En saga om tidens väsen – Ruth Ozeki
Titel: En saga om tidens väsen
Originalets titel: A Tale for the Time Being
Författare: Ruth Ozeki
ISBN: 9789137142777
Sidantal: 500
Förlag: Forum
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2015
Handling: ”På en enslig ö utanför Kanadas Stillahavskust bor författaren Ruth med sin man. När hon en dag tar en promenad hittar hon en Hello Kitty-matlåda som spolats upp på stranden. Inuti finns ett gammalt armbandsur, några gulnade brev, en anteckningsbok och en dagbok som en japansk flicka, Nao, skrivit under sina sista dagar på jorden.
I den berättar Nao om sig själv, en rotlös tonåring som trakasseras av sina klasskompisar, om sin gammelmormor, en zenbuddhistisk nunna, om sin gammelmorbror som var en poesiälskande kamikazepilot och om sin far, som söker på nätet för att hitta hur man på bästa sätt begår självmord.
Ruth inser att dagboken måste ha skrivits för flera år sedan, men det känns som om hennes och Naos liv är sammanflätade. Som om det förflutna och nuet skulle kunna förenas.
En saga om tidens väsen är en sinnrik och oemotståndlig berättelse om banden människor emellan och sökandet efter tillhörighet. En roman som rör sig mellan fantasi och verklighet, på samma gång djupt allvarlig och full av humor, personlig och allmängiltig, i sin betraktelse över tiden och historien.”
Jag visste inget om den här boken före jag började läsa, annat än att den handlar om magisk realism – en genre jag är rätt så obekant med och jag vet inte riktigt om det är min kopp te. Men En saga om tidens väsen är läsvärd, om än lite långsam.
Ruth bor ganska isolerat på en ö med sin man och sin katt. När hon en dag hittar en plastpåse som innehåller en dagbok, och några brev, som tillhörde en japansk flicka vid namn Nao blir Ruth försjunken i hennes värld. När är dagboken skriven, vem är Nao och finns hon ännu? Bit för bit, långsamt, läser Ruth Naos texter och blir väldigt berörd.
Kapitlen handlar om både Ruth och Nao men Naos kapitel tar mera plats, vilket jag är glad för. Jag förstod inte riktigt kopplingen mellan Ruth och Nao, något som anses vara en röd tråd i boken. Nästan som om jag missade något fundamentalt i boken? Konstigt. Men det är Naos berättelse som berör mig, jag hade nästan klarat mig utan Ruth. Naos liv är ganska tragiskt och tungt att läsa om. Vanligtvis gillar jag inte sådana böcker, och även om kapitlen (speciellt om Naos farmor Jiko som bor i ett zen-buddistiskt tempel) ibland var väldigt långsamma och snudd på tråkiga så kunde jag inte släppa berättelsen. Jag ville också veta hur det skulle gå för Nao och hennes närmaste.
Det är en ganska bitterljuv känsla när boken är slut. Den passar kanske inte för alla läsare. Betyget blir en svag fyra, eftersom den lämnade avtryck efteråt och under läsningens gång men bitvis var tråkig.
Betyg:
0 Kommentarer
Dorian Grays porträtt – Oscar Wilde
Titel: Dorian Grays porträtt
Författare: Oscar Wilde
ISBN: 9789187193330
Sidantal: 237
Förlag: Sjösala förlag
Språk: Svenska
Format: Pocket
Utgiven: 2018 (original 1890)
Handling: ”Dorian Gray. Så ung, så vacker, så oförstörd. Det syns inte minst på porträttet som Dorians gode vän, konstnären Basil Hallward målar av honom. När den cyniske och kvicke lord Henry Wotton håller ett tal för Dorian Gray om ungdomens övergående prakt, sår detta ett frö i Dorian: han inser att han sakta men säkert kommer att åldras, vissna och förtvina. Är detta oundvikligt eller går det till något pris att undvika? Och är Dorian i så fall villig att betala det priset?.”
Månadens klassiker för juli (med en liten tjuvstart för jag kunde inte vänta med att läsa boken). Och vilken bok! Jag hade höga förväntningar på den och alla besannades. Var ska man ens börja?
