Bländad av död och kärlek: 130 år finlandssvensk poesi

Titel: Bländad av död och kärlek: 130 år av finlandssvensk poesi
Författare: (red.) Martina Moliis-Mellberg, Maïmouna Jagne-Soreau & Martin Welander
ISBN: 9789515254276
Sidantal: 180
Förlag
: Schildts & Söderströms
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2021 (nytryck 2022)
Handling
: ”I Bländad av död och kärlek samlar vi ett urval av de allra bästa dikterna ur vår rika historia.
Poesin är fri, och det är också läsaren. Slå upp boken var som helst och läs hur du vill, förstå dikterna hur du vill. Det här är poesi som fångar, utmanar, ifrågasätter, kritiserar, omfamnar och omvälver. Låt dig bländas.
Maïmouna Jagne-Soreau är forskare i nordisk litteratur vid Helsingfors universitet och Martina Moliis-Mellberg är poet. Martin Welander är förläggare på Schildts & Söderströms.”

Antologi – vilken buffé! I Bländad av död och kärlek får vi bekanta oss med ett noga utvalt urval från de senaste 130 åren av finlandssvensk poesi. Det jag verkligen uppskattar med boken är att det är ett tillräckligt smalt urval. Antologier kan ibland svälla och bli på tok för stora, meningen är ju inte att det ska bli ett uppslagsverk. Dessutom är de ofta skapade i kronologisk ordning – antingen enligt alfabetet eller enligt utgivningsår. I Bländad av död och kärlek har man skippat sådana oskrivna regler och skapat en bok som är en fräsch fläkt på antologi-himlen: den följer sitt eget system.

Det finns några kapitel med ett utnämnt tema och därefter följer dikterna i den ordning som redaktörerna valt. Jag blev (positivt) förvånad hur väl det här formatet fungerade! Dikterna var snyggt kombinerade och allting kändes väldigt genomtänkt.
När man kombinerar dikter med samma tema från t.ex. 1929 och 2008 och slås man av att tankegångarna är förvånansvärt lika, trots att det gått många år. Det blir också ett litet överraskningsmoment när jag som läsare inte har en aning vad som döljer sig på följande sida. I poesin tycker jag om att bli överraskad och läsa varje sida utan föraningar.

Flera av namnen kände jag igen men där fanns också nya bekantskaper för mig. Det är det bästa med antologier, att man får ett smakprov på någon poet man inte hört talas om förut eller som man alltid tänkt att man borde läsa något av.
Bokens målgrupp är unga läsare, men de fungerar för vilken ålder som helst. Redaktörerna har strävat efter att fånga de dikter som känns aktuella och relevanta idag. Kanske locka någon att läsa poesi som inte läst poesi förut. Jag gillar det korta förordet (långa förord får mig att tappa lässuget före jag knappt börjat) med den viktiga påminnelsen: poesi är inte svårt! Och om det känns svårt (att man inte förstår något) så gör det ingenting – det är inte farligt.

Det är svårt att ge ett betyg till antologier eftersom man givetvis inte älskar precis varenda dikt. Men jag älskade boken, som helhet. Det kommer bli tidlös i bokhyllan och kan när som helst plockas ut för att läsa en dikt här och där.
Med tanke på att vi (på det stora hela) inte är enormt många finlandssvenskar så tycker jag vi gott kan skryta med den fantastiska kvaliteten och välmåendet i poesins marker, det finns mycket att hämta här. Läs och låt dig bländas!

Den första utgåvan (2021) av boken såldes slut, men nu finns boken i tryck igen! Just nu på nedsatt pris via Schildts & Söderströms.

Tack till Schildts & Söderströms för recensionsexemplaret!

