Sniglar och snö – Agneta Pleijel

Titel: Sniglar och snö
Författare: Agneta Pleijel
ISBN: 9789113127736
Sidantal: 358
Förlag
: Norstedts
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2023
Handling
: ”Hon blir Sveriges första kvinnliga kulturchef på en dagstidning. På Aftonbladets kulturredaktion i de gamla Klara-kvarteren, mitt i det politiska 70-talet, ligger röken tät och krogkvällarna blir sena. Själv måste hon hem till radhuset i Farsta. Förhållandet gnisslar och påfrestningarna att sköta både arbete, man och dotter håller inte. Hon söker sig fram i utforskandet av vem hon är, liksom av män och sexualitet. Och finner till slut den stora, stora kärleken, passionen. Som dock ska visa sig vara mer komplex än man kan ana.

Sniglar och snö är tredje delen i Agneta Pleijels romaner med självbiografisk bäring – en resa genom det bedrägliga minnet och viljan att skriva. I Spådomen – en flickas memoarer sökte Pleijel efter den flicka som en gång var hon i barndomens Stockholm och Lund. Doften av en man gick tätt inpå den unga kvinna som var student i Göteborg. Sniglar och snö tar vid från de första yrkesåren och fram till det egna författarskapet. Agneta Pleijel följer snigelns spår genom ett liv som dotter, mor, yrkeskvinna och älskande.”

Jag fullkomligt älskade de två tidigare delarna i Pleijels självbiografiska romaner Spådomen och Doften av en man. Särskilt den första delen. Hur pepp var jag inte på Sniglar och snö?

Pleijel fortsätter sin berättelse från slutet på 60-talet mot 70-talet, då hennes karriär på Aftonbladet börjar. Jag tycker om att läsa hur hennes karriär tar fart och om det högt uppsatta jobbet i kombination med önskan om att skriva. Pleijel beskriver längtan efter skrivandet på ett inspirerande sätt, samtidigt som det också realistiskt skildrar det svåra i att hitta balansgången. När är man författare? Samtidigt är hon en mor, en fru och bara…sig själv. Äktenskapets former utmanas. På vilket sätt förväntas man vara gift?

Jag tycker ärligheten och det råa i Pleijels skrivande är det allra bästa. Hon är stilistiskt otroligt skicklig. Texten fullkomligt flyger fram. Jag hör hennes röst prata i formuleringarna. Det finns en slags alldaglighet i texten, som vem som helst kan ta till sig. Ändå är det en helt annan värld än läsarens som Pleijel rör sig i. Stora namn inom kulturen nämns, kontakter, ärofyllda uppdrag – allt avlöser varandra på stundvis på löpande band.

Jag tycker om de filosofiska referenserna och tankegångarna som Pleijel levererar. Ändå kommer jag inte texten lika nära den här gången. Det växer en viss distans mellan boken och mig, kanske för att den i den senare halvan till en viss del fokuserar på resor och upplevelser från dem. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför den här tappar mig en aning, kanske för att jag just blivit upp i varv över den stimulerande läsningen om skrivandet, som sedan tar ett steg tillbaka.
Som helhet en trevlig läsupplevelse av en klok och fantastisk författare.

Tidigare läst av författaren:

Betyg:


0 Kommentarer

Jävla karlar – Andrev Walden

Titel: Jävla karlar
Författare: Andrev Walden
ISBN: 9789177952008
Sidantal: 376
Förlag
: Polaris
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2023
Handling
: ”Julen 1983 skakas en villa i skogarna utanför Norrköping av ett våldsamt bråk och en hemlighet trillar ut ur en mamma. En pojke som heter Andrev får veta att hans pappa inte är hans pappa. Den riktiga bor i ett land långt bort och har hår ner till axlarna. Som en indian, säger mamman och tecknar mot armbågen för att pojken ska förstå. Det brusar i pojken för det är det bästa han har hört. Det känns som att han är pojken i en bok om en pojke som får veta att hans pappa är kung i ett magiskt land och att en ande ska komma för att ta med honom dit. Men det kommer inga andar, bara nya pappor som inte är hans.

Andrev Walden romandebuterar med en vild berättelse om att växa upp i spillrorna av 68-rörelsen, om mammor som står under köksfläkten och säger jävla karlar, om hur kärlek börjar och slutar, om en skalperad hamster, om den långa skuggan av ett mirakel men framför allt om män.”

Nu är det nästan lite trist att skriva en recension på en bok som tokhyllats redan. Jag har ju omöjligt något nytt att tillägga till det som redan har sagts, men jag kan försöka ändå.
Jävla karlar, titelvalet är toppen. Andrevs mamma och hennes vännina Lilla molnet (personerna i boken har underbara smeknamn) sitter och svär vid köksbordet över de där jävla karlarna. De som alltid ställer till det. Andrev får utstå den ena ”bonuspappan” efter den andra och ingen av dem är riktigt bra. Berättelsen har därför givetvis sitt mörker, men framför allt är den skriven med glimten i ögat. I allt det tråkiga som händer så finns det en humor och jag tycker den är riktigt rolig. Dessutom finns det lite 80-talsreferenser i som höjde läsningen ännu mer.

Jag kan ändå inte skaka av mig känslan av sorg efter att ha läst boken. Det är bra att kunna möta det tråkiga med humor, ändå känns det ”fel” av mig att underhållas av andras misär. Lite tudelat. Ändå blir jag konstant förvånad över att Andrev lyckas med humorn. Humor i böcker är svårt och det faller ofta helt platt för mig. Nu lyckades det!

Jag tyckte om de korta kapitlen och barnperspektivet. Det finns så mycket utöver de jävla karlarna. Mamman tänker jag mest på: vad rörde sig i hennes huvud. De får vi inte veta, men jag blir ofta arg på henne. Tankeväckande bok på många sätt. Jag tycker texten har mycket hög kvalitet och man dras direkt med i berättelsen. Ibland kan den bli aningen spretig, men dessa korta fragment som berättelsen bygger på gör också boken till vad den är: en jävla fräsch fläkt. Jag skulle inte alls bli förvånad om den vann Augustpriset.

Betyg:


0 Kommentarer

Studie i mänskligt beteende – Lena Andersson

Titel: Studie i mänskligt beteende
Författare: Lena Andersson
ISBN: 9789177959540
Sidantal: 272
Förlag
: Polaris
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2023
Handling
: ”I Studie i mänskligt beteende, en samling sammanhängande berättelser, skildras kvinnor som försöker stå ut i sina kroppar och begripa hur man ska leva. De heter Amanda, Annie, Ellinor, Eva, Jenny, Liselotte, Malin, Matilda, Märta, Olga, Rawia, Ruta, Simone, Caroline och Karolina.”

Lena Anderssons senaste roman inleds på följande vis: ”Den exklusivt mänskliga erfarenheten av att vara kropp inne i ett själsliv är vad som formar och präglar detta kabinett av personer, huvudsakligen kvinnor, medan de sysselsätter sig med banala väsentligheter.”. Jag smålog vid ”banala väsentligheter” och kunde direkt se framför mig vad Andersson syftade på. Mycket riktigt, i de små novellerna (som inte känns som noveller egentligen) skildras en rad olika kvinnor, som på ett eller annat sätt har med varandra att göra.

Nu när boken vilat ett tag (jag läste den för ett par veckor sedan) så minns jag kapitlet om Matilda mest. Där tycker jag Andersson glimmar till, jag ser den debatterande och ifrågasättande författaren som genom fiktion kan framföra sina åsikter, utan att trycka dem i ansiktet på oss. Bland annat finns det en mycket pinsam scen i #metoo:s enorma svallvåg, där kvinnor i ett kafferum ska vittna om övergrepp som de alla måste ha varit med om. Matilda kan inte komma på något. Det skapar en märklig spänning i kafferummet, där praktikanten Hedda berättar att hennes pojkvän ibland tar på henne när hon hackar lök. Andersson lyckas provocera i sin text men jag tycker också texter ska få utmana och provocera. I vissa kapitel ser jag framför mig hur Andersson småler medan hon skriver, hon kan helt enkelt inte låta bli.

Som med de flesta novellsamlingar går några av kvinnornas kapitel mig en aning förbi, jag minns dem inte efteråt, även om jag tyckte om att läsa boken. Helhetsintrycket och Lena Anderssons sätt att skriva ger mig god eftersmak. Det är underhållande att läsa om de olika kvinnorna, och en bok ska ju bidra med underhållning. Det finns vissa filosofiska poänger om att vara en kvinna i vår samtid, det uppskattade jag verkligen. Jag vill läsa mera av Lena Andersson och jag tycker det här var en värdig Augustpris-nominering.

Betyg:


0 Kommentarer

Väggen – Marlen Haushofer

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är 61na7P8YSaL._SL1500_-633x1024.jpg

Titel: Väggen
Författare: Marlen Haushofer
Översättare: Rebecca Lindskog
ISBN: 9789186905422
Sidantal: 255
Förlag
: Thorén & Lindskog
Språk:
Svenska
Format:
Pocket
Utgiven:
2016 (original 1963)
Handling
: ”En kvinna följer med släktingar till alperna. När hon går och lägger sig första kvällen är hon ensam i huset och när hon vaknar dagen efter är hon fortfarande ensam.

