Rapport från en skurhink – Maja Ekelöf

Titel: Rapport från en skurhink
Författare: Maja Ekelöf
Sidantal: 215
Förlag
: Rabén & Sjögren
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
1970
Handling
: ”Maja Ekelöf är städerska (”Fil. städ.”, som en av hennes söner sade), kommunalt anställd i Karlskoga. Hon har sexårig folkskola, studentkompetens i flera ämnen och intyg om genomgången ettbetygskurs i historia vid Uppsala universitet. Hon har skrivit insändare i lokalpressen, enstaka noveller i veckopressen och en dagbok i tidningen Vi.

Maja Ekelöfs rapport är ett mänskligt dokument av stor äkthet. Den berättar om ett liv på Välfärdssveriges skuggsida. En intelligent och sensibel kvinna skildrar i dagboksform sitt slitsamma låglönejobb, sin eviga kamp för att klara ekonomin, sina problem och glädjeämnen som ensamstående fembarnsmor. Hon representerar också något annat, något beundransvärt: hon är en av dem som energiskt vidgar sin horisont genom att läsa böcker, genom kurser och studiecirklar. Radion och TV :n ger henne en intensiv kontakt med världshändelserna och helhjärtat engagerar hon sig i det politiska skeendet.
Maja Ekelöf skriver rättframt och enkelt. Hennes kommentarer kan vara bitska, ofta glimtar det till av en fin humor. Länge har man efterlyst skildringar inifrån av låglönearbetarnas situation i dagens Sverige. Maja Ekelöfs bok gör oss förtrogna med deras liv, arbete, tankar och känslor.”

Jag hade så länge tänkt läsa den här boken men nu när biografin om Maja Ekelöf nyss kom ut bestämde jag mig för att ta tag i Rapport från en skurhink. Vilken titel alltså, den känns exakt rätt till tonen i Ekelöfs dagbok som städerska i Karlskoga på 1960-talet. Jag hade inga förväntningar på boken, dagböcker kan vara antingen intressanta eller väldigt tråkiga. I det här fallet blev det allt annat än tråkigt. Framförallt blev det tankeväckande. Då har dagboksformatet lyckats.

Maja Ekelöf berättar om små vardagliga händelser, om sitt städjobb och om händelser i världen. Hennes sätt att skriva är rakt, ärligt och koncist. Hon oroar sig för världsläget och skriver om både personliga och politiska åsikter. Ekelöf var på sin tid en fräsch fläkt kan man säga, istället för att klanka ner på ungdomarna (som många 50+ gjorde på slutet av 60-talet) tar hon de ungas sida. Bland annat deltar hon (och bara 14 andra) i en demonstration mot kriget i Vietnam.

Som fembarnsmamma finns oron för barnen alltid där, för det ekonomiska och hur de klarar sig. Hennes oro späds på av radio och TV, samtidigt som det vidgar hennes vyer. Hon beskriver hur människor i hennes omgivning bara bryr sig om sig själva och kan inte/vill inte se det som händer i världen. Ekelöf tar ställning och hon gör det med bravur.

En dagbok är svår att betygsätta. Jag tyckte det var fantastiskt underhållande och intressant att befinna sig i Ekelöfs huvud. Det är en ärlig bild av samhället på 60-talet ur en enda människas perspektiv. Just det perspektivet kan vara mycket mer intressant än en historiebok. Det är också väldigt hälsosamt för oss att sätta oss i andra människors tankar och funderingar.

Jag hade medkänsla för Ekelöf när hon beskrev fattigdom, de tunga städjobben och den ständiga oron. Samtidigt som det var en slags tröst, alla människor oroar sig. De världshändelser som hände då är nära det som händer nu – alltid finns det något som tynger och oroar oss. Världen kan vara grym. Ekelöf beskriver hur hon fick tröst från litteraturen (här finns många verk nämnda som lät intressanta) och det kunde jag känna igen mig i. Fin bok på alla sätt och vis!

