Fjärilsvägen – Patrik Lundberg
Titel: Fjärilsvägen
Författare: Patrik Lundberg
Översättare: Albert Bonniers förlag
ISBN: 9789100191580
Sidantal: 200
Förlag: Albert Bonniers förlag
Språk: Svenska
Format: Pocket
Utgiven: 2020
Handling: ”När Birgitta Lundberg föddes fanns det hopp, även om hennes liv. I rekordårens och folkhemmets Sverige kunde en arbetarflicka på landsbygden gå åtta år i skolan, ett år i husmoderskola och få ett kontorsjobb måndagen efter examen. Hon kunde spara till körkort och bil, åka på dans och hitta kärleken.
Snart levde Birgitta Lundberg den svenska drömmen: Make, två barn. Volvo och villa. En välfärd som fanns där när hon behövde den.
Sedan kom 1990-talets finanskris. Skilsmässan och stressen. Fattigdomen. Barnens liv till varje pris.
Patrik Lundberg växte upp på Fjärilsvägen i Sölvesborg. Nu är Fjärilsvägen en kärleksförklaring till hans mor, och en berättelse om det svenska klassamhället.”
En bok som gick rakt in i hjärtat, var ska man ens börja? Fjärilsvägen är en klasskildning, ett kärleksbrev, ett hugg i mellangärdet och en litterär pralin. Jag kunde inte sluta läsa. Patrik Lundberg skildrar dels sin uppväxt som adoptivbarn och dels om sin mamma Birgitta. Parallellt löper deras liv tillsammans men inte utan gropar och klyftor. Birgitta hade ”allt” – åtminstone det som många unga drömde om; kärnfamilj i en mysig villa. Hur drömmen sedan långsamt kracklerar är smärtsamt att följa. Det här är mångas verklighet och det är både skrämmande och fascinerande att se händelseförloppet gå, och hur allt startar genom en enskild händelse som sätter bollen i rullning.
Nu kunde den här boken blivit en av många klasskildringar men Lundberg lyckas undvika plattityder och klyschor. Det blir ett mångbottnat porträtt av Birgitta som verkligen kommer till liv i berättelsen. Lundberg visar hur lätt det är för andra att döma människor som har det sämre ställlt än sig själva – kunde hon bara inte låtit bli att köpa den där bilen, för att spara pengarna? Varför satsade hon så mycket på sonens studentskiva när det var så knapert? Hur hade de råd med Nike-skor om de nu var så fattiga? osv. Lundberg visar andra sidan av myntet, om alla andra gånger det sparats och vänt på pengarna. Om Birgittas tröja som användes i ur och skur och om de 50 kr som sparades månad ut och månad in för att kunna åka med på klassresan i nian.
En fantastisk bok på alla sätt och vis, den lämnade eftertryck. Omslaget fantastiskt, Birgitta i brudklänning. Det är omöjligt att inte bli berörd.
Betyg:
0 Kommentarer
Simmarna – Julie Otsuka
Titel: Simmarna
Författare: Julie Otsuka
Översättare: Helena Fagertun
ISBN: 9789100194635
Sidantal: 176
Förlag: Albert Bonniers förlag
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2022
Handling: ”Julie Otsuka, författare till ”Vi kom över havet”, återvänder med en stilsäker roman där första delen speglar livet i en simhall. En oförklarlig spricka som uppstår i simbassängens botten slår sönder besökarnas rutiner, väcker oro och spekulationer − men också förväntningar. I bokens andra hälft möter vi Alice, en äldre kvinna och före detta simmare som har flyttat till ett hem som hon inte känner igen som sitt. Hennes minne söker sig bakåt, till barndomen och interneringslägret där hon tillbringade kriget. Samtidigt försöker hennes vuxna dotter hitta ett sätt att navigera genom deras sönderfallande relation.
”Simmarna” är en efterlängtad återkomst, en roman om närhet, avstånd, förlust och minne.”
Jag hade inga förväntningar på Julie Otsuka, detta är första romanen jag läser av henne. De två tidigare romanerna har varit populära, trots att hon så sällan gett ut böcker. Jag älskade början på Simmarna. Jag tänkte att detta kan bli en fullpott. Beskrivningarna av simning som hobby, livsstil, avslappning, tvångstanke, nöje och lek gjorde intryck på mig. Det var ett målande och träffsäkert språk. Jag skrockade åt de olika typers simmarna: de som alltid krockar på banan eller de som alltid/aldrig räknar sina längder. Om hur simningen både kan vara en väg ut från den jobbiga vardagen men också ett slags beroende. Jag tror många kan känna igen sig i detta utan att vara intresserad av just simning.
Sedan gör boken en helomvändning och handlar efter ca. 1/3 om demens. Det är där Otsuka tappar mitt lässug. Främst för att det är en upprepande stil: ”Hon minns inte att…” ”Hon minns att…”. Jag förstod inte hur delen om simning och delen om demens egentligen hängde ihop. Vart till Otsuka komma? För mig funkade det inte att byta tema sådär abrupt och framförallt fångade senare delen inte mitt intresse. När jag läser en bok vill jag förstå ungefär vart vi är påväg. I början tänkte jag t.o.m. att den kanske skulle vara en dystopi (den oförklarliga sprickan i bassängernas golv). Jag tror Otsuka vet vart hon var påväg med sina metaforer, men mig gick de förbi.
Betyg:
0 Kommentarer
Huset i det blommande trädet – Holly Martin
Titel: Huset i det blommande trädet
Serie: Wishing Wood #1
Författare: Holly Martin
Översättare: Anna Thuresson
ISBN: 9789189306677
Sidantal: 336
Förlag: Lavender Lit
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2023
Handling: ”När Indigo Bloom beger sig till det idylliska Wishing Wood är det med en stor nyhet i bagaget. För två månader sedan delade hon en fantastisk natt med en man som hon inte kunnat sluta tänka på. Trots det trodde hon aldrig att hon skulle träffa River Brookfield igen, och hon trodde definitivt inte att hon skulle behöva berätta att hon var gravid med hans barn.
Indigo kan inte låta bli att drömma om att deras historia kommer att få ett lyckligt slut. Det finns bara ett problem: River minns inte vem hon är.
Förkrossad över att deras natt tillsammans betydde så lite för honom bestämmer sig Indigo för att varken avslöja vem hon är eller att hon är gravid. Men ju mer tid River och Indigo tillbringar tillsammans, desto tydligare blir det att de delar ett väldigt speciellt band. Och kanske minns River trots allt mer än vad Indigo tror…”
Varför läser jag feelgood ibland även om jag vet att det inte är min typ av genre? Den här gången gjorde jag ett försök p.g.a. det är förlaget Lavender Lits utgivning, som jag tycker brukar göra ett noggrant urval, samt det fantastiska omslaget. Det lockar till läsning! Trädkojor på en glamping-plats lät också väldigt mysigt. Det är ungefär mitt positiva omdöme tar slut.
Huvudkaraktären Indigo har ett engångsligg med River, killen som visar sig arbeta på Wishing Woods glamping-plats. Indigo besöker platsen för att ge nyheten personligen. Väl på plats landar hon plötsligt i en arbetsintervju och får jobbet. River känner inte igen henne. Eftersom Indigo beter sig irrationellt (?) bestämmer hon sig för att inte berätta för River om graviditeten. Hur kan någon människa tycka att det är bättre att börja jobba där än att berätta den saken? Det blir bara värre av att lämna det osagt. Och hur kunde inte River känna igen Indigo frågar jag mig? Visst hade Indigo varit utklädd till katt (vid deras engångsligg, fniss) och hade haft gröna linser i ögonen men ändå. Nej jag köper det inte. Författaren gör ett misstag när hon får karaktärerna att undanhålla information (graviditeten) för att på så vis skapa ”krångel” och en berättelselinje.
Vidare misslyckas författaren fullständigt med karaktärsbygget. De har alla fåniga namn som Meadow, River, Bear, Indigo, Star osv. men det kan jag förlåta. Hon ville säkert använda sådana namn hon själv gillade, inte vad människor i 30-50-års åldern rimligtvis skulle heta. Problemet är att hon inte får dem att tala naturligt. Dialogerna är hastade. En karaktär kan träffa den andra karaktären för första gången och i två andetag ge hela sin livshistoria. Det kryllar av klyschor, plattityder och ”cringe”-moments i deras samtal. Något av det värsta var Rivers ex-svärmor som stegade in i receptionen och började anklaga Indigo för att ligga med chefen, utan att Indigo ens sett människan förut. Svärmodern gav sig inte heller utan upperade sina anklagelser och åsikter i cirklar. Ett av flera exempel på ”konstiga” scener.
Hur det sedan reder sig för River och Indigo är långt ifrån trovärdigt. Jag har lust att kasta ut boken genom fönstret för att jag är så irriterad på dem båda två. Jag håller mig borta från feel good här efter. Får jag hopppas.
Betyg:
0 Kommentarer
Monica Magnus 1966 – Ulrika Ewerman
Titel: Monica Magnus 1966
Författare: Ulrika Ewerman
ISBN: 9789189007987
Sidantal: 268
Förlag: Bookmark Förlag
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2020
Handling: ”Året är 1965. Det är lördag och i våningen ovanför Arvidssons rör i Uppsala är det fest. I köket står Monica och önskar att alla kunde gå hem. Hon är fjorton år gammal och redan trött på allt – sin pojkvän Janne som har samma fest varje helg, sina omogna klasskamrater och sin mamma som inte låter henne växa upp. När den åtta år äldre Magnus plötsligt står i dörröppningen och ber henne följa med honom får allt en ny början.
Hemma på Lindsbergsgatan sitter Anna-Britt och väntar på sin dotter. Hon är rädd att Monica ska göra samma misstag som hon själv. Det enda hon vill är att se sin dotter bli självständig och oberoende. Bo i en villa i Kåbo och välja en man som avgudar henne. Kanske till och med bli lycklig.
Monica Magnus 1966 är en sann berättelse av Ulrika Ewerman om två personer som inte kan hålla sig flytande utan varandra och om den såriga relationen mellan mor och dotter. Det är en roman om den stora kärleken – och hur den kan riskera att bränna sönder allt i sin väg.”
Jag blev positivt överraskad av den här relationsromanen, om det är rätt namn för det. En roman om att vara ung och kär i slutet av 1960-talet. Boken är löst baserad på verkliga händelser, författaren är syster till bokens huvudkaraktär Monica.
Författaren lyckas få karaktärerna att kännas verkliga, man ömmar verkligen för både Monica och Magnus. Föräldrarna till båda ungdomarna är också realistiskt skildrade. Därtill tycker jag författaren fångar tidsandan på ett bra sätt – utan att trycka in det för mycket. Språket är löpande, lättläst och samtidigt välskrivet.
Jag vill inte berätta mer än så om boken, bara att jag inte kunde lägga boken ifrån mig, jag bara måste få veta hur det skulle gå för det unga paret. Rekommenderas!
Betyg:
0 Kommentarer
The Sundial – Shirley Jackson
Titel: The Sundial
Författare: Shirley Jackson
ISBN: 9780143107064
Sidantal: 222
Förlag: Penguin Classics
Språk: Engelska
Format: Häftad
Utgiven: 2014 (original 1958)
Handling: ”When the Halloran clan gathers at the family home for a funeral, no one is surprised when the somewhat peculiar Aunt Fanny wanders off into the secret garden. But then she returns to report an astonishing vision of an apocalypse from which only the Hallorans and their hangers-on will be spared, and the family finds itself engulfed in growing madness, fear, and violence as they prepare for a terrible new world.”
Detta är den sista av Shirley Jacksons fem romaner som jag läser. Den utkom före hennes bästa böcker: Vi har alltid bott på slottet och Hemsökelsen på Hill House. The Sundial har blivit översatt till svenska på 1970-talet (Soluret) men den är mycket svår att få tag på. Jag lånade den från biblioteket ett par gånger men översättningen var inte tillräckligt bra.
Berättelsen är ett tydligt språngbräde till de två följande bästsäljarna både gällande den kusliga familjedramatiken och ett stort hus med enorm trädgård. The Sundial är en berättelse där Jackson leker med mänskliga drag som skräckelement. ”Skräck” är kanske att ta i, men det blir en tragikomisk berättelse om människans rädsla och överlevnadsinstinkt. Faster Halloran får en uppenbarelse om att jorden kommer gå under den 29 augusti. Först tror inte de andra i huset på fasterns förutsägelse men småningom börjar de oroa sig. Det finns en hel drös personer i den stora Halloranska herrgården och till slut finns det ingen som tvivlar längre.
Jackson bemästrar konsten att vara rolig i denna bok. Dialogerna är rappa, sarkastiska och ibland överdramatiska, vilket skapar de humoristiska elementen. Ofta hör karaktärerna inte alls på varandra utan pratar över varandras huvuden, en obehaglig liten flicka som leker med dockor och sticker nålar i dem. En makttokig äldre dam (den äldre Mrs. Halloran) och en betjänt som säger apokalyptiska meddelanden titt som tätt, utan att någon lyssnar – vad får Jackson inte med?
Det må sägas att boken är rätt så tungläst. Det är ofta en belönande uppförsbacke att läsa Shirley Jackson. Jag kan se framför mig hur hon sitter med de hornbågade glasögonen, en cigarett i mungipan och skrockar lite för sig själv när hon får karaktärerna att prata. Hon har någon slags magisk dragningskraft i sina texter och hon är en mästare på att få berättelser kusliga utan att man riktigt kan sätta fingret på varför. Är det karaktärernas personligheter, de stora marmorskulpturerna eller en mässande dialog? Det finns ingen författare som Jackson där ute.
Jag hade ändå gärna sett en tätare berättelse med en rödare tråd och mer bearbetning. I något skede skrapar jag mig i huvudet och undrar vad poängen ska bli. Jag får obehaget, jag förstår var Jackson vill komma, men inte hur det hela ska lösa upp sig. Det löser inte upp sig heller. Visst väcker boken tankar. Men inte är det Jacksons vassaste. Det här är nog uppvärmningen för hennes mest skinande verk. Om hon bara hade levt längre än 48 år hade vi sett makalösa storverk.
Tidigare läst av författaren:
The Road Through The Wall
Hangsaman
The Bird’s Nest
Vi har alltid bott på slottet
Hemsökelsen på Hill House
Dark Tales (noveller)
Come along with me (noveller)
Betyg:
0 Kommentarer
Maken – Gun-Britt Sundström
Titel: Maken
Författare: Gun-Britt Sundström
ISBN: 9789100411299
Sidantal: 379
Förlag: Bonniers
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 1976
Handling: ”Vad är det att vara ett par? Vilket ansvar innebär det, vad kan man kräva av varandra? Tid? Sex? Trohet? Är det annorlunda om man gifter sig? Kan man leva ihop om man har olika ideal för hur ett förhållande ska vara? Sådant diskuterar Martina och Gustav med varandra och med andra, allt medan de försöker få sitt samliv att fungera, ger upp och skiljs åt men börjar om igen, om och om igen…
Romanen utspelas i Stockholm på 1960- och 70-talet, en tid av förändring då många tror att kärnfamiljen är på väg att avskaffas. Ändå upptäcker Martina hur svårt det är att vara utan ”make” när alla man känner bildar par och familj.”
Vilken bok, vilket språk! Jag drog mig lite för att börja läsa Maken, kanske för att jag kände mig en aning mätt på relationsromaner. Jag gissade mig till hur boken skulle vara men oj så fel jag hade. Maken är nog relationsromernas relationsroman. För mig kändes det som att äta upp en konfektask på en gång. Mäktigt.
Huvudkaraktären, i jag-form, är Martina som fastnar för den filosofiske Gustav. Martina är rapp, kanske en aning ”maskulin” och självsäker. Gustav drömmer om kärnfamilj. Martina tycker inte förhållandet ska vara så stelt och monogamt, medan Gustav inte tycker så. Deras åsikter brottas med varandra och med samhället. Författaren beskriver Martinas känslor och tankegångar så otroligt bra. Starkt, trovärdigt och intressant. Jag håller inte med Martina hela tiden, ändå märker jag att jag förstår hur hon tänker. Bara en skicklig författare lyckas med det.
Boken är bitvis väldigt, väldigt pratig och många av scenerna och dialogerna går runt i cirklar. Det är jobbigt, men en ärlig skildring av hur förhållandet med ”maken” (Gustav) ser ut. Gustav och Martinas dynamik är otroligt intressant. Jag tror också att många har haft en ”Gustav” i sitt liv. Den där självklara personen som man så naturligt passar ihop med, men som man av olika orsaker inte kan leva tillsammans med.
Jag kan inte ens beskriva på vilket sätt boken gjorde intryck på mig, det var på så många nivåer. Jag sögs fullständigt in i berättelsen om Martina och Gustav!
Boken kunde dock kortats ner något (mitt exemplar är 379 sidor men layouten är hoptryckt, i ”normal” layout är den mer än 500 sidor, gissar jag). En läsupplevelse och ett tidsdokument av Sverige på 1960-1970-talet.
Betyg:
0 Kommentarer
En julsaga i Stowford – Anne Marie Ryan
Titel: En julsaga i Stowford
Originaltitel: Christmas by the book
Författare: Anne Marie Ryan
Översättare: Maria Nääs
ISBN: 9789113123837
Sidantal: 345
Förlag: Norstedts
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2022
Handling: ”Nora och hennes man, Simon, har drivit den vackra bokhandeln med ekbjälkar i sin lilla brittiska by i trettio år. Men tiderna är tuffa och butiken hotas av stängning – kommer den här julen att bli deras sista? När en äldre man besöker butiken och köper en present till sitt sjuka barnbarn, ger det Nora en idé. Hon och Simon ska skicka ut böcker till de som känner sig ensamma i jul. Kanske kan de inte rädda sin bokhandel, men de får åtminstone en sista chans att genom kärleken till böcker sprida glädje till andra.
Efter att ha samlat in nomineringar online levererar Nora och Simon böcker till sex invånare i byn som behöver lite uppmuntran. Samtidigt som staden förbereder sig för en vit jul börjar böckerna ge mottagarna hopp, en efter en. Men med bokhandelns framtid fortfarande hotad kommer Nora och Simon att behöva ett julmirakel – eller kanske lite hjälp från människorna vars liv de har berört – för att hitta sitt eget lyckliga slut.”
Jag kände för att prova en feel good julberättelse såhär i jultider. Feel good är inte min genre, det kanske ska poängteras. Ändå är det den kanske mest sålda genren just nu, eller kanske deckare står på första pall. Jag var med andra ord en aning skeptisk när jag började läsa, men försökte ha ett öppet sinne.
Nora och Simon driver en bokhandel i en sömnig småstad i England. Bokhandeln har tillhört Noras mamma och funnits på samma ställe sedan dess. Noras saknad till mamman och det brinnande intresset för böcker gör att hon kämpar för att hålla kvar butiken, trots ekonomiska motgångar. När hon ignorerat lite för många brev av kronofogden knackar de på och katastrofen står för dörren.
Jag gillar böcker om bokhandlar och med en del litterära referenser. Det ger alla berättelser en extra krydda. Utan kärleken till böckerna skulle denna bok stått en aning klen. Författaren lyckas bra med Nora och Simons karaktärsutveckling, och skulle hon ha stannat där skulle det gått bra. Men envist ska författaren blanda in 6 stycken bikaraktärer. De tar upp enormt mycket av sista halvan av boken. Här någonstans tappar jag fullständigt intresset och får tvinga mig att läsa vidare. Dessa 6 personer blandas in i berättelsen när Nora och Simon vill göra välgörenhet för julen och dela ut böcker via ett lotteri. Den idén gillar jag, och det passar bra till berättelsen. Det blir bara för tok för spretigt att klämma in bakgrund, äkta hälftar och alla deras bekymmer i korta små snuttar på alla dessa bikaraktärer. Jag ville bara tillbaka till Nora och Simon i bokhandeln!
Såklart var det mesta väldigt förutsägbart. Jag tyckte den började otroligt starkt men sedan tappade en del på slutet. Mera koncentrerad handling hade behövts. För de som gillar julmysiga feel good kommer den troligen ändå gå hem. Inte för tarvlig och sockersöt, men den hade potential till mer.
Betyg:
En kommentar
Lyckans hus – Jessie Burton
Titel: Lyckans hus
Originaltitel: The House of Fortune
Författare: Jessie Burton
Översättare: Hanna Williamsson
ISBN: 978-91-8023-736-9
Sidantal: 368
Förlag: Modernista
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2022
Handling: ”Thea Brandt fyller arton och är redo att välkomna vuxenåldern. På teatern väntar hennes livs kärlek, Walter, men hemma i huset på Herengracht har vintern lagt sig – hennes pappa Otto och moster Nella grälar oavbrutet, och familjen Brandt tvingas sälja sina möbler för att ha råd med mat. På Theas födelsedag – samma dag som hennes mamma dog – börjar det förflutnas hemligheter svämma över till nuet.
Nella hyser en desperat önskan att rädda familjen och hålla skenet uppe, att hitta en make till Thea som kan garantera hennes framtid. När de mottar en inbjudan till Amsterdams mest exklusiva bal blir hon förtjust – kanske kan deras lycka nu äntligen vända.
Balen sätter mycket riktigt saker i rörelse: nya personer träder in i deras liv, och lovar nya framtider. Men deras öden är fortfarande oklara, och när Nella får en underlig, stickande känsla i nacken undrar hon om miniatyrmakaren har återvänt.”
Efter att ha läst Miniatyrmakaren 2015 blev jag eld och lågor över Lyckans hus. Det är en uppföljare, om än en fristående sådan, på Miniatyrmakaren och spolar fram tiden ungefär 18 år. Nellas systerdotter Thea närmar sig vuxenlivet, samtidigt som Nella och Theas pappa försöker hålla hushållet flytande. Fasaden börjar kracklera, de har ett vackert hus på högt ansett område, men innanför börjar väggarna eka tomma. Möbler och föremål säljs diskret för att upprätthålla levnadsstandaren. Det blir ändå press på att gifta bort Thea, något som skapar meningsskiljaktigheter i familjen. Och plötsligt får Thea en miniatyrfigur skickad till sig…
Det var roligt att återse familjen Brandt. Jessie Burton lyckas få mig att minnas alla inre bilder jag hade om huset och miniatyrerna i Miniatyrmakaren, trots att det var åtskilliga år sedan jag läste den. Hon lyckas däremot inte riktigt med huvudkaraktären Thea. Det blir ett ganska platt personportätt som egentligen känns en aning överflödig. Det är Nella jag lärt känna och vill följa. Thea är ointressant och förblir en främling man inte kommer nära under berättelsens gång.
Burton är fantastisk i konststycket att skildra smaker, dofter och texturer från 1800-talets Amsterdam. Jag uppskattar verkligen de historiska detaljerna och noggrannheten i att få allt att stämma tidsmässigt. Åtminstone övertygar Burton mig om att allt är precis så som det såg ut på den tiden.
Handlingen puttrar framåt men Lyckans hus känns som en fortsättning som inte behövdes. Trevlig läsning, men inte så mycket mer än så. Miniatyrmakaren lämnade ett stort avtryck, medan Lyckans hus inte fångar mig på samma sätt. Jag har läst alla böcker av Jessie Burton och jag rekommenderar henne varmt som författare! Bekännelsen och Miniatyrmakaren hör till mina favoriter.
Tack Modernista för recensionsexemplaret! 
Tidigare läst av författaren:
Betyg:
0 Kommentarer
The Mother of All Christmases – Milly Johnson
Titel: The Mother of all Christmases
Författare: Milly Johnson
ISBN: 9781471161902
Sidantal: 528
Förlag: Simon Schuster UK
Språk: Engelska
Format: Häftad
Utgiven: 2018
Handling: ”Eve Glace – co-owner of Winterworld – is pregnant. This sends the whole of the theme park into baby mania, especially as the baby’s due date is 25th December. But their joy is soured by the fact it appears someone is trying to sabotage the Christmas celebrations.
Annie Pandoro and her husband Joe own a small Christmas cracker factory, are well set up and happy together despite life never blessing them with a much-wanted child. Now, Annie thinks she is going through the menopause and any vestige of hope has been extinguished.
Palma Collins has agreed to act as a surrogate, hoping the money will give her a helping hand out of the gutter in which she finds herself. But when the couple split up just after she finds out she is pregnant, she is left carrying a baby she never wanted in the first place.
Annie, Palma and Eve all meet at the ‘Pudding Club’, a new directive started by a forward-thinking young doctor, who was Palma’s first love at school. Though their lives have gone in very different directions, will this group help each other to find happiness and peace as Christmas approaches?”
