The Sundial – Shirley Jackson
Titel: The Sundial
Författare: Shirley Jackson
ISBN: 9780143107064
Sidantal: 222
Förlag: Penguin Classics
Språk: Engelska
Format: Häftad
Utgiven: 2014 (original 1958)
Handling: ”When the Halloran clan gathers at the family home for a funeral, no one is surprised when the somewhat peculiar Aunt Fanny wanders off into the secret garden. But then she returns to report an astonishing vision of an apocalypse from which only the Hallorans and their hangers-on will be spared, and the family finds itself engulfed in growing madness, fear, and violence as they prepare for a terrible new world.”
Detta är den sista av Shirley Jacksons fem romaner som jag läser. Den utkom före hennes bästa böcker: Vi har alltid bott på slottet och Hemsökelsen på Hill House. The Sundial har blivit översatt till svenska på 1970-talet (Soluret) men den är mycket svår att få tag på. Jag lånade den från biblioteket ett par gånger men översättningen var inte tillräckligt bra.
Berättelsen är ett tydligt språngbräde till de två följande bästsäljarna både gällande den kusliga familjedramatiken och ett stort hus med enorm trädgård. The Sundial är en berättelse där Jackson leker med mänskliga drag som skräckelement. ”Skräck” är kanske att ta i, men det blir en tragikomisk berättelse om människans rädsla och överlevnadsinstinkt. Faster Halloran får en uppenbarelse om att jorden kommer gå under den 29 augusti. Först tror inte de andra i huset på fasterns förutsägelse men småningom börjar de oroa sig. Det finns en hel drös personer i den stora Halloranska herrgården och till slut finns det ingen som tvivlar längre.
Jackson bemästrar konsten att vara rolig i denna bok. Dialogerna är rappa, sarkastiska och ibland överdramatiska, vilket skapar de humoristiska elementen. Ofta hör karaktärerna inte alls på varandra utan pratar över varandras huvuden, en obehaglig liten flicka som leker med dockor och sticker nålar i dem. En makttokig äldre dam (den äldre Mrs. Halloran) och en betjänt som säger apokalyptiska meddelanden titt som tätt, utan att någon lyssnar – vad får Jackson inte med?
Det må sägas att boken är rätt så tungläst. Det är ofta en belönande uppförsbacke att läsa Shirley Jackson. Jag kan se framför mig hur hon sitter med de hornbågade glasögonen, en cigarett i mungipan och skrockar lite för sig själv när hon får karaktärerna att prata. Hon har någon slags magisk dragningskraft i sina texter och hon är en mästare på att få berättelser kusliga utan att man riktigt kan sätta fingret på varför. Är det karaktärernas personligheter, de stora marmorskulpturerna eller en mässande dialog? Det finns ingen författare som Jackson där ute.
Jag hade ändå gärna sett en tätare berättelse med en rödare tråd och mer bearbetning. I något skede skrapar jag mig i huvudet och undrar vad poängen ska bli. Jag får obehaget, jag förstår var Jackson vill komma, men inte hur det hela ska lösa upp sig. Det löser inte upp sig heller. Visst väcker boken tankar. Men inte är det Jacksons vassaste. Det här är nog uppvärmningen för hennes mest skinande verk. Om hon bara hade levt längre än 48 år hade vi sett makalösa storverk.
Tidigare läst av författaren:
The Road Through The Wall
Hangsaman
The Bird’s Nest
Vi har alltid bott på slottet
Hemsökelsen på Hill House
Dark Tales (noveller)
Come along with me (noveller)
Betyg:
0 Kommentarer
Maken – Gun-Britt Sundström
Titel: Maken
Författare: Gun-Britt Sundström
ISBN: 9789100411299
Sidantal: 379
Förlag: Bonniers
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 1976
Handling: ”Vad är det att vara ett par? Vilket ansvar innebär det, vad kan man kräva av varandra? Tid? Sex? Trohet? Är det annorlunda om man gifter sig? Kan man leva ihop om man har olika ideal för hur ett förhållande ska vara? Sådant diskuterar Martina och Gustav med varandra och med andra, allt medan de försöker få sitt samliv att fungera, ger upp och skiljs åt men börjar om igen, om och om igen…
Romanen utspelas i Stockholm på 1960- och 70-talet, en tid av förändring då många tror att kärnfamiljen är på väg att avskaffas. Ändå upptäcker Martina hur svårt det är att vara utan ”make” när alla man känner bildar par och familj.”
