Snowglitterbooks blir 7 år – tankar om åren som gått, läsningen och om bokbloggar

Den här månaden är det 7 år sedan jag startade bokbloggen, då på blogg.se. Det är häftigt att tänka tillbaka på hur allt började och hur annorlunda det var då. 7 år känns inte som en fasligt lång tid, men i den snabbt förändrande medievärlden är det. 2014 hade jag återigen hittat till läsningen efter en paus på närmare 10 år. Jag trevade mig fram, jag läste Harry Potter och någon lättsmält pocket från lokala matbutiken. Jag hade ingen aning om vad jag som vuxen ens gillade för böcker. En kväll när jag skulle beställa från Adlibris och behövde boktips snubblade jag in på en bokblogg, på Adlibris fanns ofta länkade recensioner. Jag minns inte exakt vilken blogg det var, men några av de första bloggarna jag kom i kontakt med var Nellons bokblogg (finns numera endast på instagram), Liza på Iregnet och Victoria på Vargnatts bokhylla. Det blev starten för min egen bokblogg!

Det känns häftigt att få se min bokresa genom min blogg. Alla halvhjärtade och mer genomtänkta recensioner. Mina första rec-ex. Hur min smak har ändrat genom åren – allt kan jag slå upp och gå tillbaka till. Genom mina gamla inlägg kan jag direkt slungas tillbaka till handlingen, eller känslan, i en bok som jag läst för länge sedan. Skulle jag inte skrivit inlägg i 7 års tid så skulle en dimension av läsningen vara försvunnen. Min blogg är min egen arena där jag själv får välja hur, när och vad jag skriver om. Jag har haft några pauser under åren men inga längre avbrott.

Idag är bokbloggarna allt färre och andra sociala medier har tagit över. När jag startade bloggen 2014 fanns det inte #bookstagram så som vi känner till det idag. De flesta hade instagram, men ingenting som hade renodlat med böcker att göra. Instagram var också väldigt annorlunda då. Inga storyn, inga jobbiga algoritmer som styrde flödet, inga annonser. Det var en väldigt “lugn” app, om man säger så, jämfört med nu där det finns så mycket content att man kan känna sig matt. Jag tror många har glömt hur instagram har ändrat på 7 år. Jag är ändå tacksam för den fina gemenskapen som vi har på #bookstagram, men det är helt enkelt på ett helt annat sätt än när vi bara bloggade. Bloggarna är alltid mer personliga, recensionerna längre och bloggen är mer personlig. Bakgrund, tema, färger, font – ja allt spelar roll! Det går heller inte smidigt att hoppa omkring bakåt på instagram, det går inte att använda sökord. Även om formatet med instagram fungerar bra för att ha snabb kontakt och dela bilder så är det ganska klumpigt. Dessutom äger du inte det material du laddar upp och det är svårt att extrahera detta därifrån. Jag hoppas att alla åtminstone har det i tankarna. Ett företag kan när som helst stänga ner sin app och de kan göra vilka förändringar som helst på den. Min blogg är alltid min.

Jag har några starka läsminnen från när jag inledde min läsresa 2014 (utan att lunta), och det är Gone girl av Gillian Flynn, Agatha Christie (jag började samla då) och genren Young adult. För 7 år sen var jag i målgruppen för YA och dystopier för unga vuxna var som en helt ny värld som öppnade sig. Jag spenderade hela nyårsdagen 2015 med näsan i Veronica Roths Divergent. Marie Lus trilogi om June och Day i Legend, Prodigy och Champion var något av det bästa jag läst. De var två av de första rec-exen jag fick och jag var tårögd när jag öppnade paketet. Om jag skulle tycka lika mycket om böckerna nu – det vet jag inte. Det spelar heller ingen roll eftersom läsning är det som sker i nuet, i stunden.

Jag var ganska insatt i Harper Collins YA-produktion som är verksam under namnet Epic Reads. De gjorde jättekul Book nerd problems-videon och jag älskade Margot Wood som höll i trådarna där. Hon har förresten nyligen debuterat med en YA-bok som heter Fresh.

Det här blev lite längre än jag tänkt, men det finns mycket att reflektera över på 7 år. Jag älskar fortfarande att läsa bokbloggar och det gläder mig att jag fortfarande har kontakt med härliga personer som jag lärde känna när jag hoppade in i den här världen. Utan bokbloggar och #bookstagram skulle jag inte läst de böcker jag läst! Jag kan med handen på hjärtat erkänna att 90% av det jag läser kommer från vår fina gemenskap. Det betyder inte att jag läser allt som varenda kotte säger att “är så bra, det måste du läsa!”, utan att jag ser böcker som jag annars inte skulle få syn på. Sedan tar jag reda på om handlingen verkar intressant och därefter gör jag beslutet att läsa. Mitt nyfunna intresse för klassiker har påverkats av andra och hur roligt det är att kunna dela läsupplevelser. Läsningen är mer spännande när man ingår i någon form av gemenskap, mycket av att vara människa handlar om att dela sina upplevelser, tankar och funderingar. Det är dessutom inte bara innehållet i böckerna som gör oss boknördar; böcker som artefakt är intressant. Att samla, köpa, låna, dofta och titta på, det finns så mycket mer än bara berättelsen. Om vi bara brydde oss om berättelsen kunde vi lika gärna endast hålla oss till e-böcker och inte ha en enda bok i hemmet. För mig är den tryckta boken viktig för min läsning och böcker som hobby.

Ha en fin höst allihopa! Tack för att ni hänger kvar på bloggarna och läser – vem vet om detta någon gång igen blir den populäraste formen av bok-gemenskap.


En kommentar

Inferno i snö – Marie Bengts

Titel: Inferno i snö
Serie: Hannah Lönn #3
Författare: Marie Bengts
ISBN: 9789100185886
Sidantal: 523
Förlag:
Albert Bonniers förlag
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2021
Handling:
“Några dagar före jul 1957 är Hannah Lönn och hennes faster Lilly på väg till det öländska pensionat där de ska fira jul. På vägen överraskas de av snöfåken och tvingas söka skydd på en närbelägen gård, där de får stanna tills stormen är över. Det visar sig snart att de kommit till ett allt annat än harmoniskt hushåll, och Hannah anar att de rent bokstavligt kanske har hamnat ur askan i elden.

Den tredje boken om Hannah Lönn är liksom de tidigare en pusseldeckare av klassiskt snitt. Denna gång utspelar den sig på ett igensnöat öländskt alvar, där en mordbrännare sprider skräck bland öns befolkning. Utan kontakt med yttervärlden blir Hannahs list och slutledningsförmåga avgörande för att avslöja de instängda personernas mörka hemligheter.”

Jag var väldigt pepp på att få läsa den tredje delen om sömmerskan Hannah Lönn i 50-talets Sverige! För det första så älskar jag 50-talsstämningen och för det andra så gillar jag Hannah Lönn som karaktär. Hur många gånger har jag inte klagat på att kvinnliga karaktärer aldrig äter i böcker? Hannah vågar äta tre portioner, hon är inte heller rädd att säga vad hon tycker. Den här gången blir Hannah och hennes faster Lilly insnöade på ett gammalt gods, Hallerum, på Öland.

Det blir klassisk pusseldeckar-anda när karaktärer stängs in på ett och samma ställe. Det finns ganska många karaktärer att hålla reda på, men Bengts lyckas med att få alla särskilda från varandra. Inferno i snö är ett gediget deckarhantverk, där inget lämnas åt slumpen. Jag är mycket positivt överraskad hur många trådar det fanns att hålla reda på, men ändå kände jag att alla förklaringar skulle komma tids nog.

Med så många karaktärer så är det också en liten risk, jag hade svårt att tro att Lizzie, den yngsta, verkligen var så liten att hon hade dockor men ändå pratade i termer som “kvinnligt och manligt” och kunde analysera på den nivån hon gjorde. Ofta är barn och unga svårast att skildra verklighetstroget, men samtidigt ska de kunna bidra till berättelsen och deras roll i den. Vissa karaktärer reagerade också ibland mycket kallt och otrovärdigt, dock kan det ju bero på chock. Jag skulle vrida upp känslorna lite grann för de utsatta karaktärerna.

Eftersom det finns så många trådar och karaktärer att hålla reda på så blir boken ganska tjock med sina 500+ sidor, en deckar-tegelsten. Det kunde ha kortats ner en aning, samtidigt som jag tycker att det också kräver ganska mycket text för att verkligen komma alla karaktärer närmare. Jag tycker det här är en av de mest välgenomtänkta deckare jag läst. En bok där man verkligen får anstränga hjärnan! Dessutom tycker jag miljön var härlig. Den isolerade stämningen bidrog till spänningen. Jag vet inte om Bengts inspirerats av Daphne du Mauriers Rebecca, men jag såg vissa likheter mellan det gamla godset och den döda första frun, Rebecka. Det tyckte jag var en kul detalj. Finns det bättre ställe för en pusseldeckare? Skulle inte tro det!

Den här serien har seglat fram som en av mina favoriter och jag kommer givetvis läsa kommande böcker om Hannah Lönn. Den härliga retro-känslan i kombination med pusseldeckare precis allt jag behöver i en bra bok!

Tidigare läst av författaren:

Tack till Albert Bonniers förlag för recensionsexemplaret!

Betyg:


0 Kommentarer

Läst i september 2021

Antal böcker sammanlagt: 18
På svenska: 17
På engelska: 1
Antal sidor: 3, 053 sidor
Recensionsexemplar: 1
E-böcker: 0
Månadens bästa: En dag Jennifer av Risto Pakarinen (omläsning)
Månadens sämsta: Senare av Stephen King
Månadens finaste omslag: Maximal nostalgi av Martin Borg
Månadens lästa klassiker: Walden av Henry David Thoreau
Kommentar: Jag hade så länge tänkt läsa Walden, det var en intressant upplevelse! Jag gottade också ner mig i Åsa Grennvalls (numera Schagerströms) författarskap och som kvällslektyr blev det Jolly-böcker.
Jag blev besviken på Senare, förväntade mig något helt annat av King. Även If we were villains blev en besvikelse som fick mig att fundera om jag är över YA-litteratur nu? Det känns nästan som en liten kris. Men jag vet också att YA-böcker är ljuvliga när man är på rätt humör och hittar rätt bok.
Harens år överraskade mig på många vis. En spontan omläsning blev En dag Jennifer som jag fortfarande älskar. Den är feelgod när det faktiskt feel good hos mig som läsare. Böcker blir speciella när de hittar sin rätta läsare, och jag är rätt läsare för just den boken. Den värmer!


0 Kommentarer

Maximal nostalgi – Martin Borg

Titel: Maximal nostalgi
Författare: Martin Borg
ISBN: 9789155269685
Sidantal: 128
Förlag:
Bokförlaget Semic
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2021
Handling:
“Prylarna, personerna och de popkulturella snackisarna från våra favoritdecennier! Fullt av fantastiska bilder på kändisar, mode, märkliga trender och folkkära fenomen. Kul och nostalgiskt för de som var där, garanterat roligt, lärorikt och häpnadsväckande retro för de andra! En rikt illustrerad presentbok som passar alla – vare sig man var med eller inte när det begav sig!.”

Jag är svag för alla typer av nostalgiböcker – man kan helt enkelt inte få för mycket! Det roliga är att varje gång jag läser en bok med nostalgitema s¨å hittar jag något som jag inte känt till eller sett förut. Maximal nostalgi är en boknyhet från Semic, den passar perfekt som julklapp till den som redan har allt eller för inspirerande läsning för en själv.

Layouten på boken är intressant då den inte följer en exakt tidslinje, bildcollagen innehåller massvis av information och bilder från 1950-1990-talet. Det gör mig glad att 90-talet äntligen börjar vara med i nostalgiböckerna, det är trots allt så länge sedan nu.

Boken har mera bild än text, behöver man mera fakta och kött på benen ska man bekanta sig med någon annan nostalgibok, kanske från någon specifik era. Den här visar härliga glimtar på ett mer visuellt sätt, den är tidlös och tål att bläddras i nu som då. Jag tycker man får en bra helhetsbild av viktiga händelser och föremål från 1950-1990-talet.

Tack till Bokförlaget Semic för recensionsexemplaret!

Sötsaker 1950-2000. Oboy med blåbär låter inget vidare?

Betyg:


0 Kommentarer