Boken har så många lager och synvinklar. Man kan analysera Dorian Gray, en vacker men lättpåverkad ung man som influeras av lord Henry Wotton. Ibland stöter man på människor som förändrar ens liv, vilket Henry gjorde för Dorian. Allt som Henry säger är utomordentligt sant, spännande och filosofiskt. Det här får Dorian att tänka till. Han sväljer i princip allt som Henry säger. Henry förstår och märker vilket inflytande han har på Dorian och finner en slags njutning i det.
“Humanity takes itself too seriously. It is the world’s original sin. If the cave-man had known how to laugh, History would have been different.”
Basil Hallward, konstnär, blir också väldigt betagen av Dorian. När han avbildar Dorian blir tavlan hans största mästerverk. Om Basil hade en musa så vore det Dorian. Dorian önskar att han vore lika ung och oförstörd som han är i detta nu. Hans rädsla (frammanat av Henry) att åldras får ödesdigra konsekvenser i hans liv.
Som sagt kunde man diskutera varje karaktär i den här boken och säkert ha olika sätt att tolka dem och deras gärningar. För mig är det ett tecken på ett mästerverk. Jag beundrar Oscar Wilde för alla klokheter han skrivit i boken, jag skulle kunna citera sida upp och sida ner, men jag slänger in några så att ni får en bild av hans författarskap:
”Words! Mere words! How terrible they were! How clear, and vivid, and cruel! One could not escape from them. And yet what a subtle magic there was in them! They seemed to be able to give a plastic form to formless things, and to have a music of their own as sweet as that of viol or of lute. Mere words! Was there anything so real as words?”
“I have grown to love secrecy. It seems to be the one thing that can make modern life mysterious or marvelous to us. The commonest thing is delightful if only one hides it.”
“The only way to get rid of a temptation is to yield to it. Resist it, and your soul grows sick with longing for the things it has forbidden to itself, with desire for what its monstrous laws have made monstrous and unlawful.”
“Life is a question of nerves, and fibres, and slowly built-up cells in which thought hides itself and passion has its dreams. You may fancy yourself safe and think yourself strong. But a chance tone of colour in a room or a morning sky, a particular perfume that you had once loved and that brings subtle memories with it, a line from a forgotten poem that you had come across again, a cadence from a piece of music that you had ceased to play… I tell you, that it is on things like these that our lives depend. ”
Dorian Grays porträtt platsar i topp 3 av mina bästa klassiker, i sällskap av Anne på Grönkulla och Jane Eyre. En ny favorit! Jag vill absolut läsa flera böcker av Wilde.
Betyg:
0 Kommentarer
Tjänarinnans berättelse – Margaret Atwood
Titel: Tjänarinnans berättelse
Författare: Margaret Atwood
ISBN: 9789113081236
Sidantal: 363
Förlag: Norstedts
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2017
Handling: ”I en nära framtid i det som en gång var USA men som nu är den kristet fundamentalistiska republiken Gilead lever tjänarinnan Offred.
Offred har blivit statlig fånge eftersom hon är fertil och hennes uppgift är att säkra människorasens framtid genom sitt barnafödande. Alla tjänarinnor står under ständig bevakning eftersom det inte saknas statsfiender i Gilead. Muslimer och svarta har redan deporterats till apartheidliknandeområden. Tjänarinnor som passerat fertil ålder och Okvinnorna, de som inte kan få barn, skickas till Kolonierna.
Offred minns ännu tiden före Gilead då hon levde ett vanligt liv med en man och en dotter och hade en älskad mor. Nu väntar hon på den dag då hon ska ta sig bortom Muren och äntligen bli fri..”
Jag är antagligen sist på bollen med att läsa The Handmaid’s Tale. Jag har inte heller sett tv-serien och jag tror faktiskt inte jag kommer göra det heller. Men visst levde boken upp till hypen.
Det är en dystopisk värld från, troligen, framtiden där fruktbarheten rasat radikalt. Huvudpersonen Offred arbetar som Tjänarinna åt en fin familj och hennes roll är att försöka bli gravid. Allting makar på i en lugn takt till en början. Nästan för lugnt. Genom Offred glimtar vi en värld där folk lever i skräck, där religion styr samhället med en järnhand och där hängningar i det offentliga sker igen.
Under den lugna och ordentliga ytan bubblar våld och orättvisor. Det är det som Atwood gör så snyggt; en krypande känsla av att allting står fel till, även om ingen av karaktärerna säger det, det vågar de. Ändå lyckas de ibland kommunicera via kodord eller gester för att tillkännage en åsikt. Det som känns mest obehagligt är att den Tjänarinnans berättelse inte känns för långt bort från vårt samhälle, vilket är receptet för en bra dystopi enligt mig. Atwoods språk är detaljrikt och noggrant uttryckt där inget lämnas åt slumpen. Det är en konst som få författare bemästrar.
Eftersom jag är lite skadad av tv-seriens succé kunde jag bara se Elizabeth Moss framför mig som Offred. Det störde inte min läsupplevelse, men jag önskar ibland att jag inte skulle behöva se trailers till serier och filmer som baserar sig på böcker. Det besvärliga med reklam är ju att man utsätts för det vare sig man vill det eller inte.
Jag blev totalt investerad i Offred historia och jag tycker Atwood gjorde ett fantastiskt jobb med sin dystopiska värld. Jag tyckte väldigt mycket om boken och kan varmt rekommendera den, särskilt för de som inte läst mycket dystopier, den här kan vara en bra språngbräda till genren.
Betyg:
2 Kommentarer
Illuminae – Amie Kaufman, Jay Kristoff
Titel: Illuminae
Författare: Amie Kaufman, Jay Kristoff
Serie: The Illuminae Files #1
ISBN: 9780553499117
Sidantal: 602
Förlag: Knopf Books for Young Readers
Språk: Svenska
Format: Häftad
Utgiven: 2015
Handling: ”This morning, Kady thought breaking up with Ezra was the hardest thing she’d have to do. This afternoon, her planet was invaded.
The year is 2575, and two rival mega-corporations are at war over a planet that’s little more than a speck at the edge of the universe. Now with enemy fire raining down on them, Kady and Ezra — who are barely even talking to each other—are forced to evacuate with a hostile warship in hot pursuit.
But their problems are just getting started. A plague has broken out and is mutating with terrifying results; the fleet’s AI may actually be their enemy; and nobody in charge will say what’s really going on. As Kady hacks into a web of data to find the truth, it’s clear the only person who can help her is the ex-boyfriend she swore she’d never speak to again.
Told through a fascinating dossier of hacked documents — including emails, maps, files, IMs, medical reports, interviews, and more — Illuminae is the first book in a heart-stopping trilogy about lives interrupted, the price of truth, and the courage of everyday heroes.”
Jag var ganska säker på att det här skulle bli en fempoängare, allt var laddat för binge-läsning av hela serien. Som tur lånade jag första delen av The Illuminae Files från biblioteket för jag kommer troligen inte att läsa del två och tre.
Kady och Ezra flyr sin planet men hamnar i två olika rymdskepp; Alexander och Hypatia. De kan ändå ha kontakt via text kortare stunder och då får vi några glimtar av dem som personer och som ett par, eller snarare ex-par, de gjorde slut precis innan deras planet attackerades. Problemet är att båda skeppen är jagade av en fiende som kryper allt närmare, samt att personer på skeppen insjuknat i ett konstigt virus.
Om vi tar det bästa först. Jag gillar starkt formatet. Det här är ingen ”vanlig” bok, Illuminae består av transkriberingar av film- och ljudmaterial, chattar och meddelanden och andra typer av visuellt material som ska förmedla berättelsen. Det är alltså en roman som inte har löpande text. Därför är den också ganska massiv på sina ca. 600 sidor. Visst kändes det fräscht att ha en roman som är uppbyggd på ett helt annat sätt än något man läst förut.
Men det har också sina nackdelar. Det kan ibland vara svårt att få fram allas historia och alla tekniska detaljer på ett intressant sätt. För ärligt talat var det väldigt tråkigt att läsa meddelanden mellan personalen på Alexander och Hypatia. Stelt, tekniskt, tråkigt. Det blir alldeles för mycket långtråkiga utläggningar om skeppen och alltför lite persongalleri. Kady och Ezra kom ganska bra till liv genom deras chattar, men bikaraktärerna blev totalt platta. Allt funkar som sagt inte riktigt så bra i detta format.
Boken kunde ha kortats ner en aning och skippat vissa kapitel. Ibland kändes det som jag låg med läxboken framför näsan (t.ex. en ”Wikipedia”-aktig sida om planeten) och skulle plugga till ett prov. Å ena sidan fick jag en känsla av att allting som hände i boken var verkligt, eftersom layouten var så lyckad. Å andra sidan tycker jag att det ibland var svårt att 100% leva sig in i berättelsen när jag bara såg vissa glimtar och inte hade möjlighet att läsa om karaktärernas känslor och tankar. Jag är som sagt lite tudelad, det gick absolut att läsa, men ingen wow-faktor för mig.
Betyg:
0 Kommentarer
Akta er killar här kommer gud och hon är jävligt förbannad – Linda Skugge
Titel: Akta er killar här kommer gud och hon är jävligt förbannad
Författare: Linda Skugge
ISBN: 9789164201003
Sidantal: 280
Förlag: Piratförlaget
Språk: Svenska
Format: Pocket
Utgiven: 2003
Handling: ””Hur kan man INTE älska sina barn? Vad är det för störning som gör att man INTE kramar och pussar sina barn och säger att man älskar dem och att de är bra och att man alltid alltid alltid kommer att stötta dem och ta hand om dem? Jag fattar det inte.”
Med skarp iakttagelseförmåga, med oräddhet och ett språk som biter kräver Linda villkorslös kärlek för alla barn. Hon ger oss lektioner i feminism, argumenterar för rätten till kejsarsnitt, resonerar kring abort, porr, föräldraförsäkring och andra ständigt aktuella ämnen. Linda Skugge har förmågan att vara skitförbannad och rolig på en gång – det visar hon tydligt i ”Akta er killa här kommer gud och hon är jävligt förbannad”, ett urval av Lindas samlade krönikor mellan åren 1998 och 2001.”
Den här boken minns jag från tidigt 00-tal, även om jag själv inte var så gammal. Kanske var det något med omslaget och titeln som var minnesvärt. Jag har inte läst någonting av Linda Skugge tidigare och är helt obekant med henne som person. Jag hade med andra ord ingen aning vad jag gav mig in på.
Det här är en svår bok att recensera. Jag minns inte att jag recenserat krönikesamlingar tidigare. För dryga 8-10 år sedan läste jag Marian Keys Under täcket och Tankar från sängkanten men jag skrev inte recensioner på den tiden. Jag minns att jag gillade formatet, det är lättlästare än noveller och ofta ganska roliga anekdoter och tankegångar. Därför var jag väldigt nyfiken på Skugges bok.
Jag visste att det skulle finnas ett feministiskt tema. Jag anade också att boken var ganska upprörande och/eller revolutionerande för speciellt unga kvinnor i början av 00-talet. Linda Skugge skrev krönikorna för Expressen och många gånger under bokens gång kommer jag på mig själv att undra vad jag som 20-åring skulle ha tänkt och tyckt om jag läst dem då när de va färska, i en tid då feminismen var annorlunda än idag. Dock har vissa saker inte ändrat på 20 år, saker som Skugge skriver om är ämnen som än idag är precis lika aktuella. Sorgligt men sant.
Jag undrar också vad Skugge själv tänker om sina krönikor från den här tiden. Står hon bakom dem fortfarande, eller kanske bara vissa?
Om krönikorna varit längre än de var (ca 2 sidor) så skulle jag nog baxnat. Det är intensiva texter, ofta en aning oredigerade kan jag tycka. Skugge använder mycket CAPS LOCK när hon vill POÄNGTERA saker. Det känns barnsligt och oprofessionellt, det ska väl gå att få fram poänger utan att alltid skriva ord med versaler, som om läsaren inte annars förstår. På ett vis blir också hennes stil på krönikorna ganska arga, och ja, hon var ofta arg. Det var ganska kul att läsa, speciellt då man höll med om textens innehåll. ”Ja, precis sådär är det”. Härligt att man ryter ifrån.
