Akta er killar här kommer gud och hon är jävligt förbannad – Linda Skugge

Titel: Akta er killar här kommer gud och hon är jävligt förbannad
Författare: Linda Skugge
ISBN: 9789164201003
Sidantal: 280
Förlag:
Piratförlaget
Språk:
Svenska
Format:
Pocket
Utgiven:
2003
Handling:
“”Hur kan man INTE älska sina barn? Vad är det för störning som gör att man INTE kramar och pussar sina barn och säger att man älskar dem och att de är bra och att man alltid alltid alltid kommer att stötta dem och ta hand om dem? Jag fattar det inte.”

Med skarp iakttagelseförmåga, med oräddhet och ett språk som biter kräver Linda villkorslös kärlek för alla barn. Hon ger oss lektioner i feminism, argumenterar för rätten till kejsarsnitt, resonerar kring abort, porr, föräldraförsäkring och andra ständigt aktuella ämnen. Linda Skugge har förmågan att vara skitförbannad och rolig på en gång – det visar hon tydligt i “Akta er killa här kommer gud och hon är jävligt förbannad”, ett urval av Lindas samlade krönikor mellan åren 1998 och 2001.

Den här boken minns jag från tidigt 00-tal, även om jag själv inte var så gammal. Kanske var det något med omslaget och titeln som var minnesvärt. Jag har inte läst någonting av Linda Skugge tidigare och är helt obekant med henne som person. Jag hade med andra ord ingen aning vad jag gav mig in på.

Det här är en svår bok att recensera. Jag minns inte att jag recenserat krönikesamlingar tidigare. För dryga 8-10 år sedan läste jag Marian Keys Under täcket och Tankar från sängkanten men jag skrev inte recensioner på den tiden. Jag minns att jag gillade formatet, det är lättlästare än noveller och ofta ganska roliga anekdoter och tankegångar. Därför var jag väldigt nyfiken på Skugges bok.

Jag visste att det skulle finnas ett feministiskt tema. Jag anade också att boken var ganska upprörande och/eller revolutionerande för speciellt unga kvinnor i början av 00-talet. Linda Skugge skrev krönikorna för Expressen och många gånger under bokens gång kommer jag på mig själv att undra vad jag som 20-åring skulle ha tänkt och tyckt om jag läst dem då när de va färska, i en tid då feminismen var annorlunda än idag. Dock har vissa saker inte ändrat på 20 år, saker som Skugge skriver om är ämnen som än idag är precis lika aktuella. Sorgligt men sant.
Jag undrar också vad Skugge själv tänker om sina krönikor från den här tiden. Står hon bakom dem fortfarande, eller kanske bara vissa?

Om krönikorna varit längre än de var (ca 2 sidor) så skulle jag nog baxnat. Det är intensiva texter, ofta en aning oredigerade kan jag tycka. Skugge använder mycket CAPS LOCK när hon vill POÄNGTERA saker. Det känns barnsligt och oprofessionellt, det ska väl gå att få fram poänger utan att alltid skriva ord med versaler, som om läsaren inte annars förstår. På ett vis blir också hennes stil på krönikorna ganska arga, och ja, hon var ofta arg. Det var ganska kul att läsa, speciellt då man höll med om textens innehåll. “Ja, precis sådär är det”. Härligt att man ryter ifrån.

Men andra texter hade jag svårt med. MYCKET (see what I did there?) svårt med. Det känns ibland som ett dagboksformat där en människa häller ur sig saker precis hur som helst, utan att bry sig om vem som läser det. Kanske var det just den typen av texter som Expressen ville ha, de lockar läsare. “Vad ska Skugge skriva om idag då?”. Men jag vet inte vad man får ut av att smutskasta personer på det sätt som Skugge gör, t.ex. Charlotte Nilssons sminkning. Nu råkar jag faktiskt komma ihåg Nilssons läppar som hade en gnutta för mycket läppenna för min smak, men är det hela världen? Är det verkligen så provocerande? Eller ville Skugge bara utmana oss i vårt sätt att tänka på kvinnor och om sminkningar?

Nej, jag kan inte rekommendera boken. Det finns kanske ett visst historiskt perspektiv i den om man tittar på vad som hänt sedan dess och att Skugge var före sin tid med mycket av vad hon skrev. Men den feminist hon ansågs sig vara då är inte den typen av feminist jag själv känner igen mig i. Det är mycket skuldbeläggande, ilska och fingerpekande. Det ska uppfattas som “roligt” också. Jag tyckte inte en enda krönika var rolig. Hon är arg, men också många gånger med all rätt. Det är inte alltid jag är intresserad bara. Det här är en människas tankar bland många. Det var ganska tungt att läsa hela boken faktiskt.

Betyg:


Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *