Månadens klassiker 2021 – jag läste 29 klassiker i år

I år hade jag en läsutmaning för mig själv där jag skulle läsa minst en klassiker i månaden. Det lyckades, vilket jag är glad för! Dessutom fick jag en hel del favoriter tack vare utmaningen, att prioritera klassiker var ett bra beslut. Jag tror inte jag kommer läsa en klassiker varje månad under nästa år, men mitt intresse för klassiker kvarstår. Särskilt moderna klassiker. Dessa klassiker/moderna klassiker läste jag under 2021:

Tänk att bland dessa blev det både femmor och ettor i betyg, och allt däremellan. Fullt betyg fick Doktor Glas, Emily-böckerna, Mr. Ripley, Fåglarna och andra noveller, och Dorian Grays porträtt.

Starka fyror fick Walden, Rebecca, Den hemliga trädgården, Unga kvinnor, Brev till en ung poet, Anna Karenina, Den allvarsamma leken och A Merry Christmas and Other Christmas Stories.


0 Kommentarer

Unga kvinnor – Louisa May Alcott

Titel: Unga kvinnor
Originalets titel: Little Women
Författare: Louisa May Alcott
Översättare: Anna Pyk
ISBN: 917021876
Sidantal: 256
Förlag
: Niloé
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
1988 (original 1869)
Handling:
“Systrarna March växer upp i en pittoresk liten stad i 1860-talets USA. Det är den vackra och lite fåfänga Meg, pojkflickan Jo, känsliga Beth och romantiska Amy. Deras far är ute i kriget, familjen har ont om pengar och de får klara sig så gott de kan. Visst drömmer de om att bli rika och uppvaktade. Men som Jo säger: – Jag tror inte att fina unga damer har ett dugg roligare än vi, trots våra gamla klänningar och våra för små skor…”

Den här fick platsa in som månadens klassiker för december 2021. Den har dammat i hyllan ganska många år, men efter att ha läst den söta novellsamlingen av Alcott så bestämde jag mig för att ta tag i Unga kvinnor. Jag läste den tillsammans med två andra på bookstagram, vilket gjorde läsningen ännu roligare. Vi var alla ganska överens med våra åsikter om boken dessutom.

Jag älskar början av boken eftersom det är jul, det passade perfekt att läsa nu. Just den delen finns dock återgiven i novellsamlingen som jag läst, men nu läste jag det på svenska. Alcott gjorde ett bra jobb att introducera de fyra systrarna och deras omgivning, dert var lätt att komma in i handlingen. På tal om handlingen så kan man väl säga att det inte “finns någon”. Det finns bara en hel del små, vardagliga händelser som skildrar hur det kunde se ut i en familj på 1860-talet. I en tid där vi stressar och överkonsumerar, särskilt inför jul, så var det mysigt och inspirerande att läsa om andra tider. Hur de tog vara på det lilla de hade.

De fyra systrarna Jo, Meg, Beth och Amy är såklart alla väldigt olika. Det som svetsar dom samman är den fantastiska hel-ylle mamman som gör allt för sina döttrar. Jag tror många kan tycka att berättelsen är lite “puttenuttig” på sina ställen, men för mig fungerade det perfekt. Om jag hade fått välja så hade jag också hoppat över allt religiöst snack, särskilt i uppläxande syfte för flickorna, men det skildrar hur människor tänkte på den tiden. I ett skede bestämmer sig Alcott för att citera en pjäs som flickorna spelar, rad för rad, vilket inte bidrog till berättelsen alls och kunde ha strukits.

En liten tidskapsel till bok som både berör och skapar mys-känsla. Jag tyckte om den här!

Tidigare läst av författaren:

Betyg:


0 Kommentarer

A Merry Christmas and Other Christmas Stories – Louisa May Alcott

Titel: A Merry Christmas and Other Christmas Stories
Författare: Louisa May Alcott
ISBN: 9780143122463
Sidantal: 148
Förlag
: Penguin
Språk:
Engelska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2014 (original 1875)
Handling:
“A Merry Christmas collects the best holiday stories of Louisa May Alcott, from the yuletide festivities of Marmee and her ‘little women’ to the moving ‘What Love Can Do’. Deeply influenced by real-life events, including characters based on Alcott’s family members and drawing from her experiences participating in the suffrage and abolitionist movements, these stories have the authentic texture and detail of Christmas in nineteenth-century America.”

