Att vara hemma och fru: En studie i kvinnligt liv i 1950-talets Finland – Lena Marander-Eklund

Titel: Att vara hemma och fru: En studie i kvinnligt liv i 1950-talets Finland
Författare: Lena Marander-Eklund
ISBN: 978-951-583-273-3
Sidantal: 486
Förlag
: Svenska Litteratursällskapet i Finland / Appell förlag
Språk:
Svenska
Format:
Häftad
Utgiven:
2014
Handling
: ”Men jag hade minst lika mycket jobb som andra människor. Det var inte fråga om det. Att inte låg jag där och läste romaner.” Så beskriver en kvinna livet som hemmafru med många barn på 1950-talet i Lena Marander-Eklunds nya bok Att vara hemma och fru. Hushållsarbetet var tyngre och barnomsorgen mindre utvecklad än i dag, vilket gjorde det svårt att förena förvärvsarbete med rollen som mor eller husmor. Ofta togs det för givet att kvinnan skulle sluta förvärvsarbeta när hon gifte sig eller blev gravid, för att helt kunna koncentrera sig på att skapa ett gott hem för familjen. Vid sidan av den hårt arbetande kvinnan möter vi i boken också andra bilder av hemmafrun, såsom representationshustrun, som förväntades ”hålla hov med fina middagar […] alltid se vacker ut, vara positiv”. Under 1960- och 1970-talen ifrågasattes dock uppfattningen att kvinnans plats var i hemmet, vilket ställde hemmafruarnas livsval i ett nytt ljus.

Lena Marander-Eklund utgår från kvinnornas egna berättelser, där såväl positiva som negativa sidor av livet som hemmafru träder fram. Hon visar samtidigt hur berättelserna speglar och kommenterar samhällsutvecklingen och tidens normer och ideal. Teman som behandlas är synen på moderskap och barnuppfostran, kvinnors utbildning och arbete, hemarbetet och idén om den professionella husmodern samt relationen till maken och dennes roll som familjeförsörjare.”

Var ska man ens börja med denna fantastiska bok? Jag tycker det är helt fantastiskt att ha möjligheten att djupdyka i efterkrigstida Finland ur ett kvinnoperspektiv. 1950-talet har genom tiderna varit det decennium som starkt förknippas med romantiserande nostalgi; Elvis Presley, James Dean och bilder av en blond, lockig kvinna som står och lagar mat i ett skinande rent kök, kanske med några söta, välklädda barn kring fötterna. Bilden av hemmafrun framställs flitigt i populärkulturen och främst från USA, bland annat i serietidningen ”Blondie” och tv-serien ”Bewitched”. I Finland var dock stämningen en annan. Hemmafruidealet spred sig hitåt men inte alls i samma utsträckning som i andra länder. Detta berodde i stort på kriget på 1940-talet. Då började kvinnor förvärvsarbeta i allt högre grad, kvinnorna behövdes på krigsutsända mäns arbetsplatser. Efter kriget var det meningen att kvinnorna skulle återvända hem men så blev det inte. Industrialiseringen gjorde att allt fler folk behövdes på jobb. Ändå fanns normen om hemmafrun kvar; hon förväntades sköta hem, hushåll och barn klanderfritt. Andelen gifta kvinnor i arbetslivet fördubblades mellan åren 1952-1963. Samtidigt hade kvinnorna inte skydd från lagstiftningen; på 1940-talet hände det ofta att de avskedades när de gift sig eller vara påväg att gifta sig och det kunde förekomma även på 1950-talet. Allra senast skulle man sluta arbeta när man fick barn. Moderskapsledigt var endast till 4–6 veckor utan ersättning. Från och med 1964 fick mödrar en lagstadgad rätt till 54 vardagars moderskapsersättning. Det var först 1986, då lagen om jämställdhet stiftades, som kvinnor inte längre kunde särbehandlas i arbetslivet. Även om kvinnan förvärvsarbetade lika mycket som mannen så hörde det inte till mannens uppgifter delta i hushållsarbetet.

1950-talet blev också en romantisk era då många blev familjecentrerade. Giftermål ansågs mycket viktigt, för många kvinnor var det deras enda stor mål i livet. Krigsåren gjorde att många nu ville stadga sig och bilda familj, helt enkelt värna om det som är viktigt i livet och prioritera sådant som det inte fanns tid med under kriget. Det föddes mycket barn och kvinnan som moder var ett starkt ideal. Många såg moderskapet som det viktigaste i livet. Dock var trångboddhet ett faktum, många unga par fick bo med sina föräldrar och svärföräldrar under sina första år som gifta. Bostadsbristen var stor i det efterkrigstida Finland. Det var också brist på vissa matvaror och syltning och saftning ansågs både nödvändigt och sparsamt. Vanlig middagsmat under denna tid var olika soppor, lådor och puddingar, fisk, köttfärslimpa, köttsås och kåldolmar. Till middagen hörde även till vardags en efterrätt bestående av saftsoppa, kräm, välling, plättar eller pannkakor. Sparsamhet och renlighet var viktigt för kvinnorna. Att kunna visa upp en välfylld syltkällare och ett rent hem var social status. Slöseri av pengar sågs inte på med blida ögon. Handarbete var ett sätt att både visa sig kunnig och sparsam – strumpor skulle stoppas och kläder lappas. Det är intressant att se hur just dessa saker egentligen helt nedmonterats i dagens kvinnliga ideal, i det växande konsumtionssamhället är det inte många som prioriterar sparsamhet, i många fall har t.o.m. snålhet uppfattats som en dålig egenskap numera. Tänk så tiderna förändras.

Hemmafruarna som ideal slog inte igenom lika hårt här i Finland som i andra länder. En orsak till det kan vara den finska, hårt arbetande, kvinnan hade en viss genomslagskraft och blev en attraktiv personlighet och viktiga egenskaper att visa upp. Arbete och att arbeta har alltid stått mycket högt i kurs i Finland. Utbildning för kvinnor var ändå rätt begränsad, det ansågs att kvinnor bara passade till vissa yrken, bl.a. barnmorska, tandsköterska, telefonist och ”dagistant”. Dock fick på man 1950-talet inte vara gift som barnmorska, inte ens förlovad. Flygvärdinnor på det välkända flygbolaget Pan Am fick inte heller vara gifta.
Det fanns ändå en stor mängd som var hemmafruar bl.a. för att dagvården inte var fungerade och man har många barn att sköta om. En av de intervjuade berättar:

””Daghem fanns inte i vår kommun den tiden […]. Att anställa nån barnflicka hade knappast lönat sig och troligen hade vi för många barn för att någon skulle ha känt sig lockad”

Hushållsarbetet var mycket tyngre än idag, redan att koka blöjor i stora kastruller var ett helt företag. Det fanns sällan varmvatten och det fanns få hushållsmaskiner. Samtidigt skulle hemmafruarna se fräscha ut, i Femina skrevs det att: ”kroppslig skönhetsvård måste gå hand i hand med andlig – en grinig, övertrött, sömnlös och utarbetad mamma och hustru vill ingen ha”. Det var inte små krav kvinnorna hade.

Missa inte den här boken. Jag lärde mig så mycket nytt. Det fick mig att tänka till om kvinnors liv och position genom tiderna. Marander-Eklund gör ett utmärkt jobb att ringa in hemmafrun och kvinnor överlag på 1950-talet. Genom väluttänkta kapitel så som ”Framtidsdrömmar”, Köket”, ”Barnkammaren” och ”I hemmet eller ut ur hemmet?” får vi hårdkokt fakta från mängder av intressanta källor varvat med hemmafruars egna minnen och berättelser. De intervjuade, som verkligen var hemmafruar, identifierar sig inte som sådana. Framom allt var de fruar och mödrar. Det tyder på att den bilden vi har om hemmafru både då och nu inte riktigt stämmer överens med verkligheten. Tvärtom har termen ”hemmafru” ibland haft en viss negativ klang där man inte värdesätter det arbete som en hemmafru faktiskt gör, ett slags osynligt eller nedvärderat arbete eftersom det inte drog in rena pengar. Att vara hemmafru var också kopplat till en viss samhällsklass, främst medelklassen, även om det också förekom i andra klasser. Hemmafruarna upplevde starkt att de behövdes hemma. Det fanns allmänt en positiv ton bland de intervjuade om åren som hemmafru: att de hann med barnen och att det var det bästa för familjen. Det är först senare, när barnen flugit ut, som hemmafruarna kände sig mera sysslolösa och hade mindre mening i tillvaron.
Jag tycker den här boken lyfter hemmafruarna till den höjd som de förtjänar; ett hederligt, viktigt arbete som format många generationer och ska bli sett för det det verkligen var: arbete.

Information om boken och möjlighet att läsa den i PDF-format finns här.

Betyg:


0 Kommentarer

Den amerikanska högern: republikanernas revolution och USA:s framtid – Martin Gelin

Titel: Den amerikanska högern: republikanernas revolution och USA:s framtid – Martin Gelin
Författare: Martin Gelin
ISBN: 9789127135802
Sidantal: 486
Förlag
: Natur & Kultur
Språk:
Svenska
Format:
Pocket
Utgiven:
2012
Handling
: ”Inget politiskt parti har haft mer inflytande över världens riktning de senaste 50 åren än republikanerna i USA.

Den amerikanska högern är en reportagebok om USA:s konservativa rörelse.

När Barack Obama valdes till president 2008 trodde många att den konservativa epoken var över, men två år senare vann republikanerna en historisk seger i kongressvalet. Inför presidentvalet 2012 dominerar den upproriska högern den politiska debatten i USA. Hur bär republikanerna sig åt för att bibehålla makten? Varifrån kommer energin och kraften i den amerikanska högern?

Vad kommer att hända med USA om Mitt Romney blir president?

Det här är en bok som rör sig från maktens korridorer i Washington DC till vardagsrummen hos konservativa aktivister i södra Kalifornien. Vi får möta Tea Party-anhängare i USA:s fattigaste delstat, företrädare för den kristna högern, mäktiga lobbyister och mormoner i Utah alla de personer som utgör den amerikanska högern.

USA står inför enorma utmaningar på 2010-talet. Det här är berättelsen om hur republikanerna vill lösa dem.”

Det här var en bok jag ville läsa redan då den kom ut för dryga 10 år sedan men inte kom mig för då. Böcker om politik har inte i övrigt legat särskilt högt på min läslista, men med tanke på de senaste årens utveckling går det inte att blunda för högervågen som gått från USA och gett svallvågor även här i Europa. Martin Gelin gör ett fantastiskt jobb med att skildra både nutid och och dåtid i den amerikanska högern. Bland annat poängterar han om hur politiken på 1960-talet dokumenterats i USA. Vänstern är mycket väldokumenterad under 1960-talet, bland annat i samband med Vietnamkriget, studentrörelser osv. Det som inte dokumenterats lika väl är högerns 1960-tal, som var präglat av samma utbredda frustration över sakernas tillstånd. I många universitet fanns en utbredd högerrörelse som hittade sin ledare i republikanen Barry Goldwater. Han skrev ett passionerat manifest vid namn ”The Conscience of Conservative” och boken sålde 700 000 exemplar bara det första året. Goldwaters politik byggde på att staten för lättvindigt gett bidrag genom ”dåliga” statliga reformer och skapat ett bidragsberoende. Han gick så långt att han påstod att bidragsberoende tar den moraliska och fysiska styrkan från USA. Många menar att Goldwater inte sällan präglades av en fascistisk retorik. Ändå var han startskottet till en ny, konservativ rörelse.

Den unga högern lärde sig att makt korrumperar. Frihet, framför allt, det var deras motto. Staten skulle blanda sig så lite som möjligt med de enskilda medborgarna, alla skulle vara fria att bestämma över sig själva. Lite ironiskt känns det, med tanke på att det är just republikaner som t.ex. vill göra abort förbjudet och för att inte glömma ”Dont say gay”-lagen i Florida 2022.
Goldwater ställde upp i presidentvalet 1964 men gick på en brakförlust. Trots det hade hans idéer sått frön och grodde starkare än någonsin. Bland annat hade områden som Orange County i Californien drabbat av anti-kommunistisk feber och på gräsrotsnivå spred sig Goldwaters budskap och politik i rasande fart. Orange County var en villaförort den vita medelklassen och den snabba befolkningstillväxten där bidrog till att högern fick sitt fotfäste. Gelin poängterar att för varje gång högern förlorat i politiska val så har de återuppstått starkare och mer välorganiserade än någonsin. De som är mest konservativa är mest välorganiserade. Man kanske kan kalla det passion och livsstil, ofta med kristna anknytningar.

Snabbspola till 1980-talet och ingen kan väl missa skådspelaren, senare president, Ronald Reagan. Han var den preisdent som lyckades flytta USA åt ett mer konservativt håll, bland annat genom att ena den kristna högern med republikanernas Wall Street-falang. Nästan hälften av de som röstade Reagan till president sade att ”ledarskap” var den egenskap som avgjort vem de röstat på. Reagan lovade skapa jobb. Det lyckades han med, men skattesänkningarna ledde till enorma bugetunderskott. Reagan skyllde underskottet på demokraterna. Överlag var 1980-talet en blomstrande tid i många länder ekonomiskt, välfärden steg och det behövdes mer folk överallt. Skattesänkningarna har i många år debatterats att bara gynna de rikaste, ett argument som Reagan lyckades ducka p.g.a. den stigande välfärden. Många såg Reagan som en jobbskapare.

Reagan var givetvis, som Goldwater, emot statliga bidrag till medborgarna. Han gick så långt i sin retorik att han beskyllde en svart kvinna, Linda Taylor, för att vara ”welfare queen”. Det blev ett vida använt begrepp för de som ansågs bidragsfuska. Linda Taylor hade fuskat till sig bidrag, men inte i såna summor som Reagan sade. Reagan påstod i ett radioprogram att Taylor skulle ha fuskat till sig tillgångar på närmare en miljon dollar och tre bilar. Hon dömdes endast för att ha stulit 8000 dollar eftersom det inte fanns mera bevis. Få brydde sig om bevisen, Reagan hade lyckats med att få en frontfigur (givetvis en svart person) för bidragsfusket, vilket fick många amerikaner att hålla med om att bidragen var rena rama döden för staten. ”Welfare queen” var ett uttryck som stannade kvar även efter 1980-talet.

Som redan nämndes är de mest konservativa amerikanerna de mest välorganiserade. 2011 började republikanska aktivister ett mycket påkostat, välorganiserat och nationellt omfattande initiativ för att ”förhindra valfusk”. Det här är något som varit på tapeten även i presidentvalet 2020-21, då republikanerna anklagade valreslutatet för att vara fusk. I bräschen går den konservativa TV-kanalen Fox som kontinuerligt sprider sitt konservativa budskap. Rösträkningsföretaget Dominion hade stämt Fox News eftersom man menade att nyhetskanalen medvetet spritt falska uppgifter om att Dominions röstmaskiner var riggade så att Donald Trump skulle förlora röster i presidentvalet 2020. Prislappen för att sprida lögner går på 787,5 miljoner dollar. Den summan gick Fox News med på att betala rösträkningsföretaget Dominion för att slippa en flera veckor lång uppslitande rättegång (Svenska YLE). Det här startade dock redan 2011, då närmare fem miljoner röstberättigade fick svårare att delta i valet 2012 bl.a. genom att hårdare lagar för att få rösta gick igenom. Exempel på detta var att det i vissa delstater var förbjuder att rösta en viss söndag (då många svarta röstade med hjälp av anordnad busstransport efter kyrkbesök), krav på fotolegitimation och förkortande av datumperioder, för att nämna några saker. I Wisconsin krävde man statligt utfärdade ID-kort för att få rösta, samtidigt som man stängde en mängd av de körkortskontor som utfärdade dessa ID-kort i fattiga områden med många demokrater. Samtidigt förlängde man öppettiderna på dessa kontor i välbärgare, republikanska områden.

Mycket av det som har hänt under 2010- och 2020-talet hänger ihop med tidigare händelser i den konservativa högern. Många var upprörda när ”Roe vs Wade”, ett domslut som etablerade fri abort, upplöstes nyligen. Det är ingenting som skedde i all hast, redan 2011 hade presidentkandidaten Mitt Romney lovat att om han blir president så skulle han få den upplöst genom att tillsätta en konservativ domare till högsta domstolen som delade denna åsikt. Romney blev inte president, men Trump såg till att slutföra caset med just detta handligssätt. ”Roe vs Wade” som varit beslutet sedan 1974 upplöstes 2022. Idag sprids ”pro life”-rörelsen (emot aborter) snabbt i konservativa kretsar. Idag är abort förbjudet, eller snart förbjudet, i hela 13 delstater. Läs mera här.

Martin Gelin tog mig på en resa jag inte ens kunde föreställa mig. Det är fint att en såhär ingående bok om detta tema skrivits på svenska, alltså inte översatt. Jag anser att man förstår sin omvärld bättre när man ser saker ur en historisk synvinkel. Jag gillar de enskilda porträtten i boken där Gelin intervjuar högersinnade personer på t.ex. landsbygden. Han lyckas med att framställa fakta utan att agera pekpinne. Även om jag många gånger skakat på huvudet och suckat så skriver Gelin proffsigt med en neutral ton. Det är viktigt i den här typen av böcker. Jag hade ändå kunnat tunna ut vissa kapitel en aning, t.ex. Mitt Romneys historia var inte särskilt intressant för mig men jag förstår att han var väldigt relevant när boken skrevs. Läs!

Betyg:


0 Kommentarer

Mrs. Everything – Jennifer Weiner

Titel: Mrs Everything
Författare: Jennifer Weiner
ISBN: 9781982131777
Sidantal: 466
Förlag
: Atria Books
Språk:
Engelska
Format:
Häftad
Utgiven:
2019
Handling
: ”Do we change or does the world change us?
Jo and Bethie Kaufman were born into a world full of promise.

Growing up in 1950s Detroit, they live in a perfect “Dick and Jane” house, where their roles in the family are clearly defined. Jo is the tomboy, the bookish rebel with a passion to make the world more fair; Bethie is the pretty, feminine good girl, a would-be star who enjoys the power her beauty confers and dreams of a traditional life.

But the truth ends up looking different from what the girls imagined. Jo and Bethie survive traumas and tragedies. As their lives unfold against the background of free love and Vietnam, Woodstock and women’s lib, Bethie becomes an adventure-loving wild child who dives headlong into the counterculture and is up for anything (except settling down). Meanwhile, Jo becomes a proper young mother in Connecticut, a witness to the changing world instead of a participant. Neither woman inhabits the world she dreams of, nor has a life that feels authentic or brings her joy. Is it too late for the women to finally stake a claim on happily ever after?”

Det här är det första jag läser av Jennifer Weiner. Jag tyckte boken började starkt, så starkt att jag undrade om det skulle bli en fullpoängare för min del. Jo och Bethie, namn som osökt får mig att tänka på systrarna i Unga kvinnor, är systrarna som vi får följa från 1950-tal till nutid. Jo gillar sport och flickor, Bethie är den snälla dottern som plötsligt finner sina intressen långt borta från familjens konservativa värderingar. Deras vänskap och relation till varandra som systrar löper som en röd tråd genom boken, trots de stora förändringar som de oundvikligen går igenom när livet vecklar ut sig framför deras fötter.

Jag tycker Weiner på ett mycket naturligt sätt lägger in de historiska och politiska målstolparna, t.ex. Vietnamkriget och den feministiska vågen. Det känns som en bok om kvinnor, för kvinnor, av kvinnor. Exempelvis har männen i boken (pappan, pojkvänner och makar) en ganska liten roll i berättelsen. Weiner skildrar hur mamman går från hemmafru till arbetande kvinna och hur Jo plötsligt befinner sig i rollen som hemmafru. Weiner landar rätt snyggt på teman som berör kvinnor, men slutreslutatet blir aningen långdraget och spretigt. Vissa kapitel och scenbygen blir för stora, för långa och för monotona. Andra, lite mera korta scener, blir starka, komplexa och skickligt berättade.

Det är en bok om lite allt möjligt, för att uttrycka det enkelt. Det är en berättelse om två kvinnoliv och de vägar de valt. Det blev trots de lovande premisserna en utdragen och bitvis tråkig bok. Jag hade gärna sett en mer kompakt berättelse för att få kvinnoporträtten att träda fram bättre. Mitt intresse svalnade sakta, ju längre fram i boken jag tog mig.

Betyg:


0 Kommentarer

Flicka, 1983 – Linn Ullmann

Titel: Flicka, 1983
Författare: Linn Ullmann
Översättare: Lars Andersson
ISBN: 9789100198329
Sidantal: 250
Förlag
: Albert Bonniers förlag
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2022
Handling
: ”Genom att skriva berättelsen så sannfärdigt jag kan, försöker jag samla dem i en kropp – kvinnan från 2021 och flickan från 1983. Jag vet inte om det är möjligt.

Paris 1983. Hon är 16 år och har gått vilse i vinternatten, på en lapp har hon adressen till den trettio år äldre fotografen. Nästan fyrtio år senare, medan hennes liv och världen krackelerar, försöker den vuxna kvinnan förstå flickan som en gång var hon själv. ”Flicka, 1983″ är en genreöverskridande resa genom minnena, en naken och stundtals brutal berättelse om makt och maktlöshet, lust och skam, skönhet och glömska.”

Jag hade ingen aning om vad denna bok skulle handla om. När jag läst klart är jag inte riktigt säker. Den andas självbiografi i sina korta, mycket detaljerade kapitel. Det är tillbakablickar på ett 80-talets Paris där berättarjaget träffar en äldre fotograf. Tankarna går osökt till Vanessa Springoras Samtycket och Kate Elisabet Russells Min mörka Vanessa. På något sätt kan jag inte låta bli att känna att den här typen av berättelser finns det för många av i hetluften för tillfället. Hur ska Flicka 1983 lyckas stå ut från mängden?

Ullmann försöker sig på ett berättargrepp som jag har svårt med: upprepningar. Samma händelse, samma föremål…ska berättas om igen. Det ska på ett finurligt sätt påminna om vårt minne, där vi gång på gång rannsakar samma händelser om och om igen. Jag förstår det, men jag gillade det inte, Modellvärlden intresserar mig inte heller nämnvärt. Flicka 1983 blir en mycket tunn berättelse som står och stapplar på stället. Jag kommer inte nära någon karaktär, varken ”god” eller ”ond”, för att uttrycka det enkelt. Fick Ullmann idén till boken i kölvattnet av Samtycket och #metoo? Troligen. Men när ingredienserna är de samma som alltid får vi läsare ingenting nytt att ta till oss, att lära oss av, att begrunda och fundera över. Män som kladdar på unga flickor, vi vet allt det här redan. Det är hemskt och avskyvärt. Men vad blir min vägkost efter bokens slut?

Betyg:


0 Kommentarer

Monica Magnus 1966 – Ulrika Ewerman

Titel: Monica Magnus 1966
Författare: Ulrika Ewerman
ISBN: 9789189007987
Sidantal: 268
Förlag
: Bookmark Förlag
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2020
Handling
: ”Året är 1965. Det är lördag och i våningen ovanför Arvidssons rör i Uppsala är det fest. I köket står Monica och önskar att alla kunde gå hem. Hon är fjorton år gammal och redan trött på allt – sin pojkvän Janne som har samma fest varje helg, sina omogna klasskamrater och sin mamma som inte låter henne växa upp. När den åtta år äldre Magnus plötsligt står i dörröppningen och ber henne följa med honom får allt en ny början.

Hemma på Lindsbergsgatan sitter Anna-Britt och väntar på sin dotter. Hon är rädd att Monica ska göra samma misstag som hon själv. Det enda hon vill är att se sin dotter bli självständig och oberoende. Bo i en villa i Kåbo och välja en man som avgudar henne. Kanske till och med bli lycklig.

Monica Magnus 1966 är en sann berättelse av Ulrika Ewerman om två personer som inte kan hålla sig flytande utan varandra och om den såriga relationen mellan mor och dotter. Det är en roman om den stora kärleken – och hur den kan riskera att bränna sönder allt i sin väg.”

Jag blev positivt överraskad av den här relationsromanen, om det är rätt namn för det. En roman om att vara ung och kär i slutet av 1960-talet. Boken är löst baserad på verkliga händelser, författaren är syster till bokens huvudkaraktär Monica.

Författaren lyckas få karaktärerna att kännas verkliga, man ömmar verkligen för både Monica och Magnus. Föräldrarna till båda ungdomarna är också realistiskt skildrade. Därtill tycker jag författaren fångar tidsandan på ett bra sätt – utan att trycka in det för mycket. Språket är löpande, lättläst och samtidigt välskrivet.

Jag vill inte berätta mer än så om boken, bara att jag inte kunde lägga boken ifrån mig, jag bara måste få veta hur det skulle gå för det unga paret. Rekommenderas!

Betyg:


0 Kommentarer

Lyckans hus – Jessie Burton

Titel: Lyckans hus
Originaltitel: The House of Fortune
Författare: Jessie Burton
Översättare: Hanna Williamsson
ISBN: 978-91-8023-736-9
Sidantal: 368
Förlag
: Modernista
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2022
Handling
: ”Thea Brandt fyller arton och är redo att välkomna vuxenåldern. På teatern väntar hennes livs kärlek, Walter, men hemma i huset på Herengracht har vintern lagt sig – hennes pappa Otto och moster Nella grälar oavbrutet, och familjen Brandt tvingas sälja sina möbler för att ha råd med mat. På Theas födelsedag – samma dag som hennes mamma dog – börjar det förflutnas hemligheter svämma över till nuet.

Nella hyser en desperat önskan att rädda familjen och hålla skenet uppe, att hitta en make till Thea som kan garantera hennes framtid. När de mottar en inbjudan till Amsterdams mest exklusiva bal blir hon förtjust – kanske kan deras lycka nu äntligen vända.

Balen sätter mycket riktigt saker i rörelse: nya personer träder in i deras liv, och lovar nya framtider. Men deras öden är fortfarande oklara, och när Nella får en underlig, stickande känsla i nacken undrar hon om miniatyrmakaren har återvänt.

Efter att ha läst Miniatyrmakaren 2015 blev jag eld och lågor över Lyckans hus. Det är en uppföljare, om än en fristående sådan, på Miniatyrmakaren och spolar fram tiden ungefär 18 år. Nellas systerdotter Thea närmar sig vuxenlivet, samtidigt som Nella och Theas pappa försöker hålla hushållet flytande. Fasaden börjar kracklera, de har ett vackert hus på högt ansett område, men innanför börjar väggarna eka tomma. Möbler och föremål säljs diskret för att upprätthålla levnadsstandaren. Det blir ändå press på att gifta bort Thea, något som skapar meningsskiljaktigheter i familjen. Och plötsligt får Thea en miniatyrfigur skickad till sig…

Det var roligt att återse familjen Brandt. Jessie Burton lyckas få mig att minnas alla inre bilder jag hade om huset och miniatyrerna i Miniatyrmakaren, trots att det var åtskilliga år sedan jag läste den. Hon lyckas däremot inte riktigt med huvudkaraktären Thea. Det blir ett ganska platt personportätt som egentligen känns en aning överflödig. Det är Nella jag lärt känna och vill följa. Thea är ointressant och förblir en främling man inte kommer nära under berättelsens gång.

Burton är fantastisk i konststycket att skildra smaker, dofter och texturer från 1800-talets Amsterdam. Jag uppskattar verkligen de historiska detaljerna och noggrannheten i att få allt att stämma tidsmässigt. Åtminstone övertygar Burton mig om att allt är precis så som det såg ut på den tiden.

Handlingen puttrar framåt men Lyckans hus känns som en fortsättning som inte behövdes. Trevlig läsning, men inte så mycket mer än så. Miniatyrmakaren lämnade ett stort avtryck, medan Lyckans hus inte fångar mig på samma sätt. Jag har läst alla böcker av Jessie Burton och jag rekommenderar henne varmt som författare! Bekännelsen och Miniatyrmakaren hör till mina favoriter.

Tack Modernista för recensionsexemplaret!

Tidigare läst av författaren:

Betyg:


0 Kommentarer

The Mother of All Christmases – Milly Johnson

Titel: The Mother of all Christmases
Författare: Milly Johnson
ISBN: 9781471161902
Sidantal: 528
Förlag
: Simon Schuster UK
Språk:
Engelska
Format:
Häftad
Utgiven:
2018
Handling
: Eve Glace – co-owner of Winterworld – is pregnant.  This sends the whole of the theme park into baby mania, especially as the baby’s due date is 25th December. But their joy is soured by the fact it appears someone is trying to sabotage the Christmas celebrations.
 
Annie Pandoro and her husband Joe own a small Christmas cracker factory, are well set up and happy together despite life never blessing them with a much-wanted child.  Now, Annie thinks she is going through the menopause and any vestige of hope has been extinguished. 
 
Palma Collins has agreed to act as a surrogate, hoping the money will give her a helping hand out of the gutter in which she finds herself.  But when the couple split up just after she finds out she is pregnant, she is left carrying a baby she never wanted in the first place.
 
Annie, Palma and Eve all meet at the ‘Pudding Club’, a new directive started by a forward-thinking young doctor, who was Palma’s first love at school.  Though their lives have gone in very different directions, will this group help each other to find happiness and peace as Christmas approaches?”

Jag läste A Winter Flame 2014 och tyckte väldigt mycket om den. I The Mother of All Christmases får vi möta samma huvudperson, Eve Glace, igen. Eve och två andra mammor träffas i ”Pudding club”, en mötesplats för gravida. De har alla olika bakgrund och liv, men genom klubben får de stöd av varandra.

Det är en ganska typisk Milly Johnson-bok: engelska uttryck och rappa dialoger. Johnson är bra på att få flyt i texten, även om hennes böcker ofta är (enligt mig) för långa. Feelgood på över 500 sidor behöver kortas ned. Det kunde även denna bok mått bra av, trots det lättsamma språket.

Jag kommer inte de tre kvinnorna så nära som jag skulle önska. Boken hade gett ett annat djup om jag bara följt Eve, Palma eller Annie. Palmas berättelse var den som kändes minst trovärdig (jag tror inte Johnson har full koll på surrogatprocessen), medan Annies söta kexbageri gav mig mersmak. Eve och hennes Winterworld-temapark kände jag till från A Winter Flame och hade gärna sett mera händelser på den fronten. Några krystade bikaraktärer klämmer Johnson in, utan att riktigt lyckas.

En grej som är genomgående i Johnsons böcker är ”fett”. Det är en slags jargong bland de kvinnliga karaktärerna: ”Jag har lagt på mig minst X kilo!”, ”Hej du din tjockis” *kamratlig puff* eller ”Hennes man hade noterat att hon blivit fetare i ansiktet.” Det här är inte riktigt något vi ser i nordisk litteratur. Författare skriver inte att gravida kvinnor är citat ”feta”/”fetare”. Jag kunde ge tiotals exempel på hur vikthets, fet-kommentarer och fat shaming förekom i den här boken. Det stör mig väldigt mycket och påverkade min läsning negativt. Även när författaren menar det på ett humoristiskt sätt så funkar det inte. Vi är förbi den tiden – kanske Johnson också kunde komma bort från det nu?

Julstämningen är nästintill obefintlig, trots den juliga titeln. Det var synd, och lite vilseledande. Som helhet var boken rätt så underhållande, men inget jag längtade efter att plocka upp. De andra böckerna jag läst av Johnson var mycket bättre. Jag älskar omslagen och den engelska känslan!

Milly Johnsons böcker har nu börjat ges ut på svenska på Bokförlaget Polaris. Undrar om den brittiska accenten hörs i översättningen?

Tidigare läst av författaren:

Betyg:


0 Kommentarer

Rosemarys baby – Ira Levin

Titel: Rosemarys baby
Författare: Ira levin
ISBN: 9146126406
Sidantal: 197
Förlag
: Wahlström & Widstrand
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
1972
Handling
: ”Ett ungt par – han skådespelare i början av sin karriär, hon från en liten landsortsstad – får sin drömvåning i ett gammaldags, trivsamt hus i New York. Allt går som de önskar sig. De får glada vänner i ett äldre par i våningen bredvid, han får plötsligt de roller han så hoppats på, hon väntar den baby de drömt om. Men in i lyckan smyger sig omärkligt en känsla av något elakt, något ondskefullt, något ohyggligt. Och när Rosemarys ende riktige vän plötsligt dör, börjar hennes otroliga misstankar långsamt bekräftas…

Om ni inte är skrockfull eller har svaga nerver eller anlag för mardrömmar, måste ni läsa en av de mest nervkittlande romaner som någonsin skrivits.”

Rosemary Woodhouse och hennes man Guy flyttar in i ett mysigt bostadshus med gammal stil. De blir snabbt bekanta med deras grannar, ett äldre par som blir väldigt investerade i Rosemary och Guy. Det blir en tät och intensiv berättelse i anda av Shirley Jackson och Stephen King.

Jag blev överraskad av hur intressant jag tyckte berättelsen var. Dynamiken mellan Rosemary och Guy – är de lyckliga? De äldre paret som är extremt gästvänliga, varför? Det fanns många trådar att gå på innan författaren började ge glimtar av hur allt skulle gå i slutändan.

Det är en bok som man inte ska veta särskilt mycket om innan man börjar läsa. Den gjorde ett intryck på mig. Någonting lite äckligt, skrämmande och kusligt på samma gång. Läs!

Betyg:


0 Kommentarer

Sinnenas tid – Annie Ernaux

Titel: Sinnenas tid
Originalets titel: Passion simple
Författare: Annie Ernaux
ISBN: 9146163425
Sidantal: 74
Förlag
: Wahlström & Widstrand
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
1993
Handling:
En kvinna väntar på en man. Under ett år lämnar hon knappt sin lägenhet, lever bara för deras korta sinnliga möten, dikterade av honom. Allt som varit hennes liv – vänner, arbete, kulturella intressen, intellektuella utmaningar – har reducerats till passiv längtan. Är hon den klassiska kärleksslaven? Eller utnyttjar hon medvetet passionen för att komma livet närmare?

Sinnenas tid, som vid publiceringen i Frankrike väckte stort uppseende, är en djärv återspegling av en mogen kvinnas tankar och handlingar – en beskrivning av passionens väsen, bortom alla sociala och kulturella värderingar.”

Det här är min första bekantskap med Nobelpristagaren Annie Ernaux. Jag läste boken kvällen före Nobelpriset i litteratur tillkännagavs, det var en rolig slump. Jag hade haft boken på min TBR redan ett-två år. För en gångsskull hade jag alltså hört talat om Nobelprisvinnaren, ofta brukar vinnarna vara för mig okända.

