Liftarens guide till galaxen (del 1) – Douglas Adams

Titel: Liftarens guide till galaxen (del 1)
Författare: Douglas Adams
ISBN: 9789176433690
Sidantal: 169
Förlag:
Månpocket
Språk:
Svenska
Format:
Pocket
Utgiven:
2005 (1979)
Handling:
“Långt ute på kanten av det aldrig kartlagda bakvattnet till den gudsförgätna änden av västra spiralarmen av vår galax finns en liten gul sol som ingen någonsin tagit notis om.
På tre minuter går jorden under och den brittiske undersåten Arthur Dent är den ende överlevande. Tillsammans med utomjordingen Ford Prefect forslas han ut i rymden.”

Månadens klassiker för juni 2021. Jag hade ganska höga förväntningar på den här. Till och med så höga att jag tänkte plöja igenom alla fem delar på ca. 800 sidor. Men så blev det inte. Efter första delen kände jag bara ett stort nope!

Jag vet inte om handlingen behöver närmare presenteras, de flesta känner till den från förut. Och vad kan man ens säga? Enligt mig är den här boken bara rörig. Det finns en röd tråd i Arthur Dent, en människa som hamnar ut i rymden med en utomjordning. Men Arthur är en platt karaktär, egentligen uppfattar jag att han har ringa syfte i berättelsen. Mest vill Adams slänga in en massa stojigheter i berättelsen, vilket han också gör utan att beakta någon storyline. Snabbt slängs karaktärer hit och dit, landskap beskrivs och planeter besöks, hans fantasi skenar iväg från det ena till det andra. Samtidigt som han vill vara rolig och göra parodi på sci-fi. Nej, för mig blev allt en enda soppa.

Jag kan ändå förstå storheten i boken. Speciellt för de inbitna sci-fi-fantaser som läst mycket i genren. Jag tror man på ett annat vis förstår humorn i den. För mig blev alla tvära kast lite för mycket. Jag “förstår” humorn men jag såg inte det lustiga i den. Babelfiskar i örat, handdukar som vapen och siffran 47. Jaha?

Det var också en bookstagrammer som sa att man behöver läsa flera delar för att verkligen förstå berättelsen, så mitt ogillande kanske ligger i att jag stannade vid en del. Men livet är för kort att kämpa igenom böcker som man egentligen inte är intresserad av. On to the next!

Betyg:

.”


0 Kommentarer

Akta er killar här kommer gud och hon är jävligt förbannad – Linda Skugge

Titel: Akta er killar här kommer gud och hon är jävligt förbannad
Författare: Linda Skugge
ISBN: 9789164201003
Sidantal: 280
Förlag:
Piratförlaget
Språk:
Svenska
Format:
Pocket
Utgiven:
2003
Handling:
“”Hur kan man INTE älska sina barn? Vad är det för störning som gör att man INTE kramar och pussar sina barn och säger att man älskar dem och att de är bra och att man alltid alltid alltid kommer att stötta dem och ta hand om dem? Jag fattar det inte.”

Med skarp iakttagelseförmåga, med oräddhet och ett språk som biter kräver Linda villkorslös kärlek för alla barn. Hon ger oss lektioner i feminism, argumenterar för rätten till kejsarsnitt, resonerar kring abort, porr, föräldraförsäkring och andra ständigt aktuella ämnen. Linda Skugge har förmågan att vara skitförbannad och rolig på en gång – det visar hon tydligt i “Akta er killa här kommer gud och hon är jävligt förbannad”, ett urval av Lindas samlade krönikor mellan åren 1998 och 2001.

Den här boken minns jag från tidigt 00-tal, även om jag själv inte var så gammal. Kanske var det något med omslaget och titeln som var minnesvärt. Jag har inte läst någonting av Linda Skugge tidigare och är helt obekant med henne som person. Jag hade med andra ord ingen aning vad jag gav mig in på.

Det här är en svår bok att recensera. Jag minns inte att jag recenserat krönikesamlingar tidigare. För dryga 8-10 år sedan läste jag Marian Keys Under täcket och Tankar från sängkanten men jag skrev inte recensioner på den tiden. Jag minns att jag gillade formatet, det är lättlästare än noveller och ofta ganska roliga anekdoter och tankegångar. Därför var jag väldigt nyfiken på Skugges bok.

