Originalets titel: Ghoulia

Förlag: Rabén & Sjögren
Sidantal: 52

Handling: ”Mortina är ett helt vanligt zombiebarn. Hon är likblek i hyn, har utstående ögon och kan slita av sig huvudet och bolla med det om hon vill. Mortina bor i ett stort fallfärdigt spökslott tillsammans med sin faster Krypta och hunden Rabies, och hon har en önskan i världen – att få kompisar. Hennes faster tycker inte att det är någon bra idé, men Mortina ger inte upp. På något sätt måste det gå. Och när det blir halloween ser Mortina sin chans. Då ser ju alla ut som hon!

Pricken möter Tim Burton möter familjen Addams! Mortina är först ut i vår serie med alldeles lagom läskiga bilderböcker för ganska små läsare. En perfekt blandning av rys och mys!”

 

En mys-rysare för 3-6 åringar som passar pefekt att läsa på hösten! Mortina är en zombie som bor isolerad i ett slott, men vill så gärna leka med andra barn. Hennes faster förbjuder henne eftersom hon är en zombie. Det närmar sig Halloween och Mortina kommer på den perfekta idén att klä ut sig, till en zombie! Då kan hon vara med och knacka dörr med bus eller godis tillsammans med de andra barnen.

Boken igenom har så fina illustrationer som verkligen ger höstkänsla.

 

Titel: Neverworld

Originalets titel: Neverworld wake

Förlag: Modernista
Sidantal: 271

Handling: ”DET VAR EN GÅNG, på den tiden då Beatrice Hartley och hennes fem bästa vänner på Darrow-Harker School var det tuffaste gänget i stan de vackra, de hippa, de som andra ville vara. Men när Jim, gruppens kreativa geni och Beatrices pojkvän, plötsligt dog förändrades allt. Ett år efter examen återvänder nu Beatrice för en återförening på Wincroft den herrgård vid kusten där vännerna tillbringat så många nätter och delat så många tankar, hemligheter, förälskelser och planer med hopp om att få svar på den fråga som värker i henne: Vad visste egentligen hennes vänner om Jims död? Kvällen fylls av haltande skämt och obekväm tystnad, och svaret på frågan verkar avlägset. De en gång så nära vännerna är förändrade splittrade och osäkra. Det är för sent. Men när natten går mot morgon rasar åskan, och en mystisk man knackar på dörren. En man som berättar något som inte borde vara möjligt.”

 

Den här boken har verkligen fått blandade recensioner. Det verkar som att många tycker den var ”mjeh” medan andra älskar den. Jag hör till den senare kategorin. Marisha Pessl är en fantastisk författare, detta är hennes YA-debut och den klarade hon perfekt. Jag tyckte mycket om hennes föregående bok Nattfilm, även om jag inte var nöjd med slutet så plöjde jag igenom den tegelstenen på bara någon dag. Samma sak hände nu, även om denna bok hade sparsamt med sidor, så som YA-böcker bör ha enligt mig. Längden på boken var precis lagom till det som berättelsen skulle förmedla.

 

Vi har en grupp av vänner som möts igen efter ett tragiskt avslut på en gemensam vän till dem, Jim Mason. Oundvikligen började jag, som älskar bandet The Doors, dra paraleller med deras frontfigur Jim Morrison. Reasons? Båda var poeter, musiker och personer som folk drogs till, de hade något extra. Plus namnen då, som är väldigt lika. Men Jim Mason är borta, polisen drog slutsatsen att det var ett självmord. Beatrice Hartley, Jims flickvän, tror inte på det. Men när alla vännerna, inklusive Beatrice, hamnar i en värld som kallas Neverworld blir det klart att Jims mysterium behöver lösas, men även ett annat, större, problem. De är fast i Neverworld, en plats där tid och rum står still. Varje dag börjar på samma ställe, vid samma tid.

Jag har alltid varit svag för berättelser med tidsresor/tidsmysterium, det lite kittlar ens fantasi på ett sätt som är väldigt intressant. Vad är tid och rum egentligen, hur uppfattar vi det och kan vi verkligen inte styra det?

Pessl bygger upp en fantastisk värld i Neverworld, man kan känna skräcken och paniken i att vara fången i tidens fängelse där inget egentligen ändras, där inget åldras. Man måste hela tiden läsa vidare för att ta reda på hur det ska gå och hur allting ska lösa sig för vännerna. Karaktärerna är intressanta och boken igenom löper ett mysterium i ett annat mysterium, det blir aldrig tråkigt. Pessls förmåga att skriva blandvändare har bevisats än en gång.

