En giftig skandal – Kristina Appelqvist

Titel: En giftig skandal
Serie: Helena Waller #5
Författare: Kristina Appelqvist
ISBN: 9789164206954
Sidantal: 358
Förlag:
Piratförlaget
Språk:
Svenska
Format:
Pocket
Utgiven:
2020
Handling:
“Härmed tillkännages att ett mord kommer att äga rum på Västgöta universitet fredagen den 1 juni klockan 20.00.

Både rektor Emma Lundgren och litteraturforskaren Helena Waller sätter frukostkaffet i halsen när annonsen dyker upp i lokaltidningen samma morgon som deckarfestivalen om Agatha Christie ska invigas vid Västgöta universitet.

Är det ett skämt eller kanske en annorlunda hyllning till den stora författaren? Då en av gästerna faller död ner under kvällens middag blir de varse att det är blodigt allvar.

När fler dödsfall inträffar är det uppenbart att gärningsmannen medvetet kopierar mord ur Agatha Christies böcker.”

Det här med spontanköp slår ibland lite fel. Så gick det med En giftig skandal, där jag blev mycket intresserad av bokens snygga omslag och intressanta baksidetext. Mord som kopierats av Agatha Christie-deckare i en universitetsmiljö, det lät minsann som perfekt underhållning.

Min första miss var att detta var del fem i en deckarserie, vilket inte stod någonstans på bokens fram- eller baksida (skärpning Piratförlaget). Det går absolut att läsa boken som en fristående del eftersom alla händelser i princip inte bygger på föregående, utom några små detaljer. Men jag tror det bidrog till att karaktärerna kändes endimensiella, jag fick egentligen inget grepp om vare sig litteraturforskaren Helena Waller eller rektor Emma Lundgren.

Helena och Emma ska tillsammans med en festkommitté ordna en Agatha Christie-festival på universitetet, men när annonsen går i tryck i tidningen står det att ett mord ska begås på festivalen ett visst klockslag. Detta stämmer ordagrant in med annonsen som startar morddramat i Agatha Christies Ett mord annonseras (som jag för övrigt blev väldigt sugen på att läsa, även om jag fick en stor spoiler i boken…). Emma och Helena tror först det är ett skämt, men ett dödsfall sker trots allt. Misstankarna haglar tätt bland Christie-vetare, journalister, jurister, universitetsmedlemmar och gäster.

För mig blir berättelsen på tok för tunn, i kombination med många osannolika trådar som jag inte kunde köpa. Jag tycker idén till boken var strålande, men utförandet hade krävt mera arbete. Det blev för många karaktärer på för få sidor, i pusseldeckare brukar vi vanligtvis följa en detektiv och sedan är de övriga bikaraktärer. Men jag tror inte detta stör alla läsare – tvärtom är det en ganska lättsam berättelse som är förvånansvärt lätt att komma in i med korta kapitel och gott om intriger. Jag som sagt inte hur mycket av mina åsikter färgades av att jag hoppade mitt i i en deckarserie, det är möjligt att uppbyggnaden av karaktärerna är betydligt starkare om man läst de fyra första böckerna.

Betyg:


0 Kommentarer

Tant Gredelins Vintage – Anna Lena Stålnacke

Titel: Tant Gredelins Vintage
Författare: Anna Lena Stålnacke
ISBN: 9789178355112
Sidantal: 381
Förlag:
Bokfabriken
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2020
Handling:
“Framtidsutsikt: Fet, ful, fattig och förvisad till förorten.
Vivi har förlorat sitt jobb, och, utan att ens ha märkt det, sig själv. Plötsligt står hon där, 53 år gammal, ont om pengar och ont i själen, utan någon plan. Utkastad från sitt tidigare, lyckade liv som hyllad fotograf med sekelskiftesvåning på Östermalm, framgångsrik juristsambo och en hel skara kindpussande mingelväninnor.

Av en slump fyndar hon ett silkeslinne från 30-talet i en second hand-butik och hon tänker att det måste vara ödet. Ett så vackert plagg, på hennes födelsedag dessutom! Men ödet är inte nådigt: linnet är på tok för litet. Besviken säljer Vivi plagget på Tradera utan att ana att det ska bli startskottet för hennes nya liv. Efter ett flertal framgångsrika affärer på nätet växer tanken på en egen vintagebutik fram.