Betyg:


0 Kommentarer

Republikens president – Tasavallan presidentti – Rosanna Fellman

Titel: Republikens president – Tasavallan presidentti
Författare: Rosanna Fellman
ISBN: 9789523334557
Sidantal: 100
Förlag
: Förlaget
Språk:
Svenska
Format:
Danskt band
Utgiven:
2021
Handling:
”Republikens president – Tasavallan presidentti handlar om den fiktiva Rouva Presidentti. Till hennes dagliga arbete hör att representera, delta i krismöten och hålla fast vid sina sponsorer. Politiken styrs av sponsorerna och turligt nog har Rouva Presidentti ett långt sponsorskap med Jauhojen ja Perunoiden rättigheter i Finland. Vid ett representationsbesök till Nationalmuseet får hon syn på bronsstatyn av Mannerheims häst. Statyn får henne att stanna upp i sin yrkesbild. När den viktigaste av alla hennes arbetsuppgifter infaller, firandet av självständigheten den 6 december, är det ändå bronsstatyn hon inte kan sluta tänka på.

Republikens president – Tasavallan presidentti är Rosanna Fellmans andra diktsamling. Boken är ett flerspråkigt satiriskt diktepos om politisk makt, där symbolik och konsumtion påverkar den nationella identiteten.”

Jag har på senaste dykt ner i den finlandssvenska poesin, både i nutid och i äldre verk. Det har gett mig en känsla av stolthet – att den finlandssvenska lyriken levererar och är mycket stark. Det finns hur mycket fantastiska böcker som helst att upptäcka, och här har vi ett flerspråkigt verk som precis kommit från tryckpressarna. Republikens President – Tasavallan Presidentti, redan namnet gör att jag ryser! Det finns något laddat i det tvåspråkiga som Rosanna Fellman utmärkt fångar både i titeln och genom hela boken.

Jag har tidigare nämnt att jag sällan recenserar lyrik eftersom det är ganska svårt och mångfacetterat. Läsning och tolkningen av lyriken är, och ska vara, personlig. Det kan finnas delar man inte alls förstår, vilket kan göra en recension orättvis. Det kan finnas delar man älskar men man inte riktigt kan förklara varför, det gör ju skrivandet av recension en aning svår. Så var det också fallet med Republikens president.

Den här diktboken har svenska och finska (stundvis även engelska) varvat i de flesta dikter, dvs. du behöver behärska båda språken för att kunna läsa dikterna i sin helhet. Dikterna snickrar ihop till en berättelse om en fiktiv, kvinnlig president i Finland. Till hennes vardag hör möten, sponsorering av produkter och känslan av att alltid bli dömd i blickfånget. Här finns bitar som jag både kände att inte berörde och bitar som jag tyckte var intressanta och nytänkande.

Det är tvåspråkigheten som gör att boken fungerar. Utan finskan varvad med svenskan skulle allt känts tunnare. Tyvärr gör det ju att svenskarna på andra sidan pölen inte kan ta del av boken på det sätt som finlandssvenskar kan, men all litteratur behöver inte rikta sig till hela svensktalande befolkningen i världen. Det tvåspråkiga gör att jag känner mig en aning utvald på ett väldigt behagligt sätt – som att jag är en av de som kan ta del av det här verket på det sätt som är menat.

I den här boken slås jag av hur roligt språk är och vilken rikedom det är att kunna flera språk samt hur olika saker kan låta på finska vs. svenska, alltså ”sipsi” och ”chips” är inte alls samma sak i mitt huvud, även om båda betyder exakt samma sak. Orden för mig till olika associationer, vilket är ganska intressant.

Bokens styrka ligger i att de fraser som nämns, på finska främst, hör till sånt vi vanliga människor alltid hört, men som vi kanske inte riktigt tagit in; artighetsfraser, högtidliga fraser och dylikt. Visst känns det kusligt när man läser det i Fellmans tappning, på något sätt känns allt så ”sjukt”. Dikterna snuddar även vid en eventuell framtidsdystopi där presidenten är allt mer styrd av sponsorer och är en kommentar till konsumerandet och privatisering av offentliga sektorn.

Jag kommer inte riktigt så nära rouva Presidentti som jag skulle vilja, eller så är det jag som är så motsträvig till politik och politiska figurer. Scenbeskrivningen och landskapen i dikterna är ändå målande och enkla att se framför sig. Särskilt de om självständighetsbalen, vår lite minst sagt speciella finska tradition.

Det jag beundrar med Rosanna Fellman och hennes verk är att hon vågar skriva på det sätt hon själv vill, jag uppfattar aldrig att hon skulle producera något som hon inte själv kan stå för eller att hon skriver på ett tillrättalagt vis. Det om något är en tillgång i den finlandssvenska litteraturen som vi ska värna om. Det mystiska, och kanske lite magiska, med Rosannas böcker är att jag alltid behöver smälta dem ganska länge efteråt. Under läsningens gång kan jag höja ögonbrynen, fnittra till eller fnysa. Det blir en hel del att ta in! Först när boken fått vila par dagar kan jag börja forma mina tankar kring den. Jag har inte upplevt det nöjet med andra författare på samma sätt tidigare. När mina tankar väl samlats slås jag av vilka klokheter och kvickheter en bok i diktformat kan rymma.

Jag njöt av det aningen kaotiska i både formatet och språket som den här boken bjöd på. Skål, Kippis!

Tack till Förlaget för recensionsexemplaret!

Tidigare läst av författaren:

Betyg:


0 Kommentarer

Jag hoppas du också är vid sjön i natt – Larry Silván

Titel: Jag hoppas du också är vid sjön i natt
Författare: Larry Silván
ISBN: 9789188125675
Sidantal: 184
Förlag
: Trombone
Språk:
Svenska
Format:
Danskt band
Utgiven:
2022 (original 1977)
Handling:
”Larry Silván (1955-1976) utgör en kort parentes i den finska litteraturhistorien. Han dök upp från ingenstans, fällde en hård dom över sin samtid, och försvann lika snabbt igen. När dikterna gavs ut postumt var det lite av en sensation. Silváns leverne har visat sig vara lika kompromisslöst som hans dikt. De sista åren i livet, fram till tjugo års ålder, vände han den finska småstadsmentaliteten ryggen och bosatte han sig i ett gammalt torp utanför Ekenäs. Att den fallfärdiga stugan låg intill kommunens soptipp såg han bara som än mer symboliskt. Vid avstjälpningsplatsen skulle han leva med sina katter, umgås med ett fåtal likasinnade vänner och skriva sina blixtrande, oförställda dikter. För vilken bättre plats att meditera över konsumtionssamhällets sjuka kropp än där? Denna volym rymmer ett rikt urval av Silváns dikter, varav några hittills opublicerade. För urval, redaktionell bearbetning, kommentarer och förord står Erik Jonsson. Boken innehåller även tidigare förord av Birgit Kvarnström (den första utgåvan 1977) och Sven Willner (den andra utgåvan 1989).”

Jag brukar väldigt sällan skriva recensioner om poesiböcker, främst för att det är väldigt personligt och vissa tankar vill man hålla för sig själv. Hur någon uppfattar poesi är något som man inte kan förutspå på förhand. Det är mycket som spelar in; humör, språk, utformning, tema, koncentration osv. Det är därmed mycket svårt att ”rekommendera” poesi. Jag hävdar att många läser poesi för snabbt och därför missade det som var bra. Att läsa poesi kräver att du inte skyndar sig, något många inte är så vana med idag. Nåja, till saken!

Larry Silván alltså. ”Jag hoppas du också är vid sjön i natt” är en nyutgåva av Silváns diktsamling som ursprungligen utkom postumt 1977. Silván tog sitt liv som 21 år gammal och levde sista tiden med sina katter vid en avstjälpningsplats. I vanliga fall skulle jag varit tveksam till postum utgivning, ifall poeten verkligen inte velat bli publicerad. I Silváns fall hade han kontakt med förlaget Boklaget innan hans bortgång och hade planer på en bok, som inte blev av.

Jag vill alltid skilja författaren från verket i vanliga fall, i Silváns fall tycker jag hans historia och hans leverne hör till proveniensen, som man skulle säga i Antikrundan. Hans bakgrund, både att han var finlandssvensk från mina egna hemtrakter, och att gjorde vissa normbrytande livsbeslut är något som höjer min läsning till en annan nivå. Det gör att jag förstår dikterna på ett annat sätt än jag annars kanske hade gjort. Det gör att man ser en helhet: författaren och hans dikter, inte bara en bok.

