I fiskarnas tecken – Melissa Broder

Titel: I fiskarnas tecken
Författare: Melissa Broder
Översättare: Helena Hansson
ISBN: 978-91-7781-359-0
Sidantal: 304
Förlag
: Modernista
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2018
Handling
: ”Lucy har skrivit på sin avhandling om Sapfo i nio år när förhållandet med pojkvännen tar slut och det blir omöjligt för henne att bo kvar i Phoenix. Systern Annika insisterar på att Lucy ska passa hennes hund och bo i systerns fantastiska hem, en glaskub i Venice Beach.

Men Lucy finner ingen lindring från ångesten. Inte hos den grekiska kör av kvinnor hon möter i gruppterapin för kärleksberoende. Knappast heller på Tinder. Inte ens i den kravlösa ömheten hos hunden Dominic. Men allt förändras en dag vid stranden när hon spanar in en gåtfull simmare. Efter att ha blivit varse hans identitet tvingas Lucy att fullständigt omvärdera sin syn på vad kärlek och förhållanden kan vara.”

En av de märkligaste böcker jag läst på länge. Den har definitivt fått blandade recensioner, kanske mera mot det negativa hållet. Jag hade därför inga förväntningar och jag visste inget om boken före jag började läsa. Den här boken får du mest ut av om du inte känner till så mycket om den. Några saker bör nämnas dock. Det är rätt så mycket sex och det är inte enbart realism. Så att du inte sätter kaffet i vrångstrupen…

Många säger att Lucy är en fruktansvärd karaktär som man bara avskyr. Jag gillar inte henne heller. Särskilt mot slutet när hon gör en oförlåtlig grej. Men jag ser inte så svart-vitt på henne. För mig gestaltar hon den ”galna” kvinnan på ett ärligt och trovärdigt sätt. Äntligen, får jag säga. Hur många romaner har jag inte läst där kvinnan antingen är avgrundsdjupt galen, änglalik docka, eller bara sjukt tråkig? Lucy har mycket svärta men jag uppskattar de många lager som författaren lyckas lägga på huvudkaraktären i denna (debut) bok.

Lucy flyr dammiga Phoenix för att vakta sin syster Annikas hund i det stela men vackra Venice. Hon går på gruppterapi för kärleksberoende. Där möter hon kvinnor som både har likheter med henne själv men också sådana som hon har svårt att förstå. Som läsare är det ganska intressant, jag tror flera av oss kan känna igen oss i något beteende. Sist och slutligen är vi alla ganska lika och längtar efter samma saker i livet, bara att vi försöker nå vår lycka på olika sätt. Lucy träffar också en del män, och en av dem får hela hennes värld i gungning. Läsaren också.

Berättelsen är intressant. Jag vill läsa vidare hela tiden. Det finns en hel del filosofiska funderingar blandat med det mörker som Lucy upplever och försöker ta sig ur. Relationsdramat, sexet, ja allt om att ta sig ur ett långt förhållande och navigera i dagens dejting-värld är trovärdigt, om än äckligt, men trovärdigt. Jag hölls underhållen boken igenom och jag tycker författaren lyckas med de poänger hon vill få fram, utan att skriva läsaren på näsan.

Det är en bok med lite ”extra allt”, kryddigt. Den kommer inte falla alla i smaken, långt ifrån. Men de som vågar läsa den här med ett väldigt öppet sinne kan uppskatta boken, som jag!

Betyg:


0 Kommentarer

Kaffe med mjölk – Ella-Maria Nutti

Titel: Kaffe med mjölk
Författare: Ella-Maria Nutti
ISBN: 9789146237464
Sidantal: 192
Förlag
: Wahlström & Widstrand
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2022
Handling
: ”En mamma och en dotter. Ett avstånd mellan dom lika långt som mellan Gällivare och Stockholm. En mamma som har något hon måste säga till sin dotter, något som inte kan vänta. En lika vemodigt finstämd som skimrande berättelse om en förälder och hennes barn och om hur de tunnaste trådarna kan vara de starkaste banden.”

Här har vi en fantastisk debut. Jag vågar påstå att Kaffe med mjölk var den bok som var mest tippad att platsa bland Årets bok 2022-nomineringarna, ändå blev den inte nominerad. Boken har lästs väldigt flitigt bland bokintresserade på #bookstagram och jag kan förstå varför. Ska vi skaka framgångsreceptet ur ärmen?

