Mary Poppins – P.L. Travers

Titel: Mary Poppins
Författare: P.L. Travers
Sidantal: 171
Förlag:
Natur och Kultur (Skattkammarbiblioteket)
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
1961
Handling:
Mary Poppins, barnsköterska hos familjen Banks på Körsbärsvägen, är en berömd gestalt i den moderna engelska barnlitteraturen. Hon är en mycket prydlig och korrekt person, som sköter sina barn med fast och beslutsam han och det är svårt att tro att hon, som hon gjorde, kom blåsande in i huset till dem från himlen. Men barnen Banks och alla andra barn som lärt känna Mary Poppins vet att i hennes sällskap kan det hända de mest oväntade saker – till exempel att man får promenera rakt in i ett målat landskap och träffa alla möjlig fantasifigurer livs levande. Författarinnan P.L Travers har också berett föräldrarna mycket glädje genom att låta dem träda in i sina tavlor från barnens värld, som är målande med utsökt klarhet, humor och förståelse. Men framför allt har hon nog i Mary Poppins, som både ger barnen trygghet och väcker deras fantasi, skapat världens bästa barnsköterska.”

Årets första klassiker som för mig blev en mycket stor besvikelse. Jag har aldrig läst Mary Poppins tidigare och jag har inte sett filmer eller musikaler som baserar sig på boken. De glimtar jag ändå sett av Mary Poppins har varit positiva, jag tänkte att hon skulle vara en såndär stollig, glad och rolig kvinna. Hjälp vad fel jag hade.

Det finns många problem med den här boken – jag vet inte ens var jag ska börja. Mary Poppins börjar som nanny åt fyra barn, de två minsta är tvillingar och de större heter Jane och Michael. Orsaken till att just Mary Poppins får jobbet är mycket oklart, hon bara dyker upp och familjen anställer henne på direkten utan att intervjua flera kandidater. Mary Poppins (för man måste på något vis alltid säga hela namnet) är sträng och kall, jag tycker ofta synd om de stackars barnen. Det visar sig dock att hon har magiska talanger (för mig är det oklart om de faktiskt är magi eller fantasi som beskrivs, vilket drog ner på betyget ytterligare).

Det finns inget rött snöre i berättelsen, alla händelser är totalt lösryckta i skilda kapitel. I ett kapitel “pratar” de små bebistvillingarna som vuxna människor – jag blev totalt förvirrad hur det är meningen att jag som läsare ska uppfatta det hela. Är det Mary Poppins fantasi? Är hon drogad? Eller det någon sorts saga hon berättar för någon – vem? Kan hon höra vad bebisarna tänker? Jag förstod verkligen noll.

Mary Poppins beskrivs inte alls som person, allting är mycket hemlighetsfullt och mystiskt. Hon är dessutom väldigt egenkär och verkar vara mån om sitt utseende, vilket jag tyckte var en lite konstig detalj. Hon drar med sig barnen ut, något magiskt händer, sedan läxar hon upp dem i slutet. Allting är bara väldigt, väldigt konstigt. Slutligen beslutar sig Mary Poppins för att fly sin kos, ingen förklaring varför och barnen vill inte att hon ska gå, trots att hon konstant är sträng och elak mot dem. Föräldrarna verkar inte alls bry sig om sina barn heller. Hela familjen känns dysfunktionell.

Berättelsen har inte åldrats väl, förutom rasism så blir jag bara frustrerad och illa berörd på att barnen inte ska ha känslor, tankar eller idéer. Det var en annan tid, men jag förstår mig definitivt inte på det magiska i den här boken. Intressant att boken beskrivs som “Mary Poppins ger barnen trygghet”, det måste ha varit en annan uppfattning vad trygghet är på den tiden. Vad vet jag. Nu är jag supernyfiken på hur Disney har gjort filmen med Julie Andrews i spetsen, som fick en Oscar för rollen.

Betyg:


0 Kommentarer

Läsutmaningar 20201

Med ett nytt år vill man gärna planera lite läsning. Jag försöker att hålla utmaningar och mål till ett minimum, det roligaste som finns är att läsa precis det man känner för i stunden. Efter att jag läste många riktigt bra klassiker år 2020 bestämde jag mig ändå för att försöka mig på att läsa en klassiker i månaden år 2021. På Instagram startade jag #månadensklassiker, följ den om ni vill se vad jag (@snowglitterbooks) och andra läser för klassiker. Det roligaste är att få tips av varandra och kanske göra nya läsupptäckter.

I övrigt kör jag med Goodreads läsmål på antal böcker, så som jag gjort sedan 2015. I år ska jag försöka läsa 50 böcker, blir det mer eller mindre så gör det ingenting. Huvudsaken är att jag tycker om att läsa och att jag hoppeligen råkar stöta på några fem-poängare under året. Det blir också en hel del barnböcker eftersom jag dagligen läser med mitt barn, men de räknar jag inte in i Goodreads läsmål.

Det här med utmaningar brukar debatteras vid årskiftet – vissa tycker det bara skapar läs-stress och andra tycker det är roligt och har gärna massor av utmaningar. Vissa vill följa sina utmaningar till punkt och pricka medan andra hellre planerar mera än faktiskt följer. Vi är alla så olika, jag verkar vara mellanvarianten som har lätta läsmål. Något jag lärt mig under åren jag läst mycket är att det hinner hända massor på ett år, oförutsedda händelser kan påverka läsningen. Jag tror ändå att läsutmaningar kan ge den där lilla extra pushen att prioritera läsningen, ibland är det lätt att börja göra annat fast man egentligen helst vill läsa.


0 Kommentarer

Mysteriet på Asthall – Jessica Fellowes

Titel: Mysteriet på Asthall
Originalets titel: Mitford Murders
Serie: Mitfordmorden #1
Författare: Jessica Fellowes
ISBN: 9789188647481
Sidantal: 405
Förlag:
Bokförlaget Polaris
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2018
Handling:
“Året är 1920 och Louisa Cannon drömmer om en väg ut ur fattigdomens London, en stad svårt skakad av fasorna från det nyss avslutade världskriget. Louisas räddning blir en anställning i hushållet hos den berömda familjen Mitford på Asthall Manor i Oxfordshire. Som barnsköterska och sällskap till Mitfordsystrarna får hon med ens tillgång till en ny, förtrollad värld. Hon fäster sig särskilt vid den äldsta systern, klipska och vackra sextonåriga Nancy. Nancy älskar detektivhistorier och vill upptäcka världen utanför Asthall Manor. När sjuksköterskan Florence Nightingale Shore, guddotter till sin berömda namne, plötsligt mördas på ett tåg på väg till Hastings, finner sig Louisa och Nancy intrasslade i mordhärvan. Ett mord vars efterverkningar sträcker sig ända till Asthall Manor. Mysteriet på Asthall är baserad på det verkliga och ouppklarade mordet på Florence Nightingale Shore.

Jessica Fellowes är en ny bekantskap för mig i bokvärlden – jag har endast sett hennes produktion av Downton Abbey tv-serien, som jag älskar. Mina förväntningar på första delen i denna serie om systrarna Mitford och mordmysterier var därför ganska höga.

Fellowes författarskap är ganska ojämnt. Vissa scener i boken är perfekt utförda, med de rätta detaljerna, känslorna och atmosfären. Andra gånger snubblar hon på målsnöret då hon alldeles för raskt försöker gå vidare i handlingen. Huvudkaraktären Louisa Cannon, Mitford-hushållets nya barnjungfru, blir en platt och endimensionell karaktär som lämnade mycket att önska.

