Läst i november 2021

Antal böcker sammanlagt: 13
På svenska: 12
På engelska: 1
Antal sidor: ~2, 987 sidor
Recensionsexemplar: 1
E-böcker: 0
Månadens bästa: Larry Silváns dikter
Månadens sämsta: Truly Devious av Maureen Johnson
Månadens finaste omslag: Nalle Puh av A.A. Milne
Månadens lästa klassiker: Nalle Puh av A.A. Milne
Kommentar: Det är inte alltid som en diktsamling blir månadens bästa! Jag blev mycket positivt överraskad av Larry Silváns dikter, jag kan inte ens skriva en rättvis recension om boken. Jag kommer låta den vila och kanske senare skriva om den, om det känns rätt.
I övrigt tycker jag att läsmånaden var lite småseg, förutom den fantastiska En man med många talanger av Patricia Highsmith, en full femma! Jag har en samlingsvolym med de tre första böckerna om Mr. Ripley som jag läser i, nu har jag tredje boken kvar. När jag läst alla tre ska jag skriva en recension.
Ungdomsböcker blev det en hel del av också. Den mycket omtalade Kram av Hans-Eric Hellberg, som också är oerhört svår att skriva en recension om. Det finns så många stora NEJ i den boken, samtidigt som den verkligen är speciell. Jag antar att det också måste finnas böcker som skakar om en lite grann.


0 Kommentarer

Terapeuten – Alex Michaelides

Titel: Terapeuten
Originalets titel: The Maidens
Författare: Alex Michaelides
Översättare: Sabina Söderlund
ISBN: 9789180232326
Sidantal: 319
Förlag
: Modernista
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2021
Handling:
“Edward Fosca är en mördare. Det är Mariana säker på. Men Fosca är oåtkomlig: en attraktiv, karismatisk professor i grekisk dramatik på Cambridge, omtyckt av både personal och studenter – och särskilt av medlemmarna i det hemliga sällskap av kvinnliga studenter som kallar sig Jungfrurna.

Mariana Andros är en framstående men problemtyngd gruppterapeut som blir fixerad av Jungfrurna när en medlem – en vän till Marianas systerdotter Zoe – hittas mördad i Cambridge. Mariana misstänker att något ondskefullt lurar bakom de idylliska spirorna och tornen. Och hon blir övertygad om att Edward Fosca – trots alibi – är skyldig.

Men varför skulle Fosca ha mördat en av sina studenter? Och varför återkommer han ständigt till jungfrun Persefones riter och hennes resa till Dödsriket? När ännu en kropp hittas eskalerar Marianas besatthet av fallet. Hon är fast besluten att hitta mördaren, även om det kan kosta henne allt.”

Jag hade väldigt höga förväntningar på Terapeuten, särskilt med tanke på Dark Academia-temat som jag oftast gillar samt författarens debut Den tysta patienten som jag tyckte var bra. Med andra ord låg det bäddat för riktigt bra läsning! Jag blev dock väldigt besviken.

Jag har ingen större lust att såga ett efterlängtat recensionsexemplar, en väldigt snygg en dessutom! Men den var inte särskilt bra. Till att början med är författarens språk dåligt. Man kan inte börja meningar med “Och” hela tiden. Det blir otroligt klumpigt. Dessutom på ställen där man kunde lämnat bort det ordet helt och hållet. I vissa kapitel använder författaren semikolon i mening efter mening. Långa, invecklade meningar där man tappar bort sig. Översättningen har gjort missar på flera ställen och på de första trettio sidorna var jag nära på att ge upp (om det var översättarens eller författarens fel är oklart). Det funkar inte att översätta vissa saker rakt av från engelska till svenska. Något med språket skavde och lät konstigt flera gånger.

