Giovannis rum – James Baldwin

Titel: Giovannis rum
Författare: James Baldwin
ISBN: 9789185191703
Sidantal: 216
Förlag:
Ruin
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2011 (original 1956)
Handling:
”David, en ung amerikan, driver runt i Paris. Han har friat till sin flickvän som rest iväg till Spanien för att tänka över sitt svar. Under en utekväll möter han den vackra och intensiva bartendern Giovanni. David flyttar in i Giovannis rum i utkanten av staden, väl medveten om det tillfälliga i deras relation. När flickvännen en dag bestämmer sig för att återvända ställs allt på sin spets.

Giovannis rum handlar om konflikten mellan individens begär och samhällets värderingar och om vad skräcken för att bryta mot konventionen kan göra med en människa. Romanen väckte starka reaktioner när den kom ut 1956 men hyllades snart som ett mästerverk av kritikerna.”

Den här moderna klassiker utspelar sig i Paris, där David blir bekant med Giovanni, en snygg bartender och sätter Davids värld i gungning. David är förlovad med Hella, men de har båda rest till olika delar av världen för att fundera på deras framtid. David och Giovanni börjar träffas, men det sker mestadels i Giovannis rum. Stämningen blir allt mer tryckt eftersom de båda vet att Hella och David ska återförenas och göra sitt beslut.

Giovannis rum blir en slags metafor för det man döljer, den man är och kanske den man vill vara. Stället där vi vistas allra längst inne. Romanen skrev på 50-talet och jag kan bara tänka mig hur många fascinerades av berättelsen då, särskilt queer-perspektivet. Jag tycker Baldwin dansar som katten kring het gröt och skriver inte saker rakt ut, jag undrar om det beror på hans författarstil eller att han inte ville/kunde skriva om att vara gay på det mer öppna sätt som vi numera är vana vid. Ur ett historiskt perspektiv tyckte jag om att läsa boken.

Även om den är tokhyllad så saknades något för mig. Ibland tyckte jag den röda tråden var ”vimsig”, ofta kände jag att jag hade missat något även om jag läst noggrant. Prosan blev helt enkelt för svävande för mig. Jag tycker ändå den har många fina kvalitéer och berättelsen går att se från många olika vinklar och vrår. David som huvudkaraktär funkar, men Giovanni blev en aning platt för mig. Han känns som en ganska stereotypisk fantasi. Mina känslor om den här boken är all over the place, den var bra och den var mindre bra, den bara inte nådde fram till mig som läsaren och persongalleriet blev för klent.

Betyg:


0 Kommentarer

If We Were Villains – M.L. Rio

Titel: If We Were Villains
Författare: M. L. Rio
ISBN: 9781785656477
Sidantal: 432
Förlag:
Titan Books
Språk:
Engelska
Format:
Pocket
Utgiven:
2009 (original
Handling:
”Oliver Marks has just served ten years for a murder he may or may not have committed. On the day of his release, he is greeted by the detective who put him in prison. Detective Colborne is retiring, and he wants to know what really happened a decade before.

As a young actor at an elite conservatory, Oliver noticed that his talented classmates seem to play the same characters onstage and off – villain, hero, temptress – though he was always a supporting role. But when the teachers change the casting, a good-natured rivalry turns ugly, and the plays spill dangerously over into real life.

When tragedy strikes, one of the seven friends is found dead. The rest face their greatest acting challenge yet: convincing the police, and themselves, that they are blameless…”

Dark Academia-böcker har trendat på sistone och jag tycker det är kul! Först och främst älskar jag Donna Tartts Den hemliga historien, vilken jag anser vara Dark Academia-boken #1. Varför ska man, som i If We Were Villains lägga med den boken som en blurb på omslaget? Det skapar så fel förväntningar. Ingen författare och ingen bok borde få jämföras med Tartt, det kan bara bli fel på läsarens förväntningar.

