Flickorna – Emma Cline

Titel: Flickorna
Författare: Emma Cline
ISBN: 9789127142589
Sidantal: 331
Förlag:
Natur & Kultur
Språk:
Svenska
Format:
Inbunden
Utgiven:
2016
Handling:
“»Det var skratten som fick mig att titta upp, och flickorna som fick mig att fortsätta titta.«

Så börjar Evie Boyds berättelse om den sommar i Kalifornien 1969 som förändrade allt.

I början av sommaren är hon fjorton år, uttråkad och otålig. Snart måste väl allting börja? Pappan har lämnat hennes mor för en yngre kvinna och en tyst förtvivlan präglar hemmet.

Det är i parken som Evie får syn på flickorna, en grupp med långa trassliga hår och smutsiga klänningar. De rotar i soporna efter mat och har något vilt över sig, men verkar samtidigt fria. När Evie några dagar senare möter en av dem, Suzanne, får hon följa med till en ranch där den karismatiske Russell lever med sin »storfamilj«, unga kvinnor som verkar göra vad som helst för honom. Evie dras in i Russells trollkrets. Först när hon är för långt in för att kunna backa förstår hon att det som håller på att hända är någonting fruktansvärt, något som kommer att sluta med död.”

Det enda spontana bokrea-köpet i år visade sig vara riktigt lyckat! Så fort jag läser att boken utspelar sig på 60-talet och handlar om en sekt så vet jag att det här kan bli riktigt spännande.

Till att börja med så älskar jag tidseran, även om den inte alltid skiner igenom så tydligt som jag skulle önska (1969). Ändå är det bra att inte tillskriva för mycket till historien och breda på med detaljer som känns rätt såhär i efterhand. Flickorna är Emma Clines debut, och visst var den läsvärd och skickligt skriven.

Evie bor i stekheta Kalifornien med sin mamma. Det är svårt att få vänner och hitta sin identitet är man bara är fjorton år gammal. Evies mamma är nyskild och spenderar allt mer tid på att fokusera på sig själv. När Evie får syn på Suzanne i parken, smutsig, vild och till synes sorgfri, rotandes bland sopor, blir Evie som förhäxad. Evie följer med till ranchen där Suzanne bor i ett kollektiv. Där är många flickor, men få män. Evie märker snabbt vem som är ledaren i kollektivet, Russell, en man med otrolig karisma och stjärnstatus bland flickorna.

Evie glider bort från sitt gamla liv och försöker göra allt för att bli en del av kollektivet. Men det är inte så enkelt att bryta gamla mönster och det blir snabbt fråga om moral och etik; vad är rätt och fel att göra? Är det Russell eller Suzanne som Evie inte kan lämna, eller bådadera?

Det blir bitvis riktigt spännande och Emma Clines författarskap är ibland lite väl utstuderat och överdetaljerat, men jag tycker också om det. Med ganska banala och slumpmässiga detaljer i uttrycken får hon fram den stämning hon är ute efter. Berättelsen är till en viss del inspirerad av sekten som Charles Manson stod i spetsen för på 60-talet. Detta tycker många att är en nackdel för boken, eftersom några händelser är snarlika. För min del gjorde det ingenting eftersom jag inte kände till detaljerna om Manson. I den här boken vill författaren fokusera på flickorna, följeslagarna, inte på den karismatiske ledaren som allt för ofta handlar i centrum. Russell förblir lite i bakgrunden genom hela berättelsen, vilket jag tycker var ett mycket smart drag.

Intressant läsning, lite seg på sina ställen, men också en berättelse som stannar i minnet. Ibland lade jag ner boken en tid för att jag tyckte det blev obehagligt, men jag ville alltid läsa vidare.

Betyg:


Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *