Hon som blev kvar – Riley Sager
Titel: Hon som blev kvar
Författare: Riley Sager
Översättare: Carina Jansson
ISBN: 9789189829350
Sidantal: 490
Förlag: Lavender Lit
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2024
Handling: ”När familjen Hope brutalt mördas 1929 tror alla att sjuttonåriga Lenora Hope är den skyldiga, men polisen lyckas aldrig bevisa det. Lenora förnekar brottet och efter den dagen sätter hon aldrig mer sin fot utanför Hope’s End, herrgården på klippkanten där massakern skedde.Året är nu 1983 och vårdbiträdet Kit McDeere anländer till det förfallna Hope’s End för att ta hand om Lenora efter att hennes förra sköterska försvunnit mitt i natten. Den sjuttioåriga Lenora sitter i rullstol och kan inte längre prata efter att ha drabbats av flera slaganfall. För att kommunicera med Kit använder hon sig av en gammal skrivmaskin och en kväll skriver hon: ”Jag vill berätta allt för dig.”I takt med att Lenora skriver om händelserna som ledde fram till mordet på hennes familj blir det allt tydligare att det ligger mycket mer bakom än vad folk vet. Och snart börjar Kit misstänka att Lenora kanske inte berättar hela sanningen för henne, och att den till synes sköra gamla kvinnan egentligen är betydligt farligare än vad hon ger sken av ..”
Den här boken kallades ”popcornthriller” av förlaget (Lavender Lit) och boken har betygsatts ungefär 350 000 gånger på Goodreads. Det är med andra ord en riktig storsäljare. Jag tyckte handlingen lät intressant – en ung kvinna, Kit, som flyttar till ett gammalt, enormt, hus för att sköta om den omsusade Lenora. I det gamla huset sägs Lenora, som ung, mördat sin familj. Numera är hon inte förmögen att tala eller röra sig.
Kit har varit vårdare av äldre i många år, ändå har hon knappt varit mer än fem minuter med Lenora före hon fräckt börjar fråga om morden. Det är fullständigt oproffessionellt och framförallt osannolikt att en vårdare skulle göra så. Överlag beter sig karaktärerna fullständigt vanvettigt boken igenom. Kit är snabb att lägga fram skrivmaskinen och Lenora, som bara kan använda vänster hand, hinner ändå skriva stora mängder texter. Det vi sedan får reda på om Lenoras bakgrund är lika galet som allt som pågår i nutid – det är värre än The Bold and The Beautiful. Författaren vill så gärna blanda bort oss med alla trick som finns i soap opera-ärmen – vem hade ihop det med vem, vems barn var vems, vems bror/syster, pappor, mammor, graviditeter, äktenskap, älskare; kläm in allt du kan bara komma på. Dessutom finns det så många plotholes att det är obegripligt att ingen lektör ingripit. Jag kan tyvärr inte berätta mer än så pga spoilers, men det här var rena rama soppan.
Ett pluspoäng ska jag faktiskt ge den här boken (förutom den snygga formgivningen med färgade sidor); den var en bladvändare. På gott och ont kanske. Jag måste ju få reda på hur säcken skulle knytas ihop (och det gjorde den på det mest otrovärdiga sätt jag någonsin läst).
Betyg:
En kommentar
USA:s historia – Lennart Pehrson
Titel: USA:s historia
Författare: Lennart Pehrson
ISBN: 9789175451596
Sidantal: 398
Förlag: Historiska media
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2015
Handling: ”Ett modernt standardverk om USA:s historia!
Världens supermakt. Politiskt, militärt, ekonomiskt och kulturellt. De beslut som fattas i USA får omedelbart konsekvenser i Sverige och i övriga världen.