Jag började läsa den här utan att ha en aning om handlingen, annat än att det verkar vara en slags mord-gåta i en privatskola. Jag hade ingen aning om att allt skulle handla om Shakespeare! Och då menar jag att 50% av boken är Shakespeare, vilket är alldeles för mycket. De som älskar Shakespeare kommer ha väldigt kul med den här boken men jag tyckte det var tråkigt att läsa sida upp och sida ner där gänget övar sina Shakespeare-pjäser. Våra sju huvudkaraktärer studerar nämligen teater på den fina privatskolan Dellecher. Men de studerar endast Shakespeare. Vilket låter absolut galet. Visst, de övar sin koreografi på scenen, har konstiga lärare som lär dem mer eller mindre viktiga saker men all teater de utför är Shakespeare. Den här detaljen känns absolut inte trovärdig och något som författaren själv drömmer om. I sin egen bok får man förstås hitta på hur man själv vill…

Det finns slående likheter mellan IWWV och Den hemliga historien. Samma antal huvudpersoner, privatskola, droger, alkohol och vuxna som antingen struntar i vad de sysslar med eller håller dem i ett järngrepp. Jag gillade inte riktigt att det fanns så många likheter, för mig blev boken som en salig röra av verk jag tidigare läst.

Vi följer Oliver, som i nutid avtjänat sitt fängelsestraff på 10 år för ett mord han kanske eller kanske inte begick. Sedan får vi följa honom tillbaka i tiden när han berättar för detektiven som burade in honom för 10 år sedan om hur allt egentligen gick till.
Spänningarna inom den lilla teatergruppen ökar och en av de sju medlemmarna dör. Därefter blir stämningen i gruppen ännu värre. Ingen vet vem som är skyldig och på ett vis är de alla lite skyldiga. Mer om det får ni själva läsa. Det som störde mig så mycket med boken är att karaktärerna beter sig som 12-åringar som inte kan kontrollera sina känslor och agerar så omoget hela tiden, men ändå dricker öl på en lokal pub. Jag fick inte klart för mig hur gamla de förväntas vara.

Karaktärerna känns som karikatyrer, de är överdrivna och melodramatiska. Shakespeare upp över halsen, de till och med pratar med varandra genom att säga rader ur Shakespeare hela tiden. Jag hävdar att ingen pratar så påriktigt. Det blev väldigt cheesy och ansträngt. Boken har ändå ett ganska bra driv om man orkar igenom all Shakespeare och jag kunde uppskatta stämningen bitvis. I övrigt så är den här så blek i jämförelse med mycket annan härlig Dark Academia som finns där ute.

Betyg:


0 Kommentarer

Mot San Fransisco – Clara Clementine Eliasson

Titel: Mot San Fransisco
Författare: Clara Clementine Eliasson
ISBN: 9789189051331
Sidantal: 316
Förlag:
Romanus & Selling
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2020
Handling:
”1978 Julie bor i en instängd förort till San Diego. Natten då B knackar på hennes fönster släpper hon in doften från akacieträd, rusiga cykelturer och kyssar med smak av kanel, whisky och salt. Men också döda fåglar, vapen och män med smutsiga hårda händer.

När B 40 år senare försvinner från sin anstalt kommer Julies minnen tillbaka från sommaren när B tog med henne på en hämningslös road trip där gränserna var farligt dunkla. Kommer B att hitta Julie den här gången?

I Clara Clementine Eliassons debutroman Mot San Francisco är urtvättade nattlinnen lika levande som den första kärleken och citrusträd som blommar vildsint om vårarna. Det är en kristallklar och poetisk kärleksroman, löst baserad på Brenda Ann Spencer, och den ökända skolskjutningen i San Diego 1979″

Om vi börjar med omslaget; otroligt snyggt och lätt att minnas! Jag såg den här debuten lite överallt och bestämde mig för att ge den ett försök då den delvis utspelar sig i slutet på 70-talet.

Dofter och smaker är en av bokens viktigaste byggstenar då det kommer till stämning. Ibland blir det snudd på för mycket, författaren har ansträngt sig för att få den rätta känslan så mycket att det nästan känns krystat. Men å andra sidan tycker jag dofter och smaker är något av det bästa som finns att läsa om. Språket är drömskt och poetiskt, vilket verkar vara en vattendelar bladn läsarna. Mig föll det i smaken!

Berättelsen ska ha inspirerats av en skolskjutning i San Diego 1979, något som märks i boken men som inte tar särskilt mycket plats. Jag tycker det var bra eftersom jag inte egentligen är särskilt intresserad av att ”gå in i huvudet” på en skolskjutare. Däremot var jag intresserad av Julie och hennes vänskap med ”B” (skolskjutaren) och det var ett spänningsmoment som höll mig intresserad av berättelsen; hur deras vänskap bildas och vilka saker det är som driver ”B” till att göra det hon gör.

Det är också en mörk roman med vissa tunga ämnen. Det som jag tycker författaren verkligen lyckas med är att beröra många olika ämnen men inte riktigt gå in djupare på saker eller bara visa vissa glimtar av det. Ibland när man tänker på boken efteråt känns den som en dröm, jag försöker fånga olika delar av den men de bara glider ifrån mig. Det är den stämningen som författaren framkallade boken igenom och jag tycker det är ganska häftigt.

Ibland är tempot för långsamt och då kände jag mig lite otålig. Det var också meningen, men jag tror den hade vunnit lite på att ibland ta en snabbare vändning i vissa kapitel. En strålande debut oavsett, som inte lämnar någon oberörd! Julie och ”B” stannar i mitt minne som två komplexa och intressanta karaktärer, som är långt ifrån perfekta.

Betyg:


0 Kommentarer

Senare – Stephen King

Titel: Senare
Originalets titel: Later
Författare: Stephen King
ISBN: 9789100188535
Sidantal: 266
Förlag:
Albert Bonniers förlag
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2021
Handling:
”Ibland betyder ”växa upp” att du måste möta dina demoner. Jamie Conklin, son till en ensamstående, hårt arbetande mor, vill bara ha en vanlig och normal barndom. Men Jamie är inte ett vanligt barn – han ser vad ingen annan kan se och vet saker som ingen annan kan veta. Och priset han får betala för att hjälpa polisen jaga en mördare från andra sidan graven är högre än han någonsin kunnat föreställa sig.”

Nu var förväntningarna höga! Stephen King skildrar ett barn som kan se och prata med döda – som gjort för att vara en riktig bladvändare. Men vad hände?

Stephen Kings författarspråk är kännspakt, jag har läst så många böcker av honom nu att jag lätt känner igen hans ”röst”. Det flyter på bra och de har alla morbida och groteska detaljer som de brukar. Huvudkaraktären Jamie är bara ett barn, så boken berättas genom barnets röst. Jag tycker det är ett klurigt sätt att berätta en historia eftersom jag anser att författaren beskriver barnets tankar och handlingar som mycket äldre än vad barnet egentligen är. Så blev det här också – ingen total katastrof men inte helt trovärdigt alla gånger.

Så här långt är jag okej med boken även om det startar lite svajigt. Kapitlen är korta, ibland bara på ett par sidor. Den detaljen störde mig lite, mycket av bokens upplägg kändes så krystat. Som om den tryckts för att passa en viss typ av läsare: den stora massan. De som vill ha ganska korta böcker, med få karaktärer, korta kapitel och rapp handling. Stephen King brukar tvärtom vara en mästare på att svira ut i kanterna med långa kapitel och ibland nödvändiga/mindre nödvändiga sidospår. Jag läste sedan på lite om romanen och det visade sig att Later skapats för ett förlag som fokuserar på pulp fiction. Kanske det var perfekt i det upplägget, för det förlaget. Den här detaljer framkommer givetvis inte i de översatta utgåvorna.

Jag tyckte inte alls om omslaget. Det engelska omslaget på Later var betydligt bättre och definitivt ett pulp fiction omslag.

Jag kan inte sätta fingret på exakt vad det var som inte gjorde att romanen inte fungerade för mig. Få karaktärer, väldigt simpelt och rent ut sagt tråkigt språk. De få plot twist som dök upp på vägen var väldigt konstiga och det kändes som om King skrivit den här romanen på en eftermiddag. Spänningsmomenten föll platt och hela storyn var allt för tunn. Vill ni läsa något bra av Stephen King så ska ni plocka upp 22/11/1963 som är en av mina favoritböcker!

Tidigare läst av författaren:

Tidigare läst av författaren:
The Shining
22/11 1963
Dolores Claiborne
Dimman
Mr. Mercedes
Köplust
Geralds lek

Betyg:


0 Kommentarer

Läst i augusti 2021

Antal böcker sammanlagt: 13
På svenska: 12
På engelska: 1
Antal sidor: 3, 302 sidor
Recensionsexemplar: 0
E-böcker: 0
Månadens bästa: Fåglarna och andra noveller av Daphne du Maurier.
Månadens sämsta: Ariel av Sylvia Plath
Månadens finaste omslag: Sabrina the Teenage Witch 2 av Tania Del Rio
Månadens lästa klassiker: Anna Karenina av Leo Tolstoj, Spöket på Canterville av Oscar Wilde, Eugen Onegin av Alexandr Pusjkin samt Fåglarna och andra noveller av Daphne du Maurier (modern klassiker)
Kommentar: Jag tycker det var en bra läsmånad. Jag hinner inte skriva recensioner i takt med läsningen, så tyvärr kommer många att bli oskrivna. När jag har tid över ska jag försöka skriva ner lite om någon av augustis böcker!

Anna Karenina fick sitt slut, det var den längsta bok jag läst på något år nu (900+ sidor). Jag gjorde tre omläsningar (Sabrina, Saxat ur Starlet och Deras ryggar luktade så gott), serieromaner är det bästa att köpa eftersom de är lätta att läsa om! Deras ryggar luktade så gott är fortfarande en av de bästa böcker jag någonsin läst.

En annan fullpott blev Fåglarna och andra noveller som jag hunnit skriva en recension om. Så himla bra!

Jag inledde också min läsning av Jolly-böckerna jag har hemma och de är förvånansvärt roliga. Läsning är som bäst när man får läsa precis det man känner för.


0 Kommentarer

Hokus Pokus 3 – Den magiska kojan – Fabian Göranson

Titel: Hokus Pokus 3 – Den magiska kojan
Serie: Hokus Pokus #3
Författare: Fabian Göranson
ISBN: 9789177751809
Förlag:
Galago
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2021
Handling:
”Tredje delen i Galagos succéserie för barn! Den magiska kojan kommer lagom till skolstart. Återigen möter vi Ida, hennes infallsrika kompis Ester, den mycket säregna läraren Greta Borg, de snorkiga trillingarna och alla andra personligheter i klassen!  

I Den magiska kojan bygger Ida och Ester kojan som de började planera i boken De tre paddorna. Allt fler klasskamrater upptäcker vad de håller på med, och kräver att få vara med. Till slut är de ett helt gäng, inklusive trillingarna, som är med och bygger på kojan. De övertalar Ida att förbättra kojan med magi, och när hon gör det börjar saker och ting verkligen gå över styr.

Nu får vi följa den lilla häxan Ida på nya äventyr! Ida och hennes kompis Ester vill bygga en koja i skogen. Det är mysigt och roligt, men plötsligt börjar allt fler från klassen dyka upp. Värst av allt; trillingarna som alltid skvallrar om allt får också reda på om kojan! Nu vill alla att Ida ska använda sig av magi för att göra kojan bättre och Ida kan inte stå emot. Men hur kommer det att gå?

Illustrationerna är trevliga och har ganska mörka nyanser, det gör att Fabian Göransons stil alltid är lätt att känna igen. Jag tycker om att författaren kan blanda allvar och skoj utan att skriva läsaren på näsan.

Boken passar perfekt för 6-9-åringar men kan givetvis läsas av vem som helst. Läs också de tidigare böckerna i serien, där vi får veta hur Ida fick sin magiska hatt och hur hon blev vän med Ester!

Tack till Galago för recensionsexemplaret!

Tidigare läst av författaren:

Betyg:

.”


0 Kommentarer