Snowglitterbooks blir 7 år – tankar om åren som gått, läsningen och om bokbloggar

Den här månaden är det 7 år sedan jag startade bokbloggen, då på blogg.se. Det är häftigt att tänka tillbaka på hur allt började och hur annorlunda det var då. 7 år känns inte som en fasligt lång tid, men i den snabbt förändrande medievärlden är det. 2014 hade jag återigen hittat till läsningen efter en paus på närmare 10 år. Jag trevade mig fram, jag läste Harry Potter och någon lättsmält pocket från lokala matbutiken. Jag hade ingen aning om vad jag som vuxen ens gillade för böcker. En kväll när jag skulle beställa från Adlibris och behövde boktips snubblade jag in på en bokblogg, på Adlibris fanns ofta länkade recensioner. Jag minns inte exakt vilken blogg det var, men några av de första bloggarna jag kom i kontakt med var Nellons bokblogg (finns numera endast på instagram), Liza på Iregnet och Victoria på Vargnatts bokhylla. Det blev starten för min egen bokblogg!

Det känns häftigt att få se min bokresa genom min blogg. Alla halvhjärtade och mer genomtänkta recensioner. Mina första rec-ex. Hur min smak har ändrat genom åren – allt kan jag slå upp och gå tillbaka till. Genom mina gamla inlägg kan jag direkt slungas tillbaka till handlingen, eller känslan, i en bok som jag läst för länge sedan. Skulle jag inte skrivit inlägg i 7 års tid så skulle en dimension av läsningen vara försvunnen. Min blogg är min egen arena där jag själv får välja hur, när och vad jag skriver om. Jag har haft några pauser under åren men inga längre avbrott.

Idag är bokbloggarna allt färre och andra sociala medier har tagit över. När jag startade bloggen 2014 fanns det inte #bookstagram så som vi känner till det idag. De flesta hade instagram, men ingenting som hade renodlat med böcker att göra. Instagram var också väldigt annorlunda då. Inga storyn, inga jobbiga algoritmer som styrde flödet, inga annonser. Det var en väldigt “lugn” app, om man säger så, jämfört med nu där det finns så mycket content att man kan känna sig matt. Jag tror många har glömt hur instagram har ändrat på 7 år. Jag är ändå tacksam för den fina gemenskapen som vi har på #bookstagram, men det är helt enkelt på ett helt annat sätt än när vi bara bloggade. Bloggarna är alltid mer personliga, recensionerna längre och bloggen är mer personlig. Bakgrund, tema, färger, font – ja allt spelar roll! Det går heller inte smidigt att hoppa omkring bakåt på instagram, det går inte att använda sökord. Även om formatet med instagram fungerar bra för att ha snabb kontakt och dela bilder så är det ganska klumpigt. Dessutom äger du inte det material du laddar upp och det är svårt att extrahera detta därifrån. Jag hoppas att alla åtminstone har det i tankarna. Ett företag kan när som helst stänga ner sin app och de kan göra vilka förändringar som helst på den. Min blogg är alltid min.

Jag har några starka läsminnen från när jag inledde min läsresa 2014 (utan att lunta), och det är Gone girl av Gillian Flynn, Agatha Christie (jag började samla då) och genren Young adult. För 7 år sen var jag i målgruppen för YA och dystopier för unga vuxna var som en helt ny värld som öppnade sig. Jag spenderade hela nyårsdagen 2015 med näsan i Veronica Roths Divergent. Marie Lus trilogi om June och Day i Legend, Prodigy och Champion var något av det bästa jag läst. De var två av de första rec-exen jag fick och jag var tårögd när jag öppnade paketet. Om jag skulle tycka lika mycket om böckerna nu – det vet jag inte. Det spelar heller ingen roll eftersom läsning är det som sker i nuet, i stunden.

Jag var ganska insatt i Harper Collins YA-produktion som är verksam under namnet Epic Reads. De gjorde jättekul Book nerd problems-videon och jag älskade Margot Wood som höll i trådarna där. Hon har förresten nyligen debuterat med en YA-bok som heter Fresh.

Det här blev lite längre än jag tänkt, men det finns mycket att reflektera över på 7 år. Jag älskar fortfarande att läsa bokbloggar och det gläder mig att jag fortfarande har kontakt med härliga personer som jag lärde känna när jag hoppade in i den här världen. Utan bokbloggar och #bookstagram skulle jag inte läst de böcker jag läst! Jag kan med handen på hjärtat erkänna att 90% av det jag läser kommer från vår fina gemenskap. Det betyder inte att jag läser allt som varenda kotte säger att “är så bra, det måste du läsa!”, utan att jag ser böcker som jag annars inte skulle få syn på. Sedan tar jag reda på om handlingen verkar intressant och därefter gör jag beslutet att läsa. Mitt nyfunna intresse för klassiker har påverkats av andra och hur roligt det är att kunna dela läsupplevelser. Läsningen är mer spännande när man ingår i någon form av gemenskap, mycket av att vara människa handlar om att dela sina upplevelser, tankar och funderingar. Det är dessutom inte bara innehållet i böckerna som gör oss boknördar; böcker som artefakt är intressant. Att samla, köpa, låna, dofta och titta på, det finns så mycket mer än bara berättelsen. Om vi bara brydde oss om berättelsen kunde vi lika gärna endast hålla oss till e-böcker och inte ha en enda bok i hemmet. För mig är den tryckta boken viktig för min läsning och böcker som hobby.

Ha en fin höst allihopa! Tack för att ni hänger kvar på bloggarna och läser – vem vet om detta någon gång igen blir den populäraste formen av bok-gemenskap.


En kommentar

Inferno i snö – Marie Bengts

Titel: Inferno i snö
Serie: Hannah Lönn #3
Författare: Marie Bengts
ISBN: 9789100185886
Sidantal: 523
Förlag:
Albert Bonniers förlag
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2021
Handling:
“Några dagar före jul 1957 är Hannah Lönn och hennes faster Lilly på väg till det öländska pensionat där de ska fira jul. På vägen överraskas de av snöfåken och tvingas söka skydd på en närbelägen gård, där de får stanna tills stormen är över. Det visar sig snart att de kommit till ett allt annat än harmoniskt hushåll, och Hannah anar att de rent bokstavligt kanske har hamnat ur askan i elden.

Den tredje boken om Hannah Lönn är liksom de tidigare en pusseldeckare av klassiskt snitt. Denna gång utspelar den sig på ett igensnöat öländskt alvar, där en mordbrännare sprider skräck bland öns befolkning. Utan kontakt med yttervärlden blir Hannahs list och slutledningsförmåga avgörande för att avslöja de instängda personernas mörka hemligheter.”

Jag var väldigt pepp på att få läsa den tredje delen om sömmerskan Hannah Lönn i 50-talets Sverige! För det första så älskar jag 50-talsstämningen och för det andra så gillar jag Hannah Lönn som karaktär. Hur många gånger har jag inte klagat på att kvinnliga karaktärer aldrig äter i böcker? Hannah vågar äta tre portioner, hon är inte heller rädd att säga vad hon tycker. Den här gången blir Hannah och hennes faster Lilly insnöade på ett gammalt gods, Hallerum, på Öland.

Det blir klassisk pusseldeckar-anda när karaktärer stängs in på ett och samma ställe. Det finns ganska många karaktärer att hålla reda på, men Bengts lyckas med att få alla särskilda från varandra. Inferno i snö är ett gediget deckarhantverk, där inget lämnas åt slumpen. Jag är mycket positivt överraskad hur många trådar det fanns att hålla reda på, men ändå kände jag att alla förklaringar skulle komma tids nog.

Med så många karaktärer så är det också en liten risk, jag hade svårt att tro att Lizzie, den yngsta, verkligen var så liten att hon hade dockor men ändå pratade i termer som “kvinnligt och manligt” och kunde analysera på den nivån hon gjorde. Ofta är barn och unga svårast att skildra verklighetstroget, men samtidigt ska de kunna bidra till berättelsen och deras roll i den. Vissa karaktärer reagerade också ibland mycket kallt och otrovärdigt, dock kan det ju bero på chock. Jag skulle vrida upp känslorna lite grann för de utsatta karaktärerna.