Jag blev positivt överraskad av den här lilla boken. Den är snudd på novell med sin korthet (74 sidor) men mycket välskriven. Ernaux beskriver hon själv, eller den fiktiva huvudpersonen, som en medelålderskvinna som lever ensam men har ett förhållande med en gift man. Det låter som något vi hört förut, men Ernaux lyckas förvandla berättelsen till något…större. Vanligtvis brukar författare skildra denna typ av berättelse på samma sätt: kvinnan som trånar efter en gift man, patetiskt. Mannen som är en skitstövel, klassiskt. Sedan ska vi tycka synd om kvinnan som slösar sin tid och energi på en gift skitstövel. ”Bara dumpa honom”, kanske någon läsare skulle sucka. Men den effekten ger inte Ernaux här. Hon övertygar mig att kvinnans beteende är fullt rationellt. Jag tror på kvinnan, jag hejar på henne. Jag förstår henne. Det är här Ernaux når till en helt annan nivå än vad andra författare lyckats med. Hon skriver något så rakt och ärligt att man inte kan annat än tro på det hon säger.

Hennes sätt att skriva är ”högt”. Med ”högt” menar jag att texten lyfter, den får mig ibland att tappa andan. Hon skriver natuligt, luftigt, lätt, som om hon aldrig gjort annat än berättat denna historia för läsaren. Det finns inte ett tvivel, ett dåligt eller svagt uttryck i det hon förmedlar. Texten kommer till mig med kraft och med ett vänligt, med bestämt, handtag.

Jag älskar hur hon skildrar kvinnans detaljerade planer, redogörelser, tankegångar och handlingar. Hon har ingen brådska i texten, men lyckas ändå få med allt hon vill säga. Kvinnan som sparar ett glas som mannen druckit ifrån, odiskat, bevarat. ”Galet” eller ”äckligt” kanske någon skulle påstå. Men är det inte ganska nära sanningen, att många sparar troféer för att komma det oåtkomliga närmare? Vare sig det är ett glas, en tröja eller vad som helst. Jag ser det som Ernaux sätt att visa: ”Titta på mig (kvinnan), jag gjorde detta, har du inte gjort något likndande? Vi är inte galna, det är de som utnyttjar oss som är galna.”

Jag sveps med i kvinnans känslor och tankar, jag lider med henne och hejar på henne. Jag vill att allt ska gå bra. Jag vill att mannen ska lämna henne ifred, låta henne få ro. Jag vet inte hur man leva sig in i 74 sidor så som jag gjorde när jag läste boken, det är där Ernaux lyfter, skiner och bländar.

Betyg:


0 Kommentarer

Den tatuerade mamman – Jacqueline Wilson

Titel: Den tatuerande mamman
Originalets titel: The Illustrated Mum
Författare: Jacqueline Wilson
Översättare: Ann Margret Forsström
ISBN: 9789150103144
Sidantal: 364
Förlag
: Alfabeta
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2003
Handling
: ”Dolphin och Star älskar sin mamma Marigold. Hon är rolig, äventyrlig och påhittig – och täckt från topp till tå med tatueringar. Flickorna tycker att de har världens bästa mamma. Om hon bara inte vore så oberäknelig, opålitlig och sällan fanns där för dem. Marigold festar mycket och lever sitt liv som hon gjorde under hippie-tiden. Men ibland går hon in i djupa depressioner. Hon är inte någon exemplarisk mamma och kanske inte heller rätt person att ha ansvar för två unga flickor?”

Bra böcker ska väcka känslor och tankar, det gör Den tatuerade mamman. Det här är en omläsning, jag läste den när den var ny men kom inte ihåg så mycket. Vilket intryck att läsa den som vuxen! Jag tror att boken påverkar en på olika sätt beroende på egen ålder, det betyder att detta är en utmärkt ungdomsbok.

Omslaget kan vid första ögonkast se piggt och roligt ut – tills man tittar på personernas miner. Fantastiskt illustrerat omslag. Systrarna Dolphin och Star får ganska långt ta hand om sin ”virriga” mamma. De vet inte hur en funktionerande familj kunde se ut och de har aldrig träffat sina pappor. Till Star en dag träffar sin. Mamma Marigold blir allt mer virrig, eller vad är det med henne? Dolphin blir allt mer isolerad och Marigold allt mer deprimerad. Star glider ur bilden till sin pappas familj. Hur ska detta kunna lappas ihop och borde det göra det? Kan den tatuerade mamman ta hand om sina barn? Hur visas kärlek?

Författaren har på ett fantastiskt sätt skildrat psykisk ohälsa och människors olikheter på ett snyggt sätt (inget skrivs rakt ut). Känslorna som förmedlar, dialogerna – ja, allt är otroligt trovärdigt och fint skrivet. Mitt hjärta blöder för såväl Marigold som Dolphin och Star. Det är en ganska rå men ärlig skildring av en familj som inte är som alla andra. Boken berörde mig på ett sätt jag sällan upplever.

Betyg:


0 Kommentarer