Titel: Afternoon tea at the Sunflower Café
Författare: Milly Johnson

Handling: ”Her marriage is all washed up. It’s time for a clean start.
Connie Diamond has always been her husband Jimmy’s ’best girl’ – or so she thought. But then she discovers that he’s been playing away for the past twenty-four years, and that the chocolates she believed he bought her as a sign of his love were just a cover-up, and she is determined to get revenge.
Along with Della Frostick, Jimmy’s right-hand woman at his cleaning firm, Diamond Shine, Connie decides to destroy Jimmy’s life from the inside. Together they will set up a rival business called Lady Muck, and along with the cleaning ladies who meet at the Sunflower Café they’ll make him wish he had never so much as looked at another woman.
Then Connie meets the charming Brandon Locke, a master chocolatier, whose kind chocolate-brown eyes start to melt her soul. Can the ladies of the Sunflower Café help Connie scrub away the hurt? And can Brandon cure her affliction and make her smile again?”

Den andra boken av Meg Cabot jag läst. Förra året läste jag ”Babbeldrottningen” men den var inte en favorit hos mig. Denna gillade jag betydligt bättre! Jag tycker om huvudkaraktären Sam, som inte är den klassiska tjejen, utan har starka åsikter och kör sitt eget race så att säga. Min andra favoritkaraktär är hennes lillasyster Rebecka, som är en översmart och lite speciell person. Tyckte hon var underhållande och skulle gärna läst mera om henne.

 

Boken passar bra som semesterläsning, lättsmält och går ganska fort att komma igenom boken. Det som jag tycker var lite trist var att man inte hann lära känna David tillräckligt bra, han kändes lite som en främling ännu när boken var slut. Det fanns gott om humor i boken, bland annat Sams 10-listor, som t.ex. ”Top ten reasons I am most likely to die young (not that that wold be such a tradegy, under the circumstances)” och ”Top ten reasons I’m glad I’m not actually Gwen Stefani”. Dessa var väldigt roliga!

 

Man märker att boken har några år på nacken när vissa modetrender, butiker eller kändisar nämns. Väldigt 00-tal. Själva ploten i boken är ganska osannolik, men ändå köper jag det. Klart Sam kunde rädda presidentens liv, haha. Gillar man Meg Cabots andra böcker gillar man nästan säkert denna. Jag hade inget emot boken, men det är inget som kommer fastna i minnet.

 

 

 

Titel: Scarlet
Författare: Marissa Meyer

Handling: ”Cinder is back and trying to break out of prison–even though she’ll be the Commonwealth’s most wanted fugitive if she does–in this second installment from Marissa Meyer.

Halfway around the world, Scarlet Benoit’s grandmother is missing. It turns out there are many things Scarlet doesn’t know about her grandmother, or the grave danger she has lived in her whole life. When Scarlet encounters Wolf, a street fighter who may have information as to her grandmother’s whereabouts, she is loath to trust this stranger, but is inexplicably drawn to him, and he to her. As Scarlet and Wolf unravel one mystery, they encounter another when they meet Cinder. Now, all of them must stay one step ahead of the vicious Lunar Queen Levana.”

Tillbaka i den underbara världen av The Lunar Chronicles. I del två får man följa två karaktärer turvist, Scarlet och Cinder. Berättelsen om Scarlet är på ett sätt en re-telling av Rödluvan, men flätas samma med Cinders historia.

 

Cinder ska rymma från fängelset, undan Lunar Queen Levana. Samtidigt långt borta i Frankrike söker Scarlet desperat efter sin mormor, som tydligen bär på viktiga hemligheter. Till hjälp får hon plötsligt en ung man kallad Wolf. Scarlet vet inte bara om hon kan lita på honom, och han beter sig väldigt konstigt…

 

Ja det går ju inte att säga så mycket om den här boken utan att spoila för alla som inte läst Cinder ännu. Jag tyckte att berättelsen skulle kunnat fortsatt med endast Cinder, jag gillar den karaktären. Boken var som väntat spännande och gick oväntat fort att läsa. Serien är väldigt bra, men skulle inte alls behövt re-telling elementen, världen som Meyer byggt upp funkar bra ändå.

 

Titel: Född fenomenal
Författare: Josephine Bornebusch

Handling: ”Det enda som Rut inte gillar hos sig själv är sitt namn. Och det är ju trots allt hennes föräldrars fel. Rut är nämligen självsäker, klarsynt och lite smartare än alla andra. Det här är inget hon kan rå för – hon är helt enkelt född fenomenal! 

Vid Ruts sida finns bästa kompisen Magda – en mytomanisk, översexuell hypokondriker helt utan spärrar – och den störige sportfånen Abbe. Fast om sanningen ska fram är Abbe ganska schysst och en solklar tiopoängare. Men för Rut finns det viktigare saker att tänka på, hon är nämligen nördigt intresserad av statistik och andra världskriget och på gränsen till besatt av Anne Franks dagbok. Därför skriver hon själv:

”Hittills lever jag ett väldigt odramatiskt liv. Jag har aldrig behövt fly från nazister och ingen jag känner har suttit fängslad i ett gårdshus. Inte ens min bror, som typ borde sitta fängslad gör det, så jag är fullt medveten om att denna dagbok kanske inte kommer vara helt späckad av spänning. Men jag kommer bjuda på exakthet. När någon hittar min dagbok, om ca 100 år, då ska alla luckor vara ifyllda, allt ska vara glasklart. Så om du läser det här är jag förmodligen redan död.”

Men Ruts liv visar sig vara allt annat än odramatiskt. Det hela börjar med att den populära, ytliga Kattis paraderar runt i skolan i ett par nya jeans. När Rut försöker motarbeta Kattis hybris blir allt fel, och snart är Rut ansvarig för att få iväg hela sin dysfunktionella klass, med allt från lajvare till låtsasgangsters, på en skolresa. Frågan är bara vart fan de ska åka?”

Handlingen var så pass långt beskriven på Adlibris så jag tycker det säger det mesta om den saken. Så då övergår jag genast till mina tankar och åsikter om boken. Först var jag lite nervös att läsa en bok av en skådespelare, jag hade kanske inte så höga förväntningar. Men den var verkligen bra! För att specificera ”bra”: den var väldigt rolig. Jag skrattar sällan högt åt böcker, men det hände mååånga gånger i denna bok. Endast för den sakens skull borde den få en solklar femma. Men nja, så kan jag ju inte riktigt bedömma ändå. Det är väldigt mycket ”ungdomsproblem” som Rut skriver om, som att ha de rätta jeansen. Då kände jag mig lite gammal.

 

Rut, tjejen som är född fenomenal, är verkligen en bra karaktär att läsa om. Äntligen en tjej som tror lite på sig själv. Jag gillade egentligen inte klassresa-storyn så mycket, som var en stor del av boken. Jag gillade allt det där andra, som var inklämt där imellan storyn. Konstiga läraren Hasse och konstiga kompisen Magda, och speciellt Ruts tankar. Väldigt underhållande.

 

Vill du läsa något roligt så ska du nog läsa denna. Även om du är mycket äldre än Rut (16 år). Hon är fenomenal. Betyget blir en väldigt stark fyra. Jag lånade denna bok från biblioteket men kommer troligtvis att köpa den som pocket, bara för att kunna läsa om den och skratta igen om något år. Samma med Frankie-boken jag läste nyss, jag läser så mycket BRA just nu! Jag tycker Josephine B. ska skriva en till bok om Rut.

 

Betyg:

Titel: Galgbacken
Författare: Ewa Christina Johansson

Handling: ”Midsommarafton. Trettonåriga Lykkes stora släkt är samlad på landet för en fest, men själv känner hon sig mest bara deppig. Hon går iväg ensam på en promenad och ser upp mot utsiktstornet på kullen. För en kort stund kan hon svära på att en hög, skräckinjagande galge reser sig intill tornet. Strax därpå sveper en svag vind förbi. Det låter som viskningar i luften. Som ord. Precis som orden på berlocken som Lykke nyss fått ärva av mormor och moster. In aeternum.”

 

I ett försök att få lite spännande, men lättsam, midsommarläsning lånade jag denna bok från biblioteket. Målgruppen är 9-12 år, men jag hoppades den skulle vara tillräckligt kuslig ändå. Tyvärr blev jag inte alls rädd! Lykke får ett armband av sin moster Teddy, och efter det börjar konstiga saker att hända. Lykke börjar höra viskningar i vinden och se en galge uppe på kullen. Med det är inte det ända hon ser, det finns nämligen en kuslig flicka med i bilden också.

 

Alla händelser i boken utspelar sig samma kväll, något som blev lite underligt. Berättelsen kunde gärna fått spridas ut på en vecka, så undviker man det där ”hon for hem, hon åt, hon gick ut, hon gick hem igen, hon gick till kyrkogården, hon sprang hem” osv. En gång glömde jag bort att det fortfarande var samma kväll, nämligen midsommarafton. Fanns också en vändning i boken jag inte gillade.

 

Men jag är ju som sagt inte kanske rätt målgrupp, boken föll mig inte riktigt i smaken. Det ända jag gillade var den trevliga midsommarkänslan och såklart ville jag veta hur det skulle lösa upp sig. Skulle jag varit 9 år skulle jag säkert varit rädd i alla fall.

 

 

Språk: Svenska

Sidantal: 289

Förlag: Lavender Lit

Format: Inbunden

Utgiven: 2015

Titel: Cinder
Författare: Marissa Meyer

Handling: ”Humans and androids crowd the raucous streets of New Beijing. A deadly plague ravages the population. From space, a ruthless lunar people watch, waiting to make their move. No one knows that Earth’s fate hinges on one girl. . . .

Cinder, a gifted mechanic, is a cyborg. She’s a second-class citizen with a mysterious past, reviled by her stepmother and blamed for her stepsister’s illness. But when her life becomes intertwined with the handsome Prince Kai’s, she suddenly finds herself at the center of an intergalactic struggle, and a forbidden attraction. Caught between duty and freedom, loyalty and betrayal, she must uncover secrets about her past in order to protect her world’s future.”

Book-hangover på kommande! Äntligen fick jag läsa den första boken i den populära serien ”The Lunar Chronicles”. Det är en häftig värld man får bekanta sig med. För det första så använder sig människor av androider för allt möjligt, så som vård eller hemhjälp. Man använder inte bilar längre, utan ”hovers”. Fjärde världskriget har redan skett. Världen är uppdelad annorlunda. Det finns befolkning på månen, ”Lunars”, som har en avskyvärd drottning. Det härjar en dödig sjukdom som ingen lyckas hitta botemedel för. Och så vidare, och så vidare. Det finns verkligen MYCKET i denna bok. Nästan så att man tycker författaren tog vatten över huvudet, men hon klarar det ganska bra! Jag blev nog och fundera på några saker, men kanske flera svar dyker upp i de senare böckerna.

Huvudpersonen Cinder är en likeable karaktär. Hon bor med sin styvmor Adil och hennes två styvsystrar Pearl och Peony. Men Cinder är inte som dem, hon är en cyborg, och illa omtyckt av Adil. Hon blev ”adopterad” av sin styvfar, som numera är död, och minns ingenting om sitt liv före det. Cinder är en duktig mekaniker, som reparerar all världens teknik. En dag träffar hon på prins Kai som vill ha sin android reparerad och därefter börjar ett hiskeligt spännande äventyr för Cinder.

Man kan säga att historien är en re-telling av Cinderella, men det finns så mycket, mycket mer. Jag tycker att boken skulle ha klarat sig bra på egna ben, utan referenserna till Cinderella. Men i alla fall så ÄLSKADE jag boken. Prins Kai verkar som en väldigt trevlig person och Cinder känns det som att man känner redan.  Jag gillar att det inte är en klassisk tjejig, prinsessig huvudperson, utan en lite tuff mekaniker istället. Hon är modig och försöker sitt bästa, och ibland gör hon misstag. Därför känns hon väldigt trovärdig. Berättelsen i sig är så spännande och intressant, jag tyckte aldrig boken blev tråkig. I början kändes det som om det var så väldigt mycket nytt att hålla reda på, men efter hand så var man helt inne i deras värld. Det kom flera oväntade vändningar, som jag förstås inte kan redogöra här, men åh så bra! Rekommenderar varmt!

 

 

Titel: Konstiga huset
Författare: Agatha Christie

Handling: ”Aristide Leonides är gammal som gatan och rik som ett troll. Han verkar vid första anblicken omtyckt och älskad av sin fattiga familj som dock alla har ekonomiska motiv att röja den gamle ur vägen. När Aristide blir mördad riktas misstankarna mot hans enfaldiga unga hustru och hennes älskare som är privatlärare i det Leonidska huset. Charles är djupt förälskad i Aristides sondotter som nu är en av arvingarna till förmögenheten. Men de kan inte gifta sig förrän mordet är uppklarat och vad händer om mordet inte klaras upp?”

En Agatha Christie besvikelse! Problemet med boken är att Hercule Poirot inte är med. Haha, nja nu överdriver jag kanske lite, men jag saknade faktiskt honom i detta case. Jag gillar mordfall där det är en stor familj inblandad, och där alla har motiv. Det tycker jag av någon anledning att är väldigt intressant. Den ingrediensen fanns i denna deckare, men jag förstår EGENTLIGEN inte varför inte Aristedes sondotter Sophia skulle kunnat gifta sig med bokens berättare Charles. Farfarsgubben blev mördad, obehagligt för alla förstås, men är det ivägen för en förlovning? Nej.

 

Aristedes känns genom hela boken som en total främling, så man är inte så engagerad att få veta vem som mördade honom. Därför blir boken ingen bladvändare som man inte kan lägga ifrån sig, i motsats till ”Hercule Poirots jul” som hade i princip samma tema; ett mord och många familjemedlemmar i samma hus. Den tyckte jag var rysligt bra.

 

Titeln är ju ”Konstiga huset”, men i min mening verkar huset inte alls konstigt. Ett stort hus bara. Jag tror jag hade förväntat mig en koppling mellan huset och historien. Det känns som jag bara ser in genom ett fönster när jag läser denna bok, medan jag i andra av Christies böcker känner att jag är INNE i boken. Märkligt. Sen kan ju också olika översättningar göra sin sak, vissa ord var väldigt konstigt översatta i denna bok. Pluspoäng i alla fall var att jag inte kunde lista ut mördaren, men blev inte chockad heller. Ett helt okej mordfall, men berättelsen fångade inte in mig denna gång.

 

 

Titel: Molly Moons fantastiska bok om hypnos
Författare: Georgia Byng

Handling: ”Molly Moon är en osäker, föga tilldragande och impopulär 10-åring som har tillbringat hela sitt liv på ett eländigt barnhem skött av en hårig, monstruös föreståndare. Molly har vant sig vid att klara av den förskräckliga föreståndarens oförskämdheter och de andra barnens hån. Men när hennes enda vän, Rocky, blir adopterad och lämnar barnhemmet flyr Molly till sin sista tillflyktsort i denna elaka värld – biblioteket. Där hittar Molly en mystisk bok om hypnos och upptäcker att hon har en mycket speciell talang. Snart hypnotiserar hon kokerskan att servera fantastiska italienska maträtter och föreståndaren att göra en hatt av ett par trosor. Sedan hypnotiserar hon domaren i en talangtävling och ger sig iväg för att hitta sin förlorade vän. Hon hamnar i New York där hon använder sina hypnotiska talanger för att bli en stor stjärna i en Broadwayshow. Men i Mollys spår finns den ondskefulle professor Nockman, som är fast besluten att använda Mollys hypnotiska makt i ett spektakulärt brott.”

 

Jag läste denna bok senast 2003 och jag gillade den nu också! Molly Moon upptäcker genom en gammal bok i biblioteket att hon kan hypnotisera folk, denna nya talang ger hennes liv mya möjligheter. Problemet är bara att det är en annan ond person ute efter hypnosboken, professor Nockman. När han ser vad Molly lyckas göra bestämmer han sig för att använda Molly till en stort brott.

 

Barnhemmet som Molly befinner sig på i början av boken är verkligen hemskt. Tur så har Molly sin kompis Rocky, de har kul ihop. För att underhålla sig själva brukar de leka att de är med i tv-reklamer och tala fånigt till varandra, det tyckte jag var roligt. När Rocky blir vald av en familj från USA och försvinner utan att säga något till Molly bestämer hon sig för att åka till USA och leta reda på honom. Men jag är inte så förtjust i Molly när hon beger till sig till New York. Hon blir alldeles för egoistisk och glömmer vad som verkligen är viktigt. Som tur är kommer hon på bättre tankar mot slutet! Hur skulle man själv gjort om man var en 10-åring som skulle kunna hypnotisera folk hur som helst? Säkerligen skulle man i något skede missbrukat sina krafter.

 

Boken är rolig och fantasifull, jag gillar hur allt är möjligt i en 10-årings värld! Det finns även lite spänningsmoment och boken passar perfekt till slukaråldern. Boken var inte alls så förutsägbar som jag trodde, det kom flera lite oväntande vändningar. Jag har bok nummer 2 och 3 hemma, skall försöka ta itu med dem i något skede. Passar bra när man varit i en liten lässvacka att pigga upp med lite mera lättläst!

Titel: Öppnas i händelse av min död
Författare: Liane Moriarty

Handling: ”Cecilia Fitzpatrick är en framgångsrik affärskvinna, en mycket älskad fru och mamma och omtyckt av många. Hennes liv är välordnat och det är också hennes hem. Hennes äktenskap med John-Paul är lyckligt, de har tre döttrar och bor i Sydney i Australien. En dag när hon är uppe på vinden ramlar en kartong ner från en hylla där hennes man sparar gamla kvitton. Ur kartongen faller ett förslutet kuvert. Brevet är till Cecilia från John-Paul, men får öppnas endast då han är död. John-Paul är på tjänsteresa men när han ringer berättar Cecilia om brevet, han avfärdar det och ber henne slänga det utan att läsa. Men Cecilia blir inte lugnad utan ännu mer förbryllad. Varför fanns brevet på vinden, i en obetydlig kartong? Ska hon trots allt öppna brevet och läsa, eller? Plötsligt har hennes liv tagit en helt ny vändning på grund av ett brev från hennes man, ett brev som innehåller något hon aldrig skulle kunna föreställa sig…”

Boken handlar egentligen om tre olika personer, fast det från baksidetexten framgår att det bara handlar om Cecilia Fitzpatrick. Huvudkaraktärerna i boken är då Cecilia, Tess och Rachel. I boken får man ibland se saker ur varandras perspektiv, till exempel när de stöter på varandra, de befinner sig alla i samma stad. Boken utspelar sig i Australien, de firar påsk på deras höst. Därför var jag förbryllad en stund före jag kom på att årstiderna är tvärtom där.

Jag kan inte berätta så mycket om boken utan att spoila något, men det är en väldigt intressant historia, fast man snabbt kan lista ut saker. Cecilias mans innehåll i brevet var det som fick mig att sträckläsa i början. Tyvärr hade jag listat ut rätt om brevets innehåll. Trist. Jag tycker det fanns så stor potential att bli en sträckläsarbok rakt igenom, men tempot saktade av lite från mitten. Jag tycker själva temat var väldigt bra, vad skulle man själv göra om man hittade ett sådant brev? Jag skulle slita upp det genast för att jag är alldeles för nyfiken för sådant. Av huvudkaraktärerna gillar jag faktiskt Tess mest, ändå så känns hon lite utanför hela historien. Ibland funderar jag varför hon är med överhuvudtaget.

 

Moriarty skriver på ett sådant sätt som gör att man snabbt lever sig in i boken, och allt känns väldigt äkta. Bara historien skulle tagit en helt annan oväntad vändning med lite mera tempo skulle jag varit nöjd. Det var en helt okej, läsvärd bok iallafall.