Räddaren i nöden – J.D. Salinger
Titel: Räddaren i nöden
Originalets titel: The Catcher in the Rye
Författare: J. D. Salinger
Översättare: Klas Östergren
ISBN: 9789100479039
Sidantal: 201
Förlag: Albert Bonniers förlag
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 1990 (1951)
Handling: ”Med sin charmfulla och språkligt virutosa Räddaren i nöden blev författaren J. D. Salinger en av femtiotalets mest uppmärksammade författare. Huvudpersonen, den existentiellt grubblande Holden Caulfield, blev talesman för en hel generation tonåringar. Boken utkom 1951 men känns lika aktuell idag.”
Jag hade verklingen ingen aning om vad boken handlade om. Som ni ser på baksidestexten (ovan) så avslöjades inget. Vi befinner oss i huvudet på Holden Caulfield, en skoltrött, irriterad men samtidigt intelligent kille som än en gång ska kastas ut ur en skola. I början fick jag väldigt mycket ”Dead Poets Society”-vibbar, vilket jag verkligen gillade. Jag kan inte med ord beskriva hur väl Salinger bygger upp karaktären Holden. Det finns inte mycket av intrig i boken och det är just det som gör boken så bra. Holden, och bara Holden, kan bära upp hela berättelsen från början till slut. Många läsare har hatat honom; han gnäller, han skryter, han är irriterande. Det är just därför han är fullständigt äkta och trovärdig. Dessutom utmanar Salinger läsaren att se bortom Holdens fasad – den fasad som Salinger bygger upp för läsaren. Bakom all uppkäftighet och ironi finns en känslig och omtänksam kille. En ensam kille. En så ensam kille som till och med ber en taxichaufför ta en drink med honom. Inte för att Holden bryr sig. Nej han bryr sig inte. Men ändå gör han ju.
Holden Caulfield byggs upp av dina egna fördomar, tankar och erfarenheter. Det är lätt att du buntar ihop honom med någon annan bråkstake du känt under skoltiden, tyvärr. Det är inte rätt! Holden säger det som alla egentligen tänker, hur irriterande det än må vara. Dessutom, som gräddet på moset, är Holden väldigt rolig, och jag är mycket svår att få att flina under läsning…jag drog på munnen och nickade flera gånger – kanske jag har någon likhet med Holden jag inte har noterat själv. Jösses, då skulle jag bara få en stjärna i betyg för min personlighet hela tiden, åtminstone om man ser på Goodreads. Det är så många som avskyr boken. Jag och de personerna har inte läst samma bok – det här är en unik läsupplevelse. Det finns så många vinklar och nivåer att diskutera att jag kunde få en kväll att gå åt – hur lyckas man med ett sådant konststycke på basen av en 200+ sidors bok?
Lite kuriosa: J.D. Salinger vägrade sälja rättigheterna för boken, även om stora namn ville göra film av The Catcher in the Rye. Därför finns det än idag ingen film baserad på boken. Han skrev heller inte fler romaner, endast noveller. En svensk förläggare blev ivrig och skrev en fortsättningen på Räddaren i nöden, med resultatet att Salinger stämde honom. Läs mera här!
Betyg:
En kommentar
Udda fåglars ö – Lucas Hermans
Titel: Udda fåglars ö
Författare: Lucas Hermans
ISBN: 9789180065405
Sidantal: 261
Förlag: Bazar
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2023
Handling: ”I romanen Udda fåglars ö behandlas temat sökande med lika delar humor och allvar.
Ett förlorat jobb, en kraschad relation, panikångest – Leo är klar med Stockholm och behöver en nystart. På Åland hoppas han kunna rusta upp sin döda mormors torp, hitta harmonin igen och skriva den där romanen. Hittills har han mest grämt sig över alla misslyckanden och svarat ’kanske’ på livets stora frågor.
Men Ålandstillvaron blir inte alls som i fantasin. Han störs av grannen Alfrida – en orkanvind till tant som älskar bastu, skvaller och gin – och blir snart också uppsökt av den stelbente adelsmannen Milton. Sakta sugs Leo in i mysteriet med sin mormors syster Lydia, som sägs ha drunknat som ung. Men är det verkligen sant?”
Det finns inte allt för gott om litteratur som utspelar sig på Åland, eller så är det inte jag som har hittat de böckerna bara. I vilket fall som helst blev jag väldigt glad över att få läsa en roman som befinner sig just på Åland, som verkligen ligger mig nära om hjärtat.
Vi kastas direkt in i handlingen, där Leo besöker sin mormors gamla torp. Torpet är inte förfallet, som Leo först trott, det har skötts väl om av grannen Alfrida. Alfrida är enligt mig den karaktär som lyfter hela boken, stackars Leo blir en blek skugga i jämförelse. Alfrida talar åländsk dialekt (vilket jag älskar!), hon har en kråka som husdjur och hon drar sig inte för att ta lite gin och säga rakt ut vad hon tänker. Leo är som en tafatt liten pojke bredvid Alfrida och det är där humorn skymtar till i berättelsen. När Alfrida säger att de ska bada bastu och Leo ska hämta sina ”badbyxor” och Alfrida kontrar med att det nog ska vara en svensk till att ha simpare i bastun…jag skrattade verkligen till! Jag vill bara konstant vara i Alfridas sällskap. Där lyckas författaren verkligen få till det: jag ser verkligen Alfrida framför mig och vid bokens slut känns hon som en kär gammal vän.
