De mindre döda – Denise Mina

Titel: De mindre döda
Originalets titel: The Less Dead
Författare: Denise Mina
ISBN: 9789178938025
Sidantal: 288
Förlag:
Modernista
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2021
Handling:
“Margo Dunlop befinner sig vid ett vägskäl. Hennes adoptivmamma har precis dött och Margos sorg gör henne närmast paralyserad. Hon är dessutom nybliven singel, i hemlighet gravid och orolig över sin bästa väns destruktiva relation.

I ett försök att rycka upp sig åker hon iväg för att försöka leta upp sin biologiska mamma. I stället hittar hon Nikki, sin mammas syster. Nikki är inte vad Margo förväntat sig. Hon har också ett upprörande besked: Margos mamma är död. Och än värre: hon hittades mördad för ett antal år sedan, mördaren är fortfarande på fri fot – och skickar hotfulla brev till Nikki…

Margo är förfärad och kluven. Ska hon hålla sig borta – eller ska hon försöka skipa rättvisa? Men så får även Margo ett brev. Någon har väntat och betraktat. Någon som i Margo ser hennes mammas exakta spegelbild…”

Jag blev väldigt glad över detta spontanutskick och satte genast igång att läsa. Jag har faktiskt en bok av Denise Mina i hyllan (Getingsommar), och den har stått där i många år. Återstår att se om den blir läst.

Jag kastas rätt in i Margos livsöde som adopterad. Hennes mamma är död, närmare besätmt mördad, berättar Margos moster Nikki på ett möte på adoptivbyrån. Margo får kort därefter hotbrev – av till synes samma person som sänt hotbrev till Niki i åratal. Margo vet inte vad hon ska tro och vem hon kan lita på.

Om vi börjar med problemen. Margo som huvudkaraktär förblir en aning otydlig för mig. En bra deckare, speciellt där man följer en huvudkaraktär, ska ha en mycket tydlig karaktär. Mycket i Margos liv och hennes relationer känns påhittade. Omöjliga, märkliga. Författaren lyckas helt enkelt inte att övertyga mig om varför jag ska bry mig om dessa karaktärer och deras livsöden.

Däremot tycker jag om att många ämnen som annars inte diskuteras så mycket i deckare lyfts fram. Författarens åsikter om kvinnofrågor och om prositutuerade och andra utsatta kvinnogrupper märks. Denise Mina vägrar göra kvinnorna till enbart offer, vilket jag tyckte var en fräsch synvinkel jag inte allt för ofta stött på i genren.

Tyvärr kunde jag inte hålla mitt engagemang och intresse uppe för varken karaktärerna eller ploten. Texten är dock drivande och lättläst, de som fastnar för berättelsen i sig kommer inte ha problem att läsa ut boken. Vi har alla olika lässmak, jag gillar inte “onödigt” råa detaljer om morden. Jag gillar inte heller att vara i mördarens huvud, vilket vi fick vara korta stunder under bokens gång. Just de kapitlen känns otroligt fake: de tänker alltid något rått och grymt, vilket gör att de känns karikerade. Jag minns att detta var en av orsakerna till att jag inte gillade Stephen Kings Mr. Mercedes till exempel. Hur en mördare tänker och känner vill jag se från en utomstående synvinkel.

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!

Betyg:


2 Kommentarer

Woodstock – Björn Wickenberg (tidigare Carlsson)

Titel: Woodstock
Författare: Björn Wickenberg (tidigare Björn Carlsson)
ISBN: 91-975653-4-2
Sidantal: 43
Förlag:
Trombone
Språk:
Svenska
Format:
Pocket
Utgiven:
2005
Handling:
“Som till soundtrack av Bob Dylan och Van Morrison bjuds läsaren på en resa in i ett poesilandskap som är både brusande dramatiskt och stilla stjärnklart.

Björn Wickenbergs debutdiktning är den första delen i en trilogi. Samlingen är direkt och visuell och ofta rör sig Wickenberg i småländska skogsmiljöer. Han blickar tillbaka, resonerar kring visionernas förlängning och reflekterar över insikterna i livet som ständigt förändras. Kanske är Woodstock bara en skogstrakt bland andra och kanske är livet under solen bara en dröm.”

Jag har länge velat läsa riktigt bra lyrik. Jag stötte på den här diktsamlingen av en slump och tyckt den verkade intressant. Jag är tacksam för att jag hade möjlighet att få den som rec-ex!

Poesi är personligt. Det kan till och med vara helt beroende av tid, plats, sinnesstämning och många andra faktorer, när man gör sin bedömning: var detta bra eller dåligt? Tilltalade det här mig?

På någon nivå ska det gå att ta till sig. För mig fungerar det inte om det är för högt svävande, jag behöver några fasta detaljer för att kunna visualisera. Sedan kräver läsning av poesi en viss rytm, att våga läsa långsamt och inte överanalysera varje ord. Läs, bara läs. Se vart tankarna för dig.

Björn Wickenbergs diktsamling var precis i min smak. Det vilar en viss nostalgi över texterna som jag gillar. Andra teman är naturen och förändringar. Det får mig att tänka på platsers betydelse, så som Woodstock. Om du någonsin besökt en plats där det någon gång hänt något dramatiskt, vackert, hemskt eller stort så kan bara tanken att befinna sig där vara svindlande. Å andra sidan är en plats bara en plats. Just de här filosofierna är något som syns i Wickenbergs poesi.

Något av de bästa jag läst inom genren, betyget blir älskar!

Woodstock, Björn Wickenberg, 2005

Tack till Trombone för recensionsexemplaret!

Betyg:


0 Kommentarer

Eufori: en roman om Sylvia Plath – Elin Cullhed

Titel: Eufori: en roman om Sylvia Plath
Författare: Elin Cullhed
ISBN: 9789146237303
Sidantal: 294
Förlag:
Wahlström & Widstrand
Språk:
Svenska
Format:
E-bok
Utgiven:
2021
Handling:
“Eufori är en fantasi om Sylvia Plaths sista år i livet. I en rasande, böljande, bångstyrig text möter vi Plath: förtvivlad, uppspelt, svartsjuk, grandios. Här ryms kärleken till barnen, längtan efter att få skriva och frustrationen över maken Ted Hughes ovilja att dela ansvaret. Hennes författarskap får alltid stå tillbaka för hans, men hennes inre monolog visar en konstnär av ovanlig kaliber..”

Jag vet inte om man kan säga att en bok har fel läsare men jag kände mig en aning som fel person att läsa boken. Böcker är till för alla, men nu är jag fullständigt obekant med Sylvia Plath, förutom att ha läst Glaskupan. I början av berättelsen störde det här inte alls. Jag glömde att det var just Plath berättelsen handlade om. En av orsakerna till att jag bävat att läsa Eufori (och Rodham av Curtis Sittenfield också för den delen) är att jag har svårt med verkliga personer i fiktiva berättelser. Om jag är påläst om personen så stör jag mig på den fiktiva berättelsen. Om jag inte känner till personen så glömmer jag att det ens är en verklig person som den fiktiva handlingen innefattar. Då återstår frågan; för vem är berättelsen intressant?

Jag tror starkt på att de som känner till mycket om Sylvia Plath, kanske till och med är ett stort fan, får lite extra underhållning i berättelsen. Då känner man som läsare till vissa tidslinjer och händelser som gör att en slags underhållningsfaktor skapas. Som en extra, lite kul, dimension till allt annat man redan visste om personen. Men, jag kan ha fel. Det kan också vara besvärligt att läsa “hittepå” om en person som man vet väldigt mycket om.

Jag skulle ha uppskattat boken precis lika mycket om den handlade om en helt fiktiv karaktär. Det som lyfter boken är författarinnan Elin Cullhed. Vilket språk! Första halvan av boken känner jag mig nästan lite golvad; wow, en fempoängare i sikte. Jag sparar massor av citat. Det känns stundvis som om Cullhed sprutar fram berättelsen med kraft; en bok hon så länge velat skriva och om en person hon brinner för, och kan så mycket om att hela hon vill sätta sig in i personens huvud. Det tycker jag man inte ser allt för ofta, en stark passion som syns i berättelsen.

Det som gör att jag faller ur kälken i senare delarna av boken är, vad jag tror, Cullheds beskrivningar av Plaths psyke som fallerar allt mer. Det blir rörigt i Plaths huvud, allting hoppar hit och dit och texten flyter inte på. Ibland hänger jag inte med i svängarna och får hoppa en sida tillbaka, så fort går det. Vem var det här nu igen, och var är de nu… Jag tycker inte alls om att bli osäker på vart berättelsen för mig och vad jag nu ska förväntas förstå. Många hävdar att Plaths sista år i livet är överdokumenterat, kanske man här försökte undvika att berätta saker som “alla” redan vet. Problemet är att jag ingenting visste.

Plaths känslor kring moderskapet var rörande och igenkännande. Äktenskapet med Ted är frustrerande och äkta. Det är både tungt och vackert att läsa boken. Skulle man i senare halvan av boken knutit ihop det lite redigare, även om bipolaritet och depressivitet ska skildras trovärdigt, så hade jag definitivt kunnat totalälska boken.

Betyget blir 3,5. Jag beundrar Cullheds gudomligt vackra beskrivningar av tankar och känslor, och för passionen av Sylvia Plath. Men vill man veta mera om Plath kanske det här inte är rätt väg att gå. Underhållande relationsroman med psykisk ohälsa, författarskap och kvinnoroller som tema.

Betyg:


0 Kommentarer

Doktor Glas – Hjalmar Söderberg

Titel: Doktor Glas
Författare: Hjalmar Söderberg
ISBN: 9789186745271
Sidantal: 156
Förlag:
Repris
Språk:
Svenska
Format:
Pocket
Utgiven:
2012 (original 1905)
Handling:
“Doktor Glas förälskar sig i den unga vackra Helga, som är fast i ett hopplöst, kärlekslöst äktenskap. Ständigt ser han den motbjudande pastor Gregorius och hans unga skyddslösa hustru och känner att han håller på att dras in i ett triangeldrama. Helga vänder sig till doktor Glas för att få hjälp och alltmer aktivt förbereder han lösningen. Har man rätt att döda en människa för att rädda en annan?”

Doktor Glas blev månadens klassiker för april 2021. Jag hade verkligen inga förväntningar på boken när jag började läsa. Egentligen visste jag knappt vad den handlade om. De första sidorna börjar lite sömnigt, jag tänkte att det kanske blir en riktigt “gubbig” bok med mycket Stockholmsskildringar kring sekelskiftet. Men det dröjer inte länge förrän jag läser och läser utan att tappa farten.

Jag har läst ganska många dåliga recensioner på den här. Vilket ofta brukar hända med klassiker. Vissa händelser och dialoger är daterade och känns t.o.m. provocerande när man läser dem över hundra år efter att de är skrivna. Jag är förlåtande, jag anser att tiderna var annorlunda och jag väljer att bara låta vissa saker passera. Doktor Glas som person är, enligt min tolkning, ganska sober och modern i sitt tänkande jämfört med andra män på sin tid. Det är just han som person som gör berättelsen så intressant.

Man kunde säga att Doktor Glas är asexuell, men jag vet inte om det riktigt stämmer, så mycket får vi kanske inte veta om honom. Han är i vilket fall som helst lite av ett original, han är inte den tidstypiske mannen. Boken är skriven i dagboksform, där vi får läsa hans tankar och funderingar. En patient ber honom om hjälp, pastorfrun Helga Gregorius. Av någon anledning blir Doktor Glas väldigt beskyddande över Helga. Det som Helga ber honom är inte lätta frågor att ta ställning till. Etik, moral och värderingar sätts i gungning hos Glas. På något sätt är han så ensam, men ändå inte. Det vi får glimta av hans bakgrund, som yngre, gör mig nästan tårögd.

