Årets bok 2021

Varje vår utser Bonniers Bokklubbars fem litteraturredaktörer 12 stycken böcker som nomineras till priset “Årets bok”. Tanken bakom priset är att läsarna är de som väljer vinnaren bland de tolv nominerade, inte en jury. Här är de som vunnit sedan Årets bok startade år 2016:

2020 – Där kräftorna sjunger av Delia Owens

2019 – Silvervägen av Stina Jackson

2018 – 1793 – Niklas Natt och Dag

2017 – Glöm mig av Alex Schulman

2016 – Det är något som inte stämmer av Martina Haag

Riktiga bästsäljare, eller hur? Jag har läst Där kräftorna sjunger, Silvervägen och Det är något som inte stämmer.

De kriterier som litteraturredaktörer baserar de nominerade böckerna på är:

  • Hög språklig kvalitet
  • Väl berättad historia sett till handling, karaktärer och miljö
  • Tilltala en bred läsekrets
  • Svenskt och utländsk skönlitteratur (spänning och roman)
  • Utgiven på svenska under 1 maj – 30 april respektive år.
    (Källa: åretsbok.se)

Det jag gillar med det här priset är att det ska tilltala en bred läsekrets. Augustpriset och Nobelpriset i litteratur har andra kriterier, på något vis är Årets bok ett pris där “vanliga” människor får säga sitt och vara med. Positivt helt enkelt!

Mina gissningar på nominerade för Årets bok 2021 kommer här (ja, jag plockade med 14 titlar istället för 12, bara för att jag inte kunde bestämma mig):

Hur resultatet blir får vi se den 27 april 2021.


0 Kommentarer

Det ondas väsen – Louise Penny

Titel: Det ondas väsen
Originalets titel: The Nature of The Beast
Serie: Armand Gamache #11
Författare: Louise Penny
ISBN: 9789178938209
Sidantal: 448
Förlag:
Modernista
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2021
Handling:
“Knappt en dag passerar utan att nioårige Laurent Lepage ropar varg. Beväpnad med käpp och kottar gör han allt som står i hans makt för att freda den lilla byn Three Pines mot yttre hot, allt från rymdinvasioner och bevingade monster till vandrande träd och dinosaurier. Hans berättelser är så osannolika att ingen tror honom, inklusive paret Armand och Reine-Marie Gamache. Men när pojken försvinner tvingas byborna överväga om någon av hans egendomliga historier trots allt kan ha varit sann.
Och så börjar ett frenetiskt sökande efter pojken och sanningen. Det man upptäcker djupt inne i skogen startar en kedja av händelser som leder till mord, till ett gammalt brott, ett gammalt svek och ända fram till poeten Ruth Zardos ytterdörr. Och nu är det nu, skriver poeten. Och det mörka är här.
Armand Gamache – tidigare chef på mordroteln i Québec – tvingas inse att han genom att inte tro pojken själv har spelat en fasansfull roll i det som nu är på väg att hända…”

Efter att ha läst elva böcker i serien är jag väldigt investerad i kommissarie Armand Gamache och den lilla byn Three Pines. Så pass investerad att jag väljer att strunta i några detaljer som stack till i ögat (som att Three pines inte år 2015 ännu syns på en karta eller GPS trots att det bor folk där och finns flera affärer) och istället fokuserar jag på det jag vill ha ut av den här serien, bok efter bok = en riktig mysrysare. Mordgåta i klassisk pusseldeckaranda. Blev det så den här gången?

En bokserie som har gått en lång väg, och ännu går, utvecklas med tiden. Det kan både vara positivt och negativt. Jag tycker inte en serie ska vara likadan hela tiden, med samma typ av mordgåtor och samma intriger. Karaktärer utvecklas också, därför ska böckerna göra det. I Det ondas väsen blev jag ändå en aning förvånad. Var är pusseldeckaren med den “mysiga” mordgåtan? Istället står jag mitt inne i en thriller som inte känns lik det jag läst tidigare. Karaktärerna är lika trovärdiga och välskrivna, och vi är i Three Pines. Men resten blev kanske lite av en chock för mig.

Louise Penny gillar att göra det invecklat med intelligenta citat och historiska noteringar i morden, det gör henne till en högklassig författare. Hon kan sin sak och böckerna är välskrivna. Jag fullkomligt älskar att mordgåtorna alltid är mer komplicerade än “vem gjorde det”. Till och med så har jag lärt mig en hel del om Kanada.