Men andra texter hade jag svårt med. MYCKET (see what I did there?) svårt med. Det känns ibland som ett dagboksformat där en människa häller ur sig saker precis hur som helst, utan att bry sig om vem som läser det. Kanske var det just den typen av texter som Expressen ville ha, de lockar läsare. ”Vad ska Skugge skriva om idag då?”. Men jag vet inte vad man får ut av att smutskasta personer på det sätt som Skugge gör, t.ex. Charlotte Nilssons sminkning. Nu råkar jag faktiskt komma ihåg Nilssons läppar som hade en gnutta för mycket läppenna för min smak, men är det hela världen? Är det verkligen så provocerande? Eller ville Skugge bara utmana oss i vårt sätt att tänka på kvinnor och om sminkningar?
Nej, jag kan inte rekommendera boken. Det finns kanske ett visst historiskt perspektiv i den om man tittar på vad som hänt sedan dess och att Skugge var före sin tid med mycket av vad hon skrev. Men den feminist hon ansågs sig vara då är inte den typen av feminist jag själv känner igen mig i. Det är mycket skuldbeläggande, ilska och fingerpekande. Det ska uppfattas som ”roligt” också. Jag tyckte inte en enda krönika var rolig. Hon är arg, men också många gånger med all rätt. Det är inte alltid jag är intresserad bara. Det här är en människas tankar bland många. Det var ganska tungt att läsa hela boken faktiskt.
Betyg:
0 Kommentarer
Beautiful Creatures – Kami Garcia, Margaret Stohl
Titel: Beautiful Creatures
Författare: Kami Garcia, Margaret Stohl
ISBN: 9789155258986
Sidantal: 528
Förlag: Bokförlaget Semic
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2013 (original 2009)
Handling: ”En förbannelse, ett val, två öden … När sextonårige Ethan möter den nya mystiska tjejen Lena, inflyttad till det lilla sydstatssamhället Gatlin, slår det gnistor. Hennes gröna ögon, mörka hår och gåtfulla personlighet fascinerar Ethan. De dras obevekligt till varandra, men deras kärlek är farlig och hotar att avslöja mörka hemligheter ur det förflutna.
När Lena fyller sexton år kommer hon att förändras. En okänd värld av magi väntar på att slå klorna i henne. Hennes krafter håller på att vakna, och hennes kärlek till Ethan kan inte få fortsätta … Men Ethan är beredd att göra vad som helst för att inte förlora Lena. Han tänker inte ge upp”
Ett spontanlån från biblioteket. Jag kände mig lite sugen på en riktig YA-smällkaramell med magi och romantik, helst i stil med Twilight-sagan. Det här var ju ganska nära. Var det en bra bok då?
Ethan är den typiska sportfånen i en småstad där alla känner alla. Det finns dock en familj som inte är accepterad och farbrodern i huset anses vara ”galen” och suspekt på alla vis. Hans brorsdotter Lena flyttar in hos honom och försöker få en normal tillvaro i skolan. Tyvärr är varken skolans elever eller föräldrarna särskilt vänligt inställda till Lena och hennes familj. Ethan märker att han kan kommunicera med Lena genom tankar och drömmar, vilket leder till att de omöjligt kan vara ifrån varandra. Ethan lär känna Lena och hennes familj, som öppnar en helt ny värld för honom.
Jag tycker temat i boken är bra. Visst är karaktärerna sådär typiskt tonårssaktiga och såklart skulle Ethan vara en sportfåne och Lena en svartklädd ”mystisk” tjej. Själva stommen i berättelsen bär inget nytt. Vissa aspeketer med magin tyckte jag var intressanta och inte helt kopierade. Det fanns någon sorts mysfaktor i berättelsen samt en mörk, lite halloween-aktig, stämning som jag tyckte lyfte boken.
Om jag bortser från alla klyschor och vissa fåniga steg i händelseutvecklingen så var boken faktiskt helt okej! Ganska klassisk YA-från tidigt 2010-tal då många böcker var i den här stilen. Dock är den för lång, vissa scener var på tok för långsamma och utdragna. Jag föredrar YA-litteratur som är lite mer kompakt och driven berättarmässigt.
Betyg:
0 Kommentarer
1984 – George Orwell
Titel: 1984
Författare: George Orwell
ISBN: Min utgåva hade inget ISBN trots att ISBN användes på 80-talet (fy skäms)
Sidantal: 283
Förlag: Bra böcker
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 1984 (original 1949)
Handling: ”Om den ständigt pågående striden mellan de tre staterna Eurasien, Ostasien och Oceanien. Kriget upphör aldrig men konstellationerna ändras fortlöpande. Via den ständigt vakande teleskärmen hålls invånarna uppdaterade om vem som är fienden för dagen. Överallt i Flygbas Ett, som tidigare hette England, möter man bilden av Storebror, Oceaniens ledare. Han och partiets valspråk är: Krig är fred Frihet är slaveri Okunnighet är styrka.”
Månadens klassiker för maj 2021. Jag har sneglat på den här i hyllan otaliga gånger men nu fick det bli dags. Jag blev nog ganska besviken. Baksidetexten är kort, och mer behöver man inte veta före man börjar. Jag visste ingenting om boken då jag började läsa.
Winston Smith bor i Flygbas Ett, Oceanien. Han jobbar, lever och andas i ett samhälle som är smutsigt, sönderbombat och fattigt. Landets ledare, Storebror, är en mystisk figur som ser allt och alla, men som ingen av medborgarna ser, annat än på bild. Hur gammal Storebror är och vem han egentligen är, vet ingen. Men alla vet bättre än att ifrågasätta det hela. Huvudsaken är att man följer det som ska göras och egna tankar och åsikter ska utplånas. Winston känner instinktivt på sig att det kunde finnas ett bättre liv utanför det här, men han är säker på att han är ensam i sina tankar.
Visst märks det att Orwell skrev boken i efterdyningarna av andra världskriget. Mycket från nazism och fascism lyser igenom i boken, det finns en slags krigsanda som jag inte tror författare idag kunde ha skapat lika trovärdigt som Orwell gjorde. Berättelsen börjar bra, det är spännande och man har ingen aning om vad som ska hända. Bokens tredje del tråkade ut mig, exakt varför kan jag såklart inte skriva p.g.a. spoilers.
Jag tycker den här boken har något extra, och jag förstår att den var en föregångare för genren under den tidsperiod som den utkom. Intressanta tankelekar! Men Orwell blir lite för självgod och börjar istället mala på in i minsta detalj (ni vet, Goldsteins bok…) om Oceaninen, dess krig och dess samhällsbygge. Det blir för fanatiskt och framför allt ointressant. Jag tror boken idag skulle ha gjorts mera kompakt och skippat onödiga detaljer som inte bidrar till storyn. Visst är det ändå intressant med ”Storebror”, som ganska långt påminner om den värld vi har idag, även om inte det sker via ”teleskärmar” som Orwell hittade på. Ganska nära ändå. Känslan av att vi alltid är övervakade på ett sätt eller annat slog ju in.
Visst är jag glad att jag läste den. Jag minns den rätt så bra efteråt. Men det fanns massor att förbättra i den. Ett vinnande koncept som föll på målsnöret.
Betyg:
0 Kommentarer
Athena: Det är aldrig för sent! – Elin Ek
Titel: Athena: Det är aldrig för sent!
Serie: Athena #4
Författare: Elin Ek
ISBN: Kartonnage: 9789179751487, e-bok: 9789179755522
Sidantal: 180
Förlag: Bonnier Carlsen
Språk: Svenska
Format: E-bok
Utgiven: 2021
Handling: ”Det är nu det händer. Athena börjar i 7b. Första dagen i skolan är Ronja så nervös att hon är alldeles blek i ansiktet. Men inte Athena. Hon känner glädje och pirr och julaftonskänsla!
Förutom det underbara med att börja i högstadiet händer två fantastiska saker till i Athenas liv: att fylla 13 år och att Yousef blir mer än en nästbästis…
Den här hösten möter Rädda-Jorden-Klubben sin största utmaning hittills: Hur får man 1,6 miljoner gamlingar i Sverige att sluta dega på ålderdomshem och istället blir klimataktivister?
RJK chockas över att deras pensionärskompisar på Russingården tvingas titta på en tjock-teve med bara tre kanaler i ett varmdammigt allrum! Inte konstigt att de verkar apatiska – de har såklart supertråkigt!
Här måste fixas wi-fi, nya kanalpaket och minst ett dataspel! Men hur gör man det när kommunen inte vill betala?
Och vad händer med Sven och Monica som varit gifta i 50 år och riskerar att tvingas isär? Kan RJK stoppa det? Vilken tur att Athena är döpt efter den grekiska krigs- och kunskapsgudinnan – för här behövs både briljanta idéer och stridslystnad!”
Den fjärde boken om den härliga Athena! Jag älskar den här serien och jag vet att jag skulle älskat den som yngre också. Allt tack vare den fantastiske Elin Ek. Finns det någon som är bättre på att fånga andan av en 13-åring än hon? Nix!
Jag gillar att bokserien följer samma karaktärer och att de håller fast vid sin Rädda Jorden-klubb. Deras vänskap och samhörighet är inspirerande att läsa om. Jag minns hur böcker på 90-talet alltid bara hade tjejer i sina klubbar, i RJK är de både flickor och pojkar. Elin Ek fångar på ett tidsenligt sätt en ungdomlig och humoristisk anda som råder i alla fyra böckerna.
Athena som huvudkaraktär är rolig och påhittig, jag skulle nog som yngre blivit väldigt inspirerad av Athena. Det tycker jag är bokseriens styrka. Det är en viss ton som bara Elin Ek kan ha i böcker. Jag nästan hör ”Grynet” ibland (Elin Eks karaktär i tv-programmet ”Grynets show” från tidiga 00-talet).
Visst blir det nästan lite för perfekt med ett gäng ungdomar som vill hjälpa åldringar OCH rädda klimatet. Men det är okej för min del, inspiration och förebilder är viktigt. Läsvärt som verkligen kan rekommenderas!
Tidigare läst av författaren:
Betyg:
0 Kommentarer
Vi minns 40-talet – en nostalgitripp – Andreas Nyberg
Titel: Vi minns 40-talet: en nostalgitripp
Författare: Andreas Nyberg
ISBN: 9789179032463
Sidantal: 246
Förlag: Lind & Co
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2021
Handling: ”Med landsfadern Per Albin Hanssons ord ”Sveriges beredskap är god” ekande i öronen tog vi steget in i ett 1940-tal i skuggan av andra världskriget. Svenskarna handlade med ransoneringskort, drack kaffesurrogat och körde bilar med gengasaggregat.
Revyförfattaren Karl Gerhard och tidningsmannen Torgny Segerstedt tycktes vara de enda som öppet vågade kritisera Nazityskland. I Hollywood gjorde ikonen Greta Garbo sin sista film, medan Ingrid Bergman slog igenom med Casablanca. Astrid Lindgren blev känd för böckerna om Pippi Långstrump och Vilhelm Moberg skrev nationaleposet Utvandrarna.
Medeldistanslöparen Gunder Hägg satte inte mindre än 15 individuella världsrekord. Det svenska fotbollslandslaget tog OS-guld och hade en otrolig framgångsperiod. Tre av spelarna gjorde succé i italienska AC Milan under benämningen Gre-No-Li.
Efter andra världskrigets slut inleddes statsminister Tage Erlanders långa bana och den ekonomiska framgångsperioden, rekordåren.”
Den här boken är första delen i en serie om Svergies kultur och samhälle, en återblick till vilka saker som format Sverige och framför allt uppbyggnaden av folkhemmet och välfärden.
1940-talet är ett historiskt viktigt årtioende, tyvärr mycket präglat av krig. De saker jag läser om; ransoering av förnödenheter, fattigdom, andra världskriget, vinterkriget här i Finland, musik och film känns otroligt avlägset, ändå är det bara 80 år sedan. Inte ens hundra år har förflutit sedan allt detta hände. Människor som upplevt 40-talet lever ännu. Jag tycker det är viktigt att våga titta i backspegeln och förstå varifrån vi har kommit för att förstå världen idag.
Sport på 1940-talet – inte min grej. Sport överlag hör inte till mina intressen och framför allt inte svensk sport. Men jag tycker sport-kapitel ska höra till böcker som den här; det ska finnas lite av varje, vilket det gör. Det intressantaste kapitlet var litteraturkapitlet. Jag visste väldigt lite om litteratur från den här tidsperioden och fick mycket tips. Jag gillade att det fanns listor på tips på både musik och film att förkovra sig i. Här kommer några utvalda tips från boken:
Svenska filmer:
– Swing it, magistern! (1940)
– Vårat gäng (1942)
– Vi hemslavinnor (1942)
– Barnen från Frostmofjället (1945)
Utländska filmer:
– Borta med vinden (svensk premiär 1941)
– Rebecca (1940)
– Casablanca (1942)
– Repet (1948)
– Sierra Madres skatt (1948)
Jag har sett några filmer från 1940-talet, bland annat Rebecca och Casablanca (Repet ska jag se snart) och jag tycker de är otroligt välgjorda. Överlag älskar jag gamla filmer, speciellt regissören Alfred Hitchcock som gjorde många filmer under 1940-1960 talet.
Litteraturtips då? Här kommer några utvalda boktips för den som vill kasta sig in i en bok skriven under 40-talet:
Svenska böcker:
– Kallocain av Karin Boye (1940)
– Brandliljor av Moa Martinson (1941)
– Farlig fåfänga av Stieg Trenter (1944)
– Ture Sventon, privatdetektiv av Åke Holmberg (1948)
– Utvandrarna av Vilhelm Moberg (1949)
Det märks ännu att författaryrket ännu dominerades av män, jag plockade ut de enda två kvinnorna som fanns på listan.
Utländska böcker:
– Och så var de bara en av Agatha Christie (utgiven i Sverige 1940)
– Vredens druvor av John Steinbeck (utgiven i Sverige 1941)
– Klockan klämtar för dig av Ernest Hemmingway (1940)
– Djurfarmen (1945) och 1984 (1949) av George Orwell
– Småtrollen och den stora översvämningen (1945), följt av Trollkarlens hatt (1948) av Tove Jansson
– Det andra könet av Simone de Beauvoir (1949)
Vi minns 40-talet är en lättläst bok som tar upp allt det historiskt väsentliga, utan att vara tungläst. En bok att ge bort, en bok att läsa själv och perfekt att ha i hyllan för att bläddra i emellanåt. Jag ser redan framemot att läsa om 50-talet, och framförallt 60-talet som är mitt favorit årtioende.
Tack till Lind & Co för recensionsexemplaret!
Betyg:
0 Kommentarer
Att överleva en sommar – Camilla Prell-Weichl
Titel: Att överleva en sommar
Författare: Camill Prell-Weichl
ISBN: 9789127173064
Sidantal: 223
Förlag: Weyler förlag
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2021
Handling: ”Det finns ett låst rum på bottenvåningen där Michelle inte får gå in. Hon får inte heller gå genom skogen upp till tjärnen, det är jättefarligt, säger Irma.
Men varför skulle hon? Det finns så mycket att njuta av i huset där Michelle ska tillbringa hela sommaren när mamma är sjuk. Nybakta kakor och djupröd hallonsaft. En mjuk hammock mitt i trädgården där man kan slumra till. Och hela tiden står Irma där i sin blommiga klänning och ägnar henne ett intensivt, nästan maniskt intresse.
Att överleva en sommar är ett starkt och suggestivt kammarspel om ett barn, en sommar och ett hus där något inte är som det ska.”
Jag är svag för riktigt bra sommarskildringar – den här boken hör definitivt dit. Den här sommaren känns kvav och mystisk, beskriven ur ett barns perspektiv. Michelle måste på grund av familjeomständigheter bo en sommar hos Irma och Henrik ute på landet. Michelle känner inte dem, men Irma gör allt för att få Michelle att trivas, främst genom kopiösa mängder mat och sötsaker. Efter ett tag börjar Michelle trivas, men lika snabbt svänger det igen. Att vara borta från sin familj och stämningen hos Irma och Henrik kan vara tryckande. Den förvirrande känslan hos ett barn som på olika sätt är utsatt är mästerligt skildrad.
Du behöver inte veta destu mera om handlingen – bara läs. Jag gillade att det fanns ett litet mysterium, jag älskade alla matdetaljer (mat i böcker är nästan som att äta själv) och Michelle har den trovärdigaste rösten jag hört av ett barns berättelse. Miljöbeskrivningarna är vackra men ändå blir jag som läsare obehag till mods vid flera tillfällen – precis vad författaren velat. Det känns som en nostalgisk sommar, även om tidseran inte närmare specificeras.
En fantastisk debut som behöver läsas denna sommar!
Tack till Weyler förlag för recensionsexemplaret!
Betyg:
En kommentar