Eftersom det finns så många trådar och karaktärer att hålla reda på så blir boken ganska tjock med sina 500+ sidor, en deckar-tegelsten. Det kunde ha kortats ner en aning, samtidigt som jag tycker att det också kräver ganska mycket text för att verkligen komma alla karaktärer närmare. Jag tycker det här är en av de mest välgenomtänkta deckare jag läst. En bok där man verkligen får anstränga hjärnan! Dessutom tycker jag miljön var härlig. Den isolerade stämningen bidrog till spänningen. Jag vet inte om Bengts inspirerats av Daphne du Mauriers Rebecca, men jag såg vissa likheter mellan det gamla godset och den döda första frun, Rebecka. Det tyckte jag var en kul detalj. Finns det bättre ställe för en pusseldeckare? Skulle inte tro det!

Den här serien har seglat fram som en av mina favoriter och jag kommer givetvis läsa kommande böcker om Hannah Lönn. Den härliga retro-känslan i kombination med pusseldeckare precis allt jag behöver i en bra bok!

Tidigare läst av författaren:

Tack till Albert Bonniers förlag för recensionsexemplaret!

Betyg:


0 Kommentarer

Läst i september 2021

Antal böcker sammanlagt: 18
På svenska: 17
På engelska: 1
Antal sidor: 3, 053 sidor
Recensionsexemplar: 1
E-böcker: 0
Månadens bästa: En dag Jennifer av Risto Pakarinen (omläsning)
Månadens sämsta: Senare av Stephen King
Månadens finaste omslag: Maximal nostalgi av Martin Borg
Månadens lästa klassiker: Walden av Henry David Thoreau
Kommentar: Jag hade så länge tänkt läsa Walden, det var en intressant upplevelse! Jag gottade också ner mig i Åsa Grennvalls (numera Schagerströms) författarskap och som kvällslektyr blev det Jolly-böcker.
Jag blev besviken på Senare, förväntade mig något helt annat av King. Även If we were villains blev en besvikelse som fick mig att fundera om jag är över YA-litteratur nu? Det känns nästan som en liten kris. Men jag vet också att YA-böcker är ljuvliga när man är på rätt humör och hittar rätt bok.
Harens år överraskade mig på många vis. En spontan omläsning blev En dag Jennifer som jag fortfarande älskar. Den är feelgod när det faktiskt feel good hos mig som läsare. Böcker blir speciella när de hittar sin rätta läsare, och jag är rätt läsare för just den boken. Den värmer!


0 Kommentarer

Maximal nostalgi – Martin Borg

Titel: Maximal nostalgi
Författare: Martin Borg
ISBN: 9789155269685
Sidantal: 128
Förlag:
Bokförlaget Semic
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2021
Handling:
“Prylarna, personerna och de popkulturella snackisarna från våra favoritdecennier! Fullt av fantastiska bilder på kändisar, mode, märkliga trender och folkkära fenomen. Kul och nostalgiskt för de som var där, garanterat roligt, lärorikt och häpnadsväckande retro för de andra! En rikt illustrerad presentbok som passar alla – vare sig man var med eller inte när det begav sig!.”

Jag är svag för alla typer av nostalgiböcker – man kan helt enkelt inte få för mycket! Det roliga är att varje gång jag läser en bok med nostalgitema s¨å hittar jag något som jag inte känt till eller sett förut. Maximal nostalgi är en boknyhet från Semic, den passar perfekt som julklapp till den som redan har allt eller för inspirerande läsning för en själv.

Layouten på boken är intressant då den inte följer en exakt tidslinje, bildcollagen innehåller massvis av information och bilder från 1950-1990-talet. Det gör mig glad att 90-talet äntligen börjar vara med i nostalgiböckerna, det är trots allt så länge sedan nu.

Boken har mera bild än text, behöver man mera fakta och kött på benen ska man bekanta sig med någon annan nostalgibok, kanske från någon specifik era. Den här visar härliga glimtar på ett mer visuellt sätt, den är tidlös och tål att bläddras i nu som då. Jag tycker man får en bra helhetsbild av viktiga händelser och föremål från 1950-1990-talet.

Tack till Bokförlaget Semic för recensionsexemplaret!

Sötsaker 1950-2000. Oboy med blåbär låter inget vidare?

Betyg:


0 Kommentarer

Giovannis rum – James Baldwin

Titel: Giovannis rum
Författare: James Baldwin
ISBN: 9789185191703
Sidantal: 216
Förlag:
Ruin
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2011 (original 1956)
Handling:
“David, en ung amerikan, driver runt i Paris. Han har friat till sin flickvän som rest iväg till Spanien för att tänka över sitt svar. Under en utekväll möter han den vackra och intensiva bartendern Giovanni. David flyttar in i Giovannis rum i utkanten av staden, väl medveten om det tillfälliga i deras relation. När flickvännen en dag bestämmer sig för att återvända ställs allt på sin spets.

Giovannis rum handlar om konflikten mellan individens begär och samhällets värderingar och om vad skräcken för att bryta mot konventionen kan göra med en människa. Romanen väckte starka reaktioner när den kom ut 1956 men hyllades snart som ett mästerverk av kritikerna.”

Den här moderna klassiker utspelar sig i Paris, där David blir bekant med Giovanni, en snygg bartender och sätter Davids värld i gungning. David är förlovad med Hella, men de har båda rest till olika delar av världen för att fundera på deras framtid. David och Giovanni börjar träffas, men det sker mestadels i Giovannis rum. Stämningen blir allt mer tryckt eftersom de båda vet att Hella och David ska återförenas och göra sitt beslut.

Giovannis rum blir en slags metafor för det man döljer, den man är och kanske den man vill vara. Stället där vi vistas allra längst inne. Romanen skrev på 50-talet och jag kan bara tänka mig hur många fascinerades av berättelsen då, särskilt queer-perspektivet. Jag tycker Baldwin dansar som katten kring het gröt och skriver inte saker rakt ut, jag undrar om det beror på hans författarstil eller att han inte ville/kunde skriva om att vara gay på det mer öppna sätt som vi numera är vana vid. Ur ett historiskt perspektiv tyckte jag om att läsa boken.

Även om den är tokhyllad så saknades något för mig. Ibland tyckte jag den röda tråden var “vimsig”, ofta kände jag att jag hade missat något även om jag läst noggrant. Prosan blev helt enkelt för svävande för mig. Jag tycker ändå den har många fina kvalitéer och berättelsen går att se från många olika vinklar och vrår. David som huvudkaraktär funkar, men Giovanni blev en aning platt för mig. Han känns som en ganska stereotypisk fantasi. Mina känslor om den här boken är all over the place, den var bra och den var mindre bra, den bara inte nådde fram till mig som läsaren och persongalleriet blev för klent.

Betyg:


0 Kommentarer

If We Were Villains – M.L. Rio

Titel: If We Were Villains
Författare: M. L. Rio
ISBN: 9781785656477
Sidantal: 432
Förlag:
Titan Books
Språk:
Engelska
Format:
Pocket
Utgiven:
2009 (original
Handling:
“Oliver Marks has just served ten years for a murder he may or may not have committed. On the day of his release, he is greeted by the detective who put him in prison. Detective Colborne is retiring, and he wants to know what really happened a decade before.

As a young actor at an elite conservatory, Oliver noticed that his talented classmates seem to play the same characters onstage and off – villain, hero, temptress – though he was always a supporting role. But when the teachers change the casting, a good-natured rivalry turns ugly, and the plays spill dangerously over into real life.

When tragedy strikes, one of the seven friends is found dead. The rest face their greatest acting challenge yet: convincing the police, and themselves, that they are blameless…”

Dark Academia-böcker har trendat på sistone och jag tycker det är kul! Först och främst älskar jag Donna Tartts Den hemliga historien, vilken jag anser vara Dark Academia-boken #1. Varför ska man, som i If We Were Villains lägga med den boken som en blurb på omslaget? Det skapar så fel förväntningar. Ingen författare och ingen bok borde få jämföras med Tartt, det kan bara bli fel på läsarens förväntningar.

Jag började läsa den här utan att ha en aning om handlingen, annat än att det verkar vara en slags mord-gåta i en privatskola. Jag hade ingen aning om att allt skulle handla om Shakespeare! Och då menar jag att 50% av boken är Shakespeare, vilket är alldeles för mycket. De som älskar Shakespeare kommer ha väldigt kul med den här boken men jag tyckte det var tråkigt att läsa sida upp och sida ner där gänget övar sina Shakespeare-pjäser. Våra sju huvudkaraktärer studerar nämligen teater på den fina privatskolan Dellecher. Men de studerar endast Shakespeare. Vilket låter absolut galet. Visst, de övar sin koreografi på scenen, har konstiga lärare som lär dem mer eller mindre viktiga saker men all teater de utför är Shakespeare. Den här detaljen känns absolut inte trovärdig och något som författaren själv drömmer om. I sin egen bok får man förstås hitta på hur man själv vill…

Det finns slående likheter mellan IWWV och Den hemliga historien. Samma antal huvudpersoner, privatskola, droger, alkohol och vuxna som antingen struntar i vad de sysslar med eller håller dem i ett järngrepp. Jag gillade inte riktigt att det fanns så många likheter, för mig blev boken som en salig röra av verk jag tidigare läst.

Vi följer Oliver, som i nutid avtjänat sitt fängelsestraff på 10 år för ett mord han kanske eller kanske inte begick. Sedan får vi följa honom tillbaka i tiden när han berättar för detektiven som burade in honom för 10 år sedan om hur allt egentligen gick till.
Spänningarna inom den lilla teatergruppen ökar och en av de sju medlemmarna dör. Därefter blir stämningen i gruppen ännu värre. Ingen vet vem som är skyldig och på ett vis är de alla lite skyldiga. Mer om det får ni själva läsa. Det som störde mig så mycket med boken är att karaktärerna beter sig som 12-åringar som inte kan kontrollera sina känslor och agerar så omoget hela tiden, men ändå dricker öl på en lokal pub. Jag fick inte klart för mig hur gamla de förväntas vara.

Karaktärerna känns som karikatyrer, de är överdrivna och melodramatiska. Shakespeare upp över halsen, de till och med pratar med varandra genom att säga rader ur Shakespeare hela tiden. Jag hävdar att ingen pratar så påriktigt. Det blev väldigt cheesy och ansträngt. Boken har ändå ett ganska bra driv om man orkar igenom all Shakespeare och jag kunde uppskatta stämningen bitvis. I övrigt så är den här så blek i jämförelse med mycket annan härlig Dark Academia som finns där ute.

Betyg:


0 Kommentarer

Mot San Fransisco – Clara Clementine Eliasson

Titel: Mot San Fransisco
Författare: Clara Clementine Eliasson
ISBN: 9789189051331
Sidantal: 316
Förlag:
Romanus & Selling
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2020
Handling:
“1978 Julie bor i en instängd förort till San Diego. Natten då B knackar på hennes fönster släpper hon in doften från akacieträd, rusiga cykelturer och kyssar med smak av kanel, whisky och salt. Men också döda fåglar, vapen och män med smutsiga hårda händer.

När B 40 år senare försvinner från sin anstalt kommer Julies minnen tillbaka från sommaren när B tog med henne på en hämningslös road trip där gränserna var farligt dunkla. Kommer B att hitta Julie den här gången?

I Clara Clementine Eliassons debutroman Mot San Francisco är urtvättade nattlinnen lika levande som den första kärleken och citrusträd som blommar vildsint om vårarna. Det är en kristallklar och poetisk kärleksroman, löst baserad på Brenda Ann Spencer, och den ökända skolskjutningen i San Diego 1979″

Om vi börjar med omslaget; otroligt snyggt och lätt att minnas! Jag såg den här debuten lite överallt och bestämde mig för att ge den ett försök då den delvis utspelar sig i slutet på 70-talet.

Dofter och smaker är en av bokens viktigaste byggstenar då det kommer till stämning. Ibland blir det snudd på för mycket, författaren har ansträngt sig för att få den rätta känslan så mycket att det nästan känns krystat. Men å andra sidan tycker jag dofter och smaker är något av det bästa som finns att läsa om. Språket är drömskt och poetiskt, vilket verkar vara en vattendelar bladn läsarna. Mig föll det i smaken!

Berättelsen ska ha inspirerats av en skolskjutning i San Diego 1979, något som märks i boken men som inte tar särskilt mycket plats. Jag tycker det var bra eftersom jag inte egentligen är särskilt intresserad av att “gå in i huvudet” på en skolskjutare. Däremot var jag intresserad av Julie och hennes vänskap med “B” (skolskjutaren) och det var ett spänningsmoment som höll mig intresserad av berättelsen; hur deras vänskap bildas och vilka saker det är som driver “B” till att göra det hon gör.

Det är också en mörk roman med vissa tunga ämnen. Det som jag tycker författaren verkligen lyckas med är att beröra många olika ämnen men inte riktigt gå in djupare på saker eller bara visa vissa glimtar av det. Ibland när man tänker på boken efteråt känns den som en dröm, jag försöker fånga olika delar av den men de bara glider ifrån mig. Det är den stämningen som författaren framkallade boken igenom och jag tycker det är ganska häftigt.

Ibland är tempot för långsamt och då kände jag mig lite otålig. Det var också meningen, men jag tror den hade vunnit lite på att ibland ta en snabbare vändning i vissa kapitel. En strålande debut oavsett, som inte lämnar någon oberörd! Julie och “B” stannar i mitt minne som två komplexa och intressanta karaktärer, som är långt ifrån perfekta.

Betyg:


0 Kommentarer

Senare – Stephen King

Titel: Senare
Originalets titel: Later
Författare: Stephen King
ISBN: 9789100188535
Sidantal: 266
Förlag:
Albert Bonniers förlag
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2021
Handling:
“Ibland betyder “växa upp” att du måste möta dina demoner. Jamie Conklin, son till en ensamstående, hårt arbetande mor, vill bara ha en vanlig och normal barndom. Men Jamie är inte ett vanligt barn – han ser vad ingen annan kan se och vet saker som ingen annan kan veta. Och priset han får betala för att hjälpa polisen jaga en mördare från andra sidan graven är högre än han någonsin kunnat föreställa sig.”

Nu var förväntningarna höga! Stephen King skildrar ett barn som kan se och prata med döda – som gjort för att vara en riktig bladvändare. Men vad hände?

Stephen Kings författarspråk är kännspakt, jag har läst så många böcker av honom nu att jag lätt känner igen hans “röst”. Det flyter på bra och de har alla morbida och groteska detaljer som de brukar. Huvudkaraktären Jamie är bara ett barn, så boken berättas genom barnets röst. Jag tycker det är ett klurigt sätt att berätta en historia eftersom jag anser att författaren beskriver barnets tankar och handlingar som mycket äldre än vad barnet egentligen är. Så blev det här också – ingen total katastrof men inte helt trovärdigt alla gånger.

Så här långt är jag okej med boken även om det startar lite svajigt. Kapitlen är korta, ibland bara på ett par sidor. Den detaljen störde mig lite, mycket av bokens upplägg kändes så krystat. Som om den tryckts för att passa en viss typ av läsare: den stora massan. De som vill ha ganska korta böcker, med få karaktärer, korta kapitel och rapp handling. Stephen King brukar tvärtom vara en mästare på att svira ut i kanterna med långa kapitel och ibland nödvändiga/mindre nödvändiga sidospår. Jag läste sedan på lite om romanen och det visade sig att Later skapats för ett förlag som fokuserar på pulp fiction. Kanske det var perfekt i det upplägget, för det förlaget. Den här detaljer framkommer givetvis inte i de översatta utgåvorna.

Jag tyckte inte alls om omslaget. Det engelska omslaget på Later var betydligt bättre och definitivt ett pulp fiction omslag.

Jag kan inte sätta fingret på exakt vad det var som inte gjorde att romanen inte fungerade för mig. Få karaktärer, väldigt simpelt och rent ut sagt tråkigt språk. De få plot twist som dök upp på vägen var väldigt konstiga och det kändes som om King skrivit den här romanen på en eftermiddag. Spänningsmomenten föll platt och hela storyn var allt för tunn. Vill ni läsa något bra av Stephen King så ska ni plocka upp 22/11/1963 som är en av mina favoritböcker!

Tidigare läst av författaren:

Tidigare läst av författaren:
The Shining
22/11 1963
Dolores Claiborne
Dimman
Mr. Mercedes
Köplust
Geralds lek

Betyg:


0 Kommentarer

Läst i augusti 2021

Antal böcker sammanlagt: 13
På svenska: 12
På engelska: 1
Antal sidor: 3, 302 sidor
Recensionsexemplar: 0
E-böcker: 0
Månadens bästa: Fåglarna och andra noveller av Daphne du Maurier.
Månadens sämsta: Ariel av Sylvia Plath
Månadens finaste omslag: Sabrina the Teenage Witch 2 av Tania Del Rio
Månadens lästa klassiker: Anna Karenina av Leo Tolstoj, Spöket på Canterville av Oscar Wilde, Eugen Onegin av Alexandr Pusjkin samt Fåglarna och andra noveller av Daphne du Maurier (modern klassiker)
Kommentar: Jag tycker det var en bra läsmånad. Jag hinner inte skriva recensioner i takt med läsningen, så tyvärr kommer många att bli oskrivna. När jag har tid över ska jag försöka skriva ner lite om någon av augustis böcker!

Anna Karenina fick sitt slut, det var den längsta bok jag läst på något år nu (900+ sidor). Jag gjorde tre omläsningar (Sabrina, Saxat ur Starlet och Deras ryggar luktade så gott), serieromaner är det bästa att köpa eftersom de är lätta att läsa om! Deras ryggar luktade så gott är fortfarande en av de bästa böcker jag någonsin läst.

En annan fullpott blev Fåglarna och andra noveller som jag hunnit skriva en recension om. Så himla bra!

Jag inledde också min läsning av Jolly-böckerna jag har hemma och de är förvånansvärt roliga. Läsning är som bäst när man får läsa precis det man känner för.


0 Kommentarer

Hokus Pokus 3 – Den magiska kojan – Fabian Göranson

Titel: Hokus Pokus 3 – Den magiska kojan
Serie: Hokus Pokus #3
Författare: Fabian Göranson
ISBN: 9789177751809
Förlag:
Galago
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2021
Handling:
“Tredje delen i Galagos succéserie för barn! Den magiska kojan kommer lagom till skolstart. Återigen möter vi Ida, hennes infallsrika kompis Ester, den mycket säregna läraren Greta Borg, de snorkiga trillingarna och alla andra personligheter i klassen!  

I Den magiska kojan bygger Ida och Ester kojan som de började planera i boken De tre paddorna. Allt fler klasskamrater upptäcker vad de håller på med, och kräver att få vara med. Till slut är de ett helt gäng, inklusive trillingarna, som är med och bygger på kojan. De övertalar Ida att förbättra kojan med magi, och när hon gör det börjar saker och ting verkligen gå över styr.

Nu får vi följa den lilla häxan Ida på nya äventyr! Ida och hennes kompis Ester vill bygga en koja i skogen. Det är mysigt och roligt, men plötsligt börjar allt fler från klassen dyka upp. Värst av allt; trillingarna som alltid skvallrar om allt får också reda på om kojan! Nu vill alla att Ida ska använda sig av magi för att göra kojan bättre och Ida kan inte stå emot. Men hur kommer det att gå?

Illustrationerna är trevliga och har ganska mörka nyanser, det gör att Fabian Göransons stil alltid är lätt att känna igen. Jag tycker om att författaren kan blanda allvar och skoj utan att skriva läsaren på näsan.

Boken passar perfekt för 6-9-åringar men kan givetvis läsas av vem som helst. Läs också de tidigare böckerna i serien, där vi får veta hur Ida fick sin magiska hatt och hur hon blev vän med Ester!

Tack till Galago för recensionsexemplaret!

Tidigare läst av författaren:

Betyg:

.”


0 Kommentarer