseby i Colombia, Arca-Cataca, har inspirerat till berättelsen om byn Macondo och familjen Buendía som rymmer vilda, destruktiva män och kloka, kämpande kvinnor. Romanen är fylld av vitalitet, fantastiska historier och bisarra detaljer. Läsaren får möta Macondos grundläggare som besitter gigantiska krafter och en okuvlig vilja, hans hustru Ursula, revolutionären Aureliano, lika stor i kamp som nederlag, släktens extravaganta kvinnor samt den sista generationen Buendía med en ny Aureliano, isolerad från hela världen utom från sin älskade.”

Jag har inte läst många nobelprisvinnare men det har jag försiktigt tänkt ändra på. Om boken verkar intressant, vilket Hundra år av ensamhet gjorde. Magisk realism är en tema i skönlitteratur jag egentligen är ganska obekant med, och ärligt talat vet jag inte riktigt vad jag tycker om det. Eller om jag ens förstår det. Det finns en osäkerhet i mig när det kommer till magisk realism – ska det vara sådär flummigt, kanske meningen är att man inte alltid “ska förstå” det? Tänk om jag helt missuppfattar en scen eller situation. På något sätt stör det mig om jag inte vet vad som pågår i boken. Ett exempel från den här besten, som vann nobelpriset i litteratur 1982, är när det flyger gula fjärilar när personen närmar sig. Jag antar att fjärilarna inte är riktiga, men på vilket sätt ska jag som läsare förstå betydelsen av dem i texten? Slänger man in lite vad som helst? Ja, som ni ser behöver vi kanske ett helt separat inlägg för magisk realism i böcker.

Gabriel García Márquez skildrar en gigantisk släktsaga som pågår i flera generationer. I början av boken finns ett litet släktträd för att hålla reda på allihop, vilket underlättar en hel del, dock får man förstås vissa spoilers av att läsa igenom trädet. Även om jag tycker att det inte stör i detta fall eftersom handlingen inte till stort handlar om “vem som får barn med vem”, utan mera om det som händer i en familj under många släktled.

Vi får vara med från alltings början när José Arcadio Buendía och hans fru Ursula grundar Macondo, byn som kommer vara hjärtat i berättelsen. Deras barn José Arcadio, Aureliano och Amaranta blir den första generationen som växer upp i Macondo. I början var det ganska enkelt att hålla reda på namen (José Arcadio x 2) men ju fler barn, barnbarn, barnbarnsbarn det kom så blev det rörigt med José, Arcadio och Aureliano i alla tänkbara former. Jag har aldrig läst en bok där alla karaktärer delar samma namn och dessutom lever flera av dem samtidigt.

Men jag tacklade namnproblemen ganska bra genom att noga tänka igenom vems barn det var och ibland lunta i släktträdet. Boken kräver därför mycket koncentration. Det är inget du kan läsa medan du har en massa distraktioner. Bäst funkade det att läsa ganska långa sektioner åt gången.

Själva berättelsen handlar ganska mycket om krig, om hur personer bygger ett samhälle och hur deras gärningar påverkar andra och framför allt familjen. Många begår samma misstag om och om igen. Detaljerna i boken är bisarra (magisk realism) och karaktärerna är trovärdiga, om än ganska obehagliga. Kanske det är den primitiva miljön som gjorde boken tungläst för mig. Jag förstod Gabriel García Márquez poäng med berättelsen, men jag tyckte inte det var tillräckligt intressant läsning. Familjemedlemmarna stökar till det, strider, skaffar barn, grälar lite till, dör, föder fler barn osv. Det är ganska mycket råhet, men förstås en del kärlek. Även om det kanske inte är kärlek så som vi, i vårt samhälle idag, betraktar kärlek.

Jag kan inte rekommendera boken. Den har blandade åsikter från förut, de finns de som älskar den och de som inte gillar den. Många har problem med att karaktärerna heter samma saker, så till den grad att de lagt ner boken. Även om jag inte gillade boken som helhet så fanns det partier i den som jag tyckte var väldigt snyggt skrivna och läsvärda. Här kommer några av mina understrykningar:

“Säg honom, sa översten leende, att man dör inte när man borde, utan när man kan.” Den här meningen beskriver mycket av bokens händelser för mig.

Här kommer ett stycke från sidan 148, när övereste Aureliano Buendía blivit en form av krigshjälte.

Just den natten, då hans auktoritet hade erkänts av samtliga rebellchefer, vaknade han häftigt och begärde med höga rop att få ett täcke. En inre kyla, som strök honom utefter benstommen och även plågade honom mitt i solskenet, hindrade honom flera månader från att sova, tills han så småningom hade vant sig vid den. Maktens rus började upplösa sig i häftiga ryck av vresighet. För att finna ett botemedel mot frossan lät han skjuta den unge officer som hade föreslagit mordet på general Teófolio Vargas. Hans order utfördes innan han hade gett dem, ja innan han hade tänkt dem, och gick alltid längre än han hade vågat sikta. Vilsegången i den ändliga maktens ensamhet började han förlora orienteringen och plågades av människorna som hyllade honom i de besegrade byarna. Han tyckte att det var samma människor som hyllade fienden. Överallt mötte han ungdomar, som såg på honom med hans egna ögon, som tala med hans egen röst, hälsade på honom med samma misstroende som han själv hälsade på dem som påstod sig vara hans barn. Han kände sig skingrad, upprepad, ensammare än någonsin och var övertygad om att hans officerare ljög för honom.

Betyg:


0 Kommentarer

Vera Svansons dagbok för tacoälskare och Halloween-fantaster – Moa de Bruin

Titel: Vera Svansons dagbok för tacoälskare och Halloweenfantaster
Författare: Moa de Bruin
ISBN: 9789129726176
Sidantal: 206
Förlag:
Rabén & Sjögren
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2020
Handling:
“Möt Vera Linnea Svanson: teaterapa, chokladmilkshake-älskare och dagboksskrivare.
Vera går i femman och ÄNTLIGEN ska hon få vara med och spela Det lilla monsterbarnet, den klassiska pjäs som skolans teatergrupp framför på halloween. Tänk om hon till och med skulle få en huvudroll, det vore drömmen!!!

Samtidigt når galenskapen nya nivåer hemma hos familjen Svanson. Pappa försöker bli av med sitt tacoberoende, storebror Svante försöker bli känd på youtube och lillasyster Olivia försöker vara jobbigast i världen. Moster Bibban vill inget hellre än att komma in på polishögskolan och tränar genom att lösa alla mysterier som finns (och ett och annat som inte finns). Och mamma, hon bestämmer sig hux flux för att tävla i halloweenmys med den nya grannen Jennifer Tror Hon Är Coolson. Allt som kan gå fel gör såklart det, och allra helst när Hugo, den snygga killen i sexan, är i närheten.
Men hur är det egentligen med Hugo? Gillar han Vera? Det verkar faktiskt så. Jobbigt bara att Veras bästa kompis Lise plötsligt berättar att hon är JÄTTEKÄR i Hugo. Hur gör man då?.”

Ni som gillade Elink Eks Athena – se hit! Vera Svansons dagbok för tacoälskare och halloweenfantaster är precis så kul som titeln utlovar. Redan från första sidan var jag fast, där Vera bestämmer sig för att kalla sin dagbok för Blåmögel (smeknamn: möglis). Sådana små detaljer gör alltid läsningen så mycket bättre, speciellt då de handlar om ganska “vanliga” teman för 9-12-åringars litteratur: vänskap, kärlek, identitet. Det sticker ut från mängden.

Veras mamma börjar tävla med sin granne, och föredetta skolkamrat, om vem som har mest Halloween-mys. Veras pappa är tacosberoende (vem kan inte känna igen det) och Veras bästis Lise blir kär i samma kille som Vera. Katastrof! Vera ventilerar i sin dagbok och det blir både ärligt och roligt. Det finns fina budskap ingömda på ett snyggt sätt i texten, både om att vara/inte vara populär och om att göra “det rätta”. Familjeskildringen är det som höjer boken till ett fullt betyg. Jag blev på så gott humör av att läsa!

Pricksäker och otroligt rolig. Perfekt för 9-12-åringar men jag tycker alla kan läsa den här. Mysfaktor!

Betyg:


0 Kommentarer