Vilken bok, vilket språk! Jag drog mig lite för att börja läsa Maken, kanske för att jag kände mig en aning mätt på relationsromaner. Jag gissade mig till hur boken skulle vara men oj så fel jag hade. Maken är nog relationsromernas relationsroman. För mig kändes det som att äta upp en konfektask på en gång. Mäktigt.
Huvudkaraktären, i jag-form, är Martina som fastnar för den filosofiske Gustav. Martina är rapp, kanske en aning ”maskulin” och självsäker. Gustav drömmer om kärnfamilj. Martina tycker inte förhållandet ska vara så stelt och monogamt, medan Gustav inte tycker så. Deras åsikter brottas med varandra och med samhället. Författaren beskriver Martinas känslor och tankegångar så otroligt bra. Starkt, trovärdigt och intressant. Jag håller inte med Martina hela tiden, ändå märker jag att jag förstår hur hon tänker. Bara en skicklig författare lyckas med det.
Boken är bitvis väldigt, väldigt pratig och många av scenerna och dialogerna går runt i cirklar. Det är jobbigt, men en ärlig skildring av hur förhållandet med ”maken” (Gustav) ser ut. Gustav och Martinas dynamik är otroligt intressant. Jag tror också att många har haft en ”Gustav” i sitt liv. Den där självklara personen som man så naturligt passar ihop med, men som man av olika orsaker inte kan leva tillsammans med.
Jag kan inte ens beskriva på vilket sätt boken gjorde intryck på mig, det var på så många nivåer. Jag sögs fullständigt in i berättelsen om Martina och Gustav!
Boken kunde dock kortats ner något (mitt exemplar är 379 sidor men layouten är hoptryckt, i ”normal” layout är den mer än 500 sidor, gissar jag). En läsupplevelse och ett tidsdokument av Sverige på 1960-1970-talet.
Betyg:
0 Kommentarer
En julsaga i Stowford – Anne Marie Ryan
Titel: En julsaga i Stowford
Originaltitel: Christmas by the book
Författare: Anne Marie Ryan
Översättare: Maria Nääs
ISBN: 9789113123837
Sidantal: 345
Förlag: Norstedts
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2022
Handling: ”Nora och hennes man, Simon, har drivit den vackra bokhandeln med ekbjälkar i sin lilla brittiska by i trettio år. Men tiderna är tuffa och butiken hotas av stängning – kommer den här julen att bli deras sista? När en äldre man besöker butiken och köper en present till sitt sjuka barnbarn, ger det Nora en idé. Hon och Simon ska skicka ut böcker till de som känner sig ensamma i jul. Kanske kan de inte rädda sin bokhandel, men de får åtminstone en sista chans att genom kärleken till böcker sprida glädje till andra.
Efter att ha samlat in nomineringar online levererar Nora och Simon böcker till sex invånare i byn som behöver lite uppmuntran. Samtidigt som staden förbereder sig för en vit jul börjar böckerna ge mottagarna hopp, en efter en. Men med bokhandelns framtid fortfarande hotad kommer Nora och Simon att behöva ett julmirakel – eller kanske lite hjälp från människorna vars liv de har berört – för att hitta sitt eget lyckliga slut.”
Jag kände för att prova en feel good julberättelse såhär i jultider. Feel good är inte min genre, det kanske ska poängteras. Ändå är det den kanske mest sålda genren just nu, eller kanske deckare står på första pall. Jag var med andra ord en aning skeptisk när jag började läsa, men försökte ha ett öppet sinne.
Nora och Simon driver en bokhandel i en sömnig småstad i England. Bokhandeln har tillhört Noras mamma och funnits på samma ställe sedan dess. Noras saknad till mamman och det brinnande intresset för böcker gör att hon kämpar för att hålla kvar butiken, trots ekonomiska motgångar. När hon ignorerat lite för många brev av kronofogden knackar de på och katastrofen står för dörren.
Jag gillar böcker om bokhandlar och med en del litterära referenser. Det ger alla berättelser en extra krydda. Utan kärleken till böckerna skulle denna bok stått en aning klen. Författaren lyckas bra med Nora och Simons karaktärsutveckling, och skulle hon ha stannat där skulle det gått bra. Men envist ska författaren blanda in 6 stycken bikaraktärer. De tar upp enormt mycket av sista halvan av boken. Här någonstans tappar jag fullständigt intresset och får tvinga mig att läsa vidare. Dessa 6 personer blandas in i berättelsen när Nora och Simon vill göra välgörenhet för julen och dela ut böcker via ett lotteri. Den idén gillar jag, och det passar bra till berättelsen. Det blir bara för tok för spretigt att klämma in bakgrund, äkta hälftar och alla deras bekymmer i korta små snuttar på alla dessa bikaraktärer. Jag ville bara tillbaka till Nora och Simon i bokhandeln!
Såklart var det mesta väldigt förutsägbart. Jag tyckte den började otroligt starkt men sedan tappade en del på slutet. Mera koncentrerad handling hade behövts. För de som gillar julmysiga feel good kommer den troligen ändå gå hem. Inte för tarvlig och sockersöt, men den hade potential till mer.
Betyg:
En kommentar
Lyckans hus – Jessie Burton
Titel: Lyckans hus
Originaltitel: The House of Fortune
Författare: Jessie Burton
Översättare: Hanna Williamsson
ISBN: 978-91-8023-736-9
Sidantal: 368
Förlag: Modernista
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2022
Handling: ”Thea Brandt fyller arton och är redo att välkomna vuxenåldern. På teatern väntar hennes livs kärlek, Walter, men hemma i huset på Herengracht har vintern lagt sig – hennes pappa Otto och moster Nella grälar oavbrutet, och familjen Brandt tvingas sälja sina möbler för att ha råd med mat. På Theas födelsedag – samma dag som hennes mamma dog – börjar det förflutnas hemligheter svämma över till nuet.
Nella hyser en desperat önskan att rädda familjen och hålla skenet uppe, att hitta en make till Thea som kan garantera hennes framtid. När de mottar en inbjudan till Amsterdams mest exklusiva bal blir hon förtjust – kanske kan deras lycka nu äntligen vända.
Balen sätter mycket riktigt saker i rörelse: nya personer träder in i deras liv, och lovar nya framtider. Men deras öden är fortfarande oklara, och när Nella får en underlig, stickande känsla i nacken undrar hon om miniatyrmakaren har återvänt.”
Efter att ha läst Miniatyrmakaren 2015 blev jag eld och lågor över Lyckans hus. Det är en uppföljare, om än en fristående sådan, på Miniatyrmakaren och spolar fram tiden ungefär 18 år. Nellas systerdotter Thea närmar sig vuxenlivet, samtidigt som Nella och Theas pappa försöker hålla hushållet flytande. Fasaden börjar kracklera, de har ett vackert hus på högt ansett område, men innanför börjar väggarna eka tomma. Möbler och föremål säljs diskret för att upprätthålla levnadsstandaren. Det blir ändå press på att gifta bort Thea, något som skapar meningsskiljaktigheter i familjen. Och plötsligt får Thea en miniatyrfigur skickad till sig…
Det var roligt att återse familjen Brandt. Jessie Burton lyckas få mig att minnas alla inre bilder jag hade om huset och miniatyrerna i Miniatyrmakaren, trots att det var åtskilliga år sedan jag läste den. Hon lyckas däremot inte riktigt med huvudkaraktären Thea. Det blir ett ganska platt personportätt som egentligen känns en aning överflödig. Det är Nella jag lärt känna och vill följa. Thea är ointressant och förblir en främling man inte kommer nära under berättelsens gång.
Burton är fantastisk i konststycket att skildra smaker, dofter och texturer från 1800-talets Amsterdam. Jag uppskattar verkligen de historiska detaljerna och noggrannheten i att få allt att stämma tidsmässigt. Åtminstone övertygar Burton mig om att allt är precis så som det såg ut på den tiden.
Handlingen puttrar framåt men Lyckans hus känns som en fortsättning som inte behövdes. Trevlig läsning, men inte så mycket mer än så. Miniatyrmakaren lämnade ett stort avtryck, medan Lyckans hus inte fångar mig på samma sätt. Jag har läst alla böcker av Jessie Burton och jag rekommenderar henne varmt som författare! Bekännelsen och Miniatyrmakaren hör till mina favoriter.
Tack Modernista för recensionsexemplaret! 
Tidigare läst av författaren:
Betyg:
0 Kommentarer
The Mother of All Christmases – Milly Johnson
Titel: The Mother of all Christmases
Författare: Milly Johnson
ISBN: 9781471161902
Sidantal: 528
Förlag: Simon Schuster UK
Språk: Engelska
Format: Häftad
Utgiven: 2018
Handling: ”Eve Glace – co-owner of Winterworld – is pregnant. This sends the whole of the theme park into baby mania, especially as the baby’s due date is 25th December. But their joy is soured by the fact it appears someone is trying to sabotage the Christmas celebrations.
Annie Pandoro and her husband Joe own a small Christmas cracker factory, are well set up and happy together despite life never blessing them with a much-wanted child. Now, Annie thinks she is going through the menopause and any vestige of hope has been extinguished.
Palma Collins has agreed to act as a surrogate, hoping the money will give her a helping hand out of the gutter in which she finds herself. But when the couple split up just after she finds out she is pregnant, she is left carrying a baby she never wanted in the first place.
Annie, Palma and Eve all meet at the ‘Pudding Club’, a new directive started by a forward-thinking young doctor, who was Palma’s first love at school. Though their lives have gone in very different directions, will this group help each other to find happiness and peace as Christmas approaches?”
Jag läste A Winter Flame 2014 och tyckte väldigt mycket om den. I The Mother of All Christmases får vi möta samma huvudperson, Eve Glace, igen. Eve och två andra mammor träffas i ”Pudding club”, en mötesplats för gravida. De har alla olika bakgrund och liv, men genom klubben får de stöd av varandra.
Det är en ganska typisk Milly Johnson-bok: engelska uttryck och rappa dialoger. Johnson är bra på att få flyt i texten, även om hennes böcker ofta är (enligt mig) för långa. Feelgood på över 500 sidor behöver kortas ned. Det kunde även denna bok mått bra av, trots det lättsamma språket.
Jag kommer inte de tre kvinnorna så nära som jag skulle önska. Boken hade gett ett annat djup om jag bara följt Eve, Palma eller Annie. Palmas berättelse var den som kändes minst trovärdig (jag tror inte Johnson har full koll på surrogatprocessen), medan Annies söta kexbageri gav mig mersmak. Eve och hennes Winterworld-temapark kände jag till från A Winter Flame och hade gärna sett mera händelser på den fronten. Några krystade bikaraktärer klämmer Johnson in, utan att riktigt lyckas.