Jag visste att det skulle finnas ett feministiskt tema. Jag anade också att boken var ganska upprörande och/eller revolutionerande för speciellt unga kvinnor i början av 00-talet. Linda Skugge skrev krönikorna för Expressen och många gånger under bokens gång kommer jag på mig själv att undra vad jag som 20-åring skulle ha tänkt och tyckt om jag läst dem då när de va färska, i en tid då feminismen var annorlunda än idag. Dock har vissa saker inte ändrat på 20 år, saker som Skugge skriver om är ämnen som än idag är precis lika aktuella. Sorgligt men sant.
Jag undrar också vad Skugge själv tänker om sina krönikor från den här tiden. Står hon bakom dem fortfarande, eller kanske bara vissa?

Om krönikorna varit längre än de var (ca 2 sidor) så skulle jag nog baxnat. Det är intensiva texter, ofta en aning oredigerade kan jag tycka. Skugge använder mycket CAPS LOCK när hon vill POÄNGTERA saker. Det känns barnsligt och oprofessionellt, det ska väl gå att få fram poänger utan att alltid skriva ord med versaler, som om läsaren inte annars förstår. På ett vis blir också hennes stil på krönikorna ganska arga, och ja, hon var ofta arg. Det var ganska kul att läsa, speciellt då man höll med om textens innehåll. “Ja, precis sådär är det”. Härligt att man ryter ifrån.

Men andra texter hade jag svårt med. MYCKET (see what I did there?) svårt med. Det känns ibland som ett dagboksformat där en människa häller ur sig saker precis hur som helst, utan att bry sig om vem som läser det. Kanske var det just den typen av texter som Expressen ville ha, de lockar läsare. “Vad ska Skugge skriva om idag då?”. Men jag vet inte vad man får ut av att smutskasta personer på det sätt som Skugge gör, t.ex. Charlotte Nilssons sminkning. Nu råkar jag faktiskt komma ihåg Nilssons läppar som hade en gnutta för mycket läppenna för min smak, men är det hela världen? Är det verkligen så provocerande? Eller ville Skugge bara utmana oss i vårt sätt att tänka på kvinnor och om sminkningar?

Nej, jag kan inte rekommendera boken. Det finns kanske ett visst historiskt perspektiv i den om man tittar på vad som hänt sedan dess och att Skugge var före sin tid med mycket av vad hon skrev. Men den feminist hon ansågs sig vara då är inte den typen av feminist jag själv känner igen mig i. Det är mycket skuldbeläggande, ilska och fingerpekande. Det ska uppfattas som “roligt” också. Jag tyckte inte en enda krönika var rolig. Hon är arg, men också många gånger med all rätt. Det är inte alltid jag är intresserad bara. Det här är en människas tankar bland många. Det var ganska tungt att läsa hela boken faktiskt.

Betyg:


0 Kommentarer

Beautiful Creatures – Kami Garcia, Margaret Stohl

Titel: Beautiful Creatures
Författare: Kami Garcia, Margaret Stohl
ISBN: 9789155258986
Sidantal: 528
Förlag:
Bokförlaget Semic
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2013 (original 2009)
Handling:
“En förbannelse, ett val, två öden … När sextonårige Ethan möter den nya mystiska tjejen Lena, inflyttad till det lilla sydstatssamhället Gatlin, slår det gnistor. Hennes gröna ögon, mörka hår och gåtfulla personlighet fascinerar Ethan. De dras obevekligt till varandra, men deras kärlek är farlig och hotar att avslöja mörka hemligheter ur det förflutna.

När Lena fyller sexton år kommer hon att förändras. En okänd värld av magi väntar på att slå klorna i henne. Hennes krafter håller på att vakna, och hennes kärlek till Ethan kan inte få fortsätta … Men Ethan är beredd att göra vad som helst för att inte förlora Lena. Han tänker inte ge upp”

Ett spontanlån från biblioteket. Jag kände mig lite sugen på en riktig YA-smällkaramell med magi och romantik, helst i stil med Twilight-sagan. Det här var ju ganska nära. Var det en bra bok då?

Ethan är den typiska sportfånen i en småstad där alla känner alla. Det finns dock en familj som inte är accepterad och farbrodern i huset anses vara “galen” och suspekt på alla vis. Hans brorsdotter Lena flyttar in hos honom och försöker få en normal tillvaro i skolan. Tyvärr är varken skolans elever eller föräldrarna särskilt vänligt inställda till Lena och hennes familj. Ethan märker att han kan kommunicera med Lena genom tankar och drömmar, vilket leder till att de omöjligt kan vara ifrån varandra. Ethan lär känna Lena och hennes familj, som öppnar en helt ny värld för honom.

Jag tycker temat i boken är bra. Visst är karaktärerna sådär typiskt tonårssaktiga och såklart skulle Ethan vara en sportfåne och Lena en svartklädd “mystisk” tjej. Själva stommen i berättelsen bär inget nytt. Vissa aspeketer med magin tyckte jag var intressanta och inte helt kopierade. Det fanns någon sorts mysfaktor i berättelsen samt en mörk, lite halloween-aktig, stämning som jag tyckte lyfte boken.

Om jag bortser från alla klyschor och vissa fåniga steg i händelseutvecklingen så var boken faktiskt helt okej! Ganska klassisk YA-från tidigt 2010-tal då många böcker var i den här stilen. Dock är den för lång, vissa scener var på tok för långsamma och utdragna. Jag föredrar YA-litteratur som är lite mer kompakt och driven berättarmässigt.

Betyg:


0 Kommentarer

1984 – George Orwell

Titel: 1984
Författare: George Orwell
ISBN: Min utgåva hade inget ISBN trots att ISBN användes på 80-talet (fy skäms)
Sidantal: 283
Förlag:
Bra böcker
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
1984 (original 1949)
Handling:
“Om den ständigt pågående striden mellan de tre staterna Eurasien, Ostasien och Oceanien. Kriget upphör aldrig men konstellationerna ändras fortlöpande. Via den ständigt vakande teleskärmen hålls invånarna uppdaterade om vem som är fienden för dagen. Överallt i Flygbas Ett, som tidigare hette England, möter man bilden av Storebror, Oceaniens ledare. Han och partiets valspråk är: Krig är fred Frihet är slaveri Okunnighet är styrka.”

Månadens klassiker för maj 2021. Jag har sneglat på den här i hyllan otaliga gånger men nu fick det bli dags. Jag blev nog ganska besviken. Baksidetexten är kort, och mer behöver man inte veta före man börjar. Jag visste ingenting om boken då jag började läsa.

Winston Smith bor i Flygbas Ett, Oceanien. Han jobbar, lever och andas i ett samhälle som är smutsigt, sönderbombat och fattigt. Landets ledare, Storebror, är en mystisk figur som ser allt och alla, men som ingen av medborgarna ser, annat än på bild. Hur gammal Storebror är och vem han egentligen är, vet ingen. Men alla vet bättre än att ifrågasätta det hela. Huvudsaken är att man följer det som ska göras och egna tankar och åsikter ska utplånas. Winston känner instinktivt på sig att det kunde finnas ett bättre liv utanför det här, men han är säker på att han är ensam i sina tankar.

Visst märks det att Orwell skrev boken i efterdyningarna av andra världskriget. Mycket från nazism och fascism lyser igenom i boken, det finns en slags krigsanda som jag inte tror författare idag kunde ha skapat lika trovärdigt som Orwell gjorde. Berättelsen börjar bra, det är spännande och man har ingen aning om vad som ska hända. Bokens tredje del tråkade ut mig, exakt varför kan jag såklart inte skriva p.g.a. spoilers.

Jag tycker den här boken har något extra, och jag förstår att den var en föregångare för genren under den tidsperiod som den utkom. Intressanta tankelekar! Men Orwell blir lite för självgod och börjar istället mala på in i minsta detalj (ni vet, Goldsteins bok…) om Oceaninen, dess krig och dess samhällsbygge. Det blir för fanatiskt och framför allt ointressant. Jag tror boken idag skulle ha gjorts mera kompakt och skippat onödiga detaljer som inte bidrar till storyn. Visst är det ändå intressant med “Storebror”, som ganska långt påminner om den värld vi har idag, även om inte det sker via “teleskärmar” som Orwell hittade på. Ganska nära ändå. Känslan av att vi alltid är övervakade på ett sätt eller annat slog ju in.

Visst är jag glad att jag läste den. Jag minns den rätt så bra efteråt. Men det fanns massor att förbättra i den. Ett vinnande koncept som föll på målsnöret.