Jag läste A Winter Flame 2014 och tyckte väldigt mycket om den. I The Mother of All Christmases får vi möta samma huvudperson, Eve Glace, igen. Eve och två andra mammor träffas i ”Pudding club”, en mötesplats för gravida. De har alla olika bakgrund och liv, men genom klubben får de stöd av varandra.
Det är en ganska typisk Milly Johnson-bok: engelska uttryck och rappa dialoger. Johnson är bra på att få flyt i texten, även om hennes böcker ofta är (enligt mig) för långa. Feelgood på över 500 sidor behöver kortas ned. Det kunde även denna bok mått bra av, trots det lättsamma språket.
Jag kommer inte de tre kvinnorna så nära som jag skulle önska. Boken hade gett ett annat djup om jag bara följt Eve, Palma eller Annie. Palmas berättelse var den som kändes minst trovärdig (jag tror inte Johnson har full koll på surrogatprocessen), medan Annies söta kexbageri gav mig mersmak. Eve och hennes Winterworld-temapark kände jag till från A Winter Flame och hade gärna sett mera händelser på den fronten. Några krystade bikaraktärer klämmer Johnson in, utan att riktigt lyckas.
En grej som är genomgående i Johnsons böcker är ”fett”. Det är en slags jargong bland de kvinnliga karaktärerna: ”Jag har lagt på mig minst X kilo!”, ”Hej du din tjockis” *kamratlig puff* eller ”Hennes man hade noterat att hon blivit fetare i ansiktet.” Det här är inte riktigt något vi ser i nordisk litteratur. Författare skriver inte att gravida kvinnor är citat ”feta”/”fetare”. Jag kunde ge tiotals exempel på hur vikthets, fet-kommentarer och fat shaming förekom i den här boken. Det stör mig väldigt mycket och påverkade min läsning negativt. Även när författaren menar det på ett humoristiskt sätt så funkar det inte. Vi är förbi den tiden – kanske Johnson också kunde komma bort från det nu?
Julstämningen är nästintill obefintlig, trots den juliga titeln. Det var synd, och lite vilseledande. Som helhet var boken rätt så underhållande, men inget jag längtade efter att plocka upp. De andra böckerna jag läst av Johnson var mycket bättre. Jag älskar omslagen och den engelska känslan!
Milly Johnsons böcker har nu börjat ges ut på svenska på Bokförlaget Polaris. Undrar om den brittiska accenten hörs i översättningen?
Tidigare läst av författaren:
Betyg:
0 Kommentarer
Rosemarys baby – Ira Levin
Titel: Rosemarys baby
Författare: Ira levin
ISBN: 9146126406
Sidantal: 197
Förlag: Wahlström & Widstrand
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 1972
Handling: ”Ett ungt par – han skådespelare i början av sin karriär, hon från en liten landsortsstad – får sin drömvåning i ett gammaldags, trivsamt hus i New York. Allt går som de önskar sig. De får glada vänner i ett äldre par i våningen bredvid, han får plötsligt de roller han så hoppats på, hon väntar den baby de drömt om. Men in i lyckan smyger sig omärkligt en känsla av något elakt, något ondskefullt, något ohyggligt. Och när Rosemarys ende riktige vän plötsligt dör, börjar hennes otroliga misstankar långsamt bekräftas…
Om ni inte är skrockfull eller har svaga nerver eller anlag för mardrömmar, måste ni läsa en av de mest nervkittlande romaner som någonsin skrivits.”
Rosemary Woodhouse och hennes man Guy flyttar in i ett mysigt bostadshus med gammal stil. De blir snabbt bekanta med deras grannar, ett äldre par som blir väldigt investerade i Rosemary och Guy. Det blir en tät och intensiv berättelse i anda av Shirley Jackson och Stephen King.
Jag blev överraskad av hur intressant jag tyckte berättelsen var. Dynamiken mellan Rosemary och Guy – är de lyckliga? De äldre paret som är extremt gästvänliga, varför? Det fanns många trådar att gå på innan författaren började ge glimtar av hur allt skulle gå i slutändan.
Det är en bok som man inte ska veta särskilt mycket om innan man börjar läsa. Den gjorde ett intryck på mig. Någonting lite äckligt, skrämmande och kusligt på samma gång. Läs!
Betyg:
0 Kommentarer