Betyg:


0 Kommentarer

Ett inlägg om omläsning

Jag har inte varit bra på att läsa om böcker. Ibland gör jag det, men mycket sällan. På senaste tiden har jag dock ändrat mig lite angående omläsning och försiktigt börjat prioritera det mer. De flesta som läser väldigt mycket läser inte samma bok igen, men jag undrar – varför inte?

Förr (nu pratar jag årtionden tillbaka) var böcker något som var dyrt och de böcker man hade hemma värnade man om på ett sätt vi, tyvärr, oftast inte gör numera. Förut läste äventyrslystna ungdomar om samma böcker flera gånger om, det som fanns hemma plockade man åt sig. Älsklingsböcker var högt värderade föremål, precis som en sliten nalle, docka eller smycke. Numera är vi en aning sak-trötta och många rensar ut böcker från sitt hem. ”Vi kan inte spara varenda bok vi läser eller får” kanske någon tänker. Det här borde inte hindra att vi läser om böcker eftersom vi har tillgång till bibliotek. Men varför läser vi inte om flera böcker?

Jag tänkte utifrån mig själv och varför jag inte läst om särskilt många böcker. Den första orsaken som ploppade upp i mitt huvud är ”för att det finns så mycket nytt man vill läsa”. Visserligen är det sant och jag tror de flesta håller med om det. Ändå kände jag mig en aning falsk – är det verkligen hela sanningen? Majoriteten av böckerna jag läser är för det första inte nya. Tvärtom är de ofta ganska till åldern. För det andra så ligger läsningens värde i nuet, själva läsningen som sker i stunden, inte när man räknar upp vilka titlar man läst.

Den senaste boken jag läste om. Och det var inte den sista gången, jag ska läsa den på engelska nästa gång.

Det kan tänkas att man inte vill läsa en berättelse man redan känner till. Jaha, så vi är alltså konstant sugna efter att överraskas? Det slår mig som en lite tråkig utveckling. Klart man törstar efter nya berättelser, nya vinklar och tankar som man inte sett förut. Men njutningen av läsningen kan vara lika hög vid omläsning. Det här är varför jag tycker det:

Man behöver inte läsa om varenda bok man läst och gillat. Om vi flyktigt tänker på de böcker vi gett en full femma i betyg åt kommer vi säkert drabbas av en liten boklängtan. Längtan tillbaka till upplevelsen av berättelsen, känslan vi fick både under och efter läsningens gång och allt positivt som vi förknippar med boken och läsupplevelsen. När jag nu läst böcker (som fått vila några år) så känns det ändå som om jag läser en ny bok. Visst minns jag berättelsen i stora drag, men jag märker att jag glömt otroligt mycket. Precis som drömmar så rinner berättelsen ifrån oss med tiden.

Boken jag läser om för tillfället. 794 sidor – låt dig inte avskräckas!

Mycket handlar också om att prioritera. Att våga sluta jaga tiden: ”jag vill läsa den boken igen MEN jag vill hinna läsa lite nya böcker först.”. Ärligt talat så kommer vi läsare aldrig i mål, vi kommer aldrig hinna läsa alla böcker vi vill läsa. Livstiden räcker inte till även om vi skulle läsa på heltid tror jag. Alltid dyker det upp titlar man bara måste få läsa nu. Jag skulle se omläsningen som ett perfekt tillfälle att läsa en bok vi vet att kommer vara bra. När man nyss läst tre medelmåttliga nya böcker och konstant saknar känslan som några av de där favoritböckerna gett – plocka upp någon av dem istället! Du kommer bli förvånad över hur kul det är att läsa om 🙂


En kommentar

Tisdagstrion: Tre

I veckans tisdagstrion hos Ugglan & boken är temat tre (i titel, tre viktiga karaktärer, trilogier, del 3 i serie osv.). Här kommer min trio om talet tre:

Hokus Pokus: De tre paddorna är del två i serien om häxan Hokus Pokus av Fabian Göranson. Boken är i serieformat och riktar sig till mellanåldern. Jag tyckte mycket om den!

Tragedi i tre akter av Agatha Christie. Jag samlar på Agatha Christie-böcker och brukar köpa om jag hittar någon som jag inte har på loppis. Det här är en av de nyare tillskotten och jag har inte läst den ännu.

Tre kvinnor av Lisa Taddeo. Lisa Taddeo berättar om tre olika (verkliga) livsöden, kvinnor som till en början inte har så mycket gemensamt. Under berättelsernas gång märks flera liknande teman. Främst handlar det om kvinnans sexualitet och personliga utveckling. Likväl handlar det om samhällets syn på kvinnor, vilka är förväntningarna? Mycket intressant och gripande bok.


12 Kommentarer

Bländad av död och kärlek: 130 år finlandssvensk poesi

Titel: Bländad av död och kärlek: 130 år av finlandssvensk poesi
Författare: (red.) Martina Moliis-Mellberg, Maïmouna Jagne-Soreau & Martin Welander
ISBN: 9789515254276
Sidantal: 180
Förlag
: Schildts & Söderströms
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2021 (nytryck 2022)
Handling
: ”I Bländad av död och kärlek samlar vi ett urval av de allra bästa dikterna ur vår rika historia.
Poesin är fri, och det är också läsaren. Slå upp boken var som helst och läs hur du vill, förstå dikterna hur du vill. Det här är poesi som fångar, utmanar, ifrågasätter, kritiserar, omfamnar och omvälver. Låt dig bländas.
Maïmouna Jagne-Soreau är forskare i nordisk litteratur vid Helsingfors universitet och Martina Moliis-Mellberg är poet. Martin Welander är förläggare på Schildts & Söderströms.”

Antologi – vilken buffé! I Bländad av död och kärlek får vi bekanta oss med ett noga utvalt urval från de senaste 130 åren av finlandssvensk poesi. Det jag verkligen uppskattar med boken är att det är ett tillräckligt smalt urval. Antologier kan ibland svälla och bli på tok för stora, meningen är ju inte att det ska bli ett uppslagsverk. Dessutom är de ofta skapade i kronologisk ordning – antingen enligt alfabetet eller enligt utgivningsår. I Bländad av död och kärlek har man skippat sådana oskrivna regler och skapat en bok som är en fräsch fläkt på antologi-himlen: den följer sitt eget system.

Det finns några kapitel med ett utnämnt tema och därefter följer dikterna i den ordning som redaktörerna valt. Jag blev (positivt) förvånad hur väl det här formatet fungerade! Dikterna var snyggt kombinerade och allting kändes väldigt genomtänkt.
När man kombinerar dikter med samma tema från t.ex. 1929 och 2008 och slås man av att tankegångarna är förvånansvärt lika, trots att det gått många år. Det blir också ett litet överraskningsmoment när jag som läsare inte har en aning vad som döljer sig på följande sida. I poesin tycker jag om att bli överraskad och läsa varje sida utan föraningar.

Flera av namnen kände jag igen men där fanns också nya bekantskaper för mig. Det är det bästa med antologier, att man får ett smakprov på någon poet man inte hört talas om förut eller som man alltid tänkt att man borde läsa något av.
Bokens målgrupp är unga läsare, men de fungerar för vilken ålder som helst. Redaktörerna har strävat efter att fånga de dikter som känns aktuella och relevanta idag. Kanske locka någon att läsa poesi som inte läst poesi förut. Jag gillar det korta förordet (långa förord får mig att tappa lässuget före jag knappt börjat) med den viktiga påminnelsen: poesi är inte svårt! Och om det känns svårt (att man inte förstår något) så gör det ingenting – det är inte farligt.