Journalisten och utrikeskorrespondenten Lennart Pehrson har under lång tid rapporterat från denna supermakt. Nu har han skrivit en bok som länge saknats på den svenska marknaden ett modernt och översiktligt standardverk om USA:s historia. I USA:s historia förs vi tillbaka till tiden för den amerikanska republikens födelse. Vad som följde var inte okomplicerat: demokratiska reformer, fördrivningen av ursprungsbefolkningen, kampen mot slaveriet, inbördeskriget, den moderna kapitalismen.
Lennart Pehrsons skildring följer den dramatiska och betydelsefulla utvecklingen, från USA:s självständighet och mer än två sekel framåt. Boken ger en viktig och klargörande bakgrund till utvecklingen i dagens USA.”
Jag har länge tänkt ta mig i kragen och bättra på mina kunskaper om USA, och den här passade verkligen perfekt till ändamålet. Lennart Pehrson är för mig som finlandssvensk ett obekant namn, men den matiga och informativa texten jag skumläste före jag lånade boken gav mig mersmak. Jag ville verkligen läsa om landets historia så maffigt som möjligt, utan vinklar. Jag har också planerat läsa Den vita stormen – rasismens historia och USA:s fall av Martin Gelin för att kunna förstå även den delen av historien.
USA:s historia:s styrka bygger på det faktabaserade, om än ibland lite torra, berättandet som i en jämn ström löper genom hela boken. Pehrson dröjer inte kvar länge vid enskilda händelser, vilket jag tycker är bra. För att förstå en lång historia börjar man med att få en bred helhetsuppfattning, och tid att stanna kvar vid enskilda företeelser finns inte. Däremot öppnar boken många möjligheter att ta reda på mera om det som läsaren fastnar (eller ska vi säga fasar) för, i mitt fall t.ex. rasismen och slaveriet.
Det blir i mitt tycke aningen stort, kanske för stort, fokus på presidenterna genom tiderna. Dock har presidenterna nästan alltid en nyckelroll i historien, särskilt med presidenter som besitter mycket makt. Jag överraskas mest av USA:s ”unga” historia, hur allting började på 1700-talet och hur stark tron på demokratin var. Tanken om den fria, fräscha staten som skulle vara motpolen till Europas tunga monarker, där blåblodiga styrde och ställde med järnhand, bara för att de var födda i rätt släktled. USA ville vara något nytt. Också överraskades jag av USA:s icke-vilja att blanda sig i världskonflikter eller överlag inte lägga näsan i blöt om det inte var absolut nödvändigt. USA var förstås inte på denna tid den stormakt den är idag, det fick fart i och med industrialismen. När pengar kommer in i bilden glöms de gamla värderingarna lätt och suget efter makt ökar. Det tror jag vi alla på ett eller annat sätt noterat även idag.
En läsvärd och mycket tankeväckande bok om ett land som ligger oss närmare än vi tänker på, inte på världskartan, men i vår kultur och i vårt tankesätt. Det är verkligen fascinerande att tänka att just USA blev den supermakt som den blev – tänk om det skulle varit ett helt annat land och vi alla inte skulle kunna just engelska? All populärkultur som ständigt finns omkring oss – vi reflekterar inte ens över att filmerna på bio nästan alltid är på engelska och att de är skapade i Hollywood. Vi har verkligen tagit till oss USA som vår fäder eller storebror, på gott och ont.
Betyg:
0 Kommentarer
Mor gifter sig – Moa Martinson
Titel: Mor gifter sig
Författare: Moa Martinson
ISBN: 9170082952
Sidantal: 284
Förlag: Askild & Kärnekull
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 1976 (original: 1936)
Handling: ”Mor gifter sig är den första delen i Moa Martinsons självbiografiska trilogi om proletärflickan Mia. Den andra delen heter Kyrkbröllop och den sista Kungens rosor.
Moa Martinson är en av de stora autodidakterna i den svenska arbetarlitteraturen. Hennes skildringar av kvinnors liv i klassamhället har blivit odödliga och läses av ständigt nya generationer.”