Hon går ut för att leta efter de andra och styr stegen mot värdshuset i närmaste by. Men på vägen dit går hon rakt in i en genomskinlig vägg. På andra sidan är alla varelser, både djur och människor, döda.

En mycket tankeväckande bok som jag tyckte mycket om. Den är olik något annat jag läst, även om temat ”världen har blivit rubbad och du är ensam kvar”, för att uttrycka apokalyps av något slag långt, inte är något nytt i sig. ”Väggen” levererar exakt vad den lovar. Huvudkaraktären blir isolerad bakom en osynlig vägg och bor i en simpel jaktstuga. Hur långt den genomskinliga väggen sträcker sig är inte helt klart, men det är också omöjligt för vår huvudkaraktär att ta reda på. Utan bil och med mycket begränsat med mat får hon finna sig i att röra sig i närområdet. Till sällskap har hon en hund och snart även en ko och en katt. Människans relation till djur och natur är romanens röda tråd, det är både gripande och intressant.

Huvudkaraktären får lära sig överleva på det minsta möjliga men utöver den fysiska överlevnaden: vad händer med psyket? Vad har hänt alla andra människor? Långt i fjärran, bakom väggen, skymtas en by men skorstenarna ryker aldrig. En bonde vid en brunn har blivit stel mitt i en handrörelse, till sist blåser han omkull. Världen ter sig plötsligt fullständigt annorlunda. Huvudkaraktären funderar på sitt liv och sina livsval, hur irrelevant allting som hänt tidigare ter sig i skenet av överlevnadskampen. Detta får dock inte överhanden i berättelsen – tvärtom är huvudkaraktären ofta vid relativt gott mod (eller är det en chock och överlevnadsinstinkt?).

Romanen blir ibland aningen repetativ och jag är inte helt nöjd med slutet men på det stora hela tyckte jag om boken. Jag gillar verkligen det engelska omslaget av Vintage Classics:

Betyg:


0 Kommentarer

Om uträkning av omfång 1 – Solvej Balle

Titel: Om uträkning av omfång 1
Originalets titel: Om udregning af rumfang #1
Författare: Solvej Balle
ISBN: 9789146240150
Sidantal: 192
Förlag
: Wahlström & Widstrand
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2023 (original 2020)
Handling
: ”Tara Selter bor i Clairon-sous-Bois i norra Frankrike med sin man Thomas. De handlar med antikvariska böcker. Den 17 november åker hon till en antikmässa, tar in på hotell, köper böcker och besöker några vänner. Där bränner hon sig på handen. Nästa morgon upptäcker hon att tidningarna i hotellmatsalen fortfarande har gårdagens datum och att samma saker händer som dagen före. Böckerna hon köpte är borta och hon går för att köpa dem igen. Sedan reser hon hem. Thomas undrar varför hon kommer redan och Tara förstår att hon är den enda som upplever den 18 november. Hela världen står still, vädret är detsamma, alla gör exakt samma sak dag efter dag. Men för Tara fortsätter tiden att gå. Såret på hennes hand läker och hennes hår växer. Varje dag förklarar hon för Thomas vad som händer och varje dag tror han henne. Till slut tröttnar hon och flyttar in i gästrummet. Thomas saknar henne inte eftersom han tror att hon ska komma hem nästa dag. Tara inleder olika strategier för att stå ut. Hon skriver och promenerar, hon köper en stjärnkikare och gör sig vän med himlavalvet, hon sätter ett streck i dagboken för varje dag som passerar och när 18 november närmar sig på nytt reser hon till samma mässa och tar in på samma hotell.”

Det här är första delen i en septologi av den danska författaren Solvej Balle. Boken vann Nordiska rådets litteraturpris 2022 och jag var länge orolig hur jag skulle fixa att läsa romanen på danska (för läsa boken, det skulle jag). Vilken tur att Wahlström & Widstrand nappade på att översätta!

Böcker som mixtrar med tid och rum hör till ett av mina favorit-teman att läsa om. Jag hade nog inte förväntat mig en komisk berättelse á la Groundhog Day (film från 1993) och det var väl tur, berättelsen är långt ifrån komisk. Tara Selter lever ett odramatiskt liv som försäljare av antivariatiska böcker. På jakt efter nya försäljningsfynd, en till synes helt vanlig dag den 17 november, bränner hon handen och nästa morgon upprepar sig dagen. Gång på gång. Tara berättar för läsaren om de tankar och känslor hon genomgår. Frustration, ilska, apati…vilka känslor upplever man när dagen är lika gång på gång? När man måste förklara vad som hänt för sin ovetande man varje morgon? Tara tar till alla möjliga strategier för att förstå de ”regler” som gäller för hennes tidsproblem: försvinner t.ex. ett föremål om hon köper det? Hur länge kan hon och hennes man hållas vakna tillsammans innan hans dag börjar på 17 novemeber igen och han inte vet varför Tara är där?

