Tritonus – Kjell Westö

Titel: Tritonus
Författare: Kjell Westö
ISBN: 9789523332911
Sidantal: 371
Förlag:
Förlaget
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2020
Handling:
“Stjärndirigenten Thomas Brander har låtit bygga en ståtlig villa ute i skärgården. I Casa Tritonus ska han koppla av från de tärande arbetsresorna ute i världen. Brander vill fortfarande se sig som en man i sina bästa år, men självbilden är inte vad den en gång varit. De unga konkurrenterna är skrämmande energiska, och själv går han miste om viktiga uppdrag av skäl han inte riktigt förstår.

Skärgårdspalatset ska lugna nerverna, men fladdermössen flyger ut och in i Branders hus, och sms från senaste flickvännen Krista förstör hans nattsömn. Inget blir bättre av att han inser att Krista ratat honom – för en yngre kollega. En onödigt pratsam granne, skolkuratorn Reidar Lindell, hotar också sinnesfriden. Till råga på allt är grannen hobbymusiker i ett band kallat Rainbow – bara namnet ger Brander rysningar.

Sakta men säkert uppstår ändå en kärv vänskap mellan de två männen. Med Lindell följer också annat: invånarna i Ravais och deras inbördes relationer blir till slut också Branders angelägenhet. Ute i skärgården kan man inte fly in i anonymiteten, här delar man varandras glädje och sorg. Här sitter man i samma båt också när den läcker.”

Kjell Westö är en intressant författare för mig, hans sätt att skriva gör alltid att man vill läsa vidare och trollbinds av språket. Handlingen i böckerna har sällan något som tilltalar mig, Westö själv har sagt att han är ingen feel good-författare. Jag kan ibland bli lite tyngd av det melankoliska i hans böcker, dock tror jag att det är just den ingrediensen som många älskar med Westös författarskap.

Jag hade hoppats få lite mera skärgårdskänsla av berättelsen, i stil med Tove Janssons skildringar. Tritonus är snarare ett relationsdrama som råkar utspela sig i skärgården. Huvudkaraktären Thomas Brander känns äkta och mänsklig även om jag har svårt att sympatisera med honom alla gånger. Hans vänskap med grannen Lindell växer eftersom de är grannar, i skärgården behöver man varandra. Lindell är inte så olik Brander som man skulle tro, trots deras olika livssituation.

Brander kan vara lite självömkande och krisande medelålders man som är rädd för att tappa sin stjärnglans. Det blir extra tydligt med den överdimensionerade villan, sin on-off flamma Krista och rädslan för de unga dirigenterna. Westö är fenomenal på att få en karaktär att bli alldeles levande i sina böcker. Brander får mycket tid och plats i berättelsen, vilket både kan kännas lite tråkigt bitvis, men samtidigt uppslukande eftersom man blir investerad i karaktären (precis som i Den svavelgula himlen).

Det blev mycket skrivet om klassisk musik, något som jag inte gillade. Antagligen eftersom jag är oinsatt med den typen av musik. Jag förstod i princip ingenting vad Brander tänkte och talade när det gällde musiken. De som vet mycket om klassisk musik skulle garanterat gilla det här i berättelsen, men enligt mig tog det för mycket plats. Musiken var en av de viktigaste ämnena i boken, jag blev snuvad på konfekten när jag inte förstod vad som skrevs.

Tritonus är lik Westös andra böcker; melankolisk och vacker, stillsam och underhållande. Jag tyckte boken var helt okej, även om jag inte kändes som rätt läsare för den. Om jag skulle beskriva den här boken med ett ord så är det gubbig. Nödvändigtvis inte menat på något negativt sätt.

Tidigare läst av författaren:

Betyg:


Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *