Lyckans hus – Jessie Burton
Titel: Lyckans hus
Originaltitel: The House of Fortune
Författare: Jessie Burton
Översättare: Hanna Williamsson
ISBN: 978-91-8023-736-9
Sidantal: 368
Förlag: Modernista
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2022
Handling: ”Thea Brandt fyller arton och är redo att välkomna vuxenåldern. På teatern väntar hennes livs kärlek, Walter, men hemma i huset på Herengracht har vintern lagt sig – hennes pappa Otto och moster Nella grälar oavbrutet, och familjen Brandt tvingas sälja sina möbler för att ha råd med mat. På Theas födelsedag – samma dag som hennes mamma dog – börjar det förflutnas hemligheter svämma över till nuet.
Nella hyser en desperat önskan att rädda familjen och hålla skenet uppe, att hitta en make till Thea som kan garantera hennes framtid. När de mottar en inbjudan till Amsterdams mest exklusiva bal blir hon förtjust – kanske kan deras lycka nu äntligen vända.
Balen sätter mycket riktigt saker i rörelse: nya personer träder in i deras liv, och lovar nya framtider. Men deras öden är fortfarande oklara, och när Nella får en underlig, stickande känsla i nacken undrar hon om miniatyrmakaren har återvänt.”
Efter att ha läst Miniatyrmakaren 2015 blev jag eld och lågor över Lyckans hus. Det är en uppföljare, om än en fristående sådan, på Miniatyrmakaren och spolar fram tiden ungefär 18 år. Nellas systerdotter Thea närmar sig vuxenlivet, samtidigt som Nella och Theas pappa försöker hålla hushållet flytande. Fasaden börjar kracklera, de har ett vackert hus på högt ansett område, men innanför börjar väggarna eka tomma. Möbler och föremål säljs diskret för att upprätthålla levnadsstandaren. Det blir ändå press på att gifta bort Thea, något som skapar meningsskiljaktigheter i familjen. Och plötsligt får Thea en miniatyrfigur skickad till sig…
Det var roligt att återse familjen Brandt. Jessie Burton lyckas få mig att minnas alla inre bilder jag hade om huset och miniatyrerna i Miniatyrmakaren, trots att det var åtskilliga år sedan jag läste den. Hon lyckas däremot inte riktigt med huvudkaraktären Thea. Det blir ett ganska platt personportätt som egentligen känns en aning överflödig. Det är Nella jag lärt känna och vill följa. Thea är ointressant och förblir en främling man inte kommer nära under berättelsens gång.
Burton är fantastisk i konststycket att skildra smaker, dofter och texturer från 1800-talets Amsterdam. Jag uppskattar verkligen de historiska detaljerna och noggrannheten i att få allt att stämma tidsmässigt. Åtminstone övertygar Burton mig om att allt är precis så som det såg ut på den tiden.
Handlingen puttrar framåt men Lyckans hus känns som en fortsättning som inte behövdes. Trevlig läsning, men inte så mycket mer än så. Miniatyrmakaren lämnade ett stort avtryck, medan Lyckans hus inte fångar mig på samma sätt. Jag har läst alla böcker av Jessie Burton och jag rekommenderar henne varmt som författare! Bekännelsen och Miniatyrmakaren hör till mina favoriter.
Tack Modernista för recensionsexemplaret! 
Tidigare läst av författaren:
Betyg:
0 Kommentarer
Vi minns 50-talet: en nostalgitripp – Andreas Nyberg
Titel: Vi minns 50-talet: en nostalgitripp
Författare: Andreas Nyberg
ISBN: 978-91-8018-397-0
Sidantal: 294
Förlag: Lind & Co
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2022
Handling: ”Statsminister Tage Erlander regerar Sverige under 1950-talets rekordår. Framtidsoptimismen är stark när svenska folket åker på tältsemestrar och charterresor och många skaffar bil. I Stockholm byggs flera nya förorter och dessutom tunnelbana.
Sångaren ”Snoddas” får tidernas genombrott i Lennart Hylands radiosuccé Karusellen, och även Lill-Babs, Siw Malmkvist och Owe Thörnqvist slår igenom, liksom det nya amerikanska fenomenet rock’n’roll med Elvis Presley, Chuck Berry och Little Richard i spetsen. Vurmen för det amerikanska gör att vi svenskar får en ny kategori ungdomar: raggarna.
I USA får vår filmstjärna Ingrid Bergman sin andra Oscar samtidigt som regissören Ingmar Bergman blir internationellt känd. Men vi svenskar föredrar filmer med Åsa-Nisse!
Sven Tumba gör ishockey till en folksport och i New York knockar Ingemar amerikanen Floyd Patterson och blir tungviktsmästare i boxning. I fotbolls-VM på hemmaplan 1958 blir det svenskt silver samtidigt som tv:n får sitt genombrott.
Vi minns 50-talet – En nostalgitripp fortsätter den rikt illustrerade serien med spännande återblickar på Sveriges kultur och samhälle.”
Jag har tidigare läst Nybergs Vi minns 40-talet, det var givet att fortsätta med den fantastiska och koncisa fortsättningen om 1950-talet. 50-talet var mindre betonat av krig, men desto mer om amerikaniseringen och framtidsoptimism. Filmbranschen, särskilt Hollywood, gör storslagna filmer med bland annat Ingrid Bergman i huvudrollen. Nu utmanar svenska filmer också tabun genom att t.ex. visa nakenscener. Mycket hade sitt brytningsskedet i 1950-talet. Visste ni att den globalt använda fredssymbolen ritades på just 1950-talet?
Mitt favoritkapitel var givetvis det om litteraturen. Jag fick massor av bra tips och en del kände jag till från förut. Det som alltid slår mig när man tittar på litteraturen i historisk spegel är att den är väldigt mansdominerad. De tunga författarnamnen, akademiledamöter och Nobel-prisvinnare är till största delen män. De facto vann ingen kvinna Nobel-priset på hela 1950-talet, men det är förstås inte konstigt med tanke på hur få kvinnor som vunnit sedan priset stiftades.
Jag tycker om att det finns särskilda temakapitel och skilda kapitel för varje år under årtioendet. Idrottskapitlet är för mig totalt ointressant, men det kan tänkas intressera många. Boken talar till en bred publik och har fångat upp det väsentliga ur historisk och kulturell synvinkel.
Jag skulle gärna se bilder i färg, nu är boken i svart-vitt. Sedan är den givetvis ganska fokuserad på svenska händelser, även om internationella händelser finns nämnda. För mig blir det mera en upplysning om Sveriges 50-tal, vilket jag inte har något emot. Ibland kan jag sakna att läsa om Finlands 50-tal, men på svenska. Den här boken riktar sig till svensk publik, så den uppfyller sin målgrupp väl. Perfekt för att lära sig allt det väsentliga om årtioendet!
Jag ser väldigt mycket framemot följande del som är mitt favorit årtioende, nämligen 1960-talet!
Tidigare läst av författaren:
Tack till Lind & Co för recensionsexemplaret!
Betyg:
0 Kommentarer
Kan det här vara nåt? – Jerry Seinfeld
Titel: Kan det här vara nåt?
Originalets titel: Is this anything?
Författare: Jerry Seinfeld
Översättare: Henrik Johnsson
ISBN: 9789150965568
Sidantal: 471
Förlag: HarperCollins Nordic
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2021
Handling: ”I Kan det här vara nåt? delar en av vår tids allra största komiker med sig av sina bästa skämt från fem decennier på humorscenen.
Första gången Jerry Seinfeld uppträdde som komiker var 1975, som 21-åring på den legendariska New York-klubben Catch a rising star. Sedan dess har han skrivit allt sitt material själv – och sparat det. Till den här boken har han valt ut sina favoriter, sorterade i årtionden. På sida efter sida med briljanta och skrattframkallande betraktelser får läsarna en unik inblick i en av vår tids största komikers utveckling, och den härliga men också mycket krävande konstformen standup.”
Som ett fan av tv-serien Seinfeld var jag väldigt nyfiken på hur Jerry Seinfelds skämt skulle göra sig i bokform. Att han samlat ihop skämt från fem decennier är ett roligt koncept. Först och främst blir det lite av en tidsresa, skämten ger ofta en bild av samtiden. Vissa referenser kan vara svåra att förstå om de är lite äldre eller något från USA som man inte känner till. I övrigt blev jag positivt överraskad att skämten kan nås av en väldigt bred publik.
I övrigt är jag inte alls ett fan av stand-up, det här med Jerry Seinfeld är ett undantag för mig. Jag har alltid uppskattat hans humor och hans utstrålning, i bokformat kommer inte de roliga gesterna eller tonfallen fram, men boken igenom kan jag absolut ”höra” Seinfeld röst. Jag tror jag skulle uppskattat boken mer på originalspråk, men jag tycker översättaren gjorde en väldigt bra jobb. Dessutom lämnade han några han skämt eller uttryck oöversatta om det inte gick. Det utmärker en bra översättare – att ha spelöga när man kan och inte kan/ska översätta.
Vissa skämt är en aning stereotypiska, särskilt de lite äldre. Men i humor är trots allt det mesta tillåtet tycker jag, inom rimliga gränser. Att driva med rollerna ”män och kvinnor” eller om äktenskap är något som alltid har gjorts, och det är snarare mina 2020-tals kritiska glasögon som hajar till ibland. Jag får ibland påminna mig själv om att detta faktiskt är humor, och allt behöver inte granskas lika kritiskt. Dessutom var det mesta faktiskt ganska roligt.
Jag är förvånad över hur väl Seinfeld lyckas, bara genom text, få ut humor i dessa korta, rappa textstycken. Jag är oerhört svårflirtad när det kommer till humor, få kan få mig att börja skratta högt, men klart att Seinfeld klarar det. Den här boken är perfekt att äga och slå upp i när man behöver muntras upp! Julklappstips för Seinfeld-fans!
Tack till HarperCollins Nordic för recensionsexemplaret!
Betyg:
0 Kommentarer
Terapeuten – Alex Michaelides
Titel: Terapeuten
Originalets titel: The Maidens
Författare: Alex Michaelides
Översättare: Sabina Söderlund
ISBN: 9789180232326
Sidantal: 319
Förlag: Modernista
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2021
Handling: “Edward Fosca är en mördare. Det är Mariana säker på. Men Fosca är oåtkomlig: en attraktiv, karismatisk professor i grekisk dramatik på Cambridge, omtyckt av både personal och studenter – och särskilt av medlemmarna i det hemliga sällskap av kvinnliga studenter som kallar sig Jungfrurna.
Mariana Andros är en framstående men problemtyngd gruppterapeut som blir fixerad av Jungfrurna när en medlem – en vän till Marianas systerdotter Zoe – hittas mördad i Cambridge. Mariana misstänker att något ondskefullt lurar bakom de idylliska spirorna och tornen. Och hon blir övertygad om att Edward Fosca – trots alibi – är skyldig.
Men varför skulle Fosca ha mördat en av sina studenter? Och varför återkommer han ständigt till jungfrun Persefones riter och hennes resa till Dödsriket? När ännu en kropp hittas eskalerar Marianas besatthet av fallet. Hon är fast besluten att hitta mördaren, även om det kan kosta henne allt.”
Jag hade väldigt höga förväntningar på Terapeuten, särskilt med tanke på Dark Academia-temat som jag oftast gillar samt författarens debut Den tysta patienten som jag tyckte var bra. Med andra ord låg det bäddat för riktigt bra läsning! Jag blev dock väldigt besviken.
Jag har ingen större lust att såga ett efterlängtat recensionsexemplar, en väldigt snygg en dessutom! Men den var inte särskilt bra. Till att början med är författarens språk dåligt. Man kan inte börja meningar med ”Och” hela tiden. Det blir otroligt klumpigt. Dessutom på ställen där man kunde lämnat bort det ordet helt och hållet. I vissa kapitel använder författaren semikolon i mening efter mening. Långa, invecklade meningar där man tappar bort sig. Översättningen har gjort missar på flera ställen och på de första trettio sidorna var jag nära på att ge upp (om det var översättarens eller författarens fel är oklart). Det funkar inte att översätta vissa saker rakt av från engelska till svenska. Något med språket skavde och lät konstigt flera gånger.
Jag kämpar vidare. Men hur ska jag kunna förstå varför vår huvudkaraktär kastar sig in systerdotterns liv på Cambridge för att försöka lösa systerdotterns klasskompis mord? Som ni hör är det hela väldigt långsökt, och förklaringarna är inte bättre. Jag skulle förstå om det handlade om systerdotterns mord. Men klasskompis?! Det håller inte.
Mariana, huvudkaraktären, är gruppterapeut och detta behandlas väldigt flyktigt. Vi vet överhuvudtaget föga om henne. Författaren är otålig och vill snabbt komma in i händelsernas centrum på Cambridge, det märks att han inte orkar eller bryr sig om ett skapligt karaktärsbygge. Vilket är konstigt med tanke på att vi endast följer Mariana.
Mariana gör som de flesta karaktärer gör i böcker i den här genren: hon börjar blanda sig i för att göra en egen utredning. På i princip inga grunder, annat än att hon inte ”gillar” Edward Fosca, den karismatiske läraren. Dessutom leker författaren med massa klyschor och stereotyper: Fosca som den superheta, överintelligenta professorn som får alla kvinnor att bli nervösa. Studenter som avgudar honom och beter sig som ungar på sagostund när han ska föreläsa. Det köper jag inte heller. Att han har en liten fan-base, kallat Jungfrurna (eng: The Maidens), det kan jag tro. Men detta är också ett väldigt kopierat koncept från många andra böcker, spontant kommer ”Vredens gudinnor” och ”Den hemliga historien” i mina tankar. Man får absolut kopiera vissa koncept, men det hela blir så tunt nu, jag vet knappt vad dessa flickor heter. Hur ska jag kunna förstå dem och Fosca? Nej, korthuset faller, igen. Många gånger talar karaktärer så klyschigt att jag tar fram skämskudden.
Flera gånger försöker författaren, tyvärr, slänga in en hel drös grekisk mytologi. Jag märker att han vill att jag ska se koppling mellan händelser i boken och mytologin. Det gör jag inte. Det hela känns krystat och flera gånger kommer jag på mig själv att tycka att författaren försökt skriva en bok som han inte egentligen tror på själv. Han följer grundreceptet på Dark Academia, men är inte själv tillräckligt insatt eller intresserad. Ju mer Mariana eller Fosca eller någon annan svamlar på om grekisk mytologi, desto mer vill jag bara sluta läsa. Alla karaktärer verkar helt uppe i det blå.
Mot slutet av boken börjar det hela ändå repa upp sig en aning. Författaren kommer med oväntade vändningar, språket blir bättre och mera löpande och jag orkar läsa ut boken. Själva grundstommen hur författaren byggt boken på är bra: korta kapitel och rapp handling. Men utförandet blev ett enda stort slarv. Tänk vilka fantastiska miljöskildringar om Cambridge med skumma vrår och hemliga sällskap han kunde ha skapat! Jag är förvånad över detta magplask då den tidigare boken av Michaelides var välskriven. Nu får han bättra sig – jag ska ge honom en ny chans.
Tack till Modernista för recensionsexemplaret!
Tidigare läst av författaren:
Betyg:
0 Kommentarer
Summan av alla synder – Louise Penny
Titel: Summan av alla synder
Författare: Louise Penny
Serie: Armand Gamache #12
ISBN: 9789180231817
Sidantal: 464
Förlag: Modernista
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2021
Handling: “Kartan som upptäcks inne i en vägg på bistron i Three Pines tycks först inte vara mer än en kuriositet. Men när Armand Gamache får den som present första dagen på sitt nya jobb på polisskolan i Québec visar det sig snart att den bär på förkrossande hemligheter.
När en av skolans lärare påträffas död hittar man en kopia av den egendomliga kartan i hans bostad. Och vart Gamache än vänder sig ser han en av de unga polisaspiranterna, Amelia Choquet. Hon är tatuerad och piercad, arg och på sin vakt. Hon framstår som allt annat än en blivande polis. Ändå går hon på polisskolan och var en av den mördade lärarens skyddslingar.