Men med varje framgång följer två motgångar och Vivi får kämpa hårt för att hålla drömmen levande. Lyckligtvis har hon 82-åriga Maj-Britt, sömmerskan Ally, instagrammaren Amanda, grannen Alexis och väninnan Marika till hjälp.”

Feelgood är inte min genre, det har jag vetat ganska länge. Men när det handlar om vintagekläder – då måste jag ge det en chans.

Jag blev en aning förskräckt över inledningen på baksidetexten “Fet, ful, fattig och förvisad till förorten” klingar ganska snyggt på F, men jag vet inte hur man kan kallas fet när man är storlek 40. Överlag att dra till med benämningen “fet” så fort man inte passar i storlek 36 känns lite passé. Vivi fyndar ett snyggt linne på loppis men det passar inte, hon säljer det och får mersmak.

Det blir en hel del bekymmer innan hon kan öppna sin vintagebutik, men hon får hjälp av både gamla och nya vänner. Jag älskade beskrivningarna av gamla vintagekläder, lakan och prylar. Helst skulle jag besökt Tant Gredelins vintage själv.

Vivi är omgiven av ganska många karaktärer, vissa av dem blir en aning endimensionella. Tanten Maj-Britt känns som en person som borde ha fått mera plats, medan Vivis romanser kunde jag ha skippat. Just romantik brukar vara ett återkommande tema i feelgood-böcker, vilket ibland lyckas fånga mig och ibland inte.
Boken har ett ganska långsamt tempo, många kanske tycker att det är till berättelsens nackdel men jag tyckte just den biten funkade bra.

Boken uppfyller definitivt de krav som jag tycker en feelgood ska ha: ett mysigt tema, kärlek och vänskap. Gillar du loppisar, gamla kläder och feelgood är detta garanterat en fullpott. För mig blev betyget “helt okej”, men jag kan tänka mig att läsa uppföljaren Tant Gredelin på turné som utkommer nu i vår.

Tack till Bokfabriken för recensionsexemplaret!

Betyg:


0 Kommentarer

Om snö och guld – Inger Edelfeldt

Titel: Om snö och guld
Författare: Inger Edelfeldt
ISBN: 9789113111025
Sidantal: 491
Förlag:
Norstedts
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2021
Handling:
“Det är nittonhundrasjuttiotal. Mirandas mamma ser henne som destruktiv, pappan är sällan hemma, i skolan betraktas hon som konstig. Denna utsatta uppväxt överlever Miranda genom fantasier och hemliga riter. Och genom att alltid teckna. Men till slut brister det. Utsattheten och avsaknaden av närhet driver henne att göra något desperat.

Alltmer isolerad söker hon sedan läkning i ett eget inre sagorike och den detaljrika bildberättelsen om det. Först med klokt stöd från andra än föräldrarna kan hon också ge sig ut i världen, och på folkhögskolan Alvavik får hon kontakt med andra som inte stämmer med mallen. Men hon lever med ständiga kollisioner mellan egna fantasier och yttre verklighet. Och konfrontationerna med modern accelererar till ett dramatiskt slutspel. Hur kan man begripa den form man stöpts i? Vad ser Miranda när hon långt senare ser tillbaka?”

Inger Edelfeldts författarskap är något unikt i sitt slag och jag är absolut ett fan av hennes skrivande, även om just denna bok inte blev min favorit.

Under korta kapitel med ganska luftig text skildras Miranda, det enda barnet i en familj som består av en oförstående mamma och en frånvarande pappa. Ju äldre Miranda blir destu mer uppfattar hon att hon inte är som andra, utan att hon ens är förberedd börjar mobbningen. “Smutsis” – ett hån mot hennes svagt olivtonade hy. Miranda vänder sig inåt sig själv, mot sitt tecknande och mot sitt fantasiepos som handlar om världen Loánia och en drake vid namn Guld.

Loánia blir hennes fängelse; det som botar och tröstar henne till en viss del men också det som gör att hon isolerar sig allt mer. Efter en psykisk kollaps börjar vägen tillbaka – hur ska hon kunna gå i skolan när hon inte ens kan lämna sitt rum?

Samtidigt är mamma Gerda mitt uppe i hennes egna problem med mamma Henrik och blir frustrerad och uppgiven; hur ska hon möta Miranda i allt det här? Varför kan inte Miranda bara vara en vanlig tjej?

Det är en uppväxtroman men också en roman om kärleken till konsten, livet och andra människor. En slags komplex värld som vi befinner oss i och där vi alla förväntas fungera precis likadant. Jag gillar när Edelfeldt utmanar det här och det är ett återkommande tema i hennes andra böcker.