Dikterna är inte perfekta, de är inte sönderarbetade av ett förlag och de är framförallt mycket ärliga. Det gör boken fantastisk. Man känner den råa ytan och hur hans fingrar febrilt, i vissa dikter, skrivit ner rad för rad i långa dikter. Andra är mera välgenomtänkta och begrundade. Att hans sista dikt får inleda den här boken (i de andra två utgåvorna var den dikten sist) skapar känslor. Nu när jag läst både 1977-utgåvan och den här så kan jag konstatera att den här är ännu bättre. Det kan Trombone tacka sin redaktör Erik Jonsson för. Urvalet och följden på dikterna är gjord med stor omsorg. Det som är häpnadsväckande för mig är att jag varje gång blir väldigt berörd när jag läst färdigt, alltid mer än under läsningens gång. Dikterna dyker upp i mina tankar efter läsningens slut. Något i oss människor gör också att vi berörs av livsöden, Silváns proveniens så att säga. Det kan vi både förakta eller acceptera. Jag vägrar vältra mig i hans tragiska livsöde, men jag skulle ljuga om jag sa att det inte påverkar läsningen.

Det viktigaste med poesi är trots allt att det berör. Och det gör det i denna bok, dikterna är unika. Jag som sedan barnsben varit insatt i 1960-1970-talet fick ytterligare ett perspektiv på en tidsera; en ung man som inte vill tänka och göra som alla andra. I en småstad ska man ju helst göra precis likadant, vara lagom, följa föräldrars fotspår och inte ifrågasätta så mycket. Det tror jag vem som helst från en mindre ort kan känna igen sig i.
Jag tycker om den ilskna tonen i dikterna, även om det skapar en klump i halsen eftersom jag ju känner till hur det går för Silván. Man ska läsa den här boken som om man inte läst dikter förut.

För alla Silván-fans har Erik Jonsson dessutom skrapat ihop de gamla förorden och massor av tilläggsinformation om varje dikt, det är ett viktigt arbete eftersom det inte finns väldigt mycket information om Silván att tillgå. Nu finns vissa saker dokumenterat för framtiden, vilket är värdefullt för litteraturen och litteraturvetenskapen. Passa på att införskaffa denna bok nu när den äntligen finns i tryck igen!

Tack till Trombone för recensionsexemplaret!

Betyg:


0 Kommentarer

Tomtefar tar jullov – Mauri Kunnas

Titel: Tomtefar tar jullov
Originalets titel: Joulupukin joululoma
Författare: Mauri Kunnas
Översättare: Amanda Mannström
ISBN: 9789523334021
Sidantal: 37
Förlag
: Förlaget
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2021
Handling:
”Tomtefar tar jullov är fylld av hjärtlig glädje, värme och humor. Ett måste för alla som redan nu längtar till jul! Har du nånsin grubblat över vad tomtefar och tomtenissarna gör när alla julklapparna delats ut och julen är som allra juligast? Jo, på Korvatunturi-fjället, högst uppe i Finlands nordligaste hörn, inleder de sin välförtjänta semester! Ledigheten varar i tolv härliga dagar, från juldagen till trettondagen.”

Vilket härligt komplement till en redan existerande bok, Tomtefar och trolltrumman, som berättar som jultomtens liv uppe i det finska Korvatunturi. Mauri Kunnas är en av finlands främsta författare när det kommer till barnlitteratur och för mig som finlandssvensk har jag definitivt en förkärlek till hans kännspaka stil och illustrationer. Det som jag älskar är att hans bilder har mängder av små detaljer, man han helt enkelt inte se sig mätt på bilderna. Dessutom är det härligt att läsa om den finska tomten enligt de traditioner man själv känner till. I Tomtefar tar jullov tar Kunnas det hela till en ny nivå; vad gör jultomten när det inte är julafton? Har han semester?

Det blir en känsla av att gnutta in i en förtrollad värld, en som man har fantiserat ihop sedan man själv var liten. Vad månne julgubben riktigt pysslar med dit uppe? Kunnas ger svaren! Bland annat berättas det att jultomten älskar att läsa, vilket han har mera tid för från juldagen framåt. Tomtenissarna drar sig tillbaka till sina rum och slappar. På Annandag jul blir det en stor matfest och staffansdans, vid midnatt äter jultomten plommonkräm. Dagarna efter jul har alla egna namn, betydelser och traditioner. Jag blev själv inspirerad att ha några egna nya traditioner på basen av boken.