Utan att avslöja något vidare om bokens handling så blev avsaknaden av croissanter och varma brasor stor för mig. Pennys beskrivningar av Three Pines och alla trevliga karaktärer som bor där gör att jag alltid vill läsa hennes böcker. Nu blev det dock alldeles för mycket fokus på ett upptrappat spion-drama med för mycket tekniska detaljer som tråkade ut mig. För mycket tekniskt och politiskt, för lite varm choklad och småprat med Three Pines invånare.

Seriens styrka ligger i Pennys författarskap och den idyll hon byggt upp genom Three Pines. Å ena sidan gillar jag att böckerna blir mörkare, å andra sidan vill jag inte att det ska gå för långt från kärnan där vi en gång börjat. Väldigt tudelat! Dock vidhåller jag att de är bra böcker och även om inte alla böcker i serien blir fulla femmor i betyg så är serien som helhet en mycket stark fyra. Mina favoriter i serien är Mörkt motiv, Nådastöt, Den grymmaste månaden, Begrav dina döda, En ljusets lek och Hur ljuset tar sig in.

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!

Tidigare läst av författaren:
Mörkt motiv
Nådastöt
Den grymmaste månaden
Ett förbud mot mord
Ett ohyggligt avslöjande
Begrav dina döda
En ljusets lek
Det vackra mysteriet
Hur ljuset tar sig in
Den långa vägen hem

Betyg:


0 Kommentarer

Home Body: Hemma i mig – Rupi Kaur

Titel: Home body: hemma i mig
Författare: Rupi Kaur
ISBN: 978-91-7893-851-3 (danskt band)
978-91-7893-852-0 (e-bok)
Sidantal: 192
Förlag:
Modernista
Språk:
Svenska
Format:
E-bok
Utgiven:
2021
Handling:
“Home Body: Hemma i mig är den efterlängtade uppföljaren till Instagram-stjärnan och poeten Rupi Kaurs miljonsäljande internationella succéer Mjölk och honung och Solen och hennes rosor.

En samling dikter – råa och ärliga inre samtal – om kärlek, acceptans, gemenskap och familj, och om att omfamna förändring. Illustrerad med Rupi Kaurs egna teckningar på teman som natur och omsorg, ljus och mörker.

Jag minns att jag vid Rupi Kaurs förra bok, The Sun and Her Flowers, tänkte att om det blir fler böcker så måste kvaliteten höjas lite grann. Det gjorde den tyvärr inte. Efter vad som, enligt mig, var en storslagen debut med Milk and honey så har Kaurs poesi bara dalat. Jag kan också blivit kräsnare fyra år senare och det vore intressant att läsa om debuten, som står i min bokhylla. Det var liknande stil på texten i den här boken, men redan tidigare har Kaur stått och svajat på gränsen mellan “klyschigt och för enkelt” och “genialt, kort och koncist”.

Home body: hemma i mig ska förmedla poesi om “råa och ärliga inre samtal – om kärlek, acceptans, gemenskap och familj, och om att omfamna förändring” enligt förlaget. Som ni ser så är det flera ganska stora ämnen som Kaur vill lyfta i sina texter. Det här gör att den röda tråden fattas i boken. Men även om jag skulle strunta i att lyriken är lösryckt så hjälper det inte mycket. Det jag läser är tyvärr klyschigt, saker jag hört förut. Ingenting slående, ingenting särskilt filosofiskt, ingenting drabbar mig.
Här kommer några exempel på engelska (för jag kunde inte bemöda mig att leta upp citeringar från mitt svenska e-boksexemplar):

“why do i hurt the ones who want to lift me up and worship the ones who crush me”

“you lose everything
when you don’t love yourself
– and gain everything when you do”

“if someone dosen’t have a heart you can’t go around offering them yours”

“the need to survive lit a fire in me”

På engelska låter texterna dessutom lite bättre än på svenska. Jag tror jag hade uppskattat boken bättre på engelska, det är något med klangen som gås miste om i översättning. Dessutom är texterna så lätta att även den som inte är van att läsa på engelska förstår. En del läsare hävdar också att den här boken inte skiljer sig från de tidigare och att detta är såkallad “tumblr poetry”. Jag skulle kanske inte såga Kaur bok till så låga mått, men jag förstår hur många tänker. Jag har svårt att skilja på hennes tre böcker, det är liknande rader som dyker upp igen och igen.