En grej som är genomgående i Johnsons böcker är ”fett”. Det är en slags jargong bland de kvinnliga karaktärerna: ”Jag har lagt på mig minst X kilo!”, ”Hej du din tjockis” *kamratlig puff* eller ”Hennes man hade noterat att hon blivit fetare i ansiktet.” Det här är inte riktigt något vi ser i nordisk litteratur. Författare skriver inte att gravida kvinnor är citat ”feta”/”fetare”. Jag kunde ge tiotals exempel på hur vikthets, fet-kommentarer och fat shaming förekom i den här boken. Det stör mig väldigt mycket och påverkade min läsning negativt. Även när författaren menar det på ett humoristiskt sätt så funkar det inte. Vi är förbi den tiden – kanske Johnson också kunde komma bort från det nu?
Julstämningen är nästintill obefintlig, trots den juliga titeln. Det var synd, och lite vilseledande. Som helhet var boken rätt så underhållande, men inget jag längtade efter att plocka upp. De andra böckerna jag läst av Johnson var mycket bättre. Jag älskar omslagen och den engelska känslan!
Milly Johnsons böcker har nu börjat ges ut på svenska på Bokförlaget Polaris. Undrar om den brittiska accenten hörs i översättningen?
Tidigare läst av författaren:
Betyg:
0 Kommentarer
Sinnenas tid – Annie Ernaux
Titel: Sinnenas tid
Originalets titel: Passion simple
Författare: Annie Ernaux
ISBN: 9146163425
Sidantal: 74
Förlag: Wahlström & Widstrand
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 1993
Handling: ”En kvinna väntar på en man. Under ett år lämnar hon knappt sin lägenhet, lever bara för deras korta sinnliga möten, dikterade av honom. Allt som varit hennes liv – vänner, arbete, kulturella intressen, intellektuella utmaningar – har reducerats till passiv längtan. Är hon den klassiska kärleksslaven? Eller utnyttjar hon medvetet passionen för att komma livet närmare?
Sinnenas tid, som vid publiceringen i Frankrike väckte stort uppseende, är en djärv återspegling av en mogen kvinnas tankar och handlingar – en beskrivning av passionens väsen, bortom alla sociala och kulturella värderingar.”
Det här är min första bekantskap med Nobelpristagaren Annie Ernaux. Jag läste boken kvällen före Nobelpriset i litteratur tillkännagavs, det var en rolig slump. Jag hade haft boken på min TBR redan ett-två år. För en gångsskull hade jag alltså hört talat om Nobelprisvinnaren, ofta brukar vinnarna vara för mig okända.
Jag blev positivt överraskad av den här lilla boken. Den är snudd på novell med sin korthet (74 sidor) men mycket välskriven. Ernaux beskriver hon själv, eller den fiktiva huvudpersonen, som en medelålderskvinna som lever ensam men har ett förhållande med en gift man. Det låter som något vi hört förut, men Ernaux lyckas förvandla berättelsen till något…större. Vanligtvis brukar författare skildra denna typ av berättelse på samma sätt: kvinnan som trånar efter en gift man, patetiskt. Mannen som är en skitstövel, klassiskt. Sedan ska vi tycka synd om kvinnan som slösar sin tid och energi på en gift skitstövel. ”Bara dumpa honom”, kanske någon läsare skulle sucka. Men den effekten ger inte Ernaux här. Hon övertygar mig att kvinnans beteende är fullt rationellt. Jag tror på kvinnan, jag hejar på henne. Jag förstår henne. Det är här Ernaux når till en helt annan nivå än vad andra författare lyckats med. Hon skriver något så rakt och ärligt att man inte kan annat än tro på det hon säger.
Hennes sätt att skriva är ”högt”. Med ”högt” menar jag att texten lyfter, den får mig ibland att tappa andan. Hon skriver natuligt, luftigt, lätt, som om hon aldrig gjort annat än berättat denna historia för läsaren. Det finns inte ett tvivel, ett dåligt eller svagt uttryck i det hon förmedlar. Texten kommer till mig med kraft och med ett vänligt, med bestämt, handtag.
Jag älskar hur hon skildrar kvinnans detaljerade planer, redogörelser, tankegångar och handlingar. Hon har ingen brådska i texten, men lyckas ändå få med allt hon vill säga. Kvinnan som sparar ett glas som mannen druckit ifrån, odiskat, bevarat. ”Galet” eller ”äckligt” kanske någon skulle påstå. Men är det inte ganska nära sanningen, att många sparar troféer för att komma det oåtkomliga närmare? Vare sig det är ett glas, en tröja eller vad som helst. Jag ser det som Ernaux sätt att visa: ”Titta på mig (kvinnan), jag gjorde detta, har du inte gjort något likndande? Vi är inte galna, det är de som utnyttjar oss som är galna.”
Jag sveps med i kvinnans känslor och tankar, jag lider med henne och hejar på henne. Jag vill att allt ska gå bra. Jag vill att mannen ska lämna henne ifred, låta henne få ro. Jag vet inte hur man leva sig in i 74 sidor så som jag gjorde när jag läste boken, det är där Ernaux lyfter, skiner och bländar.
Betyg:
0 Kommentarer
My Best Friend’s Exorcism – Grady Hendrix
Titel: My Best Friend’s Exorcism
Författare: Grady Hendrix
ISBN: 9781594749766
Sidantal: 332
Förlag: Qurik Books
Språk: Engelska
Format: Häftad
Utgiven: 2017
Handling: ”The year is 1988. High school sophomores Abby and Gretchen have been best friends since fourth grade. But after an evening of skinny-dipping goes disastrously wrong, Gretchen begins to act … different. She’s moody. She’s irritable. And bizarre incidents keep happening whenever she’s nearby.
Abby’s investigation leads her to some startling discoveries — and by the time their story reaches its terrifying conclusion, the fate of Abby and Gretchen will be determined by a single question: Is their friendship powerful enough to beat the devil?”
Grady Hendrix förlag gör ett fantastiskt jobb med marknadsföring och layout av Hendrix böcker. Jag har tidigare läst Bokea (eng: Horrostör) och tyckte bättre om den fysiska boken än själva berättelsen. My Best Friend’s Exorcism har ett förtjusande omslag, kanske något av det bästa jag sett när det kommer till horror-genren. Den ser ut precis som ut som en sliten VHS-kassett med ljuvliga färger. Jag köper sällan böcker enbart för ett snyggt omslag, men denna gång föll jag för frestelsen. Dessutom hade jag hört en hel del gott om boken.
Abby och Gretchen är bästa vänner. Nästan som systrar. Tills allt förändras en kväll när de simmar med några andra vänner. Gretchen försvinner i mörkret och när Abby hittar henne är Gretchen inte sig själv. Hon blir mer och mer grotesk – smutsig, illaluktande och motbjudande. Gretchen har någonting inom sig och Abby är besluten att hjälpa henne.
Visst finns här snygga paralleller till filmen The Exorcist. Stundvis även riktigt snygga 80-talsscener som Hendrix lyckas bygga upp. Men han skriver rörigt. Ibland tror jag mig ha missat någonting och får bläddra bakåt. Hans sätt att skildra kvinnlig vänskap är rent ut sagt pinsam, jag köper inte karaktärernas dialoger eller interaktioner alls. Om Hendrix vill skriva om unga flickor behöver han göra lite bättre studier i ämnet nästa gång.
Det blir en ganska äcklig berättelse som inte fångar mitt intresse. Det mesta är redan serverat i början: Gretchen som är besatt och Abbys försök att förstå vad som pågår. Jag bryr mig inte om karaktärerna eftersom Hendrix misslyckats med att få dem levande. Kanske han försöker efterapa känslan av en 80-talsfilm där ingenting behöver vara riktigt logiskt, men jag får inte grepp om karaktärerna. Det kastas in folk som inte har någon roll och det hela är helt enkelt bara ett hastverk med dialoger som inte flyter. Horror-elementen lyckas nästan inte alls, utom en indicent med binnikemaskar (yuk!).