Jag var faktiskt helt omedveten om att dessa Mitford-systrar (som vi tyvärr inte får lära känna, förutom den äldsta systern Nancy) fanns påriktigt. Jag var lite förvånad över att serien kallas Mitford-morden men kretsar väldigt lite kring dem. I senare böcker kanske vi får lära känna de andra systrarna bättre.

Trots vissa brister är det ändå en underhållande bok som lyckas förmedla en stark historisk 20-tals anda. Järnvägspoliserna, Guy och Harry, hör till de mera intressanta karaktärerna. De, eller snarare Guy, försöker lösa mordet på Florence Nightingale Shore, som skedde på ett av tågen. Louisa blir intrasslad, så även Nancy Mitford. En klassisk pusseldeckare, men inte med en stark upplösning. Jag blev en aning besviken på en del slarviga detaljer som kunde lösts på ett mera logiskt och trovärdigt sätt.

Mordet på Florence Nightingale Shore och detaljerna kring det är till stor del tagna ur riktiga händelser, vilket jag tyckte var en intressant detalj. Även om Fellowes som författare hade några brister tror jag att den här boken tilltalar många läsare – och jag ska definitivt läsa de andra i serien. Lagom mysiga mordmysterier på 20-talet är ett tema som definitivt föll mig i smaken!

Tack till Bokförlaget Polaris för recensionsexemplaret!

Betyg:


0 Kommentarer

Svindlande höjder – Emily Brontë

Titel: Svindlande höjder
Originalets titel: Wuthering Heights
Författare: Emily Brontë
ISBN: 9789174993974
Sidantal: 361
Förlag:
Modernista
Språk:
Svenska
Format:
Storpocket
Utgiven:
2014 (original 1847)
Handling:
“Berättelsen om hur hittebarnet Heathcliff skapar ohanterligt starka band med sin rika välgörares dotter, Catherine Earnshaw, är en av världens mest omtalade kärlekshistorier. Så har den också filmatiserats inte mindre än fem gånger.

De må vara själsfränder men socialt sett tillhör de olika världar. Den våg av frustrerad längtan och destruktiv passion som följer när Catherine avböjer att gifta sig med Heathcliff är unik i litteraturen..”

Efter att ha läst Jane Eyre av Charlotte Brontë blev jag väldigt nyfiken på Svindlande höjder av hennes syster Emily. Det här är en bok jag hört talas om, om och om igen, men aldrig prioriterat att läsa.

Det är otroligt att tänka att Emily skrev den här boken när hon var i 20-års åldern. Till att börja med blev jag ganska frustrerad på att den alltid nämns som en “kärlekssaga”. Jag vet inte riktigt hur jag ska berätta om teman i boken – men en kärlekssaga tycker jag inte att det är, trots att vissa kärleksrelaterade händelser.

Egentligen kan jag berätta väldigt lite, annars finns det risk för spoilers. Men i stora drag kretsar boken kring de karaktärer som växer upp och lever på Wuthering Heights och dess närområden. Vi får under tiotals år följa med den dysfunktionella familjen och dess tjänstefolk.
Mr. Heathcliff lär vi känna som hittebarnet som plötsligt dyker upp med den äldre Mr. Heathcliff, ingen förstår varför. Lilla Heatchliff har svårt att passa in i familjen och hans nya syskon retas med honom, speciellt Catherine. Catherine och Heathcliff fattar ändå ett slags tycke för varandra. Båda är två av de mest osympatiska och avskyvärda karaktärerna jag någonsin läst om. Deras elaka sätt och deras barnsliga uppträdanden gjorde mig så irriterad stundvis. Ändå måste jag medge att Brontë lyckats väldigt väl i sitt skildrande av dem.

Det känns dock ändå som om jag missat vad som är bokens storhet. Speciellt den senare halvan av boken tar lite andra, och oväntade, riktningar som jag tyckte inte var till berättelsens fördel. Om boken getts ut idag så skulle redaktörer garanterat fixat till den lite och förkortat vissa delar. Den känns ganska rå i sitt format, nästan som om man får läsa den precis så som Emily skrivit den för första gången. Det känns i texten som om hon skrev precis det hon ville, att hon vågade vara så djärv som hennes fantasi tillät. Det tyckte jag om.

Det var en plåga att läsa ut den, bitvis var den så mörk och dyster att jag drogs med i stämningen. Att lyckas med det är också en konst, jag tror Emily Brontë är en oslipad diamant som kunde gett ut mycket mer om hon levt längre. Jag är glad att jag läst boken, men den var inte riktigt min typ av bok.

Betyg:


0 Kommentarer

Slutet på mr Y – Scarlett Thomas

Titel: Slutet på mr Y
Originalets titel: The End of Mr Y
Författare: Scarlett Thomas
ISBN: 9789186527006
Sidantal: 703
Förlag:
Lindqvist Publishing
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2006
Handling:
“Ariel Manto kan inte tro sina ögon när hon i ett litet antikvariat hittar Slutet på mr Y. Hon vet att den mer än hundra år gamla boken inte bara är extremt ovanlig, den sägs även bära på en förbannelse.

Med Mr Y under armen befinner sig Ariel plötsligt mitt uppe i ett hissnande äventyr på liv och död, i ett virrvarr av sex, agenter, kärlek och tidsresor. Har boken möjligen också något att göra med hennes handledare Burlems mystiska försvinnande?

Slutet på mr Y är en stormande, kompromisslös saga, förankrad här och nu, men med verkningar bortom både tid och rum.”

Det här var en bok jag direkt kände att jag måste läsa. I tryck fanns den inte på svenska längre, men på biblioteket fanns det ett exemplar. Det verkar vara en bok man älskar eller hatar. Jag förstår varför.

Ariel Manto är huvudkaraktären som försöker hitta sin handledare Burlem. Burlem har spårlöst försvunnit och ingen förstår varför. Ariel och Burlem är båda intresserade av författaren Thomas Lumas som har skrivit en “förbannad bok”. I ett antikvariat får Ariel tag på den mycket ovanliga boken – vid namn Slutet på mr Y. Ariel läser den och mycket märkliga saker händer. Är det Ariel själv som framkallar dem och har boken något med Burlems försvinnande att göra?

Känslan av att hitta en ovanlig bok, som dessutom är så mytomspunnen som Slutet på mr Y (nu talar jag om den fiktiva boken i boken) bidrog till att jag hade svårt att sluta läsa första halvan av boken. Förbannade böcker och teman som tidsresande, mystiska försvinnanden, hallucinationer (eller inte?), osympatiska huvudkaraktärer…ja, den här boken hade allt jag behövde för en verklighetsflykt.

Ju mindre du vet om boken före du börjar läsa desto bättre. Mot slutet blev berättelsen något för filosofisk – ibland tyckte jag författarens egna flummerier tog över på tok för mycket. Det blev också en hel del förklarande och redogöranden om teknikaliteter som jag gärna hade setts kortats ner. Slutet lämnade mig med en lite vilsen känsla. Trots detta, var det här en stark läsupplevelse och den kittlade hjärncellerna så pass mycket att den är väl värd sin fyra i betyg. Slutet på mr Y tilltalar långt ifrån alla, men den uppskattas nog starkt när den hittar sina rätta läsare.

Betyg:


2 Kommentarer

De bästa böckerna 2020

Samlade Verk av Lydia Sandgren
En mästerlig debut om konst, filosofi och litteratur med mycket inslag av Göteborg. Ett epos som breder ut sig över många år av karaktärernas liv. Oförglömlig och otroligt välskriven.

Assassin’s Apprentice av Robin Hobb. Detta är första delen av en trilogi som handlar om en kunglig bastard som har en förmåga att vara ett med djuren. Ett fantasybygge som är välbeskrivet och intressant.

Nevermoor av Jessica Townsend. Morrigan Crow lider av en förbannelse, men får tillträde till en annan värld som kallas Nevermoor. Magi, vidunder och spänning i en fantastisk serie som sticker ut från övriga middle-grade böcker med humor och magiska världsbygge. Jessica Townsend lyckas trollbinda mig. Uppföljaren “Wundersmeden” är lika bra, och snart kommer den tredje boken på svenska av Semic förlag.

Jane Eyre av Charlotte Brontë. En klassiker som fullständigt golvade mig med sitt fantastiska språk och intressanta karaktärsutveckling. Trots romanens höga ålder är problemen och intrigerna relevanta.

Årets bästa bok: Jane Eyre av Charlotte Brontë eller Samlade verk av Lydia Sandgren
Årets sämsta bok: Lanny av Max Porter
Årets författarupptäckt: Charlotte Brontë
Årets överraskning: Där kräftorna sjunger av Delia Owens
Årets besvikelse: Kim Novak badade aldrig i Genasarets sjö av Håkan Nesser
Årets bästa graphic novel: Deras ryggar luktade så gott av Åsa Grennvall
Årets bästa barnbok: Sune och familjen Anderssons sjuka jul av Sören Olsson & Anders Jacobsson
Årets bästa deckare/thriller: Sanningen om fallet Harry Quebert av Joël Decker
Årets snyggaste omslag:

Övriga böcker som är väl värda att nämna, samtliga med betyget 4 eller 5 sjärnor:

När jag ser alla dessa böcker framför mig tycker jag verkligen att det var ett bra bokår. Så mycket bra läsning!


2 Kommentarer

Årets lästa böcker 2020

Bokåret 2020 är slut och här kommer alla böcker som lästes under året. Jag är rätt så nöjd med hur mycket jag prioriterade läsning, redan att läsa 15 minuter per kväll kommer man ganska långt med. Jag lånade mer böcker än tidigare år, vilket också var snällt för plånboken. Några fullpoängare blev det också, de ska jag skriva om i ett inlägg inom kort. Gott nytt år!


4 Kommentarer

Musan – Jessie Burton

Titel: Musan
Originalets titel: The Muse
Författare: Jessie Burton
ISBN:9789177016014
Sidantal: 480
Förlag:
Modernista
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2017
Handling:
“England, 1967. Odelle Bastien har haft svårt att etablera sig i London sedan hon flyttade från Trinidad fem år tidigare. Men plötsligt har hon erbjudits jobb som sekreterare till den glamourösa galleristen Marjorie Quick.

Genom Marjories vänskap blir Odelle medveten om potential hos sig själv som hon inte trodde fanns. Ändå förblir Marjorie ett mysterium. Och i ännu högre grad när ett stort, försvunnet konstverk – som också det döljer en hemlig berättelse – en dag levereras till galleriet.
Spanien, 1936. Olive Schloss, dotter till en berömd konsthandlare, är en ung kvinna som på allvar börjat utforska sina ambitioner. Till hennes familjs sköra paradis anländer en dag den revolutionäre konstnären Isaac Robles och dennes halvsyster Teresa – med explosiva, förödande konsekvenser.

Musan är en roman om två kvinnor i olika tider. En mästerlig, uppslukande historia om ambitioner, identitet, kärlek och besatthet”

Det här är tredje boken av Jessie Burton jag läser, och visst är den bra. Hennes senaste bok “Bekännelsen” är definitivt hennes starkaste, och jag tror jag kommer läsa flera fullpoängare av henne ännu. “Musan” har alla de rätta ingredienserna, men Burton lyckas inte riktigt knyta ihop det.

Boken följer två kvinnor i olika tidsåldrar. Odelle Bastien år 1967 i London och Olive Schloss i Spaninen 1936. Odelles kapitel var så välskrivna att jag blev snudd på frustrerad då jag behövde byta till Olive. Främst tycker jag att skildringen av 60-talets London var betydligt mer spännande än 30-talets Spanien. Olive bor i en välbärgad, engelsk familj, som bestämt sig att slå sig ner ute på vischan i Spanien. Hennes värld krockar med lokalbefolkningen och tjänstefolket. Hennes far, konsthandlare, blir intresserad av Isaac Robles tavlor, Isaac blir också grovt insyltad i familjens angelägenheter tillsammans med sin syster Teresa. Tyvärr lyckas inte Burton få mig intresserad av de här karaktärerna. Det blir ganska rörigt och till slut blir jag osäker på dynamiken i förhållandena. Det gör att mycket av berättelsens viktiga händelseutveckling och relationsdrama går om intet.

Odelles utveckling är däremot mycket intressantare. Hennes chef, Majorie, är fantastiskt beskriven. Återhållsam, mystisk, tilldragande och karismatisk. Väldigt hemlighetsfull. Ju mer Odelle lär känna Majorie desto mera växer fascinationen. Majorie har också en hel del hemligheter. Odelle försöker utveckla sitt författarskap och Majorie blir nästan som en mentor för henne.

Det som binder de båda berättelserna är konsten. Mer än så vill jag inte avslöja. Odelle och Olive har vissa saker gemensamt, och dessa klarnar under historiens gång. Jag älskar hur Burton beskriver tavlor och hon är en mästare på att skildra starka och intressanta kvinnor.

Mycket konst och relationsdrama i ett mycket välskrivet verk, även om handlingen inte riktigt nådde ända fram. I väntan på följande roman av Jessie Burton.

Tidigare läst av författaren:

Betyg:


0 Kommentarer

Några nya böcker på min TBR december 2020

Såklart ökar min TBR i snabbare takt än jag läser. Något annat vore ju orimligt. På sistone har jag längtat efter riktigt bra fantasy eller science fiction, men också lite lättsmältare och julböcker.

Har ni läst någon av de här?


3 Kommentarer

Sorceline 3 – Sylvia Douyé

Titel: Sorceline – mitt hjärta söker svar
Serie: Sorceline #3
Författare: Sylvia Douyé
ISBN: 9789176215951
Sidantal: 48
Förlag:
Egmont Comics
Språk:
Svenska
Format:
Kartonnage
Utgiven:
2020
Handling:
“Den tredje och avslutande delen av Sorcelines äventyr på skolan för kryptobiologi, läran om magiska djur. Följ med på intriger bland de magiska djuren, älvor och vampyrer, där vi äntligen får reda på hur och varför Sorcelines klasskamrater förvandlats till glasstatyer.”

Nu fick jag chansen att läsa del tre i serien om Sorceline, en tjej som går i en skola för att lära sig kryptobiologi. Skolan finns på en ö där det finns massor av magiska djur och det händer också en hel del konstigheter. Bland annat har flera av Sorcelines klasskamrater förvandlats till statyer.

Det blir en aning rörigt när många trådar ska avslutas i den tredje delen, ibland hoppar händelserna en aning för snabbt takt framåt. När det handlar om magi och magiska varelser måste man hänga med vad som händer, det händer att jag tappar tråden. Bitvis blir det ändå riktigt spännande och känslan av magisk internatskola och mystik finns genom hela berättelsen. Till och med en plot twist jag inte kunde förutse.

Illustrationerna är gör att serien verkligen är en fröjd för ögat, man minns fina detaljer även när man lagt ner boken. Hela layouten på boken från pärm till pärm gör läsupplevelsen som helhet bra.

Sorceline-böckerna är inte så långa så de lämpar sig bra att läsa dem direkt efter varann, kanske ett snyggt kit på alla tre böckerna? Serien passar utmärkt för 9 år uppåt.

Tack till Egmont Comics för recensionsexemplaret!

Tidigare läst av författaren:

Betyg:


0 Kommentarer