Kamalas bok – Inger Edelfeldt

Titel: Kamalas bok
Författare: Inger Edelfeldt
ISBN: 9174484664
Sidantal: 189
Förlag:
En bok för alla
Språk:
Svenska
Format:
Pocket
Utgiven:
1988
Handling:
“En ung kvinna som borde kunna vara nöjd. Hon har arbete, våning och pojkvän. Men hon vet inte vem hon är. Inger Edelfeldts skildring av kvinnan som riskerar att försvinna i sprickan mellan det yttre och det inre kom ut 1987 och har bildat skola i samtidslitteraturen.”

Jag har länge velat läsa den här efter att ha fått några smakprov av Edelfeldts ungdomsböcker. Kamalas bok är inte lika stark som Juliane och jag eller Missne och Robin som jag båda älskade. Men jag är läsaren som sväljer det mesta Edelfeldt skriver, främst för att hon har ett så magiskt språk, olikt något annat jag läst.

Den här boken har varit många ungas favorit när den kom ut 1987. Det finns mycket att ta fasta på; en ung kvinna som inte riktigt vill finna ro och finner sig malplacerad. Man sker glimtar av psykisk ohälsa och självförakt. Ämnen som tyvärr alltid verkar vara aktuella. Men Edelfeldt skriver aldrig något för att det ska låta bra, hon skriver det på ett sätt som alltid får allt att gå in under huden. Det är så ärligt och rått, och det finns något vackert i det. Om än lite rörigt, vilket drog ner lite på mitt betyg.

Jag tror jag behöver läsa om den här boken efter ett tag. Det finns så många lager att känna och begrunda. Om du gillar Edelfeldt men inte läst Kamalas bok ännu så ska du plocka upp den. Om du är obekant med författaren så skulle jag rekommendera Juliane och jag där hon verkligen lyser.

Tidigare läst av författaren:

Betyg:


0 Kommentarer

Dragoner – Gertrud Hellbrand

Titel: Dragoner
Författare: Gertrud Hellbrand
ISBN: 9789150963458
Sidantal: 272
Förlag:
HarperCollins
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2021
Handling:
“Den östgötska byn Hedsbro är en lantlig idyll med grönskande fält och betande hästar. Men under den spirande ytan döljer sig mörka hemligheter och avgrundsdjupa sprickor.

När Mira Westmans morfar påträffas död i sitt kök återvänder hon till den östgötska byn där hon en gång växte upp. Det mesta tyder på att han druckit för mycket, ramlat och slagit i huvudet. Men när Miras yngre syssling Ville kort därefter visar sig ha försvunnit börjar Mira misstänka att morfaderns plötsliga död var mer än en olyckshändelse.

Det är maj i det vackra odlingslandskapet och under den spirande ytan skymtar hemligheter och djupa sprickor. Är Jerry och Patrik Hartley Lindskog, ägarna till hästgården intill, inblandade i Villes försvinnande? Och kan Mira lita på sin gamla ungdomsförälskelse Adam, vars lillebror terroriserar bygden?”

Jag behövde en deckare till Helle-bibliotekens läsutmaning så jag bestämde mig för att läsa Dragoner som funnits på min TBR sedan den kom ut i mars 2021. Omslaget lockade verkligen!

Överlag tycker jag om böcker som utspelar sig på landet. Jag är ingen hästtjej men jag kunde ändå uppskatta alla häst-element i boken. Det märks att författaren är insatt i hästbranschen. Vi följer Mira som nyss förlorat sin morfar och därför besöker sin gamla hemby. Hon kommer i kontakt med gamla bekanta och samtidigt tycker hon omständigheterna för morfaderns död verkar märkliga. Många andra mörka hemligheter spirar i byn och Mira har svårt att inte börja snoka vidare.

Jag gillar de korta kapitlen och det ganska snabba tempot. Spänningsromaner (för mig) ska inte vara för långa. Men i en driven handling riskerar huvudkaraktärerna att bli en gnutta platta, vilket det också blev i det här fallet. Ganska långt in i boken började jag få en bild av Mira, men i början var hon endast uppbyggd av dialog.

Berättelsen var spännande, men jag har nästan alltid lite svårt med motiven och förklaringarna till det skedda i spänningsromaner. Så även nu. Dock tycker jag författaren gjorde ett väldigt bra jobb och hade tänkt ut det hela på ett ganska noggrant plan. Jag tror den här boken hittar många läsare och särskilt de som är hästintresserade. Det fanns en “trevlig” stämning i boken, trots det mörka som sker.

Betyg:


0 Kommentarer

Anna Karenina – Leo Tolstoj

Titel: Anna Karenina
Författare: Leo Tolstoj
ISBN: 9137101447
Sidantal: 929
Förlag:
Forum
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
1992 (original 1877)
Handling:
“När den rebelliska Anna Karenina öppet vänder sitt kärlekslösa äktenskap ryggen, för den äkta passionen med greve Vronskij, utsätter hon sig för samhällets hårda dom och hyckleri.
Leo Tolstojs Anna Karenina [1885] är den oöverträffade kärlekstragedin om passion, otrohet, vedergällning och straff i det gamla Ryssland. En magnifik roman om människor vars känslor står i konflikt med samhällets stränga normer.”

En bok som de flesta känner till men jag vet inte hur populär klassiker den är nuförtiden. Det känns som den lite tappat mark på senaste årtiondet. Leo Tolstoj hör till de största författarna genom tiderna från den ryska guldåldern av litteratur, ungefär år 1820-1890. Tolstojs främsta verk är Anna Karenina och Krig och fred.

Handlingen i sig är inte särskilt komplicerad, detta är en karaktärsdriven roman. Anna Karenina befinner sig i ett äktenskap där hon inte upplever kärlek. När hon förälskar sig i greve Vronskij ställs hennes liv på ända och det ena bekymret efter det andra uppstår. För det första är skilsmässa något väldigt ovanligt och rentav skandalfullt i den tidens Ryssland. För det andra är den såkallade “societeten” som styr alla oskrivna regler i umgängeskretsar. Anna blir allt mer isolerad med Vronskij, men vem av dem uppoffrar mera för deras romans och är det värt det? Och vad har hon ens kvar om hon inte har Vronskij, då alla vänt henne ryggen?

Men romanen handlar inte bara om Anna. Nästan hälften av berättelsen kretsar kring andra karaktärer, så som Annas bror Oblonskij (eller Stiva, karaktärerna har många smeknamn), Annas svägerska Dolly, Dollys syster Kitty och framför allt om en karaktär vid namn Konstantin Levin. Levin anses spegla mycket av Tolstoj själv. Levin är en komplex karaktär men han har ett gott hjärta och älskar lantbruk. Han drar sig inte för att berätta sin åsikt, dock är han lite av en romantiker men hans osäkerheter och stolthet ställer mest till det för honom.
I boken kan det förekomma rysk politik sida upp och sida ner, kapplöpningshästar och jakt – något som verkligen inte intresserade mig. De kapitlen var tunga att ta sig igenom.

Men det som Tolstoj gör mästerligt är skildringen av karaktärerna. Han struntar i metaforer och flummerier, han skriver rakt på sak om varenda vredeskänsla, bugning, nickning och falska artigheter. På det sättet kommer alla karaktärer till liv och även om “händelserna” i boken inte är storartat spännande så är karaktärerna intressanta. Jag har sällan känt med en karaktär som jag gjorde med Anna. Jag ville vara Annas vän! För mig lever hon starkt kvar i minnet efter boken. Ibland undrar jag om boken kunde ha klarat sig med bara Annas historia och hoppat över Levins m.fl. Men å andra sidan var det också ganska kul att verkligen nästla in sig allas relationer och bekantskaper, allt snörs ändå ihop på ett sätt eller annat.

Anna Karenina handlar om de rika i Moskva och Sankt Petersburg. Tolstoj slösar inte tid på att skildra särskilt mycket bakgrund om karaktärerna eller om städerna (som de åker skytteltrafik mellan). Han vill enbart låta läsaren sticka in huvudet i karaktärerna och sedan är de upp till oss att döma dem. För visst är de långt ifrån perfekta. Jag tycker om att moral och etik är ämnen som jag funderar på under läsningens gång. Om boken hade getts ut idag hade den garanterat kortats ner rejält. Och jag tror faktiskt den hade mått ganska bra av det också. Men jag blev glatt överraskad av hur investerad jag blev i berättelsen, och jag hade minsann åsikter om varenda karaktär. Ibland blev jag frustrerad, ibland arg, ibland glad. Ett tecken på en bra bok.