Det är en oerhört nervkittlande berättelse. Bokens största behållning är det lågmälda och nästan kusliga språket. Ibland känns det som att jag betraktar Tara genom ett nyckelhål, eller som ett spöke som står ett hörn och iakttar. Solvej Balle bryr sig inte om att blåsa upp historien till ett svällande drama: hon kunde ha låtit Tara börja experimentera med pengar, resor, galenskaper…Saker som händer i böcker och filmer men som få människor sist och slutligen kanske inte skulle göra om tiden skulle haka upp sig. Skräcken, oron, frustrationen och målmedvetenheten att återgå till det normala upptar all energi för Tara. Det är en mardröm. Solvej Balle skriver så fint om novemberkvällar, stjärnhimlen och det mänskliga varandet. Jag ser redan framemot följandel del, som utkommer på svenska 16 november 2023.

Betyg:


0 Kommentarer

Udda fåglars ö – Lucas Hermans

Titel: Udda fåglars ö
Författare: Lucas Hermans
ISBN: 9789180065405
Sidantal: 261
Förlag
: Bazar
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2023
Handling
: ”I romanen Udda fåglars ö behandlas temat sökande med lika delar humor och allvar.

Ett förlorat jobb, en kraschad relation, panikångest – Leo är klar med Stockholm och behöver en nystart. På Åland hoppas han kunna rusta upp sin döda mormors torp, hitta harmonin igen och skriva den där romanen. Hittills har han mest grämt sig över alla misslyckanden och svarat ’kanske’ på livets stora frågor.

Men Ålandstillvaron blir inte alls som i fantasin. Han störs av grannen Alfrida – en orkanvind till tant som älskar bastu, skvaller och gin – och blir snart också uppsökt av den stelbente adelsmannen Milton. Sakta sugs Leo in i mysteriet med sin mormors syster Lydia, som sägs ha drunknat som ung. Men är det verkligen sant?”

Det finns inte allt för gott om litteratur som utspelar sig på Åland, eller så är det inte jag som har hittat de böckerna bara. I vilket fall som helst blev jag väldigt glad över att få läsa en roman som befinner sig just på Åland, som verkligen ligger mig nära om hjärtat.

Vi kastas direkt in i handlingen, där Leo besöker sin mormors gamla torp. Torpet är inte förfallet, som Leo först trott, det har skötts väl om av grannen Alfrida. Alfrida är enligt mig den karaktär som lyfter hela boken, stackars Leo blir en blek skugga i jämförelse. Alfrida talar åländsk dialekt (vilket jag älskar!), hon har en kråka som husdjur och hon drar sig inte för att ta lite gin och säga rakt ut vad hon tänker. Leo är som en tafatt liten pojke bredvid Alfrida och det är där humorn skymtar till i berättelsen. När Alfrida säger att de ska bada bastu och Leo ska hämta sina ”badbyxor” och Alfrida kontrar med att det nog ska vara en svensk till att ha simpare i bastun…jag skrattade verkligen till! Jag vill bara konstant vara i Alfridas sällskap. Där lyckas författaren verkligen få till det: jag ser verkligen Alfrida framför mig och vid bokens slut känns hon som en kär gammal vän.

Under Leos vistelse lurar även ett mysterium i bakgrunden, nämligen mormors systers märkliga försvinnande för tiotals år sedan. Jag kan verkligen leva mig in i Leos nyfikenhet kring fallet. Det tar dock inte överhanden, vilket är bra, för detta är ingen deckare. Om jag skulle placera boken i en genre skulle jag föreslå cozy mystery, även om det inte riktigt passar perfekt heller. Nåja, Udda fåglars ö kan stå på egna ben tycker jag.

Det enda jag önskade mer av var Leo. Han kommer inte riktigt fram även om han är vår huvudkaraktär. Jag hade gärna sett mera kött på benen där och sett mer av hans personliga utveckling under Ålandsvistelsen.

Miljöerna är fint beskrivna och en känsla av sommar genomsyrar boken. Det är en fin hyllning till Åland och berättelsen engagerade mig från början till slut. Stort plus också för formatet, det är en inbunden bok men i ”den mindre storleken” som jag älskar. Omslaget är otroligt snygg (skapat av Amanda Berglund) och layouten i boken är luftig, kapitlen lagom långa.

Tack till Bazar för recensionsexemplaret!