Till att börja med så är titeln tilltalande (även om det förekom ett par andra titlar med ”mjölk” ganska samtidigt i 2021-2022:s utgivning). Jag gillar omslaget och kafferingarna som får boken att se läst ut. Berättelsen har ett tungt ämne, men här har Nutti förstått att ingen vill läsa 300-400 sidor om det. Det ska vara koncentrerat och rappt med 192 sidor. Kapitlen korta, nästan så korta att de inte räknas som kapitel. Texten är handlingsdriven och fokuserar i stort sätt på endast två personer. Allt det här i ett snyggt paket, nu bådar det gott för själva berättelsen, som jag också tyckte mycket om.

Mor och dotter – kan till synes kännas som ett uttjatat tema i litteraturens värld och det var en av orsakerna till att jag övervägde att inte läsa boken alls. Finns det något vi inte redan sett eller läst om? Ändå ger jag boken en chans, kanske just vare det layoutmässiga och snyggt paketerade och väl marknadsförda helheten. Böcker som inte är väldigt långa tenderar man lättare att ge en chans åt, så är det bara.

Jag blev positivt överraskad av det avskalade, enkla men samtidigt välskrivna språket. Jag ser genast både mor och dotter framför mig under läsningens gång. Jag tycker om deras lite märkliga dynamik, som få författare lyckas väl med att beskriva – den där balansgången mellan att ha fasader för varandra men ändå våga (och vilja) ha ett nära band. Avstånden rent geografiskt men också kulturella och sociala avstånd. Avstånd som tenderar växa när barnet växer. Och så det där som mamman måste säga till dottern – det som boken i stort sett kretsar kring.

Jag blev verkligen berörd av den här berättelsen och det är svårt att beskriva just de saker som var perfekta, för boken glänste verkligen på sina ställen. Överlag får jag en ”modern” känsla av den här boken – den är skriven av en ung författare som förstår vad nutidens läsare vill ha. Det kommer inte bli en bok som jag läser om, men en bok behöver inte vara dålig för det. Läsvärd!

Betyg:


0 Kommentarer

Mid-Year Book Freak Out Tag

Efter halva 2022 är det dags att ta en titt på böckerna som blivit lästa?

1. Best book you’ve read so far in 2022?

Spådomen av Agneta Pleijel förändrade något i mig och jag blev tagen av hennes fantastiska språk.

2. Best sequel you’ve read so far in 2022?

Hoppsan Jolly är en av de bästa böckerna i serien om Jolly. Jag har läst alla jag har hemma och är ständigt på jakt efter fler.

3. New release you haven’t read yet, but want to?

That Green Eyed Girl av Julie Owen Moylan


1955: In an apartment on the Lower East Side, school teachers Dovie and Gillian live as lodgers. Dancing behind closed curtains, mixing cocktails for two, they guard their private lives fiercely. Until someone guesses the truth . . .

1975: Twenty years later in the same apartment, Ava Winters is keeping her own secret. Her mother has become erratic, haunted by something Ava doesn’t understand – until one sweltering July morning, she disappears.

Soon after her mother’s departure, Ava receives a parcel. Addressed simply to ’Apartment 3B’, it contains a photo of a woman with the word ’LIAR’ scrawled across it. Ava does not know what it means or who sent it. But if she can find out then perhaps she’ll discover the answers she is seeking – and meet the woman at the heart of it all . . .

4. Most anticipated release for the second half of 2022?

Hur jag gick på bio och aldrig kom tillbaka av Sara Ehnholm Hielm. Jag ser framemot en riktigt bra essäsamling!

5. Biggest disappointment?

Lektioner i kemi av Bonnie Garmus. Jag hade höga förväntningar på den här och jag blev besviken. Det är inte en dålig bok, men något annat än jag tänkt mig. Många saker jag störde mig på och inte det djup i berättelsen jag önskat.

6. Biggest surprise?

Kaffe med mjölk av Ella-Maria Nutti. Jag trodde inte jag skulle uppskatta den så mycket som jag gjorde. Överlag gillar jag inte böcker med en sorgsen underton, nu funkade det ändå väldigt bra och jag blev berörd. En fin debut på alla sätt.

7. New favorite author?
Agneta Pleijel

8. Newest fictional crush?

Maja Ekelöf får platsa på denna rubrik, jag beundrar henne på så många nivåer. Läs Rapport från en skurhink om ni ännu inte gjort det!

9. Newest favorite character?

Georg Daniel Bratts är den mest intressanta karaktär jag läst om i år. Edelfeldt är ett geni när det kommer till karaktärsbygge.

10. Book that made you cry?

Kaffe med mjölk fick mina ögon att tåras.

11. Book that made you happy?

Tingen av Ulrika Nielsen gjorde mig lycklig i själen. Något av det bästa jag läst i år!

12. Favorite book to movie adaptation you’ve seen so far this year?
Ingen.

13. Favorite review you’ve written this year?

Bländad av död och kärlek eftersom det var en så bra bok.

14. Most beautiful book you bought this year?

Självbetraktelser av Marcus Aurelius

15. What books do you really need to read by the end of this year?

Jag har länge tänkt läsa något av Mare Kandre och har nyss fått Aliide, Aliide i min ägo.
Jag ska göra dig så lycklig var en av de första böckerna jag läste efter en mångårig läspaus och jag tror jag kommer tycka ännu bättre om den nu.
Heartstopper känns det som om alla har läst, jag är väldigt nyfiken på den!


0 Kommentarer

Allt blir bra – Carolina Setterwall

Titel: Allt blir bra
Författare: Carolina Setterwall
ISBN: 9789100189396
Sidantal: 334
Förlag
: Albert Bonniers förlag
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2022
Handling
: ”Allt blir bra. Det lovar Mary och John sina barn när de berättar att de ska skiljas. Men separationen blir något helt annat än vad de har tänkt sig. John finner sig snart omhändertagen av en ny kvinna, medan Mary tvingas inse att en kvinna utan partner inte anses som något självklart eller attraktivt. Samtidigt som John rör sig vidare med såväl barnens tillit som sin personliga ekonomi intakt, måste Mary – som har lärt sig leva för andras godkännande – omvärdera sig själv, sina val och sitt liv.

”Allt blir bra” är en svidande vidräkning med äktenskapets och könsrollernas begränsningar – och en rannsakan av bilden av den goda modern. Det är en berättelse om hur svårt det är att bryta sig loss från omgivningens krav, men också om kärlek, på gott och ont, mellan vuxna och mellan barn och förälder.

Den främsta orsaken för valet av denna bok var att den skulle utspela sig på 80-talet och handla om ett par i skilsmässa. Jag anade att den kunde bli en ganska mörk och sorgsen berättelse, men hur mörk den faktiskt var blev jag förvånad över. Så mycket smärta, så välformulerat men tyvärr också som en enda lång uppförsbacke.

Kapitlen varvar mellan Mary och Johns perspektiv. Det är de karaktärer vi får lära känna, men inte tillräckligt väl kan jag tycka. John blir för mig lite av en grå massa medan Mary känns som en karikatyr, precis vad man kan förvänta sig av en kvinna i skilsmässa. Ärligt talat så går både Mary och John mig på nerverna så till den milda grad att jag överväger att sluta läsa. Jag kämpar mig igenom deras strapatser och svängar i skilsmässan och livet efter och inser att berättelsen trots allt är helt okej, som helhet. Det finns vissa beröringspunkter där Setterwall lyckas väl, kanske till och med bäst med bikaraktären Nettan, Johns nya flickvän och hurtbulle. Jag undrar: har vi inte alla någonsin känt en Nettan i våra liv? Den där som svischar in och tar kontroll över situationen och som behöver det för att ha en identitet över huvudtaget? Den fixande, tröstande och smörjande balsamerande, allvetande kvinnan som ska ställa allt till rätta och ändra omvärldens tafatta personligheter. Jepp, det är en Nettan!

