Nidamörkur – Peter Fröberg Idling

Titel: Nidamörkur
Författare: Peter Fröberg Idling
ISBN: 9789127154353
Sidantal: 347
Förlag:
Natur & Kultur
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2020
Handling:
“Simon har förlorat sin släktgård och längtar tillbaka till barndomens somrar på södra Gotland. Som andra generationens storstadsbo vill han återknyta banden med vad han ser som sin egentliga hembygd. När han får möjlighet att köpa en tomt slår han till, utan att fråga sin sambo Jenny. Men hon delar inte alls hans entusiasm inför ett gotländskt sommarhus.

I takt med att husbygget ändå fortskrider och deras förhållande blir allt sämre visar sig själva platsen vara motsträvig. Brunnsvattnet, som ska vara tjänligt enligt rapport, bränner som eld i munnen. Tomtmarkörerna svartnar nedifrån. Det är platsen ”där eldar brann” enligt den muntliga traditionen. När Jenny läser en gammal utgrävningsrapport i Riksantikvarieämbetets arkiv väcks hennes oro.”

Den här blev ett spontanlån från biblioteket. Titeln är otroligt lockande, bara att säga Nidamörkur får det att rysa i mig. Jag har alltid känt en viss fascnination med gamla träd, så titeln i kombination med omslaget blev det perfekta lockbetet för mig. Nidamörkur är namnet på den tomt som Simon köper på Gotland och planerar ett sommarhus.
Simon vet att där finns gamla forngravar, men med lite tur och bra planering lyckas han få bygglov på den sida av tomten som inte har några gravar utmarkerade. Ändå finns den stark känsla av olust där. Det som ytterligare späder på den tryckande känslan är Simon själv, som läsare man kan känna hans desperation att bara få bryta sig loss från storstaden. Att ha egen mark, att få en liten omstart, att klara av att bygga något själv – egenskaper som numera inte alls är självklara för storstadsbor. Simon vill så gärna bevisa för sig själv att han ska klara det här, dessutom har han i färskt minne att han förlorat en släktgård genom trubbel med ett arv. Nu kommer hans upprättelse!

Simon sambo Jenny tillfrågades inte om köpet med Nidamörkur och därför blir det fnurr på tråden i förhållandet. Jag tycker om att romanen kan vidröra många ämnen, det är inte enbart en kuslig historia, det handlar mycket om den samtida människan – om relationer, om våra mänskliga egenskaper och om våra släktband. Simons beteende blir allt märkligare och mer maniskt när han befinner sig på Nidamörkur. Man kan nästan hela tiden känna den där pickande förväntningarna, otåligheten, stressen, glädjen och rädslan över hela affären med Nidamörkur. Behöver jag säga att det blir riktigt kusligt? Jag som så sällan blir rädd blev minsann rädd flera gånger!

Det är en långsam med obehagligt spännande berättelse som passar för alla som vill ha småskrämmande bok att krypa upp med i höstmörkret. Enda minuset var att den hade på tok för mycket detaljer om själva bygget, jag är så ointresserad av byggmaterial och själva processen. Jennys efterforskningar på Nidamörkur blev också en aning tunglästa när hon dyker ner i massor av arkivmaterial. Men det bidrog också till att stället kändes väldigt äkta. För mig finns Nidamörkur, vilket är både obehagligt och väldigt skickligt av författaren!

Betyg:


Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *