Människors mörker: två romaner om besatthet – Patricia Highsmith
Titel: Människors mörker: två romaner om besatthet
Författare: Patricia Highsmith
Översättare: Gunnar Isaksson, Ingvar Skogsberg
ISBN: 9789180636711
Sidantal: 528
Förlag: Modernista
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2023
Handling: ”Människors mörker: två romaner om besatthet samlar två av Patricia Highsmiths klassiska sextiotalsromaner i en volym.
I Mord för Annabelle [1960] är den unga, begåvade forskaren David Kelsey hjälplöst fast i sina fantasier om Annabelle, en kvinna han tidigare haft en kort relation med. Han har till och med inrett ett hus bara för hennes skull. Där tillbringar han sina helger, försjunken i dagdrömmar. När David får reda på att Annabelle gift sig med en annan man intensifieras besattheten. Han ska ha henne tillbaka, till varje pris.
I Piskan [1965] har författaren Sydney Bartleby upprepade gånger fantiserat om att mörda sin fru. När Alicia försvinner hemifrån efter ett gräl tar Sydney chansen att faktiskt sätta sig in i rollen som mördare. Han rullar ihop en matta som skulle kunna dölja ett lik, bär ut den bilen och hoppas att grannfrun ska se honom. Kort därefter rapporteras Alicia som försvunnen.”
Vi ska börja med en hyllning till Modernista förlag som är så kloka att de förstår att ge ut Patricia Highsmiths romaner på svenska. För mig har hon växt starkare och starkare som en favoritförfattare. Highsmith har sin egen, säregna stil som har en utomordentligt stark precisionskänsla för detaljer, i Highsmiths romaner ska vi läsa det finstilta och det som sägs mellan raderna. I Människors mörker får ta del av två romaner mellan två pärmar: Mord för Annabelle och Piskan. Det var inte så länge sedan jag läste Piskan och förundrades över att den inte varit i tryck på svenska sedan 1980-talet, men nu så! Den recensionen hittar du här.
Jag hoppar därför direkt till Mord för Annabelle. Atmosfären och berättartekniken är mycket lik den i böckerna om Mr. Ripley, och det är till den här romanens fördel. Än en gång lyckas Highsmith få mig att stundvis heja på den som gjort något dåligt genom först dras med i hans ”rationella” tankegångar, för att lika snabbt konstatera att Highsmith försöker lura mig. Jag uppskattar verkligen det sparsmakade i Highsmiths prosa, jag som läsare får tänka själv och göra min egen uppfattning av situationen. Huvudkaraktären David Kelsey i Mord för Annabelle är visserligen inte riktigt klok, men Highsmith lyckas få honom komplex och mänsklig (i brist på bättre ord) i sitt tänkade och agerande. Det blir riktigt spännande att se hur det ska gå, särskilt när allting bit för bit börjar rasa ihop för vår käre huvudkaraktär. Hur sjutton ska han ta sig ur knipan?! Highsmith drar sig inte för att skriva pinsamma scener där läsaren blir svettig, jag led när David Kelsey gång på gång ljuger för en snäll tant om att han besöker sin döende mamma, och tanten kontinuerligt stickar gåvor till mamman som han ska ta emot. Highsmith försöker aldrig berätta för dig att en karaktär är avskyvärd, hon blottar honom fullständigt på de sätt som bara en skicklig författare kan göra. Show, don’t tell.
Jag rekommenderar Patricia Highsmith för vem som helst!
Tidigare läst av författaren:
Tack Modernista för recensionsexemplaret!
Betyg:
0 Kommentarer
Vill du veta? – Nikki Erlick
Titel: Vill du veta?
Originalets titel: The Measure
Författare: Nikki Erlick
Översättare: Susanne Nobel
ISBN: 9789150974492
Sidantal: 384
Förlag: HarperCollins
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2023
Handling: ”Det börjar som en helt vanlig dag. Människor vaknar, kliver upp, tar en kopp kaffe och går hemifrån. Men utanför varje dörr väntar en liten trälåda. I lådan ligger ett snöre – lika långt som du har år kvar att leva.
Från förortsdörr till ökentält – alla möts av en likadan låda. På ett ögonblick hamnar hela världen i en kollektiv frenesi. Var kommer lådorna ifrån? Vad är syftet? Och finns det någon sanning i det de utlovar? Alla ställs inför samma chockartade frågeställning: Vill du veta när du kommer att dö? Och i så fall, hur ska du använda den vetskapen?
Vill du veta? skildrar uppvaknandet av en ny värld genom åtta karaktärer vars beslut och öden flätas samman. Bästa vänner vars drömmar ställs på ända, brevvänner som flyr in i det okända, ett par som trodde att livet låg framför dem, en läkare som inte kan rädda sig själv, och en politiker vars låda blir sprängstoffet som i slutändan förändrar allt.
Detta är en tankeväckande berättelse om relationer, kärlek, rädsla och hopp, som uppmuntrar oss att leva livet fullt ut.”
Först blev jag alldeles stormförtjust i Vill du veta?. Boken börjar starkt. Det är korta kapitel med olika livsöden, men alla har de en sak gemensamt: asken med en tråd inuti. Ingen vet varifrån lådorna kommit och varför. Det blir snart klart att trådarna berättar hur länge du ska leva. Det uppstår forskning kring trådarna, via nyskapade hemsidor kan du mata in längden på din tråd för att få en uppskattad livslängd. Vissa vägrar öppna lådorna. I politiken börjar lådorna få en stor roll. Det börjar talas om ”korttrådar” och ”långtrådar”. Korttrådarna blir plötstligt diskriminerade – kan en korttråd vara president till exempel? Soldat? Det uppstår tv-program som ”Bachelor för korttrådar”. Korttrådar säljer sin egendom och börjar resa jorden runt. Hela världen påverkas, oavsett om du öppnat din låda eller inte.
Jag gillar konceptet. Boken hade alla förutsättningar att bli en härlig bladvändare med sci-fi krydda, men vad fick jag? Ett relativt urvattnat koncept men i fräscha pärmar. Det hade nog behövt mycket, mycket mer djup för att få mig att tro på trådarna. Författaren har visserligen tänkt ut massor av scenarion som dessa trådar kunde tänkas leda till, vissa saker känns igen från pandemin 2020. Ändå blir resultatet tunt, rent ut sagt ganska tråkigt mot slutet. Författaren misslyckas fullständigt med att knyta ihop säcken. Jag hade fler frågor än svar när jag läste ut boken. Det kändes inte bra – det kändes som slarv. Det är som att slänga fram en snygg pitch du inte kan försvara – redan vid första frågan står du handfallen utan argument.
Vill du veta? är en tankeväckande bok som har ett visst underhållningsvärde men som stupar långt före mållinjen.
Betyg:
0 Kommentarer
Där askan blommar – Nguyễn Phan Quế Mai
Titel: Där askan blommar
Originalets titel: Dust Child
Författare: Nguyễn Phan Quế Mai
Översättare: Annika Sundberg
ISBN: 9789180501583
Sidantal: 411
Förlag: Historiska Media
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2023
Handling: ”1969. Systrarna Trang och Quỳnh lämnar sin fattiga hemby för att söka arbete i Saigon. De hamnar på en av stadens många barer där de dricker, flirtar och umgås med amerikanska soldater. Kriget kommer allt närmare samtidigt som Trang blir passionerat förälskad i en amerikansk helikopterpilot.
2016. Den föräldralöse Phong, son till en svart amerikansk soldat och en okänd vietnamesisk kvinna, bestämmer sig för att hitta sina föräldrar. Han hoppas kunna lämna sin eländiga tillvaro i Vietnam och ta sig till USA.
På andra sidan jordklotet finns Vietnamveteranen Dan som fortfarande lider av krigets fasor. Han bestämmer sig för att tillsammans med sin fru resa tillbaka till Saigon och konfrontera sitt förflutna.
Dåtid och nutid flätas samman i denna oförglömliga och poetiska berättelse där huvudpersonerna får möta konsekvenserna av beslut som fattades under brinnande krig. Där askan blommar är en rörande historia om hur en nedärvd tragedi kan omdefinieras med hjälp av kärlek, medkänsla och glädje. Romanen är Nguyễn Phan Quế Mais andra bok på svenska och följer upp succén När bergen sjunger.”
Jag gillar inte titeln på denna bok (nu efterapar alla ”Där kräftorna sjunger” i olika tappning) men det är det enda negativa jag har att säga om boken. Jag sveptes med från första sidorna! Det finns tre trådar att följa: föräldralöse Phong i Vietnam 2016, Trang i Vietnamn 1969 och Dan från USA 2016. Det blir tre olika röster, tre olika berättelser och dessutom otroligt snyggt ihopvävt. Jag fullkomligt älskar hur författaren lyckas skildra Phong, Trang och Dan. Flera gånger blir jag rörd av berättelsen, jag kunde inte lägga boken ifrån mig och det fanns vissa vändningar jag inte förutsåg alls. Författaren har dessutom gjort ett hästjobb i att ta reda på fakta om Vietnamkriget, jag lär mig mycket nytt under läsningens gång. Det berättas ofta om amerikanernas synvinkel på kriget, här i Europa har vi sällan hört vietnamesers röst. Även om berättelsen är fiktiv så är scenarierna nära sanningen och det kunde likväl handlat om verkliga personer.
Miljöskildringarna från Vietnam, uttrycken, språket och kulturen – allt i en vacker förpackning tillsammans med en gripande historia. Mer än så kan jag inte önska av en riktigt god bok.
Betyg:
0 Kommentarer
Att vara hemma och fru: En studie i kvinnligt liv i 1950-talets Finland – Lena Marander-Eklund
Titel: Att vara hemma och fru: En studie i kvinnligt liv i 1950-talets Finland
Författare: Lena Marander-Eklund
ISBN: 978-951-583-273-3
Sidantal: 486
Förlag: Svenska Litteratursällskapet i Finland / Appell förlag
Språk: Svenska
Format: Häftad
Utgiven: 2014
Handling: ”Men jag hade minst lika mycket jobb som andra människor. Det var inte fråga om det. Att inte låg jag där och läste romaner.” Så beskriver en kvinna livet som hemmafru med många barn på 1950-talet i Lena Marander-Eklunds nya bok Att vara hemma och fru. Hushållsarbetet var tyngre och barnomsorgen mindre utvecklad än i dag, vilket gjorde det svårt att förena förvärvsarbete med rollen som mor eller husmor. Ofta togs det för givet att kvinnan skulle sluta förvärvsarbeta när hon gifte sig eller blev gravid, för att helt kunna koncentrera sig på att skapa ett gott hem för familjen. Vid sidan av den hårt arbetande kvinnan möter vi i boken också andra bilder av hemmafrun, såsom representationshustrun, som förväntades ”hålla hov med fina middagar […] alltid se vacker ut, vara positiv”. Under 1960- och 1970-talen ifrågasattes dock uppfattningen att kvinnans plats var i hemmet, vilket ställde hemmafruarnas livsval i ett nytt ljus.
Lena Marander-Eklund utgår från kvinnornas egna berättelser, där såväl positiva som negativa sidor av livet som hemmafru träder fram. Hon visar samtidigt hur berättelserna speglar och kommenterar samhällsutvecklingen och tidens normer och ideal. Teman som behandlas är synen på moderskap och barnuppfostran, kvinnors utbildning och arbete, hemarbetet och idén om den professionella husmodern samt relationen till maken och dennes roll som familjeförsörjare.”
Var ska man ens börja med denna fantastiska bok? Jag tycker det är helt fantastiskt att ha möjligheten att djupdyka i efterkrigstida Finland ur ett kvinnoperspektiv. 1950-talet har genom tiderna varit det decennium som starkt förknippas med romantiserande nostalgi; Elvis Presley, James Dean och bilder av en blond, lockig kvinna som står och lagar mat i ett skinande rent kök, kanske med några söta, välklädda barn kring fötterna. Bilden av hemmafrun framställs flitigt i populärkulturen och främst från USA, bland annat i serietidningen ”Blondie” och tv-serien ”Bewitched”. I Finland var dock stämningen en annan. Hemmafruidealet spred sig hitåt men inte alls i samma utsträckning som i andra länder. Detta berodde i stort på kriget på 1940-talet. Då började kvinnor förvärvsarbeta i allt högre grad, kvinnorna behövdes på krigsutsända mäns arbetsplatser. Efter kriget var det meningen att kvinnorna skulle återvända hem men så blev det inte. Industrialiseringen gjorde att allt fler folk behövdes på jobb. Ändå fanns normen om hemmafrun kvar; hon förväntades sköta hem, hushåll och barn klanderfritt. Andelen gifta kvinnor i arbetslivet fördubblades mellan åren 1952-1963. Samtidigt hade kvinnorna inte skydd från lagstiftningen; på 1940-talet hände det ofta att de avskedades när de gift sig eller vara påväg att gifta sig och det kunde förekomma även på 1950-talet. Allra senast skulle man sluta arbeta när man fick barn. Moderskapsledigt var endast till 4–6 veckor utan ersättning. Från och med 1964 fick mödrar en lagstadgad rätt till 54 vardagars moderskapsersättning. Det var först 1986, då lagen om jämställdhet stiftades, som kvinnor inte längre kunde särbehandlas i arbetslivet. Även om kvinnan förvärvsarbetade lika mycket som mannen så hörde det inte till mannens uppgifter delta i hushållsarbetet.
1950-talet blev också en romantisk era då många blev familjecentrerade. Giftermål ansågs mycket viktigt, för många kvinnor var det deras enda stor mål i livet. Krigsåren gjorde att många nu ville stadga sig och bilda familj, helt enkelt värna om det som är viktigt i livet och prioritera sådant som det inte fanns tid med under kriget. Det föddes mycket barn och kvinnan som moder var ett starkt ideal. Många såg moderskapet som det viktigaste i livet. Dock var trångboddhet ett faktum, många unga par fick bo med sina föräldrar och svärföräldrar under sina första år som gifta. Bostadsbristen var stor i det efterkrigstida Finland. Det var också brist på vissa matvaror och syltning och saftning ansågs både nödvändigt och sparsamt. Vanlig middagsmat under denna tid var olika soppor, lådor och puddingar, fisk, köttfärslimpa, köttsås och kåldolmar. Till middagen hörde även till vardags en efterrätt bestående av saftsoppa, kräm, välling, plättar eller pannkakor. Sparsamhet och renlighet var viktigt för kvinnorna. Att kunna visa upp en välfylld syltkällare och ett rent hem var social status. Slöseri av pengar sågs inte på med blida ögon. Handarbete var ett sätt att både visa sig kunnig och sparsam – strumpor skulle stoppas och kläder lappas. Det är intressant att se hur just dessa saker egentligen helt nedmonterats i dagens kvinnliga ideal, i det växande konsumtionssamhället är det inte många som prioriterar sparsamhet, i många fall har t.o.m. snålhet uppfattats som en dålig egenskap numera. Tänk så tiderna förändras.
Hemmafruarna som ideal slog inte igenom lika hårt här i Finland som i andra länder. En orsak till det kan vara den finska, hårt arbetande, kvinnan hade en viss genomslagskraft och blev en attraktiv personlighet och viktiga egenskaper att visa upp. Arbete och att arbeta har alltid stått mycket högt i kurs i Finland. Utbildning för kvinnor var ändå rätt begränsad, det ansågs att kvinnor bara passade till vissa yrken, bl.a. barnmorska, tandsköterska, telefonist och ”dagistant”. Dock fick på man 1950-talet inte vara gift som barnmorska, inte ens förlovad. Flygvärdinnor på det välkända flygbolaget Pan Am fick inte heller vara gifta.
