Titel: Cyankalium och champagne

Förlag: Bonnier Pocket
Sidantal: 207

Handling: ”En skål i champagne – och Rosemary Barton hade fallit ner död vid sin födelsedagsfest på en elegant Londonrestaurang. Ett år senare anordnar hennes man – som misstänker mord – en ny bjudning, på samma ställe, med samma gäster. En tom stol markerar Rosemarys plats vid bordet. Stämningen är laddad. Alla i det mondäna sällskapet, tre män och tre kvinnor, har sitt speciella skäl att minnas henne. Nervöst väntar de att något ska hända. Och något händer verkligen…”

 

När jag inte riktigt vet vad jag känner för att läsa brukar jag läsa en av mina böcker i Christie-samlingen, det slår sällan fel. ”Cyankalium och champagne” har ett lite annorlunda omslag, tecknat av Per Åhlin 1973.

 

Som tidigare är Christie en mästare på att villa bort en i jakten på ledtrådar på mördaren, alla som närvarade vid Rosemary Barton födelsdagsfest hade motiv att utföra mordet (som dessutom klassificerades som ett självmord av polisen, även om ingen riktigt tror på det). Hennes man George blir besatt av tanken och nästan på årsdagen av Rosemarys bortgång ordnar han en ny bjudning dit samma gäster är bjudna. Precis som alla vid bordet på restaurangen är man själv på helspänn vad som ska hända. Före bjudningen äger rum får man bekanta sig med alla Rosemarys gäster och rikta/inte rikta sina misstankar mot hen.

 

En riktigt klassisk pusseldeckare som gick snabbt att läsa, underhållande och välskriven. Mer än så behöver man inte säga.

Sidantal: 189

Handling: ”Den gamle advokaten mr Treves sa: ”Jag tycker om en bra detektivhistoria. Men de flesta börjar i galen ända. De börjar med mordet. Men mordet är slutet. Historien börjar långt innan dess – ibland flera år förut – med alla de händelser som slutligen gör att vissa personer befinner sig på ett visst ställe, vid ett visst klockslag en viss dag – Klockan K. Så är det här. Mordet i den här boken är planlagt in i minsta detalj, tiden, platsen, metoden, offret. Den som planerade det hade en enda, allt uppslukande önskan – att förgöra en annan människa.”

I början hade jag lite svårt att komma in i handlingen, den skiljer sig lite från det klassika Poirot-temat. Denna gång är det kommissarie Battle som har rollen som detektiv. Även om han knappt syns till alls, eftersom handlingen fokuserar nästan helt och hållet på en drös karaktärer som befinner sig under samma tak hos lady Tressillian i hennes stora hus under några veckor av sommaren. Alla som befinner sig där har e mer eller mindre awkward relation till varandra och stämningen i huset är spänd och dramatisk. Lite som att alla befinner sig på tårna och sitter längst ut på stolskanten.

 

Som vanligt hade jag några saker jag inte gillade i upplösningen, men boken var absolut läsvärd. Lite annorlunda stil på denna, jag saknade kanske lite hennes vanliga stil.

 

Betyg:

Sidantal: 197

Handling: ”Tio små negerpojkar åt supé i Rio,
en satte i halsen, och så blev de bara nio.
–
En liten negerpojke ensammen var.
Han gick och hängde sig,
och så blev det ingen kvar.

Tio människor med mer eller mindre dunkelt förfultet inviteras till Negerön. Genom en följd av till synes oförklarlig händelser decimeras antalet undan för undan tills den barnsliga ramsan om de tio små negerpojkarna gått i uppfyllelse.”

 

En av böckerna i utmaningen Hyllvärmare 2018. Jag samlar på Agatha Christies böcker och har ungefär 40 stycken. Ett tidgare inlägg där man ser några av titlarna finns här, även om jag fått flera till sedan förra året. An efter blir det svårare och svårare att hitta titlar man inte har, men det gör det hela bara roligare. Just denna titel känns jätte fel såhär år 2018, men boken har getts ut i nyutgåvor på engelska och svenska med ny, och mer korrekt titel; ”Och så var de bara en”. Som tips, ifall ni vill köpa den, man hittar den inte längre med det gamla titelnamnet.

Själv älskar jag de gamla utgåvorna och köper alla mina Christies på loppis.

 

Jag valde denna bok till Hyllvärmarutmaningen 2018 eftersom jag älskar Christies deckare och detta är troligtvis hennes kändaste bok (osäker om Mordet på Orientexpressen eller Mordet på Nilen har högre popularitet) med över 100 miljoner sålda böcker.

 

Man får vad man kan vänta sig; en hög med karaktärer att hålla reda på och en mördare bland dem, vem är det?

Det var så spännande att försöka lista ut vem det är, efterhand dör folk, en och en. Alltid när jag tror jag har mördaren på spåren så dör den personen! Ju färre som levde, destu mer spännande blev det. Jag fick hela tiden återgå till ramsan om de tio negerpojkarna för att gissa mig till hur någon skulle dö till näst.

Jag rekommenderar denna för alla som gillar klassiska deckare! Den är precis lagom lång, och intressant hela storyn igenom. Det var en grej jag inte riktigt gillade i upplösningen (som jag inte kan skriva ut p.g.a. spoiler), annars skulle det varit fullpott i betyg.

 

Liket i biblioteket

 

 

Jag är tillbaka, efter en lång, behövlig paus från bokbloggandet då livet kommit imellan. Ser framemot att både blogga själv och läsa era fina bokbloggar igen. Som start vill jag dela med mig hur mig Agatha Christie samling ser ut för tillfället. Jag har gjort en fin excelförteckning för att kunna minnas vilka titlar jag redan har. Alltid lika roligt att hitta någon ny.

Titel: 4.50 från Paddington

Författare: Agatha Christie

Språk: Svenska

Sidantal: 208

Förlag: Bonniers
Serie: Miss Marple #8

Format: Pocket

Utgiven: 1969 (original 1957)

 

Titel: Konstiga huset
Författare: Agatha Christie

Handling: ”Aristide Leonides är gammal som gatan och rik som ett troll. Han verkar vid första anblicken omtyckt och älskad av sin fattiga familj som dock alla har ekonomiska motiv att röja den gamle ur vägen. När Aristide blir mördad riktas misstankarna mot hans enfaldiga unga hustru och hennes älskare som är privatlärare i det Leonidska huset. Charles är djupt förälskad i Aristides sondotter som nu är en av arvingarna till förmögenheten. Men de kan inte gifta sig förrän mordet är uppklarat och vad händer om mordet inte klaras upp?”

En Agatha Christie besvikelse! Problemet med boken är att Hercule Poirot inte är med. Haha, nja nu överdriver jag kanske lite, men jag saknade faktiskt honom i detta case. Jag gillar mordfall där det är en stor familj inblandad, och där alla har motiv. Det tycker jag av någon anledning att är väldigt intressant. Den ingrediensen fanns i denna deckare, men jag förstår EGENTLIGEN inte varför inte Aristedes sondotter Sophia skulle kunnat gifta sig med bokens berättare Charles. Farfarsgubben blev mördad, obehagligt för alla förstås, men är det ivägen för en förlovning? Nej.

 

Aristedes känns genom hela boken som en total främling, så man är inte så engagerad att få veta vem som mördade honom. Därför blir boken ingen bladvändare som man inte kan lägga ifrån sig, i motsats till ”Hercule Poirots jul” som hade i princip samma tema; ett mord och många familjemedlemmar i samma hus. Den tyckte jag var rysligt bra.

 

Titeln är ju ”Konstiga huset”, men i min mening verkar huset inte alls konstigt. Ett stort hus bara. Jag tror jag hade förväntat mig en koppling mellan huset och historien. Det känns som jag bara ser in genom ett fönster när jag läser denna bok, medan jag i andra av Christies böcker känner att jag är INNE i boken. Märkligt. Sen kan ju också olika översättningar göra sin sak, vissa ord var väldigt konstigt översatta i denna bok. Pluspoäng i alla fall var att jag inte kunde lista ut mördaren, men blev inte chockad heller. Ett helt okej mordfall, men berättelsen fångade inte in mig denna gång.

 

Äntligen ledig helg! Nu hinner jag vila upp mig ordentligt. Passade på att gå på loppis, och köpte dessa; ”Vitnos och den bråkiga kattungen”, ”Betsy och den stora snöstormen”, ”Tio små negerpojkar” (nu har den dock bytt namn..denna är från 80-talet) och ”4,50 från Paddington”. Samlar på både Agatha Christies böcker (när jag nu råkar hitta) och Vitnos.

 

Ha en trevlig helg alla läsare! Imorgon har dom lovat +8 grader och soligt här i södra Finland, skönt med lite ombyte efter vintern.

Jag kan inte riktigt säkert vilken bok jag haft längst av alla, men Kajsa Kavat hjälper mormor av Astrid Lindgren är en av de första böcker jag kommer ihåg, som min mormor läste med mig, helt underbar bok. Jag fick flera böcker i mitt senaste bokpaket så jag valde en av de böckerna som den nyaste; Four av Veronica Roth.

Jag köpte Shopaholic ties the knot av Sophie Kinsella på loppis för 50 cent, det var helt klart ett fynd. Den dyraste boken jag kan minnas mig köpa är Och så levde de lyckliga av Lucy Dillon, av den orsaken att jag köpte den som inbunden när den var ny. Jag hade läst bara pocket pocket pocket, jag kände plötsligt för att läsa en inbunden. Komiskt nog stod den och värmde hyllan ända tills i december då jag läste den.

Christmas in the snow av Karen Swan har ett så vackert, mysigt omslag, det var nog en bok jag köpte för att omslaget var lockande. Ett omslag jag inte gillar är Djävulen bär prada av Lauren Weisberger. Jag tycker tjejen står i en så konstig ställning, vad gör hon riktigt?

 

 

Hundar,hus och hjärtats längtan av Lucy Dillon står oläst i hyllan ännu, men jag är säker på att den hör till en av mina sötsliskigate romantiska böcker. Mörka Platser av Gillian Flynn är superspännande!

 The secret dreamworld of a Shopaholic av Sophie Kinsella är en av mina favoritböcker. Det är få böcker som få mig att skratta, jag skrattade hur länge som helst åt händelsen med ”Aunt Ermintrude”, ni som läst boken vet vad jag talar om, haha. En bok som gjorde mig ledsen och illa till mods var 3096 dagar av Natascha Kampusch. Jag tycker egentligen inte om verklighetsbaserade böcker, vilket jag återigen kunde konstatera efter denna bok.

 

Idag var jag på bokrea på loppiset som är närmast mig, det var ett hiskeligt bra erbjudande, tag 10 böcker för 2 euro! Jag skulle faktiskt ha lite bokstopp, men ett sånt erbjudande kan man ju inte missa.

 

Idag slapp man ner till deras bokkällare som man aldrig annars slipper, där roffade jag åt mig några B.Wahlströms som jag inte hade. Där fanns så mycket böcker att jag blev helt yr, ibland tycker jag att man hittar mindre när det finns för mycket. Känns som jag missade massor hur jag än försökte spana på hyllorna uppåt och neråt. Så ja, dessa kom jag hem med 🙂 hade hoppats på flera Agatha Christie men icke.