Detta blev ett bottennapp för mig, jag hade verkligen högre förväntningar på den här.

Tidigare läst av författaren:

Betyg:


0 Kommentarer

Sommaren på Park Avenue – Renée Rosen

Titel: Sommaren på Park Avenue
Författare: Renée Rosen
ISBN: 9789177893585
Sidantal: 400
Förlag:
Historiska Media
Språk:
Svenska
Format:
E-bok
Utgiven:
2020
Handling:
“New York är rätt stad att befinna sig i för unga kvinnor som Alice Weiss. Det är sommar år 1965 och Alice flyttar till metropolen för att uppfylla sin egen och sin avlidna mammas dröm. Hastigt och oväntat får hon arbete som assistent på magasinet Cosmopolitan, som är i stort behov av förändring då upplagorna sjunker.

Den nya chefredaktören Helen Gurley Brown spelar ett högt och modigt spel för att få tidningen på rätt köl igen. Trots protester fyller Helen och Alice magasinet med banbrytande artiklar om självständiga unga kvinnor och sex. Innehållet chockerar i ett samhälle där kvinnan förväntas bli hemmafru.

Sommaren på Park Avenue bygger på den verkliga historien om den ikoniska chefredaktören Helen Gurley Brown. Det är en dramatisk, intelligent och engagerande berättelse som utspelar sig i en tid då feminismen är på frammarsch..”

Det var länge sedan jag läste chick lit och den här tyckte jag passade bra in under den genren. Historisk chick lit kan man väl säga. Alice Weiss flyttar till New York och får jobb på Cosmopolitan, en tidning som nu ska göra en helomvändning med en ny chefredaktör. Helen Gurley Brown är en verklig person och vissa av händelserna är helt eller delvis baserade på sanna historier. För min del spelade ingen roll vad som var verkligt eller inte, jag tyckte om temat för berättelsen oavsett.

Mina tankar går ganska direkt till Djävulen bär Prada, även om Vogues chefredaktör Miranda är mycket grymmare än Helen. Helens karaktär är egentligen precis som man förväntar sig av en chefredaktör i en chick lit roman; en kvinna som vet vad hon vill, hon äter väldigt lite och är frispråkig. Man både irriterar sig på henne och tycker om henne. Alice vill gärna bli bekräftad av Helen och gör allt för att vara den bästa assistenten. Ingen i personalen, utom Alice, tror på att Helen kan göra Cosmopolitan till en succé. Istället för män på omslaget vill Helen ha kvinnor, helst en aning lättklädda eller på annat vis provocerande. Helen vill skriva artiklar om sex och skönhet, om hur man ska göra för att få den där killen man trånar efter. Allt ska ha slagkraftiga, chockerande rubriker. Bort med artiklar hur man tar bort fläckar från mannens skjortor och in med texter om sex. Helen kallar sina läsare för “mina flickor”, vilket jag tyckte var fint. Hon visste vad hon gjorde och hon förändrade tidningen i precis rätt tid, i kvinnorevolutionens gryning. Helen ville att ingen av hennes “flickor” skulle känna sig onormal eller skamfylld och att kvinnor också kan ha relationer som enbart består av sex eller göra karriär eller bara vara den kvinna man vill vara.

Alice vill bli fotograf, men fastnar på Cosmopolitans redaktion. Hur ska hon nå sina egna drömmar? Av Helen lär hon sig en hel del, bland annat inspireras hon att inleda förhållande med en man hon inte är kär i, bara attraherad av. Men är det så enkelt?

Jag tycker mycket om att läsa om tidningens utveckling och om Helens arbete. Det märks att författaren kände till en hel del om den riktiga Helen Gurley Brown. I övrigt är det en ganska klassisk chick lit; storstadsliv, arbete på en tidningsredaktion, kärlek, vänskap och personlig utveckling. Det som lyfte berättelsen från att bli tråkig vad tidseran, 1965. Berättelsen tappade lite mot slutet och det hade kanske behövts något lager till på berättelsen för att hålla intresset uppe hela vägen. En kul “beach-read” skulle jag säga att det här är.