Jag kämpar vidare. Men hur ska jag kunna förstå varför vår huvudkaraktär kastar sig in systerdotterns liv på Cambridge för att försöka lösa systerdotterns klasskompis mord? Som ni hör är det hela väldigt långsökt, och förklaringarna är inte bättre. Jag skulle förstå om det handlade om systerdotterns mord. Men klasskompis?! Det håller inte.

Mariana, huvudkaraktären, är gruppterapeut och detta behandlas väldigt flyktigt. Vi vet överhuvudtaget föga om henne. Författaren är otålig och vill snabbt komma in i händelsernas centrum på Cambridge, det märks att han inte orkar eller bryr sig om ett skapligt karaktärsbygge. Vilket är konstigt med tanke på att vi endast följer Mariana.

Mariana gör som de flesta karaktärer gör i böcker i den här genren: hon börjar blanda sig i för att göra en egen utredning. På i princip inga grunder, annat än att hon inte “gillar” Edward Fosca, den karismatiske läraren. Dessutom leker författaren med massa klyschor och stereotyper: Fosca som den superheta, överintelligenta professorn som får alla kvinnor att bli nervösa. Studenter som avgudar honom och beter sig som ungar på sagostund när han ska föreläsa. Det köper jag inte heller. Att han har en liten fan-base, kallat Jungfrurna (eng: The Maidens), det kan jag tro. Men detta är också ett väldigt kopierat koncept från många andra böcker, spontant kommer “Vredens gudinnor” och “Den hemliga historien” i mina tankar. Man får absolut kopiera vissa koncept, men det hela blir så tunt nu, jag vet knappt vad dessa flickor heter. Hur ska jag kunna förstå dem och Fosca? Nej, korthuset faller, igen. Många gånger talar karaktärer så klyschigt att jag tar fram skämskudden.

Flera gånger försöker författaren, tyvärr, slänga in en hel drös grekisk mytologi. Jag märker att han vill att jag ska se koppling mellan händelser i boken och mytologin. Det gör jag inte. Det hela känns krystat och flera gånger kommer jag på mig själv att tycka att författaren försökt skriva en bok som han inte egentligen tror på själv. Han följer grundreceptet på Dark Academia, men är inte själv tillräckligt insatt eller intresserad. Ju mer Mariana eller Fosca eller någon annan svamlar på om grekisk mytologi, desto mer vill jag bara sluta läsa. Alla karaktärer verkar helt uppe i det blå.

Mot slutet av boken börjar det hela ändå repa upp sig en aning. Författaren kommer med oväntade vändningar, språket blir bättre och mera löpande och jag orkar läsa ut boken. Själva grundstommen hur författaren byggt boken på är bra: korta kapitel och rapp handling. Men utförandet blev ett enda stort slarv. Tänk vilka fantastiska miljöskildringar om Cambridge med skumma vrår och hemliga sällskap han kunde ha skapat! Jag är förvånad över detta magplask då den tidigare boken av Michaelides var välskriven. Nu får han bättra sig – jag ska ge honom en ny chans.

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!

Tidigare läst av författaren:

Betyg:


0 Kommentarer

Summan av alla synder – Louise Penny

Titel: Summan av alla synder
Författare: Louise Penny
Serie: Armand Gamache #12
ISBN: 9789180231817
Sidantal: 464
Förlag
: Modernista
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2021
Handling:
“Kartan som upptäcks inne i en vägg på bistron i Three Pines tycks först inte vara mer än en kuriositet. Men när Armand Gamache får den som present första dagen på sitt nya jobb på polisskolan i Québec visar det sig snart att den bär på förkrossande hemligheter.
När en av skolans lärare påträffas död hittar man en kopia av den egendomliga kartan i hans bostad. Och vart Gamache än vänder sig ser han en av de unga polisaspiranterna, Amelia Choquet. Hon är tatuerad och piercad, arg och på sin vakt. Hon framstår som allt annat än en blivande polis. Ändå går hon på polisskolan och var en av den mördade lärarens skyddslingar.
Utredningens fokus riktas snart mot Gamache själv, hans koppling till Amelia och hans möjliga inblandning i brottet. Och för både Amelia Choquet och Armand Gamache närmar sig tiden för en uppgörelse med det förflutna.”

Jag kan nästan inte fatta att jag nu läst den tolfte boken i serien, och fler finns det! Det är sällan en serie hålls välskriven genom såhär många böcker. Det är alltid en fröjd att komma tillbaka till karaktärerna i Louise Pennys välskrivna böcker, och ännu bättre om vi åtminstone en liten stund befinner oss i Three Pines – vilket vi gör nu. I Oliviers bistro hittas nämligen en gammal karta och ingen vet vem som har skapat den och till vilket syfte. Inte ens Armand Gamache.

Gamache inleder sitt nya jobb som rektor för polisskolan i Québec och visst blir man förskräckt över hur mycket han behöver redas upp efter åratal av korruption. Det finns motstånd bland både studenter och lärare. Jag uppskattade den här nya vinkeln på berättelsen och att se Gamache i en roll vi inte sett honom i förut. Han tar polisaspiranterna till hjälp för att lösa gåtan med kartan. Gamla kartor är alltid superspännande tycker jag. Det enda minuset i boken var att jag tycker vissa detaljer inte blev riktigt lika skarpa och vissa dialoger blev onödigt långa. Men jag tycker fortfarande att denna serie är briljant, det finns många lager i berättelserna. Det är inte “bara” en deckargåta, ofta är själva mysteriet i bakgrunden. Kommissarie Gamache slår alla andra huvudkaraktärer i deckare med hästlängder. Mänsklig, skarp, ödmjuk och skicklig. Jag tror ingen som läst Pennys böcker kan påstå att huvudkaraktären skulle vara platt eller svår att få en bild av i sitt huvud.

Som vanligt en fantastisk deckare av Louise Penny. Hennes röst är helt unik i deckarvärlden. Och vi svenska läsare ser framemot översättningen av följande del.

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!

Tidigare läst av författaren:
Mörkt motiv
Nådastöt
Den grymmaste månaden
Ett förbud mot mord
Ett ohyggligt avslöjande
Begrav dina döda
En ljusets lek
Det vackra mysteriet
Hur ljuset tar sig in
Den långa vägen hem
Det ondas väsen

Betyg:


0 Kommentarer

Vad jag tänker om betyget 1 och vilka böcker som fått en etta i betyg

Det här med att lägga betyg för böcker är något som alltid är på tapeten bland bokälskare. Det är ganska svårt ibland och vissa menar att betygen säger på tok för lite om vad man egentligen tyckte. Jag har använt mig av betygsskalan 1-5 under hela bloggens levnadstid, så i sju år nu. Jag använder också Goodreads där jag lägger betyg och håller ordning på vilka böcker jag har läst. Jag började fundera på vad jag egentligen, i efterhand, tycker om böcker jag gett betyg 1 åt, och vilka böcker det kan tänkas vara? Jag har nästan glömt…men Goodreads hjälper mig!

De här några böckerna har fått en etta i betyg av mig:

Om jag har skrivit en recension på boken så kommer ni till den genom att trycka på bilderna. Då får ni underhållas av sågningar. 🙂

Betyget 1 är lite intressant på det sättet att det skulle kunna vara en oläst bok, alltså en bok man gett upp. För om betyget blir så lågt så har jag oftast kämpat mig igenom boken, även om jag inte gillade den. Det försöker jag att bli bättre på hela tiden – att våga ge upp böcker jag inte känner att ger mig något. Även om det “bara” är 100 sidor kvar. 100 sidor är en enorm uppförsbacke om man inte gillar det man läser, medan 100 sidor av det man älskar går hur snabbt som helst, det vet vi alla. I praktiken skulle betyg 1 alltså ha betydligt fler böcker om jag inte gett upp mera. Ibland har jag tvingat mig att läsa ut av ren nyfikenhet eller i hopp om att något skulle bli bättre. De här böckerna minns jag också ganska dåligt, så det är också en motivering till att våga ge upp böcker; i efterhand stannar de oftast inte kvar. Men jag vet också att jag ibland har gett ett ganska hårt betyg, som i efterhand kanske sträckt sig upp mot en tvåa. Dock ska man alltid ge betyg på magkänsla tycker jag, och också våga rata!

Nästa betygsinlägg blir om betyget 2.


0 Kommentarer

Som vänner – Hans-Eric Hellberg

Titel: Som vänner
Författare: Hans-Eric Hellberg
ISBN: 9100414247
Sidantal: 116
Förlag
: Albert Bonniers förlag
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
1976
Handling:
“Behåll dig!
Så säger Kajsa till dem hon gillar. Det betyder: Var rädd om dej. Ha det bra. Jag tycker om dej.
Det är fint att ha vänner i livet, stora som små. Kajsa är elva år. Och du?”

Det här är en speciell bok för mig. Jag läste den första gången som kanske 10-åring hos mina farföräldrar. Jag minns att jag var uttråkad och plockade upp den här, ganska intetsägande boken, eftersom den fanns i hyllan. Om jag aktivt hade letat efter böcker på t.ex. biblioteket hade jag kanske inte valt den – det är det fina med att ha tråkigt, man kan upptäcka så mycket man annars inte skulle ha gjort. Det var en av mina första starka läsupplevelser, kanske det till och med var en av de riktigt första “riktiga tonårsböckerna” jag läste. Ett nytt steg i min läsning helt enkelt.

Efter många års letande lyckades jag med hjälp av mina följare på bookstagram få tips om vilken bok det här var, jag hade nämligen glömt bort både titel och författare! Men läsupplevelsen och omslaget hade jag inte glömt. Till slut fick jag napp och som tur fanns den att låna via biblioteket! Många äldre böcker är svåra att få tag på, särskilt ungdomsböcker som inte är några “klassiker”, även om just Hans-Eric Hellbergs böcker kan ses som banbrytande för svensk ungdomslitteratur på den tiden.

Det var med bävan jag började läsa. Tänk om den inte alls var så bra som jag tänkt? En sak som direkt slog mig var hur mörk den var. Jag hade förväntat mig mera mysfaktor, men den här boken går verkligen under huden. Och den är så fin. Kajsa, elva år, bor med sin mamma som ibland dricker för mycket och är trött. Hennes föräldrar är skilda och Hellberg skildrar detta på ett trovärdigt sätt. Kajsas mamma kör på en äldre dam med bussen och det orsakar oro och stress för hela familjen. Men så skapas en oväntad vänskap fram.

Jag tror den här boken berörde mig som yngre för att den är så ärlig, så rå på något sätt. Inget känns tillrättalagt eller skrivet för att försköna verkligheten. Jag kände igen mig i Kajsa och jag tror att lilla jag också var tårögd ibland. En så fin berättelse om att vara ganska liten och omgiven av vuxna som har sina problem. Vuxna reagerar inte alltid så som de borde, och de gör saker som de kanske inte borde. Jag ska läsa vidare på Hellbergs författarskap, jag uppskattar dessutom känslan av en svunnen tid. Några av hans kändaste böcker är “Kram” och “Puss” som skildrar ungdomars sexualitet på ett sätt som inte gjorts tidigare.

Betyg:


0 Kommentarer

Sabrina Tonårshäxan: Född till häxa – David Cody Weiss & Bobby JG Weiss

Titel: Sabrina Tonårshäxan: Född till häxa
Serie: Sabrina Tonårshäxan #1
Författare: David Cody Weiss/Bobby JG Weiss
ISBN: 9132139039
Sidantal: 160
Förlag:
B. Wahlströms
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
1999
Handling:
“Jag är sexton år och häxa och ändå måste jag gå i skolan!