Betyg:


0 Kommentarer

Athena: Det är aldrig för sent! – Elin Ek

Titel: Athena: Det är aldrig för sent!
Serie: Athena #4
Författare: Elin Ek
ISBN: Kartonnage: 9789179751487, e-bok: 9789179755522
Sidantal: 180
Förlag:
Bonnier Carlsen
Språk:
Svenska
Format:
E-bok
Utgiven:
2021
Handling:
“Det är nu det händer. Athena börjar i 7b. Första dagen i skolan är Ronja så nervös att hon är alldeles blek i ansiktet. Men inte Athena. Hon känner glädje och pirr och julaftonskänsla!
Förutom det underbara med att börja i högstadiet händer två fantastiska saker till i Athenas liv: att fylla 13 år och att Yousef blir mer än en nästbästis…
Den här hösten möter Rädda-Jorden-Klubben sin största utmaning hittills: Hur får man 1,6 miljoner gamlingar i Sverige att sluta dega på ålderdomshem och istället blir klimataktivister?
RJK chockas över att deras pensionärskompisar på Russingården tvingas titta på en tjock-teve med bara tre kanaler i ett varmdammigt allrum! Inte konstigt att de verkar apatiska – de har såklart supertråkigt!
Här måste fixas wi-fi, nya kanalpaket och minst ett dataspel! Men hur gör man det när kommunen inte vill betala?
Och vad händer med Sven och Monica som varit gifta i 50 år och riskerar att tvingas isär? Kan RJK stoppa det? Vilken tur att Athena är döpt efter den grekiska krigs- och kunskapsgudinnan – för här behövs både briljanta idéer och stridslystnad!”

Den fjärde boken om den härliga Athena! Jag älskar den här serien och jag vet att jag skulle älskat den som yngre också. Allt tack vare den fantastiske Elin Ek. Finns det någon som är bättre på att fånga andan av en 13-åring än hon? Nix!

Jag gillar att bokserien följer samma karaktärer och att de håller fast vid sin Rädda Jorden-klubb. Deras vänskap och samhörighet är inspirerande att läsa om. Jag minns hur böcker på 90-talet alltid bara hade tjejer i sina klubbar, i RJK är de både flickor och pojkar. Elin Ek fångar på ett tidsenligt sätt en ungdomlig och humoristisk anda som råder i alla fyra böckerna.

Athena som huvudkaraktär är rolig och påhittig, jag skulle nog som yngre blivit väldigt inspirerad av Athena. Det tycker jag är bokseriens styrka. Det är en viss ton som bara Elin Ek kan ha i böcker. Jag nästan hör “Grynet” ibland (Elin Eks karaktär i tv-programmet “Grynets show” från tidiga 00-talet).

Visst blir det nästan lite för perfekt med ett gäng ungdomar som vill hjälpa åldringar OCH rädda klimatet. Men det är okej för min del, inspiration och förebilder är viktigt. Läsvärt som verkligen kan rekommenderas!

Tidigare läst av författaren:

Betyg:


0 Kommentarer

Vi minns 40-talet – en nostalgitripp – Andreas Nyberg

Titel: Vi minns 40-talet: en nostalgitripp
Författare: Andreas Nyberg
ISBN: 9789179032463
Sidantal: 246
Förlag:
Lind & Co
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2021
Handling:
“Med landsfadern Per Albin Hanssons ord ”Sveriges beredskap är god” ekande i öronen tog vi steget in i ett 1940-tal i skuggan av andra världskriget. Svenskarna handlade med ransoneringskort, drack kaffesurrogat och körde bilar med gengasaggregat.
Revyförfattaren Karl Gerhard och tidningsmannen Torgny Segerstedt tycktes vara de enda som öppet vågade kritisera Nazityskland. I Hollywood gjorde ikonen Greta Garbo sin sista film, medan Ingrid Bergman slog igenom med Casablanca. Astrid Lindgren blev känd för böckerna om Pippi Långstrump och Vilhelm Moberg skrev nationaleposet Utvandrarna.
Medeldistanslöparen Gunder Hägg satte inte mindre än 15 individuella världsrekord. Det svenska fotbollslandslaget tog OS-guld och hade en otrolig framgångsperiod. Tre av spelarna gjorde succé i italienska AC Milan under benämningen Gre-No-Li.
Efter andra världskrigets slut inleddes statsminister Tage Erlanders långa bana och den ekonomiska framgångsperioden, rekordåren.”

Den här boken är första delen i en serie om Svergies kultur och samhälle, en återblick till vilka saker som format Sverige och framför allt uppbyggnaden av folkhemmet och välfärden.

1940-talet är ett historiskt viktigt årtioende, tyvärr mycket präglat av krig. De saker jag läser om; ransoering av förnödenheter, fattigdom, andra världskriget, vinterkriget här i Finland, musik och film känns otroligt avlägset, ändå är det bara 80 år sedan. Inte ens hundra år har förflutit sedan allt detta hände. Människor som upplevt 40-talet lever ännu. Jag tycker det är viktigt att våga titta i backspegeln och förstå varifrån vi har kommit för att förstå världen idag.

Sport på 1940-talet – inte min grej. Sport överlag hör inte till mina intressen och framför allt inte svensk sport. Men jag tycker sport-kapitel ska höra till böcker som den här; det ska finnas lite av varje, vilket det gör. Det intressantaste kapitlet var litteraturkapitlet. Jag visste väldigt lite om litteratur från den här tidsperioden och fick mycket tips. Jag gillade att det fanns listor på tips på både musik och film att förkovra sig i. Här kommer några utvalda tips från boken:

Svenska filmer:
Swing it, magistern! (1940)
Vårat gäng (1942)
Vi hemslavinnor (1942)
Barnen från Frostmofjället (1945)

Utländska filmer:
Borta med vinden (svensk premiär 1941)
Rebecca (1940)
Casablanca (1942)
Repet (1948)
Sierra Madres skatt (1948)

Jag har sett några filmer från 1940-talet, bland annat Rebecca och Casablanca (Repet ska jag se snart) och jag tycker de är otroligt välgjorda. Överlag älskar jag gamla filmer, speciellt regissören Alfred Hitchcock som gjorde många filmer under 1940-1960 talet.

Litteraturtips då? Här kommer några utvalda boktips för den som vill kasta sig in i en bok skriven under 40-talet:

Svenska böcker:
Kallocain av Karin Boye (1940)
Brandliljor av Moa Martinson (1941)
Farlig fåfänga av Stieg Trenter (1944)
Ture Sventon, privatdetektiv av Åke Holmberg (1948)
Utvandrarna av Vilhelm Moberg (1949)

Det märks ännu att författaryrket ännu dominerades av män, jag plockade ut de enda två kvinnorna som fanns på listan.

Utländska böcker:
Och så var de bara en av Agatha Christie (utgiven i Sverige 1940)
Vredens druvor av John Steinbeck (utgiven i Sverige 1941)
Klockan klämtar för dig av Ernest Hemmingway (1940)
Djurfarmen (1945) och 1984 (1949) av George Orwell
Småtrollen och den stora översvämningen (1945), följt av Trollkarlens hatt (1948) av Tove Jansson
Det andra könet av Simone de Beauvoir (1949)

Vi minns 40-talet är en lättläst bok som tar upp allt det historiskt väsentliga, utan att vara tungläst. En bok att ge bort, en bok att läsa själv och perfekt att ha i hyllan för att bläddra i emellanåt. Jag ser redan framemot att läsa om 50-talet, och framförallt 60-talet som är mitt favorit årtioende.

Tack till Lind & Co för recensionsexemplaret!

Betyg:


0 Kommentarer

Att överleva en sommar – Camilla Prell-Weichl

Titel: Att överleva en sommar
Författare: Camill Prell-Weichl
ISBN: 9789127173064
Sidantal: 223
Förlag:
Weyler förlag
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2021
Handling:
“Det finns ett låst rum på bottenvåningen där Michelle inte får gå in. Hon får inte heller gå genom skogen upp till tjärnen, det är jättefarligt, säger Irma.

Men varför skulle hon? Det finns så mycket att njuta av i huset där Michelle ska tillbringa hela sommaren när mamma är sjuk. Nybakta kakor och djupröd hallonsaft. En mjuk hammock mitt i trädgården där man kan slumra till. Och hela tiden står Irma där i sin blommiga klänning och ägnar henne ett intensivt, nästan maniskt intresse.

Att överleva en sommar är ett starkt och suggestivt kammarspel om ett barn, en sommar och ett hus där något inte är som det ska.”

Jag är svag för riktigt bra sommarskildringar – den här boken hör definitivt dit. Den här sommaren känns kvav och mystisk, beskriven ur ett barns perspektiv. Michelle måste på grund av familjeomständigheter bo en sommar hos Irma och Henrik ute på landet. Michelle känner inte dem, men Irma gör allt för att få Michelle att trivas, främst genom kopiösa mängder mat och sötsaker. Efter ett tag börjar Michelle trivas, men lika snabbt svänger det igen. Att vara borta från sin familj och stämningen hos Irma och Henrik kan vara tryckande. Den förvirrande känslan hos ett barn som på olika sätt är utsatt är mästerligt skildrad.

Du behöver inte veta destu mera om handlingen – bara läs. Jag gillade att det fanns ett litet mysterium, jag älskade alla matdetaljer (mat i böcker är nästan som att äta själv) och Michelle har den trovärdigaste rösten jag hört av ett barns berättelse. Miljöbeskrivningarna är vackra men ändå blir jag som läsare obehag till mods vid flera tillfällen – precis vad författaren velat. Det känns som en nostalgisk sommar, även om tidseran inte närmare specificeras.

En fantastisk debut som behöver läsas denna sommar!

Tack till Weyler förlag för recensionsexemplaret!

Betyg:


En kommentar

Niceville – Kathryn Stockett

Titel: Niceville
Författare: Kathryn Stockett
ISBN: 9789170018718
Sidantal: 471
Förlag:
Månpocket
Språk:
Svenska
Format:
Pocket
Utgiven:
2011
Handling:
“När societetsflickan Skeeter återvänder till hemstaden Jackson i Mississippi efter avslutade universitetsstudier, faller hon tillbaka i sitt gamla liv med bridgespel, tennis och välgörenhetsbaler. Men något hos henne har förändrats; hon vill mer och ser nu annorlunda på tillvaron. Hon drömmer om att bli författare och får så småningom ett jobb på lokaltidningen.

Genom sitt arbete får hon kontakt med den svarta hemhjälpen Aibileen, som har förlorat sin ende son men uppfostrat och älskat sjutton vita barn. Deras möte blir början på en udda och också farlig vänskap.

Tillsammans med en annan svart hemhjälp – den egensinniga och smarta Minny – bestämmer sig Skeeter och Aibileen för att skriva en bok som skildrar verkligheten i staden som de kallar Niceville. De skriver om hur de svarta har förnedrats och diskriminerats. Men också om deras drömmar, längtan och hopp. Arbetet med boken kommer att förändra deras liv för all framtid..”
.

Den här har jag tänkt läsa i flera år, det har även kommit en film baserat på boken som gjorde stor succé år 2011. Nu efter att ha läst boken ser jag gärna filmen.

The Help, 2011

Jag anade att Niceville skulle få en full femma i betyg av mig, och alla mina förväntningar uppfylldes. För det första älskar jag tidsperioden, tidigt 60-tal. Vi får läsa om tre olika kvinnor i olika kapitel, Aibileen som är färgad och hembiträde, Minny, som också är hembiträde och färgad samt den unga, vita, Miss Skeeter. Författaren berättar deras historier på ett sätt som gör att man känner sig som en liten fluga på väggen. Det är obekvämt, det är gastkramande och det är underhållande. Det fångar stämningen i Jackson, Mississippi, under en tid som inte känns alldeles för långt bort.

Hur ska man annat förklara det än att författarens språk bara flyger fram. Jag märker att jag aldrig stannar upp och irriterar mig på någon knyckig händelseutveckling eller torftiga dialoger. Det är lekande lätt text med svåra ämnen. Äsch, jag får ge upp att försöka förklara, jag ska hålla mig kort: Jag älskar den här boken!

Betyg:


0 Kommentarer

Bikupan – Sarah Crossan

Titel: Bikupan
Författare: Sarah Crossan
ISBN: 9789188979209
Sidantal: 271
Förlag:
Sekwa
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2020
Handling:
“Ana och Connor är båda gifta men har träffats i smyg under flera år. Hotellrum, helgresor, snabbt raderade sms, våldsam passion blandat med känslan av svek. Men sedan händer det otänkbara, Connor dör i en olycka och Ana står ensam kvar med hemligheten och minnena av deras uppslukande kärleksaffär. I sin förtvivlan ser hon inget annat val än att närma sig den enda andra människan i världen som delar hennes förlust: Connors fru Rebecca.

I Bikupan befinner vi oss mitt i skärningspunkten mellan två äktenskap. Det är en intim berättelse, skriven på Sarah Crossans oefterhärmliga fria vers, som bit för bit blottar en rå kärna av kärlek, sorg och besatthet. En unik läsupplevelse som går rakt in i hjärtat.”

Var ska man ens börja med den här boken? Det som gör att den sticker ut från mängden av böcker med tema otrohet är hur den är skriven, nämligen på vers. Det är en härlig blandning av prosa och poesi som gör att texten blir flytande lätt, men den har också sina utmaningar. Jag hade ibland svårt att hänga med i texten, men när jag blev vanare med formatet gick det hur bra som helst.

Jag tycker om berättelser som ger olika infallsvinklar på kontroversiella temat – som i detta fallet otrohet. Jag både tycker synd om Ana samtidigt som jag tycker hon gör fel. Författaren gör ett fantastiskt jobb att få mig som läsare engagerad i hennes affär med Connor, både medan den pågår och efter olyckan. Det skildras inte in himlastormande het affär, snarare en mardröm. Anas psyke bara tärs på allt mer, och att Connor tragiskt dör gör allt nästan outhärdligt. Att Ana sedan närmar sig Connors fru Rebecca känns på något sätt fel men samtidigt förståeligt. Det just sådana här dilemman som gör boken så läsvärd. Jag levde mig totalt in i dessa karaktärers öde och berättelsen kändes på något vis så fräsch.

Den här boken går att läsa ut i en enda sittning om man så vill, så pass luftig är texten. Den är gripande utan att vara för tung. Läs den!

Betyg:


0 Kommentarer

Populärmusik från Vittula – Mikael Niemi

Titel: Populärmusik från Vittula
Författare: Mikael Niemi
ISBN: 9789172970007
Sidantal: 210
Förlag:
Norstedts
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2002 (original 2000)
Handling:
“Matti och hans tystlåtna kompis Niila växer upp i det barnrika kvarter i Pajalas utkant som i folkmun kallas Vittulajänkkä, förkortat Vittula. I översättning blir det Fittmyren, så kallat “som ett slags rå hyllning till den kvinnliga fruktsamheten”. Det är sexti- och sjuttital, vägarna asfalteras, småjordbruken läggs ned, rockmusiken gör sin entré. De äldre generationerna bjuder dock hårt motstånd mot nymodigheterna, arvet från trettitalets magerår och från laestadianismen sitter djupt rotat. Men Mikael och hans kompisar drömmer om ett annat liv, det som kan anas bortom Tornedalens horisont.”

Den här boken vann Augustpriset år 2000. Jag har ofta gillat vinnarna av det priset och jag tycker alla läste den här boken på tidigt 00-tal. Den fanns även i skolorna att välja på till modersmålstimmarna. Omslaget är skrikigt gult och lätt att komma ihåg. Som yngre intresserade den här typen av berättelser inte mig alls, men efter den underbara Underdog (2001) av Torbjörn Flygt så tänkte jag att uppväxtsskildringar kanske ändå är något för mig.

Närmare in på handlingen behöver man inte gå in på än att läsa baksidetexten. Det jag gillade med boken var den karga stämningen i den lilla byn i Norrland och allt om den finsk-svenska kulturen. Det fanns en slags ironisk och lite mörk humor som gjorde berättelserna roliga. Jag skriver berättelser i plural eftersom varje kapitel (enligt mig) var en ny berättelse. Det fanns en liten, liten, röd tråd, men jag vet inte om jag gillar att kapitlen var så separata.

Vissa gillar böcker som är råa och smutsiga. Precis som den här boken är. Fattigt och ganska eländigt. Det var ganska tungt. Ibland blev kapitlen på tok för långdragna om små incidenter som kanske var intressanta om man berättat dem på ett kafferep. Den handlade inte om några storslagna händelser, det fanns inget stort driv eller en stor plot i berättelsen. Det behöver det inte alltid finnas för att man ska tycka att en bok är bra. Mest kändes det som att glutta in i Mikael Niemis dagbok där han bara justerat folks namn lite. Jag vet inte om det var fallet, men med den äkthet han beskrev Vittula och dess invånare var mycket trovärdigt.

Jag tycker att stämningen i boken var en stark fyra, medan handlingen var en tvåa. Därav blir betyget en svajig trea.

Betyg:


0 Kommentarer