 

Titel: Quiet Girl in a Noisy World

Förlag: Andrews McMeel Publishing
Sidantal: 184

Handling: ”Sweet, funny, and quietly poignant, Debbie Tung’s comics reveal the ups and downs of coming of age as an introvert.
This illustrated gift book of short comics illuminates author Debbie Tung’s experience as an introvert in an extrovert’s world. Presented in a loose narrative style that can be read front to back or dipped into at one’s leisure, the book spans three years of Debbie’s life, from the end of college to the present day. In these early years of adulthood, Debbie slowly but finally discovers there is a name for her lifelong need to be alone: she’s an introvert.
The first half of the book traces Debbie’s final year in college: socializing with peers, dating, falling in love (with an extrovert!), moving in, getting married, meeting new people, and simply trying to fit in. The second half looks at her life after graduation: finding a job, learning to live with her new husband, trying to understand social obligations when it comes to the in-laws, and navigating office life. Ultimately, Quiet Girl sends a positive, pro-introvert message: our heroine learns to embrace her introversion and finds ways to thrive in the world while fulfilling her need for quiet.”

 

 

Titel: Den andra kvinnan

Origialtitel: The wife between us

Förlag: Modernista

Sidantal: 376

Handling: ”Vanessa Thompson har blivit lämnad för en yngre kvinna av sin exmake Richard. Han är nu förlovad med Nellie, och Vanessa är svartsjuk och besatt av sin ersättare. Och av tanken på att till varje pris stoppa deras giftermål. I alla fall är det så det verkar. Den andra kvinnan är en isande thriller som skildrar de komplexa hemligheterna i vad som på ytan varit ett avundsvärt äktenskap och hur farligt det kan vara att ignorera sanningen i kärlekens namn.”

 

Jag hade haft span på denna bok sedan Modernista gav ut sin höstkatalog. Boken visade sig vara en verklig bladvändare, när man en gång börjat läsa kunde man inte sluta.

Berättaren, Vanessa, verkar väldigt ostabil och det är svårt att veta vad som är sant. Richard verkar lite allmänt skum och Nellie verkar ha hemligheter. Att kalla den bok för thriller är kanske lite långsökt, men ett spännande relationsdrama är det iallafall. Bit för bit nystas det upp vad som verkligen hände mellan Vanessa och Richard, och vad som nu pågår mellan Nellie och Richard. Vad har dessa personer gemensamt?

 

Vissa händelser var en snudd på otrovärdiga men jag vad naglad till denna bok i två dagar, jag läste varje stund jag fick över. Boken blev aldrig tråkig trots att det handlade om tre karaktärer, det gjorde att man blev ännu mera inne i handlingen och lärde känna deras personligheter. Det fanns ganska många små plottwists som snörde ihop storyn bra. Förvänta dig ingen blodig thriller, detta är psykologisk spänning när den är som bäst!

 

Titel: The Vanishment

Förlag: Constable
Sidantal: 240

Handling: ”Peter and Sarah’s marriage has reached an impasse; their holiday in beautiful Cornwall is chosen to mend old wounds and bandage past pain. The house they go to has space – space for their writing, their painting, and their reconciliation. It has space too for its own memories and its own unforgettable horrors… but they are not to know that.When the locals are less than friendly than they might be and when the house sighs with its secrets, the sands of their marriage shift… and then Sarah vanishes and Peter is left alone. Or is he?”

 

Såhär i hösttider plockar jag gärna upp en spökhistoria. Jonathan Aycliffe är mest omtalad för Naomi’s room som utkom 1991, men han har skrivit flera andra spöhistorier också. Jag har aldrig läst något av författaren förut och bestämde mig för att läsa en bok som är lite mindre känd, för att lägga ribban lågt.

Man kommer snabbt in i berättelsen om Peter och Sarah som hyr ett stort hus i Cornwall för att ägna sig åt konst och skrivande. Sarah får nästan genast obehagskänslor och vill bort från huset, men Peter övertygar henne om att stanna kvar. Det räcker inte länge förrän Sarah är försvunnen utan ett spår. Peter blir allt mer rädd och börjar höra konstiga saker i huset som han inte kan förklara.

 

En ganska okej, klassisk spöhistoria. Peter är verkligen en avskyvärd karaktär överlag och storyn blir bitvis lite överdriven (Aycliffe hade vunnit på att hålla den lite mera lågmält kuslig). Jag blev underhållen av boken och ville läsa vidare, speciellt för att få veta vad som hänt med Sarah. Men skulle jag själv fått välja, så skulle jag ändrat en hel del i storyn som jag inte riktigt gillade.