Betyg:


0 Kommentarer

Terapeuten – Helene Flood

Titel: Terapeuten
Författare: Helene Flood
ISBN: 9789177951179, (e-bok 9789177952510)
Sidantal: 346
Förlag:
Bokförlaget Polaris
Språk:
Svenska
Format:
E-bok
Utgiven:
2020
Handling:
“Den unga psykologen Sara driver en privatpraktik för ungdomar från ett kontor ovanpå garaget i den stora, ärvda villan hon håller på att renovera med sin ambitiösa överarbetade arkitektman Sigurd.

Men det går trögt med både jobb och renovering och en dag lämnar Sigurd ett svårtolkat meddelande på Saras telefonsvarare för att sedan försvinna. Det gamla halvfärdiga huset känns långtifrån tryggt. Föremål försvinner och dyker upp igen, och är det fotsteg Sara hör från vinden om natten?.”

En av de böcker som nominerades till Årets bok 2020. Jag har länge varit sugen på en riktig bladvändare och Terapeuten har varit på min TBR sedan förra våren.

Huvudkaraktären Sara jobbar som psykolog och driver en privatklinik hemifrån. Hennes man Sigurd försvinner efter att ha lämnat ett meddelande på telefonsvararen. Sara misstänker att någonting inte står rätt till och hennes farhågor visar sig vara sanna. Dessutom verkar det som om någon är ute efter Sara också, eller varför händer det så märkliga saker hos Sara?

Det märks att författaren själv är psykolog, vilket är något av det bästa med boken. Alla detaljer om hur det går till när man har en psykologmottagning känns äkta och väldetaljerade. Sara som person är komplicerad, man både tycker synd om henne samtidigt som man blir galen på hennes känslolösa sidor. Mycket handlar kanske om chock också. Oftast är karaktärerna i denna typ av böcker ganska osympatiska, så författaren håller sig till grundreceptet för genren.
Mysteriet med Sigurd höll mig fångad tills slutet, även om jag hade mina föraningar hur allt låg till. Flood lyckas inte överraska mig, men det störde inte läsningen den här gången.

En ganska typisk spänningsroman med alla rätta komponenter. Gillar du denna typ av böcker så kan detta vara en bok för dig. Bra driv och tillräckligt intressant story, utan att vara allt för rå och grym (som så många thrillers är nuförtiden).

Betyg:


0 Kommentarer

Är chick lit fortfarande aktuell?

Vad är chick lit? Benämningen “chick” står för ung och “lit” för litteratur. Den här genren var enorm på 90-00-talet och berättelserna riktar sig till unga kvinnor i 20-30-års åldern. Ofta bor karaktärerna i storstäder som New York eller London, de är intresserade av killar och utseende. De kanske vill skapa en karriär, varför inte på en glammig tidning, som fotograf, reporter eller journalist. När jag började läsa mycket som vuxen blev det en hel del chick lit. Många minns bland annat de här författarna som var chick lit:ens drottningar då det begav sig på 90/00-talet:

Man får ju nostalgi av att bara se omslagen. Marian Keys och Sophie Kinsella var en av de första författarna som jag läste när jag prövade att läsa vuxenböcker.

Nu är det länge sedan jag hörde talas om chick lit. Däremot är det feelgood som nu är genren som dominerar för unga kvinnor. I chick lit:ens värld handlar det mycket om storstaden; martinis och snygga högklackade skor. I feelgood:en handlar det mycket om småstadsliv och hembakta muffins. Har vi kommit till en ny era i litteraturen, då unga kvinnor inte längre är lika fascinerade av ett lyxigt, och kostnadsslukande, storstadsliv?

Cosmopolitan var en tidnings-bibel för unga kvinnor i början på 00-talet. Den fanns på hur många språk som helst, men i både Sverige och Finland har utgivningen lagts ner. Sex and the City, tv-serien som fick alla att vilja bo i New York och lägga sin månadslön på ett par stiletter av märket Manolo Blahniks, slutade sändas 2004 men den går alltid i repriser. Många av de populärare tv-serierna för unga vuxna genom tiderna har fokuserat på storstadslivet, som Friends och How I Met Your Mother.

Cosmopolitan, juli 2001

Kan det ha skett ett skifte i mode och trender som nu gör den pinnsmala, karriärskvinnan som dricker lyxiga drinkar och köper handväskor inte längre är det som man vill läsa om? Har också litteraturen blivit mera “downsize”? Kanske kvinnor vill ha mera substans i sina böcker, även om feelgood inte alltid har särskilt mycket substans heller. Eller så har den svenska och den översatta litteraturen inte hakat på chick lit-böckerna så som förut. När man tittar på amerikansk utgivning ser det kanske lite annorlunda ut. I mitt stilla sinne undrar jag och chick lit har evolverat till det vi idag kallar feelgood. Feelgood verkar ha ganska många olika teman (vänskap, kärlek, humor, business m.m.) och ibland en del svärta (död, psykisk ohälsa m.m.), mycket likt chick lit.

Många av chick lit böckerna var också ett slags fenomen, som Bridget Jones. På senaste tiden tycker jag inte vi har sett något liknande, eller någon likande karaktär/bok, som kunde klassas som fenomen. Litteratur går också i olika perioder, i början av 2010-talet ville alla läsa om paranormal romance, fantasy, dystopier och framförallt young adult-genren blev enorm med Katniss Everdeen (Hungergames) i spetsen (och före det hade vi ju Twilight, 2008). Det är möjligt att vi just nu befinner oss i feelgood:ens trygga famn och att många läsare småningom blir mätta på genren.

Det finns också böcker skrivna om chick lit som genre i litteraturen. Tips för de som är intresserade!

Chick lit – från glamour till vardagsrealism av Maria Nilson och Chick Lit: brokiga läsningar och didaktiska utmaningar av Maria Nilson och Helene Ehriander.

Vad tänker ni om chick lit såhär år 2021?


0 Kommentarer

Flickorna – Emma Cline

Titel: Flickorna
Författare: Emma Cline
ISBN: 9789127142589
Sidantal: 331
Förlag:
Natur & Kultur
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2016
Handling:
“»Det var skratten som fick mig att titta upp, och flickorna som fick mig att fortsätta titta.«

Så börjar Evie Boyds berättelse om den sommar i Kalifornien 1969 som förändrade allt.

I början av sommaren är hon fjorton år, uttråkad och otålig. Snart måste väl allting börja? Pappan har lämnat hennes mor för en yngre kvinna och en tyst förtvivlan präglar hemmet.

Det är i parken som Evie får syn på flickorna, en grupp med långa trassliga hår och smutsiga klänningar. De rotar i soporna efter mat och har något vilt över sig, men verkar samtidigt fria. När Evie några dagar senare möter en av dem, Suzanne, får hon följa med till en ranch där den karismatiske Russell lever med sin »storfamilj«, unga kvinnor som verkar göra vad som helst för honom. Evie dras in i Russells trollkrets. Först när hon är för långt in för att kunna backa förstår hon att det som håller på att hända är någonting fruktansvärt, något som kommer att sluta med död.”

Det enda spontana bokrea-köpet i år visade sig vara riktigt lyckat! Så fort jag läser att boken utspelar sig på 60-talet och handlar om en sekt så vet jag att det här kan bli riktigt spännande.

Till att börja med så älskar jag tidseran, även om den inte alltid skiner igenom så tydligt som jag skulle önska (1969). Ändå är det bra att inte tillskriva för mycket till historien och breda på med detaljer som känns rätt såhär i efterhand. Flickorna är Emma Clines debut, och visst var den läsvärd och skickligt skriven.

Evie bor i stekheta Kalifornien med sin mamma. Det är svårt att få vänner och hitta sin identitet är man bara är fjorton år gammal. Evies mamma är nyskild och spenderar allt mer tid på att fokusera på sig själv. När Evie får syn på Suzanne i parken, smutsig, vild och till synes sorgfri, rotandes bland sopor, blir Evie som förhäxad. Evie följer med till ranchen där Suzanne bor i ett kollektiv. Där är många flickor, men få män. Evie märker snabbt vem som är ledaren i kollektivet, Russell, en man med otrolig karisma och stjärnstatus bland flickorna.

Evie glider bort från sitt gamla liv och försöker göra allt för att bli en del av kollektivet. Men det är inte så enkelt att bryta gamla mönster och det blir snabbt fråga om moral och etik; vad är rätt och fel att göra? Är det Russell eller Suzanne som Evie inte kan lämna, eller bådadera?

Det blir bitvis riktigt spännande och Emma Clines författarskap är ibland lite väl utstuderat och överdetaljerat, men jag tycker också om det. Med ganska banala och slumpmässiga detaljer i uttrycken får hon fram den stämning hon är ute efter. Berättelsen är till en viss del inspirerad av sekten som Charles Manson stod i spetsen för på 60-talet. Detta tycker många att är en nackdel för boken, eftersom några händelser är snarlika. För min del gjorde det ingenting eftersom jag inte kände till detaljerna om Manson. I den här boken vill författaren fokusera på flickorna, följeslagarna, inte på den karismatiske ledaren som allt för ofta handlar i centrum. Russell förblir lite i bakgrunden genom hela berättelsen, vilket jag tycker var ett mycket smart drag.

Intressant läsning, lite seg på sina ställen, men också en berättelse som stannar i minnet. Ibland lade jag ner boken en tid för att jag tyckte det blev obehagligt, men jag ville alltid läsa vidare.

Betyg:


0 Kommentarer

Läst i mars 2021

Skönlitteratur:

Serieromaner:

Lotta-böcker:

Poesi:

Nostalgi-tema:

Antal böcker sammanlagt: 24
På svenska: 24
På engelska: 0
Antal sidor: 3,829 sidor
Månadens bästa: Never let me go av Kazuo Ishiguro
Månadens sämsta: Anteckningar från en orolig planet av Matt Haig
Månadens finaste omslag: Små glädjeämnen av Clare Chambers
Månadens lästa klassiker: Den hemliga trädgården – Frances Hodgson Burnett
Kommentar: Jag hann läsa betydligt mer än jag tänkt. Det blev en hel del tunnare böcker och lite temaläsning. Läsglädje hade jag hela månaden, vilket var väldigt roligt. Efter Ishiguros bok är jag nyfiken på fler verk av honom. Många recensioner är ännu oskrivna, får se om jag skriver dem eller inte.
Just nu verkar deckare inte riktigt som min grej, jag tyckte Främlingen var helt okej i sin genre men jag vet inte varför jag inte sögs in i handlingen som jag brukade. Jag ska läsa mera “vanlig” skönlitteratur framöver.
Jag trevade mig fram i poesin värld denna månad, men ingenting fastnade där heller. Jag vet inte om det berodde på mig eller på böckerna, jag hoppas jag ska hitta tillbaka till poesin igen. Oftast behöver man bara hitta rätt författare.


4 Kommentarer

Hokus Pokus 2 – De tre paddorna – Fabian Göranson

Titel: Hokus Pokus – De tre paddorna
Författare: Fabian Göranson
ISBN: 9789177751496
Sidantal: 144
Förlag:
Galago
Språk:
Svenska
Format:
Kartonnage
Utgiven:
2021
Handling:
“Det börjar en ny excentrisk tjej i klassen som blir kompis med Ida. Trillingarna är elaka som vanligt och Ida råkar förvandla dem till paddor. Hon matar dem med daggmaskar och gömmer dem i sin ryggsäck. Vuxenvärlden med Greta Borg i spetsen är förstås i upplösningstillstånd över att trillingarna är borta. Ska Ida våga häva förtrollningen av trillingarna och riskera att de berättar allt?

Härliga färgsprakande äventyr om vänskap, utanförskap och trolleri! Fabian Göransons Hokus Pokus-böcker om den lilla häxan Ida har underbara fyrfärgsbilder, roliga detaljer och ett färgstarkt persongalleri!”

Nu fick jag chansen att läsa uppföljaren till Hokus Pokus – Den lilla häxan! Det passade mig perfekt, dessutom i påsktider.

I förra boken skildrades Idas bekymmer att få en vän, och nu händer det. Den nya tjejen i klassen, Ester, klickar direkt med Ida och hur roligt är det inte att få en helt egen vän. Men trillingarna från skolan, som inte alls är särskilt trevliga, retar upp Ida så mycket att hon av misstag förvandlar dem till paddor. Nu återstår problemen; vad ska Ida och Ester göra med paddorna?

Jag tycker författaren är skicklig som kan lyfta fram problem som yngre läsare kan relatera till (även om vi inte förvandlar folk till paddor) utan att det känns påklistrat. Som vuxen kan man förundras över barnens resonemang i vissa saker, och det brukar väl vara just så i den riktiga världen också. Det som känns mest logiskt för en vuxen kanske inte alls känns lika logiskt för barnen.

Det fanns både spänning och roligheter i boken. Göransons illustrationer faller mig i smaken, de är i ganska mörka i tonen men otroligt snygga. Rekommenderas varmt för 6-9-åringar men passar givetvis också äldre. En tredje bok är på kommande och den vill jag gärna läsa.

Tack till Galago för recensionsexemplaret!

Tidigare läst av författaren:

Betyg:


0 Kommentarer