Det fanns ändå en stor mängd som var hemmafruar bl.a. för att dagvården inte var fungerade och man har många barn att sköta om. En av de intervjuade berättar:
””Daghem fanns inte i vår kommun den tiden […]. Att anställa nån barnflicka hade knappast lönat sig och troligen hade vi för många barn för att någon skulle ha känt sig lockad”
Hushållsarbetet var mycket tyngre än idag, redan att koka blöjor i stora kastruller var ett helt företag. Det fanns sällan varmvatten och det fanns få hushållsmaskiner. Samtidigt skulle hemmafruarna se fräscha ut, i Femina skrevs det att: ”kroppslig skönhetsvård måste gå hand i hand med andlig – en grinig, övertrött, sömnlös och utarbetad mamma och hustru vill ingen ha”. Det var inte små krav kvinnorna hade.
Missa inte den här boken. Jag lärde mig så mycket nytt. Det fick mig att tänka till om kvinnors liv och position genom tiderna. Marander-Eklund gör ett utmärkt jobb att ringa in hemmafrun och kvinnor överlag på 1950-talet. Genom väluttänkta kapitel så som ”Framtidsdrömmar”, Köket”, ”Barnkammaren” och ”I hemmet eller ut ur hemmet?” får vi hårdkokt fakta från mängder av intressanta källor varvat med hemmafruars egna minnen och berättelser. De intervjuade, som verkligen var hemmafruar, identifierar sig inte som sådana. Framom allt var de fruar och mödrar. Det tyder på att den bilden vi har om hemmafru både då och nu inte riktigt stämmer överens med verkligheten. Tvärtom har termen ”hemmafru” ibland haft en viss negativ klang där man inte värdesätter det arbete som en hemmafru faktiskt gör, ett slags osynligt eller nedvärderat arbete eftersom det inte drog in rena pengar. Att vara hemmafru var också kopplat till en viss samhällsklass, främst medelklassen, även om det också förekom i andra klasser. Hemmafruarna upplevde starkt att de behövdes hemma. Det fanns allmänt en positiv ton bland de intervjuade om åren som hemmafru: att de hann med barnen och att det var det bästa för familjen. Det är först senare, när barnen flugit ut, som hemmafruarna kände sig mera sysslolösa och hade mindre mening i tillvaron.
Jag tycker den här boken lyfter hemmafruarna till den höjd som de förtjänar; ett hederligt, viktigt arbete som format många generationer och ska bli sett för det det verkligen var: arbete.
Information om boken och möjlighet att läsa den i PDF-format finns här.
Betyg:
0 Kommentarer
Den amerikanska högern: republikanernas revolution och USA:s framtid – Martin Gelin
Titel: Den amerikanska högern: republikanernas revolution och USA:s framtid – Martin Gelin
Författare: Martin Gelin
ISBN: 9789127135802
Sidantal: 486
Förlag: Natur & Kultur
Språk: Svenska
Format: Pocket
Utgiven: 2012
Handling: ”Inget politiskt parti har haft mer inflytande över världens riktning de senaste 50 åren än republikanerna i USA.
Den amerikanska högern är en reportagebok om USA:s konservativa rörelse.
När Barack Obama valdes till president 2008 trodde många att den konservativa epoken var över, men två år senare vann republikanerna en historisk seger i kongressvalet. Inför presidentvalet 2012 dominerar den upproriska högern den politiska debatten i USA. Hur bär republikanerna sig åt för att bibehålla makten? Varifrån kommer energin och kraften i den amerikanska högern?
Vad kommer att hända med USA om Mitt Romney blir president?
Det här är en bok som rör sig från maktens korridorer i Washington DC till vardagsrummen hos konservativa aktivister i södra Kalifornien. Vi får möta Tea Party-anhängare i USA:s fattigaste delstat, företrädare för den kristna högern, mäktiga lobbyister och mormoner i Utah alla de personer som utgör den amerikanska högern.
USA står inför enorma utmaningar på 2010-talet. Det här är berättelsen om hur republikanerna vill lösa dem.”
Det här var en bok jag ville läsa redan då den kom ut för dryga 10 år sedan men inte kom mig för då. Böcker om politik har inte i övrigt legat särskilt högt på min läslista, men med tanke på de senaste årens utveckling går det inte att blunda för högervågen som gått från USA och gett svallvågor även här i Europa. Martin Gelin gör ett fantastiskt jobb med att skildra både nutid och och dåtid i den amerikanska högern. Bland annat poängterar han om hur politiken på 1960-talet dokumenterats i USA. Vänstern är mycket väldokumenterad under 1960-talet, bland annat i samband med Vietnamkriget, studentrörelser osv. Det som inte dokumenterats lika väl är högerns 1960-tal, som var präglat av samma utbredda frustration över sakernas tillstånd. I många universitet fanns en utbredd högerrörelse som hittade sin ledare i republikanen Barry Goldwater. Han skrev ett passionerat manifest vid namn ”The Conscience of Conservative” och boken sålde 700 000 exemplar bara det första året. Goldwaters politik byggde på att staten för lättvindigt gett bidrag genom ”dåliga” statliga reformer och skapat ett bidragsberoende. Han gick så långt att han påstod att bidragsberoende tar den moraliska och fysiska styrkan från USA. Många menar att Goldwater inte sällan präglades av en fascistisk retorik. Ändå var han startskottet till en ny, konservativ rörelse.