Ska läsa Naomi’s room nästa gång jag känner för spöken!

 

 

Sidantal: 286

Handling: ”Rachel var länge hemligt förälskad i sin bästa vän Henry Jones. Dagen innan hon flyttade från Gracetown gömde hon ett kärleksbrev i Henrys favoritbok, i hans föräldrars bokhandel. Rachel väntade. Men Henry hörde aldrig av sig. Tre år senare känslomässigt bedövad efter att hennes bror omkommit i en drunkningsolycka återvänder Rachel till Gracetown. Hon ska arbeta ett år innan hon går om sista året i skolan och får jobb i bokhandeln, där hon nu tvingas arbeta med Henry, som hon helst aldrig velat träffa igen. Henry är glad över att Rachel är tillbaka och förstår inte varför hon är så kylig gentemot honom. Men så småningom börjar de komma varandra närmare igen. Livet går inte att styra och ibland är det outhärdligt. Men tänk om det finns ord, kärlek och andra chanser som gör att allt trots allt har mening?”

 

Jag fick denna bok som ett av Modernistas spontanutskick, och det gillas starkt! Det gjorde verkligen min dag att ha en bok i brevlådan utan att ha beställt något. Detta är en bok jag kanske aldrig annars skulle plockat upp och det är bra att vara varierande i sin läsning och inte snöa in sig för mycket på någon genre.

Att ge riktigt ärliga recensioner känns ibland lite svidande, speciellt då man får en bok som spontanutskick. Men ja, såhär är det: jag gillade inte boken som helhet, även om det fanns saker jag gillade. Att berättelsen i stora delar handlar om ett antikvariat, ett brevbibliotek (ett ställe där man inte får köpa eller låna böckerna, utan läsa dem på plats och ställe och kunna lämna brev och citat mellan sidorna) och ett ganska vackert språk. Att få läsa olika brev, som t.ex. Henrys lillesysters, som fanns i olika böcker var ett trevligt inslag som gjorde brevbiblioteket mera levande.

Problemet för mig var karaktärerna. Henry och Rachel är två personer som båda känns så naiva att man bara vill ruska om dem. Rachel gömde ett kärleksbrev i Henrys favoritbok i brevbilioteket och när han inte svarade så bestämmer hon sig för att vara sur och bitter, vilket jag inte förstår för att vad som helst kunde ju ha hänt med brevet, orsaker som gjorde att han inte fick det. Eller varför inte fråga honom?

Henry är väldigt kär en annan tjej, Amy, som behandlar honom som skräp men ändå trånar han efter henne. Oklart är varför? Vad är det som är så speciellt med Amy egentligen? Jag tror alla utom Henry själv kunde märka att Amy var ingenting att ha, ändå pågår Amy-Henry-ploten hur länge som helst i boken.

 

Eftersom jag hade svårt för båda huvudkaraktärerna märkte jag att jag tappade intresset om de ens skulle bli ihop eller inte. Det fanns en lite deppig känsla boken igenom, det kunde jag förstås ana mig till när det i handlingstexten framkommer att Rachels bror har drunknat, men det blir inte bättre, tyvärr.

 

Undrar om denna bok är en sådan som man antingen älskar eller inte älskar. Det verkar lite så, man klickar eller så klickar man inte. Jag tror ändå att denna typ av bok kan tilltala många läsare, speciellt boknördar.

Betyg:

Sidantal: 400

Handling: ”One golden family. One fateful summer. Four lives changed forever. Amber Alton knows that the hours pass differently at Black Rabbit Hall, her London family’s country estate where no two clocks read the same. Summers there are perfect, timeless. Not much ever happens. Until, one stormy evening in 1968, it does. The idyllic world of the four Alton children is shattered. Fiercely bonded by the tragic events, they grow up fast. But when a glamorous stranger arrives, these loyalties are tested. Forbidden passions simmer. And another catastrophe looms…
Decades later, Lorna and her fiance wind their way through the countryside searching for a wedding venue. Lorna is drawn to a beautiful crumbling old house she hazily remembers from her childhood, feels a bond she does not understand. When she finds a disturbing message carved into an old oak tree by one of the Alton children, she begins to realise that Black Rabbit Hall’s secret history is as dark and tangled as its woods, and that, much like her own past, it must be brought into the light.”

 

Denna bok låg och värmde hyllan i två år, i väntan på att bli läst. Det var ett spontanköp från 2016 för att omslaget var såå fint. Och baksidetexten var inte så tokig den heller. Ett ruggigt, enormt hus i Cornwall och familjehemligheter, det brukar jag gilla (tips: Hannah Richells ”Skuggan av ett år” och ”Systrarna Tides sista sommar” är myket läsvärda).

 

Det börjar lite som en feelgood-roman, där Lorna och hennes blivande man Jon försöker hitta den perfekta bröllopsplatsen. Efter en del sökas hittar de Pencraw Hall, eller Black Rabbit Hall som det också kallas. Jon gillar det inte, men Lorna älskar det. Hon känner sig dragen till platsen, och snart upptäcker hon att hon själv har ett band till Black Rabbit Hall (för att sådana slumpar händer åt oss alla…?). Frågan är väl varför Lorna är så hiskeligt intresserad av ett läckande och lite ovårdat hus till sitt drömbröllop. En ännu märkligare fråga är varför Lorna vill stanna kvar övernatten när den creepyga Mrs. Alton (husägarinnan) önskar att Lorna ska sova över (varför?). Jon kör snopet hem. Därifrån far väl det mesta utåt med boken. När Lorna börjar ”smyga” omkring i huset och rota överallt vill jag bara gömma ansiktet i kudden.

 

Det enda som verkligen höll mitt intresse uppe är historien som utspelar sig på 60-talet, då huset var fyllt av liv och familjen Alton spenderade alla somrar där. Där finns många twists and turns, och jag började längta att kapitlen om Lorna skulle ta slut, så jag fick återgå bakåt i tiden istället. Där finns den där riktiga känslan av mystik och karaktärerna känns levande.

 

Författaren misslyckas med att hålla historien trovärdig och tillräckligt intressant. Det blir lite för många missar i ploten, det lämnas en massa oförklarat och ibland känns allting lite som ett avsnitt av The bold and the beautiful. Boken hade de rätta elementen och tanken var god. Det nådde inte riktigt ändra fram i förverkligandet.

 

Betyg:

Sidantal: 183

Handling: ”When Liza Winthrop first lays eyes on Annie Kenyon at the Metropolitan Museum of Art, she knows there’s something special between them. Soon, their close friendship develops into a deep and intimate romance. Neither imagined that falling in love could be so wonderful, but as Liza and Annie’s newfound sexuality sparks conflict in both their families and at their schools, they discover it will take more than love for their relationship to succeed.”

 

Denna bok har varit på min TBR ganska länge, jag beslöt spontant att köpa den då jag fick för mig att prova läsa mitt livs första e-bok på min sambos Kindle! Den kostade 1,49 dollar, vilket passade mig utmärkt. Så vad tyckte jag om att läsa en e-bok? Det gick bättre än jag trodde, i början var jag lite ovan och tyckte jag läste ytligt sedan gick det bättre. Jag fick ändå en jädrans huvudvärk, om det berodde på andra faktorer än e-boken vet jag inte, men jag kände mig lite ansträngd ”vid pannan” på något sätt. Varje gång jag läst en längre stund kickade huvudvärken i. Återstår att se hur nästa e-bok ska gå. Jag kommer att läsa flera e-böcker p.g.a. det smidiga formatet (och billigt om man inte behöver en specifik bok).

 

Nu till själva boken! Jag hade inga förväntningar och jag visste inte speciellt mycket om bokens handling, förutom att den handlade om två tjejer som blir kära. Det finns en hel del LGBT-litteratur i dagens läge, och mer kommer det, men Annie on my mind har många år på nacken, den utgavs första gången 1982 och har aldrig varit ur tryck sedan dess. Den skapade uppror på 90-talet i Kansas skoldistrikt, där det till och med resulterade i att boken dramatiskt brändes upp och senare drogs ärendet till domstol där författaren, Nancy Garden, själv deltog. Rättvisan segrade och det bedömdes att boken fick finnas i skolbiblioteket.

 

Annie on my mind beskriver mycket av det homofobiska 80-talet, speciellt gällande arbete och skolor och hur ens sexuella läggning kunde lägga krokben på karriärer. Vissa saker kändes helt galna och utdaterade i dagens värld, men jag är mycket medveten om att situationen var en annan då.

 

Liza och Annie bor båda i New York och träffas på ett museum. Kemin mellan dem känns direkt, det är inte kärlek vid första ögonkastet, det är bara något. De lär känna varandra i en tid långt före smarttelefoner och internet, Annie skriver upp sin adress och sitt hemnummer på en papperslapp åt Liza. De börjar umgås mer och mer och trivs i varandras sällskap. Deras kärlekshistoria är inget uppvridet och dramatiskt, det är bara äkta. De är 17 år, och det märks, ibland är de barnsliga och naiva, men de växer hela tiden.

Jag blev väldigt involerad i deras liv och genom hela boken finns en sorts mysig känsla; New York, museum och krispiga höstlöv. Jag älskade Nancy Gardens författarskap och hur hon fick karaktärerna att bli levande.

 

Hela boken var en underbar läsupplevelse och det var intressant att läsa en LGBT-klassiker, den håller än idag.

 

 

 

Betyg:

Sidantal: 189

Handling: ”Den gamle advokaten mr Treves sa: ”Jag tycker om en bra detektivhistoria. Men de flesta börjar i galen ända. De börjar med mordet. Men mordet är slutet. Historien börjar långt innan dess – ibland flera år förut – med alla de händelser som slutligen gör att vissa personer befinner sig på ett visst ställe, vid ett visst klockslag en viss dag – Klockan K. Så är det här. Mordet i den här boken är planlagt in i minsta detalj, tiden, platsen, metoden, offret. Den som planerade det hade en enda, allt uppslukande önskan – att förgöra en annan människa.”

I början hade jag lite svårt att komma in i handlingen, den skiljer sig lite från det klassika Poirot-temat. Denna gång är det kommissarie Battle som har rollen som detektiv. Även om han knappt syns till alls, eftersom handlingen fokuserar nästan helt och hållet på en drös karaktärer som befinner sig under samma tak hos lady Tressillian i hennes stora hus under några veckor av sommaren. Alla som befinner sig där har e mer eller mindre awkward relation till varandra och stämningen i huset är spänd och dramatisk. Lite som att alla befinner sig på tårna och sitter längst ut på stolskanten.

 

Som vanligt hade jag några saker jag inte gillade i upplösningen, men boken var absolut läsvärd. Lite annorlunda stil på denna, jag saknade kanske lite hennes vanliga stil.

 

Betyg:

Sidantal: 431

Handling: ”I en liten idyllisk by i norra England påträffas en ensamstående mamma död i den vackra flod som flyter genom byn. Tidigare på sommaren har en tonårsflicka hittats drunknad på samma plats. Att någon av dem skulle ha tagit sitt liv är osannolikt, men flodens historia är full av tragiska händelser.

Jules Abbott hade lovat sig själv att aldrig återvända. Men efter systerns död måste någon ta hand om hennes tonårsdotter. Motvilligt flyttar Jules in i sitt barndomshem och sakta öppnas dörren till ett förflutet hon under många år gjort allt för att förtränga.

Jules är bara en av de personer som förbryllar kriminalinspektör Erin Morgan. I byn finns fler som hade en speciell relation till de två döda, men de verkar alla undanhålla något.”

 

Succén med Kvinnan på tåget har väl ingen missat. Jag gillade den boken, även om den absolut inte levde upp till all hype, t.ex. Gillian Flynn utklassar Paula Hawkins i genren in a heartbeat.

Men nyfiken på att plocka upp Hawkins andra bok, det var jag!

 

Jag tyvärr besviken. Hakwins anstränger sig hårt för att få läsaren skrämd, det finns en liten spöhistorie-känsla i texten, speciellt i början. Det fanns för många karaktärer att hålla reda på och följa, ELVA stycken!. Det tog evigheter innan jag hade klurat ut vem som var vem, vem som var ihop och i samma familj osv. Kapitlen varvar alla dessa karaktärer på ett lite rörigt sätt, men mest får man följa syster Jules (eller Julia? Jag har ännu inte klart för mig vilket namn som ska användas) och systerdottern Lena. Efter att Jules syster dött uppenbarar sig Jules bara där, och Lena får finna sig i det.

 

Det finns för många obesvarade frågor när boken är slut. Massor. Jag kan förstås inte skriva ut vad, men man kunde nog diskutera en hel kväll om man började bena på alla ”Varför? Och sen då?”-tankar. Hakwins försökte göra det lite för snårigt, som läsare föll man av kälken. Inte en enda karaktär kunde man gilla eller ens sympatisera med. Jag kände mig inte riktigt intresserad av att veta hur det skulle gå.

 

Plus för boken är ett ganska drivande tempo och relativt lättläst. En bok som ger en underhållning men inte stannar kvar i minnet efter att den är slut.

 

Betyg: