Läst i september 2022


Antal böcker sammanlagt: 8
Recensionsexemplar: 0
Månadens bästa: Harry Potter och Hemligheternas kammare av J.K. Rowling (omläsning)
Månadens finaste omslag: Den tatuerade mamman av Jacqueline Wilson
Kommentar: En trevlig samling denna månad. Jag hade sett framemot att läsa Me halusimme kaiken om 80-talets Finland, den var bra. Slakthus 5 blev jag besviken på. Jag läste en hel del ungdomsböcker, det känns bra att ibland prioritera den genren också.


0 Kommentarer

My Best Friend’s Exorcism – Grady Hendrix

Titel: My Best Friend’s Exorcism
Författare: Grady Hendrix
ISBN: 9781594749766
Sidantal: 332
Förlag
: Qurik Books
Språk:
Engelska
Format:
Häftad
Utgiven:
2017
Handling
: ”The year is 1988. High school sophomores Abby and Gretchen have been best friends since fourth grade. But after an evening of skinny-dipping goes disastrously wrong, Gretchen begins to act … different. She’s moody. She’s irritable. And bizarre incidents keep happening whenever she’s nearby.

Abby’s investigation leads her to some startling discoveries — and by the time their story reaches its terrifying conclusion, the fate of Abby and Gretchen will be determined by a single question: Is their friendship powerful enough to beat the devil?”

Grady Hendrix förlag gör ett fantastiskt jobb med marknadsföring och layout av Hendrix böcker. Jag har tidigare läst Bokea (eng: Horrostör) och tyckte bättre om den fysiska boken än själva berättelsen. My Best Friend’s Exorcism har ett förtjusande omslag, kanske något av det bästa jag sett när det kommer till horror-genren. Den ser ut precis som ut som en sliten VHS-kassett med ljuvliga färger. Jag köper sällan böcker enbart för ett snyggt omslag, men denna gång föll jag för frestelsen. Dessutom hade jag hört en hel del gott om boken.

Abby och Gretchen är bästa vänner. Nästan som systrar. Tills allt förändras en kväll när de simmar med några andra vänner. Gretchen försvinner i mörkret och när Abby hittar henne är Gretchen inte sig själv. Hon blir mer och mer grotesk – smutsig, illaluktande och motbjudande. Gretchen har någonting inom sig och Abby är besluten att hjälpa henne.

Visst finns här snygga paralleller till filmen The Exorcist. Stundvis även riktigt snygga 80-talsscener som Hendrix lyckas bygga upp. Men han skriver rörigt. Ibland tror jag mig ha missat någonting och får bläddra bakåt. Hans sätt att skildra kvinnlig vänskap är rent ut sagt pinsam, jag köper inte karaktärernas dialoger eller interaktioner alls. Om Hendrix vill skriva om unga flickor behöver han göra lite bättre studier i ämnet nästa gång.

Det blir en ganska äcklig berättelse som inte fångar mitt intresse. Det mesta är redan serverat i början: Gretchen som är besatt och Abbys försök att förstå vad som pågår. Jag bryr mig inte om karaktärerna eftersom Hendrix misslyckats med att få dem levande. Kanske han försöker efterapa känslan av en 80-talsfilm där ingenting behöver vara riktigt logiskt, men jag får inte grepp om karaktärerna. Det kastas in folk som inte har någon roll och det hela är helt enkelt bara ett hastverk med dialoger som inte flyter. Horror-elementen lyckas nästan inte alls, utom en indicent med binnikemaskar (yuk!).

Jag fick läsa på lite efteråt eftersom jag missat en del grejer. Det blir en balansgång att få saker förklarade för läsaren men inte skriva läsaren på näsan. Här flög det en hel del förbi, kanske medvetet, så att man själv får gissa hur alltihopa låg till. Jag vet inte vad denna bok ska ge mig och på vilket vis den ska underhålla mig. Tappningen är inte ny, berättelsens stomme är långt ifrån ny – vad ska jag som läsare hämta ur det här? Jag tror inte axelvaddarna eller Phil Collins kan rädda min läsupplevelse denna gång.