Hur hela upplösningen sedan ska ordna sig är otroligt spännande. Vad kommer doktor Glas att göra och hur resonerar han? Jag formligen svettades jag läste ut boken. Hjalmar Söderbergs språk är underbart. Stundvis poetiskt om sommarkvällar och månsken (inte olikt många andra författare från tidigt 1900-tal) och jag kommer på mig själv att tänka på berättelsen ofta efter att jag läst ut boken. Det som Doktor Glas filosoferade på, alla etikfrågor t.ex, är aktuella ännu idag. Berättelsen har åldrats väl, även om just vissa sätt att tänka i samhället överlag inte är samma idag.

Stämningen, språket och intrigen – en fullpott till klassiker.

Betyg:


0 Kommentarer

Gissningar på nominerade – Årets bok 2021

Varje vår utser Bonniers Bokklubbars fem litteraturredaktörer 12 stycken böcker som nomineras till priset “Årets bok”. Tanken bakom priset är att läsarna är de som väljer vinnaren bland de tolv nominerade, inte en jury. Här är de som vunnit sedan Årets bok startade år 2016:

2020 – Där kräftorna sjunger av Delia Owens

2019 – Silvervägen av Stina Jackson

2018 – 1793 – Niklas Natt och Dag

2017 – Glöm mig av Alex Schulman

2016 – Det är något som inte stämmer av Martina Haag

Riktiga bästsäljare, eller hur? Jag har läst Där kräftorna sjunger, Silvervägen och Det är något som inte stämmer.

De kriterier som litteraturredaktörer baserar de nominerade böckerna på är:

  • Hög språklig kvalitet
  • Väl berättad historia sett till handling, karaktärer och miljö
  • Tilltala en bred läsekrets
  • Svenskt och utländsk skönlitteratur (spänning och roman)
  • Utgiven på svenska under 1 maj – 30 april respektive år.
    (Källa: åretsbok.se)

Det jag gillar med det här priset är att det ska tilltala en bred läsekrets. Augustpriset och Nobelpriset i litteratur har andra kriterier, på något vis är Årets bok ett pris där “vanliga” människor får säga sitt och vara med. Positivt helt enkelt!

Mina gissningar på nominerade för Årets bok 2021 kommer här (ja, jag plockade med 14 titlar istället för 12, bara för att jag inte kunde bestämma mig):

Hur resultatet blir får vi se den 27 april 2021.


0 Kommentarer

Det ondas väsen – Louise Penny

Titel: Det ondas väsen
Originalets titel: The Nature of The Beast
Serie: Armand Gamache #11
Författare: Louise Penny
ISBN: 9789178938209
Sidantal: 448
Förlag:
Modernista
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2021
Handling:
“Knappt en dag passerar utan att nioårige Laurent Lepage ropar varg. Beväpnad med käpp och kottar gör han allt som står i hans makt för att freda den lilla byn Three Pines mot yttre hot, allt från rymdinvasioner och bevingade monster till vandrande träd och dinosaurier. Hans berättelser är så osannolika att ingen tror honom, inklusive paret Armand och Reine-Marie Gamache. Men när pojken försvinner tvingas byborna överväga om någon av hans egendomliga historier trots allt kan ha varit sann.
Och så börjar ett frenetiskt sökande efter pojken och sanningen. Det man upptäcker djupt inne i skogen startar en kedja av händelser som leder till mord, till ett gammalt brott, ett gammalt svek och ända fram till poeten Ruth Zardos ytterdörr. Och nu är det nu, skriver poeten. Och det mörka är här.
Armand Gamache – tidigare chef på mordroteln i Québec – tvingas inse att han genom att inte tro pojken själv har spelat en fasansfull roll i det som nu är på väg att hända…”

Efter att ha läst elva böcker i serien är jag väldigt investerad i kommissarie Armand Gamache och den lilla byn Three Pines. Så pass investerad att jag väljer att strunta i några detaljer som stack till i ögat (som att Three pines inte år 2015 ännu syns på en karta eller GPS trots att det bor folk där och finns flera affärer) och istället fokuserar jag på det jag vill ha ut av den här serien, bok efter bok = en riktig mysrysare. Mordgåta i klassisk pusseldeckaranda. Blev det så den här gången?

En bokserie som har gått en lång väg, och ännu går, utvecklas med tiden. Det kan både vara positivt och negativt. Jag tycker inte en serie ska vara likadan hela tiden, med samma typ av mordgåtor och samma intriger. Karaktärer utvecklas också, därför ska böckerna göra det. I Det ondas väsen blev jag ändå en aning förvånad. Var är pusseldeckaren med den “mysiga” mordgåtan? Istället står jag mitt inne i en thriller som inte känns lik det jag läst tidigare. Karaktärerna är lika trovärdiga och välskrivna, och vi är i Three Pines. Men resten blev kanske lite av en chock för mig.

Louise Penny gillar att göra det invecklat med intelligenta citat och historiska noteringar i morden, det gör henne till en högklassig författare. Hon kan sin sak och böckerna är välskrivna. Jag fullkomligt älskar att mordgåtorna alltid är mer komplicerade än “vem gjorde det”. Till och med så har jag lärt mig en hel del om Kanada.

Utan att avslöja något vidare om bokens handling så blev avsaknaden av croissanter och varma brasor stor för mig. Pennys beskrivningar av Three Pines och alla trevliga karaktärer som bor där gör att jag alltid vill läsa hennes böcker. Nu blev det dock alldeles för mycket fokus på ett upptrappat spion-drama med för mycket tekniska detaljer som tråkade ut mig. För mycket tekniskt och politiskt, för lite varm choklad och småprat med Three Pines invånare.

Seriens styrka ligger i Pennys författarskap och den idyll hon byggt upp genom Three Pines. Å ena sidan gillar jag att böckerna blir mörkare, å andra sidan vill jag inte att det ska gå för långt från kärnan där vi en gång börjat. Väldigt tudelat! Dock vidhåller jag att de är bra böcker och även om inte alla böcker i serien blir fulla femmor i betyg så är serien som helhet en mycket stark fyra. Mina favoriter i serien är Mörkt motiv, Nådastöt, Den grymmaste månaden, Begrav dina döda, En ljusets lek och Hur ljuset tar sig in.

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!

Tidigare läst av författaren:
Mörkt motiv
Nådastöt
Den grymmaste månaden
Ett förbud mot mord
Ett ohyggligt avslöjande
Begrav dina döda
En ljusets lek
Det vackra mysteriet
Hur ljuset tar sig in
Den långa vägen hem

Betyg:


0 Kommentarer

Home Body: Hemma i mig – Rupi Kaur

Titel: Home body: hemma i mig
Författare: Rupi Kaur
ISBN: 978-91-7893-851-3 (danskt band)
978-91-7893-852-0 (e-bok)
Sidantal: 192
Förlag:
Modernista
Språk:
Svenska
Format:
E-bok
Utgiven:
2021
Handling:
“Home Body: Hemma i mig är den efterlängtade uppföljaren till Instagram-stjärnan och poeten Rupi Kaurs miljonsäljande internationella succéer Mjölk och honung och Solen och hennes rosor.

En samling dikter – råa och ärliga inre samtal – om kärlek, acceptans, gemenskap och familj, och om att omfamna förändring. Illustrerad med Rupi Kaurs egna teckningar på teman som natur och omsorg, ljus och mörker.

Jag minns att jag vid Rupi Kaurs förra bok, The Sun and Her Flowers, tänkte att om det blir fler böcker så måste kvaliteten höjas lite grann. Det gjorde den tyvärr inte. Efter vad som, enligt mig, var en storslagen debut med Milk and honey så har Kaurs poesi bara dalat. Jag kan också blivit kräsnare fyra år senare och det vore intressant att läsa om debuten, som står i min bokhylla. Det var liknande stil på texten i den här boken, men redan tidigare har Kaur stått och svajat på gränsen mellan “klyschigt och för enkelt” och “genialt, kort och koncist”.

Home body: hemma i mig ska förmedla poesi om “råa och ärliga inre samtal – om kärlek, acceptans, gemenskap och familj, och om att omfamna förändring” enligt förlaget. Som ni ser så är det flera ganska stora ämnen som Kaur vill lyfta i sina texter. Det här gör att den röda tråden fattas i boken. Men även om jag skulle strunta i att lyriken är lösryckt så hjälper det inte mycket. Det jag läser är tyvärr klyschigt, saker jag hört förut. Ingenting slående, ingenting särskilt filosofiskt, ingenting drabbar mig.
Här kommer några exempel på engelska (för jag kunde inte bemöda mig att leta upp citeringar från mitt svenska e-boksexemplar):

“why do i hurt the ones who want to lift me up and worship the ones who crush me”

“you lose everything
when you don’t love yourself
– and gain everything when you do”

“if someone dosen’t have a heart you can’t go around offering them yours”

“the need to survive lit a fire in me”

På engelska låter texterna dessutom lite bättre än på svenska. Jag tror jag hade uppskattat boken bättre på engelska, det är något med klangen som gås miste om i översättning. Dessutom är texterna så lätta att även den som inte är van att läsa på engelska förstår. En del läsare hävdar också att den här boken inte skiljer sig från de tidigare och att detta är såkallad “tumblr poetry”. Jag skulle kanske inte såga Kaur bok till så låga mått, men jag förstår hur många tänker. Jag har svårt att skilja på hennes tre böcker, det är liknande rader som dyker upp igen och igen.

Detta blev ett bottennapp för mig, jag hade verkligen högre förväntningar på den här.

Tidigare läst av författaren:

Betyg:


0 Kommentarer

Sommaren på Park Avenue – Renée Rosen

Titel: Sommaren på Park Avenue
Författare: Renée Rosen
ISBN: 9789177893585
Sidantal: 400
Förlag:
Historiska Media
Språk:
Svenska
Format:
E-bok
Utgiven:
2020
Handling:
“New York är rätt stad att befinna sig i för unga kvinnor som Alice Weiss. Det är sommar år 1965 och Alice flyttar till metropolen för att uppfylla sin egen och sin avlidna mammas dröm. Hastigt och oväntat får hon arbete som assistent på magasinet Cosmopolitan, som är i stort behov av förändring då upplagorna sjunker.

Den nya chefredaktören Helen Gurley Brown spelar ett högt och modigt spel för att få tidningen på rätt köl igen. Trots protester fyller Helen och Alice magasinet med banbrytande artiklar om självständiga unga kvinnor och sex. Innehållet chockerar i ett samhälle där kvinnan förväntas bli hemmafru.

Sommaren på Park Avenue bygger på den verkliga historien om den ikoniska chefredaktören Helen Gurley Brown. Det är en dramatisk, intelligent och engagerande berättelse som utspelar sig i en tid då feminismen är på frammarsch..”

Det var länge sedan jag läste chick lit och den här tyckte jag passade bra in under den genren. Historisk chick lit kan man väl säga. Alice Weiss flyttar till New York och får jobb på Cosmopolitan, en tidning som nu ska göra en helomvändning med en ny chefredaktör. Helen Gurley Brown är en verklig person och vissa av händelserna är helt eller delvis baserade på sanna historier. För min del spelade ingen roll vad som var verkligt eller inte, jag tyckte om temat för berättelsen oavsett.