Varför inte fira Snögubbsdagen 2.1 eller Skidutfärdsdag 4.1? Jag älskar julen och tycker varje år det är lika trist när den är slut. Med dessa fina tips kan man förlänga sina traditioner och slå upp i boken vad jultomten gör just nu. Fantastiska illustrationer och dessutom med lite fakta (och påhittat) inbakat, jag fullkomligt älskade boken!

Annandagskvällen med staffansdans. Copyright Mauri Kunnas

Tack till Förlaget för recensionsexemplaret!

Tidigare läst av författaren:

Betyg:


0 Kommentarer

Tritonus – Kjell Westö

Titel: Tritonus
Författare: Kjell Westö
ISBN: 9789523332911
Sidantal: 371
Förlag:
Förlaget
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2020
Handling:
”Stjärndirigenten Thomas Brander har låtit bygga en ståtlig villa ute i skärgården. I Casa Tritonus ska han koppla av från de tärande arbetsresorna ute i världen. Brander vill fortfarande se sig som en man i sina bästa år, men självbilden är inte vad den en gång varit. De unga konkurrenterna är skrämmande energiska, och själv går han miste om viktiga uppdrag av skäl han inte riktigt förstår.

Skärgårdspalatset ska lugna nerverna, men fladdermössen flyger ut och in i Branders hus, och sms från senaste flickvännen Krista förstör hans nattsömn. Inget blir bättre av att han inser att Krista ratat honom – för en yngre kollega. En onödigt pratsam granne, skolkuratorn Reidar Lindell, hotar också sinnesfriden. Till råga på allt är grannen hobbymusiker i ett band kallat Rainbow – bara namnet ger Brander rysningar.

Sakta men säkert uppstår ändå en kärv vänskap mellan de två männen. Med Lindell följer också annat: invånarna i Ravais och deras inbördes relationer blir till slut också Branders angelägenhet. Ute i skärgården kan man inte fly in i anonymiteten, här delar man varandras glädje och sorg. Här sitter man i samma båt också när den läcker.”

Kjell Westö är en intressant författare för mig, hans sätt att skriva gör alltid att man vill läsa vidare och trollbinds av språket. Handlingen i böckerna har sällan något som tilltalar mig, Westö själv har sagt att han är ingen feel good-författare. Jag kan ibland bli lite tyngd av det melankoliska i hans böcker, dock tror jag att det är just den ingrediensen som många älskar med Westös författarskap.

Jag hade hoppats få lite mera skärgårdskänsla av berättelsen, i stil med Tove Janssons skildringar. Tritonus är snarare ett relationsdrama som råkar utspela sig i skärgården. Huvudkaraktären Thomas Brander känns äkta och mänsklig även om jag har svårt att sympatisera med honom alla gånger. Hans vänskap med grannen Lindell växer eftersom de är grannar, i skärgården behöver man varandra. Lindell är inte så olik Brander som man skulle tro, trots deras olika livssituation.

Brander kan vara lite självömkande och krisande medelålders man som är rädd för att tappa sin stjärnglans. Det blir extra tydligt med den överdimensionerade villan, sin on-off flamma Krista och rädslan för de unga dirigenterna. Westö är fenomenal på att få en karaktär att bli alldeles levande i sina böcker. Brander får mycket tid och plats i berättelsen, vilket både kan kännas lite tråkigt bitvis, men samtidigt uppslukande eftersom man blir investerad i karaktären (precis som i Den svavelgula himlen).

Det blev mycket skrivet om klassisk musik, något som jag inte gillade. Antagligen eftersom jag är oinsatt med den typen av musik. Jag förstod i princip ingenting vad Brander tänkte och talade när det gällde musiken. De som vet mycket om klassisk musik skulle garanterat gilla det här i berättelsen, men enligt mig tog det för mycket plats. Musiken var en av de viktigaste ämnena i boken, jag blev snuvad på konfekten när jag inte förstod vad som skrevs.

Tritonus är lik Westös andra böcker; melankolisk och vacker, stillsam och underhållande. Jag tyckte boken var helt okej, även om jag inte kändes som rätt läsare för den. Om jag skulle beskriva den här boken med ett ord så är det gubbig. Nödvändigtvis inte menat på något negativt sätt.

Tidigare läst av författaren:

Betyg:


0 Kommentarer

Hemulens herbrarium

Nu när våren är här och allt börjar grönska kunde det inte komma mera lägligt att få en så här fin bok av Förlaget!

Hemulens herbrarium innehåller färgrika bilder på blommor och växter samt instruktioner hur man pressar växter, precis som Hemulen. Det finns också uppslag där man kan lägga in sina egna fynd.

Det här är en tidlös bok som passar alla åldrar och gör sig även perfekt som gåva till den som redan har det mesta. Hemulen är dessutom en av mina favoritkaraktärer i Mumin-serien.

Tack Förlaget!


0 Kommentarer

Gräset är mörkare på andra sidan – Kaj Korkea-aho

Titel: Gräset är mörkare på andra sidan
Författare: Kaj Korkea-aho
ISBN: 9789515249326
Sidantal: 425
Förlag:
Schildts & Söderströms
Språk:
Svenska
Format:
Flexband
Utgiven:
2019 (original 2012)
Handling:
”I Gräset är mörkare på andra sidan rämnar fasader, något främmande hotar och skogen är inte att lita på. En ung kvinna, Sofie, har kört av vägen och dött i en våldsam krock. Då hennes fästman Benjamin får se ett fotografi taget av en hastighetskamera ser han att hon inte var ensam i bilen – var det ens en olycka? En gång var sjakket ett sammansvetsat pojkgäng i Pedersöre. Benjamin bor kvar men svartsjuka misstankar om Sofies hemliga liv har ätit sig in i honom. Looke har flyttat till Helsingfors och jobbar med tv och radio trots sin grava stamning.Christoffer studerar folkloristik i Åbo och ska gifta sig med sin pojkvän. Simon har blivit ortens präst men förlorat tron. Nu möts de alla i hembyn på Sofies begravning.Begär och hemligheter är sammantvinnade i denna uppväxthistoria, thriller och rysare. Gräset är mörkare på andra sidan är en mäktig läsupplevelse: Skrattet fastnar i halsen, ilningar av skräck går över ryggen, men intrigen tvingar en vidare.Hur djupt går arvet av våld och trångsynt religiositet på den österbottniska landsbygden? Varför har Raamt, den ondskefulla mytologiska figuren börjat gå igen? Och vad hände med den lilla flickan Sidrid Ask som tappade bort sig i skogen för många år sedan? De begär som inte får säga sitt namn förlorar man kontrollen över – med skrämmande konsekvenser.”

Som ett stort fan av podden Ted & Kaj så behöver jag definitivt läsa Kaj Korkea-ahos böcker. Ett av mina nyårslöften i år var faktiskt också att läsa flera finlandssvenska böcker, för det mesta har de överraskat mig positivt!

Ett kompisgäng i Österbotten, Finland, möts igen i deras hemknutar då deras barndomsvän Sofie gått bort i en bilolycka. Sofie verkar ha en del hemligheter, och i samma veva börjar vännerna fundera på om Raamt, en mytologisk figur som det länge ryktats om, har börjat synas till igen. Ingen vet dock om det verkligen finns någon Raamt, eller om allt är gammal skrock.

Jag förväntade mig inte alls ett så starkt övernaturligt inslag, jag trodde det mera skulle handla om relationer med en liten mysterie-twist. Jag vet inte riktigt varför men jag gillade faktiskt inte alls idéen med att slänga in Raamt. Plus den lilla flickan Sigrid Ask som dött för ganska länge sedan i trakterna. Det kändes som idéerna fanns där, men det hela knöts inte ihop rätt, det blev lite virrigt och slutet blev för platt för min smak.