Tidigare läst av författaren:

Betyg:


0 Kommentarer

Den tatuerade mamman – Jacqueline Wilson

Titel: Den tatuerande mamman
Originalets titel: The Illustrated Mum
Författare: Jacqueline Wilson
Översättare: Ann Margret Forsström
ISBN: 9789150103144
Sidantal: 364
Förlag
: Alfabeta
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2003
Handling
: ”Dolphin och Star älskar sin mamma Marigold. Hon är rolig, äventyrlig och påhittig – och täckt från topp till tå med tatueringar. Flickorna tycker att de har världens bästa mamma. Om hon bara inte vore så oberäknelig, opålitlig och sällan fanns där för dem. Marigold festar mycket och lever sitt liv som hon gjorde under hippie-tiden. Men ibland går hon in i djupa depressioner. Hon är inte någon exemplarisk mamma och kanske inte heller rätt person att ha ansvar för två unga flickor?”

Bra böcker ska väcka känslor och tankar, det gör Den tatuerade mamman. Det här är en omläsning, jag läste den när den var ny men kom inte ihåg så mycket. Vilket intryck att läsa den som vuxen! Jag tror att boken påverkar en på olika sätt beroende på egen ålder, det betyder att detta är en utmärkt ungdomsbok.

Omslaget kan vid första ögonkast se piggt och roligt ut – tills man tittar på personernas miner. Fantastiskt illustrerat omslag. Systrarna Dolphin och Star får ganska långt ta hand om sin ”virriga” mamma. De vet inte hur en funktionerande familj kunde se ut och de har aldrig träffat sina pappor. Till Star en dag träffar sin. Mamma Marigold blir allt mer virrig, eller vad är det med henne? Dolphin blir allt mer isolerad och Marigold allt mer deprimerad. Star glider ur bilden till sin pappas familj. Hur ska detta kunna lappas ihop och borde det göra det? Kan den tatuerade mamman ta hand om sina barn? Hur visas kärlek?

Författaren har på ett fantastiskt sätt skildrat psykisk ohälsa och människors olikheter på ett snyggt sätt (inget skrivs rakt ut). Känslorna som förmedlar, dialogerna – ja, allt är otroligt trovärdigt och fint skrivet. Mitt hjärta blöder för såväl Marigold som Dolphin och Star. Det är en ganska rå men ärlig skildring av en familj som inte är som alla andra. Boken berörde mig på ett sätt jag sällan upplever.

Betyg:


0 Kommentarer

Slakthus 5 – Kurt Vonnegut

Titel: Slakthus 5
Författare: Kurt Vonnegut
ISBN: 9789113053455
Sidantal: 258
Förlag
: Norstedts
Språk:
Svenska
Format:
Pocket
Utgiven:
2017 (original 1969)
Handling
: ”Slakthus 5 är en av våra största anti-krigsböcker som utspelar sig under de allierades bombningar av Dresden i slutet av andra världskriget. Billy Pilgrim som var amerikansk krigsfånge i staden återvänder hem men blir kidnappad av utomjordingar. De för honom till planeten Tralfamadore där han lär sig dödens och tidens hemligheter.

Kurt Vonnegut var själv krigsfånge i Dresden då staden bombades. Räknat i antalet döda var bombningen minst lika förödande som Hiroshimabomben, bombningen av Dresden hade heller ingen som helst militär betydelse.”

Den här klassikern råkade jag ha hemma och i ren tristess började jag läsa. Ibland är det lönt att prova på en bok man knappt vet något om eller ens tänkt närmare på tidigare. Jag gillar i princip aldrig krigstema i böcker. Det här skulle vara en anti-krigsbok, något jag inte läst tidigare (tror jag åtminstone).

Handlingen växlar ganska långt mellan huvudkaraktären som är krigsfånge med hans tillvaro på en exoplanet, där han lever i en glasbur. Det blir en ganska bisarr kombo av sci-fi och krig, jag får ge författaren eloge för att våga ta ut i svängarna. Resultatet? För mig blev det nog ett platt fall. Till min lässmak hör inte krig och jag var besviken att det tog upp så mycket av boken. Jag förstod inte riktigt vart författaren ville komma med sin krigsskildring, förutom hans egen bearbetelse av händelser. Kanske de som gillar att läsa om krig uppskattar boken?

Mot slutet tappade jag intresset totalt och jag blev irriterad på författarens ”fiffiga” manéer där han använder ”Så kan det gå.” efter varje deprimerande händelse. Det var ett försök på någon slags mörk humor som jag inte uppskattade. Sci-fi-delarna från planeten Tralfamadore var det enda intressanta och det blev på tok för tunt. Sci-fi i för kort upptappning blir helt enkelt inte lyckat. Jag ville veta mera.

Nu må detta vara en modern klassiker, jag kan ändå inte rekommendera den.

Betyg:


0 Kommentarer

Den täta elden – Inger Edelfeldt

Titel: Den täta elden
Författare: Inger Edelfeldt
ISBN: 9120079036
Sidantal: 294
Förlag
: Norstedts
Språk:
Svenska
Format:
Pocket
Utgiven:
1990
Handling
: ”Petra möter en gammal bekant som erbjuder henne att följa med till ett kollektiv i Dalarna. Kollektivet består av tre kvinnor och en man, Alex. Han ser kvinnorna som sina lärjungar och påstår sig ha förbindelse med en högre makt. Till en början är Petra avvisande men efterhand börjar hon attraheras av honom och spänningen stegras mot det dramatiska slutet.”

Inger Edelfeldt hör till mina favoritförfattare även om jag mot förmodan inte skulle gilla själva berättelsen. Jag tycker Den täta elden inte nådde mina höga förväntningar, även om det fanns intressanta moment som jag uppskattade. Till att börja med: detta är en roman om sekt, eller kanske ifrågasättandet av sekter. Edelfeldt målar upp huvudkaraktären Petra som en ung vuxen i Stockholm, vilsen bland storstadens myller och buller. Petra träffar, av en slump(?), en kvinna som berättar om sitt enkla liv isolerade i en stuga med två andra kvinnor och en man. Petra åker med, på besök, men finner sig trivas (skräckblandad förtjusning) i deras primitiva tillvaro i skogen. Kvinnorna kanske har något att dölja, och mannen som bor i en egen stuga verkar som en enstöring. Petra möter sina fördomar om människor som dragit sig tillbaka från storstadslivet. Är alla som bor i kollektiv dyrkare av den mörka sidan och varför vill de vara annorlunda?

Jag kommer på mig själv att vara irriterad på nästan alla karaktärer. Det hela blev ett enda stort antiklimax utan att jag fick svar på mina frågor. Jag tror Edelfeldt var något på spåren här med sin berättelse men lyckades inte riktigt ända fram (eller dit jag ville). Jag tycker ändå att berättelsen var rätt så unik på sin tid (80-tal) då just rädslan för sektbildning var ganska högt på agendan. Vad kännetecknar en sekt och vad kännetecknar ett kollektiv? Det här nosar vi på i berättelsen men kommer inte egentligen fram till så mycket.

Fantastiskt språk med de kännspaka filosofiska detaljerna som Edelfeldt brukar bjuda på.

Tidigare läst av författaren:
Juliane & jag
Missne & Robin
Drakvinden
Breven till nattens drottning
Duktig pojke!
Skuggorna i spegeln
Om snö och guld
Kamalas bok

Betyg:


0 Kommentarer

Boknyheter höst 2022

Visst är hösten mera en nystart än nyåret? Jag har väldigt lite tid att läsa just nu men det hindrar mig inte från att intressera mig för hösten 2022:s utgivning. Tidigare har jag också skrivit om den finlandssvenska bokhösten 2022, det hittar du här.

Dessa böcker skulle jag vilja läsa:

Våra förlorade hjärtan av Celeste Ng

Tolvåriga Bird Gardner har inte sett sin mamma på över tre år. Margaret försvann efter att hennes dikter använts i protesterna mot de stränga lagar som införts för att värna ”amerikansk kultur” och återinföra fred och välstånd efter den så kallade Krisen. Men en dag får Bird ett brev med en kryptisk teckning i. Han inser att hans mamma försöker kontakta honom. Och han bestämmer sig för att hitta henne.

”Våra förlorade hjärtan” är en lika spänningsfylld som hjärtskärande roman om den okrossbara kärleken mellan en mor och hennes barn, i ett samhälle styrt av rädsla.

Hus av Glas av Louise Penny

När en mystisk figur dyker upp i Three Pines en kylig novemberdag blir Armand Gamache och samhällets övriga invånare först nyfikna, därefter ängsliga. Genom regn och rusk står den där, orörlig, och stirrar rakt framför sig.

Från det ögonblick gestalten kastar sin skugga över samhället misstänker Gamache – nu överintendent på mordroteln i Québec – mörka avsikter. Ändå gör han inget. För vad kan han göra? Han kan bara betrakta och vänta, och hoppas att hans växande rädsla inte ska besannas. Men så försvinner besökaren över en natt, ett lik upptäcks, och Gamache måste ta sig an fallet.

När rättegången inleds ett antal månader senare är det en het julidag i Montréal, och Gamache brottas fortfarande med den kedja av händelser som satts i rörelse den där bistra dagen i november. Inte bara den åtalade måste nu stå till svars – även Gamaches samvete väntar på sin dom.

Lyckas hus av Jessie Burton

Thea Brandt fyller arton och är redo att välkomna vuxenåldern. På teatern väntar hennes livs kärlek, Walter, men hemma i huset på Herengracht har vintern lagt sig – hennes pappa Otto och faster Nella grälar oavbrutet, och familjen Brandt tvingas sälja sina möbler för att ha råd med mat. På Theas födelsedag – samma dag som hennes mamma dog – börjar det förflutnas hemligheter svämma över till nuet.

Nella hyser en desperat önskan att rädda familjen och hålla skenet uppe, att hitta en make till Thea som kan garantera hennes framtid. När de mottar en inbjudan till Amsterdams mest exklusiva bal blir hon förtjust – kanske kan deras lycka nu äntligen vända.

Balen sätter mycket riktigt saker i rörelse: nya personer träder in i deras liv, och lovar nya framtider. Men deras öden är fortfarande oklara, och när Nella får en underlig, stickande känsla i nacken undrar hon om miniatyrmakaren har återvänt.

Har du försökt stänga av och slå på igen av Erik Andersson

”Här ute på landet hjälper man varandra, det är min erfarenhet. Men jag är rädd att jag inte har mycket att bidra med. Ibland kanske jag inte ens är här på några veckor. Så jag har funderat litet och kommit fram till att jag skulle vilja ge er en present. En inflyttningspresent, så att säga. Jag skulle vilja ge er hundra tusen.”

Novellerna i Har du försökt stänga av och slå på igen utspelar sig i en samtid som inte kan släppa historien och i en förfluten tid som inte känns så avlägsen. Landsbygden kämpar vidare. Paradiset är ett torp och soptippen är en plats med många hemligheter.

Paradis av Sara Villius

Sara Villius roman Madonna var en skoningslös undersökning av vad det är att vara kvinna och moder, madonna och kropp. Paradis utspelar sig i ett kärnfamiljens efteråt. När separationen väl är ett faktum måste kvinnan i bokens centrum komma fram till vem hon egentligen är. Utkastad från paradiset, eller fri att skapa sitt eget för första gången i sitt liv.

Den trygga tillvaron som har varit svår att lämna skakas om, livet blir mer kringflackande. Den ljuvliga trädgården, den egna magiska gläntan, ter sig plötsligt främmande. Men kanske finns det fortfarande platser kvar att upptäcka. Kanske finns det en ö.

Sara Villius efterlängtade återkomst till litteraturen Madonna blev omtalad och omtyckt när den utkom 2019. Nu är Villius tillbaka med den fristående uppföljaren Paradis, där hon med skarp men ömsint blick fortsätter att granska villkoren för att vara kvinna och skapande människa idag.

En julsaga i Stowford av Anne Marie Ryan

Nora och hennes man, Simon, har drivit den vackra bokhandeln med ekbjälkar i sin lilla brittiska by i trettio år. Men tiderna är tuffa och butiken hotas av stängning – kommer den här julen att bli deras sista? När en äldre man besöker butiken och köper en present till sitt sjuka barnbarn, ger det Nora en idé. Hon och Simon ska skicka ut böcker till de som känner sig ensamma i jul. Kanske kan de inte rädda sin bokhandel, men de får åtminstone en sista chans att genom kärleken till böcker sprida glädje till andra.

Efter att ha samlat in nomineringar online levererar Nora och Simon böcker till sex invånare i byn som behöver lite uppmuntran. Samtidigt som staden förbereder sig för en vit jul börjar böckerna ge mottagarna hopp, en efter en. Men med bokhandelns framtid fortfarande hotad kommer Nora och Simon att behöva ett julmirakel – eller kanske lite hjälp från människorna vars liv de har berört – för att hitta sitt eget lyckliga slut.


En kommentar

Höstläsning

Är ni också en säsongsläsare? Jag vill tipsa om några böcker som fått mig att komma i höststämning:

Hösten är den mysigaste tiden på året att läsa och efter det blir det julböcker. Perfekt!


0 Kommentarer

Läst i augusti 2022

Antal böcker sammanlagt: 6
Recensionsexemplar: 0
Månadens bästa: En dag Jennifer av Risto Pakarinen
Månadens finaste omslag: Tiara och Dr. Martens av Meg Cabot
Kommentar: Det kan vara en av mina sämsta läsmånader på många år. Jag var sjuk en längre tid och jag hade stora förändringar på många plan i mitt liv. Då får man ta det i makligare takt, och var är inte bättre än omläsning av hela tre böcker? Det blev en tredje omläsning med En dag Jennifer och jag älskar den fortfarande. Det är något riktigt speciellt med boken, jag har inte förut känt att en boken är skriven för att hitta precis mig som läsare, men det gör jag nu. Jag som alltid ratar feelgood, nu med rätt berättelse så är jag bara så euforisk och glad när jag läser. Den har även några andra symboliska betydelser för mig och så JA, ni fattar: älskar!

Jag gjorde också en omläsning med första Harry Potter-boken (kan det vara femte omläsningen måntro) och andra omläsning med första En prinsessas dagbok: Tiara & Dr. Martens. Jag läste den för sisådär 20 år sedan och mindes inte mycket. Jag gillade!


0 Kommentarer

Läst i juli 2022

Romaner:

Poesi:

Antal böcker sammanlagt: 14
Recensionsexemplar: 0
Månadens bästa: Vildhavre – sista brevet till pappa av Otto Gabrielsson och Samtidigt: Finland och omvärld 1986 av Henrik Meinander
Månadens finaste omslag: Madison Finn: Sommarkärlek av Laura Dower
Kommentar: Semestertider och semesterläsning (ändå hinner man inte så mycket som man önskar). Jag läste flera riktigt bra böcker och ett par bottennapp. Heartstopper som är väldigt populär var läsvärd men kanske inte till de höjder som jag trodde. Murakami blev jag riktigt besviken på samt Bae Suah – båda författare jag trodde starkt på. Men hur bra var inte Vildhavre som jag var skeptisk till. The Sun Down Motel var lagom skrämmande och spännande.


En kommentar

Motborgare – Otto Gabrielsson

Titel: Motborgare – Personligt brev
Författare: Otto Gabrielsson
ISBN: 9789515254221
Sidantal: 327
Förlag
: Schildts & Söderströms
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2021
Handling
: ”Efter tjugo år av studier är det dags för Otto Gabrielsson att ta klivet ut i arbetslivet. Han skriver därför ett långt brev till arbetsförmedlingen. Det blir en hel bok, där vi får följa Ottos liv under ett års tid. Han tar bussen in till stan och köper en t-tröja på rabatt på H&M, bröd på Lidl, korv på Ica och en kolja i en fiskaffär.

Med självironi, allvar, värme och humor reflekterar han över sitt mående, sin alkoholkonsumtion, världens tillstånd och sin relation till människan. Tonfallet känns igen från Vildhavre (2020), som var ett brev till Otto Gabrielssons far, Jörn Donner.

Otto har ställt sig utanför samhället, blivit en motborgare, och det är ett val som förefaller logiskt och följdriktigt. För vem vill vara endast en kugge i samhällsmaskineriet? Vad är vi värda om vi låter bli att gå till jobbet i morgon”

Den här boken plockade jag upp på biblioteket när jag råkade gå förbi en hylla. Det var titeln och Otto på omslaget som viskade ”läs mig”. Jag började läsa direkt när jag kom hem. De fakto läste jag ut hela boken på par dagar, vilket är ganska snabbt för mig. De första 100 sidorna var jag hooked och ville stryka under överallt. Sedan kunde mycket, mycket ha strukits bort. Men: kan man bedöma ett personligt brev med betyg överhuvudtaget?

Jag ska börja med att säga att Otto skriver otroligt bra. Verkligen. Han stiger ut ur skuggan som son till Jörn Donner. Jag hejar på Otto! Vi som hör till ”den yngre generationen” har de facto få eller inga åsikter om Donner. Det är en gubbe man hört om i pressen men som man inte riktigt har något grepp om. Otto Gabrielsson däremot, börjar jag ha ett grepp om efter att ha läst två av hans böcker som är skrivet i brevform, eller dagboksform. Jag kommer på mig själv att finna ett ovanligt stort intresse för Otto och hans skriverier, utan att det har något med hans kända far att göra. Kanske för att Otto är en frisk fläkt längs längs författarvindarna.

Jag gillar den här formen på berättelsen. Textstycken per dag, med både händelser som sker omkring honom och tankar han har. Jag hade önskat mer av det filosofiska och flummiga kring att vara en ”motborgare”. Gabrielsson lyckas ändå bra med att förklara och förmedla varför han ”gör” som han gör – varför han både är och ser sig själv som en motborgare. Arbete och att arbeta hårt har åtminstone i Finland länge varit högt skattat och respekterat. Många skulle aldrig våga lämna ekorrhjulet och leva med mycket lite pengar. På det sättet är det spännande att höra om Gabrielssons tankar om att vara en ”evighetsstuderande”, något som heller inte ses på med blida ögon av samhället.

Det som redaktörerna för boken borde ha gjort är att korta ner den. Riktigt ordentligt. Mot slutet blev det alldeles för upprepande och monotont om alldagliga händelser som inte riktigt lyfter upp boken så som det borde. Jag tror att en mer kompakt bok, säg 150 sidor, skulle ha haft större effekt. Å andra sidan kanske man med denna sidmängd vill visa tristessen och det tråkiga i att också vara en motborgare, det finns för- och nackdelar. Men jag håller fast vid att den borde ha kortats ner rejält.

Tidigare läst av författaren:

Betyg:


0 Kommentarer