Jag fick läsa på lite efteråt eftersom jag missat en del grejer. Det blir en balansgång att få saker förklarade för läsaren men inte skriva läsaren på näsan. Här flög det en hel del förbi, kanske medvetet, så att man själv får gissa hur alltihopa låg till. Jag vet inte vad denna bok ska ge mig och på vilket vis den ska underhålla mig. Tappningen är inte ny, berättelsens stomme är långt ifrån ny – vad ska jag som läsare hämta ur det här? Jag tror inte axelvaddarna eller Phil Collins kan rädda min läsupplevelse denna gång.
Tidigare läst av författaren:
Betyg:
0 Kommentarer
Den tatuerade mamman – Jacqueline Wilson
Titel: Den tatuerande mamman
Originalets titel: The Illustrated Mum
Författare: Jacqueline Wilson
Översättare: Ann Margret Forsström
ISBN: 9789150103144
Sidantal: 364
Förlag: Alfabeta
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2003
Handling: ”Dolphin och Star älskar sin mamma Marigold. Hon är rolig, äventyrlig och påhittig – och täckt från topp till tå med tatueringar. Flickorna tycker att de har världens bästa mamma. Om hon bara inte vore så oberäknelig, opålitlig och sällan fanns där för dem. Marigold festar mycket och lever sitt liv som hon gjorde under hippie-tiden. Men ibland går hon in i djupa depressioner. Hon är inte någon exemplarisk mamma och kanske inte heller rätt person att ha ansvar för två unga flickor?”
Bra böcker ska väcka känslor och tankar, det gör Den tatuerade mamman. Det här är en omläsning, jag läste den när den var ny men kom inte ihåg så mycket. Vilket intryck att läsa den som vuxen! Jag tror att boken påverkar en på olika sätt beroende på egen ålder, det betyder att detta är en utmärkt ungdomsbok.
Omslaget kan vid första ögonkast se piggt och roligt ut – tills man tittar på personernas miner. Fantastiskt illustrerat omslag. Systrarna Dolphin och Star får ganska långt ta hand om sin ”virriga” mamma. De vet inte hur en funktionerande familj kunde se ut och de har aldrig träffat sina pappor. Till Star en dag träffar sin. Mamma Marigold blir allt mer virrig, eller vad är det med henne? Dolphin blir allt mer isolerad och Marigold allt mer deprimerad. Star glider ur bilden till sin pappas familj. Hur ska detta kunna lappas ihop och borde det göra det? Kan den tatuerade mamman ta hand om sina barn? Hur visas kärlek?
Författaren har på ett fantastiskt sätt skildrat psykisk ohälsa och människors olikheter på ett snyggt sätt (inget skrivs rakt ut). Känslorna som förmedlar, dialogerna – ja, allt är otroligt trovärdigt och fint skrivet. Mitt hjärta blöder för såväl Marigold som Dolphin och Star. Det är en ganska rå men ärlig skildring av en familj som inte är som alla andra. Boken berörde mig på ett sätt jag sällan upplever.
Betyg:
0 Kommentarer
Slakthus 5 – Kurt Vonnegut
Titel: Slakthus 5
Författare: Kurt Vonnegut
ISBN: 9789113053455
Sidantal: 258
Förlag: Norstedts
Språk: Svenska
Format: Pocket
Utgiven: 2017 (original 1969)
Handling: ”Slakthus 5 är en av våra största anti-krigsböcker som utspelar sig under de allierades bombningar av Dresden i slutet av andra världskriget. Billy Pilgrim som var amerikansk krigsfånge i staden återvänder hem men blir kidnappad av utomjordingar. De för honom till planeten Tralfamadore där han lär sig dödens och tidens hemligheter.
Kurt Vonnegut var själv krigsfånge i Dresden då staden bombades. Räknat i antalet döda var bombningen minst lika förödande som Hiroshimabomben, bombningen av Dresden hade heller ingen som helst militär betydelse.”
Den här klassikern råkade jag ha hemma och i ren tristess började jag läsa. Ibland är det lönt att prova på en bok man knappt vet något om eller ens tänkt närmare på tidigare. Jag gillar i princip aldrig krigstema i böcker. Det här skulle vara en anti-krigsbok, något jag inte läst tidigare (tror jag åtminstone).
Handlingen växlar ganska långt mellan huvudkaraktären som är krigsfånge med hans tillvaro på en exoplanet, där han lever i en glasbur. Det blir en ganska bisarr kombo av sci-fi och krig, jag får ge författaren eloge för att våga ta ut i svängarna. Resultatet? För mig blev det nog ett platt fall. Till min lässmak hör inte krig och jag var besviken att det tog upp så mycket av boken. Jag förstod inte riktigt vart författaren ville komma med sin krigsskildring, förutom hans egen bearbetelse av händelser. Kanske de som gillar att läsa om krig uppskattar boken?
Mot slutet tappade jag intresset totalt och jag blev irriterad på författarens ”fiffiga” manéer där han använder ”Så kan det gå.” efter varje deprimerande händelse. Det var ett försök på någon slags mörk humor som jag inte uppskattade. Sci-fi-delarna från planeten Tralfamadore var det enda intressanta och det blev på tok för tunt. Sci-fi i för kort upptappning blir helt enkelt inte lyckat. Jag ville veta mera.
Nu må detta vara en modern klassiker, jag kan ändå inte rekommendera den.
Betyg:
0 Kommentarer
Den täta elden – Inger Edelfeldt
Titel: Den täta elden
Författare: Inger Edelfeldt
ISBN: 9120079036
Sidantal: 294
Förlag: Norstedts
Språk: Svenska
Format: Pocket
Utgiven: 1990
Handling: ”Petra möter en gammal bekant som erbjuder henne att följa med till ett kollektiv i Dalarna. Kollektivet består av tre kvinnor och en man, Alex. Han ser kvinnorna som sina lärjungar och påstår sig ha förbindelse med en högre makt. Till en början är Petra avvisande men efterhand börjar hon attraheras av honom och spänningen stegras mot det dramatiska slutet.”
Inger Edelfeldt hör till mina favoritförfattare även om jag mot förmodan inte skulle gilla själva berättelsen. Jag tycker Den täta elden inte nådde mina höga förväntningar, även om det fanns intressanta moment som jag uppskattade. Till att börja med: detta är en roman om sekt, eller kanske ifrågasättandet av sekter. Edelfeldt målar upp huvudkaraktären Petra som en ung vuxen i Stockholm, vilsen bland storstadens myller och buller. Petra träffar, av en slump(?), en kvinna som berättar om sitt enkla liv isolerade i en stuga med två andra kvinnor och en man. Petra åker med, på besök, men finner sig trivas (skräckblandad förtjusning) i deras primitiva tillvaro i skogen. Kvinnorna kanske har något att dölja, och mannen som bor i en egen stuga verkar som en enstöring. Petra möter sina fördomar om människor som dragit sig tillbaka från storstadslivet. Är alla som bor i kollektiv dyrkare av den mörka sidan och varför vill de vara annorlunda?
Jag kommer på mig själv att vara irriterad på nästan alla karaktärer. Det hela blev ett enda stort antiklimax utan att jag fick svar på mina frågor. Jag tror Edelfeldt var något på spåren här med sin berättelse men lyckades inte riktigt ända fram (eller dit jag ville). Jag tycker ändå att berättelsen var rätt så unik på sin tid (80-tal) då just rädslan för sektbildning var ganska högt på agendan. Vad kännetecknar en sekt och vad kännetecknar ett kollektiv? Det här nosar vi på i berättelsen men kommer inte egentligen fram till så mycket.
Fantastiskt språk med de kännspaka filosofiska detaljerna som Edelfeldt brukar bjuda på.
Tidigare läst av författaren:
Juliane & jag
Missne & Robin
Drakvinden
Breven till nattens drottning
Duktig pojke!
Skuggorna i spegeln
Om snö och guld
Kamalas bok
Betyg:
0 Kommentarer