Det ondas väsen – Louise Penny

Titel: Det ondas väsen
Originalets titel: The Nature of The Beast
Serie: Armand Gamache #11
Författare: Louise Penny
ISBN: 9789178938209
Sidantal: 448
Förlag:
Modernista
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2021
Handling:
“Knappt en dag passerar utan att nioårige Laurent Lepage ropar varg. Beväpnad med käpp och kottar gör han allt som står i hans makt för att freda den lilla byn Three Pines mot yttre hot, allt från rymdinvasioner och bevingade monster till vandrande träd och dinosaurier. Hans berättelser är så osannolika att ingen tror honom, inklusive paret Armand och Reine-Marie Gamache. Men när pojken försvinner tvingas byborna överväga om någon av hans egendomliga historier trots allt kan ha varit sann.
Och så börjar ett frenetiskt sökande efter pojken och sanningen. Det man upptäcker djupt inne i skogen startar en kedja av händelser som leder till mord, till ett gammalt brott, ett gammalt svek och ända fram till poeten Ruth Zardos ytterdörr. Och nu är det nu, skriver poeten. Och det mörka är här.
Armand Gamache – tidigare chef på mordroteln i Québec – tvingas inse att han genom att inte tro pojken själv har spelat en fasansfull roll i det som nu är på väg att hända…”

Efter att ha läst elva böcker i serien är jag väldigt investerad i kommissarie Armand Gamache och den lilla byn Three Pines. Så pass investerad att jag väljer att strunta i några detaljer som stack till i ögat (som att Three pines inte år 2015 ännu syns på en karta eller GPS trots att det bor folk där och finns flera affärer) och istället fokuserar jag på det jag vill ha ut av den här serien, bok efter bok = en riktig mysrysare. Mordgåta i klassisk pusseldeckaranda. Blev det så den här gången?

En bokserie som har gått en lång väg, och ännu går, utvecklas med tiden. Det kan både vara positivt och negativt. Jag tycker inte en serie ska vara likadan hela tiden, med samma typ av mordgåtor och samma intriger. Karaktärer utvecklas också, därför ska böckerna göra det. I Det ondas väsen blev jag ändå en aning förvånad. Var är pusseldeckaren med den “mysiga” mordgåtan? Istället står jag mitt inne i en thriller som inte känns lik det jag läst tidigare. Karaktärerna är lika trovärdiga och välskrivna, och vi är i Three Pines. Men resten blev kanske lite av en chock för mig.

Louise Penny gillar att göra det invecklat med intelligenta citat och historiska noteringar i morden, det gör henne till en högklassig författare. Hon kan sin sak och böckerna är välskrivna. Jag fullkomligt älskar att mordgåtorna alltid är mer komplicerade än “vem gjorde det”. Till och med så har jag lärt mig en hel del om Kanada.

Utan att avslöja något vidare om bokens handling så blev avsaknaden av croissanter och varma brasor stor för mig. Pennys beskrivningar av Three Pines och alla trevliga karaktärer som bor där gör att jag alltid vill läsa hennes böcker. Nu blev det dock alldeles för mycket fokus på ett upptrappat spion-drama med för mycket tekniska detaljer som tråkade ut mig. För mycket tekniskt och politiskt, för lite varm choklad och småprat med Three Pines invånare.

Seriens styrka ligger i Pennys författarskap och den idyll hon byggt upp genom Three Pines. Å ena sidan gillar jag att böckerna blir mörkare, å andra sidan vill jag inte att det ska gå för långt från kärnan där vi en gång börjat. Väldigt tudelat! Dock vidhåller jag att de är bra böcker och även om inte alla böcker i serien blir fulla femmor i betyg så är serien som helhet en mycket stark fyra. Mina favoriter i serien är Mörkt motiv, Nådastöt, Den grymmaste månaden, Begrav dina döda, En ljusets lek och Hur ljuset tar sig in.

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!