Jag skojar faktiskt inte. Jag har just fått veta sanningen: Jag är en häxa! Här har jag gått omkring i alla år och trott att jag var en alldeles vanlig tonåring med alldeles vanliga problem.
Så får jag en svart kittel och en gammal bok med titeln “Magiska upptäckter” av mina knasiga fastrar, Zelda och Hilda, i födelsedagspresent. Och vad hände sedan? Jo, mitt pekfinger fungerar inte som det ska, min katt har börjat ge mig goda råd och döda grodor får plötsligt liv. Missödet med min ärkefiende Libby vill jag helst inte tala om…
Fast båda fastrar är övertygade om att allt ska gå bra. De tänker inviga mig i häxkonstens alla mysterier och riter. Allt jag behöver göra är att koncentrera mig och peka, påstår de.
Men vad ska en stackars häxa göra när allt hon pekar på förvandlas till ananas?”

Jag minns att jag sett TV-serien nu som då under min uppväxt och jag har alltid gillat den lättsamma och humoristiska stämningen i den. Men jag hade aldrig läst böckerna, som verkar basera sig på TV-serien. Det verkar finnas 55-56 böcker i serien, översatt till svenska finns 28 stycken. Numera blir de allt svårare att få tag på, så jag hoppas att kunna läsa flera i serien.

Det börjar ganska abrupt när Sabrina fyller 16 år och blir en häxa. För första gången hör hon sin katt Salem prata! Precis som i TV-serien så är Salem den roligaste karaktären. Sabrina får lära sig om vilka saker som kan fixas med magi, och vilka inte…När hon är barnvakt och i misstag förvandlar babyn till en vuxen man blir det stora bekymmer. Och så vill hon gå på skoldansen med Harvey men ärkefienden Libby hinner före. Fastrarna Zelda och Hilda försöker hjälpa Sabrina och det blir ett ganska tokroligt resultat.

Jag älskar den humoristiska stämningen i boken och känslan av att allt kan hända. Mys på hög nivå. Samtidigt så kan jag erkänna att boken inte åldrats särskilt bra. De flesta av oss är ganska mätta på den klassiska “onda” tjejen som är populär och en del kommentarer om vikt och utseende som inte kändes okej på 2020-talet längre. Å andra sidan ger det här en bild av hurdan litteratur målgruppen tjejer läste: onda vs. goda tjejer, “ärkefiender” som förekommer i massor av tjejböcker och alltid snack om hur snygg man skulle vara för att få sin drömkille.

Betyg:


0 Kommentarer

Julböcker jag vill läsa i jul

Julen 2021 närmar sig men jag kommer ha väldigt lite tid för läsning, inga extra lediga dagar med familjen och massor av studier före jul. Men jag tänker ändå försöka klämma in åtminstone ett par julböcker! De här är jag mest sugen på för tillfället:

Jag samlade förut på Penguin Christmas Classics och har några olästa och det skulle passa perfekt som årets sista Månadens klassiker. Vad vill ni hinna läsa i jul?


0 Kommentarer

Siv och Ottos önskelista – Julia Thorell

Titel: Siv och Ottos önskelista
Författare: Julia Thorell
ISBN: 978-91-7813-309-3
Sidantal: 32
Förlag:
Lilla Piratförlaget
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2021
Handling:
“Siv och Otto längtar till julen och alla julklappar! I år har de siktet inställt på en bilbana. Men de vet ju att man inte får några julklappar om man inte skriver en önskelista och postar till tomten. Tur att Siv nästan kan skriva! Och att Otto är bra på att rita.

Men hur ska det gå för grannen Ola? Han önskar sig en julost, men han verkar ju helt strunta i att skriva en önskelista. Han verkar mest intresserad av mamma … När Siv och Otto hittar en plånbok full med pengar i snön ställs allt på sin spets. Vad ska de göra?”