Mina tankar går ganska direkt till Djävulen bär Prada, även om Vogues chefredaktör Miranda är mycket grymmare än Helen. Helens karaktär är egentligen precis som man förväntar sig av en chefredaktör i en chick lit roman; en kvinna som vet vad hon vill, hon äter väldigt lite och är frispråkig. Man både irriterar sig på henne och tycker om henne. Alice vill gärna bli bekräftad av Helen och gör allt för att vara den bästa assistenten. Ingen i personalen, utom Alice, tror på att Helen kan göra Cosmopolitan till en succé. Istället för män på omslaget vill Helen ha kvinnor, helst en aning lättklädda eller på annat vis provocerande. Helen vill skriva artiklar om sex och skönhet, om hur man ska göra för att få den där killen man trånar efter. Allt ska ha slagkraftiga, chockerande rubriker. Bort med artiklar hur man tar bort fläckar från mannens skjortor och in med texter om sex. Helen kallar sina läsare för “mina flickor”, vilket jag tyckte var fint. Hon visste vad hon gjorde och hon förändrade tidningen i precis rätt tid, i kvinnorevolutionens gryning. Helen ville att ingen av hennes “flickor” skulle känna sig onormal eller skamfylld och att kvinnor också kan ha relationer som enbart består av sex eller göra karriär eller bara vara den kvinna man vill vara.

Alice vill bli fotograf, men fastnar på Cosmopolitans redaktion. Hur ska hon nå sina egna drömmar? Av Helen lär hon sig en hel del, bland annat inspireras hon att inleda förhållande med en man hon inte är kär i, bara attraherad av. Men är det så enkelt?

Jag tycker mycket om att läsa om tidningens utveckling och om Helens arbete. Det märks att författaren kände till en hel del om den riktiga Helen Gurley Brown. I övrigt är det en ganska klassisk chick lit; storstadsliv, arbete på en tidningsredaktion, kärlek, vänskap och personlig utveckling. Det som lyfte berättelsen från att bli tråkig vad tidseran, 1965. Berättelsen tappade lite mot slutet och det hade kanske behövts något lager till på berättelsen för att hålla intresset uppe hela vägen. En kul “beach-read” skulle jag säga att det här är.

Betyg:


0 Kommentarer

Terapeuten – Helene Flood

Titel: Terapeuten
Författare: Helene Flood
ISBN: 9789177951179, (e-bok 9789177952510)
Sidantal: 346
Förlag:
Bokförlaget Polaris
Språk:
Svenska
Format:
E-bok
Utgiven:
2020
Handling:
“Den unga psykologen Sara driver en privatpraktik för ungdomar från ett kontor ovanpå garaget i den stora, ärvda villan hon håller på att renovera med sin ambitiösa överarbetade arkitektman Sigurd.

Men det går trögt med både jobb och renovering och en dag lämnar Sigurd ett svårtolkat meddelande på Saras telefonsvarare för att sedan försvinna. Det gamla halvfärdiga huset känns långtifrån tryggt. Föremål försvinner och dyker upp igen, och är det fotsteg Sara hör från vinden om natten?.”

En av de böcker som nominerades till Årets bok 2020. Jag har länge varit sugen på en riktig bladvändare och Terapeuten har varit på min TBR sedan förra våren.

Huvudkaraktären Sara jobbar som psykolog och driver en privatklinik hemifrån. Hennes man Sigurd försvinner efter att ha lämnat ett meddelande på telefonsvararen. Sara misstänker att någonting inte står rätt till och hennes farhågor visar sig vara sanna. Dessutom verkar det som om någon är ute efter Sara också, eller varför händer det så märkliga saker hos Sara?

Det märks att författaren själv är psykolog, vilket är något av det bästa med boken. Alla detaljer om hur det går till när man har en psykologmottagning känns äkta och väldetaljerade. Sara som person är komplicerad, man både tycker synd om henne samtidigt som man blir galen på hennes känslolösa sidor. Mycket handlar kanske om chock också. Oftast är karaktärerna i denna typ av böcker ganska osympatiska, så författaren håller sig till grundreceptet för genren.
Mysteriet med Sigurd höll mig fångad tills slutet, även om jag hade mina föraningar hur allt låg till. Flood lyckas inte överraska mig, men det störde inte läsningen den här gången.

