Slakthus 5 – Kurt Vonnegut

Titel: Slakthus 5
Författare: Kurt Vonnegut
ISBN: 9789113053455
Sidantal: 258
Förlag
: Norstedts
Språk:
Svenska
Format:
Pocket
Utgiven:
2017 (original 1969)
Handling
: ”Slakthus 5 är en av våra största anti-krigsböcker som utspelar sig under de allierades bombningar av Dresden i slutet av andra världskriget. Billy Pilgrim som var amerikansk krigsfånge i staden återvänder hem men blir kidnappad av utomjordingar. De för honom till planeten Tralfamadore där han lär sig dödens och tidens hemligheter.

Kurt Vonnegut var själv krigsfånge i Dresden då staden bombades. Räknat i antalet döda var bombningen minst lika förödande som Hiroshimabomben, bombningen av Dresden hade heller ingen som helst militär betydelse.”

Den här klassikern råkade jag ha hemma och i ren tristess började jag läsa. Ibland är det lönt att prova på en bok man knappt vet något om eller ens tänkt närmare på tidigare. Jag gillar i princip aldrig krigstema i böcker. Det här skulle vara en anti-krigsbok, något jag inte läst tidigare (tror jag åtminstone).

Handlingen växlar ganska långt mellan huvudkaraktären som är krigsfånge med hans tillvaro på en exoplanet, där han lever i en glasbur. Det blir en ganska bisarr kombo av sci-fi och krig, jag får ge författaren eloge för att våga ta ut i svängarna. Resultatet? För mig blev det nog ett platt fall. Till min lässmak hör inte krig och jag var besviken att det tog upp så mycket av boken. Jag förstod inte riktigt vart författaren ville komma med sin krigsskildring, förutom hans egen bearbetelse av händelser. Kanske de som gillar att läsa om krig uppskattar boken?

Mot slutet tappade jag intresset totalt och jag blev irriterad på författarens ”fiffiga” manéer där han använder ”Så kan det gå.” efter varje deprimerande händelse. Det var ett försök på någon slags mörk humor som jag inte uppskattade. Sci-fi-delarna från planeten Tralfamadore var det enda intressanta och det blev på tok för tunt. Sci-fi i för kort upptappning blir helt enkelt inte lyckat. Jag ville veta mera.

Nu må detta vara en modern klassiker, jag kan ändå inte rekommendera den.

Betyg:


0 Kommentarer

Den täta elden – Inger Edelfeldt

Titel: Den täta elden
Författare: Inger Edelfeldt
ISBN: 9120079036
Sidantal: 294
Förlag
: Norstedts
Språk:
Svenska
Format:
Pocket
Utgiven:
1990
Handling
: ”Petra möter en gammal bekant som erbjuder henne att följa med till ett kollektiv i Dalarna. Kollektivet består av tre kvinnor och en man, Alex. Han ser kvinnorna som sina lärjungar och påstår sig ha förbindelse med en högre makt. Till en början är Petra avvisande men efterhand börjar hon attraheras av honom och spänningen stegras mot det dramatiska slutet.”

Inger Edelfeldt hör till mina favoritförfattare även om jag mot förmodan inte skulle gilla själva berättelsen. Jag tycker Den täta elden inte nådde mina höga förväntningar, även om det fanns intressanta moment som jag uppskattade. Till att börja med: detta är en roman om sekt, eller kanske ifrågasättandet av sekter. Edelfeldt målar upp huvudkaraktären Petra som en ung vuxen i Stockholm, vilsen bland storstadens myller och buller. Petra träffar, av en slump(?), en kvinna som berättar om sitt enkla liv isolerade i en stuga med två andra kvinnor och en man. Petra åker med, på besök, men finner sig trivas (skräckblandad förtjusning) i deras primitiva tillvaro i skogen. Kvinnorna kanske har något att dölja, och mannen som bor i en egen stuga verkar som en enstöring. Petra möter sina fördomar om människor som dragit sig tillbaka från storstadslivet. Är alla som bor i kollektiv dyrkare av den mörka sidan och varför vill de vara annorlunda?