Jag kände att boken var en stark fyra tills slutet, där jag inte kunde komma till ro med Mirandas upplösning på livet och framför allt uppstod många frågetecken hos mig som bara kliar. Det var något som kändes spretigt i Mirandas liv efter kollapsen och jag fann inte den där underbara stämningen i texten som fanns i början, där man mera fick vara inne i Mirandas tankar.

Ett måste för fans av Edelfeldt och särskilt för de som älskar att teckna. Det finns mycket att känna igen sig i gällande kärleken till att skapa.

Tidigare läst av författaren:

Betyg:


0 Kommentarer

Hotell sista chansen – Nicki Thornton

Titel: Hotell sista chansen
Originalets titel: The Last Chance Hotel
Författare: Nicki Thornton
ISBN: 9789179034207
Sidantal: 319
Förlag:
Lind & Co
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2021
Handling:
“Vardagen är redan ganska tuff för Seth, hotell Sista chansens föräldralöse kökspojke. Ägarna, det hemska paret Degberg, och deras dotter Tiffany kör med honom från morgon till kväll, och hans enda vän är den svarta katten Belladonna.

Men när en grupp märkliga magiker anländer till hotellet blir det ännu värre. Under middagen blir en av gästerna förgiftad – och det verkar vara desserten Seth lagat som innehållit giftet! För att bevisa sin oskuld måste Seth själv lösa mysteriet och hitta den skyldiga – men hur ska han lyckas med det när det är magiska krafter inblandade?”

Seth Seppi är en föräldralös pojke som arbetar som kökspojke på Hotell sista chansen. Ingen är snäll med honom, särskilt inte ägarnas dotter Tiffany. Tiffany går på en fick kockskola men alltid måste Seth laga hennes rätter på Hotell sista chansen och hon tar åt sig äran – även denna mordkväll. Det fann jag lite märkligt, eftersom ägarna själva arbetar i köket, de borde rimligtvis ha koll på vem som gör vad.

Seth blir inblandad i ett stängda-dörrar mysterium där en gäst förgiftas av en efterrätt han har lagat. Ingen gick in eller ut ur rummet före efterrätten förtärdes av gästen. Skulden faller förstås på Seth. Det som gör allt ännu mer komplicerat är att det är magi inblandat. Gästerna tillhör nämligen ett magiskt sällskap. Seth försöker ta reda på allt han kan om dessa personer, både för att han är nyfiken och för att bevisa sin egen oskuld i giftmordet.

Problemet för mig blir att det fanns många personer i rummet och jag hade svårt att skilja dem åt. I en längre berättelse får man reda på lite mer om varje karaktär, så att man kan bilda sig en egen uppfattning om deras bakgrund och motiv. Alla gästerna i rummet gavs en mycket kort beskrivning. Jag hade ibland svårigheter att se framför mig dem, t.ex. en karaktär trodde jag var väldigt gammal tills det senare framkom att hon var väldigt ung. Författaren har inte lyckats med det omfattande arbetet som behövs i en Vem gjorde det?-deckare. Snarare tror jag att hon ville ha med så mycket (magi, föräldralös pojke, mystiskt hotell, färgsprakande gäster m.m) att hon tappade bort sig. Hur den magiska världen fungerar fanns det heller inte riktigt tid att gå igenom, det blir en ganska rapp sammanfattning av de stora bitarna utan att jag riktigt fick grepp om det. Som sagt så blev det lite för mycket av allt.

Mot slutet lyfter berättelsen något. Det blir mycket action, vilket för mig var välkommet. Det hela slutar i en slags cliffhanger som gör att man gärna läser vidare hur det ska gå för Seth. Jag kunde gärna ha skippat mordmysteriet och istället fokuserat på alla andra intriger som byggdes upp i berättelsen. Mera världsbygge!

Dock kan boken tilltala målgruppen 9-12 år som inte är så noga med alla små detaljer och som bara vill ha ett mysterium att lösa.

Tack till Lind & Co för recensionsexemplaret!

Betyg:


2 Kommentarer

Honungsbiets hemliga liv – Sue Monk Kidd

Titel: Honungsbiets hemliga liv
Författare: Sue Monk Kidd
ISBN: 9789170020742
Sidantal: 326
Förlag:
Bra Böcker
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2004
Handling:
“South Carolina 1964. Rasoroligheter. Medborgarrättsrörelsen växer i styrka. Mordet på president Kennedy är i färskt minne hos alla.

Lily Owens är fjorton år. Hon sörjer sin mamma som gick bort för tio år sedan i vad som verkade vara en tragisk olyckshändelse. Lilys pappa är en brutal och känslokall tyrann och hon tyr sig till familjens svarta nanny Rosaleen, en stolt och beslutsam kvinna. Det enda Lily har kvar efter sin mamma är ett kort som föreställer den Svarta Madonnan. På baksidan har någon skrivit Tiburon, S.C.

Lily vill ta reda på sanningen om sin mor och efter det att Rosaleen misshandlats och trakasserats av rasister, bestämmer sig Lily för att rymma med Rosaleen. Tiburon är målet och där ”adopteras” de av tre svarta biodlande systrar med de originella namnen May, June och August. Honungen de producerar säljs under varumärket Svarta Madonnan.

Hos ”kalendersystrarna” finner Lily och Rosaleen gemenskap och harmoni och den livsvisdom som August förmedlar hjälper Lily att försona sig med sitt öde och finna en väg tillbaka till sin älskade mamma.

En bok som jag spontanlånade från bibliotektet och oj vad den var bra. Det börjar vara ett tag sedan den utkom (2004) och den finns inte i tryck på svenska. Det är sådana tillfällen man är extra tacksam för biblioteken som kan förse oss med böcker som annars blivit olästa. En svindlande tanke är att böcker faktiskt försvinner efter ett tag. E-böcker och ljudböcker kanske hjälper till att hålla boken längre vid liv men efter ett tag försvinner de därifrån också. På engelska brukar böckerna finnas i tryck i nästan all oändlighet känns det som. Nåja, det var sidospår.

Lily flyr sitt hem med hushållerskan Rosaleen. Lilys pappa är en tyrann och Rosaleen hamnar i bråk med lagen när hon står på sig inför en grupp vita män. Det är droppen som får allt att rinna över – Lily och Rosaleen ger sig iväg, ovetandes vart de ska fara och vad de ska göra. Lilys bortgångna mamma lämnade ett föremål efter sig där det står orten Tiburon. Det får bli deras första destination.

Efter många lyckade omständigheter får de inkvartering hos tre systrar som är biodlare. Det intressanta är att det endast är Lily som är vit och många undrar varför Lily bor hos dem. De vita tycker det är opassande, de mörka är misstänksamma. Genom berättelsen följer röda trådar som rasism, systerskap, familjeband och vänskap.

Lily börjar trivas allt bättre hos systrarna, Rosaleen är också nöjd. De blir som en stor brokig familj, men hotet om vad Lilys pappa kommer göra när han hittar henne ligger som ett tungt moln över henne. Hur länge ska de stanna och vad ska de göra med sina liv?

En bok med mycket atmosfär. De varma sommarkvällarna i den amerikanska södern. Medborgarrättslagen, samhällets förändring, ja det ryms mycket i denna roman. Jag tycker språket var riktat till unga vuxna, det var lätt och flytande, men det störde mig inte och det sänkte inte kvaliteten på berättelsen. Jag både skrattade och blev rörd, det var svårt att lägga den ifrån sig. En fin bok jag sent glömmer.

Betyg:


En kommentar

Station Elva – Emily St. John Mandel

Titel: Station Elva
Originalets titel: Station Eleven
Författare: Emily St. John Mandel
ISBN: 9789188275127
Sidantal: 358
Förlag:
Trut Publishing
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2020 (original 2014)
Handling:
“En djärv, mörkt glittrande roman som utspelar sig i de kusliga dagarna efter civilisationens kollaps. Station elva berättar den trollbindande historien om en grupp skådespelarnomader som strövar omkring över de utspridda utposterna runt Stora sjöarna och som riskerar allt för konst och mänsklighet.

En vinternatt i Toronto dör skådespelaren Arthur Leander av en hjärtattack i Kung Lears fjärde akt. Hans död väcker lite uppmärksamhet eftersom en snabbt spridande influensapandemi just har nått Nordamerika, med en uppskattad dödlighet på över 99 %. Inom några dagar är samhället under upplösning, inom några veckor har elnätet och telekommunikationerna kollapsat, och inom några månader har civilisationen som vi känner den nått sitt slut. Femton år senare, då Symfonin med skådespelarna framför Shakespeare och klassisk musik i de spridda bosättningarna efter civilisationens kollaps, försvinner två av Symfoniens musiker från en stad som styrs av en våldsam profet. De tvingas nu att fly bortom gränserna för det kända territoriet. Berättelsen flätar samman liv och öden för en rad personer i denna postapokalyptiska värld.