Det finns äkthet i berättelsen, det ger jag Setterwall. Hur föräldrarna försöker lösa vardagen och hur barnen inte reagerar som vi tror, eller som vi inte vill att de ska göra. Kampen mellan föräldrarna, de dyra julklapparna, den pyttelilla lägenheten, de ansträngda samtalen, klasskillnader som uppstår i skilsmässa – allt detta finns med. Det jag saknade i boken var mera 80-talskrydda. Böcker som skilsmässor har vi redan i ganska stor utsträckning, jag tror man behöver någon ny vinkel på det hela för att riktigt suga in läsaren. Jag kan inte tycka att boken är dålig, men för mig väckte den inte de känslor jag hade hoppats på.

Betyg:


0 Kommentarer

Läst i maj 2022

Romaner:

Poesi:

Antal böcker sammanlagt: 14
Recensionsexemplar: 1
Månadens bästa: Ysärikirja av Essi Huuhka & Aino Tormulainen
Månadens finaste omslag: Jag står här och stryker av Tillie Olsen
Kommentar: Ingen fempoängare denna månad men ändå en hel del trevliga läsupplevelser. En djupdykning till 50-talets Sverige och 90-talets Finland, en novellsamling, ett manifest och tre finlandssvenska poesiböcker. Jag började också läsa deckarserien om Toni från B. Wahlströms rödryggade.


0 Kommentarer

Läst i april 2022

Antal böcker sammanlagt: 13
Recensionsexemplar: 1
Månadens bästa: Spådomen av Agneta Pleijel
Månadens finaste omslag: Spådomen av Agneta Pleijel
Kommentar: Vilken fin läsmånad med hela FEM fem-stjärniga, jag vet inte när det hänt senast. Dit hör Rapport från en skurhink, 22/11/1963, Bländad av död och kärlek, Tingen och Spådomen. Kings bok var en omläsning och en bra sådan. Jag är så glad att jag tog itu med den. Flera nya bekantskaper gällande författare, jag tyckte väldigt mycket om Ulrika Nielsens båda böcker, Maja Ekelöf, Agneta Pleijel och poeten Tomas Tranströmer. Jag ska läsa det mesta jag kommer över av de författarna.

Jag fick såna fantastiska läsupplevelser denna månad att jag leva länge på det. Speciellt Spådomen träffade mig rakt i hjärtat, vilken språk, jag finner inte ord hur mycket jag tyckte om boken.


0 Kommentarer

Vi minns 50-talet: en nostalgitripp – Andreas Nyberg

Titel: Vi minns 50-talet: en nostalgitripp
Författare: Andreas Nyberg
ISBN: 978-91-8018-397-0
Sidantal: 294
Förlag
: Lind & Co
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2022
Handling
: ”Statsminister Tage Erlander regerar Sverige under 1950-talets rekordår. Framtidsoptimismen är stark när svenska folket åker på tältsemestrar och charterresor och många skaffar bil. I Stockholm byggs flera nya förorter och dessutom tunnelbana.
Sångaren ”Snoddas” får tidernas genombrott i Lennart Hylands radiosuccé Karusellen, och även Lill-Babs, Siw Malmkvist och Owe Thörnqvist slår igenom, liksom det nya amerikanska fenomenet rock’n’roll med Elvis Presley, Chuck Berry och Little Richard i spetsen. Vurmen för det amerikanska gör att vi svenskar får en ny kategori ungdomar: raggarna.
I USA får vår filmstjärna Ingrid Bergman sin andra Oscar samtidigt som regissören Ingmar Bergman blir internationellt känd. Men vi svenskar föredrar filmer med Åsa-Nisse!
Sven Tumba gör ishockey till en folksport och i New York knockar Ingemar amerikanen Floyd Patterson och blir tungviktsmästare i boxning. I fotbolls-VM på hemmaplan 1958 blir det svenskt silver samtidigt som tv:n får sitt genombrott.

Vi minns 50-talet – En nostalgitripp fortsätter den rikt illustrerade serien med spännande återblickar på Sveriges kultur och samhälle.”

Jag har tidigare läst Nybergs Vi minns 40-talet, det var givet att fortsätta med den fantastiska och koncisa fortsättningen om 1950-talet. 50-talet var mindre betonat av krig, men desto mer om amerikaniseringen och framtidsoptimism. Filmbranschen, särskilt Hollywood, gör storslagna filmer med bland annat Ingrid Bergman i huvudrollen. Nu utmanar svenska filmer också tabun genom att t.ex. visa nakenscener. Mycket hade sitt brytningsskedet i 1950-talet. Visste ni att den globalt använda fredssymbolen ritades på just 1950-talet?

Mitt favoritkapitel var givetvis det om litteraturen. Jag fick massor av bra tips och en del kände jag till från förut. Det som alltid slår mig när man tittar på litteraturen i historisk spegel är att den är väldigt mansdominerad. De tunga författarnamnen, akademiledamöter och Nobel-prisvinnare är till största delen män. De facto vann ingen kvinna Nobel-priset på hela 1950-talet, men det är förstås inte konstigt med tanke på hur få kvinnor som vunnit sedan priset stiftades.

Jag tycker om att det finns särskilda temakapitel och skilda kapitel för varje år under årtioendet. Idrottskapitlet är för mig totalt ointressant, men det kan tänkas intressera många. Boken talar till en bred publik och har fångat upp det väsentliga ur historisk och kulturell synvinkel.

Jag skulle gärna se bilder i färg, nu är boken i svart-vitt. Sedan är den givetvis ganska fokuserad på svenska händelser, även om internationella händelser finns nämnda. För mig blir det mera en upplysning om Sveriges 50-tal, vilket jag inte har något emot. Ibland kan jag sakna att läsa om Finlands 50-tal, men på svenska. Den här boken riktar sig till svensk publik, så den uppfyller sin målgrupp väl. Perfekt för att lära sig allt det väsentliga om årtioendet!

Jag ser väldigt mycket framemot följande del som är mitt favorit årtioende, nämligen 1960-talet!

Tidigare läst av författaren:

Tack till Lind & Co för recensionsexemplaret!

Betyg:


0 Kommentarer

Radhusdisco – Morgan Larsson

Titel: Radhusdisco
Författare: Morgan Larsson
ISBN: 978916420332
Sidantal: 437
Förlag
: Piratförlaget
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2010
Handling
: ”Radhusdisco är en varm och rolig bok om Morris färd mot vuxenvärlden i åttiotalets Trollhättan.

Här möter vi Morris föräldrar: mamma som skickar runt Morris bland alla barnfamiljer i bekantskapskretsen för att han ska smittas av påssjuka, pappa som har en förmåga att få det lilla att kännas stort och som berättar om indianer och äventyr.

Morris trivs med kompisarna på lågstadiet, tjejernas favorit Linus, grannen Henke och Ubbe med de nyaste leksakerna och alldeles speciella lekregler. Motvilligt flyttar han till det gula tegelradhuset och en ny skola och en ny tid, mellanstadiet. Men här finns magister Cliffhanger som berättar historier som ingen annan och nya vänner som han delar både roligt och sorgligt med. På högstadiet blir världen lite större, tjejerna viktigare och drömmen om att få dansa tryckare till True Colors med just den där speciella tjejen kanske viktigast av allt.”

Det här med uppväxtsskildringar är lite knepigt. Ibland tycker jag väldigt mycket om det, ibland blir jag vansinnigt trött på att höra en berättelse från en och samma interna vinkel. Radhusdisco handlar om Morris som bor i våningshus och radhus, inne i labyrinterna finns de andra vännerna som också bor där; alla dessa familjer som är lika och olika varandra. Vi får följa Morris från lågstadiet mot vuxenlivet, genom vänskap och kärlek. Mot slutet börjar jag vara en aning mätt på berättelsen.

Bokens första del är starkast. Där finns många beskrivningar som jag tror man kan känna igen sig i. Jag imponeras över Larssons sätt att skildra ett barns tankar och funderingar, jag skrattar till ibland åt anekdoterna, bl.a. det mera välbärgade ensambarnet Ubbe som mutar till sig vänner genom sina fantastiska leksaker som ingen riktigt får leka med. Avundsjukan, fascinationen och jämförelserna – allt det där som barn går igenom när de växer upp. Andra gånger är det tokroliga pinsamheter som händer åt Morris själv och åt kompisarna, vilket jag också kunde uppskatta.

Det är därför svårt att säga varför jag inte fastnade för berättelsen. Jag engagerade mig helt enkelt inte riktigt tillräckligt, jag tror att en av orsakerna är att berättelsen svällde allt mer. Mot slutet kunde vissa händelser få tiotals sidor med dialoger i det oändliga. En mer koncentrerad berättelse hade skapat större effekt, särskilt när man här använder sig mycket av humor och en mera rapp och finurlig berättarstil. Boken blev segare ju längre in man kom, kanske författaren förvillade sig aningen för långt i sina egna minnen och vågade inte skära ner tillräckligt. Jag kände mig allt mer som en betraktare av främlingar snarare än läsaren som får vara med inne i berättelsen. Det blev stundvis tråkigt med all grabbig dialog, men vad annat skulle det finnas i en ung grabbs uppväxt? Jag tror snarare att det var mig det var fel på den här gången.

Onekligen hade författaren säkert kul när han skrev boken, jag tycker det känns som om texten kom rakt ur minnet och hjärtat. Jag tror den här boken kan tilltala många, speciellt män som växt upp under 80-talet. Det finns gott om roligheter och saker att känna igen sig i, även om just jag inte kände igen mig i så mycket.

Betyg:


0 Kommentarer

Rapport från en skurhink – Maja Ekelöf

Titel: Rapport från en skurhink
Författare: Maja Ekelöf
Sidantal: 215
Förlag
: Rabén & Sjögren
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
1970
Handling
: ”Maja Ekelöf är städerska (”Fil. städ.”, som en av hennes söner sade), kommunalt anställd i Karlskoga. Hon har sexårig folkskola, studentkompetens i flera ämnen och intyg om genomgången ettbetygskurs i historia vid Uppsala universitet. Hon har skrivit insändare i lokalpressen, enstaka noveller i veckopressen och en dagbok i tidningen Vi.

Maja Ekelöfs rapport är ett mänskligt dokument av stor äkthet. Den berättar om ett liv på Välfärdssveriges skuggsida. En intelligent och sensibel kvinna skildrar i dagboksform sitt slitsamma låglönejobb, sin eviga kamp för att klara ekonomin, sina problem och glädjeämnen som ensamstående fembarnsmor. Hon representerar också något annat, något beundransvärt: hon är en av dem som energiskt vidgar sin horisont genom att läsa böcker, genom kurser och studiecirklar. Radion och TV :n ger henne en intensiv kontakt med världshändelserna och helhjärtat engagerar hon sig i det politiska skeendet.
Maja Ekelöf skriver rättframt och enkelt. Hennes kommentarer kan vara bitska, ofta glimtar det till av en fin humor. Länge har man efterlyst skildringar inifrån av låglönearbetarnas situation i dagens Sverige. Maja Ekelöfs bok gör oss förtrogna med deras liv, arbete, tankar och känslor.”

Jag hade så länge tänkt läsa den här boken men nu när biografin om Maja Ekelöf nyss kom ut bestämde jag mig för att ta tag i Rapport från en skurhink. Vilken titel alltså, den känns exakt rätt till tonen i Ekelöfs dagbok som städerska i Karlskoga på 1960-talet. Jag hade inga förväntningar på boken, dagböcker kan vara antingen intressanta eller väldigt tråkiga. I det här fallet blev det allt annat än tråkigt. Framförallt blev det tankeväckande. Då har dagboksformatet lyckats.

Maja Ekelöf berättar om små vardagliga händelser, om sitt städjobb och om händelser i världen. Hennes sätt att skriva är rakt, ärligt och koncist. Hon oroar sig för världsläget och skriver om både personliga och politiska åsikter. Ekelöf var på sin tid en fräsch fläkt kan man säga, istället för att klanka ner på ungdomarna (som många 50+ gjorde på slutet av 60-talet) tar hon de ungas sida. Bland annat deltar hon (och bara 14 andra) i en demonstration mot kriget i Vietnam.

Som fembarnsmamma finns oron för barnen alltid där, för det ekonomiska och hur de klarar sig. Hennes oro späds på av radio och TV, samtidigt som det vidgar hennes vyer. Hon beskriver hur människor i hennes omgivning bara bryr sig om sig själva och kan inte/vill inte se det som händer i världen. Ekelöf tar ställning och hon gör det med bravur.

En dagbok är svår att betygsätta. Jag tyckte det var fantastiskt underhållande och intressant att befinna sig i Ekelöfs huvud. Det är en ärlig bild av samhället på 60-talet ur en enda människas perspektiv. Just det perspektivet kan vara mycket mer intressant än en historiebok. Det är också väldigt hälsosamt för oss att sätta oss i andra människors tankar och funderingar.

Jag hade medkänsla för Ekelöf när hon beskrev fattigdom, de tunga städjobben och den ständiga oron. Samtidigt som det var en slags tröst, alla människor oroar sig. De världshändelser som hände då är nära det som händer nu – alltid finns det något som tynger och oroar oss. Världen kan vara grym. Ekelöf beskriver hur hon fick tröst från litteraturen (här finns många verk nämnda som lät intressanta) och det kunde jag känna igen mig i. Fin bok på alla sätt och vis!

Betyg:


0 Kommentarer

Ett inlägg om omläsning

Jag har inte varit bra på att läsa om böcker. Ibland gör jag det, men mycket sällan. På senaste tiden har jag dock ändrat mig lite angående omläsning och försiktigt börjat prioritera det mer. De flesta som läser väldigt mycket läser inte samma bok igen, men jag undrar – varför inte?

Förr (nu pratar jag årtionden tillbaka) var böcker något som var dyrt och de böcker man hade hemma värnade man om på ett sätt vi, tyvärr, oftast inte gör numera. Förut läste äventyrslystna ungdomar om samma böcker flera gånger om, det som fanns hemma plockade man åt sig. Älsklingsböcker var högt värderade föremål, precis som en sliten nalle, docka eller smycke. Numera är vi en aning sak-trötta och många rensar ut böcker från sitt hem. ”Vi kan inte spara varenda bok vi läser eller får” kanske någon tänker. Det här borde inte hindra att vi läser om böcker eftersom vi har tillgång till bibliotek. Men varför läser vi inte om flera böcker?

Jag tänkte utifrån mig själv och varför jag inte läst om särskilt många böcker. Den första orsaken som ploppade upp i mitt huvud är ”för att det finns så mycket nytt man vill läsa”. Visserligen är det sant och jag tror de flesta håller med om det. Ändå kände jag mig en aning falsk – är det verkligen hela sanningen? Majoriteten av böckerna jag läser är för det första inte nya. Tvärtom är de ofta ganska till åldern. För det andra så ligger läsningens värde i nuet, själva läsningen som sker i stunden, inte när man räknar upp vilka titlar man läst.

Den senaste boken jag läste om. Och det var inte den sista gången, jag ska läsa den på engelska nästa gång.

Det kan tänkas att man inte vill läsa en berättelse man redan känner till. Jaha, så vi är alltså konstant sugna efter att överraskas? Det slår mig som en lite tråkig utveckling. Klart man törstar efter nya berättelser, nya vinklar och tankar som man inte sett förut. Men njutningen av läsningen kan vara lika hög vid omläsning. Det här är varför jag tycker det:

Man behöver inte läsa om varenda bok man läst och gillat. Om vi flyktigt tänker på de böcker vi gett en full femma i betyg åt kommer vi säkert drabbas av en liten boklängtan. Längtan tillbaka till upplevelsen av berättelsen, känslan vi fick både under och efter läsningens gång och allt positivt som vi förknippar med boken och läsupplevelsen. När jag nu läst böcker (som fått vila några år) så känns det ändå som om jag läser en ny bok. Visst minns jag berättelsen i stora drag, men jag märker att jag glömt otroligt mycket. Precis som drömmar så rinner berättelsen ifrån oss med tiden.

Boken jag läser om för tillfället. 794 sidor – låt dig inte avskräckas!

Mycket handlar också om att prioritera. Att våga sluta jaga tiden: ”jag vill läsa den boken igen MEN jag vill hinna läsa lite nya böcker först.”. Ärligt talat så kommer vi läsare aldrig i mål, vi kommer aldrig hinna läsa alla böcker vi vill läsa. Livstiden räcker inte till även om vi skulle läsa på heltid tror jag. Alltid dyker det upp titlar man bara måste få läsa nu. Jag skulle se omläsningen som ett perfekt tillfälle att läsa en bok vi vet att kommer vara bra. När man nyss läst tre medelmåttliga nya böcker och konstant saknar känslan som några av de där favoritböckerna gett – plocka upp någon av dem istället! Du kommer bli förvånad över hur kul det är att läsa om 🙂


En kommentar