En ganska typisk spänningsroman med alla rätta komponenter. Gillar du denna typ av böcker så kan detta vara en bok för dig. Bra driv och tillräckligt intressant story, utan att vara allt för rå och grym (som så många thrillers är nuförtiden).

Betyg:


0 Kommentarer

Är chick lit fortfarande aktuell?

Vad är chick lit? Benämningen “chick” står för ung och “lit” för litteratur. Den här genren var enorm på 90-00-talet och berättelserna riktar sig till unga kvinnor i 20-30-års åldern. Ofta bor karaktärerna i storstäder som New York eller London, de är intresserade av killar och utseende. De kanske vill skapa en karriär, varför inte på en glammig tidning, som fotograf, reporter eller journalist. När jag började läsa mycket som vuxen blev det en hel del chick lit. Många minns bland annat de här författarna som var chick lit:ens drottningar då det begav sig på 90/00-talet:

Man får ju nostalgi av att bara se omslagen. Marian Keys och Sophie Kinsella var en av de första författarna som jag läste när jag prövade att läsa vuxenböcker.

Nu är det länge sedan jag hörde talas om chick lit. Däremot är det feelgood som nu är genren som dominerar för unga kvinnor. I chick lit:ens värld handlar det mycket om storstaden; martinis och snygga högklackade skor. I feelgood:en handlar det mycket om småstadsliv och hembakta muffins. Har vi kommit till en ny era i litteraturen, då unga kvinnor inte längre är lika fascinerade av ett lyxigt, och kostnadsslukande, storstadsliv?

Cosmopolitan var en tidnings-bibel för unga kvinnor i början på 00-talet. Den fanns på hur många språk som helst, men i både Sverige och Finland har utgivningen lagts ner. Sex and the City, tv-serien som fick alla att vilja bo i New York och lägga sin månadslön på ett par stiletter av märket Manolo Blahniks, slutade sändas 2004 men den går alltid i repriser. Många av de populärare tv-serierna för unga vuxna genom tiderna har fokuserat på storstadslivet, som Friends och How I Met Your Mother.

Cosmopolitan, juli 2001

Kan det ha skett ett skifte i mode och trender som nu gör den pinnsmala, karriärskvinnan som dricker lyxiga drinkar och köper handväskor inte längre är det som man vill läsa om? Har också litteraturen blivit mera “downsize”? Kanske kvinnor vill ha mera substans i sina böcker, även om feelgood inte alltid har särskilt mycket substans heller. Eller så har den svenska och den översatta litteraturen inte hakat på chick lit-böckerna så som förut. När man tittar på amerikansk utgivning ser det kanske lite annorlunda ut. I mitt stilla sinne undrar jag och chick lit har evolverat till det vi idag kallar feelgood. Feelgood verkar ha ganska många olika teman (vänskap, kärlek, humor, business m.m.) och ibland en del svärta (död, psykisk ohälsa m.m.), mycket likt chick lit.

Många av chick lit böckerna var också ett slags fenomen, som Bridget Jones. På senaste tiden tycker jag inte vi har sett något liknande, eller någon likande karaktär/bok, som kunde klassas som fenomen. Litteratur går också i olika perioder, i början av 2010-talet ville alla läsa om paranormal romance, fantasy, dystopier och framförallt young adult-genren blev enorm med Katniss Everdeen (Hungergames) i spetsen (och före det hade vi ju Twilight, 2008). Det är möjligt att vi just nu befinner oss i feelgood:ens trygga famn och att många läsare småningom blir mätta på genren.

Det finns också böcker skrivna om chick lit som genre i litteraturen. Tips för de som är intresserade!

Chick lit – från glamour till vardagsrealism av Maria Nilson och Chick Lit: brokiga läsningar och didaktiska utmaningar av Maria Nilson och Helene Ehriander.

Vad tänker ni om chick lit såhär år 2021?


0 Kommentarer