Jag kommer på mig själv att vara irriterad på nästan alla karaktärer. Det hela blev ett enda stort antiklimax utan att jag fick svar på mina frågor. Jag tror Edelfeldt var något på spåren här med sin berättelse men lyckades inte riktigt ända fram (eller dit jag ville). Jag tycker ändå att berättelsen var rätt så unik på sin tid (80-tal) då just rädslan för sektbildning var ganska högt på agendan. Vad kännetecknar en sekt och vad kännetecknar ett kollektiv? Det här nosar vi på i berättelsen men kommer inte egentligen fram till så mycket.

Fantastiskt språk med de kännspaka filosofiska detaljerna som Edelfeldt brukar bjuda på.

Tidigare läst av författaren:
Juliane & jag
Missne & Robin
Drakvinden
Breven till nattens drottning
Duktig pojke!
Skuggorna i spegeln
Om snö och guld
Kamalas bok

Betyg:


0 Kommentarer

Boknyheter höst 2022

Visst är hösten mera en nystart än nyåret? Jag har väldigt lite tid att läsa just nu men det hindrar mig inte från att intressera mig för hösten 2022:s utgivning. Tidigare har jag också skrivit om den finlandssvenska bokhösten 2022, det hittar du här.

Dessa böcker skulle jag vilja läsa:

Våra förlorade hjärtan av Celeste Ng

Tolvåriga Bird Gardner har inte sett sin mamma på över tre år. Margaret försvann efter att hennes dikter använts i protesterna mot de stränga lagar som införts för att värna ”amerikansk kultur” och återinföra fred och välstånd efter den så kallade Krisen. Men en dag får Bird ett brev med en kryptisk teckning i. Han inser att hans mamma försöker kontakta honom. Och han bestämmer sig för att hitta henne.

”Våra förlorade hjärtan” är en lika spänningsfylld som hjärtskärande roman om den okrossbara kärleken mellan en mor och hennes barn, i ett samhälle styrt av rädsla.

Hus av Glas av Louise Penny

När en mystisk figur dyker upp i Three Pines en kylig novemberdag blir Armand Gamache och samhällets övriga invånare först nyfikna, därefter ängsliga. Genom regn och rusk står den där, orörlig, och stirrar rakt framför sig.

Från det ögonblick gestalten kastar sin skugga över samhället misstänker Gamache – nu överintendent på mordroteln i Québec – mörka avsikter. Ändå gör han inget. För vad kan han göra? Han kan bara betrakta och vänta, och hoppas att hans växande rädsla inte ska besannas. Men så försvinner besökaren över en natt, ett lik upptäcks, och Gamache måste ta sig an fallet.

När rättegången inleds ett antal månader senare är det en het julidag i Montréal, och Gamache brottas fortfarande med den kedja av händelser som satts i rörelse den där bistra dagen i november. Inte bara den åtalade måste nu stå till svars – även Gamaches samvete väntar på sin dom.

Lyckas hus av Jessie Burton

Thea Brandt fyller arton och är redo att välkomna vuxenåldern. På teatern väntar hennes livs kärlek, Walter, men hemma i huset på Herengracht har vintern lagt sig – hennes pappa Otto och faster Nella grälar oavbrutet, och familjen Brandt tvingas sälja sina möbler för att ha råd med mat. På Theas födelsedag – samma dag som hennes mamma dog – börjar det förflutnas hemligheter svämma över till nuet.

Nella hyser en desperat önskan att rädda familjen och hålla skenet uppe, att hitta en make till Thea som kan garantera hennes framtid. När de mottar en inbjudan till Amsterdams mest exklusiva bal blir hon förtjust – kanske kan deras lycka nu äntligen vända.

Balen sätter mycket riktigt saker i rörelse: nya personer träder in i deras liv, och lovar nya framtider. Men deras öden är fortfarande oklara, och när Nella får en underlig, stickande känsla i nacken undrar hon om miniatyrmakaren har återvänt.

Har du försökt stänga av och slå på igen av Erik Andersson

”Här ute på landet hjälper man varandra, det är min erfarenhet. Men jag är rädd att jag inte har mycket att bidra med. Ibland kanske jag inte ens är här på några veckor. Så jag har funderat litet och kommit fram till att jag skulle vilja ge er en present. En inflyttningspresent, så att säga. Jag skulle vilja ge er hundra tusen.”

Novellerna i Har du försökt stänga av och slå på igen utspelar sig i en samtid som inte kan släppa historien och i en förfluten tid som inte känns så avlägsen. Landsbygden kämpar vidare. Paradiset är ett torp och soptippen är en plats med många hemligheter.