Den unga högern lärde sig att makt korrumperar. Frihet, framför allt, det var deras motto. Staten skulle blanda sig så lite som möjligt med de enskilda medborgarna, alla skulle vara fria att bestämma över sig själva. Lite ironiskt känns det, med tanke på att det är just republikaner som t.ex. vill göra abort förbjudet och för att inte glömma ”Dont say gay”-lagen i Florida 2022.
Goldwater ställde upp i presidentvalet 1964 men gick på en brakförlust. Trots det hade hans idéer sått frön och grodde starkare än någonsin. Bland annat hade områden som Orange County i Californien drabbat av anti-kommunistisk feber och på gräsrotsnivå spred sig Goldwaters budskap och politik i rasande fart. Orange County var en villaförort den vita medelklassen och den snabba befolkningstillväxten där bidrog till att högern fick sitt fotfäste. Gelin poängterar att för varje gång högern förlorat i politiska val så har de återuppstått starkare och mer välorganiserade än någonsin. De som är mest konservativa är mest välorganiserade. Man kanske kan kalla det passion och livsstil, ofta med kristna anknytningar.
Snabbspola till 1980-talet och ingen kan väl missa skådspelaren, senare president, Ronald Reagan. Han var den preisdent som lyckades flytta USA åt ett mer konservativt håll, bland annat genom att ena den kristna högern med republikanernas Wall Street-falang. Nästan hälften av de som röstade Reagan till president sade att ”ledarskap” var den egenskap som avgjort vem de röstat på. Reagan lovade skapa jobb. Det lyckades han med, men skattesänkningarna ledde till enorma bugetunderskott. Reagan skyllde underskottet på demokraterna. Överlag var 1980-talet en blomstrande tid i många länder ekonomiskt, välfärden steg och det behövdes mer folk överallt. Skattesänkningarna har i många år debatterats att bara gynna de rikaste, ett argument som Reagan lyckades ducka p.g.a. den stigande välfärden. Många såg Reagan som en jobbskapare.
Reagan var givetvis, som Goldwater, emot statliga bidrag till medborgarna. Han gick så långt i sin retorik att han beskyllde en svart kvinna, Linda Taylor, för att vara ”welfare queen”. Det blev ett vida använt begrepp för de som ansågs bidragsfuska. Linda Taylor hade fuskat till sig bidrag, men inte i såna summor som Reagan sade. Reagan påstod i ett radioprogram att Taylor skulle ha fuskat till sig tillgångar på närmare en miljon dollar och tre bilar. Hon dömdes endast för att ha stulit 8000 dollar eftersom det inte fanns mera bevis. Få brydde sig om bevisen, Reagan hade lyckats med att få en frontfigur (givetvis en svart person) för bidragsfusket, vilket fick många amerikaner att hålla med om att bidragen var rena rama döden för staten. ”Welfare queen” var ett uttryck som stannade kvar även efter 1980-talet.
Som redan nämndes är de mest konservativa amerikanerna de mest välorganiserade. 2011 började republikanska aktivister ett mycket påkostat, välorganiserat och nationellt omfattande initiativ för att ”förhindra valfusk”. Det här är något som varit på tapeten även i presidentvalet 2020-21, då republikanerna anklagade valreslutatet för att vara fusk. I bräschen går den konservativa TV-kanalen Fox som kontinuerligt sprider sitt konservativa budskap. Rösträkningsföretaget Dominion hade stämt Fox News eftersom man menade att nyhetskanalen medvetet spritt falska uppgifter om att Dominions röstmaskiner var riggade så att Donald Trump skulle förlora röster i presidentvalet 2020. Prislappen för att sprida lögner går på 787,5 miljoner dollar. Den summan gick Fox News med på att betala rösträkningsföretaget Dominion för att slippa en flera veckor lång uppslitande rättegång (Svenska YLE). Det här startade dock redan 2011, då närmare fem miljoner röstberättigade fick svårare att delta i valet 2012 bl.a. genom att hårdare lagar för att få rösta gick igenom. Exempel på detta var att det i vissa delstater var förbjuder att rösta en viss söndag (då många svarta röstade med hjälp av anordnad busstransport efter kyrkbesök), krav på fotolegitimation och förkortande av datumperioder, för att nämna några saker. I Wisconsin krävde man statligt utfärdade ID-kort för att få rösta, samtidigt som man stängde en mängd av de körkortskontor som utfärdade dessa ID-kort i fattiga områden med många demokrater. Samtidigt förlängde man öppettiderna på dessa kontor i välbärgare, republikanska områden.
Mycket av det som har hänt under 2010- och 2020-talet hänger ihop med tidigare händelser i den konservativa högern. Många var upprörda när ”Roe vs Wade”, ett domslut som etablerade fri abort, upplöstes nyligen. Det är ingenting som skedde i all hast, redan 2011 hade presidentkandidaten Mitt Romney lovat att om han blir president så skulle han få den upplöst genom att tillsätta en konservativ domare till högsta domstolen som delade denna åsikt. Romney blev inte president, men Trump såg till att slutföra caset med just detta handligssätt. ”Roe vs Wade” som varit beslutet sedan 1974 upplöstes 2022. Idag sprids ”pro life”-rörelsen (emot aborter) snabbt i konservativa kretsar. Idag är abort förbjudet, eller snart förbjudet, i hela 13 delstater. Läs mera här.
Martin Gelin tog mig på en resa jag inte ens kunde föreställa mig. Det är fint att en såhär ingående bok om detta tema skrivits på svenska, alltså inte översatt. Jag anser att man förstår sin omvärld bättre när man ser saker ur en historisk synvinkel. Jag gillar de enskilda porträtten i boken där Gelin intervjuar högersinnade personer på t.ex. landsbygden. Han lyckas med att framställa fakta utan att agera pekpinne. Även om jag många gånger skakat på huvudet och suckat så skriver Gelin proffsigt med en neutral ton. Det är viktigt i den här typen av böcker. Jag hade ändå kunnat tunna ut vissa kapitel en aning, t.ex. Mitt Romneys historia var inte särskilt intressant för mig men jag förstår att han var väldigt relevant när boken skrevs. Läs!
Betyg:
0 Kommentarer
Mrs. Everything – Jennifer Weiner
Titel: Mrs Everything
Författare: Jennifer Weiner
ISBN: 9781982131777
Sidantal: 466
Förlag: Atria Books
Språk: Engelska
Format: Häftad
Utgiven: 2019
Handling: ”Do we change or does the world change us?
Jo and Bethie Kaufman were born into a world full of promise.
Growing up in 1950s Detroit, they live in a perfect “Dick and Jane” house, where their roles in the family are clearly defined. Jo is the tomboy, the bookish rebel with a passion to make the world more fair; Bethie is the pretty, feminine good girl, a would-be star who enjoys the power her beauty confers and dreams of a traditional life.
But the truth ends up looking different from what the girls imagined. Jo and Bethie survive traumas and tragedies. As their lives unfold against the background of free love and Vietnam, Woodstock and women’s lib, Bethie becomes an adventure-loving wild child who dives headlong into the counterculture and is up for anything (except settling down). Meanwhile, Jo becomes a proper young mother in Connecticut, a witness to the changing world instead of a participant. Neither woman inhabits the world she dreams of, nor has a life that feels authentic or brings her joy. Is it too late for the women to finally stake a claim on happily ever after?”
Det här är det första jag läser av Jennifer Weiner. Jag tyckte boken började starkt, så starkt att jag undrade om det skulle bli en fullpoängare för min del. Jo och Bethie, namn som osökt får mig att tänka på systrarna i Unga kvinnor, är systrarna som vi får följa från 1950-tal till nutid. Jo gillar sport och flickor, Bethie är den snälla dottern som plötsligt finner sina intressen långt borta från familjens konservativa värderingar. Deras vänskap och relation till varandra som systrar löper som en röd tråd genom boken, trots de stora förändringar som de oundvikligen går igenom när livet vecklar ut sig framför deras fötter.
Jag tycker Weiner på ett mycket naturligt sätt lägger in de historiska och politiska målstolparna, t.ex. Vietnamkriget och den feministiska vågen. Det känns som en bok om kvinnor, för kvinnor, av kvinnor. Exempelvis har männen i boken (pappan, pojkvänner och makar) en ganska liten roll i berättelsen. Weiner skildrar hur mamman går från hemmafru till arbetande kvinna och hur Jo plötsligt befinner sig i rollen som hemmafru. Weiner landar rätt snyggt på teman som berör kvinnor, men slutreslutatet blir aningen långdraget och spretigt. Vissa kapitel och scenbygen blir för stora, för långa och för monotona. Andra, lite mera korta scener, blir starka, komplexa och skickligt berättade.
Det är en bok om lite allt möjligt, för att uttrycka det enkelt. Det är en berättelse om två kvinnoliv och de vägar de valt. Det blev trots de lovande premisserna en utdragen och bitvis tråkig bok. Jag hade gärna sett en mer kompakt berättelse för att få kvinnoporträtten att träda fram bättre. Mitt intresse svalnade sakta, ju längre fram i boken jag tog mig.
Betyg:
0 Kommentarer
Flicka, 1983 – Linn Ullmann
Titel: Flicka, 1983
Författare: Linn Ullmann
Översättare: Lars Andersson
ISBN: 9789100198329
Sidantal: 250
Förlag: Albert Bonniers förlag
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2022
Handling: ”Genom att skriva berättelsen så sannfärdigt jag kan, försöker jag samla dem i en kropp – kvinnan från 2021 och flickan från 1983. Jag vet inte om det är möjligt.
Paris 1983. Hon är 16 år och har gått vilse i vinternatten, på en lapp har hon adressen till den trettio år äldre fotografen. Nästan fyrtio år senare, medan hennes liv och världen krackelerar, försöker den vuxna kvinnan förstå flickan som en gång var hon själv. ”Flicka, 1983″ är en genreöverskridande resa genom minnena, en naken och stundtals brutal berättelse om makt och maktlöshet, lust och skam, skönhet och glömska.”