Betyg:


0 Kommentarer

Människors mörker: två romaner om besatthet – Patricia Highsmith

Titel: Människors mörker: två romaner om besatthet
Författare: Patricia Highsmith
Översättare: Gunnar Isaksson, Ingvar Skogsberg
ISBN: 9789180636711
Sidantal: 528
Förlag
: Modernista
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2023
Handling
: ”Människors mörker: två romaner om besatthet samlar två av Patricia Highsmiths klassiska sextiotalsromaner i en volym.

I Mord för Annabelle [1960] är den unga, begåvade forskaren David Kelsey hjälplöst fast i sina fantasier om Annabelle, en kvinna han tidigare haft en kort relation med. Han har till och med inrett ett hus bara för hennes skull. Där tillbringar han sina helger, försjunken i dagdrömmar. När David får reda på att Annabelle gift sig med en annan man intensifieras besattheten. Han ska ha henne tillbaka, till varje pris.

I Piskan [1965] har författaren Sydney Bartleby upprepade gånger fantiserat om att mörda sin fru. När Alicia försvinner hemifrån efter ett gräl tar Sydney chansen att faktiskt sätta sig in i rollen som mördare. Han rullar ihop en matta som skulle kunna dölja ett lik, bär ut den bilen och hoppas att grannfrun ska se honom. Kort därefter rapporteras Alicia som försvunnen.”

Vi ska börja med en hyllning till Modernista förlag som är så kloka att de förstår att ge ut Patricia Highsmiths romaner på svenska. För mig har hon växt starkare och starkare som en favoritförfattare. Highsmith har sin egen, säregna stil som har en utomordentligt stark precisionskänsla för detaljer, i Highsmiths romaner ska vi läsa det finstilta och det som sägs mellan raderna. I Människors mörker får ta del av två romaner mellan två pärmar: Mord för Annabelle och Piskan. Det var inte så länge sedan jag läste Piskan och förundrades över att den inte varit i tryck på svenska sedan 1980-talet, men nu så! Den recensionen hittar du här.

Jag hoppar därför direkt till Mord för Annabelle. Atmosfären och berättartekniken är mycket lik den i böckerna om Mr. Ripley, och det är till den här romanens fördel. Än en gång lyckas Highsmith få mig att stundvis heja på den som gjort något dåligt genom först dras med i hans ”rationella” tankegångar, för att lika snabbt konstatera att Highsmith försöker lura mig. Jag uppskattar verkligen det sparsmakade i Highsmiths prosa, jag som läsare får tänka själv och göra min egen uppfattning av situationen. Huvudkaraktären David Kelsey i Mord för Annabelle är visserligen inte riktigt klok, men Highsmith lyckas få honom komplex och mänsklig (i brist på bättre ord) i sitt tänkade och agerande. Det blir riktigt spännande att se hur det ska gå, särskilt när allting bit för bit börjar rasa ihop för vår käre huvudkaraktär. Hur sjutton ska han ta sig ur knipan?! Highsmith drar sig inte för att skriva pinsamma scener där läsaren blir svettig, jag led när David Kelsey gång på gång ljuger för en snäll tant om att han besöker sin döende mamma, och tanten kontinuerligt stickar gåvor till mamman som han ska ta emot. Highsmith försöker aldrig berätta för dig att en karaktär är avskyvärd, hon blottar honom fullständigt på de sätt som bara en skicklig författare kan göra. Show, don’t tell.

Jag rekommenderar Patricia Highsmith för vem som helst!

Tidigare läst av författaren:

Tack Modernista för recensionsexemplaret!

Betyg:


0 Kommentarer

Vill du veta? – Nikki Erlick

Titel: Vill du veta?
Originalets titel: The Measure
Författare: Nikki Erlick
Översättare: Susanne Nobel
ISBN: 9789150974492
Sidantal: 384
Förlag
: HarperCollins
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2023
Handling
: ”Det börjar som en helt vanlig dag. Människor vaknar, kliver upp, tar en kopp kaffe och går hemifrån. Men utanför varje dörr väntar en liten trälåda. I lådan ligger ett snöre – lika långt som du har år kvar att leva.
Från förortsdörr till ökentält – alla möts av en likadan låda. På ett ögonblick hamnar hela världen i en kollektiv frenesi. Var kommer lådorna ifrån? Vad är syftet? Och finns det någon sanning i det de utlovar? Alla ställs inför samma chockartade frågeställning: Vill du veta när du kommer att dö? Och i så fall, hur ska du använda den vetskapen?
Vill du veta? skildrar uppvaknandet av en ny värld genom åtta karaktärer vars beslut och öden flätas samman. Bästa vänner vars drömmar ställs på ända, brevvänner som flyr in i det okända, ett par som trodde att livet låg framför dem, en läkare som inte kan rädda sig själv, och en politiker vars låda blir sprängstoffet som i slutändan förändrar allt.
Detta är en tankeväckande berättelse om relationer, kärlek, rädsla och hopp, som uppmuntrar oss att leva livet fullt ut.”

