Handling: ”Författaren Elena har nyligen separerat från sin man och bor tillfälligt i ett radhus utan mycket kontakt med omvärlden. Den enda hon träffar regelbundet är sin syster, men deras relation är ansträngd och fylld av hemligheter.

Håglös och med skrivkramp börjar hon iaktta grannfamiljen tvärs över gården. Bakom den prydliga fasaden tycks ett mörkt drama pågå mellan mannen och hustrun. Elena kan inte motstå impulsen att följa familjen Storm i smyg och ju längre hon går i sina ansträngningar, desto större blir oron för att något fruktansvärt är på väg att ske.

När tonårssonen Leo söker kontakt med Elena får hon direktinsyn i familjens liv. Det blir tydligt att hans mamma är en kvinna med ett mörkt förflutet, en kvinna kapabel till fruktansvärda handlingar. Elena dras in i en karusell som snurrar allt snabbare och som snart hotar att leda till katastrof för både henne och familjen Storm.”

 

Jag tyckte mycket om Erikssons föregående bok, De försvunna, och gjorde snabbt beslutet att tacka ja till att få läsa hennes senaste bok som är i samma anda. Hon som vakar är en psykologisk thriller om Elena, en författare som nyligen separerat och isolerar sig i en radshuslägenhet för att samla sig och kanske fokusera på sitt skrivande igen. Hennes grannar fångar snart hennes uppmärksamhet när hon sitter vid köksbordet och försöker skriva. Snart påbörjar hon ett manus om deras liv. Eller hittar hon på? Vad ser hon egentligen?

Det är ganska mycket stalker-varning över hela historien, men det var bara underhållande. Jag tyckte både synd om Elena samtidigt som jag irriterade mig på henne. En bok behöver dock inte ha älskvärda karaktärer för att vara bra. Berättelsen höll mig fången och var lagom lång med sina 239 sidor, Eriksson håller sig till saken och försöker inte fylla ut med komplicerade karaktärsuppbyggnader och långrandiga redogörelser.

 

Denna var inte riktigt lika fängslande som De försvunna, men en läsvärd bok, som inte lämnade några större spår efter sig hos mig. Det var några punkter i upplösningen av hela dramat jag inte riktigt köpte, lite kunde jag gissa mig till hur det skulle gå, men vägen dit var tillräckligt kvistig. Jag vill gärna läsa kommande böcker av författaren, jag gillar starkt hennes sätt att skriva.

 

Handling: ”Denmark is often said to be the happiest country in the world. That’s down to one thing: hygge. ’Hygge has been translated as everything from the art of creating intimacy to cosiness of the soul to taking pleasure from the presence of soothing things. My personal favourite is cocoa by candlelight…’ You know hygge when you feel it. It is when you are cuddled up on a sofa with a loved one, or sharing comfort food with your closest friends. It is those crisp blue mornings when the light through your window is just right. Who better than Meik Wiking to be your guide to all things hygge? Meik is CEO of the Happiness Research Institute in Copenhagen and has spent years studying the magic of Danish life. In this beautiful, inspiring book he will help you be more hygge: from picking the right lighting and planning a dinner party through to creating an emergency hygge kit and even how to dress. Meik Wiking is the CEO of the Happiness Research Institute in Copenhagen. He is committed to finding out what makes people happy and has concluded that hygge is the magic ingredient that makes Danes the happiest nation in the world.”

Här kommer en recension med blandade känslor! Vi börjar med det positiva. Bokens layout är fruktansvärt snygg. Pärmen, foton, font, färg, allt klickar. Man får definitivt en ”hygge”-känsla av att umgås med denna bok. Den har en hög mysfaktor och en del intressant statistik om såväl ”hygge” som om Danmark som land. Bland annat är Danmark det land som bränner mest ljus i världen. Det finns en hel del tips om den danska livsstilen och om vår kultur i norden överlag.

Det jag inte gillade med boken var ”brandingen” av Danmark. Temat i sig var bra men det smygs in för mycket marknadsföring om landet. Jag förstår varför, detta är en bok som skall sälja Danmark som helhet. Lite mer diskret kunde man varit. Exempelvis pratar Wiking om att ”hygge” inte behöver vara dyrt, utan handlar om vänskap, familj, fina stunder tillsammans osv, sedan redogör han om dyra märkeslampor och vaser (danska). Skulle vi i Finland kunna branda ”sisu” och inkludera Alvar Aalto-vaser, Marimekko och Mumintroll?

Egentligen skulle jag våga påstå att vi i nordiska länderna ”lever” ett ganska hyggeligt liv så som det är, men detta kunde kanske mera intressera t.ex. amerikaner. Danmark hittade bara ett ord för det.

 

Det jag slutligen vill säga är det är en mysig bok som kunde ha varit lite mera neutral till sitt eget land för att vinna mera mark.

 

Johannas deckarhörna har sin återkommande topplista för veckan, denna gång listar vi Psykologiska thrillers just nu. Det är en genre jag tycker om, men inte prioriterat tillräckligt högt. Här kommer min lista:

 

1. Gone girl av Gillian Flynn, boken som fick mig ur en fleraårig lässvacka, det var precis innan jag började med bloggen. Gillian Flynn är en av mina favoritförfattare, hoppas verkligen hon skall skriva något nytt snart.

 

Nick och Amy Dunne är paret som har allt. De är charmiga, smarta och framgångsrika. Efter några hektiska år i New York slår de sig ner i en liten småstad i Missouri. Men den nya tillvaron blir inte som de tänkt sig och snart avlöser grälen varandra.
På morgonen till deras femte bröllopsdag är Amy plötsligt försvunnen. I parets villa finns tydliga spår av våldsam strid. Misstankar faller snabbt på Nick, som bedyrar sin oskuld och gör vad han kan för att få polis och media på andra spår. Amys dagbok ger dock en bild av Nick som är allt annat än sympatisk. Men är han verkligen en mördare? Å andra sidan: Om han är oskyldig, var är Amy?

 

2. Nattfilm av Marisha Pessl, en bok jag ännu tänker på fast det var länge sedan jag läste den. Rekommenderar.

 

Skräckfilmsregissören Stanislas Cordova har inte synts offentligt sedan 1977. För fansen är han en mörkrets överstepräst, onåbar och gåtfull. När hans dotter Ashley Cordova hittas död framställs händelsen som ett självmord, men journalisten Scott McGrath anar oråd och börjar gräva i vad som har hänt. Förra gången han försökte närma sig familjen slutade det i en privat katastrof. Nu sugs han återigen in i en jakt som för honom allt längre in mot det kraftcentrum som är Stanislas Cordova. Bilder, illusioner, speglar: varje gång han fått upp en dörr tycks den smälla igen bakom honom …
Scott har redan förlorat allt och det enda som kan ge honom upprättelse är att få reda på sanningen. Även om det kräver att han möter sitt eget mörker.

 

3. Kvinnan på tåget av Paula Hawkins, få missade denna bok som blev totalt överhypead, men var riktigt bra läsning.

 

 

4. De försvunna av Caroline Eriksson, en otroligt spännande svensk psykologisk thriller.

 

En solig sensommarkväll tar Greta, Alex och dottern Smilla båten från sommarstugan vid den mytomspunna sjön Maran och åker ut till ön. Greta stannar kvar i båten medan de andra går iland. De kommer inte tillbaka. Förvirrad går även Greta iland, hon ropar och letar, men kan inte hitta Alex och Smilla någonstans. Det mystiska försvinnandet, och det febrila sökande som tar vid, leder Greta steg för steg ner i en avgrund av förvirring och tilltagande mörker.

Det står snart klart att Alex och Gretas relation präglats av destruktiva mönster. Dessutom har en omvälvande händelse i barndomen satt djupa spår i henne. Historien gör sig påmind och frågan är vad som är sanning och vad som är lögn, verklighet och fantasi. Kan sägnerna om sjön Marans onda krafter stämma? Finns det ett samband mellan försvinnandet och det som skedde den kvällen för många år sedan, då Gretas pappa dog? Och vad har egentligen hänt med Alex och Smilla?

 

 

5. Istvillingar av S.K. Tremayne, denna figurerade också förra veckan på topplistan men den är verkligen en av mina favoritböcker.