Station elva är en mänsklig berättelse. En historia om fascinerande samband och relationer, om vår besatthet av föremål och vårt behov av konst (Eftersom överlevnad är otillräckligt ). Livet kan fortsätta och fortsätter, och människorna strävar efter de saker de gjorde tidigare: att underhålla, skratta, älska och återuppbygga.

Den här boken utgavs redan 2014 på engelska men översattes förs nu i pandemins mitt till svenska. Andra böcker med liknande tema, så som Hanne-Vibeke Holsts Som pesten, har fått ett uppsving när många läsare vill läsa om just det vi just nu befinner oss i. Fiktion blev plötsligt verklighet, även om det inte gått exakt lika illa som i alla dystopier.

Station Elva börjar med en skådespelaren Arthur Leanders död på scenen. Men det är inte skådespelaren det handlar om, utan alla människor omkring honom. Två dagar efter Arthurs död slutar dagstidningen att komma. Människor har dött i en rasande takt efter ett smittosamt virus vid namn georgiska influensan. Till en början verkar allt mycket avlägset; någon konstig influensa som människor dör av i Ryssland och ditåt. Utan att myndigheter och media hänger med är viruset aktivt i hela världen. Efter att man smittats är levnadstiden mycket kort. Sjukhusen kollapsar snabbt, det finns varken botemedel eller personal på plats eftersom alla blir sjuka. Efter några dagar tystnar nyheterna på tv. Internet slutar fungera. Till sist försvinner elen. Vem finns kvar?

Berättelsen följer flera olika personers liv och död, var befann de sig då de hörde om viruset? Hur reagerade de och vad bestämde de sig för att göra? Man får rysningar av bara tanken på det här. En karaktär köper massvis med wc-papper och vatten (jag drog lite på munnen när jag tänkte på wc-pappershamstringen våren 2020). Det är nästan obehagligt hur väl författaren lyckats skildra en pandemi år 2014, långt före coronaviruset. Det som jag älskar med boken är hur den skildrar människornas tankar, känslor och överlevnad. Det blir både riktigt spännande, vackert, ledsamt, hoppfullt och vemodigt – en berg- och dalbana av känslor under läsningens gång.

Boken kunde till och med ha varit längre, så mycket tyckte jag om den. Mycket imponerande hur mycket författaren får inklämt på 358 sidor, det kändes som om jag lärt känna mängder av människor och själv stått mitt i kollapsen efter den georgiska influensan. Den här typen av böcker har egentligen inget nytt, det har getts ut mängder av liknande dystopier förut. Men författaren gör det så bra – hon har verkligen med själ och hjärta satt sig in i varje scen hon skrivit för att få fram alla karaktärers känslor. Det här en berättelse man sent glömmer och jag kan varmt rekommendera den.

Betyg:


En kommentar

Rebecca – Daphne du Maurier

Titel: Rebecca
Författare: Daphne du Maurier
ISBN: 9789176458358
Sidantal: 479
Förlag:
Modernista
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2017 (original 1938)
Handling:
“Daphne du Mauriers obestridda mästerverk Rebecca har allt en gotisk romance ska ha: en hemsökt herrgård, hypnotiska landskap, våldsam passion, sex och mord. Berättaren är en ung, fattig kvinna som gifter sig med den gåtfulle och stilige Max de Winther och flyttar in på godset Manderley. Där försvarar på ett sjukligt vis hushållerskan Mrs Danvers minnet av de Winthers första hustru Rebecca, som dött i en tragisk olycka ett år tidigare.
Rebecca, en modern skräckberättelse och en detaljstudie över besatthet, räknas till de stora engelska romanklassikerna. Här i översättning av Dagny Henschen-Harrie och Hilda Holmberg, och med ett nyskrivet förord av litteratur- och skräckvetaren Mattias Fyhr.

Andra boken i #månadensklassiker (jag valde att läsa två i januari) var den här gotiska klassikern från 1938. Rebecca är filmatiserad av Alfred Hitchcock’ (1940) och jag ska definitivt se filmen. Daphne du Maurier har också skrivit novellen Fåglarna, mera känt under engelska titeln The Birds som hör till en av Hitchcocks mest kända filmer (1963).