Tidigare läst av författaren:
Mörkt motiv
Nådastöt
Den grymmaste månaden
Ett förbud mot mord
Ett ohyggligt avslöjande
Begrav dina döda
En ljusets lek
Det vackra mysteriet
Hur ljuset tar sig in
Den långa vägen hem

Betyg:


0 Kommentarer

Home Body: Hemma i mig – Rupi Kaur

Titel: Home body: hemma i mig
Författare: Rupi Kaur
ISBN: 978-91-7893-851-3 (danskt band)
978-91-7893-852-0 (e-bok)
Sidantal: 192
Förlag:
Modernista
Språk:
Svenska
Format:
E-bok
Utgiven:
2021
Handling:
“Home Body: Hemma i mig är den efterlängtade uppföljaren till Instagram-stjärnan och poeten Rupi Kaurs miljonsäljande internationella succéer Mjölk och honung och Solen och hennes rosor.

En samling dikter – råa och ärliga inre samtal – om kärlek, acceptans, gemenskap och familj, och om att omfamna förändring. Illustrerad med Rupi Kaurs egna teckningar på teman som natur och omsorg, ljus och mörker.

Jag minns att jag vid Rupi Kaurs förra bok, The Sun and Her Flowers, tänkte att om det blir fler böcker så måste kvaliteten höjas lite grann. Det gjorde den tyvärr inte. Efter vad som, enligt mig, var en storslagen debut med Milk and honey så har Kaurs poesi bara dalat. Jag kan också blivit kräsnare fyra år senare och det vore intressant att läsa om debuten, som står i min bokhylla. Det var liknande stil på texten i den här boken, men redan tidigare har Kaur stått och svajat på gränsen mellan “klyschigt och för enkelt” och “genialt, kort och koncist”.

Home body: hemma i mig ska förmedla poesi om “råa och ärliga inre samtal – om kärlek, acceptans, gemenskap och familj, och om att omfamna förändring” enligt förlaget. Som ni ser så är det flera ganska stora ämnen som Kaur vill lyfta i sina texter. Det här gör att den röda tråden fattas i boken. Men även om jag skulle strunta i att lyriken är lösryckt så hjälper det inte mycket. Det jag läser är tyvärr klyschigt, saker jag hört förut. Ingenting slående, ingenting särskilt filosofiskt, ingenting drabbar mig.
Här kommer några exempel på engelska (för jag kunde inte bemöda mig att leta upp citeringar från mitt svenska e-boksexemplar):

“why do i hurt the ones who want to lift me up and worship the ones who crush me”

“you lose everything
when you don’t love yourself
– and gain everything when you do”

“if someone dosen’t have a heart you can’t go around offering them yours”

“the need to survive lit a fire in me”

På engelska låter texterna dessutom lite bättre än på svenska. Jag tror jag hade uppskattat boken bättre på engelska, det är något med klangen som gås miste om i översättning. Dessutom är texterna så lätta att även den som inte är van att läsa på engelska förstår. En del läsare hävdar också att den här boken inte skiljer sig från de tidigare och att detta är såkallad “tumblr poetry”. Jag skulle kanske inte såga Kaur bok till så låga mått, men jag förstår hur många tänker. Jag har svårt att skilja på hennes tre böcker, det är liknande rader som dyker upp igen och igen.

Detta blev ett bottennapp för mig, jag hade verkligen högre förväntningar på den här.

Tidigare läst av författaren:

Betyg:


0 Kommentarer

Sommaren på Park Avenue – Renée Rosen

Titel: Sommaren på Park Avenue
Författare: Renée Rosen
ISBN: 9789177893585
Sidantal: 400
Förlag:
Historiska Media
Språk:
Svenska
Format:
E-bok
Utgiven:
2020
Handling:
“New York är rätt stad att befinna sig i för unga kvinnor som Alice Weiss. Det är sommar år 1965 och Alice flyttar till metropolen för att uppfylla sin egen och sin avlidna mammas dröm. Hastigt och oväntat får hon arbete som assistent på magasinet Cosmopolitan, som är i stort behov av förändring då upplagorna sjunker.

Den nya chefredaktören Helen Gurley Brown spelar ett högt och modigt spel för att få tidningen på rätt köl igen. Trots protester fyller Helen och Alice magasinet med banbrytande artiklar om självständiga unga kvinnor och sex. Innehållet chockerar i ett samhälle där kvinnan förväntas bli hemmafru.

Sommaren på Park Avenue bygger på den verkliga historien om den ikoniska chefredaktören Helen Gurley Brown. Det är en dramatisk, intelligent och engagerande berättelse som utspelar sig i en tid då feminismen är på frammarsch..”

Det var länge sedan jag läste chick lit och den här tyckte jag passade bra in under den genren. Historisk chick lit kan man väl säga. Alice Weiss flyttar till New York och får jobb på Cosmopolitan, en tidning som nu ska göra en helomvändning med en ny chefredaktör. Helen Gurley Brown är en verklig person och vissa av händelserna är helt eller delvis baserade på sanna historier. För min del spelade ingen roll vad som var verkligt eller inte, jag tyckte om temat för berättelsen oavsett.

Mina tankar går ganska direkt till Djävulen bär Prada, även om Vogues chefredaktör Miranda är mycket grymmare än Helen. Helens karaktär är egentligen precis som man förväntar sig av en chefredaktör i en chick lit roman; en kvinna som vet vad hon vill, hon äter väldigt lite och är frispråkig. Man både irriterar sig på henne och tycker om henne. Alice vill gärna bli bekräftad av Helen och gör allt för att vara den bästa assistenten. Ingen i personalen, utom Alice, tror på att Helen kan göra Cosmopolitan till en succé. Istället för män på omslaget vill Helen ha kvinnor, helst en aning lättklädda eller på annat vis provocerande. Helen vill skriva artiklar om sex och skönhet, om hur man ska göra för att få den där killen man trånar efter. Allt ska ha slagkraftiga, chockerande rubriker. Bort med artiklar hur man tar bort fläckar från mannens skjortor och in med texter om sex. Helen kallar sina läsare för “mina flickor”, vilket jag tyckte var fint. Hon visste vad hon gjorde och hon förändrade tidningen i precis rätt tid, i kvinnorevolutionens gryning. Helen ville att ingen av hennes “flickor” skulle känna sig onormal eller skamfylld och att kvinnor också kan ha relationer som enbart består av sex eller göra karriär eller bara vara den kvinna man vill vara.

Alice vill bli fotograf, men fastnar på Cosmopolitans redaktion. Hur ska hon nå sina egna drömmar? Av Helen lär hon sig en hel del, bland annat inspireras hon att inleda förhållande med en man hon inte är kär i, bara attraherad av. Men är det så enkelt?

Jag tycker mycket om att läsa om tidningens utveckling och om Helens arbete. Det märks att författaren kände till en hel del om den riktiga Helen Gurley Brown. I övrigt är det en ganska klassisk chick lit; storstadsliv, arbete på en tidningsredaktion, kärlek, vänskap och personlig utveckling. Det som lyfte berättelsen från att bli tråkig vad tidseran, 1965. Berättelsen tappade lite mot slutet och det hade kanske behövts något lager till på berättelsen för att hålla intresset uppe hela vägen. En kul “beach-read” skulle jag säga att det här är.

Betyg:


0 Kommentarer

Terapeuten – Helene Flood

Titel: Terapeuten
Författare: Helene Flood
ISBN: 9789177951179, (e-bok 9789177952510)
Sidantal: 346
Förlag:
Bokförlaget Polaris
Språk:
Svenska
Format:
E-bok
Utgiven:
2020
Handling:
“Den unga psykologen Sara driver en privatpraktik för ungdomar från ett kontor ovanpå garaget i den stora, ärvda villan hon håller på att renovera med sin ambitiösa överarbetade arkitektman Sigurd.

Men det går trögt med både jobb och renovering och en dag lämnar Sigurd ett svårtolkat meddelande på Saras telefonsvarare för att sedan försvinna. Det gamla halvfärdiga huset känns långtifrån tryggt. Föremål försvinner och dyker upp igen, och är det fotsteg Sara hör från vinden om natten?.”

En av de böcker som nominerades till Årets bok 2020. Jag har länge varit sugen på en riktig bladvändare och Terapeuten har varit på min TBR sedan förra våren.

Huvudkaraktären Sara jobbar som psykolog och driver en privatklinik hemifrån. Hennes man Sigurd försvinner efter att ha lämnat ett meddelande på telefonsvararen. Sara misstänker att någonting inte står rätt till och hennes farhågor visar sig vara sanna. Dessutom verkar det som om någon är ute efter Sara också, eller varför händer det så märkliga saker hos Sara?