Utredningens fokus riktas snart mot Gamache själv, hans koppling till Amelia och hans möjliga inblandning i brottet. Och för både Amelia Choquet och Armand Gamache närmar sig tiden för en uppgörelse med det förflutna.”
Jag kan nästan inte fatta att jag nu läst den tolfte boken i serien, och fler finns det! Det är sällan en serie hålls välskriven genom såhär många böcker. Det är alltid en fröjd att komma tillbaka till karaktärerna i Louise Pennys välskrivna böcker, och ännu bättre om vi åtminstone en liten stund befinner oss i Three Pines – vilket vi gör nu. I Oliviers bistro hittas nämligen en gammal karta och ingen vet vem som har skapat den och till vilket syfte. Inte ens Armand Gamache.
Gamache inleder sitt nya jobb som rektor för polisskolan i Québec och visst blir man förskräckt över hur mycket han behöver redas upp efter åratal av korruption. Det finns motstånd bland både studenter och lärare. Jag uppskattade den här nya vinkeln på berättelsen och att se Gamache i en roll vi inte sett honom i förut. Han tar polisaspiranterna till hjälp för att lösa gåtan med kartan. Gamla kartor är alltid superspännande tycker jag. Det enda minuset i boken var att jag tycker vissa detaljer inte blev riktigt lika skarpa och vissa dialoger blev onödigt långa. Men jag tycker fortfarande att denna serie är briljant, det finns många lager i berättelserna. Det är inte ”bara” en deckargåta, ofta är själva mysteriet i bakgrunden. Kommissarie Gamache slår alla andra huvudkaraktärer i deckare med hästlängder. Mänsklig, skarp, ödmjuk och skicklig. Jag tror ingen som läst Pennys böcker kan påstå att huvudkaraktären skulle vara platt eller svår att få en bild av i sitt huvud.
Som vanligt en fantastisk deckare av Louise Penny. Hennes röst är helt unik i deckarvärlden. Och vi svenska läsare ser framemot översättningen av följande del.
Tack till Modernista för recensionsexemplaret!
Tidigare läst av författaren:
Mörkt motiv
Nådastöt
Den grymmaste månaden
Ett förbud mot mord
Ett ohyggligt avslöjande
Begrav dina döda
En ljusets lek
Det vackra mysteriet
Hur ljuset tar sig in
Den långa vägen hem
Det ondas väsen
Betyg:
0 Kommentarer
Boken som öppnas i framtiden
Titel: Boken som öppnas i framtiden
Författare: Mats och Susan Billmark
ISBN: 978-91-89087-25-5
Sidantal: 92
Förlag: Bookmark Förlag
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2021
Här kommer ett julklappstips! Boken som öppnas i framtiden är en fylla i-bok där du fyller i dina förväntningar på framtiden. När du sedan vill öppna boken bestämmer du själv, jag kommer spara den i 10 år. I boken kan du fylla i följande kapitel:
- Vem kommer jag att vara i framtiden
- Det framtida samhället
- Min framtida hälsa
- Gamla och nya relationer
- Framtidens hem
- Framtidsmaten
- Fritiden i framtiden
- Arbete och framtidens studier
- Framtidens köpvanor
- Djur och framtidens natur
- Framtidens teknik
Det kommer vara jättekul att fylla i och läsa senare! Det är många påståenden med ”ja” och ”nej” alternativ för att underlätta dokumenteringen. Med boken följer en plomberingslapp, så att du kan klistra igen boken och inte tjuvkikar före det är dags. Att läsa den är om 10 år kommer vara häftigt, men ännu häftigare att ha kvar i flera årtionden som kommer. Det är alltid intressant att reflektera över hur man tänkt när man har facit på hand.
Jag tror 10 år är lagom tid att vänta, på ett eller fem år kanske saker inte har ändrat jättemycket. Mitt exemplar kommer jag att fylla i strax före nyår, så att jag på nyårsafton 2031 har häftig läsning framför mig. Det var inte länge sedan jag tänkte på det här med tidskapsel, det verkade som en kul grej att göra men jag visste inte riktigt var jag skulle börja. Den här boken kom lägligt!
Tack till Bookmark förlag för recensionsexemplaret!
0 Kommentarer
Maximal nostalgi – Martin Borg
Titel: Maximal nostalgi
Författare: Martin Borg
ISBN: 9789155269685
Sidantal: 128
Förlag: Bokförlaget Semic
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2021
Handling: ”Prylarna, personerna och de popkulturella snackisarna från våra favoritdecennier! Fullt av fantastiska bilder på kändisar, mode, märkliga trender och folkkära fenomen. Kul och nostalgiskt för de som var där, garanterat roligt, lärorikt och häpnadsväckande retro för de andra! En rikt illustrerad presentbok som passar alla – vare sig man var med eller inte när det begav sig!.”
Jag är svag för alla typer av nostalgiböcker – man kan helt enkelt inte få för mycket! Det roliga är att varje gång jag läser en bok med nostalgitema s¨å hittar jag något som jag inte känt till eller sett förut. Maximal nostalgi är en boknyhet från Semic, den passar perfekt som julklapp till den som redan har allt eller för inspirerande läsning för en själv.
Layouten på boken är intressant då den inte följer en exakt tidslinje, bildcollagen innehåller massvis av information och bilder från 1950-1990-talet. Det gör mig glad att 90-talet äntligen börjar vara med i nostalgiböckerna, det är trots allt så länge sedan nu.
Boken har mera bild än text, behöver man mera fakta och kött på benen ska man bekanta sig med någon annan nostalgibok, kanske från någon specifik era. Den här visar härliga glimtar på ett mer visuellt sätt, den är tidlös och tål att bläddras i nu som då. Jag tycker man får en bra helhetsbild av viktiga händelser och föremål från 1950-1990-talet.
Tack till Bokförlaget Semic för recensionsexemplaret!
Betyg:
0 Kommentarer
Vi minns 40-talet – en nostalgitripp – Andreas Nyberg
Titel: Vi minns 40-talet: en nostalgitripp
Författare: Andreas Nyberg
ISBN: 9789179032463
Sidantal: 246
Förlag: Lind & Co
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2021
Handling: ”Med landsfadern Per Albin Hanssons ord ”Sveriges beredskap är god” ekande i öronen tog vi steget in i ett 1940-tal i skuggan av andra världskriget. Svenskarna handlade med ransoneringskort, drack kaffesurrogat och körde bilar med gengasaggregat.
Revyförfattaren Karl Gerhard och tidningsmannen Torgny Segerstedt tycktes vara de enda som öppet vågade kritisera Nazityskland. I Hollywood gjorde ikonen Greta Garbo sin sista film, medan Ingrid Bergman slog igenom med Casablanca. Astrid Lindgren blev känd för böckerna om Pippi Långstrump och Vilhelm Moberg skrev nationaleposet Utvandrarna.
Medeldistanslöparen Gunder Hägg satte inte mindre än 15 individuella världsrekord. Det svenska fotbollslandslaget tog OS-guld och hade en otrolig framgångsperiod. Tre av spelarna gjorde succé i italienska AC Milan under benämningen Gre-No-Li.
Efter andra världskrigets slut inleddes statsminister Tage Erlanders långa bana och den ekonomiska framgångsperioden, rekordåren.”
Den här boken är första delen i en serie om Svergies kultur och samhälle, en återblick till vilka saker som format Sverige och framför allt uppbyggnaden av folkhemmet och välfärden.
1940-talet är ett historiskt viktigt årtioende, tyvärr mycket präglat av krig. De saker jag läser om; ransoering av förnödenheter, fattigdom, andra världskriget, vinterkriget här i Finland, musik och film känns otroligt avlägset, ändå är det bara 80 år sedan. Inte ens hundra år har förflutit sedan allt detta hände. Människor som upplevt 40-talet lever ännu. Jag tycker det är viktigt att våga titta i backspegeln och förstå varifrån vi har kommit för att förstå världen idag.
Sport på 1940-talet – inte min grej. Sport överlag hör inte till mina intressen och framför allt inte svensk sport. Men jag tycker sport-kapitel ska höra till böcker som den här; det ska finnas lite av varje, vilket det gör. Det intressantaste kapitlet var litteraturkapitlet. Jag visste väldigt lite om litteratur från den här tidsperioden och fick mycket tips. Jag gillade att det fanns listor på tips på både musik och film att förkovra sig i. Här kommer några utvalda tips från boken:
Svenska filmer:
– Swing it, magistern! (1940)
– Vårat gäng (1942)
– Vi hemslavinnor (1942)
– Barnen från Frostmofjället (1945)
Utländska filmer:
– Borta med vinden (svensk premiär 1941)
– Rebecca (1940)
– Casablanca (1942)
– Repet (1948)
– Sierra Madres skatt (1948)
Jag har sett några filmer från 1940-talet, bland annat Rebecca och Casablanca (Repet ska jag se snart) och jag tycker de är otroligt välgjorda. Överlag älskar jag gamla filmer, speciellt regissören Alfred Hitchcock som gjorde många filmer under 1940-1960 talet.
Litteraturtips då? Här kommer några utvalda boktips för den som vill kasta sig in i en bok skriven under 40-talet:
Svenska böcker:
– Kallocain av Karin Boye (1940)
– Brandliljor av Moa Martinson (1941)
– Farlig fåfänga av Stieg Trenter (1944)
– Ture Sventon, privatdetektiv av Åke Holmberg (1948)
– Utvandrarna av Vilhelm Moberg (1949)
Det märks ännu att författaryrket ännu dominerades av män, jag plockade ut de enda två kvinnorna som fanns på listan.
Utländska böcker:
– Och så var de bara en av Agatha Christie (utgiven i Sverige 1940)
– Vredens druvor av John Steinbeck (utgiven i Sverige 1941)
– Klockan klämtar för dig av Ernest Hemmingway (1940)
– Djurfarmen (1945) och 1984 (1949) av George Orwell
– Småtrollen och den stora översvämningen (1945), följt av Trollkarlens hatt (1948) av Tove Jansson
– Det andra könet av Simone de Beauvoir (1949)
Vi minns 40-talet är en lättläst bok som tar upp allt det historiskt väsentliga, utan att vara tungläst. En bok att ge bort, en bok att läsa själv och perfekt att ha i hyllan för att bläddra i emellanåt. Jag ser redan framemot att läsa om 50-talet, och framförallt 60-talet som är mitt favorit årtioende.
Tack till Lind & Co för recensionsexemplaret!
Betyg:
0 Kommentarer
De mindre döda – Denise Mina
Titel: De mindre döda
Originalets titel: The Less Dead
Författare: Denise Mina
ISBN: 9789178938025
Sidantal: 288
Förlag: Modernista
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2021
Handling: ”Margo Dunlop befinner sig vid ett vägskäl. Hennes adoptivmamma har precis dött och Margos sorg gör henne närmast paralyserad. Hon är dessutom nybliven singel, i hemlighet gravid och orolig över sin bästa väns destruktiva relation.
I ett försök att rycka upp sig åker hon iväg för att försöka leta upp sin biologiska mamma. I stället hittar hon Nikki, sin mammas syster. Nikki är inte vad Margo förväntat sig. Hon har också ett upprörande besked: Margos mamma är död. Och än värre: hon hittades mördad för ett antal år sedan, mördaren är fortfarande på fri fot – och skickar hotfulla brev till Nikki…
Margo är förfärad och kluven. Ska hon hålla sig borta – eller ska hon försöka skipa rättvisa? Men så får även Margo ett brev. Någon har väntat och betraktat. Någon som i Margo ser hennes mammas exakta spegelbild…”
Jag blev väldigt glad över detta spontanutskick och satte genast igång att läsa. Jag har faktiskt en bok av Denise Mina i hyllan (Getingsommar), och den har stått där i många år. Återstår att se om den blir läst.
Jag kastas rätt in i Margos livsöde som adopterad. Hennes mamma är död, närmare besätmt mördad, berättar Margos moster Nikki på ett möte på adoptivbyrån. Margo får kort därefter hotbrev – av till synes samma person som sänt hotbrev till Niki i åratal. Margo vet inte vad hon ska tro och vem hon kan lita på.
Om vi börjar med problemen. Margo som huvudkaraktär förblir en aning otydlig för mig. En bra deckare, speciellt där man följer en huvudkaraktär, ska ha en mycket tydlig karaktär. Mycket i Margos liv och hennes relationer känns påhittade. Omöjliga, märkliga. Författaren lyckas helt enkelt inte att övertyga mig om varför jag ska bry mig om dessa karaktärer och deras livsöden.
Däremot tycker jag om att många ämnen som annars inte diskuteras så mycket i deckare lyfts fram. Författarens åsikter om kvinnofrågor och om prositutuerade och andra utsatta kvinnogrupper märks. Denise Mina vägrar göra kvinnorna till enbart offer, vilket jag tyckte var en fräsch synvinkel jag inte allt för ofta stött på i genren.
Tyvärr kunde jag inte hålla mitt engagemang och intresse uppe för varken karaktärerna eller ploten. Texten är dock drivande och lättläst, de som fastnar för berättelsen i sig kommer inte ha problem att läsa ut boken. Vi har alla olika lässmak, jag gillar inte ”onödigt” råa detaljer om morden. Jag gillar inte heller att vara i mördarens huvud, vilket vi fick vara korta stunder under bokens gång. Just de kapitlen känns otroligt fake: de tänker alltid något rått och grymt, vilket gör att de känns karikerade. Jag minns att detta var en av orsakerna till att jag inte gillade Stephen Kings Mr. Mercedes till exempel. Hur en mördare tänker och känner vill jag se från en utomstående synvinkel.
Tack till Modernista för recensionsexemplaret!
Betyg:
2 Kommentarer
Woodstock – Björn Wickenberg (tidigare Carlsson)
Titel: Woodstock
Författare: Björn Wickenberg (tidigare Björn Carlsson)
ISBN: 91-975653-4-2
Sidantal: 43
Förlag: Trombone
Språk: Svenska
Format: Pocket
Utgiven: 2005
Handling: ”Som till soundtrack av Bob Dylan och Van Morrison bjuds läsaren på en resa in i ett poesilandskap som är både brusande dramatiskt och stilla stjärnklart.
Björn Wickenbergs debutdiktning är den första delen i en trilogi. Samlingen är direkt och visuell och ofta rör sig Wickenberg i småländska skogsmiljöer. Han blickar tillbaka, resonerar kring visionernas förlängning och reflekterar över insikterna i livet som ständigt förändras. Kanske är Woodstock bara en skogstrakt bland andra och kanske är livet under solen bara en dröm.”
Jag har länge velat läsa riktigt bra lyrik. Jag stötte på den här diktsamlingen av en slump och tyckt den verkade intressant. Jag är tacksam för att jag hade möjlighet att få den som rec-ex!
Poesi är personligt. Det kan till och med vara helt beroende av tid, plats, sinnesstämning och många andra faktorer, när man gör sin bedömning: var detta bra eller dåligt? Tilltalade det här mig?
På någon nivå ska det gå att ta till sig. För mig fungerar det inte om det är för högt svävande, jag behöver några fasta detaljer för att kunna visualisera. Sedan kräver läsning av poesi en viss rytm, att våga läsa långsamt och inte överanalysera varje ord. Läs, bara läs. Se vart tankarna för dig.
Björn Wickenbergs diktsamling var precis i min smak. Det vilar en viss nostalgi över texterna som jag gillar. Andra teman är naturen och förändringar. Det får mig att tänka på platsers betydelse, så som Woodstock. Om du någonsin besökt en plats där det någon gång hänt något dramatiskt, vackert, hemskt eller stort så kan bara tanken att befinna sig där vara svindlande. Å andra sidan är en plats bara en plats. Just de här filosofierna är något som syns i Wickenbergs poesi.
Något av de bästa jag läst inom genren, betyget blir älskar!
Tack till Trombone för recensionsexemplaret!
Betyg:
0 Kommentarer