Att överleva en sommar – Camilla Prell-Weichl
Titel: Att överleva en sommar
Författare: Camill Prell-Weichl
ISBN: 9789127173064
Sidantal: 223
Förlag: Weyler förlag
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2021
Handling: ”Det finns ett låst rum på bottenvåningen där Michelle inte får gå in. Hon får inte heller gå genom skogen upp till tjärnen, det är jättefarligt, säger Irma.
Men varför skulle hon? Det finns så mycket att njuta av i huset där Michelle ska tillbringa hela sommaren när mamma är sjuk. Nybakta kakor och djupröd hallonsaft. En mjuk hammock mitt i trädgården där man kan slumra till. Och hela tiden står Irma där i sin blommiga klänning och ägnar henne ett intensivt, nästan maniskt intresse.
Att överleva en sommar är ett starkt och suggestivt kammarspel om ett barn, en sommar och ett hus där något inte är som det ska.”
Jag är svag för riktigt bra sommarskildringar – den här boken hör definitivt dit. Den här sommaren känns kvav och mystisk, beskriven ur ett barns perspektiv. Michelle måste på grund av familjeomständigheter bo en sommar hos Irma och Henrik ute på landet. Michelle känner inte dem, men Irma gör allt för att få Michelle att trivas, främst genom kopiösa mängder mat och sötsaker. Efter ett tag börjar Michelle trivas, men lika snabbt svänger det igen. Att vara borta från sin familj och stämningen hos Irma och Henrik kan vara tryckande. Den förvirrande känslan hos ett barn som på olika sätt är utsatt är mästerligt skildrad.
Du behöver inte veta destu mera om handlingen – bara läs. Jag gillade att det fanns ett litet mysterium, jag älskade alla matdetaljer (mat i böcker är nästan som att äta själv) och Michelle har den trovärdigaste rösten jag hört av ett barns berättelse. Miljöbeskrivningarna är vackra men ändå blir jag som läsare obehag till mods vid flera tillfällen – precis vad författaren velat. Det känns som en nostalgisk sommar, även om tidseran inte närmare specificeras.
En fantastisk debut som behöver läsas denna sommar!
Tack till Weyler förlag för recensionsexemplaret!
Betyg:
En kommentar
Niceville – Kathryn Stockett
Titel: Niceville
Författare: Kathryn Stockett
ISBN: 9789170018718
Sidantal: 471
Förlag: Månpocket
Språk: Svenska
Format: Pocket
Utgiven: 2011
Handling: ”När societetsflickan Skeeter återvänder till hemstaden Jackson i Mississippi efter avslutade universitetsstudier, faller hon tillbaka i sitt gamla liv med bridgespel, tennis och välgörenhetsbaler. Men något hos henne har förändrats; hon vill mer och ser nu annorlunda på tillvaron. Hon drömmer om att bli författare och får så småningom ett jobb på lokaltidningen.
Genom sitt arbete får hon kontakt med den svarta hemhjälpen Aibileen, som har förlorat sin ende son men uppfostrat och älskat sjutton vita barn. Deras möte blir början på en udda och också farlig vänskap.
Tillsammans med en annan svart hemhjälp – den egensinniga och smarta Minny – bestämmer sig Skeeter och Aibileen för att skriva en bok som skildrar verkligheten i staden som de kallar Niceville. De skriver om hur de svarta har förnedrats och diskriminerats. Men också om deras drömmar, längtan och hopp. Arbetet med boken kommer att förändra deras liv för all framtid..”.
Den här har jag tänkt läsa i flera år, det har även kommit en film baserat på boken som gjorde stor succé år 2011. Nu efter att ha läst boken ser jag gärna filmen.
Jag anade att Niceville skulle få en full femma i betyg av mig, och alla mina förväntningar uppfylldes. För det första älskar jag tidsperioden, tidigt 60-tal. Vi får läsa om tre olika kvinnor i olika kapitel, Aibileen som är färgad och hembiträde, Minny, som också är hembiträde och färgad samt den unga, vita, Miss Skeeter. Författaren berättar deras historier på ett sätt som gör att man känner sig som en liten fluga på väggen. Det är obekvämt, det är gastkramande och det är underhållande. Det fångar stämningen i Jackson, Mississippi, under en tid som inte känns alldeles för långt bort.
Hur ska man annat förklara det än att författarens språk bara flyger fram. Jag märker att jag aldrig stannar upp och irriterar mig på någon knyckig händelseutveckling eller torftiga dialoger. Det är lekande lätt text med svåra ämnen. Äsch, jag får ge upp att försöka förklara, jag ska hålla mig kort: Jag älskar den här boken!
Betyg:
0 Kommentarer
Bikupan – Sarah Crossan
Titel: Bikupan
Författare: Sarah Crossan
ISBN: 9789188979209
Sidantal: 271
Förlag: Sekwa
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2020
Handling: ”Ana och Connor är båda gifta men har träffats i smyg under flera år. Hotellrum, helgresor, snabbt raderade sms, våldsam passion blandat med känslan av svek. Men sedan händer det otänkbara, Connor dör i en olycka och Ana står ensam kvar med hemligheten och minnena av deras uppslukande kärleksaffär. I sin förtvivlan ser hon inget annat val än att närma sig den enda andra människan i världen som delar hennes förlust: Connors fru Rebecca.
I Bikupan befinner vi oss mitt i skärningspunkten mellan två äktenskap. Det är en intim berättelse, skriven på Sarah Crossans oefterhärmliga fria vers, som bit för bit blottar en rå kärna av kärlek, sorg och besatthet. En unik läsupplevelse som går rakt in i hjärtat.”
Var ska man ens börja med den här boken? Det som gör att den sticker ut från mängden av böcker med tema otrohet är hur den är skriven, nämligen på vers. Det är en härlig blandning av prosa och poesi som gör att texten blir flytande lätt, men den har också sina utmaningar. Jag hade ibland svårt att hänga med i texten, men när jag blev vanare med formatet gick det hur bra som helst.
Jag tycker om berättelser som ger olika infallsvinklar på kontroversiella temat – som i detta fallet otrohet. Jag både tycker synd om Ana samtidigt som jag tycker hon gör fel. Författaren gör ett fantastiskt jobb att få mig som läsare engagerad i hennes affär med Connor, både medan den pågår och efter olyckan. Det skildras inte in himlastormande het affär, snarare en mardröm. Anas psyke bara tärs på allt mer, och att Connor tragiskt dör gör allt nästan outhärdligt. Att Ana sedan närmar sig Connors fru Rebecca känns på något sätt fel men samtidigt förståeligt. Det just sådana här dilemman som gör boken så läsvärd. Jag levde mig totalt in i dessa karaktärers öde och berättelsen kändes på något vis så fräsch.
Den här boken går att läsa ut i en enda sittning om man så vill, så pass luftig är texten. Den är gripande utan att vara för tung. Läs den!
Betyg:
0 Kommentarer
Populärmusik från Vittula – Mikael Niemi
Titel: Populärmusik från Vittula
Författare: Mikael Niemi
ISBN: 9789172970007
Sidantal: 210
Förlag: Norstedts
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2002 (original 2000)
Handling: ”Matti och hans tystlåtna kompis Niila växer upp i det barnrika kvarter i Pajalas utkant som i folkmun kallas Vittulajänkkä, förkortat Vittula. I översättning blir det Fittmyren, så kallat ”som ett slags rå hyllning till den kvinnliga fruktsamheten”. Det är sexti- och sjuttital, vägarna asfalteras, småjordbruken läggs ned, rockmusiken gör sin entré. De äldre generationerna bjuder dock hårt motstånd mot nymodigheterna, arvet från trettitalets magerår och från laestadianismen sitter djupt rotat. Men Mikael och hans kompisar drömmer om ett annat liv, det som kan anas bortom Tornedalens horisont.”
Den här boken vann Augustpriset år 2000. Jag har ofta gillat vinnarna av det priset och jag tycker alla läste den här boken på tidigt 00-tal. Den fanns även i skolorna att välja på till modersmålstimmarna. Omslaget är skrikigt gult och lätt att komma ihåg. Som yngre intresserade den här typen av berättelser inte mig alls, men efter den underbara Underdog (2001) av Torbjörn Flygt så tänkte jag att uppväxtsskildringar kanske ändå är något för mig.