Jag har alla sex stycken Penguin Christmas Classics som utkommit, det här är en av dem. I flera år har den stått på hyllan, jag brukar läsa en av dessa böcker varje år, men något år har jag hoppat över. Detta är också min första bekantskap med Alcott, som är mest känd för Unga kvinnor (eng: Little Women).

Boken innehåller sju noveller; A Merry Christmas, Kate´s Choice, The Quiet Little Woman, Tilly’s Christmas, What love Can Do, Rosa´s Tale och Mrs. Podgers’ Teapot. Mina favoriter var Kate’s Choice och Mrs. Podger’s Teapot. Jag tyckte om att novellerna var ganska korta, eftersom språket i originalspråk är aningen tungläst. Det gjorde ingenting att man ibland förbryllades över något specifikt ord, eftersom den fantastiska stämningen i berättelserna alltid strålar igenom. Jag var antagligen också på exakt rätt humör för den här typen av berättelser. De är ganska “puttenuttiga” ibland och det värmde mitt hjärta. I dessa stressade jultider där alla förköper sig med julklappar i överflöd var det en skön kontrast att läsa om gamla jular, om fattigare tider och om hur mycket små saker kan betyda. Det här är en novellsamling om människor, med julen som bakgrundsljud.

Jag kan varmt rekommendera den och bestämde mig att plocka upp Unga kvinnor som följande på temat Månadens klassiker.

Betyg:


0 Kommentarer

Främlingen – Albert Camus

Titel: Främlingen
Författare: Albert Camus
ISBN: 9789174291278
Sidantal: 170
Förlag:
Albert Bonniers förlag
Språk:
Svenska
Format:
Pocket
Utgiven:
2010 (original 1942)
Handling:
“Meursault är mannen som slumpen gör till mördare. Men i omgivningens ögon begick han ett minst lika stort brott när han inte grät på sin mors begravning. När han ställs inför rätta för att ha skjutit en man på stranden rullas hans förflutna upp, och alla hans tidigare handlingar vänds emot honom. I korta dramatiska satser laddas spänningen upp i detta mästerverk om sanning, rättvisa och förnuft.”

Jag börjar absolut tappa hoppet att jag ska gilla någon av de manliga Nobelprisvinnarna i litteratur. Efter bottennapp med Hemingway och Marquez så fortsätter det med Camus. Jag hade förväntat mig något helt annat, kanske ett litet filosofiskt verk med moraliska frågor. Det jag fick var en, enligt mig, en psykiskt sjuk man, Mersault, som bara är frustrerande att läsa om. Jag förstår att detta är en av existentialismens viktigaste böcker men det mesta gick mig förbi faktiskt. Boken förmedlar att livet är meningslöst, men jag kan inte köpa det här. Mersault gör livet meningslöst alldeles själv, genom sina idiotiska handlingar (som jag inte kan gå närmare in på p.g.a. spoilers). Dessutom är han alldeles tunn och genomskinlig som karaktär, för att jag ens ska sympatisera med hans passiva inställning till livet behöver jag få veta något om honom. Det lilla jag får veta är inte mycket mer än att han bor i ett oroligt bostadsområde och är kär (kanske? man vet aldrig eftersom Mersault är känslokall) i en tjej som heter Marie. Varför bryr sig inte Mersault om något? Jag vet inte.

Ibland när man läser en hyllad och prisbelönad modern klassiker och inte fattar vad som är så märkvärdigt så kan man känna sig otroligt trög. Varför förstår inte jag vad som gör detta till ett mästerverk? Vad har jag missat? Jag bläddrar igenom boken igen och läser recensioner. Ändå står jag där som ett frågetecken. Det är nästan pinsamt att vara i minoritet och inte kunna stämma in i hyllningskören. Men någon måste ju göra det, så jag tar en för laget så att säga. Mycket har gått förlorat i översättningen, påstås det. Vilket också kan bidra till att jag inte fångas in av berättelsen.

Ofta återkommer vi till läsningen ska vara lustfylld och intressant, om en bok inte är det så är den inte det helt enkelt. Bara för att jag inte förstår den här boken så kanske någon annan ser på den med helt andra ögon. Men nej, jag kan verkligen inte rekommendera den här boken. Den må vara tunn, men det finns många andra tunna böcker där ute som är mycket bättre.

Betyg:


0 Kommentarer

Giovannis rum – James Baldwin

Titel: Giovannis rum
Författare: James Baldwin
ISBN: 9789185191703
Sidantal: 216
Förlag:
Ruin
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2011 (original 1956)
Handling:
“David, en ung amerikan, driver runt i Paris. Han har friat till sin flickvän som rest iväg till Spanien för att tänka över sitt svar. Under en utekväll möter han den vackra och intensiva bartendern Giovanni. David flyttar in i Giovannis rum i utkanten av staden, väl medveten om det tillfälliga i deras relation. När flickvännen en dag bestämmer sig för att återvända ställs allt på sin spets.

Giovannis rum handlar om konflikten mellan individens begär och samhällets värderingar och om vad skräcken för att bryta mot konventionen kan göra med en människa. Romanen väckte starka reaktioner när den kom ut 1956 men hyllades snart som ett mästerverk av kritikerna.”

Den här moderna klassiker utspelar sig i Paris, där David blir bekant med Giovanni, en snygg bartender och sätter Davids värld i gungning. David är förlovad med Hella, men de har båda rest till olika delar av världen för att fundera på deras framtid. David och Giovanni börjar träffas, men det sker mestadels i Giovannis rum. Stämningen blir allt mer tryckt eftersom de båda vet att Hella och David ska återförenas och göra sitt beslut.

Giovannis rum blir en slags metafor för det man döljer, den man är och kanske den man vill vara. Stället där vi vistas allra längst inne. Romanen skrev på 50-talet och jag kan bara tänka mig hur många fascinerades av berättelsen då, särskilt queer-perspektivet. Jag tycker Baldwin dansar som katten kring het gröt och skriver inte saker rakt ut, jag undrar om det beror på hans författarstil eller att han inte ville/kunde skriva om att vara gay på det mer öppna sätt som vi numera är vana vid. Ur ett historiskt perspektiv tyckte jag om att läsa boken.

Även om den är tokhyllad så saknades något för mig. Ibland tyckte jag den röda tråden var “vimsig”, ofta kände jag att jag hade missat något även om jag läst noggrant. Prosan blev helt enkelt för svävande för mig. Jag tycker ändå den har många fina kvalitéer och berättelsen går att se från många olika vinklar och vrår. David som huvudkaraktär funkar, men Giovanni blev en aning platt för mig. Han känns som en ganska stereotypisk fantasi. Mina känslor om den här boken är all over the place, den var bra och den var mindre bra, den bara inte nådde fram till mig som läsaren och persongalleriet blev för klent.

Betyg:


0 Kommentarer

Den gamle och havet – Ernest Hemingway

Titel: Den gamle och havet
Författare: Ernest Hemingway
ISBN: 9100259179
Sidantal: 103
Förlag:
Bokförlaget Aldus
Språk:
Svenska
Format:
Pocket
Utgiven:
1976 (original 1952)
Handling:
“Detta Hemingways kanske mest beundrade mästerverk handlar om den ärrade gamle fiskaren Santiago som åker ut på havet i sin lilla båt 84 dagar i rad utan fiskelycka. I hamnen kastar byborna medlidsamma blickar efter honom när han kommer in tomhänt kväll efter kväll och med möda börjar bära sin tunga mast uppför backen till den lilla stugan. Han är nog slut nu, tänker de, slut som fiskare, slut som man. Men Santiago är förvissad om att han har mer att ge, han ska minsann visa dem!.”

Det här är ju en titel nästan alla har hört talas om även om man inte känner till berättelsen. Förut hade jag också svårt att skilja mellan Moby Dick och Den gamle och havet. Men nu är det inget problem att skilja på dem, eftersom den här boken var så bedrövlig. Var ska jag ens börja?

Hemingway är ju känd för sin sparsamma språk, där allt ska gå ganska koncentrerat till. Inga utsvävningar och miljöskildringar i det oändliga. Hemingway vill tryggt lotsa en till bokens poäng, utan sidospår. I vanliga fall är detta en ganska lockande tanke, men då detta handlar 99% om fiske så höll jag på att somna. För det första så känner jag inte till vad alla redskap kallas som fiskare använder. För det andra kunde jag inte relatera till fiskaren överhuvudtaget. Genom 90 sidor höll fiskaren fast i en enorm fisk, som drog hela båten med sig. Inte särskilt spännande.

Jag förstår poängen med boken. Om att inte släppa taget (metafor: fisken). Om att vilja ha något bättre, fiskaren visste att om han lyckas få den här fisken så får han också en del pengar. Hans identitet var fiskare. Han ville inte misslyckas. Ja, jag förstår allt detta. Men jag kunde inte uppskatta berättelsen alls.

Månadens klassiker för juli. Jag valde en kortis eftersom jag läser en annan tegelsten också. Bottennapp kan man väl säga.

Betyg:


2 Kommentarer

Dorian Grays porträtt – Oscar Wilde

Titel: Dorian Grays porträtt
Författare: Oscar Wilde
ISBN: 9789187193330
Sidantal: 237
Förlag:
Sjösala förlag
Språk:
Svenska
Format:
Pocket
Utgiven:
2018 (original 1890)
Handling:
“Dorian Gray. Så ung, så vacker, så oförstörd. Det syns inte minst på porträttet som Dorians gode vän, konstnären Basil Hallward målar av honom. När den cyniske och kvicke lord Henry Wotton håller ett tal för Dorian Gray om ungdomens övergående prakt, sår detta ett frö i Dorian: han inser att han sakta men säkert kommer att åldras, vissna och förtvina. Är detta oundvikligt eller går det till något pris att undvika? Och är Dorian i så fall villig att betala det priset?.”

Månadens klassiker för juli (med en liten tjuvstart för jag kunde inte vänta med att läsa boken). Och vilken bok! Jag hade höga förväntningar på den och alla besannades. Var ska man ens börja?

Boken har så många lager och synvinklar. Man kan analysera Dorian Gray, en vacker men lättpåverkad ung man som influeras av lord Henry Wotton. Ibland stöter man på människor som förändrar ens liv, vilket Henry gjorde för Dorian. Allt som Henry säger är utomordentligt sant, spännande och filosofiskt. Det här får Dorian att tänka till. Han sväljer i princip allt som Henry säger. Henry förstår och märker vilket inflytande han har på Dorian och finner en slags njutning i det.

“Humanity takes itself too seriously. It is the world’s original sin. If the cave-man had known how to laugh, History would have been different.”

Basil Hallward, konstnär, blir också väldigt betagen av Dorian. När han avbildar Dorian blir tavlan hans största mästerverk. Om Basil hade en musa så vore det Dorian. Dorian önskar att han vore lika ung och oförstörd som han är i detta nu. Hans rädsla (frammanat av Henry) att åldras får ödesdigra konsekvenser i hans liv.

Som sagt kunde man diskutera varje karaktär i den här boken och säkert ha olika sätt att tolka dem och deras gärningar. För mig är det ett tecken på ett mästerverk. Jag beundrar Oscar Wilde för alla klokheter han skrivit i boken, jag skulle kunna citera sida upp och sida ner, men jag slänger in några så att ni får en bild av hans författarskap:

“Words! Mere words! How terrible they were! How clear, and vivid, and cruel! One could not escape from them. And yet what a subtle magic there was in them! They seemed to be able to give a plastic form to formless things, and to have a music of their own as sweet as that of viol or of lute. Mere words! Was there anything so real as words?”

“I have grown to love secrecy. It seems to be the one thing that can make modern life mysterious or marvelous to us. The commonest thing is delightful if only one hides it.”

“The only way to get rid of a temptation is to yield to it. Resist it, and your soul grows sick with longing for the things it has forbidden to itself, with desire for what its monstrous laws have made monstrous and unlawful.”

“Life is a question of nerves, and fibres, and slowly built-up cells in which thought hides itself and passion has its dreams. You may fancy yourself safe and think yourself strong. But a chance tone of colour in a room or a morning sky, a particular perfume that you had once loved and that brings subtle memories with it, a line from a forgotten poem that you had come across again, a cadence from a piece of music that you had ceased to play… I tell you, that it is on things like these that our lives depend. ”

Dorian Grays porträtt platsar i topp 3 av mina bästa klassiker, i sällskap av Anne på Grönkulla och Jane Eyre. En ny favorit! Jag vill absolut läsa flera böcker av Wilde.

Betyg:


0 Kommentarer

Klassiker jag vill läsa

Min klassikerutmaning för 2021 är i full gång och på senaste tiden har jag verkligen fått upp intresset för klassiker. De här är jag mest sugen på att läsa, hoppeligen några under detta år:

  • Anna Karenina av Leo Tolstoj
  • David Copperfield av Charles Dickens
  • Northanger Abbey av Jane Austen
  • Unga kvinnor av Louisa May Alcott
  • Det susar i säven av Kenneth Grahame
  • Det blåser på månen av Eric Linklater
  • Madame Bovary av Gustave Flaubert
  • Spöket på Canterville av Oscar Wilde

Av de moderna klassikerna vill jag läsa:

  • Sofies värld av Jostein Gaarder
  • Mr. Ripley av Patricia Highsmith
  • Fåglarna och andra noveller av Daphne du Maurier
  • Dödsynden av Harper Lee
  • Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg

0 Kommentarer

Månadens klassiker – hur går utmaningen halvvägs?

I år har jag utmaningen att läsa minst en klassiker i månaden. Hur har det nu gått? Jag är nöjd med att ha klarat av utmaningen hittills, i början av året läste jag flera än en klassiker i månaden, men på senaste har jag läst bara en per månad. Vilka har blivit lästa då?

Januari:

Februari:

Mars:

April:

Maj:

Juni:

Jag har läst Emily-serien på fyra böcker som fick en solklar femma från mig. Det bästa med den här utmaningen är att kanske hitta nya favoriter. Doktor Glas fick också fullpott från mig. Mest besviken blev jag på 1984 och Liftarens guide till galaxen. Både jättebra och lite sämre böcker, precis som jag hade förväntat mig. Nu återstår 6 månader av utmaningen!


0 Kommentarer

Liftarens guide till galaxen (del 1) – Douglas Adams

Titel: Liftarens guide till galaxen (del 1)
Författare: Douglas Adams
ISBN: 9789176433690
Sidantal: 169
Förlag:
Månpocket
Språk:
Svenska
Format:
Pocket
Utgiven:
2005 (1979)
Handling:
“Långt ute på kanten av det aldrig kartlagda bakvattnet till den gudsförgätna änden av västra spiralarmen av vår galax finns en liten gul sol som ingen någonsin tagit notis om.
På tre minuter går jorden under och den brittiske undersåten Arthur Dent är den ende överlevande. Tillsammans med utomjordingen Ford Prefect forslas han ut i rymden.”

Månadens klassiker för juni 2021. Jag hade ganska höga förväntningar på den här. Till och med så höga att jag tänkte plöja igenom alla fem delar på ca. 800 sidor. Men så blev det inte. Efter första delen kände jag bara ett stort nope!

Jag vet inte om handlingen behöver närmare presenteras, de flesta känner till den från förut. Och vad kan man ens säga? Enligt mig är den här boken bara rörig. Det finns en röd tråd i Arthur Dent, en människa som hamnar ut i rymden med en utomjordning. Men Arthur är en platt karaktär, egentligen uppfattar jag att han har ringa syfte i berättelsen. Mest vill Adams slänga in en massa stojigheter i berättelsen, vilket han också gör utan att beakta någon storyline. Snabbt slängs karaktärer hit och dit, landskap beskrivs och planeter besöks, hans fantasi skenar iväg från det ena till det andra. Samtidigt som han vill vara rolig och göra parodi på sci-fi. Nej, för mig blev allt en enda soppa.

Jag kan ändå förstå storheten i boken. Speciellt för de inbitna sci-fi-fantaser som läst mycket i genren. Jag tror man på ett annat vis förstår humorn i den. För mig blev alla tvära kast lite för mycket. Jag “förstår” humorn men jag såg inte det lustiga i den. Babelfiskar i örat, handdukar som vapen och siffran 47. Jaha?

Det var också en bookstagrammer som sa att man behöver läsa flera delar för att verkligen förstå berättelsen, så mitt ogillande kanske ligger i att jag stannade vid en del. Men livet är för kort att kämpa igenom böcker som man egentligen inte är intresserad av. On to the next!

Betyg:

.”


0 Kommentarer