Det märks att författaren själv är psykolog, vilket är något av det bästa med boken. Alla detaljer om hur det går till när man har en psykologmottagning känns äkta och väldetaljerade. Sara som person är komplicerad, man både tycker synd om henne samtidigt som man blir galen på hennes känslolösa sidor. Mycket handlar kanske om chock också. Oftast är karaktärerna i denna typ av böcker ganska osympatiska, så författaren håller sig till grundreceptet för genren.
Mysteriet med Sigurd höll mig fångad tills slutet, även om jag hade mina föraningar hur allt låg till. Flood lyckas inte överraska mig, men det störde inte läsningen den här gången.

En ganska typisk spänningsroman med alla rätta komponenter. Gillar du denna typ av böcker så kan detta vara en bok för dig. Bra driv och tillräckligt intressant story, utan att vara allt för rå och grym (som så många thrillers är nuförtiden).

Betyg:


0 Kommentarer

Flickorna – Emma Cline

Titel: Flickorna
Författare: Emma Cline
ISBN: 9789127142589
Sidantal: 331
Förlag:
Natur & Kultur
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2016
Handling:
“»Det var skratten som fick mig att titta upp, och flickorna som fick mig att fortsätta titta.«

Så börjar Evie Boyds berättelse om den sommar i Kalifornien 1969 som förändrade allt.

I början av sommaren är hon fjorton år, uttråkad och otålig. Snart måste väl allting börja? Pappan har lämnat hennes mor för en yngre kvinna och en tyst förtvivlan präglar hemmet.

Det är i parken som Evie får syn på flickorna, en grupp med långa trassliga hår och smutsiga klänningar. De rotar i soporna efter mat och har något vilt över sig, men verkar samtidigt fria. När Evie några dagar senare möter en av dem, Suzanne, får hon följa med till en ranch där den karismatiske Russell lever med sin »storfamilj«, unga kvinnor som verkar göra vad som helst för honom. Evie dras in i Russells trollkrets. Först när hon är för långt in för att kunna backa förstår hon att det som håller på att hända är någonting fruktansvärt, något som kommer att sluta med död.”

Det enda spontana bokrea-köpet i år visade sig vara riktigt lyckat! Så fort jag läser att boken utspelar sig på 60-talet och handlar om en sekt så vet jag att det här kan bli riktigt spännande.

Till att börja med så älskar jag tidseran, även om den inte alltid skiner igenom så tydligt som jag skulle önska (1969). Ändå är det bra att inte tillskriva för mycket till historien och breda på med detaljer som känns rätt såhär i efterhand. Flickorna är Emma Clines debut, och visst var den läsvärd och skickligt skriven.

Evie bor i stekheta Kalifornien med sin mamma. Det är svårt att få vänner och hitta sin identitet är man bara är fjorton år gammal. Evies mamma är nyskild och spenderar allt mer tid på att fokusera på sig själv. När Evie får syn på Suzanne i parken, smutsig, vild och till synes sorgfri, rotandes bland sopor, blir Evie som förhäxad. Evie följer med till ranchen där Suzanne bor i ett kollektiv. Där är många flickor, men få män. Evie märker snabbt vem som är ledaren i kollektivet, Russell, en man med otrolig karisma och stjärnstatus bland flickorna.

Evie glider bort från sitt gamla liv och försöker göra allt för att bli en del av kollektivet. Men det är inte så enkelt att bryta gamla mönster och det blir snabbt fråga om moral och etik; vad är rätt och fel att göra? Är det Russell eller Suzanne som Evie inte kan lämna, eller bådadera?

Det blir bitvis riktigt spännande och Emma Clines författarskap är ibland lite väl utstuderat och överdetaljerat, men jag tycker också om det. Med ganska banala och slumpmässiga detaljer i uttrycken får hon fram den stämning hon är ute efter. Berättelsen är till en viss del inspirerad av sekten som Charles Manson stod i spetsen för på 60-talet. Detta tycker många att är en nackdel för boken, eftersom några händelser är snarlika. För min del gjorde det ingenting eftersom jag inte kände till detaljerna om Manson. I den här boken vill författaren fokusera på flickorna, följeslagarna, inte på den karismatiske ledaren som allt för ofta handlar i centrum. Russell förblir lite i bakgrunden genom hela berättelsen, vilket jag tycker var ett mycket smart drag.

Intressant läsning, lite seg på sina ställen, men också en berättelse som stannar i minnet. Ibland lade jag ner boken en tid för att jag tyckte det blev obehagligt, men jag ville alltid läsa vidare.

Betyg:


0 Kommentarer

Hokus Pokus 2 – De tre paddorna – Fabian Göranson

Titel: Hokus Pokus – De tre paddorna
Författare: Fabian Göranson
ISBN: 9789177751496
Sidantal: 144
Förlag:
Galago
Språk:
Svenska
Format:
Kartonnage
Utgiven:
2021
Handling:
“Det börjar en ny excentrisk tjej i klassen som blir kompis med Ida. Trillingarna är elaka som vanligt och Ida råkar förvandla dem till paddor. Hon matar dem med daggmaskar och gömmer dem i sin ryggsäck. Vuxenvärlden med Greta Borg i spetsen är förstås i upplösningstillstånd över att trillingarna är borta. Ska Ida våga häva förtrollningen av trillingarna och riskera att de berättar allt?

Härliga färgsprakande äventyr om vänskap, utanförskap och trolleri! Fabian Göransons Hokus Pokus-böcker om den lilla häxan Ida har underbara fyrfärgsbilder, roliga detaljer och ett färgstarkt persongalleri!”

Nu fick jag chansen att läsa uppföljaren till Hokus Pokus – Den lilla häxan! Det passade mig perfekt, dessutom i påsktider.

I förra boken skildrades Idas bekymmer att få en vän, och nu händer det. Den nya tjejen i klassen, Ester, klickar direkt med Ida och hur roligt är det inte att få en helt egen vän. Men trillingarna från skolan, som inte alls är särskilt trevliga, retar upp Ida så mycket att hon av misstag förvandlar dem till paddor. Nu återstår problemen; vad ska Ida och Ester göra med paddorna?

Jag tycker författaren är skicklig som kan lyfta fram problem som yngre läsare kan relatera till (även om vi inte förvandlar folk till paddor) utan att det känns påklistrat. Som vuxen kan man förundras över barnens resonemang i vissa saker, och det brukar väl vara just så i den riktiga världen också. Det som känns mest logiskt för en vuxen kanske inte alls känns lika logiskt för barnen.

Det fanns både spänning och roligheter i boken. Göransons illustrationer faller mig i smaken, de är i ganska mörka i tonen men otroligt snygga. Rekommenderas varmt för 6-9-åringar men passar givetvis också äldre. En tredje bok är på kommande och den vill jag gärna läsa.

Tack till Galago för recensionsexemplaret!

Tidigare läst av författaren:

Betyg:


0 Kommentarer

Never let me go – Kazuo Ishiguro

Titel: Never let me go
Författare: Kazuo Ishiguro
ISBN: 9789146234760
Sidantal: 318
Förlag:
Wahlström & Widstrand
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2017 (original 2005)
Handling:
“Kathy, Tommy och Ruth växte upp på ett isolerat internat på den engelska landsbygden. De fostrades till att tro att de var speciella och att deras hälsa var viktig, inte bara för dem själva utan även för samhället. Men varför var de egentligen där? När Kathy i 30-årsåldern tänker tillbaka på sin uppväxt börjar hon minnas saker. Hon minns hur folk som sökte sig utanför internatets grindar inte kom tillbaka och hur människor som kom utifrån verkade vara livrädda för dem. När minnesbilderna fogas samman går sanningen så sakteliga upp för Kathy.”

Jag har nästan aldrig läst Nobelprisvinnare innan, så jag kände att Kazuo Ishiguro ska jag ge en chans! Och tur var väl det, för nu är jag väldigt nyfiken på att läsa fler av hans böcker. Vilken bladvändare Never let me go var!

Egentligen tycker jag man inte ska veta något om boken på förhand. Jag till och med skalade bort en liten bit av baksidetexten här i recensionen för att jag tycker det är bättre ju mindre man vet. Det är “mysteriet” med Kathy, Tommy och Ruth och deras isolerade tillvaro som gör berättelsen så intressant. Ishiguro beskriver deras tid på Hailsham, internatskolan, som om det vore alldeles självklart att de ska vistas där. Kathy, huvudkaraktären, beskriver deras vardag och tillvaro på ett sätt som gör det hundra procent trovärdigt. Som utomstående står man där med munnen på vid gavel; vad händer på Hailsham och varför är de där? Karaktärernas dynamik med varandra är intressant och jag tror de flesta av oss kan känna igen oss i situationer då vi skulle känt eller reagerat precis som Kathy, Ruth eller Tommy. Det är svårt att beskriva på vilket sätt Ishiguro får dessa karaktärer så äkta och levande, han bara gör det. Så enkelt är det.

Genom boken försöker man förstå den värld som Ishiguro med lätt hand målar upp. Jag blev positivt överraskad av hur simpelt språket var, ingenting kändes det minsta överflödigt och ansträngt. Det fanns heller inga fina och snoffsiga meningsuppbyggnader, men ändå får författaren de mest vardagliga händelser att vara fascinerande. Jag blev verkligen golvad av Ishiguros författarskap.

Finns det någon sinnesstämning jag inte upplevde under dessa 318 sidor? Förskräckelse, vemod, sorg, glädje, upprymdhet, längtan, oro…ja, jag tror han fick med allt. Flera gånger hade jag kalla kårar längs ryggen.

För att ge boken en full femma hade jag behövt lite mer kött på benen gällande världsbygget och de regler som gällde, vissa saker skapade ganska stora frågetecken hos mig. En fantastisk läsupplevelse i vilket fall som helst!

Betyg:


En kommentar

Igår – Ágota Kristóf

Titel: Igår
Författare: Ágota Kristóf
ISBN: 9789146236252
Sidantal: 102
Förlag:
Wahlström & Widstrand
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2020 (original 1995)
Handling:
“Varje dag upprepar Sandor Lester sin ”idiotiska kapplöpning”: kliver på bussen, stämplar in på fabriken. På lördagarna träffar han Yolande, som han inte är särskilt förtjust i. Den lilla tid han har över ägnar han åt att drömma om ett annat liv, en stor författares liv. Och åt att tänka på Line, den perfekta kvinnan. En morgon på bussen är det Line, den riktiga Line, som dyker upp från hans förflutna som landsflykting.”

Det här är en av de svåraste recensionerna hittills i år. Jag har länge velat läsa något av Ágota Kristóf, främst hyllas hon för Den stora skrivboken-trilogin (som jag inte kände för att läsa eftersom jag inte är intresserad av krigsskildringar).

Jag förstår hypen kring den här författaren, språket är otroligt välskrivet och enkelt, inga konstiga krumelurer och onödiga utsvängningar. Berättelsen är ganska tung att läsa. Sandor Lester, som egentligen hette något annat förut, flyr sin fattiga by och jobbar på en fabrik. Han är rotlös och ganska osympatisk, till och med lite obehaglig. Han drömmer om en tjej som han kallar Line, och till hans stora glädje börjar denna Line jobba på hans fabrik.

Men när tiderna är svåra och människor är som de är, då blir det sällan särskilt bra. Jag imponeras av Kristófs sätt att skildra Sandor utan att behöva skriva varje egenskap rakt ut i texten. Mellan raderna förstår man hur illa Sandor har mått, och mår, av sin uppväxt och de handlingar han gör bevisar att han inte är stabil. Det var tungt att läsa om Sandors liv, men författarens skickliga skrivteknik gör det lätt. Varje mening känns så enkel och välformulerad, det är bara att låta ögat följa.

Boken handlar om ganska mycket under sina drygt 100 sidor, det ska jag ge författaren. Det finns ämnen att diskutera efter boken, kanske den här passar bra i en bokcirkel.
Ändå kunde jag inte älska berättelsen. Ibland gick det lite för snabbt och jag fann inte läsglädje ur berättelsen. Det är inte helt enkelt min typ av bok; en käftsmäll som smakar ganska surt. Det hela knöts inte riktigt ihop så som jag hade önskat. Jag blev lite illa berörd, och det var nog meningen. Skicklig författare men inte en bok i min smak.

Betyg:


En kommentar

Hokus Pokus – Den lilla häxan – Fabian Göranson

Titel: Hokus Pokus – Den lilla häxan
Författare: Fabian Göranson
ISBN: 9789177751489
Sidantal: 144
Förlag:
Galago
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2021
Handling:
“Ida har svårt att passa in. Hennes livliga fantasi och ibland lite för vilda lekar gör att andra barn inte förstår sig på henne. Hon gruvar sig för att sommarlovet ska ta slut, men under en av de sista sommardagarna hittar hon en märklig hatt i ett skräpigt buskage. Det är en häxhatt; gammal och svart och med topp som en utbränd tändsticka.