När jag läser baksidetexten slås jag av hur lite det berättas, antagligen är det meningen att man inte ska veta så mycket om boken före du börjar läsa. Berättelsens huvudtema är mysteriet med Max de Winters döda ex-fru Rebecca. Bokens huvudperson (intressant nog får vi aldrig veta hennes namn, jag väljer att kalla henne Julia bara för förklaringens skull) gifter sig hux flux med Maxim de Winter efter att de träffats av en slump i Monte Carlo. “Julia” har arbetar som sällskapsdam åt en äldre förnäm kvinna och längtar till ett annat liv. Maxim har ett stort gods vid namn Manderly som är mycket omtalat i societetskretsar. Efter Rebecca de Winters död för ett år sen spekulerar rykten om att Maxim inte mår bra. Och vem ska nu arragera alla bjudningar och baler som Manderly var så känt för?

“Julia” befinner sig i en obekväm situation där hon utan förkunskaper förväntas vara den nya frun i huset. Tjänstefolket och Maxim har sina egna vanor och rutiner som hon inte känner till. Det vilar en kuslig känsla över Manderly efter Rebeccas bortgång. “Julia” försöker tappert att vara Rebeccas efterträdare, men allt i huset känns främmande och inkräktande. Droppen som får bägaren att rinna över för alla, och en av vändpunkterna i berättelsen, blir den stora maskeradbalen som ordnas på Manderly för första gången sedan Rebeccas död.

Jag vet inte riktigt vilka förväntningar jag hade på boken före jag började läsa, men på något sätt trodde jag den skulle vara lite lik Shirley Jacksons Hemsökelsen på Hill House. Det visade sig vara helt fel, och jag tror jag skulle uppskattat boken bättre om jag förstått vilken genre det rörde sig om. Jag vill påstå att Rebecca är en slags relationsroman, men med mycket atmosfär och gotisk känsla.
En bonus var att det faktiskt fanns lite mysterier som fick hjärnan att arbeta, men utkomsten av dessa var väldigt otrovärdiga och märkliga. Jag längtade inte efter att läsa vidare fast språket och stämningen i boken var riktigt bra.

I efterhand tycker jag boken ger lite större intryck än när jag nyss hade läst klart den. Porträtteringen av “Julia” är bra; hennes tankar och känslor så snyggt skildrade och alla obekväma situationer i huset noga uttänkta. Det kanske var just Maxim som karaktär (honom blev jag bara frustrerad på konstant) och bristen på “handling” som lite drog ner betyget åt mig. Berättelsen bygger upp och bygger upp, till sist bara väntar man på en storslagen final som inte existerar. Det här är också något som kanske många gillar med boken. Alla berättelser behöver inte ha ett massivt driv och mycket action.

En mycket stark 3½ i betyg: bra bok. Stämningsfull klassiker, även om den inte fullständigt motsvarade mina förväntningar.

Betyg:


0 Kommentarer

Mary Poppins – P.L. Travers

Titel: Mary Poppins
Författare: P.L. Travers
Sidantal: 171
Förlag:
Natur och Kultur (Skattkammarbiblioteket)
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
1961
Handling:
Mary Poppins, barnsköterska hos familjen Banks på Körsbärsvägen, är en berömd gestalt i den moderna engelska barnlitteraturen. Hon är en mycket prydlig och korrekt person, som sköter sina barn med fast och beslutsam han och det är svårt att tro att hon, som hon gjorde, kom blåsande in i huset till dem från himlen. Men barnen Banks och alla andra barn som lärt känna Mary Poppins vet att i hennes sällskap kan det hända de mest oväntade saker – till exempel att man får promenera rakt in i ett målat landskap och träffa alla möjlig fantasifigurer livs levande. Författarinnan P.L Travers har också berett föräldrarna mycket glädje genom att låta dem träda in i sina tavlor från barnens värld, som är målande med utsökt klarhet, humor och förståelse. Men framför allt har hon nog i Mary Poppins, som både ger barnen trygghet och väcker deras fantasi, skapat världens bästa barnsköterska.”

Årets första klassiker som för mig blev en mycket stor besvikelse. Jag har aldrig läst Mary Poppins tidigare och jag har inte sett filmer eller musikaler som baserar sig på boken. De glimtar jag ändå sett av Mary Poppins har varit positiva, jag tänkte att hon skulle vara en såndär stollig, glad och rolig kvinna. Hjälp vad fel jag hade.

Det finns många problem med den här boken – jag vet inte ens var jag ska börja. Mary Poppins börjar som nanny åt fyra barn, de två minsta är tvillingar och de större heter Jane och Michael. Orsaken till att just Mary Poppins får jobbet är mycket oklart, hon bara dyker upp och familjen anställer henne på direkten utan att intervjua flera kandidater. Mary Poppins (för man måste på något vis alltid säga hela namnet) är sträng och kall, jag tycker ofta synd om de stackars barnen. Det visar sig dock att hon har magiska talanger (för mig är det oklart om de faktiskt är magi eller fantasi som beskrivs, vilket drog ner på betyget ytterligare).

Det finns inget rött snöre i berättelsen, alla händelser är totalt lösryckta i skilda kapitel. I ett kapitel “pratar” de små bebistvillingarna som vuxna människor – jag blev totalt förvirrad hur det är meningen att jag som läsare ska uppfatta det hela. Är det Mary Poppins fantasi? Är hon drogad? Eller det någon sorts saga hon berättar för någon – vem? Kan hon höra vad bebisarna tänker? Jag förstod verkligen noll.

Mary Poppins beskrivs inte alls som person, allting är mycket hemlighetsfullt och mystiskt. Hon är dessutom väldigt egenkär och verkar vara mån om sitt utseende, vilket jag tyckte var en lite konstig detalj. Hon drar med sig barnen ut, något magiskt händer, sedan läxar hon upp dem i slutet. Allting är bara väldigt, väldigt konstigt. Slutligen beslutar sig Mary Poppins för att fly sin kos, ingen förklaring varför och barnen vill inte att hon ska gå, trots att hon konstant är sträng och elak mot dem. Föräldrarna verkar inte alls bry sig om sina barn heller. Hela familjen känns dysfunktionell.

Berättelsen har inte åldrats väl, förutom rasism så blir jag bara frustrerad och illa berörd på att barnen inte ska ha känslor, tankar eller idéer. Det var en annan tid, men jag förstår mig definitivt inte på det magiska i den här boken. Intressant att boken beskrivs som “Mary Poppins ger barnen trygghet”, det måste ha varit en annan uppfattning vad trygghet är på den tiden. Vad vet jag. Nu är jag supernyfiken på hur Disney har gjort filmen med Julie Andrews i spetsen, som fick en Oscar för rollen.

Betyg:


En kommentar

Mysteriet på Asthall – Jessica Fellowes

Titel: Mysteriet på Asthall
Originalets titel: Mitford Murders
Serie: Mitfordmorden #1
Författare: Jessica Fellowes
ISBN: 9789188647481
Sidantal: 405
Förlag:
Bokförlaget Polaris
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2018
Handling:
“Året är 1920 och Louisa Cannon drömmer om en väg ut ur fattigdomens London, en stad svårt skakad av fasorna från det nyss avslutade världskriget. Louisas räddning blir en anställning i hushållet hos den berömda familjen Mitford på Asthall Manor i Oxfordshire. Som barnsköterska och sällskap till Mitfordsystrarna får hon med ens tillgång till en ny, förtrollad värld. Hon fäster sig särskilt vid den äldsta systern, klipska och vackra sextonåriga Nancy. Nancy älskar detektivhistorier och vill upptäcka världen utanför Asthall Manor. När sjuksköterskan Florence Nightingale Shore, guddotter till sin berömda namne, plötsligt mördas på ett tåg på väg till Hastings, finner sig Louisa och Nancy intrasslade i mordhärvan. Ett mord vars efterverkningar sträcker sig ända till Asthall Manor. Mysteriet på Asthall är baserad på det verkliga och ouppklarade mordet på Florence Nightingale Shore.

Jessica Fellowes är en ny bekantskap för mig i bokvärlden – jag har endast sett hennes produktion av Downton Abbey tv-serien, som jag älskar. Mina förväntningar på första delen i denna serie om systrarna Mitford och mordmysterier var därför ganska höga.

Fellowes författarskap är ganska ojämnt. Vissa scener i boken är perfekt utförda, med de rätta detaljerna, känslorna och atmosfären. Andra gånger snubblar hon på målsnöret då hon alldeles för raskt försöker gå vidare i handlingen. Huvudkaraktären Louisa Cannon, Mitford-hushållets nya barnjungfru, blir en platt och endimensionell karaktär som lämnade mycket att önska.