Först blev jag alldeles stormförtjust i Vill du veta?. Boken börjar starkt. Det är korta kapitel med olika livsöden, men alla har de en sak gemensamt: asken med en tråd inuti. Ingen vet varifrån lådorna kommit och varför. Det blir snart klart att trådarna berättar hur länge du ska leva. Det uppstår forskning kring trådarna, via nyskapade hemsidor kan du mata in längden på din tråd för att få en uppskattad livslängd. Vissa vägrar öppna lådorna. I politiken börjar lådorna få en stor roll. Det börjar talas om ”korttrådar” och ”långtrådar”. Korttrådarna blir plötstligt diskriminerade – kan en korttråd vara president till exempel? Soldat? Det uppstår tv-program som ”Bachelor för korttrådar”. Korttrådar säljer sin egendom och börjar resa jorden runt. Hela världen påverkas, oavsett om du öppnat din låda eller inte.

Jag gillar konceptet. Boken hade alla förutsättningar att bli en härlig bladvändare med sci-fi krydda, men vad fick jag? Ett relativt urvattnat koncept men i fräscha pärmar. Det hade nog behövt mycket, mycket mer djup för att få mig att tro på trådarna. Författaren har visserligen tänkt ut massor av scenarion som dessa trådar kunde tänkas leda till, vissa saker känns igen från pandemin 2020. Ändå blir resultatet tunt, rent ut sagt ganska tråkigt mot slutet. Författaren misslyckas fullständigt med att knyta ihop säcken. Jag hade fler frågor än svar när jag läste ut boken. Det kändes inte bra – det kändes som slarv. Det är som att slänga fram en snygg pitch du inte kan försvara – redan vid första frågan står du handfallen utan argument.

Vill du veta? är en tankeväckande bok som har ett visst underhållningsvärde men som stupar långt före mållinjen.

Betyg:


0 Kommentarer

Där askan blommar – Nguyễn Phan Quế Mai

Titel: Där askan blommar
Originalets titel: Dust Child
Författare: Nguyễn Phan Quế Mai
Översättare: Annika Sundberg
ISBN: 9789180501583
Sidantal: 411
Förlag
: Historiska Media
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2023
Handling
: 1969. Systrarna Trang och Quỳnh lämnar sin fattiga hemby för att söka arbete i Saigon. De hamnar på en av stadens många barer där de dricker, flirtar och umgås med amerikanska soldater. Kriget kommer allt närmare samtidigt som Trang blir passionerat förälskad i en amerikansk helikopterpilot.

2016. Den föräldralöse Phong, son till en svart amerikansk soldat och en okänd vietnamesisk kvinna, bestämmer sig för att hitta sina föräldrar. Han hoppas kunna lämna sin eländiga tillvaro i Vietnam och ta sig till USA.

På andra sidan jordklotet finns Vietnamveteranen Dan som fortfarande lider av krigets fasor. Han bestämmer sig för att tillsammans med sin fru resa tillbaka till Saigon och konfrontera sitt förflutna.

Dåtid och nutid flätas samman i denna oförglömliga och poetiska berättelse där huvudpersonerna får möta konsekvenserna av beslut som fattades under brinnande krig. Där askan blommar är en rörande historia om hur en nedärvd tragedi kan omdefinieras med hjälp av kärlek, medkänsla och glädje. Romanen är Nguyễn Phan Quế Mais andra bok på svenska och följer upp succén När bergen sjunger.”

Jag gillar inte titeln på denna bok (nu efterapar alla ”Där kräftorna sjunger” i olika tappning) men det är det enda negativa jag har att säga om boken. Jag sveptes med från första sidorna! Det finns tre trådar att följa: föräldralöse Phong i Vietnam 2016, Trang i Vietnamn 1969 och Dan från USA 2016. Det blir tre olika röster, tre olika berättelser och dessutom otroligt snyggt ihopvävt. Jag fullkomligt älskar hur författaren lyckas skildra Phong, Trang och Dan. Flera gånger blir jag rörd av berättelsen, jag kunde inte lägga boken ifrån mig och det fanns vissa vändningar jag inte förutsåg alls. Författaren har dessutom gjort ett hästjobb i att ta reda på fakta om Vietnamkriget, jag lär mig mycket nytt under läsningens gång. Det berättas ofta om amerikanernas synvinkel på kriget, här i Europa har vi sällan hört vietnamesers röst. Även om berättelsen är fiktiv så är scenarierna nära sanningen och det kunde likväl handlat om verkliga personer.