Ida sätter hatten på huvudet och den passar henne perfekt. Det är bara det att hatten har magiska krafter och saker Ida fantiserar om blir plötsligt på riktigt. Skolstarten blir allt annat än tråkig….”

Jag har alltid gillat böcker som är i serieformat, men som inte är gjorda som seriestrippar eller följer ett visst mönster. I den här underbara boken för målgruppen 6-9 år får man följa Ida som hittar en mystisk hatt på vägen till stranden. Hatten medför en del trubbel men också en del tokigheter.

Ida känner sig utanför och mycket av händelserna i boken fokuseras på vänskap. Kommer Ida att få vänner om hon är en häxa som kan trolla? På vilka grunder får man kompisar egentligen? Jag gillar hur författaren på ett snyggt sätt tar upp det här temat utan att agera pekpinne och får en att tänka till.

Det blir också en hel del kopplingar till magi och de eventuella krafter som Ida får av sin häxhatt. Det gjorde boken både spännande och mysig att läsa. Jag ser framemot följande del som precis getts ut och den heter Hokus Pokus – de tre paddorna.

Betyg:


0 Kommentarer

Små glädjeämnen – Clare Chambers

Titel: Små glädjeämnen
Författare: Clare Chambers
ISBN: 9789188979285
Sidantal: 374
Förlag:
Sekwa förlag
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2020
Handling:
“Året är 1957 och Jean jobbar som journalist på lokaltidningen där hon som enda kvinna på redaktionen har fått den tveksamma äran att skriva om hushållstips och veckans bröllop. Jean är minst sagt besviken på livet: Hon närmar sig fyrtio, bor hemma hos sin sjuka mamma och den stora kärleken har aldrig uppenbarat sig. Men så får hon uppdraget att intervjua Gretchen, som påstår sig ha upplevt en jungfrufödsel.

Gretchen svär att hon aldrig ens kysst en man innan hon födde sin dotter. Dessutom låg hon inne på ett behandlingshem enbart för kvinnor då det påstås att hon skulle blivit gravid. När Jean börjar nysta i vad som egentligen har hänt kommer hon hela familjen närmare, speciellt Gretchens man Howard. Och Jean kan inte sluta hoppas att det nu är hennes tur att få lite lycka i livet.

Journalisen Jean undersöker om en jungfrufödsel verkligen är sann. 1957 i London bjuder på härliga detaljer om en svunnen tid och genom boken hålls jag intresserad av jungfrufödseln. Jag tror förstås inte ett dugg på det, så jag var väldigt nyfiken på hur författaren skulle förklara det hela. På sistone har jag verkligen tyckt om att läsa böcker som utspelar sig mellan 50-70 tal, den här var inget undantag.

Jean blir väldigt nära med familjen när hon gör reportaget. Gretchen, kvinnan som hävdat att dottern fötts utan någon annan inblandning, är lite av ett mysterium själv. Dottern Margaret ser ut som en kopia av modern. Gretchens man, Howard, älskar dottern som om det vore hans egen. Howard är ingen “attraktiv” man utåt sett, men något i hans personlighet intresserar Jean. Gretchen beter sig märkligare ju längre tiden går och Jean börjar undra om det har att göra med det stundande reportaget om jungrufödseln. Medicinska tester påbörjas och Jean rotar i Gretchens historia.

Jag gillar att författaren vågar skriva om kärlek som trotsar det klassiska skönhetsidealet, att det finns många typer av kärlek och att kärlek är mer komplex än bara utseende. På ett sätt påminner boken lite om en feelgood men med lite mera djup och dessutom ett “mysterium”. Mot mitten blev berättelsen en aning seg och tappade fokus från det jag tyckte var mest intressant; jungfrufödseln. Jean som huvudkaraktär är lite suddig i kanterna ibland, hennes handlingar förblir oklara och hennes personlighetsdrag fördolt i dunkel. Blev jag nöjd med slutet då? Tja. Varken eller skulle jag säga. Inget så saftigt som jag hoppats på. På det stora hela är det ändå en läsvärd berättelse.

Betyg:


En kommentar