Jag var faktiskt helt omedveten om att dessa Mitford-systrar (som vi tyvärr inte får lära känna, förutom den äldsta systern Nancy) fanns påriktigt. Jag var lite förvånad över att serien kallas Mitford-morden men kretsar väldigt lite kring dem. I senare böcker kanske vi får lära känna de andra systrarna bättre.

Trots vissa brister är det ändå en underhållande bok som lyckas förmedla en stark historisk 20-tals anda. Järnvägspoliserna, Guy och Harry, hör till de mera intressanta karaktärerna. De, eller snarare Guy, försöker lösa mordet på Florence Nightingale Shore, som skedde på ett av tågen. Louisa blir intrasslad, så även Nancy Mitford. En klassisk pusseldeckare, men inte med en stark upplösning. Jag blev en aning besviken på en del slarviga detaljer som kunde lösts på ett mera logiskt och trovärdigt sätt.

Mordet på Florence Nightingale Shore och detaljerna kring det är till stor del tagna ur riktiga händelser, vilket jag tyckte var en intressant detalj. Även om Fellowes som författare hade några brister tror jag att den här boken tilltalar många läsare – och jag ska definitivt läsa de andra i serien. Lagom mysiga mordmysterier på 20-talet är ett tema som definitivt föll mig i smaken!

Tack till Bokförlaget Polaris för recensionsexemplaret!

Betyg:


0 Kommentarer

Svindlande höjder – Emily Brontë

Titel: Svindlande höjder
Originalets titel: Wuthering Heights
Författare: Emily Brontë
ISBN: 9789174993974
Sidantal: 361
Förlag:
Modernista
Språk:
Svenska
Format:
Storpocket
Utgiven:
2014 (original 1847)
Handling:
“Berättelsen om hur hittebarnet Heathcliff skapar ohanterligt starka band med sin rika välgörares dotter, Catherine Earnshaw, är en av världens mest omtalade kärlekshistorier. Så har den också filmatiserats inte mindre än fem gånger.

De må vara själsfränder men socialt sett tillhör de olika världar. Den våg av frustrerad längtan och destruktiv passion som följer när Catherine avböjer att gifta sig med Heathcliff är unik i litteraturen..”

Efter att ha läst Jane Eyre av Charlotte Brontë blev jag väldigt nyfiken på Svindlande höjder av hennes syster Emily. Det här är en bok jag hört talas om, om och om igen, men aldrig prioriterat att läsa.

Det är otroligt att tänka att Emily skrev den här boken när hon var i 20-års åldern. Till att börja med blev jag ganska frustrerad på att den alltid nämns som en “kärlekssaga”. Jag vet inte riktigt hur jag ska berätta om teman i boken – men en kärlekssaga tycker jag inte att det är, trots att vissa kärleksrelaterade händelser.

Egentligen kan jag berätta väldigt lite, annars finns det risk för spoilers. Men i stora drag kretsar boken kring de karaktärer som växer upp och lever på Wuthering Heights och dess närområden. Vi får under tiotals år följa med den dysfunktionella familjen och dess tjänstefolk.
Mr. Heathcliff lär vi känna som hittebarnet som plötsligt dyker upp med den äldre Mr. Heathcliff, ingen förstår varför. Lilla Heatchliff har svårt att passa in i familjen och hans nya syskon retas med honom, speciellt Catherine. Catherine och Heathcliff fattar ändå ett slags tycke för varandra. Båda är två av de mest osympatiska och avskyvärda karaktärerna jag någonsin läst om. Deras elaka sätt och deras barnsliga uppträdanden gjorde mig så irriterad stundvis. Ändå måste jag medge att Brontë lyckats väldigt väl i sitt skildrande av dem.

Det känns dock ändå som om jag missat vad som är bokens storhet. Speciellt den senare halvan av boken tar lite andra, och oväntade, riktningar som jag tyckte inte var till berättelsens fördel. Om boken getts ut idag så skulle redaktörer garanterat fixat till den lite och förkortat vissa delar. Den känns ganska rå i sitt format, nästan som om man får läsa den precis så som Emily skrivit den för första gången. Det känns i texten som om hon skrev precis det hon ville, att hon vågade vara så djärv som hennes fantasi tillät. Det tyckte jag om.

Det var en plåga att läsa ut den, bitvis var den så mörk och dyster att jag drogs med i stämningen. Att lyckas med det är också en konst, jag tror Emily Brontë är en oslipad diamant som kunde gett ut mycket mer om hon levt längre. Jag är glad att jag läst boken, men den var inte riktigt min typ av bok.

Betyg:


0 Kommentarer