Giovannis rum – James Baldwin

Titel: Giovannis rum
Författare: James Baldwin
ISBN: 9789185191703
Sidantal: 216
Förlag:
Ruin
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2011 (original 1956)
Handling:
”David, en ung amerikan, driver runt i Paris. Han har friat till sin flickvän som rest iväg till Spanien för att tänka över sitt svar. Under en utekväll möter han den vackra och intensiva bartendern Giovanni. David flyttar in i Giovannis rum i utkanten av staden, väl medveten om det tillfälliga i deras relation. När flickvännen en dag bestämmer sig för att återvända ställs allt på sin spets.

Giovannis rum handlar om konflikten mellan individens begär och samhällets värderingar och om vad skräcken för att bryta mot konventionen kan göra med en människa. Romanen väckte starka reaktioner när den kom ut 1956 men hyllades snart som ett mästerverk av kritikerna.”

Den här moderna klassiker utspelar sig i Paris, där David blir bekant med Giovanni, en snygg bartender och sätter Davids värld i gungning. David är förlovad med Hella, men de har båda rest till olika delar av världen för att fundera på deras framtid. David och Giovanni börjar träffas, men det sker mestadels i Giovannis rum. Stämningen blir allt mer tryckt eftersom de båda vet att Hella och David ska återförenas och göra sitt beslut.

Giovannis rum blir en slags metafor för det man döljer, den man är och kanske den man vill vara. Stället där vi vistas allra längst inne. Romanen skrev på 50-talet och jag kan bara tänka mig hur många fascinerades av berättelsen då, särskilt queer-perspektivet. Jag tycker Baldwin dansar som katten kring het gröt och skriver inte saker rakt ut, jag undrar om det beror på hans författarstil eller att han inte ville/kunde skriva om att vara gay på det mer öppna sätt som vi numera är vana vid. Ur ett historiskt perspektiv tyckte jag om att läsa boken.

Även om den är tokhyllad så saknades något för mig. Ibland tyckte jag den röda tråden var ”vimsig”, ofta kände jag att jag hade missat något även om jag läst noggrant. Prosan blev helt enkelt för svävande för mig. Jag tycker ändå den har många fina kvalitéer och berättelsen går att se från många olika vinklar och vrår. David som huvudkaraktär funkar, men Giovanni blev en aning platt för mig. Han känns som en ganska stereotypisk fantasi. Mina känslor om den här boken är all over the place, den var bra och den var mindre bra, den bara inte nådde fram till mig som läsaren och persongalleriet blev för klent.

Betyg:


Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *