Väggen – Marlen Haushofer
Titel: Väggen
Författare: Marlen Haushofer
Översättare: Rebecca Lindskog
ISBN: 9789186905422
Sidantal: 255
Förlag: Thorén & Lindskog
Språk: Svenska
Format: Pocket
Utgiven: 2016 (original 1963)
Handling: ”En kvinna följer med släktingar till alperna. När hon går och lägger sig första kvällen är hon ensam i huset och när hon vaknar dagen efter är hon fortfarande ensam.
Hon går ut för att leta efter de andra och styr stegen mot värdshuset i närmaste by. Men på vägen dit går hon rakt in i en genomskinlig vägg. På andra sidan är alla varelser, både djur och människor, döda.
En mycket tankeväckande bok som jag tyckte mycket om. Den är olik något annat jag läst, även om temat ”världen har blivit rubbad och du är ensam kvar”, för att uttrycka apokalyps av något slag långt, inte är något nytt i sig. ”Väggen” levererar exakt vad den lovar. Huvudkaraktären blir isolerad bakom en osynlig vägg och bor i en simpel jaktstuga. Hur långt den genomskinliga väggen sträcker sig är inte helt klart, men det är också omöjligt för vår huvudkaraktär att ta reda på. Utan bil och med mycket begränsat med mat får hon finna sig i att röra sig i närområdet. Till sällskap har hon en hund och snart även en ko och en katt. Människans relation till djur och natur är romanens röda tråd, det är både gripande och intressant.
Huvudkaraktären får lära sig överleva på det minsta möjliga men utöver den fysiska överlevnaden: vad händer med psyket? Vad har hänt alla andra människor? Långt i fjärran, bakom väggen, skymtas en by men skorstenarna ryker aldrig. En bonde vid en brunn har blivit stel mitt i en handrörelse, till sist blåser han omkull. Världen ter sig plötsligt fullständigt annorlunda. Huvudkaraktären funderar på sitt liv och sina livsval, hur irrelevant allting som hänt tidigare ter sig i skenet av överlevnadskampen. Detta får dock inte överhanden i berättelsen – tvärtom är huvudkaraktären ofta vid relativt gott mod (eller är det en chock och överlevnadsinstinkt?).
Romanen blir ibland aningen repetativ och jag är inte helt nöjd med slutet men på det stora hela tyckte jag om boken. Jag gillar verkligen det engelska omslaget av Vintage Classics:
Betyg:
0 Kommentarer
Arv och miljö – Vigdis Hjorth
Titel: Arv och miljö
Författare: Vigdis Hjorth
ISBN: 9789127160873
Sidantal: 366
Förlag: Natur & Kultur
Språk: Svenska
Format: Pocket
Utgiven: 2019
Handling: ”Att ingen av er någon enda gång har frågat mig om min historia, har jag upplevt och upplever jag som en stor sorg.”
Så skriver Berglijot i ett mail till sina systrar, efter det att en häftig diskussion om förskott på ett arv har blossat upp. De är fyra syskon, och föräldrarna har nu meddelat att de två yngsta döttrarna ska särbehandlas och få ärva mer.
Under bråket om arvet pulserar en långt mer smärtande nerv. Det handlar om vem som blev älskad och vem som blev utsatt i barndomen, om skuld, ansvar och rättvisa. Tvisten sätter igång en kraftfull och ohejdbar rörelse, där de hemligheter som präglat familjen måste avtäckas. Det är mer än tjugo år sedan Bergljot bröt med familjen, men nu kräver hon för första gången att bli lyssnad på. Det krävs mod för att orka hävda sin version av en stelnad familjehistoria. Men bara genom att berätta, och formulera även det som är outhärdligt smärtsamt att återvända till, kan man komma vidare.”
Att ge en kritikerhyllad och omtyckt bok ett lågt betyg – inget vidare men ändå oundvikligt. Det är inte en låg kvalitet på texten, det är bara en bok som absolut inte faller mig i smaken. Det är en berättelse om Bergljot, en av fyra syskon, som brutit med sin familj men återupptar kontakten efter att det kommit fram att föräldrarna gjort ett testamente där bara två av systrarna får ärva två sommarstugor vid havet, dessutom för lågt värderade. Jag tror den här typen av familjedramatik inte alls är ovanlig, men finns det ett tillräckligt underhållsvärde i tvisten för att bära upp en hel roman? Jag hoppades på det, men för mig blev det för tunt.
Berättarjaget är självömkande och upprepande. Jag förstår henne, men samtidigt får jag som läsare inte helhetsbilden före slutet av boken. Bergljot skriver e-post, ältar, skriver sms, ringer, ältar…och allt i repeat. Syskonskaran har sina åsikter och tankar som Bergljot tar del av. Hon blir inne i fejden men vill samtidigt stå utanför. Hon berättar om människor jag inte förstår vem är och varför de är med. Jag tycker berättelsen är riktigt tråkig. Språket glimrar inte heller till. Jag kan inte skaka av mig känslan av att berättelsen strävar efter höjder den inte kan nå. Familjedrama finns det mängder av romaner om, det behöver finnas någon ingrediens som får taket att lyfta. Nej jag fick inte någon behållning av den här boken.
Betyg:
0 Kommentarer
Om uträkning av omfång 1 – Solvej Balle
Titel: Om uträkning av omfång 1
Originalets titel: Om udregning af rumfang #1
Författare: Solvej Balle
ISBN: 9789146240150
Sidantal: 192
Förlag: Wahlström & Widstrand
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2023 (original 2020)
Handling: ”Tara Selter bor i Clairon-sous-Bois i norra Frankrike med sin man Thomas. De handlar med antikvariska böcker. Den 17 november åker hon till en antikmässa, tar in på hotell, köper böcker och besöker några vänner. Där bränner hon sig på handen. Nästa morgon upptäcker hon att tidningarna i hotellmatsalen fortfarande har gårdagens datum och att samma saker händer som dagen före. Böckerna hon köpte är borta och hon går för att köpa dem igen. Sedan reser hon hem. Thomas undrar varför hon kommer redan och Tara förstår att hon är den enda som upplever den 18 november. Hela världen står still, vädret är detsamma, alla gör exakt samma sak dag efter dag. Men för Tara fortsätter tiden att gå. Såret på hennes hand läker och hennes hår växer. Varje dag förklarar hon för Thomas vad som händer och varje dag tror han henne. Till slut tröttnar hon och flyttar in i gästrummet. Thomas saknar henne inte eftersom han tror att hon ska komma hem nästa dag. Tara inleder olika strategier för att stå ut. Hon skriver och promenerar, hon köper en stjärnkikare och gör sig vän med himlavalvet, hon sätter ett streck i dagboken för varje dag som passerar och när 18 november närmar sig på nytt reser hon till samma mässa och tar in på samma hotell.”
Det här är första delen i en septologi av den danska författaren Solvej Balle. Boken vann Nordiska rådets litteraturpris 2022 och jag var länge orolig hur jag skulle fixa att läsa romanen på danska (för läsa boken, det skulle jag). Vilken tur att Wahlström & Widstrand nappade på att översätta!
Böcker som mixtrar med tid och rum hör till ett av mina favorit-teman att läsa om. Jag hade nog inte förväntat mig en komisk berättelse á la Groundhog Day (film från 1993) och det var väl tur, berättelsen är långt ifrån komisk. Tara Selter lever ett odramatiskt liv som försäljare av antivariatiska böcker. På jakt efter nya försäljningsfynd, en till synes helt vanlig dag den 17 november, bränner hon handen och nästa morgon upprepar sig dagen. Gång på gång. Tara berättar för läsaren om de tankar och känslor hon genomgår. Frustration, ilska, apati…vilka känslor upplever man när dagen är lika gång på gång? När man måste förklara vad som hänt för sin ovetande man varje morgon? Tara tar till alla möjliga strategier för att förstå de ”regler” som gäller för hennes tidsproblem: försvinner t.ex. ett föremål om hon köper det? Hur länge kan hon och hennes man hållas vakna tillsammans innan hans dag börjar på 17 novemeber igen och han inte vet varför Tara är där?
Det är en oerhört nervkittlande berättelse. Bokens största behållning är det lågmälda och nästan kusliga språket. Ibland känns det som att jag betraktar Tara genom ett nyckelhål, eller som ett spöke som står ett hörn och iakttar. Solvej Balle bryr sig inte om att blåsa upp historien till ett svällande drama: hon kunde ha låtit Tara börja experimentera med pengar, resor, galenskaper…Saker som händer i böcker och filmer men som få människor sist och slutligen kanske inte skulle göra om tiden skulle haka upp sig. Skräcken, oron, frustrationen och målmedvetenheten att återgå till det normala upptar all energi för Tara. Det är en mardröm. Solvej Balle skriver så fint om novemberkvällar, stjärnhimlen och det mänskliga varandet. Jag ser redan framemot följandel del, som utkommer på svenska 16 november 2023.
Betyg:
0 Kommentarer
Läst i augusti 2023
Antal böcker sammanlagt: 13
Månadens bästa: Om uträkning av omfång – Solvej Balle & En dag, Jennifer – Risto Pakarinen (omläsning)
Månadens finaste omslag: Födelsedagsfesten – Francince Pascal
Kommentar: Tvillingarna-bonanza! De håller inte alla måttet, så mycket kan vi väl säga.
Min första bok av Virginia Woolf och jag blev mäkta imponerad.
Om uträkning av omfång hade jag väntat i ett år på att få läsa på svenska och det var väl värt väntan.
Elvis och jag berörde mig mycket, det fanns ett visst ”skvallervärde” i boken som gjorde läsningen underhållande.
NIX var en rejäl besvikelse. Den började starkt men blev tråkig och spretig på sina 600+ sidor.
0 Kommentarer
Höst 2023 TBR
Det är en otrolig bokhöst det här året. Jag startade ”säsongen” med Om uträkning av omfång 1 av Solvej Balle som vann Nordiska rådets pris 2023. Den hade jag väntat länge på att få läsa i översättning och det var väl värt väntan. Kanske jag får en recension ihopskrivet. I höst vill jag också läsa (mest nyheter men också lite äldre böcker):
Vilken bokhöst det kommer bli! Nytt av Louise Penny (den mest efterlängtade översättningen årligen), nytt av Agneta Pleijel och lite klassiker. Jag tror här kan finnas flera fullpoängare.
En kommentar
Läst i juli 2023
Antal böcker sammanlagt: 27
Månadens bästa: Revolutionary road – Richard Yates & Räddaren i nöden – J.D. Salinger
Månadens finaste omslag: Udda fåglars ö – Lucas Hermans
Kommentar: En fin läsmånad, det blev ganska stort fokus på min läsning av Tvillingböckerna men det tyckte jag var roligt.
Min första Kerstin Ekman blev läst och jag tyckte mycket om hennes sätt att skriva.
Den avslutande delen i Marianne Lindberg De Geers triologi om Mona var minst lika bra som de tidigare delarna. Välskrivna och medryckande.
Svinalängorna känns som en bok alla läste för 15 år sedan men som nu glömts bort. Jag tyckte den var otrolig.
Richard Yates debut Revolutionary Road var en stor favorit hos mig.
Om jag skulle välja bara en favorit från mina tre fullpoängare (Svinalängorna, Revolutionary Road och Räddaren i nöden) så skulle det bli Räddaren i nöden. Den boken gjorde verkligen intryck.
0 Kommentarer
Räddaren i nöden – J.D. Salinger
Titel: Räddaren i nöden
Originalets titel: The Catcher in the Rye
Författare: J. D. Salinger
Översättare: Klas Östergren
ISBN: 9789100479039
Sidantal: 201
Förlag: Albert Bonniers förlag
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 1990 (1951)
Handling: ”Med sin charmfulla och språkligt virutosa Räddaren i nöden blev författaren J. D. Salinger en av femtiotalets mest uppmärksammade författare. Huvudpersonen, den existentiellt grubblande Holden Caulfield, blev talesman för en hel generation tonåringar. Boken utkom 1951 men känns lika aktuell idag.”
Jag hade verklingen ingen aning om vad boken handlade om. Som ni ser på baksidestexten (ovan) så avslöjades inget. Vi befinner oss i huvudet på Holden Caulfield, en skoltrött, irriterad men samtidigt intelligent kille som än en gång ska kastas ut ur en skola. I början fick jag väldigt mycket ”Dead Poets Society”-vibbar, vilket jag verkligen gillade. Jag kan inte med ord beskriva hur väl Salinger bygger upp karaktären Holden. Det finns inte mycket av intrig i boken och det är just det som gör boken så bra. Holden, och bara Holden, kan bära upp hela berättelsen från början till slut. Många läsare har hatat honom; han gnäller, han skryter, han är irriterande. Det är just därför han är fullständigt äkta och trovärdig. Dessutom utmanar Salinger läsaren att se bortom Holdens fasad – den fasad som Salinger bygger upp för läsaren. Bakom all uppkäftighet och ironi finns en känslig och omtänksam kille. En ensam kille. En så ensam kille som till och med ber en taxichaufför ta en drink med honom. Inte för att Holden bryr sig. Nej han bryr sig inte. Men ändå gör han ju.
Holden Caulfield byggs upp av dina egna fördomar, tankar och erfarenheter. Det är lätt att du buntar ihop honom med någon annan bråkstake du känt under skoltiden, tyvärr. Det är inte rätt! Holden säger det som alla egentligen tänker, hur irriterande det än må vara. Dessutom, som gräddet på moset, är Holden väldigt rolig, och jag är mycket svår att få att flina under läsning…jag drog på munnen och nickade flera gånger – kanske jag har någon likhet med Holden jag inte har noterat själv. Jösses, då skulle jag bara få en stjärna i betyg för min personlighet hela tiden, åtminstone om man ser på Goodreads. Det är så många som avskyr boken. Jag och de personerna har inte läst samma bok – det här är en unik läsupplevelse. Det finns så många vinklar och nivåer att diskutera att jag kunde få en kväll att gå åt – hur lyckas man med ett sådant konststycke på basen av en 200+ sidors bok?
Lite kuriosa: J.D. Salinger vägrade sälja rättigheterna för boken, även om stora namn ville göra film av The Catcher in the Rye. Därför finns det än idag ingen film baserad på boken. Han skrev heller inte fler romaner, endast noveller. En svensk förläggare blev ivrig och skrev en fortsättningen på Räddaren i nöden, med resultatet att Salinger stämde honom. Läs mera här!
Betyg:
En kommentar
Udda fåglars ö – Lucas Hermans
Titel: Udda fåglars ö
Författare: Lucas Hermans
ISBN: 9789180065405
Sidantal: 261
Förlag: Bazar
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2023
Handling: ”I romanen Udda fåglars ö behandlas temat sökande med lika delar humor och allvar.
Ett förlorat jobb, en kraschad relation, panikångest – Leo är klar med Stockholm och behöver en nystart. På Åland hoppas han kunna rusta upp sin döda mormors torp, hitta harmonin igen och skriva den där romanen. Hittills har han mest grämt sig över alla misslyckanden och svarat ’kanske’ på livets stora frågor.
Men Ålandstillvaron blir inte alls som i fantasin. Han störs av grannen Alfrida – en orkanvind till tant som älskar bastu, skvaller och gin – och blir snart också uppsökt av den stelbente adelsmannen Milton. Sakta sugs Leo in i mysteriet med sin mormors syster Lydia, som sägs ha drunknat som ung. Men är det verkligen sant?”
Det finns inte allt för gott om litteratur som utspelar sig på Åland, eller så är det inte jag som har hittat de böckerna bara. I vilket fall som helst blev jag väldigt glad över att få läsa en roman som befinner sig just på Åland, som verkligen ligger mig nära om hjärtat.
Vi kastas direkt in i handlingen, där Leo besöker sin mormors gamla torp. Torpet är inte förfallet, som Leo först trott, det har skötts väl om av grannen Alfrida. Alfrida är enligt mig den karaktär som lyfter hela boken, stackars Leo blir en blek skugga i jämförelse. Alfrida talar åländsk dialekt (vilket jag älskar!), hon har en kråka som husdjur och hon drar sig inte för att ta lite gin och säga rakt ut vad hon tänker. Leo är som en tafatt liten pojke bredvid Alfrida och det är där humorn skymtar till i berättelsen. När Alfrida säger att de ska bada bastu och Leo ska hämta sina ”badbyxor” och Alfrida kontrar med att det nog ska vara en svensk till att ha simpare i bastun…jag skrattade verkligen till! Jag vill bara konstant vara i Alfridas sällskap. Där lyckas författaren verkligen få till det: jag ser verkligen Alfrida framför mig och vid bokens slut känns hon som en kär gammal vän.
Under Leos vistelse lurar även ett mysterium i bakgrunden, nämligen mormors systers märkliga försvinnande för tiotals år sedan. Jag kan verkligen leva mig in i Leos nyfikenhet kring fallet. Det tar dock inte överhanden, vilket är bra, för detta är ingen deckare. Om jag skulle placera boken i en genre skulle jag föreslå cozy mystery, även om det inte riktigt passar perfekt heller. Nåja, Udda fåglars ö kan stå på egna ben tycker jag.
Det enda jag önskade mer av var Leo. Han kommer inte riktigt fram även om han är vår huvudkaraktär. Jag hade gärna sett mera kött på benen där och sett mer av hans personliga utveckling under Ålandsvistelsen.
Miljöerna är fint beskrivna och en känsla av sommar genomsyrar boken. Det är en fin hyllning till Åland och berättelsen engagerade mig från början till slut. Stort plus också för formatet, det är en inbunden bok men i ”den mindre storleken” som jag älskar. Omslaget är otroligt snygg (skapat av Amanda Berglund) och layouten i boken är luftig, kapitlen lagom långa.
Tack till Bazar för recensionsexemplaret! 
Betyg:
0 Kommentarer
Läst i juni 2023
Antal böcker sammanlagt: 8
Månadens bästa: Prostens barnbarn – Eva Bexell & Den vita stenen – Gunnel Linde (omläsningar)
Månadens finaste omslag: Kitchen Princess 1 – Natsumi Ando, Mioyuki Kobayashi
Kommentar: En lite blandad läshög den här månaden. Jag hade stundvis svårt med läsningen och motgiftet mot det är givetvis barnböcker. Det blev två omläsningar; Den vita stenen och Prostens barnbarn, som är två av mina favoriter.
Min första Steinbeck blev Resa med Charley. Det kändes lättare att börja där än med Vredens druvor som jag inte kommit till skott med.
Manga läser jag väldigt sällan men Kitchen Princess tyckte jag mycket om, det tog bara en stund att lära sig läsa allting åt fel håll.
Patricia Highsmiths Människors mörker var bra läsupplevelse och jag vill bara läsa allt jag kommer åt av henne.
0 Kommentarer
Människors mörker: två romaner om besatthet – Patricia Highsmith
Titel: Människors mörker: två romaner om besatthet
Författare: Patricia Highsmith
Översättare: Gunnar Isaksson, Ingvar Skogsberg
ISBN: 9789180636711
Sidantal: 528
Förlag: Modernista
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2023
Handling: ”Människors mörker: två romaner om besatthet samlar två av Patricia Highsmiths klassiska sextiotalsromaner i en volym.
I Mord för Annabelle [1960] är den unga, begåvade forskaren David Kelsey hjälplöst fast i sina fantasier om Annabelle, en kvinna han tidigare haft en kort relation med. Han har till och med inrett ett hus bara för hennes skull. Där tillbringar han sina helger, försjunken i dagdrömmar. När David får reda på att Annabelle gift sig med en annan man intensifieras besattheten. Han ska ha henne tillbaka, till varje pris.
I Piskan [1965] har författaren Sydney Bartleby upprepade gånger fantiserat om att mörda sin fru. När Alicia försvinner hemifrån efter ett gräl tar Sydney chansen att faktiskt sätta sig in i rollen som mördare. Han rullar ihop en matta som skulle kunna dölja ett lik, bär ut den bilen och hoppas att grannfrun ska se honom. Kort därefter rapporteras Alicia som försvunnen.”
Vi ska börja med en hyllning till Modernista förlag som är så kloka att de förstår att ge ut Patricia Highsmiths romaner på svenska. För mig har hon växt starkare och starkare som en favoritförfattare. Highsmith har sin egen, säregna stil som har en utomordentligt stark precisionskänsla för detaljer, i Highsmiths romaner ska vi läsa det finstilta och det som sägs mellan raderna. I Människors mörker får ta del av två romaner mellan två pärmar: Mord för Annabelle och Piskan. Det var inte så länge sedan jag läste Piskan och förundrades över att den inte varit i tryck på svenska sedan 1980-talet, men nu så! Den recensionen hittar du här.
Jag hoppar därför direkt till Mord för Annabelle. Atmosfären och berättartekniken är mycket lik den i böckerna om Mr. Ripley, och det är till den här romanens fördel. Än en gång lyckas Highsmith få mig att stundvis heja på den som gjort något dåligt genom först dras med i hans ”rationella” tankegångar, för att lika snabbt konstatera att Highsmith försöker lura mig. Jag uppskattar verkligen det sparsmakade i Highsmiths prosa, jag som läsare får tänka själv och göra min egen uppfattning av situationen. Huvudkaraktären David Kelsey i Mord för Annabelle är visserligen inte riktigt klok, men Highsmith lyckas få honom komplex och mänsklig (i brist på bättre ord) i sitt tänkade och agerande. Det blir riktigt spännande att se hur det ska gå, särskilt när allting bit för bit börjar rasa ihop för vår käre huvudkaraktär. Hur sjutton ska han ta sig ur knipan?! Highsmith drar sig inte för att skriva pinsamma scener där läsaren blir svettig, jag led när David Kelsey gång på gång ljuger för en snäll tant om att han besöker sin döende mamma, och tanten kontinuerligt stickar gåvor till mamman som han ska ta emot. Highsmith försöker aldrig berätta för dig att en karaktär är avskyvärd, hon blottar honom fullständigt på de sätt som bara en skicklig författare kan göra. Show, don’t tell.
Jag rekommenderar Patricia Highsmith för vem som helst!
Tidigare läst av författaren:
Tack Modernista för recensionsexemplaret!
Betyg:
0 Kommentarer