Det är svårt att ge ett betyg till antologier eftersom man givetvis inte älskar precis varenda dikt. Men jag älskade boken, som helhet. Det kommer bli tidlös i bokhyllan och kan när som helst plockas ut för att läsa en dikt här och där.
Med tanke på att vi (på det stora hela) inte är enormt många finlandssvenskar så tycker jag vi gott kan skryta med den fantastiska kvaliteten och välmåendet i poesins marker, det finns mycket att hämta här. Läs och låt dig bländas!

Den första utgåvan (2021) av boken såldes slut, men nu finns boken i tryck igen! Just nu på nedsatt pris via Schildts & Söderströms.

Tack till Schildts & Söderströms för recensionsexemplaret!

Betyg:


0 Kommentarer

Tisdagstrion: Djur på omslaget

I veckans tisdagstrion hos Ugglan & boken är temat djur på omslaget! Här kommer min trio, som handlar om katter:

Nevermoor: Morrigan Crows magiska förbannelse av Jessica Townsend. Här har vi magiska djur på omslaget, jag ville ha med denna i trion eftersom jag älskade boken. Den stora katten Fenestra är dessutom en av de bästa karaktärerna i serien (det finns i nuläget tre utkomna böcker om Nevermoor).

If You’ve Got It, Haunt It av Rose Pressey. Detta är första delen i en cozy mystery-serie om en kvinna som har en klädaffär för vintagekläder och en katt som verkar förstå aningen mer än vanliga katter. Inslag av övernaturligheter, läckra kläder och såklart ett mord som ska utredas.

Garfield Fat Cat 3-pack av Jim Davis. Garfield (svenska: Gustaf) är ju en av de mest älskade serierna sedan decennier, i dessa Fat Cat 3-pack böcker (som det finns väldigt många av) finns det tre böcker i en, det här är den första och vi får se hur Garfield växer fram. Han ser lite annorlunda ut i den första boken som går ända bak till 70-talet.


5 Kommentarer

Tingen – Ulrika Nielsen

Titel: Tingen
Författare: Ulrika Nielsen
ISBN: 9789515256096
Sidantal: 99
Förlag
: Schildts & Söderströms
Språk:
Svenska
Format:
Häftad
Utgiven:
2022
Handling
: ”Du konstruerar en värld av ting.
Dina rum, din värld.
Du bygger din värld
av ting.
Men tingen bygger också dig.

Vi omges av ett oräkneligt antal ting. Vad gör vi med alla dessa ting, och vad gör tingen med oss?

Bouppteckningen efter en död faster fäster blicken vid armbandsur, medaljonger, halsband, bestick, stekpannor i gjutjärn, glas, spadar, spinnrockar och en askkopp med rullskiva. Tingen har blivit ett problem för de efterlevande, men bär också på ett sammanhang.

Ulrika Nielsen har skrivit en snillrik diktessä där hon söker efter tingets essens och innersta väsen. I den materialistiska världen är tinget gud. Vad är då människan?”

En diktessä om ting – något som jag direkt gjorde mig nyfiken. Så mycket i vår moderna värld handlar om ting och ofta tycker jag litteraturen belyser om antingen vårt skadliga överkonsumtion eller vårt allt för starka beroende till saker. I Ulrika Nielsens bok får vi inga pekpinnar, tvärtom. Tingen kan också ha sitt sammanhang, de kan förena oss.

De städar upp efter en avliden faster och slås av den stora mängden saker. Lägger någon annan värde på saker som inte är värda något, ekonomiskt? Vi drunknar i saker, men även mycket till synes obetydliga ting kan vara ett stort värde för en släkting.

Tingens innersta väsen – borde vi vara mera måna om våra ting? Nielsen beskriver den trötthet som våra saker kan skapa hos oss. Sakerna kräver att vi konstant ska plocka på dem, plocka undan dem, lådor sprängfyllda med små saker som man behöver ibland och inte riktigt kan kasta. Jag gillar hur Nielsen reflekterar över Marie Kondo: all denna tid som går åt att vika, lägga i små lådor och sedan lägga i ytterligare en låda. All denna tid! Det är något som alltid häpnar, tingen som absorberar oss med sin närvaro, de tar tid, de tar plats och det ska alltid ”hållas på” med sakerna. Jag uppskattar den nostalgiska känslan när hon beskriver ting i hennes hem och i fasterns hem. Kakburken som hon köpt med sin man för evigheter sedan, att ha kakor i när de fick barn. Numera står den högt uppe på ett skåp med andra ting som inte riktigt passar in i inredningen. Det är ett så bra konkret exempel på nutidens syn på våra saker: att de alltid måste passa in. Absurt. Det som inte passar in vill vi inte göra oss av med, vi lägger undan dem, vi sparar dem – till vad? Till när?

Jag tycker om tankeväckande poesi som inte berättar för mig exakt hur jag ska känna, tänka eller tycka, men som ändå får mina tankar att löpa. Jag njuter av att läsa om olika ting som Nielsen beskriver, jag njuter av det flödande och lätta språket. Poesi som är lättillgänglig men som inte på något sätt är mindre intelligent. Precis vad en sak-trött hjärna behöver, eller hur? Jag tycker till och med ordet ”mysig” skulle passa på den här fina boken, jag fick någon liten kick av att läsa. Kanske jag törstar efter mera ting, märkligt nog. Jag älskar vackra ting!

Betyg:


0 Kommentarer

Spådomen – Agneta Pleijel

Titel: Spådomen
Författare: Agneta Pleijel
ISBN: 9789113059549
Sidantal: 267
Förlag
: Norstedts
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2015
Handling
: ”Öppenhjärtigt och i laddade minnesbilder skriver Agneta Pleijel fram en ung flicka som en gång var hon. Boken spänner över tiden från födelsen 1940 och tjugo år framåt. Ledmotivet är den spådom som en älskad faster har fått, och vars uppfyllelse flickan med spänning följer.

Barndomen präglas av geografiska förflyttningar. Flickan är upptagen av att läsa – böckerna ger ord åt tillvarons vaghet – liksom av kvinnokönet, av familjen och av de häpnadsväckande skillnaderna mellan människor. Pappa matematikern och mamma musikern är mycket olika varandra. De är i konflikt och hon älskar dem båda.

Långsamt går det upp för henne att hon vuxit upp i en lögn. Så vem är hon? Hon måste vakta noga på sig själv. Skydda sig själv och de två yngre systrarna och inte trampa fel i den krigszon som föräldrarnas äktenskap alltmer förvandlas till. Hon tror på miraklet, magin och förvandlingen.

Händelserna utspelas i Stockholms förorter, i USA och i Lund. Det är en smärtsam och också humoristisk berättelse om sökandet efter sanning, moral och en plats i världen. Agneta Pleijel skriver om en tid som runnit förbi, men berättelsen är en högst aktuell skildring av en flickas väg mot vuxenhet.”

Ibland läser man böcker som bara golvar en direkt från början. Spådomen har funnits på min TBR ett tag och av en slump nappade jag den från bibliotekets hylla eftersom jag nyligen hittat uppföljaren Doften av en man på loppis. Inga förväntningar – något av det bästa när man börjar läsa. Det här är det första jag läser av Agneta Pleijel och jag blev tagen av hennes underbara sätt att skriva.

I boken möter vi en yngre Agneta, där hon beskriver sin uppväxt mellan 1940-1960-talet. Pappan är matematiker och mamman musiker – deras olikheter och deras personliga drag är så skickligt beskrivna av Pleijel att jag tror mig känna dessa personer. Vi får befinna oss i huvudet på Agneta under allt som händer i hennes liv under dessa tjugo år. På ett sätt blir det som en dagbok, på ett annat så utmärkt och detaljerat skildrat att jag nästan tror det är fiktion. Pleijel berättar om sitt liv med pronomen ”hon”, som om ”hon” vore någon annan förut. Sedan skymtar nutidens Agneta fram, ofta i slutet av kapitel, med benämning ”jag”. Jag älskar de här skiftningarna, en liten men betydelsefull detalj. Som om Pleijel stannat upp i sitt raska skrivande och börjar tänka mera från ett nutidsperspektiv. Hon gjorde, hon såg, hon sade. Men jag…jag..tänker.

Det hon skriver är personligt, ärligt och språket är så poetiskt att jag måste stanna upp och läsa vissa saker en gång till – så bra är det. Föräldrarnas relation, hennes uppväxt, allt hon funderar på och beskriver, det är så skickligt och medryckande. Jag blir alltid så positivt förvånad när jag hittar en ny författarröst som kan berätta saker på ett sätt jag inte hört förut, på sätt jag alltid tänkt men omöjligt kunna få sagt själv. Jag ska på intet sätt jämföra Inger Edelfeldt och Agneta Pleijel, men båda deras författarskap har öppnat mina ögon. Jag trodde aldrig jag skulle hitta ”en till” Edelfeldt och nu är jag väldigt lycklig över att jag gjort det.

Spådomen kommer förbli en av mina all time-favoriter. Nu läser jag uppföljaren Doften av en man, jag kan helt enkelt inte slita mig från den röst som för mig blivit bekant. Vilken skatt!

Betyg:


0 Kommentarer

Tisdagstrion: X i boktitel, författarnamn eller huvudpersons namn

I veckans tisdagstrio hos Ugglan & Boken blir det X i boktitel, författarnamn eller huvudpersons namn. Här kommer mina boktips, med X i titeln:

En sax i hjärtat av Marie Bengts. Första delen i en fantastisk pusseldeckarserie som utspelar sig på 50-talet om en sömmerska som hamnar mitt bland mordgåtor. I böckerna finns en hel del retro-detaljer och mode. Välskrivna, mysiga och spännande!

Saxat ur Starlet av Kristina Öhman. Här samlar Öhman fyndiga och roliga urklipp från tjejtidningen Starlet och lägger till egna humoristiska och ironiska kommentarer. När bilder tas ur sitt sammanhang kan det bli ganska intressant.

Six Stories av Matt Wesolowski. Boken är skriven i poddformat, där vi får höra sex olika personers perspektiv på ett mordmysterium. Annorlunda och spännande!


16 Kommentarer

Finlandssvenska boknyheter höst 2022

Både Förlaget och Schildts & Söderströms har släppt höstens bokkataloger för 2022. Här kommer de böcker jag är mest nyfiken på (och vilka superproffsiga omslag):


Från Förlaget:

Dürers hare av Ralf Andtbacka

Dürers hare av Ralf Andtbacka

Dürers hare handlar om den första moderna konstnären och om ett avgörande brytningsskede i historien, men framför allt är det ett vindlande diktverk om vår svårfokuserade tid, och den tidsmässiga begränsning som är varje människas livsvillkor. Det är också en bok om harar – i konsten, verkligheten och fantasin.

Dürers hare skuttar i väg längs gången, / stannar och växlar plötsligt riktning. Då / vi passerar origopunkten där den vek av, / finns bara ett harformat återsken kvar.

Hur jag gick på bio och aldrig kom tillbaka av Sara Ehnholm Hielm

I essäsamlingen Hur jag gick på bio och aldrig kom tillbaka skriver förläggaren och filmkritikern Sara Ehnholm Hielm om filmerna och drömmarna som format henne.

Berättelsen börjar på Kaliforniens gyllene stränder där drömfabriken och skönhetsdyrkan blir en oupplöslig del av hennes kropp. Från de kaliforniska gudmödrarna Pauline Kael, Susan Sontag, Joan Didion och Eve Babitz som kompromisslöst ägnat sig åt att vittna om sin tid och åt konsten lär sig Ehnholm Hielm att se, känna, slita och kräva.