Miljöskildringarna från Vietnam, uttrycken, språket och kulturen – allt i en vacker förpackning tillsammans med en gripande historia. Mer än så kan jag inte önska av en riktigt god bok.

Betyg:


0 Kommentarer

Att vara hemma och fru: En studie i kvinnligt liv i 1950-talets Finland – Lena Marander-Eklund

Titel: Att vara hemma och fru: En studie i kvinnligt liv i 1950-talets Finland
Författare: Lena Marander-Eklund
ISBN: 978-951-583-273-3
Sidantal: 486
Förlag
: Svenska Litteratursällskapet i Finland / Appell förlag
Språk:
Svenska
Format:
Häftad
Utgiven:
2014
Handling
: ”Men jag hade minst lika mycket jobb som andra människor. Det var inte fråga om det. Att inte låg jag där och läste romaner.” Så beskriver en kvinna livet som hemmafru med många barn på 1950-talet i Lena Marander-Eklunds nya bok Att vara hemma och fru. Hushållsarbetet var tyngre och barnomsorgen mindre utvecklad än i dag, vilket gjorde det svårt att förena förvärvsarbete med rollen som mor eller husmor. Ofta togs det för givet att kvinnan skulle sluta förvärvsarbeta när hon gifte sig eller blev gravid, för att helt kunna koncentrera sig på att skapa ett gott hem för familjen. Vid sidan av den hårt arbetande kvinnan möter vi i boken också andra bilder av hemmafrun, såsom representationshustrun, som förväntades ”hålla hov med fina middagar […] alltid se vacker ut, vara positiv”. Under 1960- och 1970-talen ifrågasattes dock uppfattningen att kvinnans plats var i hemmet, vilket ställde hemmafruarnas livsval i ett nytt ljus.

Lena Marander-Eklund utgår från kvinnornas egna berättelser, där såväl positiva som negativa sidor av livet som hemmafru träder fram. Hon visar samtidigt hur berättelserna speglar och kommenterar samhällsutvecklingen och tidens normer och ideal. Teman som behandlas är synen på moderskap och barnuppfostran, kvinnors utbildning och arbete, hemarbetet och idén om den professionella husmodern samt relationen till maken och dennes roll som familjeförsörjare.”

Var ska man ens börja med denna fantastiska bok? Jag tycker det är helt fantastiskt att ha möjligheten att djupdyka i efterkrigstida Finland ur ett kvinnoperspektiv. 1950-talet har genom tiderna varit det decennium som starkt förknippas med romantiserande nostalgi; Elvis Presley, James Dean och bilder av en blond, lockig kvinna som står och lagar mat i ett skinande rent kök, kanske med några söta, välklädda barn kring fötterna. Bilden av hemmafrun framställs flitigt i populärkulturen och främst från USA, bland annat i serietidningen ”Blondie” och tv-serien ”Bewitched”. I Finland var dock stämningen en annan. Hemmafruidealet spred sig hitåt men inte alls i samma utsträckning som i andra länder. Detta berodde i stort på kriget på 1940-talet. Då började kvinnor förvärvsarbeta i allt högre grad, kvinnorna behövdes på krigsutsända mäns arbetsplatser. Efter kriget var det meningen att kvinnorna skulle återvända hem men så blev det inte. Industrialiseringen gjorde att allt fler folk behövdes på jobb. Ändå fanns normen om hemmafrun kvar; hon förväntades sköta hem, hushåll och barn klanderfritt. Andelen gifta kvinnor i arbetslivet fördubblades mellan åren 1952-1963. Samtidigt hade kvinnorna inte skydd från lagstiftningen; på 1940-talet hände det ofta att de avskedades när de gift sig eller vara påväg att gifta sig och det kunde förekomma även på 1950-talet. Allra senast skulle man sluta arbeta när man fick barn. Moderskapsledigt var endast till 4–6 veckor utan ersättning. Från och med 1964 fick mödrar en lagstadgad rätt till 54 vardagars moderskapsersättning. Det var först 1986, då lagen om jämställdhet stiftades, som kvinnor inte längre kunde särbehandlas i arbetslivet. Även om kvinnan förvärvsarbetade lika mycket som mannen så hörde det inte till mannens uppgifter delta i hushållsarbetet.

1950-talet blev också en romantisk era då många blev familjecentrerade. Giftermål ansågs mycket viktigt, för många kvinnor var det deras enda stor mål i livet. Krigsåren gjorde att många nu ville stadga sig och bilda familj, helt enkelt värna om det som är viktigt i livet och prioritera sådant som det inte fanns tid med under kriget. Det föddes mycket barn och kvinnan som moder var ett starkt ideal. Många såg moderskapet som det viktigaste i livet. Dock var trångboddhet ett faktum, många unga par fick bo med sina föräldrar och svärföräldrar under sina första år som gifta. Bostadsbristen var stor i det efterkrigstida Finland. Det var också brist på vissa matvaror och syltning och saftning ansågs både nödvändigt och sparsamt. Vanlig middagsmat under denna tid var olika soppor, lådor och puddingar, fisk, köttfärslimpa, köttsås och kåldolmar. Till middagen hörde även till vardags en efterrätt bestående av saftsoppa, kräm, välling, plättar eller pannkakor. Sparsamhet och renlighet var viktigt för kvinnorna. Att kunna visa upp en välfylld syltkällare och ett rent hem var social status. Slöseri av pengar sågs inte på med blida ögon. Handarbete var ett sätt att både visa sig kunnig och sparsam – strumpor skulle stoppas och kläder lappas. Det är intressant att se hur just dessa saker egentligen helt nedmonterats i dagens kvinnliga ideal, i det växande konsumtionssamhället är det inte många som prioriterar sparsamhet, i många fall har t.o.m. snålhet uppfattats som en dålig egenskap numera. Tänk så tiderna förändras.

Hemmafruarna som ideal slog inte igenom lika hårt här i Finland som i andra länder. En orsak till det kan vara den finska, hårt arbetande, kvinnan hade en viss genomslagskraft och blev en attraktiv personlighet och viktiga egenskaper att visa upp. Arbete och att arbeta har alltid stått mycket högt i kurs i Finland. Utbildning för kvinnor var ändå rätt begränsad, det ansågs att kvinnor bara passade till vissa yrken, bl.a. barnmorska, tandsköterska, telefonist och ”dagistant”. Dock fick på man 1950-talet inte vara gift som barnmorska, inte ens förlovad. Flygvärdinnor på det välkända flygbolaget Pan Am fick inte heller vara gifta.
Det fanns ändå en stor mängd som var hemmafruar bl.a. för att dagvården inte var fungerade och man har många barn att sköta om. En av de intervjuade berättar:

””Daghem fanns inte i vår kommun den tiden […]. Att anställa nån barnflicka hade knappast lönat sig och troligen hade vi för många barn för att någon skulle ha känt sig lockad”

Hushållsarbetet var mycket tyngre än idag, redan att koka blöjor i stora kastruller var ett helt företag. Det fanns sällan varmvatten och det fanns få hushållsmaskiner. Samtidigt skulle hemmafruarna se fräscha ut, i Femina skrevs det att: ”kroppslig skönhetsvård måste gå hand i hand med andlig – en grinig, övertrött, sömnlös och utarbetad mamma och hustru vill ingen ha”. Det var inte små krav kvinnorna hade.

Missa inte den här boken. Jag lärde mig så mycket nytt. Det fick mig att tänka till om kvinnors liv och position genom tiderna. Marander-Eklund gör ett utmärkt jobb att ringa in hemmafrun och kvinnor överlag på 1950-talet. Genom väluttänkta kapitel så som ”Framtidsdrömmar”, Köket”, ”Barnkammaren” och ”I hemmet eller ut ur hemmet?” får vi hårdkokt fakta från mängder av intressanta källor varvat med hemmafruars egna minnen och berättelser. De intervjuade, som verkligen var hemmafruar, identifierar sig inte som sådana. Framom allt var de fruar och mödrar. Det tyder på att den bilden vi har om hemmafru både då och nu inte riktigt stämmer överens med verkligheten. Tvärtom har termen ”hemmafru” ibland haft en viss negativ klang där man inte värdesätter det arbete som en hemmafru faktiskt gör, ett slags osynligt eller nedvärderat arbete eftersom det inte drog in rena pengar. Att vara hemmafru var också kopplat till en viss samhällsklass, främst medelklassen, även om det också förekom i andra klasser. Hemmafruarna upplevde starkt att de behövdes hemma. Det fanns allmänt en positiv ton bland de intervjuade om åren som hemmafru: att de hann med barnen och att det var det bästa för familjen. Det är först senare, när barnen flugit ut, som hemmafruarna kände sig mera sysslolösa och hade mindre mening i tillvaron.
Jag tycker den här boken lyfter hemmafruarna till den höjd som de förtjänar; ett hederligt, viktigt arbete som format många generationer och ska bli sett för det det verkligen var: arbete.

Information om boken och möjlighet att läsa den i PDF-format finns här.

Betyg:


0 Kommentarer