Rebecca – Daphne du Maurier

Titel: Rebecca
Författare: Daphne du Maurier
ISBN: 9789176458358
Sidantal: 479
Förlag:
Modernista
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2017 (original 1938)
Handling:
“Daphne du Mauriers obestridda mästerverk Rebecca har allt en gotisk romance ska ha: en hemsökt herrgård, hypnotiska landskap, våldsam passion, sex och mord. Berättaren är en ung, fattig kvinna som gifter sig med den gåtfulle och stilige Max de Winther och flyttar in på godset Manderley. Där försvarar på ett sjukligt vis hushållerskan Mrs Danvers minnet av de Winthers första hustru Rebecca, som dött i en tragisk olycka ett år tidigare.
Rebecca, en modern skräckberättelse och en detaljstudie över besatthet, räknas till de stora engelska romanklassikerna. Här i översättning av Dagny Henschen-Harrie och Hilda Holmberg, och med ett nyskrivet förord av litteratur- och skräckvetaren Mattias Fyhr.

Andra boken i #månadensklassiker (jag valde att läsa två i januari) var den här gotiska klassikern från 1938. Rebecca är filmatiserad av Alfred Hitchcock’ (1940) och jag ska definitivt se filmen. Daphne du Maurier har också skrivit novellen Fåglarna, mera känt under engelska titeln The Birds som hör till en av Hitchcocks mest kända filmer (1963).

När jag läser baksidetexten slås jag av hur lite det berättas, antagligen är det meningen att man inte ska veta så mycket om boken före du börjar läsa. Berättelsens huvudtema är mysteriet med Max de Winters döda ex-fru Rebecca. Bokens huvudperson (intressant nog får vi aldrig veta hennes namn, jag väljer att kalla henne Julia bara för förklaringens skull) gifter sig hux flux med Maxim de Winter efter att de träffats av en slump i Monte Carlo. “Julia” har arbetar som sällskapsdam åt en äldre förnäm kvinna och längtar till ett annat liv. Maxim har ett stort gods vid namn Manderly som är mycket omtalat i societetskretsar. Efter Rebecca de Winters död för ett år sen spekulerar rykten om att Maxim inte mår bra. Och vem ska nu arragera alla bjudningar och baler som Manderly var så känt för?

“Julia” befinner sig i en obekväm situation där hon utan förkunskaper förväntas vara den nya frun i huset. Tjänstefolket och Maxim har sina egna vanor och rutiner som hon inte känner till. Det vilar en kuslig känsla över Manderly efter Rebeccas bortgång. “Julia” försöker tappert att vara Rebeccas efterträdare, men allt i huset känns främmande och inkräktande. Droppen som får bägaren att rinna över för alla, och en av vändpunkterna i berättelsen, blir den stora maskeradbalen som ordnas på Manderly för första gången sedan Rebeccas död.

Jag vet inte riktigt vilka förväntningar jag hade på boken före jag började läsa, men på något sätt trodde jag den skulle vara lite lik Shirley Jacksons Hemsökelsen på Hill House. Det visade sig vara helt fel, och jag tror jag skulle uppskattat boken bättre om jag förstått vilken genre det rörde sig om. Jag vill påstå att Rebecca är en slags relationsroman, men med mycket atmosfär och gotisk känsla.
En bonus var att det faktiskt fanns lite mysterier som fick hjärnan att arbeta, men utkomsten av dessa var väldigt otrovärdiga och märkliga. Jag längtade inte efter att läsa vidare fast språket och stämningen i boken var riktigt bra.

I efterhand tycker jag boken ger lite större intryck än när jag nyss hade läst klart den. Porträtteringen av “Julia” är bra; hennes tankar och känslor så snyggt skildrade och alla obekväma situationer i huset noga uttänkta. Det kanske var just Maxim som karaktär (honom blev jag bara frustrerad på konstant) och bristen på “handling” som lite drog ner betyget åt mig. Berättelsen bygger upp och bygger upp, till sist bara väntar man på en storslagen final som inte existerar. Det här är också något som kanske många gillar med boken. Alla berättelser behöver inte ha ett massivt driv och mycket action.

En mycket stark 3½ i betyg: bra bok. Stämningsfull klassiker, även om den inte fullständigt motsvarade mina förväntningar.

Betyg:


0 Kommentarer

Svindlande höjder – Emily Brontë

Titel: Svindlande höjder
Originalets titel: Wuthering Heights
Författare: Emily Brontë
ISBN: 9789174993974
Sidantal: 361
Förlag:
Modernista
Språk:
Svenska
Format:
Storpocket
Utgiven:
2014 (original 1847)
Handling:
“Berättelsen om hur hittebarnet Heathcliff skapar ohanterligt starka band med sin rika välgörares dotter, Catherine Earnshaw, är en av världens mest omtalade kärlekshistorier. Så har den också filmatiserats inte mindre än fem gånger.

De må vara själsfränder men socialt sett tillhör de olika världar. Den våg av frustrerad längtan och destruktiv passion som följer när Catherine avböjer att gifta sig med Heathcliff är unik i litteraturen..”

Efter att ha läst Jane Eyre av Charlotte Brontë blev jag väldigt nyfiken på Svindlande höjder av hennes syster Emily. Det här är en bok jag hört talas om, om och om igen, men aldrig prioriterat att läsa.

Det är otroligt att tänka att Emily skrev den här boken när hon var i 20-års åldern. Till att börja med blev jag ganska frustrerad på att den alltid nämns som en “kärlekssaga”. Jag vet inte riktigt hur jag ska berätta om teman i boken – men en kärlekssaga tycker jag inte att det är, trots att vissa kärleksrelaterade händelser.

Egentligen kan jag berätta väldigt lite, annars finns det risk för spoilers. Men i stora drag kretsar boken kring de karaktärer som växer upp och lever på Wuthering Heights och dess närområden. Vi får under tiotals år följa med den dysfunktionella familjen och dess tjänstefolk.
Mr. Heathcliff lär vi känna som hittebarnet som plötsligt dyker upp med den äldre Mr. Heathcliff, ingen förstår varför. Lilla Heatchliff har svårt att passa in i familjen och hans nya syskon retas med honom, speciellt Catherine. Catherine och Heathcliff fattar ändå ett slags tycke för varandra. Båda är två av de mest osympatiska och avskyvärda karaktärerna jag någonsin läst om. Deras elaka sätt och deras barnsliga uppträdanden gjorde mig så irriterad stundvis. Ändå måste jag medge att Brontë lyckats väldigt väl i sitt skildrande av dem.

Det känns dock ändå som om jag missat vad som är bokens storhet. Speciellt den senare halvan av boken tar lite andra, och oväntade, riktningar som jag tyckte inte var till berättelsens fördel. Om boken getts ut idag så skulle redaktörer garanterat fixat till den lite och förkortat vissa delar. Den känns ganska rå i sitt format, nästan som om man får läsa den precis så som Emily skrivit den för första gången. Det känns i texten som om hon skrev precis det hon ville, att hon vågade vara så djärv som hennes fantasi tillät. Det tyckte jag om.

Det var en plåga att läsa ut den, bitvis var den så mörk och dyster att jag drogs med i stämningen. Att lyckas med det är också en konst, jag tror Emily Brontë är en oslipad diamant som kunde gett ut mycket mer om hon levt längre. Jag är glad att jag läst boken, men den var inte riktigt min typ av bok.

Betyg:


0 Kommentarer

Jane Eyre – Charlotte Brontë

Titel: Jane Eyre
Författare: Charlotte Brontë
ISBN: 9789174993783
Sidantal: 578
Förlag:
Modernista
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2014 (original 1847)
Handling:
“Jane Eyre är historien om en föräldralös flicka som tack vare sin självständighet tar sig ur ett liv i förtryck till att bli en oberoende kvinna.

Jane växer upp med hjärtlösa släktingar och tvingas gå i en skola för fattiga. Efter några år blir hon lärare på skolan, men lämnar den när hon blir erbjuden en ställning som guvernant på Thornfield Hall, ett gods som mest liknar ett medeltida slott. Dess ägare, mr Edward Rochester, blir hennes kärlek.

Så visar det sig att Rochester är gift – och att han håller sin »sinnessjuka« fru inlåst i en avskild del av slottet. Jane tvingas till ett svårt beslut.

Ett bokrea-fynd från i år. Jag visste verkligen ingenting om boken annat än att den har en stor klassiker-status och att många älskar den. Det var faktiskt via instagram som jag efterlyste andra bookstagrammers favoritklassiker och de flesta svarade Jane Eyre. Jag började läsa boken utan att läsa baksidan, så jag hade inga förväntningar på handlingen.

Redan från de första kapitlen blir jag hänförd av Charlotte Brontës sätt att skildra Jane, en flicka som skickas till en “uppfostringsanstalt”. Jane är föräldralös och anstalten är inte precis någon dröm för flickor att växa upp i. Som lite äldre börjar hon jobba som lärarinna vid anstalten, men efter en tid vill hon vidare. Hon börjar jobba som guvernant åt en flicka på Thornfield Hall, ett gammalt gods som ägs av den lynnige Mr. Rochester.

Janes tid på Thornfield Hall är mina favoritkapitel i boken. Det finns en slags skräckblandad förtjusning i både huset och Mr. Rochester, som Jane blir allt mer intresserad av. Det är svårt att i en recension förklara hur briljant Brontë skriver om dessa karaktärer; de är så äkta, man både lider och änglsas och blir kär tillsammans med dem. Mr. Rochester både charmar och irriterar mig – hela hans karaktär är så oberäknelig och samtidigt intressant. Jane själv är en stark kvinna men med ett hårt liv i bagaget, hur det påverkar henne och hennes beslut är alltid fascinerande att analysera.

Boken har allt en klassiker kan önska; ett bra driv, ett vackert men inte för svårläst gammalmodigt språk, en stark huvudkaraktär man inte vill lämna ifrån sig och en kärlekssaga med en hel del mörker. Anne på Grönkulla kommer alltid vara min favoritklassiker men Jane Eyre är på en evigt god andra plats vill jag lova. Underbar bok som tål läsas om om några år igen.

Betyg:


4 Kommentarer

Anne på Grönkulla – L.M. Montgomery

 
Titel: Anne på Grönkulla

Författare: L.M. Montgomery
Språk: Svenska
Sidantal: 296

Förlag: Klassikerförlaget

Format: Inbunden
ISBN: 9171024107
Utgiven: 1998 (original 1908)

Handling: “När elvaåriga Anne kommer till Grönkulla vill hennes fosterföräldrar först skicka tillbaka henne. Inte nog med att hon pratar för mycket och gärna drömmer sig bort hon är ju inte alls den pojke de egentligen skulle ha för att hjälpa till på gården!

Det blir inte heller bättre när Anne färgar sitt vackra röda hår grönt, eller när hon råkar bjuda sin vän Diana på vinbärsvin i stället för hallonsaft.

Men trots alla missförstånd och misstag vinner den egensinniga och charmiga Anne snart omgivningens hjärtan. Och för henne själv blir livet mycket mer än hon någonsin kunnat drömma om.”

Svårt att skriva recension när man vill förklara hur mycket man älskade en bok! Jag har haft denna bok hemma, sedan 1998 eller 1999. Dammandes på bokhyllor i två decennier. Plötsligt kände jag att NU ska jag läsa den, så jag ignorerade den stora TBR-högen och gav mig an min hyllvärmare.

Jag hade absolut inga förväntningar på boken. Då brukar det bli bäst. Direkt kastas man in i berättelsen om två syskon, Marilla och Matthew, som bor ute på landsbygden och behöver hjälp med gården. För det ändamålet ska de adoptera en pojke från ett barnhem. Av misstag får de en flicka, Anne Shirley. Efter några om och men bestämmer sig Marilla och Matthew för att behålla henne. Anne har en tendens att charma (och ibland förskräcka) sin omgivning med sin vältalighet och skarpsynta lynne. Hon tar för sig av varje stund i livet, och om ni har hört “Carpe Diem” förut…ja, det är nog Anne i ett nötskal. Montgomery beskriver varje årstid och varje vacker naturdetalj på ett så fint och unikt sätt, allt från äppelträdens blom till en färgad skymning. Man kan känna och se framför sig precis det som beskrivs.

Det är svårt att sammanfatta vad som var det bästa med boken. Allt! Helt otroligt att den är över 100 år gammal men trots det håller än idag. Alla roliga händelser och karaktärer i den lilla byn Avonlea känns hemvana och man avundas Annes lättsinniga personlighet. Så klok, rolig och dagdrömmande. Detta blev en av mina favoritböcker, någonsin. Kanske den bästa av alla.

Finns på Adlibris och Bokus.

Betyg:

4 Kommentarer

Emma – Jane Austen


Titel:
Emma

Författare: Jane Austen
Språk: Svenska
Sidantal: 586
ISBN13: 9789100141912

Förlag: Albert Bonniers förlag

Format: Storpocket
Utgiven: 2014 (original 1815)

Handling: Mr Knightley skakade på huvudet. Fadern svarade i tillgiven ton: ”Åh, min kära Emma! Om du ändå inte vore så skicklig på att smida äktenskapsplaner. Snälla du, låt bli sådant i fortsättningen.”
”Jag lovar att jag inte ska ägna mig åt det för egen del, pappa, men jag måste verkligen få tänka på andra. Det är det roligaste jag vet!

 
Andra boken läst i utmaningen Hyllvärmare 2018. Jag har läst “Stolthet och fördom” tidigare, dock tyckte jag den var ganska svårläst (eller konstig översättning, den var från 90-talet), men denna gick mycket bättre. Språket kändes gammalt men inte svårläst.
 
Den började lite segt och det var mycket namn att hålla reda på. Ju längre man läste destu mera engagerad blev man i deras liv och destu intressantare blev det. Jag kunde inte låta bli att avundas “det enkla livet” dessa personer levde, och hur annorlunda intressen och sociala regler det fanns. Man kan tycka att det var skönlitterär läsning blandat med lite historia, boken gavs ut 1815. Otroligt att den ännu håller!
 
Karaktären Emma är vacker, smart och rik. Hon har ett fint förhållande med sin överdrivet omtänksamme far och bor på ett flott ställe kallat Hartfield. Hon blir bekant med en ung kvinna av lägre samhällsklass, Harriet, och de blir goda vänner trots deras skillnader. Emma tar henne lite under sin vinge och ser henne som ett renoveringsprojekt, hon vill gärna använda sitt inflytande att höja Harriets status samt hitta en make åt henne. Det blir en hel del trubbel på vägen.
 
I stort sett handlar boken i huvudsak om Emma och byn Highbury med alla dess karaktärer och hur de lever sitt liv. Det var överraskande mysig läsning och till och med lite spännande på sina ställen. Gillade komplexiteten i  karaktärerna. Rekommenderar varmt för de som gillar lite historiska romaner, lungt tempo och lite romantik.
 
Tidigare läst av författaren:

 
Finns på Adlibris och Bokus.
 

 
Betyg:

4 Kommentarer

Klassiker?

Jag  avverkar hyllvärmare på rad som bäst, först läste jag “Det är något som inte stämmer” av Martina Haag och nu läger jag “Emma” av Jane Austen. Hyllvärmarutmaningen 2018 fick mig verkligen att prioritera böcker jag alltid velat läsa men som blev undanlagda tidigare. Jag började därför lite fundera på klassiker och konstaterade att jag  har läst väldigt få. Av någon anledning har jag oftast tyckt att de varit ganska tråkiga, medan andra kanske hyllar någon bok.
“Stolthet och fördom” av Jane Austen är en sådan bok som jag tycker alla pratar så gott om, men hos mig gick den inte riktigt hem. Jag ville verkligen älska den, men tyckte den var småtråkig och lite tungt språk.
 
Två klassiker som jag verkligen älskat är “Kvinnan i svart” av Susan Hill och “Hemsökelsen på Hill House” av Shirley Jackson, om de kan räknas till klassiker. Kanske jag borde läsa mera spökhistorier? Å andra sidan gillade jag inte alls “När skruven dras åt” av Henry James.
 
Lästa klassiker:

 
Om man kan klassa “Sagan om ringen” för klassiker så har jag läst första och andra boken samt “Bilbo”.

4 Kommentarer

Hercule Poirots jul – Agatha Christie

Titel: Hercule Poirots jul
Originalets titel: Hercule Poirot’s Christmas
Författare: Agatha Christie
Språk: Svenska
 
Sidantal: 201
Format: Pocket
Utgiven: 1983 (Bonnier Pocket)

Handling: “Simeon Lee är miljonär många gånger om. Men han är också en mycket otrevlig gammal herre, och inte är det för att fira en fridfull jul som han bjudit släkten till sig på Gorston Hall. Stämmningen är laddad från början, och på själva julafton sker ett ovanligt brutalt mord. Omständigheterna är ytterst förbryllande. Ingen i familjen går fri från misstankar; alla har motiv, alla har haft möjlighet – och alla har alibi. Hercule Poirot griper med illa dold förtjusning tillfället att bryta upp från en dragig engelsk jul framför vedbrasan för att få gåtans häpnadsväckande lösning och avslöja mördaren.”

 
När man börjar med en klassiker så vet man inte riktigt vad man kommer att tycka. Ibland kan klassiker kännas för dammiga och gamla, men inte den här inte! Jag sträckläste den. Den var verkligen bra, det bästa med boken var att det hela tiden hände något, det spilldes inte sidor på “utfyllnadsmaterial”.
Den var relativt kort, spännande och rakt på sak. Fast boken är gammal (ursprungligen 1938) så kändes det inte för gammalt, jag tyckte det var charmigt med uttryck som “telefonera” istället för “ringa”.
Jag försökte lista ut vem mördaren var hela tiden, och fel hadde jag, till min stora förtjusning. Måste säga att det var en av de bästa böckerna jag läst. Tummen upp för Agatha Christie (första boken som jag läst av henne)!
 
Betyg:

2 Kommentarer

Penguin Christmas Classics

Jag fick nys om dessa böcker nyligen, Penguin Christmas Classics. Hur har jag missat dem? I alla fall så är de helt ljuvliga. Detta är en samling jag någon gång måste ha. På Penguins hemsida sägs det så här;
 
“Collectible hardcover editions of five beloved Christmas books, beautifully designed—with foil-stamped jackets, decorative endpapers, and nameplates for personalization—and printed in a small trim size that makes them perfect stocking stuffers.”
 
Hur bra låter inte det! Detta är också ett bra julklappstips till bokslukare som har det mesta.
 

4 Kommentarer