Närmare in på handlingen behöver man inte gå in på än att läsa baksidetexten. Det jag gillade med boken var den karga stämningen i den lilla byn i Norrland och allt om den finsk-svenska kulturen. Det fanns en slags ironisk och lite mörk humor som gjorde berättelserna roliga. Jag skriver berättelser i plural eftersom varje kapitel (enligt mig) var en ny berättelse. Det fanns en liten, liten, röd tråd, men jag vet inte om jag gillar att kapitlen var så separata.
Vissa gillar böcker som är råa och smutsiga. Precis som den här boken är. Fattigt och ganska eländigt. Det var ganska tungt. Ibland blev kapitlen på tok för långdragna om små incidenter som kanske var intressanta om man berättat dem på ett kafferep. Den handlade inte om några storslagna händelser, det fanns inget stort driv eller en stor plot i berättelsen. Det behöver det inte alltid finnas för att man ska tycka att en bok är bra. Mest kändes det som att glutta in i Mikael Niemis dagbok där han bara justerat folks namn lite. Jag vet inte om det var fallet, men med den äkthet han beskrev Vittula och dess invånare var mycket trovärdigt.
Jag tycker att stämningen i boken var en stark fyra, medan handlingen var en tvåa. Därav blir betyget en svajig trea.
Betyg:
0 Kommentarer
En vacker dag – Tomas Bannerhed
Titel: En vacker dag
Författare: Tomas Bannerhed
ISBN: 9789127170988
Sidantal: 200
Förlag: Weyler förlag
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2021
Handling: ”I sin nya bok skildrar Tomas Bannerhed en vanlig dag i vårsprickningen, från taltrastens första strofer i ottan till morkullans skugglika flykt i skymningen. På sin vandring runt den Mälarö han gjort till sin plats på jorden finner han en myriad av fåglar, växter och människoöden, en naturens mångfald som finns närmare än de flesta stadsbor anar.
En vacker dag knyter an till den litterära tradition som odlades av naturprosans mästare under 1900-talets mitt, men tillför den särskilda bannerhedska skärpa som gjort författaren till en framstående naturskildrare av idag. Boken är genomillustrerad av konstnären Mattias Bäcklin, uppmärksammad för sina skildringar av svenskt naturliv..”
Det är första gången jag läser naturprosa, så jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. Jag blev glatt överraskad, även om jag kom på mig själv att kunna alldeles lite om våra fågelarter i norden.
Från den tidiga morgonen till sena kvällen betraktar och beskriver Tomas Bannerhed naturen en vårdag. Det är väldigt avkopplande att läsa, och jag gillar att kapitlen är uppdelade enligt klockslag. Det gör att man som läsare känner sig extra närvarande i texten.
Jag tycker det här känns som en annan typ av läsning. Speciellt om man är van med en handlingsdriven intrig och läser för att ryckas med i ett högt tempo. Den här fungerade mera som en avslappningsbok för mig. Underbara illustrationer, fina fågelbeskrivningar och en hyllning till naturen.
Ibland var den snudd för personlig, det hänvisades till platser och ställen jag inte kände till. Det gjorde vissa delar av texten svår att ta till sig på de styckena, samtidigt som det var lite kul; nästan som att läsa en annan människas dagbok.
En bok att läsa om våren!
Tack till Weyler förlag för recensionsexemplaret!
Betyg:
0 Kommentarer
Samtal från en ängel – Guillaume Musso
Titel: Samtal från en ängel
Författare: Guillaume Musso
ISBN: 9789188901224
Sidantal: 441
Förlag: Bokförlaget Nona
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2020
Handling: ”På ett flygplatscafé på JFK i New York krockar Madeline och Jonathan så att de tappar allt de har i händerna. Ilskna och frustrerade plockar de upp sina saker från golvet och i förvirringen råkar de förväxla sina mobiltelefoner. När de upptäcker misstaget är de 10 000 kilometer ifrån varandra. Hon är blomsterhandlare i Paris, och han restaurangägare i San Francisco.
Innan de har bestämt hur de ska byta tillbaka telefonerna kan de inte motstå frestelsen att tjuvkika in i varandras digitala liv. Var för sig börjar de undersöka innehållet på den andres telefon och sakta blir de alltmer besatta av varandra, vilket leder till en oväntad upptäckt: Deras öden är sammanlänkade av en hemlighet de bägge trodde var begravd för evigt…”
Den första boken av de nominerade för Årets Bok 2021 läst. Jag hade egentligen inga planer att läsa den här till en början, men den fångade mitt intresse när jag läste om handlingen. Ett telefonbyte som resulterar i en spännande thriller, det lät helt i min smak.
Tyvärr var detta ingen bok för mig. Språket flyter på bra, det finns ett driv i handlingen och trots att den kändes ganska tjock så var den lättläst. Jag tror det finns en publik för den här boken där ute! Kan man säga ”det är inte du, det är jag” i det här fallet…jag är alltid kritisk till sannolikheten i thrillers och deckare och det blev inget undantag den här gången heller.
Madeline och Jonathan krockar med varandra på flygplatsens café och får av misstag varandras telefoner. Det är osannolikt att detta sker eftersom de flesta, redan 2011 då berättelsen utspelar sig, kollar klockan på sin telefon. Dock hade ganska många en iPhone som första smarttelefon, och i början hade alla inte telefonskal. Så ja, om deras telefoner hade standardbakgrund och inget telefonskal, då kanske jag köper att de kunde ha tagit fel telefon och inte märkt det förrän de landar på sina respektive flygplatser.
Motvilligt går jag alltså med på själva ploten och hoppas att det nu ska bli bättre. Det blir det inte. Jonathan och Madeline som personer är ganska ointressanta och Jonathan verkar rent ut sagt som en skitstövel baserat på hur ointresserad han verkar av sin son. Madeline känns som en bitter surpuppa. Dessutom känns det av att författaren försöker sig på ett ”kärlek börjar med bråk”-scenario. Jonathan och Madeline kommer helt enkelt inte överens. Varför? Det är fullständigt oklart. De grälar och är sarkastiska jämt utan att jag förstår orsaken. Suck.
Författaren använder sig av tråkiga kvinnostereotyper som borde vara begravda för länge sedan. Exempel: kvinna tar av sig en motorcykelhjälm efter en kollision med en bil, hon slänger lite med håret. Bilföraren, en man, blir omedelbart förförd. Här fokuserar författaren på att kvinnan är så attraktiv, att en olycka inte ens hindrar den totala förförelsen. Ett annat exempel är att Madeline vill tänka på vikten och tar ett äpple istället för en smörgås eller bulle på flygplatsens café. Alltså kan vi bara sluta med sånt? Ät en jävla bulle.
Handlingen därefter går mest utför och blir mer och mer osannolik, bara för att leda storyn dit författaren vill. Idéer som låter vattentäta till en början, men när man tänker till så…nej. För många konstiga sammanträffanden.
Bokens språk och handling gör det lätt att komma in i storyn. Men jag ville helst att den skulle ta slut och det blev rent ut sagt nästan pinsamt.
Betyg:
En kommentar
Höstens böcker 2021
Fast sommaren inte ens börjat ännu kan man kika på höstens bokutgivning. Det fanns en hel del som intresserade mig!
Från Schildts & Söderströms:
Från Albert Bonniers förlag:
Från Norstedts:
Från Modernista:
Från Historiska Media:
Min TBR kommer att svämma över, återstår att se vilka som blir lästa i höst! Ser ni någon som ni vill läsa?
En kommentar
Renodlade ljusboksmanus – vad är grejen?
Ljudböcker – en vattendelare. Vissa älskar det, andra gillar det inte. Digitaliseringen har onekligen bidragit till ljudbokens frammarsch. Nu behöver vi inte längre låna eller köpa 7 stycken CD-skivor för att lyssna på en ljudbok. Förresten, vem annan minns de ljuvliga Disney-kassettböckerna från 90-talet? På Youtube har någon laddat upp flera av böckerna med det klassiska ljudet ”när du hör det här ljudet ska du vända blad *PLING*”.
I en kulturpodd nyligen diskuterades det här med ljudböcker. Bland annat har en chef på ett ledande bokförlag sagt att vill folket ha ljudböcker – då producerar vi ljudböcker. Men nu handlar det inte längre om att läsa in en tryckt bok till en ljudbok. Nu ska böcker produceras direkt i ljudboksformat. Vad betyder då det här och vad händer med texten i ljudboksformat?
Genom att direkt beakta ljudboksformatet då boken produceras underlättas författarens arbete med att göra texten ”ljudboksvänlig”. Förlag har därför uppgjort instruktioner för ljudsboksförfattare. I dessa instruktioner nämns bland annat det här:
- kapitel ska sluta i cliffhanger
- använd inte för svåra ord
- skriv i jag-form
- försök att titta på vad det redan finns och ”efterapa”
- lägg in en överraskande vändning inom första tio minuterna
- en rak, enkel, berättelse, undvik tidshopp
- inga snarlika namn på karaktärer
- använd ett litet persongalleri
- handlingen ska vara dialogdriven och ha ett högt tempo
Min första tanke när jag hörde dessa kriterier var att detta låter inte klokt. Ju mer jag tänkte på saken desto mer blev jag tillfreds med den. Om man riktigt funderar och tittar i litteraturutgivningens spegel så har detta gjorts, och görs, fortfarande. Detta är egentligen inget nytt. Det nya är bara formatet och att man försöker producera text som passar ljudboken. Jag blir ändå lite förfarad vid tanken att det låter, på instruktionerna, som att läsaren är lite ”dum”, och inte kan hänga med i tidshopp, stort persongalleri osv. Många klarar av att lyssna på gamla klassiker och tjocka tegelstenar som räcker otaliga timmar att lyssna på. Men kanske faktum är att den stora massan inte är intresserad av det. Speciellt det där med att ”inte använda för svåra ord” gör mig konfunderad. Antagligen menas det att texten ska kunna flyta på i bakgrunden när man gör annat, och om det finns mycket tunga/svåra/nyanserade ord så bidrar det till att man zonear ut från berättelsen. Då funderar jag om ljudböcker är gjorda för att vara en andra hands-underhållning: det du lyssnar på medan du gör annat. När jag läser en fysisk bok gör jag faktiskt ingenting annat. Kan detta påverka läsupplevelsen? Jag tror det.
Själv lyssnar jag inte på ljudböcker. Jag har försökt, men det är inte min grej. Jag gillar inte när uppläsare ger röster åt karaktärer, jag vill använda ”mina” röster. Enklare sagor fungerar, för par år sedan lyssnade jag på Narnia. Det gick väl an, men fortfarande är ljudbok inget jag känner ett behov av.
De digitala abonnemangen har ökat kraftigt under de senaste åren. Allt fler har börjat ”binge-lyssna” på ljudböcker i rasande fart. Kanske till och med bokstavligen; med uppsnabbat uppläsartempo. Många går omkring med hörlurar konstant; poddar, ljudböcker, musik osv. Jag vill bara med detta inlägg poängtera att det vi kunder begär, det får vi. Om vi vill motverka någonting måste vi som konsumenter sluta använda/köpa det. För mig är t.ex. biblioteket väldigt viktigt, och jag lånar hellre mitt material än använder strömningsgtjänster. Det är både en ekonomisk och värderingsfråga.
Jag hävdar att alla typer av berättelser och format ska få finnas för läsarna. Ljudböcker är inte nödvändigtvis bort från tryckta böcker, det ena behöver inte konkurrera ut det andra. Jag har tidigare bara sett ljudboken som en förlängning av den tryckta boken, men numera verkar ljudböcker få en helt egen nisch inom branschen. Vad kommer det här att göra med vårt konsumerande av böcker? Det är nog frågan för mig. Det är konsumenterna, användarna, kunderna och låntagarna som styr vad vi får.