Siv och Otto fixar julklappsönskelistor, tur att de är bra på olika saker! Siv kan nästan skriva och Ola kan rita. Det tycker jag är fint – man kan göra sina önskelistor på olika sätt. Att känna magin kring julen och att få vänta och längta. Men Siv och Otto funderar på de vuxna som inte skriver önskelistor, hur ska de få julklappar som de vill ha? Och riktigt spännande blir det när de hittar en plånbok. Genom boken kan man diskutera hur man ska göra om man hittar någon sak som är någon annans och att det inte är rätt att ta andras pengar, hur snål på godis man än är…

Illustrationerna är jättefina och julstämning blir det i hela boken. Dessutom gillar jag små detaljer som vuxna bara uppfattar, för att göra de vuxnas läsning ännu roligare med barnen. Det fanns en sådan händelse i slutet med jultomtens besök…

Den här boken lämpar sig för 3-6 åringar och innehåller många olika teman på sina 32 sidor. Rekommenderas!

Tack till Lilla Piratförlaget för recensionsexemplaret!

Betyg:


0 Kommentarer

Piskan – Patricia Highsmith

Titel: Piskan
Originalets titel: A suspension of mercy
Författare: Patricia Highsmith
ISBN: 917008307X
Sidantal: 236
Förlag:
Askild & Kärnekulls
Språk:
Svenska
Format:
Pocket
Utgiven:
1973 (original 1965)
Handling:
“Sydney Bartleby has killed his wife, Alicia—at least he has thought about it, compulsively, over and over again, plotting schemes, designing escapes, forging alibis. Of course he has; he’s a mystery-script writer. But when Alicia takes a long, unannounced vacation, Sydney seizes the opportunity to perfect his artistic method.

With her characteristic precision and unrivaled sensitivity to the inner tremblings of human character, Patricia Highsmith shockingly portrays Sydney’s descent into the treacherous world of his own fictions. Once again Highsmith proves herself to be a master at depicting the unsettling forces that boil beneath the surface of everyday life.”

Ni fick handlingstexten på engelska den här gången eftersom den var svår att få tag på på svenska. Jag blev lite förvånad över att Piskan inte verkar ha varit i tryck sedan 80-talet, men det finns omkring tjugo exemplar på Bokbörsen. Mitt exemplar kostade 0,50€ på loppis och oj, vad bra spenderade pengar det var! Originalutgåva från 1973. Jag blev lite nyfiken på Highsmiths författarskap, det finns en hel del att läsa. Tidigare har jag läst Främlingar på tåg, som jag först inte tyckte särskilt mycket om, men som i efterhand har fått ett rejält lyft, särskilt efter att jag har sett filmatiseringen av Alfred Hitchcock. Carol var en stark fyra i betyg, läsvärd och vacker!

I Piskan möter vi Sydney och Alicia, ett gift par som flyttat ut på vischan till ett litet mysigt hus, med bara en tant som grannsällskap. Alicia och tanten börjar umgås allt mer, medan Sydney drar sig undan för att skriva. Mycket bubblar under ytan, men Alicia och Sydney biter ihop. Tills Alicia meddelar att hon vill åka bort ett slag. På obestämd tid. Sydney misstycker inte. När hon är borta blir han bara mer inne i sitt skrivande för en ny TV-serie och börjar fantisera om att han tagit livet av Alicia. Genom sitt skådespel får han inspiration till skrivandet, men linjerna mellan fantasi och verklighet börjar bli suddigare.

Omgivningen börjar också ha egna teorier och misstankar om Alicias försvinnande och Sydneys märkliga beteende. Allt laddar upp till slutet – kommer Alicia tillbaka och hur kommer allt att sluta för det gifta paret?
En perfekt psykologisk spänningsroman! Jag älskar den minimala stilen med få karaktärer, välgenomtänkta dialoger och stämningen i berättelsen. För ovanlighetens skull gillar jag både intrig och stämning! Jag ville hela tiden läsa vidare och Highsmith slösar ingen tid på onödiga utsvävningar. Koncentrerat och snyggt, precis som en Hitchcock-film. Det som Highsmith lyckas med är att få karaktärer osympatiska men ändå intressanta och mångbottnade.