I övrigt gillade jag boken. Jag har inte varit i Österbotten, men Kaj beskriver miljöerna och sommarkvällarna så perfekt att man upplever att man varit där. Det var spännande att läsa om den mystiske Sofie, men hennes pojkvän Benjamin blev för mig en karaktär som inte blev tillräckligt fyllig. Jag tyckte Kaj beskrev stamning på ett trovärdigt sätt, man märker att han har erfarenhet av det.

Jag gillade den senare boken, Onda boken, av Kaj bättre. Jag hoppas på att han skriver mera snart.

Tidigare läst av författaren:

Betyg:


0 Kommentarer

Onda boken – Kaj Korkea-aho

Titel: Onda boken
Författare: Kaj Korkea-aho
ISBN: 9789515239600
Sidantal: 302
Förlag:
Schildts & Söderströms
Språk:
Svenska
Format:
Danskt band
Utgiven:
2016
Handling:
” Åbo, november. Högsäsong för destruktivt beteende vid randen av världens självmordstätaste land. Mickel Backman undervisar i litteratur för mer eller mindre håglösa studenter vid Akademin. Under en sömnig föreläsning spritter det till när namnet Leander Granlund kommer på tal. Granlund är en opublicerad modernist, men hans poesi har varit förödande för var och en som läst den. Dikterna är försvunna sedan länge och kan inte längre orsaka någons olycka och död, men Pasi Maars är övertygad om att hans lärare vet mer om Granlund än han vill skylta med. Mickel Backman har de facto mer än en ond bok att dölja, i hans förflutna finns en tragisk olyckshändelse med en ung student som han varit mer än lovligt inblandad i. Kaj Korkea-aho är en mästare på att korsklippa händelser. Vid sidan av de dramatiska skeendena i Mickel Backmans liv möter vi ståupparen Calle Hollender, hans förtvivlade kärlek till Helena och hans famlande väg genom ett studieliv som börjat te sig allt mer hopplöst. Korkea-aho kan ung, sårig kärlek och en tillvaro som går från avgrundsdjup till tilltro på några sekunder. En roman om en gammal diktsamling som är värsta thrillern ”

”Onda boken” är det första jag läser av Kaj Korkea-aho (som för övrigt har en briljant podd tillsammans med Ted Forsström, ”Ted och Kaj”). Jag läser sällan finlandssvenska böcker, av någon anledning tycker jag alltid de känns lite melankoliska och gråa, kanske kommer de alltid lite för nära skinnet, den finlandssvenska världen är trots allt väldigt liten.

Boken kastar oss rätt in i Mickel Backmans lektion i litteratur på Åbo Akademi. När studerande Pasi Maars säger att han vill göra ett arbete om poeten Leander Granlund blir Mickel alldeles kall. Den ”Onda boken” verkar dyka upp igen, till Mickels stora förskräckelse. Samtidigt lär vi känna Calle Hollender som också studerar på Åbo Akademi. Bit för bit nytas det onda upp…

Jag blev så positivt överraskad av den här boken! Den var faktiskt så mörk och melankolisk som jag hade förväntat mig, men Korkea-ahos författarskap samt en skickligt uttänkt historia gjorde att jag inte kunde lägga boken ifrån mig, även om jag kände mig lite illa till mods i stunder. Litteraturens kraft på människor är alltid intressant och just Leander Granlunds diktsamling kändes tilldragande mystiskt. Dikter kan verkligen påverka sina läsare riktigt starkt, om de når sin rätta publik.

Tidsenliga beskrivningar av att vara studerande i studiestaden Åbo och massor med finlandssvenska referenser och uttryck gjorde att jag kände mig väldigt hemma i boken. Jag kan dock tänka mig att man i översättningar (eller i Sverige) kan missa vad något betyder, men inget som stör på det stora hela.

Jag saknade kanske något litet spänningsmoment till. Något med läsningen om Calle gjorde att jag i stunder kände mig lite frånvarande, medan jag totalt uppslukades av Mickel och Pasi.

En småobehaglig bok som egentligen skildrar människors psyke och intellekt i ett lite grått Åbo.

Finns på Adlibris.

Betyg:


0 Kommentarer