Läs också denna intressanta kolumn på Svenska Yle som handlar om just ljudböcker: https://svenska.yle.fi/artikel/2021/03/14/kolumn-hundratusentals-bocker-for-priset-av-en-kaffe-och-en-bulle-nej-tack
En kommentar
Läst i april 2021
Antal böcker sammanlagt: 10
På svenska: 9
På engelska: 1
Antal sidor: 2,754 sidor
Recensionsexemplar: 3
E-böcker: 3
Månadens bästa: Doktor Glas av Hjalmar Söderberg
Månadens sämsta: Home body: hemma i mig av Rupi Kaur
Månadens finaste omslag: Eufori av Elin Cullhed
Månadens lästa klassiker: Doktor Glas av Hjalmar Söderberg
Kommentar: Gott och blandat. Jag läste flera deckare än jag vanligtvis läser, hela tre stycken. Jag gillade inte Rupi Kaurs diktsamling, men älskade Björn Wickenbergs.
0 Kommentarer
De mindre döda – Denise Mina
Titel: De mindre döda
Originalets titel: The Less Dead
Författare: Denise Mina
ISBN: 9789178938025
Sidantal: 288
Förlag: Modernista
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2021
Handling: ”Margo Dunlop befinner sig vid ett vägskäl. Hennes adoptivmamma har precis dött och Margos sorg gör henne närmast paralyserad. Hon är dessutom nybliven singel, i hemlighet gravid och orolig över sin bästa väns destruktiva relation.
I ett försök att rycka upp sig åker hon iväg för att försöka leta upp sin biologiska mamma. I stället hittar hon Nikki, sin mammas syster. Nikki är inte vad Margo förväntat sig. Hon har också ett upprörande besked: Margos mamma är död. Och än värre: hon hittades mördad för ett antal år sedan, mördaren är fortfarande på fri fot – och skickar hotfulla brev till Nikki…
Margo är förfärad och kluven. Ska hon hålla sig borta – eller ska hon försöka skipa rättvisa? Men så får även Margo ett brev. Någon har väntat och betraktat. Någon som i Margo ser hennes mammas exakta spegelbild…”
Jag blev väldigt glad över detta spontanutskick och satte genast igång att läsa. Jag har faktiskt en bok av Denise Mina i hyllan (Getingsommar), och den har stått där i många år. Återstår att se om den blir läst.
Jag kastas rätt in i Margos livsöde som adopterad. Hennes mamma är död, närmare besätmt mördad, berättar Margos moster Nikki på ett möte på adoptivbyrån. Margo får kort därefter hotbrev – av till synes samma person som sänt hotbrev till Niki i åratal. Margo vet inte vad hon ska tro och vem hon kan lita på.
Om vi börjar med problemen. Margo som huvudkaraktär förblir en aning otydlig för mig. En bra deckare, speciellt där man följer en huvudkaraktär, ska ha en mycket tydlig karaktär. Mycket i Margos liv och hennes relationer känns påhittade. Omöjliga, märkliga. Författaren lyckas helt enkelt inte att övertyga mig om varför jag ska bry mig om dessa karaktärer och deras livsöden.
Däremot tycker jag om att många ämnen som annars inte diskuteras så mycket i deckare lyfts fram. Författarens åsikter om kvinnofrågor och om prositutuerade och andra utsatta kvinnogrupper märks. Denise Mina vägrar göra kvinnorna till enbart offer, vilket jag tyckte var en fräsch synvinkel jag inte allt för ofta stött på i genren.
Tyvärr kunde jag inte hålla mitt engagemang och intresse uppe för varken karaktärerna eller ploten. Texten är dock drivande och lättläst, de som fastnar för berättelsen i sig kommer inte ha problem att läsa ut boken. Vi har alla olika lässmak, jag gillar inte ”onödigt” råa detaljer om morden. Jag gillar inte heller att vara i mördarens huvud, vilket vi fick vara korta stunder under bokens gång. Just de kapitlen känns otroligt fake: de tänker alltid något rått och grymt, vilket gör att de känns karikerade. Jag minns att detta var en av orsakerna till att jag inte gillade Stephen Kings Mr. Mercedes till exempel. Hur en mördare tänker och känner vill jag se från en utomstående synvinkel.
Tack till Modernista för recensionsexemplaret!
Betyg:
2 Kommentarer