Jag hade ingen aning om vad denna bok skulle handla om. När jag läst klart är jag inte riktigt säker. Den andas självbiografi i sina korta, mycket detaljerade kapitel. Det är tillbakablickar på ett 80-talets Paris där berättarjaget träffar en äldre fotograf. Tankarna går osökt till Vanessa Springoras Samtycket och Kate Elisabet Russells Min mörka Vanessa. På något sätt kan jag inte låta bli att känna att den här typen av berättelser finns det för många av i hetluften för tillfället. Hur ska Flicka 1983 lyckas stå ut från mängden?
Ullmann försöker sig på ett berättargrepp som jag har svårt med: upprepningar. Samma händelse, samma föremål…ska berättas om igen. Det ska på ett finurligt sätt påminna om vårt minne, där vi gång på gång rannsakar samma händelser om och om igen. Jag förstår det, men jag gillade det inte, Modellvärlden intresserar mig inte heller nämnvärt. Flicka 1983 blir en mycket tunn berättelse som står och stapplar på stället. Jag kommer inte nära någon karaktär, varken ”god” eller ”ond”, för att uttrycka det enkelt. Fick Ullmann idén till boken i kölvattnet av Samtycket och #metoo? Troligen. Men när ingredienserna är de samma som alltid får vi läsare ingenting nytt att ta till oss, att lära oss av, att begrunda och fundera över. Män som kladdar på unga flickor, vi vet allt det här redan. Det är hemskt och avskyvärt. Men vad blir min vägkost efter bokens slut?
Betyg:
0 Kommentarer
Fjärilsvägen – Patrik Lundberg
Titel: Fjärilsvägen
Författare: Patrik Lundberg
Översättare: Albert Bonniers förlag
ISBN: 9789100191580
Sidantal: 200
Förlag: Albert Bonniers förlag
Språk: Svenska
Format: Pocket
Utgiven: 2020
Handling: ”När Birgitta Lundberg föddes fanns det hopp, även om hennes liv. I rekordårens och folkhemmets Sverige kunde en arbetarflicka på landsbygden gå åtta år i skolan, ett år i husmoderskola och få ett kontorsjobb måndagen efter examen. Hon kunde spara till körkort och bil, åka på dans och hitta kärleken.
Snart levde Birgitta Lundberg den svenska drömmen: Make, två barn. Volvo och villa. En välfärd som fanns där när hon behövde den.
Sedan kom 1990-talets finanskris. Skilsmässan och stressen. Fattigdomen. Barnens liv till varje pris.
Patrik Lundberg växte upp på Fjärilsvägen i Sölvesborg. Nu är Fjärilsvägen en kärleksförklaring till hans mor, och en berättelse om det svenska klassamhället.”
En bok som gick rakt in i hjärtat, var ska man ens börja? Fjärilsvägen är en klasskildning, ett kärleksbrev, ett hugg i mellangärdet och en litterär pralin. Jag kunde inte sluta läsa. Patrik Lundberg skildrar dels sin uppväxt som adoptivbarn och dels om sin mamma Birgitta. Parallellt löper deras liv tillsammans men inte utan gropar och klyftor. Birgitta hade ”allt” – åtminstone det som många unga drömde om; kärnfamilj i en mysig villa. Hur drömmen sedan långsamt kracklerar är smärtsamt att följa. Det här är mångas verklighet och det är både skrämmande och fascinerande att se händelseförloppet gå, och hur allt startar genom en enskild händelse som sätter bollen i rullning.
Nu kunde den här boken blivit en av många klasskildringar men Lundberg lyckas undvika plattityder och klyschor. Det blir ett mångbottnat porträtt av Birgitta som verkligen kommer till liv i berättelsen. Lundberg visar hur lätt det är för andra att döma människor som har det sämre ställlt än sig själva – kunde hon bara inte låtit bli att köpa den där bilen, för att spara pengarna? Varför satsade hon så mycket på sonens studentskiva när det var så knapert? Hur hade de råd med Nike-skor om de nu var så fattiga? osv. Lundberg visar andra sidan av myntet, om alla andra gånger det sparats och vänt på pengarna. Om Birgittas tröja som användes i ur och skur och om de 50 kr som sparades månad ut och månad in för att kunna åka med på klassresan i nian.
En fantastisk bok på alla sätt och vis, den lämnade eftertryck. Omslaget fantastiskt, Birgitta i brudklänning. Det är omöjligt att inte bli berörd.
Betyg:
0 Kommentarer
Simmarna – Julie Otsuka
Titel: Simmarna
Författare: Julie Otsuka
Översättare: Helena Fagertun
ISBN: 9789100194635
Sidantal: 176
Förlag: Albert Bonniers förlag
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2022
Handling: ”Julie Otsuka, författare till ”Vi kom över havet”, återvänder med en stilsäker roman där första delen speglar livet i en simhall. En oförklarlig spricka som uppstår i simbassängens botten slår sönder besökarnas rutiner, väcker oro och spekulationer − men också förväntningar. I bokens andra hälft möter vi Alice, en äldre kvinna och före detta simmare som har flyttat till ett hem som hon inte känner igen som sitt. Hennes minne söker sig bakåt, till barndomen och interneringslägret där hon tillbringade kriget. Samtidigt försöker hennes vuxna dotter hitta ett sätt att navigera genom deras sönderfallande relation.
”Simmarna” är en efterlängtad återkomst, en roman om närhet, avstånd, förlust och minne.”
Jag hade inga förväntningar på Julie Otsuka, detta är första romanen jag läser av henne. De två tidigare romanerna har varit populära, trots att hon så sällan gett ut böcker. Jag älskade början på Simmarna. Jag tänkte att detta kan bli en fullpott. Beskrivningarna av simning som hobby, livsstil, avslappning, tvångstanke, nöje och lek gjorde intryck på mig. Det var ett målande och träffsäkert språk. Jag skrockade åt de olika typers simmarna: de som alltid krockar på banan eller de som alltid/aldrig räknar sina längder. Om hur simningen både kan vara en väg ut från den jobbiga vardagen men också ett slags beroende. Jag tror många kan känna igen sig i detta utan att vara intresserad av just simning.
Sedan gör boken en helomvändning och handlar efter ca. 1/3 om demens. Det är där Otsuka tappar mitt lässug. Främst för att det är en upprepande stil: ”Hon minns inte att…” ”Hon minns att…”. Jag förstod inte hur delen om simning och delen om demens egentligen hängde ihop. Vart till Otsuka komma? För mig funkade det inte att byta tema sådär abrupt och framförallt fångade senare delen inte mitt intresse. När jag läser en bok vill jag förstå ungefär vart vi är påväg. I början tänkte jag t.o.m. att den kanske skulle vara en dystopi (den oförklarliga sprickan i bassängernas golv). Jag tror Otsuka vet vart hon var påväg med sina metaforer, men mig gick de förbi.
Betyg:
0 Kommentarer
Huset i det blommande trädet – Holly Martin
Titel: Huset i det blommande trädet
Serie: Wishing Wood #1
Författare: Holly Martin
Översättare: Anna Thuresson
ISBN: 9789189306677
Sidantal: 336
Förlag: Lavender Lit
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2023
Handling: ”När Indigo Bloom beger sig till det idylliska Wishing Wood är det med en stor nyhet i bagaget. För två månader sedan delade hon en fantastisk natt med en man som hon inte kunnat sluta tänka på. Trots det trodde hon aldrig att hon skulle träffa River Brookfield igen, och hon trodde definitivt inte att hon skulle behöva berätta att hon var gravid med hans barn.
Indigo kan inte låta bli att drömma om att deras historia kommer att få ett lyckligt slut. Det finns bara ett problem: River minns inte vem hon är.
Förkrossad över att deras natt tillsammans betydde så lite för honom bestämmer sig Indigo för att varken avslöja vem hon är eller att hon är gravid. Men ju mer tid River och Indigo tillbringar tillsammans, desto tydligare blir det att de delar ett väldigt speciellt band. Och kanske minns River trots allt mer än vad Indigo tror…”
Varför läser jag feelgood ibland även om jag vet att det inte är min typ av genre? Den här gången gjorde jag ett försök p.g.a. det är förlaget Lavender Lits utgivning, som jag tycker brukar göra ett noggrant urval, samt det fantastiska omslaget. Det lockar till läsning! Trädkojor på en glamping-plats lät också väldigt mysigt. Det är ungefär mitt positiva omdöme tar slut.
Huvudkaraktären Indigo har ett engångsligg med River, killen som visar sig arbeta på Wishing Woods glamping-plats. Indigo besöker platsen för att ge nyheten personligen. Väl på plats landar hon plötsligt i en arbetsintervju och får jobbet. River känner inte igen henne. Eftersom Indigo beter sig irrationellt (?) bestämmer hon sig för att inte berätta för River om graviditeten. Hur kan någon människa tycka att det är bättre att börja jobba där än att berätta den saken? Det blir bara värre av att lämna det osagt. Och hur kunde inte River känna igen Indigo frågar jag mig? Visst hade Indigo varit utklädd till katt (vid deras engångsligg, fniss) och hade haft gröna linser i ögonen men ändå. Nej jag köper det inte. Författaren gör ett misstag när hon får karaktärerna att undanhålla information (graviditeten) för att på så vis skapa ”krångel” och en berättelselinje.
Vidare misslyckas författaren fullständigt med karaktärsbygget. De har alla fåniga namn som Meadow, River, Bear, Indigo, Star osv. men det kan jag förlåta. Hon ville säkert använda sådana namn hon själv gillade, inte vad människor i 30-50-års åldern rimligtvis skulle heta. Problemet är att hon inte får dem att tala naturligt. Dialogerna är hastade. En karaktär kan träffa den andra karaktären för första gången och i två andetag ge hela sin livshistoria. Det kryllar av klyschor, plattityder och ”cringe”-moments i deras samtal. Något av det värsta var Rivers ex-svärmor som stegade in i receptionen och började anklaga Indigo för att ligga med chefen, utan att Indigo ens sett människan förut. Svärmodern gav sig inte heller utan upperade sina anklagelser och åsikter i cirklar. Ett av flera exempel på ”konstiga” scener.
Hur det sedan reder sig för River och Indigo är långt ifrån trovärdigt. Jag har lust att kasta ut boken genom fönstret för att jag är så irriterad på dem båda två. Jag håller mig borta från feel good här efter. Får jag hopppas.
Betyg:
0 Kommentarer