 

Lydia och Kirstie är enäggstvillingar – sex år gamla, oskiljaktiga och så lika att inte ens deras föräldrar alltid kan säga vem som är vem. Så händer det som bara inte får hända: Lydia faller från ett balkongräcke och dör. Kvar är den förvirrade Kirstie och hennes förtvivlade föräldrar Sarah och Angus.
Efter ett års tungt sorgearbete beslutar sig familjen för att flytta till en liten isolerad ö i Hebriderna där de ärvt ett hus som inte varit bebott på flera decennier och som saknar elektricitet. De vill börja på nytt, komma bort från alla plågsamma minnen.
Men inget blir som de hoppats. Kirstie beter sig allt egendomligare – hon tycks djupt olycklig och hävdar att de förväxlat henne med den omkomna systern. I skolan skyr de andra barnen henne, hon som alltid haft en syster och själsfrände är nu outhärdligt ensam.
Angus tvingas ofta resa bort på grund av sitt arbete och Sarah känner sig alltmer isolerad och förtvivlad. Deras äktenskap blir sämre i stället för bättre. Oron för Kirstie – eller är det Lydia – bara växer. En fruktansvärd misstanke pyr inom Sarah – vad var det egentligen som hände den där olycksdagen då hennes dotter dog?

 

Johannas deckarhörna ordnar varje vecka Veckans topplista med ett tema, denna vecka skall vi lista vår topp 5 böcker med höstkänsla. Hösten är min absoluta favoritårstid!

Allt som oftast Adlibris, ibland Bookdepository och rätt så ofta på second hand. Det sistnämnda är det bästa alternativet, bara man fyndar rätt böcker. Speciellt barnböcker älskar jag att fynda!

Jag gör det ibland, som bäst har jag förhandsbeställt Harry Potter och fången från Azkaban i illustrerad version.

Jag skulle kunna tro  3-5 i medeltal.

Det gör jag ibland, men mer sällan än man kanske skulle tro eftersom jag älskar att äga böcker. Jag kan köpa en bok för att läsa den 2 år senare. När tiden är inne lixom. Då finns den bara fint där på hyllan och väntar på en.

1-2

Ibland kan jag få lite *bläää* känsla över att ganska mången annan har fingrat omkring på böckerna före mig. Och om man hittar nån konstig fläck i boken… Men jag älskar bibliotek och att vistas i dem!

Love it! Billigt och miljövänligt!

Jag har inga skilda hyllor utan allt går i samma.

Såklart. Om det blir av återstår att se, men jag vågar tro att jag i ganska stor utsträckning faktiskt läser det jag köper. Om jag inte läst en bok ännu (hyllvärmare..) så beror det nog bara på att rätt känsla för boken inte infunnit sig ännu.

De som varit riktigt dåliga har jag skänkt bort. Men vadå, det är typ 5 stycken på flera år..

Erhm, ja, läs ovan 😉

Det har jag ibland, men det brukar som bekant lyckas varierande bra. Under köpstopp har jag dock tillåtit att köpa begagnade böcker, eftersom man inte kan ignorera eventuella fynd.

Ja, tidvis, för tillfället tycker jag dock att jag ligger på en ”okej”-nivå. Jag fick två presentkort till Adlibris till födelsedagen, så jag har rätt att spendera lite extra just nu!

Titel: Fejk

Författare: E. Lockhart

Språk: Svenska

Sidantal: 275

Förlag:  Lavender Lit

Utgiven: 2017

Handling: ”Merry och Pippin blir tillfångatagna av orker, men lyckas fly in i Fangornskogen där de träffar enten Trädskägge. Aragorn, Gimli och Legolas får snart kontakt med Rohans ryttareoch rider med dem mot Sarumans ointagliga torn Orthanc.

Frodo och Sam har flytt från tumultet och stöter på Gollum. De lyckas nästan övervinna hans fiendskap och han hjälper dem att hitta en hemlig ingång till Mordor. Men den vaktas av den vederstyggliga jättespindeln Lockan.”

 

Äntligen tog Sagan om ringen lite bättre fart. Efter första boken var jag lite småbesviken, inte är jag riktigt nöjd nu heller. Men det blev bättre i alla fall. Denna bok hade lite mera tempo än första, även om det är ganska långsamt ännu. Första delen av boken handlar främst om orker av alla de slag, Merry, Pippin, Aragorn, Legolas och Gimli. Senare halvan av boken får man veta mera om Frodo och Sam. Jag skulle hellre sett kapitlen ”varvade” istället för uppdelade. Man saknade nog Frodo och Sam, tror de dök upp först efter halva boken. En kort kommentar om de två: är det bara jag som upplever att Sam är kär i Frodo? Eller överanalyserar jag språket. Kanske vänskap verkligen var mera ”intensivt” i Middle Earth. Vad vet jag.

 

Det var mysig läsning, om än långsamt. Det känns givet att jag skall läsa trilogin eftersom jag älskar filmerna. Böckerna ger lite mera djup, men kunde nog ha mått bra av att kortas av lite grann.