Paradis av Sara Villius

Sara Villius roman Madonna var en skoningslös undersökning av vad det är att vara kvinna och moder, madonna och kropp. Paradis utspelar sig i ett kärnfamiljens efteråt. När separationen väl är ett faktum måste kvinnan i bokens centrum komma fram till vem hon egentligen är. Utkastad från paradiset, eller fri att skapa sitt eget för första gången i sitt liv.

Den trygga tillvaron som har varit svår att lämna skakas om, livet blir mer kringflackande. Den ljuvliga trädgården, den egna magiska gläntan, ter sig plötsligt främmande. Men kanske finns det fortfarande platser kvar att upptäcka. Kanske finns det en ö.

Sara Villius efterlängtade återkomst till litteraturen Madonna blev omtalad och omtyckt när den utkom 2019. Nu är Villius tillbaka med den fristående uppföljaren Paradis, där hon med skarp men ömsint blick fortsätter att granska villkoren för att vara kvinna och skapande människa idag.

En julsaga i Stowford av Anne Marie Ryan

Nora och hennes man, Simon, har drivit den vackra bokhandeln med ekbjälkar i sin lilla brittiska by i trettio år. Men tiderna är tuffa och butiken hotas av stängning – kommer den här julen att bli deras sista? När en äldre man besöker butiken och köper en present till sitt sjuka barnbarn, ger det Nora en idé. Hon och Simon ska skicka ut böcker till de som känner sig ensamma i jul. Kanske kan de inte rädda sin bokhandel, men de får åtminstone en sista chans att genom kärleken till böcker sprida glädje till andra.

Efter att ha samlat in nomineringar online levererar Nora och Simon böcker till sex invånare i byn som behöver lite uppmuntran. Samtidigt som staden förbereder sig för en vit jul börjar böckerna ge mottagarna hopp, en efter en. Men med bokhandelns framtid fortfarande hotad kommer Nora och Simon att behöva ett julmirakel – eller kanske lite hjälp från människorna vars liv de har berört – för att hitta sitt eget lyckliga slut.


En kommentar

Höstläsning

Är ni också en säsongsläsare? Jag vill tipsa om några böcker som fått mig att komma i höststämning:

Hösten är den mysigaste tiden på året att läsa och efter det blir det julböcker. Perfekt!


0 Kommentarer

Läst i augusti 2022

Antal böcker sammanlagt: 6
Recensionsexemplar: 0
Månadens bästa: En dag Jennifer av Risto Pakarinen
Månadens finaste omslag: Tiara och Dr. Martens av Meg Cabot
Kommentar: Det kan vara en av mina sämsta läsmånader på många år. Jag var sjuk en längre tid och jag hade stora förändringar på många plan i mitt liv. Då får man ta det i makligare takt, och var är inte bättre än omläsning av hela tre böcker? Det blev en tredje omläsning med En dag Jennifer och jag älskar den fortfarande. Det är något riktigt speciellt med boken, jag har inte förut känt att en boken är skriven för att hitta precis mig som läsare, men det gör jag nu. Jag som alltid ratar feelgood, nu med rätt berättelse så är jag bara så euforisk och glad när jag läser. Den har även några andra symboliska betydelser för mig och så JA, ni fattar: älskar!

Jag gjorde också en omläsning med första Harry Potter-boken (kan det vara femte omläsningen måntro) och andra omläsning med första En prinsessas dagbok: Tiara & Dr. Martens. Jag läste den för sisådär 20 år sedan och mindes inte mycket. Jag gillade!


0 Kommentarer

Läst i juli 2022

Romaner:

Poesi:

Antal böcker sammanlagt: 14
Recensionsexemplar: 0
Månadens bästa: Vildhavre – sista brevet till pappa av Otto Gabrielsson och Samtidigt: Finland och omvärld 1986 av Henrik Meinander
Månadens finaste omslag: Madison Finn: Sommarkärlek av Laura Dower
Kommentar: Semestertider och semesterläsning (ändå hinner man inte så mycket som man önskar). Jag läste flera riktigt bra böcker och ett par bottennapp. Heartstopper som är väldigt populär var läsvärd men kanske inte till de höjder som jag trodde. Murakami blev jag riktigt besviken på samt Bae Suah – båda författare jag trodde starkt på. Men hur bra var inte Vildhavre som jag var skeptisk till. The Sun Down Motel var lagom skrämmande och spännande.


En kommentar

Motborgare – Otto Gabrielsson

Titel: Motborgare – Personligt brev
Författare: Otto Gabrielsson
ISBN: 9789515254221
Sidantal: 327
Förlag
: Schildts & Söderströms
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2021
Handling
: ”Efter tjugo år av studier är det dags för Otto Gabrielsson att ta klivet ut i arbetslivet. Han skriver därför ett långt brev till arbetsförmedlingen. Det blir en hel bok, där vi får följa Ottos liv under ett års tid. Han tar bussen in till stan och köper en t-tröja på rabatt på H&M, bröd på Lidl, korv på Ica och en kolja i en fiskaffär.

Med självironi, allvar, värme och humor reflekterar han över sitt mående, sin alkoholkonsumtion, världens tillstånd och sin relation till människan. Tonfallet känns igen från Vildhavre (2020), som var ett brev till Otto Gabrielssons far, Jörn Donner.

Otto har ställt sig utanför samhället, blivit en motborgare, och det är ett val som förefaller logiskt och följdriktigt. För vem vill vara endast en kugge i samhällsmaskineriet? Vad är vi värda om vi låter bli att gå till jobbet i morgon”

Den här boken plockade jag upp på biblioteket när jag råkade gå förbi en hylla. Det var titeln och Otto på omslaget som viskade ”läs mig”. Jag började läsa direkt när jag kom hem. De fakto läste jag ut hela boken på par dagar, vilket är ganska snabbt för mig. De första 100 sidorna var jag hooked och ville stryka under överallt. Sedan kunde mycket, mycket ha strukits bort. Men: kan man bedöma ett personligt brev med betyg överhuvudtaget?

Jag ska börja med att säga att Otto skriver otroligt bra. Verkligen. Han stiger ut ur skuggan som son till Jörn Donner. Jag hejar på Otto! Vi som hör till ”den yngre generationen” har de facto få eller inga åsikter om Donner. Det är en gubbe man hört om i pressen men som man inte riktigt har något grepp om. Otto Gabrielsson däremot, börjar jag ha ett grepp om efter att ha läst två av hans böcker som är skrivet i brevform, eller dagboksform. Jag kommer på mig själv att finna ett ovanligt stort intresse för Otto och hans skriverier, utan att det har något med hans kända far att göra. Kanske för att Otto är en frisk fläkt längs längs författarvindarna.

Jag gillar den här formen på berättelsen. Textstycken per dag, med både händelser som sker omkring honom och tankar han har. Jag hade önskat mer av det filosofiska och flummiga kring att vara en ”motborgare”. Gabrielsson lyckas ändå bra med att förklara och förmedla varför han ”gör” som han gör – varför han både är och ser sig själv som en motborgare. Arbete och att arbeta hårt har åtminstone i Finland länge varit högt skattat och respekterat. Många skulle aldrig våga lämna ekorrhjulet och leva med mycket lite pengar. På det sättet är det spännande att höra om Gabrielssons tankar om att vara en ”evighetsstuderande”, något som heller inte ses på med blida ögon av samhället.

Det som redaktörerna för boken borde ha gjort är att korta ner den. Riktigt ordentligt. Mot slutet blev det alldeles för upprepande och monotont om alldagliga händelser som inte riktigt lyfter upp boken så som det borde. Jag tror att en mer kompakt bok, säg 150 sidor, skulle ha haft större effekt. Å andra sidan kanske man med denna sidmängd vill visa tristessen och det tråkiga i att också vara en motborgare, det finns för- och nackdelar. Men jag håller fast vid att den borde ha kortats ner rejält.

Tidigare läst av författaren:

Betyg:


0 Kommentarer

Samtidigt – Finland och omvärld 1968 – Henrik Meinander

Titel: Samtidigt – Finland och omvärld 1968
Författare: Henrik Meinander
ISBN: 9789515249357
Sidantal: 408
Förlag
: Schildts & Söderströms
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2010
Handling
: ”Vems 1968 minns vi i dag? frågar historieprofessorn Henrik Meinander i sin breda skildring av det här händelserika året i Finlands och världens historia. Det handlade nämligen inte bara om studentrörelsens revolutionsromantik eller om protesterna mot Vietnamkriget och invasionen av Tjeckoslovakien.
Samtidigt som några hundra studenter ockuperade Gamla studenthuset i Helsingfors sökte sig tiotusentals av deras generationskamrater till Sverige i brist på arbete, medan landsbygdens avfolkning accelererade och nya förstäder, köpcentra och motorvägar växte fram i rasande fart. Den socialdemokratiska arbetarrörelsen enades och slöt sig allt tätare bakom president Kekkonen, som då stod på höjden av sin makt.
I skuggan av supermakternas globala konkurrens och intensiva rymdkapplöpning växte en ny vardag fram. Livet gick vidare, och för de flesta gjorde den stökiga omvärlden sig påmind närmast genom tv-nyheterna. Då som nu levde människorna i mycket olika samtider.
Samtidigt – Finland och omvärld 1968 är en tematisk fortsättning på Meinanders Finland 1944 – Krig, samhälle, känslolandskap (2009), som har översatts till flera språk.”

Jag råkade fynda den här på Schildts & Söderströms sommarrea och tur var väl det. Jag har länge letat efter exakt denna typ av faktabok. Det mesta på svenska är från Sverige, nu får jag äntligen ta del av hur samhället såg ut kring 1968 i Finland, skrivet på svenska som originalspråk! Det är inget jag tar för givet och som jag uppskattar högt.

Henrik Meinander känner jag till från förut (Finlands historia blänger skyldigt på mig från bokhyllan, ännu oläst) men nu fick jag för första gången läsa en bok från pärm till pärm av historikern och författaren. Jag blev imponerad av hans flow i språket, historia blir lätt ett tungrott ämne när man läser en hel bok. Meinander skriver på ett löpande sätt som gör att man kan läsa tiotals sidor utan att titta upp från boken. Jag gillar vinklingen han gör: han skriver inte enbart om 1968 rätt och slätt utan också om de kringliggande åren, annars skulle man inte förstå händelserna 1968 till fullo.

Här krossar vi myter om att 1968 bara var de unga radikalvänsterns år. Det fanns mycket annat som hände och jag fick en bra bild av hur en ”vanlig” finländares vardag kunde vara. Mitt favoritkapitel var de som handlade om just vardagen. Allt från kvinnornas ställning i arbetslivet till hurdana köpvanor familjerna hade. Teak-möblemang på avbetalning och mellanöl över disken (1969).

Jag var helt uppslukad i boken och kan varmt rekommendera den för alla som vill ha en omfattande bild av 1968 i Finland. Det enda jag saknade var fler foton (man kan inte få för mycket) och litteraturkapitel (som boknörd är jag alltid intresserad av litteraturen ur det historiska perspektivet).

Betyg:


0 Kommentarer

Efter mörkrets inbrott – Haruki Murakami

Titel: Efter mörkrets inbrott
Originalets titel: アフターダーク [Afutā dāku]
Författare: Haruki Murakami
Översättare: Vibeke Emond
ISBN: 9789113021546
Sidantal: 237
Förlag
: Norsteds
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2012 (original 2004)
Handling
: ”Eri och Mari är systrar och befinner sig på olika sidor om natt och dröm. Eri tycks inte kunna vakna där hon ligger i sängen. Mari tycks tvärtom inte kunna sova. Efter mörkrets inbrott stöter hon på den unge jazztrombonisten Takahashi som hävdar att de träff­ats tidigare. Under de följande timmarna möter hon också en kvinnlig före detta brottare som nu jobbar som nattportier på ett hotell med skamfilat rykte samt en kinesisk prostituerad som på samma hotell blivit brutalt misshandlad av en affärsman. Fram till gryningen möts deras vägar gång på gång och deras hemligheter tycks dra dem allt närmare varandra. Kan det vara så att Eris skrämmande sömn har något med affärsmannens brott att göra? Vad händer om Eri äntligen vaknar, kommer hennes syster då att somna?”

Min Haruki Murakami-resa började inte toppen. Jag har länge tänkt, eller hoppats, att det här skulle vara en ny favoritförfattare. Nu är jag kanske en aning skeptisk. Efter mörkrets inbrott är mitt första försök på Murakamis böcker. Han är ju ett mycket stort namn internationellt och har många hängivna fans.

Vi kan väl börja med det jag gillade. Vi får i följa systrarna Mari och Eri som befinner sig på två olika ställen. Mari är vaken hela natten medan vi ser Eri sova djupt. Något verkar ”off” med de båda, men exakt vad får vi inte riktigt reda på. Mari träffar en ung musiker på ett café och genom deras konversationer får vi reda på lite grann om Mari. Annars förblir huvudkaraktärerna i dunkel. Boken utspelar sig under en enda natt och beskrivningarna är mycket filmiskt beskrivna, till och med såpass mycket att det vi som läsare agerar ”filmkamera” ibland. Murakami lyckas med detta berättargrepp.

Där ungefär tar det positiva slut. Berättelsen är så…tråkig. Dialoger på dialoger. En massa babbel. Händelser som inte spelar någon roll (enligt mig), karaktärer jag inte lär känna eller bryr mig om. Slutet? Bedrövligt. Absolut ingen förklaring till någonting. Jag var nästan sur när boken var slut. Den röda tråden försvinner ibland och jag kan absolut inte förstå varför vissa karaktärer introduceras som sedan bara dricker ett helt mjölkpaket och bedrar sin fru. Vad ska jag göra med den informationen? Jag tycker inte det filosofiska som Murakami kastar in riktigt lyckas heller, jag slås inte av nya tankar. Överhuvudtaget förstår jag inte Murakamis poäng med berättelsen, förutom att han vill få boken att kännas som en film. Kanske jag inte förstod det jag skulle göra? Också ett minus för dåliga kvinnoporträtt, men det är många författares svaghet.

Blir det någon Murakami igen tror jag att jag testar Norwegian Wood eller Fågeln som vrider upp världen.

Betyg:


0 Kommentarer

Dödssynden – Harper Lee

Titel: Dödssynden
Originalets titel: To Kill a Mockingbird
Författare: Harper Lee
Översättare: Jadwiga P. Westrup
ISBN: 9789174294958
Sidantal: 285
Förlag
: Albert Bonniers förlag
Språk:
Svenska
Format:
Pocket
Utgiven:
2015 (original 1960)
Handling
: ”Scout växer upp i amerikanska Södern i en loj småstadsidyll, när ohyggliga och dramatiska händelser vänder upp och ner på livet och hennes föreställningar. En ung svart man blir anklagad för våldtäkt på en vit kvinna, och hans chans att få en rättvis rättegång är försvinnande liten. En vit advokat tar sig an försvaret, men hatet och indignationen i det lilla samhället växer som en lavin. Scout ser den lilla staden med sina invånare för vad den är och hennes berättelse blir till en anklagelse, som ingen av oss slipper undan.”

Vågar man säga något kritiskt om denna moderna klassiker som är ”ett måste” i USA? Jag har skjutit upp att läsa den här rätt så länge, dels för att jag inte kände mig sugen på den och dels för att den är såpass hyllad.

Jag kan iallafall pusta ut lite, det var en bra bok. Författaren tar god tid på sig med miljöbeskrivningar och scenbygge. Även om den är så ”ny” som 1960 så känns det som om den redan är lite föråldrad i tempo och stil. Det behöver inte vara en dålig sak alls. Det vara bara något jag tyckte mig känna under läsningens gång.

Vi får följa Scout och hennes bror Jem, välborstade ungar med hushållerska och advokat till far, Atticus. Men den mystiske och mytomspunna grannen lägger skräck i barnen och många går omvägar förbi hans hus. Jem och Scout börjar närma sig den här grannen allt mer och testar gränserna. Samtidigt ska deras far försvara en svart man i rätten. I den lilla staden gror åsikter om fallet och vi får bekanta oss med allehanda typer. Kanske frågan man ställs oftast inför under läsningen: Vad skapar en stad? Vem skapar den?

Jag kan tycka att berättelsen ibland tappar sin röda tråd och irrar iväg sig på detaljer som känns ovidkommande. Sedan kan jag slungas in i berättelsen med kraft, som t.ex. rättegången. Där lyfter författaren på ett snyggt sätt klasskillnader mellan vita och svarta. Det är en välskriven bok, jag förstår dess klassikerstatus. Ändå fanns det något som gjorde att jag ibland befann mig ”ovanför” i läsningen, mera som en betraktare. Kanske miljöerna för mig är för okända, kanske författaren ibland inte riktigt lyckades hålla mig i ett järngrepp. En bra bok oavsett.

Betyg:


0 Kommentarer