Inför hennes blick, över decennierna, förändras filmerna. Pianot av Jane Campion får henne att se sig själv för första gången och Antichrist av Lars von Trier är den första film hon önskar att hon aldrig nånsin sett. Med åren börjar den amerikanska drömmen te sig alltmer världsfrånvänd. Kroppen åldras ovillkorligen och kvinnor och flickor börjar ta allt mer plats på dukarna. Vad har hänt med kärleksberättelsen i vår tid? Och ännu viktigare: vad står på spel, om man ägnar allt man kan och allt man är åt filmerna, åt drömmarna?

Vetenskapen och förnuftet av Georg Henrik von Wright

Filosofen Georg Henrik von Wright överraskade världen med den första boken i sin ”dystopiserie”: Vetenskapen och förnuftet 1986. Boken är en kartläggning av den moderna naturvetenskapens världsbild och en undersökning av hur vetenskapen via teknologin inverkat på människans livsvillkor. ”Ett försök att förstå vår samtid”, som von Wright skriver i förordet.

Det var inte innehållet i kartläggningen som överraskade, utan slutsatserna. En av dem uppfattades som en direkt varning: mänskligheten kanske stod inför sin egen undergång som art på grund av kringskurna möjligheter att i tid minska ”skövlingen och nedsmutsningen av naturen”.

Ordet klimatförändring nämns bara en gång men den pessimism visavi mänsklighetens överlevnadsmöjligheter som von Wright gav uttryck för har inte blivit inaktuell, inte heller det hopp han såg i gräsrotsrörelser och protester med botten i ”människans rationella anlag”.

Förlaget kommer att fortsätta att publicera utvalda verk av Georg Henrik von Wright med avsikt att aktualisera en viktig röst i samhällsdebatten från inte längre än några decennier bakåt.

Stormsommar av Siiri Enoranta

Andrew är ny i den rika flygstaden Queenbridge, där himlen täcks av skepp och svävare som drivs på bränslet indigo. Han är intensivt förtjust i rikemansbarnet Josh Roy, som är gänget Sotvingarnas ledare. Då Joshs lillasyster Penelope Roy bevittnar ett mord anlitas Andrews pappa för rehabilitera henne, och Andrew får chansen att tillbringa hela sommaren i Joshs närhet på herrgården Summersutton. Men under den perfekta ytan på Summersutton lurar ett farligt spel av lögner och svek. Andrew försöker bli del av gänget i en värld där pengar och prestige värderas högre än ett människoliv, och där man inte märker att ungdomar- nas maktspel gått för långt innan det redan är för sent.

Likt en storm som skoningslöst drar in över land lämnar Stormsommar ingen oberörd. Berättelsen blandar herrgårdsroman med spekulativ fiktion och skolelevsdrama, och nominerades till Nordiska rådets barn- och ungdoms- litteraturpris 2021.

Från Schildts & Söderströms:

Adjutantens hemlighet av Sebastian Nyberg

Moses är inte i stugan. Han har väl inte smitit ut? Moses! ropade Benjamin. Kom hit din gamla mammut!
De kollade i potatiskällaren, båtskjulet och bastun. Ingenting. Axels telefon pep till. Han tog fram den ur fickan och blev likblek. Vad är det? frågade Malin. Axel höll upp telefonen så att de andra kunde läsa meddelandet: OM NI VILL SE ER HUND IGEN KOM GENAST TILL SKOGEN BAKOM HUSET.

Kusinerna Axel, Malin, Benjamin och Isabella njuter av ett långt och soligt sommarlov vid mormors stuga vid Toisvesi. De enda molnen på himlen verkar vara en serie inbrott som nyligen skett i trakten. Men när Malin hittar en bunt gamla skrivhäften på sommartorget förvandlas kusinernas lata dagar till en spännande jakt på sanningen och vad som förefaller vara en sedan länge bortglömd skatt. Plötsligt blir det skrämmande tydligt för barnen att de är långt ifrån de enda som är ute efter den försvunna skatten.
 
Adjutantens hemlighet är ett hisnande äventyr för bokslukaråldern. Det är också en historia om mod och rättvisa, och om styrkan i att samarbeta.

Minnets makt: berättelser från rättssalen av Julia Korkman

Vad minns vi egentligen?

I ett rättsfall kan ett vittnes minnesbilder vara det centrala beviset. Men minnet är till sin natur formbart, nyckfullt och ibland direkt opålitligt. Kan minnesbilder faktiskt bevisa något bortom rimligt tvivel?

Detta och mycket annat dryftas i rättspsykologen Julia Korkmans bok Minnets makt, som belyser hur vårt minne fungerar. Varför kan två personer minnas samma händelse på helt olika sätt och hur kan vi få fram möjligast tillförlitliga vittnesmål?

Julia Korkman gör ett fascinerande forskningsområde lättillgängligt för läsaren. Hon illustrerar med ett stort antal rättsfall, från 1600-talets häxprocesser till kända fall från senare tid, som Bodommorden och mordet på Olof Palme. Hon granskar de metoder som används i vittnesförhör och kommer med konkreta förbättringsförslag.

Minnet bär på en stor kraft, men är också svårhanterligt. För att kunna använda oss av minnets makt behöver vi förstå hur det fungerar.

Åren: Två bröder berättar av Kjell & Mårten Westö

50 självbiografiska texter

Det är hösten 1967, sen september eller tidig oktober. Jag sitter i baksätet i pappas nyanskaffade Taunus. Vi kör från Ulfsbyvägen, där vi bor, till den närliggande motorvägen Finlands första och vidare till en vårdanstalt i Veikkola några mil utanför stan. Där ute är himlen klar och hög, lövträden sprakar i rött och guld och vajar i vinden. Pappa kör fort, det gjorde han alltid. Och du finns med du också, min bror Mårten, i detta det första minnet jag har: du ligger i en bäddad korg där bredvid mig.
Ur Kjells första text I en röd Taunus (1967)

I Åren berättar bröderna Kjell och Mårten Westö om sina liv, från den tidigaste barndomen på sextiotalet fram till idag. En del minnen överlappar varandra, men lika ofta är det fråga om kompletterande berättelser från en värld i oavbruten förvandling.

Åren är femtio nedslag i bröderna Westös personliga historieskrivning. Det handlar om att vara pojke, man, författare, son, far och människa. Det handlar om hur världen sett ut, om musiken, samhället och kärleken.

Oavsett motiv är texterna djupt angelägna, och deras sammanbindande tema är tidens obevekliga gång och tillvarons ständiga föränderlighet. Vad blir kvar, vad minns vi? Kan vi dra några lärdomar av våra liv, och i så fall vilka?


2 Kommentarer

Läst i mars 2022

Antal böcker sammanlagt: 11
Recensionsexemplar: 0
Månadens bästa: Jolly Roger av Åke Gulin
Månadens sämsta: Barnens ö av P.C. Jersild
Månadens finaste omslag: Pollyanna av Eleanor H. Porter
Kommentar: En härligt brokig månad. Sammetsdiktaturen av Anna-Lena Laurén läste jag som e-bok, väldigt tänkvärd och skriven på ett lätt-tillgängligt sätt. Snudd på kåseri i berättarstilen, ett format som kändes bra för en ganska trött hjärna och tungt ämne.

Nu, imorgon! av Annika Thor hade jag läst för 10 år sedan, det var kul att återupptäcka boken. Den var lite tunnare än jag kom ihåg, men passar utmärkt för tonåringar som vill läsa om 1968 och om unga vuxna.

Åke Gulin blev det upphöjt till 3, jag fullständigt älskade Jolly Roger. Varje sida var fantastisk. Det bästa han skrivit av det jag läst hittills.

Övriga böcker var godkända, men ingen som jag riktigt kastade mig över.


0 Kommentarer