Jag har länge tänkt läsa Moa Martinson och nu blev det äntligen av. Jag vet inte riktigt vad jag hade tänkt mig, men mängden misär var jag oförberedd på. Det är förstås en stor svensk klassiker och berättelsen är självbiografisk, men är den inte autofiktiv egentligen? Hon berättar om sitt liv men huvudkaraktären heter Mia. Jag tror också att vissa händelser är lite ändrade och dialoger givetvis skrivna enligt ungefärligt minne. Mamman, styvpappan och Moa flyttar och flyttar och flyttar. Fattigdom, svält, löss, alkoholism, våld – listan kan göras lång på det elände som skildras. Det är ungefär där jag blir aningen trött på boken, att befinna sig i smutsens hamsterhjul är både gripande men samtidigt frustrerande.
Språket är fint, barnperspektivet trovärdigt och starkt. Faran med självbiografiska texter är att berättelsen blir en drös med återblickar istället för att lägga karaktärerna i rörelse. Det sägs att man ska ”show, don’t tell”. Sedan är minnet också aningen opålitligt, gärna tillskriver man lite extra krydda till de händelser där det passar. Martinson gör ändå ett gott jobb i att försöka få in inlevelsen i berättelsen via karaktären Mia. De kvinnliga perspektiven är en tillgång och miljöbeskrivningarna intressanta med flera tidsmarkörer.
Trots de fina kvaliteterna är jag skeptisk till om jag ska fortsätta serien, det var såpass tung läsning.
Betyg:
0 Kommentarer
De blindas rike – Louise Penny
Titel: De blindas rike
Författare: Louise Penny
Översättare: Carla Wiberg
Serie: #14 Armand Gamache
ISBN: 978-91-8063-880-7
Sidantal: 432
Förlag: Modernista
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2024
Handling: ”En dag får Armand Gamache ett egendomligt brev med en inbjudan till en övergiven bondgård. Väl på plats upptäcker han att en främmande kvinna utsett honom till sin testamentsexekutor.
Gamache är fortfarande avstängd från sin tjänst och har därför gott om tid, och han blir nyfiken. Tillsammans med de två andra exekutorerna – Myrna Landers, bokhandlaren i Three Pines, och en ung byggare – tar han sig an uppdraget. Men testamentet inkluderar punkter som är så osannolika att de snart börjar misstänka att kvinnan som skrivit det inte varit vid sina sinnens fulla bruk.
När en död kropp påträffas ställs testamentet i ett nytt ljus, som med ens får det bisarra dokumentet att framträda i en betydligt mer olycksbådande dager. Det är inte heller det enda hotet Gamache ställs inför. Händelserna som ledde till hans avstängning sex månader tidigare är nu på väg att komma ikapp honom”
Jag har svårt att förstå att det här är bok nummer 14 i serien om kommissarie Armand Gamache, som jag började läsa 2013. Det är rätt häftigt att en serie kan hänga med en så länge och att böckerna fortfarande håller god kvalitet.
Om du är intresserad av den här fantastiska serie ska du helst börja från början. Det ger så mycket mer än att läsa en fristående del. De blindas rike handlar inte så mycket om byn Three Pines, vilket alltid gör mig lite besviken när det händer. Dock förstår man ju att det vore fullständigt osannolikt att mord alltid ska inträffa i den lilla byn som knappt finns på kartan. Vi fortsätter följa Gamache och den tråd som fanns i tidigare böcker, nämligen om kriget mot drogerna samt en helt ny tråd där Gamache är exekutor för ett testamente – åt en kvinna han aldrig träffat. Det lustiga är att det inte endast är Gamache som är exekutor, utan även bokhandlaren i Three Pines, Myrna Landers (Gamaches långvariga vän), samt en okänd person vid namn Benedict. Tillsammans ska de reda upp ett mystiskt arv med pengar som kanske inte finns och samtidigt utreda vem den avlida damen egentligen är.
Jag uppskattar deckare som har en kvistig släkthistoria i kombination med ett mysterium. Dock blir det riktigt trist i mitten av boken eftersom ekonomiska aspekter och för mycket dialog överskuggar bokens underhållande berättelse. Jag tycker serien som helhet fortfarande håller och är på inget vis på nedgång – Gamache är lika levande porträtterad som alltid, de andra karaktärerna lika trevliga att umgås med och croissanterna doftar i Oliver och Gabris värdshus/restaurang. Louise Penny kan alltid balansera mellan ”mysdeckare”, pusseldeckare och thriller på ett sätt som är helt unikt.
Tidigare läst av författaren:
Mörkt motiv
Nådastöt
Den grymmaste månaden
Ett förbud mot mord
Ett ohyggligt avslöjande
Begrav dina döda
En ljusets lek
Det vackra mysteriet
Hur ljuset tar sig in
Den långa vägen hem
Det ondas väsen
Summan av alla synder
Hus av glas
Betyg:
0 Kommentarer
Sniglar och snö – Agneta Pleijel
Titel: Sniglar och snö
Författare: Agneta Pleijel
ISBN: 9789113127736
Sidantal: 358
Förlag: Norstedts
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2023
Handling: ”Hon blir Sveriges första kvinnliga kulturchef på en dagstidning. På Aftonbladets kulturredaktion i de gamla Klara-kvarteren, mitt i det politiska 70-talet, ligger röken tät och krogkvällarna blir sena. Själv måste hon hem till radhuset i Farsta. Förhållandet gnisslar och påfrestningarna att sköta både arbete, man och dotter håller inte. Hon söker sig fram i utforskandet av vem hon är, liksom av män och sexualitet. Och finner till slut den stora, stora kärleken, passionen. Som dock ska visa sig vara mer komplex än man kan ana.
Sniglar och snö är tredje delen i Agneta Pleijels romaner med självbiografisk bäring – en resa genom det bedrägliga minnet och viljan att skriva. I Spådomen – en flickas memoarer sökte Pleijel efter den flicka som en gång var hon i barndomens Stockholm och Lund. Doften av en man gick tätt inpå den unga kvinna som var student i Göteborg. Sniglar och snö tar vid från de första yrkesåren och fram till det egna författarskapet. Agneta Pleijel följer snigelns spår genom ett liv som dotter, mor, yrkeskvinna och älskande.”
Jag fullkomligt älskade de två tidigare delarna i Pleijels självbiografiska romaner Spådomen och Doften av en man. Särskilt den första delen. Hur pepp var jag inte på Sniglar och snö?
Pleijel fortsätter sin berättelse från slutet på 60-talet mot 70-talet, då hennes karriär på Aftonbladet börjar. Jag tycker om att läsa hur hennes karriär tar fart och om det högt uppsatta jobbet i kombination med önskan om att skriva. Pleijel beskriver längtan efter skrivandet på ett inspirerande sätt, samtidigt som det också realistiskt skildrar det svåra i att hitta balansgången. När är man författare? Samtidigt är hon en mor, en fru och bara…sig själv. Äktenskapets former utmanas. På vilket sätt förväntas man vara gift?
Jag tycker ärligheten och det råa i Pleijels skrivande är det allra bästa. Hon är stilistiskt otroligt skicklig. Texten fullkomligt flyger fram. Jag hör hennes röst prata i formuleringarna. Det finns en slags alldaglighet i texten, som vem som helst kan ta till sig. Ändå är det en helt annan värld än läsarens som Pleijel rör sig i. Stora namn inom kulturen nämns, kontakter, ärofyllda uppdrag – allt avlöser varandra på stundvis på löpande band.
Jag tycker om de filosofiska referenserna och tankegångarna som Pleijel levererar. Ändå kommer jag inte texten lika nära den här gången. Det växer en viss distans mellan boken och mig, kanske för att den i den senare halvan till en viss del fokuserar på resor och upplevelser från dem. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför den här tappar mig en aning, kanske för att jag just blivit upp i varv över den stimulerande läsningen om skrivandet, som sedan tar ett steg tillbaka.
Som helhet en trevlig läsupplevelse av en klok och fantastisk författare.
Tidigare läst av författaren:
Betyg:
0 Kommentarer
Jävla karlar – Andrev Walden
Titel: Jävla karlar
Författare: Andrev Walden
ISBN: 9789177952008
Sidantal: 376
Förlag: Polaris
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2023
Handling: ”Julen 1983 skakas en villa i skogarna utanför Norrköping av ett våldsamt bråk och en hemlighet trillar ut ur en mamma. En pojke som heter Andrev får veta att hans pappa inte är hans pappa. Den riktiga bor i ett land långt bort och har hår ner till axlarna. Som en indian, säger mamman och tecknar mot armbågen för att pojken ska förstå. Det brusar i pojken för det är det bästa han har hört. Det känns som att han är pojken i en bok om en pojke som får veta att hans pappa är kung i ett magiskt land och att en ande ska komma för att ta med honom dit. Men det kommer inga andar, bara nya pappor som inte är hans.
Andrev Walden romandebuterar med en vild berättelse om att växa upp i spillrorna av 68-rörelsen, om mammor som står under köksfläkten och säger jävla karlar, om hur kärlek börjar och slutar, om en skalperad hamster, om den långa skuggan av ett mirakel men framför allt om män.”
Nu är det nästan lite trist att skriva en recension på en bok som tokhyllats redan. Jag har ju omöjligt något nytt att tillägga till det som redan har sagts, men jag kan försöka ändå.
Jävla karlar, titelvalet är toppen. Andrevs mamma och hennes vännina Lilla molnet (personerna i boken har underbara smeknamn) sitter och svär vid köksbordet över de där jävla karlarna. De som alltid ställer till det. Andrev får utstå den ena ”bonuspappan” efter den andra och ingen av dem är riktigt bra. Berättelsen har därför givetvis sitt mörker, men framför allt är den skriven med glimten i ögat. I allt det tråkiga som händer så finns det en humor och jag tycker den är riktigt rolig. Dessutom finns det lite 80-talsreferenser i som höjde läsningen ännu mer.
Jag kan ändå inte skaka av mig känslan av sorg efter att ha läst boken. Det är bra att kunna möta det tråkiga med humor, ändå känns det ”fel” av mig att underhållas av andras misär. Lite tudelat. Ändå blir jag konstant förvånad över att Andrev lyckas med humorn. Humor i böcker är svårt och det faller ofta helt platt för mig. Nu lyckades det!
Jag tyckte om de korta kapitlen och barnperspektivet. Det finns så mycket utöver de jävla karlarna. Mamman tänker jag mest på: vad rörde sig i hennes huvud. De får vi inte veta, men jag blir ofta arg på henne. Tankeväckande bok på många sätt. Jag tycker texten har mycket hög kvalitet och man dras direkt med i berättelsen. Ibland kan den bli aningen spretig, men dessa korta fragment som berättelsen bygger på gör också boken till vad den är: en jävla fräsch fläkt. Jag skulle inte alls bli förvånad om den vann Augustpriset.
Betyg:
0 Kommentarer
Studie i mänskligt beteende – Lena Andersson
Titel: Studie i mänskligt beteende
Författare: Lena Andersson
ISBN: 9789177959540
Sidantal: 272
Förlag: Polaris
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2023
Handling: ”I Studie i mänskligt beteende, en samling sammanhängande berättelser, skildras kvinnor som försöker stå ut i sina kroppar och begripa hur man ska leva. De heter Amanda, Annie, Ellinor, Eva, Jenny, Liselotte, Malin, Matilda, Märta, Olga, Rawia, Ruta, Simone, Caroline och Karolina.”
Lena Anderssons senaste roman inleds på följande vis: ”Den exklusivt mänskliga erfarenheten av att vara kropp inne i ett själsliv är vad som formar och präglar detta kabinett av personer, huvudsakligen kvinnor, medan de sysselsätter sig med banala väsentligheter.”. Jag smålog vid ”banala väsentligheter” och kunde direkt se framför mig vad Andersson syftade på. Mycket riktigt, i de små novellerna (som inte känns som noveller egentligen) skildras en rad olika kvinnor, som på ett eller annat sätt har med varandra att göra.
Nu när boken vilat ett tag (jag läste den för ett par veckor sedan) så minns jag kapitlet om Matilda mest. Där tycker jag Andersson glimmar till, jag ser den debatterande och ifrågasättande författaren som genom fiktion kan framföra sina åsikter, utan att trycka dem i ansiktet på oss. Bland annat finns det en mycket pinsam scen i #metoo:s enorma svallvåg, där kvinnor i ett kafferum ska vittna om övergrepp som de alla måste ha varit med om. Matilda kan inte komma på något. Det skapar en märklig spänning i kafferummet, där praktikanten Hedda berättar att hennes pojkvän ibland tar på henne när hon hackar lök. Andersson lyckas provocera i sin text men jag tycker också texter ska få utmana och provocera. I vissa kapitel ser jag framför mig hur Andersson småler medan hon skriver, hon kan helt enkelt inte låta bli.
Som med de flesta novellsamlingar går några av kvinnornas kapitel mig en aning förbi, jag minns dem inte efteråt, även om jag tyckte om att läsa boken. Helhetsintrycket och Lena Anderssons sätt att skriva ger mig god eftersmak. Det är underhållande att läsa om de olika kvinnorna, och en bok ska ju bidra med underhållning. Det finns vissa filosofiska poänger om att vara en kvinna i vår samtid, det uppskattade jag verkligen. Jag vill läsa mera av Lena Andersson och jag tycker det här var en värdig Augustpris-nominering.
Betyg:
0 Kommentarer
Väggen – Marlen Haushofer
Titel: Väggen
Författare: Marlen Haushofer
Översättare: Rebecca Lindskog
ISBN: 9789186905422
Sidantal: 255
Förlag: Thorén & Lindskog
Språk: Svenska
Format: Pocket
Utgiven: 2016 (original 1963)
Handling: ”En kvinna följer med släktingar till alperna. När hon går och lägger sig första kvällen är hon ensam i huset och när hon vaknar dagen efter är hon fortfarande ensam.
Hon går ut för att leta efter de andra och styr stegen mot värdshuset i närmaste by. Men på vägen dit går hon rakt in i en genomskinlig vägg. På andra sidan är alla varelser, både djur och människor, döda.
En mycket tankeväckande bok som jag tyckte mycket om. Den är olik något annat jag läst, även om temat ”världen har blivit rubbad och du är ensam kvar”, för att uttrycka apokalyps av något slag långt, inte är något nytt i sig. ”Väggen” levererar exakt vad den lovar. Huvudkaraktären blir isolerad bakom en osynlig vägg och bor i en simpel jaktstuga. Hur långt den genomskinliga väggen sträcker sig är inte helt klart, men det är också omöjligt för vår huvudkaraktär att ta reda på. Utan bil och med mycket begränsat med mat får hon finna sig i att röra sig i närområdet. Till sällskap har hon en hund och snart även en ko och en katt. Människans relation till djur och natur är romanens röda tråd, det är både gripande och intressant.
Huvudkaraktären får lära sig överleva på det minsta möjliga men utöver den fysiska överlevnaden: vad händer med psyket? Vad har hänt alla andra människor? Långt i fjärran, bakom väggen, skymtas en by men skorstenarna ryker aldrig. En bonde vid en brunn har blivit stel mitt i en handrörelse, till sist blåser han omkull. Världen ter sig plötsligt fullständigt annorlunda. Huvudkaraktären funderar på sitt liv och sina livsval, hur irrelevant allting som hänt tidigare ter sig i skenet av överlevnadskampen. Detta får dock inte överhanden i berättelsen – tvärtom är huvudkaraktären ofta vid relativt gott mod (eller är det en chock och överlevnadsinstinkt?).
Romanen blir ibland aningen repetativ och jag är inte helt nöjd med slutet men på det stora hela tyckte jag om boken. Jag gillar verkligen det engelska omslaget av Vintage Classics:
Betyg:
0 Kommentarer
Om uträkning av omfång 1 – Solvej Balle
Titel: Om uträkning av omfång 1
Originalets titel: Om udregning af rumfang #1
Författare: Solvej Balle
ISBN: 9789146240150
Sidantal: 192
Förlag: Wahlström & Widstrand
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2023 (original 2020)
Handling: ”Tara Selter bor i Clairon-sous-Bois i norra Frankrike med sin man Thomas. De handlar med antikvariska böcker. Den 17 november åker hon till en antikmässa, tar in på hotell, köper böcker och besöker några vänner. Där bränner hon sig på handen. Nästa morgon upptäcker hon att tidningarna i hotellmatsalen fortfarande har gårdagens datum och att samma saker händer som dagen före. Böckerna hon köpte är borta och hon går för att köpa dem igen. Sedan reser hon hem. Thomas undrar varför hon kommer redan och Tara förstår att hon är den enda som upplever den 18 november. Hela världen står still, vädret är detsamma, alla gör exakt samma sak dag efter dag. Men för Tara fortsätter tiden att gå. Såret på hennes hand läker och hennes hår växer. Varje dag förklarar hon för Thomas vad som händer och varje dag tror han henne. Till slut tröttnar hon och flyttar in i gästrummet. Thomas saknar henne inte eftersom han tror att hon ska komma hem nästa dag. Tara inleder olika strategier för att stå ut. Hon skriver och promenerar, hon köper en stjärnkikare och gör sig vän med himlavalvet, hon sätter ett streck i dagboken för varje dag som passerar och när 18 november närmar sig på nytt reser hon till samma mässa och tar in på samma hotell.”
Det här är första delen i en septologi av den danska författaren Solvej Balle. Boken vann Nordiska rådets litteraturpris 2022 och jag var länge orolig hur jag skulle fixa att läsa romanen på danska (för läsa boken, det skulle jag). Vilken tur att Wahlström & Widstrand nappade på att översätta!
Böcker som mixtrar med tid och rum hör till ett av mina favorit-teman att läsa om. Jag hade nog inte förväntat mig en komisk berättelse á la Groundhog Day (film från 1993) och det var väl tur, berättelsen är långt ifrån komisk. Tara Selter lever ett odramatiskt liv som försäljare av antivariatiska böcker. På jakt efter nya försäljningsfynd, en till synes helt vanlig dag den 17 november, bränner hon handen och nästa morgon upprepar sig dagen. Gång på gång. Tara berättar för läsaren om de tankar och känslor hon genomgår. Frustration, ilska, apati…vilka känslor upplever man när dagen är lika gång på gång? När man måste förklara vad som hänt för sin ovetande man varje morgon? Tara tar till alla möjliga strategier för att förstå de ”regler” som gäller för hennes tidsproblem: försvinner t.ex. ett föremål om hon köper det? Hur länge kan hon och hennes man hållas vakna tillsammans innan hans dag börjar på 17 novemeber igen och han inte vet varför Tara är där?
Det är en oerhört nervkittlande berättelse. Bokens största behållning är det lågmälda och nästan kusliga språket. Ibland känns det som att jag betraktar Tara genom ett nyckelhål, eller som ett spöke som står ett hörn och iakttar. Solvej Balle bryr sig inte om att blåsa upp historien till ett svällande drama: hon kunde ha låtit Tara börja experimentera med pengar, resor, galenskaper…Saker som händer i böcker och filmer men som få människor sist och slutligen kanske inte skulle göra om tiden skulle haka upp sig. Skräcken, oron, frustrationen och målmedvetenheten att återgå till det normala upptar all energi för Tara. Det är en mardröm. Solvej Balle skriver så fint om novemberkvällar, stjärnhimlen och det mänskliga varandet. Jag ser redan framemot följandel del, som utkommer på svenska 16 november 2023.
Betyg:
0 Kommentarer
Udda fåglars ö – Lucas Hermans
Titel: Udda fåglars ö
Författare: Lucas Hermans
ISBN: 9789180065405
Sidantal: 261
Förlag: Bazar
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2023
Handling: ”I romanen Udda fåglars ö behandlas temat sökande med lika delar humor och allvar.
Ett förlorat jobb, en kraschad relation, panikångest – Leo är klar med Stockholm och behöver en nystart. På Åland hoppas han kunna rusta upp sin döda mormors torp, hitta harmonin igen och skriva den där romanen. Hittills har han mest grämt sig över alla misslyckanden och svarat ’kanske’ på livets stora frågor.
Men Ålandstillvaron blir inte alls som i fantasin. Han störs av grannen Alfrida – en orkanvind till tant som älskar bastu, skvaller och gin – och blir snart också uppsökt av den stelbente adelsmannen Milton. Sakta sugs Leo in i mysteriet med sin mormors syster Lydia, som sägs ha drunknat som ung. Men är det verkligen sant?”
Det finns inte allt för gott om litteratur som utspelar sig på Åland, eller så är det inte jag som har hittat de böckerna bara. I vilket fall som helst blev jag väldigt glad över att få läsa en roman som befinner sig just på Åland, som verkligen ligger mig nära om hjärtat.
Vi kastas direkt in i handlingen, där Leo besöker sin mormors gamla torp. Torpet är inte förfallet, som Leo först trott, det har skötts väl om av grannen Alfrida. Alfrida är enligt mig den karaktär som lyfter hela boken, stackars Leo blir en blek skugga i jämförelse. Alfrida talar åländsk dialekt (vilket jag älskar!), hon har en kråka som husdjur och hon drar sig inte för att ta lite gin och säga rakt ut vad hon tänker. Leo är som en tafatt liten pojke bredvid Alfrida och det är där humorn skymtar till i berättelsen. När Alfrida säger att de ska bada bastu och Leo ska hämta sina ”badbyxor” och Alfrida kontrar med att det nog ska vara en svensk till att ha simpare i bastun…jag skrattade verkligen till! Jag vill bara konstant vara i Alfridas sällskap. Där lyckas författaren verkligen få till det: jag ser verkligen Alfrida framför mig och vid bokens slut känns hon som en kär gammal vän.
Under Leos vistelse lurar även ett mysterium i bakgrunden, nämligen mormors systers märkliga försvinnande för tiotals år sedan. Jag kan verkligen leva mig in i Leos nyfikenhet kring fallet. Det tar dock inte överhanden, vilket är bra, för detta är ingen deckare. Om jag skulle placera boken i en genre skulle jag föreslå cozy mystery, även om det inte riktigt passar perfekt heller. Nåja, Udda fåglars ö kan stå på egna ben tycker jag.
Det enda jag önskade mer av var Leo. Han kommer inte riktigt fram även om han är vår huvudkaraktär. Jag hade gärna sett mera kött på benen där och sett mer av hans personliga utveckling under Ålandsvistelsen.
Miljöerna är fint beskrivna och en känsla av sommar genomsyrar boken. Det är en fin hyllning till Åland och berättelsen engagerade mig från början till slut. Stort plus också för formatet, det är en inbunden bok men i ”den mindre storleken” som jag älskar. Omslaget är otroligt snygg (skapat av Amanda Berglund) och layouten i boken är luftig, kapitlen lagom långa.
Tack till Bazar för recensionsexemplaret! 
Betyg:
0 Kommentarer