Tidigare läst av författaren:

Betyg:


0 Kommentarer

Truly Devious – Maureen Johnson

Titel: Truly Devious
Serie: Truly Devious #1
Författare: Maureen Johnson
ISBN: 9780062338068
Sidantal: 416
Förlag:
HarperCollins
Språk:
Engelska
Format:
Häftad
Utgiven:
2020
Handling:
“Ellingham Academy is a famous private school in Vermont for the brightest thinkers, inventors, and artists. It was founded by Albert Ellingham, an early twentieth century tycoon, who wanted to make a wonderful place full of riddles, twisting pathways, and gardens. “A place,” he said, “where learning is a game.”

Shortly after the school opened, his wife and daughter were kidnapped. The only real clue was a mocking riddle listing methods of murder, signed with the frightening pseudonym “Truly, Devious.” It became one of the great unsolved crimes of American history.

True-crime aficionado Stevie Bell is set to begin her first year at Ellingham Academy, and she has an ambitious plan: She will solve this cold case. That is, she will solve the case when she gets a grip on her demanding new school life and her housemates: the inventor, the novelist, the actor, the artist, and the jokester. But something strange is happening. Truly Devious makes a surprise return, and death revisits Ellingham Academy. The past has crawled out of its grave. Someone has gotten away with murder.”

Mina förväntningar på Truly Devious var väldigt höga och tyvärr blev jag besviken. Det här lovades vara en riktig spännande YA med Dark Academia-tema. Handlingen låter nära på perfekt. Men för mig föll det totalt platt. Det börjar lovande med den mystiska Ellingham-skolan som har massor av mysiga hus och är belägen långt inne i skogen. Vackra trädgårdar, statyer och hemliga gångar. Ellinghams grundare är enormt rik och vill utbilda “särskilda” elever med starka förmågor. Till dem hör huvudkaraktärern Stevie Bell som är besatt av true crime.

Sedan börjar det gå utför. De andra karaktärerna på Ellingham blir pappersdockor. Författaren lyckas med att skildra ångest verklighetstroget, men det kändes alltid malplacerat i handlingen, som om det var något som måste klämmas in. Jag får inget grepp om själva skolan, det nämns kort några ämnen som de har men ingenting utöver det. Hela grejen att tycka om böcker som utspelar sig på mystiska internatskolor är ju att få sugas in i en mysig skolvärld. Stevie och hennes kamrater i huset Minerva känns konstiga – som om de spelar i en pjäs. De pratar, men konversationerna är för det mesta lösryckta och karaktärerna beter sig onaturligt.

Intrigen är så otroligt tunn! I de kapitel som skildrar försvinnandet av Ellinghams fru och dotter på 1930-talet var det som var intressant, nutiden var bara märklig. Stevie Bell verkar vara antagen till skolan för att ta reda på det ouppklarade fallet, men hur kan man bli antagen bara för att man älskar true crime och slukar en massa poddar? Verkar väldigt osannolikt med tanke på att Mr. Ellingham var miljonär, om inte miljardär. Författaren ville med andra ord skapa den här karaktären, även om det inte var särskilt logiskt. Ännu värre blir det när Stevie och hennes kompisar bestämmer sig för göra en teater där de ska spela in hur försvinnandet kan ha gått till. Så oerhört smaklöst! Underhållning av en tragedi som drabbat Ellingham? Till sist ville jag inte ens veta vem Truly Devious var. Dessutom fick man inte veta särskilt mycket eftersom det här var första delen i en trilogi. Katastrof.

Betyg:


0 Kommentarer