Under Leos vistelse lurar även ett mysterium i bakgrunden, nämligen mormors systers märkliga försvinnande för tiotals år sedan. Jag kan verkligen leva mig in i Leos nyfikenhet kring fallet. Det tar dock inte överhanden, vilket är bra, för detta är ingen deckare. Om jag skulle placera boken i en genre skulle jag föreslå cozy mystery, även om det inte riktigt passar perfekt heller. Nåja, Udda fåglars ö kan stå på egna ben tycker jag.
Det enda jag önskade mer av var Leo. Han kommer inte riktigt fram även om han är vår huvudkaraktär. Jag hade gärna sett mera kött på benen där och sett mer av hans personliga utveckling under Ålandsvistelsen.
Miljöerna är fint beskrivna och en känsla av sommar genomsyrar boken. Det är en fin hyllning till Åland och berättelsen engagerade mig från början till slut. Stort plus också för formatet, det är en inbunden bok men i ”den mindre storleken” som jag älskar. Omslaget är otroligt snygg (skapat av Amanda Berglund) och layouten i boken är luftig, kapitlen lagom långa.
Tack till Bazar för recensionsexemplaret! 
Betyg:
0 Kommentarer
Läst i juni 2023
Antal böcker sammanlagt: 8
Månadens bästa: Prostens barnbarn – Eva Bexell & Den vita stenen – Gunnel Linde (omläsningar)
Månadens finaste omslag: Kitchen Princess 1 – Natsumi Ando, Mioyuki Kobayashi
Kommentar: En lite blandad läshög den här månaden. Jag hade stundvis svårt med läsningen och motgiftet mot det är givetvis barnböcker. Det blev två omläsningar; Den vita stenen och Prostens barnbarn, som är två av mina favoriter.
Min första Steinbeck blev Resa med Charley. Det kändes lättare att börja där än med Vredens druvor som jag inte kommit till skott med.
Manga läser jag väldigt sällan men Kitchen Princess tyckte jag mycket om, det tog bara en stund att lära sig läsa allting åt fel håll.
Patricia Highsmiths Människors mörker var bra läsupplevelse och jag vill bara läsa allt jag kommer åt av henne.
0 Kommentarer
Människors mörker: två romaner om besatthet – Patricia Highsmith
Titel: Människors mörker: två romaner om besatthet
Författare: Patricia Highsmith
Översättare: Gunnar Isaksson, Ingvar Skogsberg
ISBN: 9789180636711
Sidantal: 528
Förlag: Modernista
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2023
Handling: ”Människors mörker: två romaner om besatthet samlar två av Patricia Highsmiths klassiska sextiotalsromaner i en volym.
I Mord för Annabelle [1960] är den unga, begåvade forskaren David Kelsey hjälplöst fast i sina fantasier om Annabelle, en kvinna han tidigare haft en kort relation med. Han har till och med inrett ett hus bara för hennes skull. Där tillbringar han sina helger, försjunken i dagdrömmar. När David får reda på att Annabelle gift sig med en annan man intensifieras besattheten. Han ska ha henne tillbaka, till varje pris.
I Piskan [1965] har författaren Sydney Bartleby upprepade gånger fantiserat om att mörda sin fru. När Alicia försvinner hemifrån efter ett gräl tar Sydney chansen att faktiskt sätta sig in i rollen som mördare. Han rullar ihop en matta som skulle kunna dölja ett lik, bär ut den bilen och hoppas att grannfrun ska se honom. Kort därefter rapporteras Alicia som försvunnen.”
Vi ska börja med en hyllning till Modernista förlag som är så kloka att de förstår att ge ut Patricia Highsmiths romaner på svenska. För mig har hon växt starkare och starkare som en favoritförfattare. Highsmith har sin egen, säregna stil som har en utomordentligt stark precisionskänsla för detaljer, i Highsmiths romaner ska vi läsa det finstilta och det som sägs mellan raderna. I Människors mörker får ta del av två romaner mellan två pärmar: Mord för Annabelle och Piskan. Det var inte så länge sedan jag läste Piskan och förundrades över att den inte varit i tryck på svenska sedan 1980-talet, men nu så! Den recensionen hittar du här.
Jag hoppar därför direkt till Mord för Annabelle. Atmosfären och berättartekniken är mycket lik den i böckerna om Mr. Ripley, och det är till den här romanens fördel. Än en gång lyckas Highsmith få mig att stundvis heja på den som gjort något dåligt genom först dras med i hans ”rationella” tankegångar, för att lika snabbt konstatera att Highsmith försöker lura mig. Jag uppskattar verkligen det sparsmakade i Highsmiths prosa, jag som läsare får tänka själv och göra min egen uppfattning av situationen. Huvudkaraktären David Kelsey i Mord för Annabelle är visserligen inte riktigt klok, men Highsmith lyckas få honom komplex och mänsklig (i brist på bättre ord) i sitt tänkade och agerande. Det blir riktigt spännande att se hur det ska gå, särskilt när allting bit för bit börjar rasa ihop för vår käre huvudkaraktär. Hur sjutton ska han ta sig ur knipan?! Highsmith drar sig inte för att skriva pinsamma scener där läsaren blir svettig, jag led när David Kelsey gång på gång ljuger för en snäll tant om att han besöker sin döende mamma, och tanten kontinuerligt stickar gåvor till mamman som han ska ta emot. Highsmith försöker aldrig berätta för dig att en karaktär är avskyvärd, hon blottar honom fullständigt på de sätt som bara en skicklig författare kan göra. Show, don’t tell.
Jag rekommenderar Patricia Highsmith för vem som helst!
Tidigare läst av författaren:
Tack Modernista för recensionsexemplaret!
Betyg:
0 Kommentarer