Titel: Pest och kolera – historiens värsta farsoter

Förlag: Natur & Kultur

Handling: ”Pest, spetälska, kolera, tuberkulos, smittkoppor och spanska sjukan idag finns läkemedel och vaccin mot de farsoter som förr tog livet av så många. Smittkopporna, till exempel, har bekämpats så effektivt att den nästan inte finns längre. Men hur var det förr, innan vaccin och antibiotika och innan modern läkarvetenskap? I Pest och kolera får man lära sig hur livet var när allt man hade att ta till mot de fruktade sjukdomarna var örter, religiösa riter och ren vidskepelse. Rysligt spännande och emellanåt riktigt humoristisk faktabok för alla mellanstadiebarn!”

 

Jag trodde inte att sjukdomar kunde vara så intressant! Boken har mycket att tacka illustratören Johan Egerkrans (ni kanske känner igen han från bl.a. ”Nodiska Väsen” och ”Nordiska Gudar”). Jag lärde mig massor nytt, förr tyckte jag t.ex. att pest och spetälska var ungefär samma sak. Hur virusen spred sig förr och hurdana konstiga ”botemedel” man trodde på. Väldigt mycket vidskepelse, och många som var sjuka blev totalt isolerade från samhället. I slutet av boken kunde man också läsa kort om några betydande forskare. Jag blev också väldigt tacksam över att dessa sjukor är så gott som borta i dagens läge. ”Digerdöden” från 1300-talet hade jag hört talas om förr, men visste inte att den hörde ihop med pesten.

 

Jag kan verkligen rekommendera boken, den var dessutom så snyggt illustrerad!

 

 

Förlag: St. Martin’s Griffin

Handling: ”In the majestic halls of a crystal palace lies a secret that could destroy an entire kingdom

Handling: ”Jag kysser alltid främlingar på nyår”, säger hon och rättar till sin mössa.
”Jag med”, säger han, fast det inte är sant.
Hon harklar sig.
”Vet du att nyårskyssen säger hur resten av året kommer att bli?”

Det händer mycket i korridorerna på Sibylla allmänestetiska läroverk. Där finns Fride som är så kär i Miriam att hen inte kan tänka på annat. Yodit som målar och försöker ta plats i gänget. Johannes som läser Karin Boye och försöker få plats i livet. Aron, vars tvillingsyster Linn fick all talang. Och Linn, som undrar vad hon ska göra med den. Och så är det Sebastian, han som ska kyssa en ny person varje månad. Ett nyårslöfte som trasslar till saker för fler än honom själv.”

 

Jag följer författaren Anna Ahlund på Instagram och har ”sett” hennes skrivprocess med denna bok, vilket gjorde mig otroligt nyfiken på den redan i fosterstadiet (holy, jag vet inte varför jag behövde klämma in ordet ”foster” hit men..). Jag tycker så mycket om hennes sätt att skriva! Såna fina detaljer. Ett lugnt med säkert tempo på något sätt. Definitivt kommer jag läsa allt hon ger ut. Hon gör allt så supernaturligt, sexualitet och allt omkring, Anna är modern i sin tid och gör inget nummer av t.ex. könsneutralitet. Det som inte behöver förklaras, förklaras inte.

 

Av karaktärerna gillade jag Yodit och Linn mest. Jag ville ha Yodits personlighet och Linns garderob! Sebastian var en karaktär jag hade svårt med. Kaos. Det finns på gränsen för många karaktärer, men jag tappar inte bort mig. Dock blev jag kvar med känslan av att jag skulle vilja gått mera ned på djupet med några karaktärer. Berättelsen var lagom lång, men kanske man kunde ha petat bort någon. Kanske. Jag vet inte riktigt, jag gillade boken och jag läste den rätt så snabbt. Det kanske bara var lite för spretigt ibland. Och en annan händelse, som jag inte kan skriva eftersom recensioner bör vara spoilerfria.

Men sådan här litteratur behövs, det är tur att vi har Anna. Byllis-skolan verkade sååå mysig och jag ville själv gå där (men jag har verkligen ingen talang för varken konst eller musik).

 

 

Handling: ”Hidden deep in the heart of a snow-covered wilderness lies the secret kingdom of the Kanin a magical realm as beautiful as it is treacherous
Bryn Aven has never fit into Kanin society. Her blond hair and blue eyes set her apart as an outsider a half-blood unable to hold a respectable rank. But she’s determined to prove herself as a loyal protector of the kingdom she loves. Her dream is to become a member of the King’s elite guard, and she’s not going to let anything stand in her way not even her growing feelings for her boss, Ridley Dresden. A relationship between them is strictly forbidden, but Bryn can’t fight her attraction to him. And she’s beginning to think he feels it too.
Meanwhile, there’s an attack on the kingdom one that will test Bryn’s strength like never before. Finally, she has the chance to confront Konstantin Black, the traitor who tried to kill her father years ago. It’s up to Bryn to put a stop to him before he strikes again. But is she willing to risk everything to protect a kingdom that doesn’t accept her for who she really is? And when her mission brings her closer to Ridley, will she be able to deny her heart?”

 

Detta är en bok jag köpte endast för dess omslag. Fåfängt värre, men sant. Jag totalälskar omslaget! Long story short så handlar Frostfire om Bryn Aven, ett troll, som arbetar som ”tracker” åt hennes kungarike Doldastam. Min första tanke var att troll ser ungefär ut såhär:

 

Handling: ”Livia kan inte skiljas från sin nya kappa. Så fort hon tar den på sig känner hon att det är något speciellt med den, så i dag har hon den även i skolan trots att den nästan är för fin. Det är ju ändå hennes födelsedag! Och hon bara måste visa den för sin kompis Klara. Men Klara tycker att kappan är stickig och obehaglig.
Livia blir ledsen – sedan Klara flyttade är allt så annorlunda mellan dem. Förut, när de bodde grannar, var de bästisar och tyckte alltid lika. Men nu ses de nästan bara i skolan.

På vägen hem känner Livia sig ensam och utan att hon riktigt vet hur det går till tar hon en ny väg, över kyrkogården. Plötsligt står hon framför en liten grå gravsten. Den tillhör Elin. Elin som blev 11 år.”

 

Denna bok är ett av mina spontanköp, omslaget är ju så fint! Jag har tidigare läst Pensionat Vidablicks gåta av samma författare, de har alla en lite ”mystisk” känsla över sig, någon har kallat det ”i Maria Gripe-anda”. Som elvaåring skulle jag säkert älskat denna bok. Av någon anledning tyckte jag språket kändes barnsligare i denna än Vidablick-boken, men jag tror inte yngre läsare hittar något fel på berättelsen.

Jag har själv en röd kappa och tyckte det var mysig läsning. Det man inte riktigt får klart för sig är om kappan verkligen var magisk, eller om det bara upplevdes så. Kappan beter sig som den skulle ha en egen vilja, Klara tyckte den var fruktansvärt ombekväm medan Livia tyckte den var hur bra som helst. Jag gillar att man som läsare inte vet om den är magisk eller inte, man får tolka det som man själv vill. För sin åldersgrupp är denna bok mitt i prick.

 

 

Handling: ”International best-selling author of Love & Misadventure, Lullabies (Goodreads Readers Choice Award), and Memories, Lang Leav presents a completely new collection of poetry with a celestial theme in The Universe of Us. Planets, stars, and constellations feature prominently in this beautiful, original poetry collection from Lang Leav. Inspired by the wonders of the universe, the best-selling poetess writes about love and loss, hope and hurt, being lost and found. Lang’s poetry encompasses the breadth of emotions we all experience and evokes universal feelings with her skillfully crafted words.”

 

Jag gillade Milk and honey av Rupi Kaur och The princess saves herself in this one av Amanda Lovelace, vilket gjorde mig nyfiken andra på böcker i samma stil. The universe of us har ett fint omslag, och hade rätt så bra betyg på Goodreads. Men besviken blev jag. Det fanns några få dikter som jag tyckte var fullträff, resten kändes väldigt intetsägande. Jag har inget emot korta dikter, ibland får man förmedlat det man vill med bara en-två meningar, men då skall det vara ordentligt uttänkt. Ett exempel fårn boken som verkligen inte lyckades:

 

 

Detta tog upp en sida i boken. Hmm. Det håller inte måttet för mig. Det finns inget unikt eller känsloväckande i den texten. Jag fick känslan av att Leav mest ville fylla ut sidorna. Jag ville verkligen gilla denna bok.

 

 

Handling: ”Denmark is often said to be the happiest country in the world. That’s down to one thing: hygge. ’Hygge has been translated as everything from the art of creating intimacy to cosiness of the soul to taking pleasure from the presence of soothing things. My personal favourite is cocoa by candlelight…’ You know hygge when you feel it. It is when you are cuddled up on a sofa with a loved one, or sharing comfort food with your closest friends. It is those crisp blue mornings when the light through your window is just right. Who better than Meik Wiking to be your guide to all things hygge? Meik is CEO of the Happiness Research Institute in Copenhagen and has spent years studying the magic of Danish life. In this beautiful, inspiring book he will help you be more hygge: from picking the right lighting and planning a dinner party through to creating an emergency hygge kit and even how to dress. Meik Wiking is the CEO of the Happiness Research Institute in Copenhagen. He is committed to finding out what makes people happy and has concluded that hygge is the magic ingredient that makes Danes the happiest nation in the world.”

Här kommer en recension med blandade känslor! Vi börjar med det positiva. Bokens layout är fruktansvärt snygg. Pärmen, foton, font, färg, allt klickar. Man får definitivt en ”hygge”-känsla av att umgås med denna bok. Den har en hög mysfaktor och en del intressant statistik om såväl ”hygge” som om Danmark som land. Bland annat är Danmark det land som bränner mest ljus i världen. Det finns en hel del tips om den danska livsstilen och om vår kultur i norden överlag.

Det jag inte gillade med boken var ”brandingen” av Danmark. Temat i sig var bra men det smygs in för mycket marknadsföring om landet. Jag förstår varför, detta är en bok som skall sälja Danmark som helhet. Lite mer diskret kunde man varit. Exempelvis pratar Wiking om att ”hygge” inte behöver vara dyrt, utan handlar om vänskap, familj, fina stunder tillsammans osv, sedan redogör han om dyra märkeslampor och vaser (danska). Skulle vi i Finland kunna branda ”sisu” och inkludera Alvar Aalto-vaser, Marimekko och Mumintroll?

Egentligen skulle jag våga påstå att vi i nordiska länderna ”lever” ett ganska hyggeligt liv så som det är, men detta kunde kanske mera intressera t.ex. amerikaner. Danmark hittade bara ett ord för det.

 

Det jag slutligen vill säga är det är en mysig bok som kunde ha varit lite mera neutral till sitt eget land för att vinna mera mark.

 

Titel: Fejk

Författare: E. Lockhart

Språk: Svenska

Sidantal: 275

Förlag:  Lavender Lit

Utgiven: 2017

Handling: ”Merry och Pippin blir tillfångatagna av orker, men lyckas fly in i Fangornskogen där de träffar enten Trädskägge. Aragorn, Gimli och Legolas får snart kontakt med Rohans ryttareoch rider med dem mot Sarumans ointagliga torn Orthanc.

Frodo och Sam har flytt från tumultet och stöter på Gollum. De lyckas nästan övervinna hans fiendskap och han hjälper dem att hitta en hemlig ingång till Mordor. Men den vaktas av den vederstyggliga jättespindeln Lockan.”

 

Äntligen tog Sagan om ringen lite bättre fart. Efter första boken var jag lite småbesviken, inte är jag riktigt nöjd nu heller. Men det blev bättre i alla fall. Denna bok hade lite mera tempo än första, även om det är ganska långsamt ännu. Första delen av boken handlar främst om orker av alla de slag, Merry, Pippin, Aragorn, Legolas och Gimli. Senare halvan av boken får man veta mera om Frodo och Sam. Jag skulle hellre sett kapitlen ”varvade” istället för uppdelade. Man saknade nog Frodo och Sam, tror de dök upp först efter halva boken. En kort kommentar om de två: är det bara jag som upplever att Sam är kär i Frodo? Eller överanalyserar jag språket. Kanske vänskap verkligen var mera ”intensivt” i Middle Earth. Vad vet jag.

 

Det var mysig läsning, om än långsamt. Det känns givet att jag skall läsa trilogin eftersom jag älskar filmerna. Böckerna ger lite mera djup, men kunde nog ha mått bra av att kortas av lite grann.

 

 

Handling: ”This is a book I wrote. Because I wrote it, I had to figure out what to put on the back cover to explain what it is. I tried to write a long, third-person summary that would imply how great the book is and also sound vaguely authoritative–like maybe someone who isn’t me wrote it–but I soon discovered that I’m not sneaky enough to pull it off convincingly. So I decided to just make a list of things that are in the book:

Pictures
Words
Stories about things that happened to me
Stories about things that happened to other people because of me
Eight billion dollars*
Stories about dogs
The secret to eternal happiness*

*These are lies. Perhaps I have underestimated my sneakiness”

Jag fick nys om denna bok på Tumblr men jag har sett Allie Brosh material redan tidigare på sociala medier, så bra att det samlades till en bok! Den är fantastiskt rolig. Till och med kapitlet om depression, som både var igenkännande och otroligt bra beskrivet, kunde man le åt. Kapitlen om Allies hund ”The simple dog” var det jag skrattade mest åt, genom alldeles enkla teckningar i ”Paint”-stil lyckas hon förmedla en bra historia. Vill du bli på bättre humör, plocka upp denna.

 

Finns på Bokus och Adlibris.