Betyg:


2 Kommentarer

Återstoden av dagen – Kazuo Ishiguro

Titel: Återstoden av dagen
Författare: Kazuo Ishiguro
ISBN: 9146162038
Sidantal: 257
Förlag:
Wahlström & Widstrand
Språk:
Svenska
Format:
Pocket
Utgiven:
1994
Handling:
“Romanen om mönsterbutlern Stevens som ger sig iväg i sin husbondes bil på sitt livs första semester har blivit en modern klassiker. Författaren låter med ojämförlig mästerlighet den korrekte butlern ta läsaren med på en resa genom den engelska landsbygden 1956. Och genom sina egna minnen. Återstoden av dagen är en sorglig och humoristisk betraktelse över den vanliga människans demokratiska ansvar och en skarpsinnig och ironisk berättelse om missriktad idealism..”

Jag vet inte om andra författare än Ishiguro skulle ha lyckats hålla mitt intresse uppe för en butlers berättelse om sitt liv. I början förstod jag inte riktigt vart författaren ville komma med berättelsen, först på slutet märkte jag att jag blivit oerhört berörd av butlern Stevens tragikomiska sätt att se på både livet och arbetet.

Som butler ser och märker du det mesta som pågår i ett hushåll. Du tjänar din arbetsgivare, förr oftast en finare herreman. Du ska både vara tillgänglig hela tiden men samtidigt osynlig. En finess som inte alla klarar av. Stevens pappa var också butler och visst märks det att den höga arbetsmoralen gått i arv. På något sätt kunde detta blivit en tokig komedi, men Ishiguro lyckas få fasta på allvaret utan att det blir pinsamt.

En ganska stilla och långsam berättelse, men jag tyckte boken utstrålade sådan värme och tid för eftertänksamhet. Jag har läst en bok av Ishiguro tidigare och den gillade jag också. Han verkar vara väldigt ombytlig i sina berättelser, vilket är intressant. Det finns ju författare som skriver “samma” berättelse om och om igen, det gör verkligen inte Ishiguro. Hans språk är också lekande lätt och flyter på i ett fantastiskt flow. Dialogerna ger liv åt karaktärerna och känns naturliga. Enda minuset för Återstoden av dagen var att berättelsen inte riktigt kändes perfekt för mig som läsare, jag hade ingen brådska att läsa vidare, men när jag gjorde det kunde jag uppskatta berättelsen.

Tidigare läst av författaren:

Betyg:


2 Kommentarer

Den gamle och havet – Ernest Hemingway

Titel: Den gamle och havet
Författare: Ernest Hemingway
ISBN: 9100259179
Sidantal: 103
Förlag:
Bokförlaget Aldus
Språk:
Svenska
Format:
Pocket
Utgiven:
1976 (original 1952)
Handling:
“Detta Hemingways kanske mest beundrade mästerverk handlar om den ärrade gamle fiskaren Santiago som åker ut på havet i sin lilla båt 84 dagar i rad utan fiskelycka. I hamnen kastar byborna medlidsamma blickar efter honom när han kommer in tomhänt kväll efter kväll och med möda börjar bära sin tunga mast uppför backen till den lilla stugan. Han är nog slut nu, tänker de, slut som fiskare, slut som man. Men Santiago är förvissad om att han har mer att ge, han ska minsann visa dem!.”

Det här är ju en titel nästan alla har hört talas om även om man inte känner till berättelsen. Förut hade jag också svårt att skilja mellan Moby Dick och Den gamle och havet. Men nu är det inget problem att skilja på dem, eftersom den här boken var så bedrövlig. Var ska jag ens börja?

Hemingway är ju känd för sin sparsamma språk, där allt ska gå ganska koncentrerat till. Inga utsvävningar och miljöskildringar i det oändliga. Hemingway vill tryggt lotsa en till bokens poäng, utan sidospår. I vanliga fall är detta en ganska lockande tanke, men då detta handlar 99% om fiske så höll jag på att somna. För det första så känner jag inte till vad alla redskap kallas som fiskare använder. För det andra kunde jag inte relatera till fiskaren överhuvudtaget. Genom 90 sidor höll fiskaren fast i en enorm fisk, som drog hela båten med sig. Inte särskilt spännande.

Jag förstår poängen med boken. Om att inte släppa taget (metafor: fisken). Om att vilja ha något bättre, fiskaren visste att om han lyckas få den här fisken så får han också en del pengar. Hans identitet var fiskare. Han ville inte misslyckas. Ja, jag förstår allt detta. Men jag kunde inte uppskatta berättelsen alls.

Månadens klassiker för juli. Jag valde en kortis eftersom jag läser en annan tegelsten också. Bottennapp kan man väl säga.

Betyg:


2 Kommentarer

Lämna världen bakom dig – Rumaan Alam

Titel: Lämna världen bakom dig
Originalets titel: Leave the World Behind
Författare: Rumaan Alam
ISBN: 9789100189068
Sidantal: 253
Förlag:
Albert Bonniers förlag
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2021
Handling:
“Semester. Ett sommarhus i oväntad radioskugga.
Två privilegierade familjer som plötsligt tvingas dela på utrymmet.
En katastrof.”

Det är en aning svårt att skriva om boken utan att avslöja något men i stora drag handlar den om en familj som på sin semester hyr ett hus ute på landet för att bara slappa och njuta. En natt knackar husets ägare på dörren och vill övernatta. Allting blir ganska konstigt. Familjerna känner inte varandra och dessutom pågår det något konstigt där ute. Husets ägare bekräftar att något inte är som det ska vara, men vad är det som pågår?

I en ganska klaustrofobisk miljö lär familjerna känna varandra och dessutom gör de sitt bästa att förstå omvärlden. I radioskugga. Oro och ångest över nutid och framtid präglar stämningen i huset. Hur reagerar man i kriser? Vad gör man med all ovisshet?

Jag tycker författaren gjorde ett fantastiskt jobb att bygga upp stämning i denna ganska korta och koncisa roman. Hela boken är det något som skaver i mig; karaktärerna beter sig märkligt, allting beter sig underligt? Men jag tror det är meningen också. Jag tycker berättelsen känns aktuell och precis rätt just nu. I betyg blir det en trea för handlingen men en fyra för stämningen!

Betyg:


En kommentar

Hundra år av ensamhet – Gabriel García Márquez

Titel: Hundra år av ensamhet
Författare: Gabriel García Márquez
ISBN: 9789146169918
Sidantal: 360
Förlag:
Wahlström & Widstrand
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
1982 (original 1967)
Handling:
“Fantasi och realism smälter samman till en sagolik verklighet i Hundra år av ensamhet, “ett av de mest betydande verk som den spansk-amerikanska litteraturen frambragt”. García Márquez’ egen födelseby i Colombia, Arca-Cataca, har inspirerat till berättelsen om byn Macondo och familjen Buendía som rymmer vilda, destruktiva män och kloka, kämpande kvinnor. Romanen är fylld av vitalitet, fantastiska historier och bisarra detaljer. Läsaren får möta Macondos grundläggare som besitter gigantiska krafter och en okuvlig vilja, hans hustru Ursula, revolutionären Aureliano, lika stor i kamp som nederlag, släktens extravaganta kvinnor samt den sista generationen Buendía med en ny Aureliano, isolerad från hela världen utom från sin älskade.”

Jag har inte läst många nobelprisvinnare men det har jag försiktigt tänkt ändra på. Om boken verkar intressant, vilket Hundra år av ensamhet gjorde. Magisk realism är en tema i skönlitteratur jag egentligen är ganska obekant med, och ärligt talat vet jag inte riktigt vad jag tycker om det. Eller om jag ens förstår det. Det finns en osäkerhet i mig när det kommer till magisk realism – ska det vara sådär flummigt, kanske meningen är att man inte alltid “ska förstå” det? Tänk om jag helt missuppfattar en scen eller situation. På något sätt stör det mig om jag inte vet vad som pågår i boken. Ett exempel från den här besten, som vann nobelpriset i litteratur 1982, är när det flyger gula fjärilar när personen närmar sig. Jag antar att fjärilarna inte är riktiga, men på vilket sätt ska jag som läsare förstå betydelsen av dem i texten? Slänger man in lite vad som helst? Ja, som ni ser behöver vi kanske ett helt separat inlägg för magisk realism i böcker.

Gabriel García Márquez skildrar en gigantisk släktsaga som pågår i flera generationer. I början av boken finns ett litet släktträd för att hålla reda på allihop, vilket underlättar en hel del, dock får man förstås vissa spoilers av att läsa igenom trädet. Även om jag tycker att det inte stör i detta fall eftersom handlingen inte till stort handlar om “vem som får barn med vem”, utan mera om det som händer i en familj under många släktled.

Vi får vara med från alltings början när José Arcadio Buendía och hans fru Ursula grundar Macondo, byn som kommer vara hjärtat i berättelsen. Deras barn José Arcadio, Aureliano och Amaranta blir den första generationen som växer upp i Macondo. I början var det ganska enkelt att hålla reda på namen (José Arcadio x 2) men ju fler barn, barnbarn, barnbarnsbarn det kom så blev det rörigt med José, Arcadio och Aureliano i alla tänkbara former. Jag har aldrig läst en bok där alla karaktärer delar samma namn och dessutom lever flera av dem samtidigt.

Men jag tacklade namnproblemen ganska bra genom att noga tänka igenom vems barn det var och ibland lunta i släktträdet. Boken kräver därför mycket koncentration. Det är inget du kan läsa medan du har en massa distraktioner. Bäst funkade det att läsa ganska långa sektioner åt gången.

Själva berättelsen handlar ganska mycket om krig, om hur personer bygger ett samhälle och hur deras gärningar påverkar andra och framför allt familjen. Många begår samma misstag om och om igen. Detaljerna i boken är bisarra (magisk realism) och karaktärerna är trovärdiga, om än ganska obehagliga. Kanske det är den primitiva miljön som gjorde boken tungläst för mig. Jag förstod Gabriel García Márquez poäng med berättelsen, men jag tyckte inte det var tillräckligt intressant läsning. Familjemedlemmarna stökar till det, strider, skaffar barn, grälar lite till, dör, föder fler barn osv. Det är ganska mycket råhet, men förstås en del kärlek. Även om det kanske inte är kärlek så som vi, i vårt samhälle idag, betraktar kärlek.

Jag kan inte rekommendera boken. Den har blandade åsikter från förut, de finns de som älskar den och de som inte gillar den. Många har problem med att karaktärerna heter samma saker, så till den grad att de lagt ner boken. Även om jag inte gillade boken som helhet så fanns det partier i den som jag tyckte var väldigt snyggt skrivna och läsvärda. Här kommer några av mina understrykningar:

“Säg honom, sa översten leende, att man dör inte när man borde, utan när man kan.” Den här meningen beskriver mycket av bokens händelser för mig.

Här kommer ett stycke från sidan 148, när övereste Aureliano Buendía blivit en form av krigshjälte.

Just den natten, då hans auktoritet hade erkänts av samtliga rebellchefer, vaknade han häftigt och begärde med höga rop att få ett täcke. En inre kyla, som strök honom utefter benstommen och även plågade honom mitt i solskenet, hindrade honom flera månader från att sova, tills han så småningom hade vant sig vid den. Maktens rus började upplösa sig i häftiga ryck av vresighet. För att finna ett botemedel mot frossan lät han skjuta den unge officer som hade föreslagit mordet på general Teófolio Vargas. Hans order utfördes innan han hade gett dem, ja innan han hade tänkt dem, och gick alltid längre än han hade vågat sikta. Vilsegången i den ändliga maktens ensamhet började han förlora orienteringen och plågades av människorna som hyllade honom i de besegrade byarna. Han tyckte att det var samma människor som hyllade fienden. Överallt mötte han ungdomar, som såg på honom med hans egna ögon, som tala med hans egen röst, hälsade på honom med samma misstroende som han själv hälsade på dem som påstod sig vara hans barn. Han kände sig skingrad, upprepad, ensammare än någonsin och var övertygad om att hans officerare ljög för honom.

Betyg:


0 Kommentarer

Vera Svansons dagbok för tacoälskare och Halloween-fantaster – Moa de Bruin

Titel: Vera Svansons dagbok för tacoälskare och Halloweenfantaster
Författare: Moa de Bruin
ISBN: 9789129726176
Sidantal: 206
Förlag:
Rabén & Sjögren
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2020
Handling:
“Möt Vera Linnea Svanson: teaterapa, chokladmilkshake-älskare och dagboksskrivare.
Vera går i femman och ÄNTLIGEN ska hon få vara med och spela Det lilla monsterbarnet, den klassiska pjäs som skolans teatergrupp framför på halloween. Tänk om hon till och med skulle få en huvudroll, det vore drömmen!!!

Samtidigt når galenskapen nya nivåer hemma hos familjen Svanson. Pappa försöker bli av med sitt tacoberoende, storebror Svante försöker bli känd på youtube och lillasyster Olivia försöker vara jobbigast i världen. Moster Bibban vill inget hellre än att komma in på polishögskolan och tränar genom att lösa alla mysterier som finns (och ett och annat som inte finns). Och mamma, hon bestämmer sig hux flux för att tävla i halloweenmys med den nya grannen Jennifer Tror Hon Är Coolson. Allt som kan gå fel gör såklart det, och allra helst när Hugo, den snygga killen i sexan, är i närheten.
Men hur är det egentligen med Hugo? Gillar han Vera? Det verkar faktiskt så. Jobbigt bara att Veras bästa kompis Lise plötsligt berättar att hon är JÄTTEKÄR i Hugo. Hur gör man då?.”

Ni som gillade Elink Eks Athena – se hit! Vera Svansons dagbok för tacoälskare och halloweenfantaster är precis så kul som titeln utlovar. Redan från första sidan var jag fast, där Vera bestämmer sig för att kalla sin dagbok för Blåmögel (smeknamn: möglis). Sådana små detaljer gör alltid läsningen så mycket bättre, speciellt då de handlar om ganska “vanliga” teman för 9-12-åringars litteratur: vänskap, kärlek, identitet. Det sticker ut från mängden.

Veras mamma börjar tävla med sin granne, och föredetta skolkamrat, om vem som har mest Halloween-mys. Veras pappa är tacosberoende (vem kan inte känna igen det) och Veras bästis Lise blir kär i samma kille som Vera. Katastrof! Vera ventilerar i sin dagbok och det blir både ärligt och roligt. Det finns fina budskap ingömda på ett snyggt sätt i texten, både om att vara/inte vara populär och om att göra “det rätta”. Familjeskildringen är det som höjer boken till ett fullt betyg. Jag blev på så gott humör av att läsa!

Pricksäker och otroligt rolig. Perfekt för 9-12-åringar men jag tycker alla kan läsa den här. Mysfaktor!

Betyg:


0 Kommentarer

En saga om tidens väsen – Ruth Ozeki

Titel: En saga om tidens väsen
Originalets titel: A Tale for the Time Being
Författare:
Ruth Ozeki
ISBN: 9789137142777
Sidantal: 500
Förlag:
Forum
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2015
Handling:
“På en enslig ö utanför Kanadas Stillahavskust bor författaren Ruth med sin man. När hon en dag tar en promenad hittar hon en Hello Kitty-matlåda som spolats upp på stranden. Inuti finns ett gammalt armbandsur, några gulnade brev, en anteckningsbok och en dagbok som en japansk flicka, Nao, skrivit under sina sista dagar på jorden.

I den berättar Nao om sig själv, en rotlös tonåring som trakasseras av sina klasskompisar, om sin gammelmormor, en zenbuddhistisk nunna, om sin gammelmorbror som var en poesiälskande kamikazepilot och om sin far, som söker på nätet för att hitta hur man på bästa sätt begår självmord.

Ruth inser att dagboken måste ha skrivits för flera år sedan, men det känns som om hennes och Naos liv är sammanflätade. Som om det förflutna och nuet skulle kunna förenas.

En saga om tidens väsen är en sinnrik och oemotståndlig berättelse om banden människor emellan och sökandet efter tillhörighet. En roman som rör sig mellan fantasi och verklighet, på samma gång djupt allvarlig och full av humor, personlig och allmängiltig, i sin betraktelse över tiden och historien.

Jag visste inget om den här boken före jag började läsa, annat än att den handlar om magisk realism – en genre jag är rätt så obekant med och jag vet inte riktigt om det är min kopp te. Men En saga om tidens väsen är läsvärd, om än lite långsam.

Ruth bor ganska isolerat på en ö med sin man och sin katt. När hon en dag hittar en plastpåse som innehåller en dagbok, och några brev, som tillhörde en japansk flicka vid namn Nao blir Ruth försjunken i hennes värld. När är dagboken skriven, vem är Nao och finns hon ännu? Bit för bit, långsamt, läser Ruth Naos texter och blir väldigt berörd.

Kapitlen handlar om både Ruth och Nao men Naos kapitel tar mera plats, vilket jag är glad för. Jag förstod inte riktigt kopplingen mellan Ruth och Nao, något som anses vara en röd tråd i boken. Nästan som om jag missade något fundamentalt i boken? Konstigt. Men det är Naos berättelse som berör mig, jag hade nästan klarat mig utan Ruth. Naos liv är ganska tragiskt och tungt att läsa om. Vanligtvis gillar jag inte sådana böcker, och även om kapitlen (speciellt om Naos farmor Jiko som bor i ett zen-buddistiskt tempel) ibland var väldigt långsamma och snudd på tråkiga så kunde jag inte släppa berättelsen. Jag ville också veta hur det skulle gå för Nao och hennes närmaste.

Det är en ganska bitterljuv känsla när boken är slut. Den passar kanske inte för alla läsare. Betyget blir en svag fyra, eftersom den lämnade avtryck efteråt och under läsningens gång men bitvis var tråkig.

Betyg:


0 Kommentarer

Dorian Grays porträtt – Oscar Wilde

Titel: Dorian Grays porträtt
Författare: Oscar Wilde
ISBN: 9789187193330
Sidantal: 237
Förlag:
Sjösala förlag
Språk:
Svenska
Format:
Pocket
Utgiven:
2018 (original 1890)
Handling:
“Dorian Gray. Så ung, så vacker, så oförstörd. Det syns inte minst på porträttet som Dorians gode vän, konstnären Basil Hallward målar av honom. När den cyniske och kvicke lord Henry Wotton håller ett tal för Dorian Gray om ungdomens övergående prakt, sår detta ett frö i Dorian: han inser att han sakta men säkert kommer att åldras, vissna och förtvina. Är detta oundvikligt eller går det till något pris att undvika? Och är Dorian i så fall villig att betala det priset?.”

Månadens klassiker för juli (med en liten tjuvstart för jag kunde inte vänta med att läsa boken). Och vilken bok! Jag hade höga förväntningar på den och alla besannades. Var ska man ens börja?

Boken har så många lager och synvinklar. Man kan analysera Dorian Gray, en vacker men lättpåverkad ung man som influeras av lord Henry Wotton. Ibland stöter man på människor som förändrar ens liv, vilket Henry gjorde för Dorian. Allt som Henry säger är utomordentligt sant, spännande och filosofiskt. Det här får Dorian att tänka till. Han sväljer i princip allt som Henry säger. Henry förstår och märker vilket inflytande han har på Dorian och finner en slags njutning i det.

“Humanity takes itself too seriously. It is the world’s original sin. If the cave-man had known how to laugh, History would have been different.”

Basil Hallward, konstnär, blir också väldigt betagen av Dorian. När han avbildar Dorian blir tavlan hans största mästerverk. Om Basil hade en musa så vore det Dorian. Dorian önskar att han vore lika ung och oförstörd som han är i detta nu. Hans rädsla (frammanat av Henry) att åldras får ödesdigra konsekvenser i hans liv.

Som sagt kunde man diskutera varje karaktär i den här boken och säkert ha olika sätt att tolka dem och deras gärningar. För mig är det ett tecken på ett mästerverk. Jag beundrar Oscar Wilde för alla klokheter han skrivit i boken, jag skulle kunna citera sida upp och sida ner, men jag slänger in några så att ni får en bild av hans författarskap:

“Words! Mere words! How terrible they were! How clear, and vivid, and cruel! One could not escape from them. And yet what a subtle magic there was in them! They seemed to be able to give a plastic form to formless things, and to have a music of their own as sweet as that of viol or of lute. Mere words! Was there anything so real as words?”

“I have grown to love secrecy. It seems to be the one thing that can make modern life mysterious or marvelous to us. The commonest thing is delightful if only one hides it.”

“The only way to get rid of a temptation is to yield to it. Resist it, and your soul grows sick with longing for the things it has forbidden to itself, with desire for what its monstrous laws have made monstrous and unlawful.”

“Life is a question of nerves, and fibres, and slowly built-up cells in which thought hides itself and passion has its dreams. You may fancy yourself safe and think yourself strong. But a chance tone of colour in a room or a morning sky, a particular perfume that you had once loved and that brings subtle memories with it, a line from a forgotten poem that you had come across again, a cadence from a piece of music that you had ceased to play… I tell you, that it is on things like these that our lives depend. ”

Dorian Grays porträtt platsar i topp 3 av mina bästa klassiker, i sällskap av Anne på Grönkulla och Jane Eyre. En ny favorit! Jag vill absolut läsa flera böcker av Wilde.

Betyg:


0 Kommentarer