Handling: ”Simeon Lee är miljonär många gånger om. Men han är också en mycket otrevlig gammal herre, och inte är det för att fira en fridfull jul som han bjudit släkten till sig på Gorston Hall. Stämmningen är laddad från början, och på själva julafton sker ett ovanligt brutalt mord. Omständigheterna är ytterst förbryllande. Ingen i familjen går fri från misstankar; alla har motiv, alla har haft möjlighet – och alla har alibi. Hercule Poirot griper med illa dold förtjusning tillfället att bryta upp från en dragig engelsk jul framför vedbrasan för att få gåtans häpnadsväckande lösning och avslöja mördaren.”

 

När man börjar med en klassiker så vet man inte riktigt vad man kommer att tycka. Ibland kan klassiker kännas för dammiga och gamla, men inte den här inte! Jag sträckläste den. Den var verkligen bra, det bästa med boken var att det hela tiden hände något, det spilldes inte sidor på ”utfyllnadsmaterial”.

Den var relativt kort, spännande och rakt på sak. Fast boken är gammal (ursprungligen 1938) så kändes det inte för gammalt, jag tyckte det var charmigt med uttryck som ”telefonera” istället för ”ringa”.

Jag försökte lista ut vem mördaren var hela tiden, och fel hadde jag, till min stora förtjusning. Måste säga att det var en av de bästa böckerna jag läst. Tummen upp för Agatha Christie (första boken som jag läst av henne)!

 

Handling: När Anna får ta över den lilla övergivna bokhandeln i Longhampton går hennes dröm i uppfyllelse. Dessutom får hon annat att tänka på än maken Phil, de tre aviga bonusdöttrarna och deras hyperaktiva dalmatiner. Snart är hennes butik fylld av böcker med hisnande berättelser om kärlek, äventyr, hemliga trädgårdar och borttappade hundar. Ändå fattas något i Annas liv för att hon ska få den riktiga lyckokänslan.

Annas perfektionistiska väninna Michelle, med sin blomstrande inredningsaffär, har stora planer för framtiden. Men när mörka hemligheter från det förflutna dyker upp och katastrofen hotar att slå sönder tillvaron, är det slut på alla romantiska drömmar. De två väninnorna kommer att tvingas att fatta livsavgörande beslut.

 

Den första boken av Lucy Dillon som jag läst. Har hört mycket bra om hennes böcker och av någon anledning lockade denna bok mest, det är hennes tredje. Det är en mysig bok, om man gillar böcker med lite långsam takt så är denna bra. Själv tyckte jag ibland att det gick lite för långsamt, speciellt i mitten av boken. Den är ganska lång på 515 sidor, något lite till skulle det kunna finnas. Jag är inte hundra procent nöjd med slutet, då jag tyckte allt det slutade ganska ”snabbt”, och jag skulle vilja veta mera om hur det egentligen sedan gick för dem allihop.

Jag tyckte mest om karaktären Michelle, ibland ser jag vissa sidor av henne i mig själv. Annas dalmatin Pongo blev man så förtjust i, Dillon har en förmåga att få både människor och djur väldigt levande! Man kan precis känna igen sig i Annas känslor angående bonusdöttrarna. Boken är väldigt välskriven. Återstår att se om hennes andra böcker blir lästa.

Handling: ”’Tis the season to be jolly…But can Eve find happiness through the frost…? Eve has never liked Christmas, not since her beloved fiance was killed in action in Afghanistan on Christmas Day. So when her adored elderly aunt dies, the last thing she is expecting is to be left a theme park in her will. A theme park with a Christmas theme…And that’s not the only catch. Her aunt’s will stipulates that Eve must run the park with a mysterious partner, the exotically named Jacques Glace. Who is this Jacques, and why did Aunt Evelyn name him in her will? But Eve isn’t going to back down from a challenge. She’s determined to make a success of Winterworld, no matter what. Can she overcome her dislike of Christmas, and can Jacques melt her frozen heart at last…?”

 

En bok som får en i julstämning. Jag kunde inte lägga ifrån mig boken! Huvudkaraktären Eve känns verklig och man dras med i hennes sorg efter hennes fästman som dog i jobbet som soldat. Jag älskar handlingen om julparken som hon får ärva. Hennes theme park känns magisk och man önskar man skulle kunna besöka den påriktigt. Affärspartnern Jacques är mystisk och man får inte veta så mycket om hans bakgrund före mot slutet av boken, fanns en hel del man inte förväntat sig. Det finns både humor, romantik och sorg i boken och mysfaktorn är hög. Rekommenderar!
Du hittar den här.

 

 

Handling: Ibland är ett samtal allt som krävs …

En förlorad smaragdring, en hittad mobiltelefon och ett löfte som inte får brytas – Detta blir upptakten till en hejdlös komedi om vad som kan hända om ens mobiltelefon hamnar i fel händer.

Poppy Wyatt befinner sig på ett hotell i London och har sin möhippa när brandlarmet går. Hotellet måste utrymmas och i kaoset som sedan råder upptäcker Poppy att hennes förlovningsring är borta! Det är en vacker, antik smaragdring som har gått i hennes fästmans släkt i generationer. Dessutom blir hennes mobiltelefon stulen och i och med det finns det inte längre något sätt för hotellet att kontakta Poppy om de skulle hitta ringen.

Desperat vandrar Poppy runt i hotellobbyn då hon ser en mobiltelefon som ligger slängd i en soptunna. En ny telefon och ett nytt nummer att ge till personalen – perfekt! Det finns dock ett problem – telefonens ägare, affärsmannen Sam Roxton. Som i tid och otid ringer Poppy och ber henne lämna tillbaka telefonen.

Aldrig att Poppy tänker ge upp den här möjligheten och de gör en deal: Poppy får behålla telefonen under en vecka mot att hon lovar att vidarebefordra alla Sams meddelanden och mejl. Problemet är bara att Poppy inte kan låta bli att lägga sig i både Sams jobb och hans privatliv …

 

Händelserna i boken är ofta väldigt osannolika, sådär att man suckar ”Säkert.” Poppy skulle ju nödvändigtvis inte behövat behålla telefonen, det skulle ju nog gått att ordna på något sätt. Men ändå är boken himla rolig och underhållande. Huvudkaraktären Poppy påminner mycket om Becky från Shopaholic-serien, som alltid hamnar i trubbel. Ibland kunde man bli irriterad på Poppy för att hon var alldeles för snäll! Det finns fotnoter på sidorna som är väldigt roliga. Boken fick en intressant vändning i slutet och jag blev nöjd med slutet. ”Nya kontakter” var precis som jag föväntat mig eftersom jag läst flera av Kinsellas andra böcker. Gillade ni dem, så gillar ni nog denna!

 

Finns på Adlibris!

Handling: ”Marian Keyes nya bästsäljare utspelar sig i förlagsbranschen och handlar om tre kvinnor; den litterära agenten Jojo, författaren Lily och festfixaren Gemma. Humoristiskt och träffsäkert beskriver Keyes kvinnornas problem med mammor, kollegor och pojkvänner.

Jojo Harvey är litterär agent, med en kropp som Jessica Rabbit och en knivskarp hjärna. Hon har siktet inställt på att bli delägare i agenturen men när en ny kollega dyker upp och kammar hem ett miljonkontrakt får hon problem.

En av Jojos författare är Lily Wright. Hon har skrivit en tröstbok efter ett rånöverfall och boken blev en bästsäljare. Nu har Lily fått skrivkramp och börjar bli desperat. Hon har nämligen köpt ett drömhus åt sig och pojkvännen Anton.

Gemma Hogan arbetar som festfixare. Hon var tidigare en av Lilys bästa vänner, tills den dagen då Lily stal hennes pojkvän Anton. Nu har Gemmas pappa träffat en ny kvinna efter trettiofem års äktenskap och Gemma flyttar hem till sin mamma, som fått en sådan chock att hon måste matas med lugnande medel. Gemma skickar desperata e-mail till sin väninna Suzanne, som tycker att de är så underhållande att hon skickar dem till den enda litterära agent hon känner till: Jojo Harvey. Och så är cirkeln sluten.”

En tegelsten jag är glad att jag läste. Den handlar mycket om svek, vänner och karriärer inom bokvärlden. Alla karaktärerna är väldigt trovärdiga, när man kommer till slutet känns det som om man känner dem påriktigt. Jojo Harvey var min favorit av alla 3, hon var så tuff.

Det kunde ha blivit virrigt när det handlade om 3 olika personer hela tiden, men det blev det inte (såklart inte, det är ju Keyes som skrev den). Jag har läst några andra av Marian Keys tidigare men denna är hittills min favorit. Omslaget var ingen höjdare, munnen blir bara större ju längre jag ser på den…

 

Titel: Babbeldrottningen

Författare: Meg Cabot

Sidantal: 309

Format: Pocket

Utgiven: 2008 (på svenska)

Handling: ”Amerikanska Lizzie Nichols har problem. Efter att hennes brittiske pojkvän visat sitt rätta jag är hon ensam i London, och vet varken var hon ska bo eller hur hon ska försörja sig. Livet efter college har gått utför av en och samma anledning: att hon alltid säger fel saker vid fel tillfälle. Att hon inte kan bevara en hemlighet, inte ens behålla minsta lilla sak för sig själv!

 

En hyllvärmare jag äntligen läste. Jag har hört många som tycker den var bra. Den var lättläst, förutsägbar och rolig på sina ställen. En chicklitt bok man gillar men snabbt glömmer. Den skulle varit bättre om händelserna inte alltid var så ”för bra för att vara sant”, huvudkaraktären Lizzie är annars trevlig att läsa om.

 

Boken är inte i klass med Sophie Kinsellas Shopaholic-serie, även fast huvudpersonerna har många likheter. Eftersom jag älskat den serien kanske jag hade lite för höga förväntningar på denna. Återstår att se om uppföljaren ”Babbeldrottningen i New York” blir läst!

 

Handling: ”Dina Tonerre är elva år och har ärvt sin mors gåva. När Dina ser någon i ögonen kan hon se alla de handlingar som den personen skäms över att ha gjort – hon kan se människors dåliga samvete. För Dina är det snarare en förbannelse än en gåva eftersom ingen vill vara hennes vän. När Dinas mamma blir kallad till Dunarks borg för att få en man att erkänna ett mord, måste Dina ta itu med sin gåva och lära sig att använda den.”

 

Detta var en bra bok, speciellt om man gillar fantasy. Men den hade ett stort fel, den var allt för kort (lite på 200 sidor). Jag tycker det fanns så mycket jag ville veta mera om! Det som var super var att det fanns kartor ritade av författaren på områden som nämns i boken, man får en mycket tydligare bild av var beskrivna platser ligger. Jag tyckte mycket om själva historien och karaktärerna kändes äkta. Idén med att någon kan vara en skämmerska är genial. Overall en mysig bok med en magisk historia.