Handling: ”Tjugoåriga Camryn har alltid gått sin egen väg och försökt göra det mesta av livet, och fram tills nu har hon lyckats ganska bra. Men så rämnar hennes hela tillvaro. Camryn förlorar sin stora kärlek i en bilolycka, hennes bror döms till fängelse, föräldrarna ska skiljas och när hennes bästa väninnas pojkvän gör sexuella närmanden lägger väninnan skulden på henne och vänskapen tar slut.Camryn behöver börja om, behöver undersöka om livet är värt att leva trots allt. Utan att närmare tänka sig för vart hon ska hoppar hon på en Greyhoundbuss. Ombord möter hon den fem år äldre Andrew. De blir kompisar, smågrälar och provocerar varandra, ovilliga att erkänna att det finns en stark erotisk laddning mellan dem. Men Andrew bär på en mörk hemlighet. Han ömsom lockar Camryn, ömsom stöter bort henne och hon förstår inte vad det är som kommer emellan dem, som hindrar honom när de åtrår varandra som mest.”
En bok jag kanske hade lite för höga förväntingar på. Jag gillar både Camryn och Andrew som karaktärer, men där tog det roliga slut ungefär. Handligen är så långsam och tråkig, de åker mest omkring i buss eller bil och närmar sig varandra med små myrsteg. Det går nästan halva boken innan man kommer in i den. Det blir lite för långrandigt, jag hade hoppats på något lite mera händelserikt. Många har pratat om Andrews stora hemlighet, vad kan det vara? För mig tog det länge innan jag ens fattade att han ”dolde något” för Camryn. Ganska mot slutet började jag förstå det. När det sedan avslöjades vad det var blev jag lite besviken.
Språket är lite för detaljerat, långa beskrivningar av sunkiga motell och bil-och bussåk. Man blev lite sömnig. De intriger som byggdes upp kändes lite tafatta. Camryns personlighet var det ända jag fann intressant och ville förkovra mig i. Denna bok kunde ha blivit så mycket mer!
Handling: ”Muminpappan går omkring och känner sig onödig. Det är augusti, hettan är tung och pappan längtar efter att få beskydda sin familj som verkar klara sig ganska bra på egen hand.
Långt ute i havet ligger Ön. Dit tar Muminpappan familjen och Lilla My. Ön är vild och ödslig, något helt annat än den hemtrevliga Mumindalen där allting är som det ska. Havet lever sitt eget liv, stort och skrämmande. Det som till en början verkade vara något nytt och lite spännande utmynnar i hemlängtan och rädsla för de mörka nätterna.”
Ytterligare en muminbok läst! De är så otroligt fina. Denna bok är den mest ”vuxna” boken av dem alla tycker jag. Som barn skulle jag inte alls gillat den på samma sätt. Den är väldigt stillsam och inte alls lika äventyrlig och händelsefull som de andra böckerna. Handlingen är i princip havet och muminfamiljen. Men sen finns det så mycket mer… Symboliken, just wow. Man märker att Tove Jansson bott i skärgården eller nära havet, annars skulle hon inte kunnat skriva på det sätt hon gör. Det märks även i en annan av hennes böcker, Sommarboken.
Det är sån spännande familjedynamik, muminpappan känner sig ”onödig” och behöver lite spänning i sitt liv, muminmamman går som vanligt med på allt, haha. Så de beger sig till en avlägsen ö, med en fyr som inte fungerar. På ön bor bara en avtrubbad och butter fiskare som inte har lust att umgås. Pappan vill få fyren att fungera, men misslyckas och skäms alldeles förfärligt. Man kan känna mammans hemlängtan, även om hon döljer det väl. Hon målar Mumindalen på väggen och fantiserar om sin trädgård där hemma. Varje dag känns som söndag, ingen fisk vill fastna i näten och taket läcker. Ändå kämpar familjen tillsammans, muminpappan vet ju faktiskt bäst, så som pappor gör. Tar hand om sin familj, är den naturliga ledaren. Iallafall om man ska tro mumintrollen. Pappan vill förstå sig på havet, varför beter det sig som det gör? Till slut kan han bara konstatera att havet har en dålig karaktär…men iallafall fick han en låda whiskey av det.
En väldigt speciell bok! Gjorde mig nog lite varm om hjärtat. Jag saknade nog ändå den lite barnsliga stämningen som kan finnas i de andra böckerna, fast denna var väldigt fin.
”Havet är en stor varelse som ibland är på gott humör och ibland på dåligt humör. Det är alldeles omöjligt för oss att veta varför. Vi ser ju bara ytan. Men om vi tycker om havet så gör det ingenting… man tar det ena med det andra.” Favoritstycket. Visst kan vi alla relatera till detta?
Söndag och dags för en smakbit! Det går ut på att vi delar med oss av ett kort stycke från boken vi för tillfället läser, så denna gång blir det från: Mörkt motiv av Louise Penny.
En ledig lördagdag föreslår mamma en liten loppisrunda, tur var väl det. Hittade jättefina fynd, både i bokväg och annat. Dessa böcker hittade hem till mig! Den lila boken längst till vänster är en gammal diktsamling om havet, den är 100 år gammal. Otroligt fina dikter. Pelle Svanslös och Maja Gräddnos var en sån söt utgåva. Dr. Jekyll och Mr.Hyde, en ganska gammal version (1950) som har engelska och svenska blandat i texten..väldigt märkligt men blir säkert intressant att läsa. Plupp-böckerna samlar jag på från tidigare, så alltid kul att hitta en till, så fina. Ett Nemi-julalbum är aldrig fel, jag köper i princip att Nemi jag kommer åt…
Och så har vi Harry Potter. Fina engelska utgåvor, inbundna. Har alla på svenska men alltid roligt att samla lite..jag samlar på för mycket. Men så roligt!
Antal sidor sammanlagt: 633 Månadens bästa: Eleanor & Park
Månadens sämsta: –
Månadens finaste omslag: Finding Audrey
Kommentar: Hoppsan, det blev lite läst denna månad! Det beroedde på ett nytt jobb, 3 veckor sjuk, 2 bröllop och 1 Sverigekryssning. Ingen lugn stund…Hoppas september ger mig mera tid!
Hösten är min favoritårstid och september är min favoritmånad, så jag är väldigt glad idag! Så här hösten till ära bjuder jag på ett collage med lite höstig läsning, vad tror ni om dem? Jag har läst Kvinnan i svart och Sent i november och älskade båda. An Autumn Crush, Halloween party och Mörkt motiv ska jag läsa ännu i något skede.
Här har det varit tyst ett tag, fullt upp! På min tjugofjärde födelsedag i fredags drog jag, min sambo och två av våra vänner iväg på en kryssning till Stockholm! Några timmar iland resulterade i lite presenter åt mig själv…Total lycka att få köpa böcker i svensk bokhandel för en gångs skull.
Denna vecka behöver jag ta ikapp lite läsning.
Nordiska väsen var ett totalt spontanköp, boken var såååå fin!
Söndag och dags för en smakbit! Det går ut på att vi delar med oss av ett kort stycke från boken vi för tillfället läser, så denna gång blir det från: Nära till aldrig av J.A. Redmerski. Camryn har precis insett att hon behöver åka bort, bara bort någonstans.
Jag vet att jätte många av er redan följer Epic Reads men för er som inte är bekanta med det måste jag bara dela med mig av några roliga book nerd problems-videon. Epic Reads lägger upp en varje vecka!
Handling: ”An anxiety disorder disrupts fourteen-year-old Audrey s daily life. She has been making slow but steady progress with Dr. Sarah, but when Audrey meets Linus, her brother s gaming teammate, she is energized. She connects with him. Audrey can talk through her fears with Linus in a way she s never been able to do with anyone before. As their friendship deepens and her recovery gains momentum, a sweet romantic connection develops, one that helps not just Audrey but also her entire family.”
Att lägga vantarna på Sophie Kinsellas böcker är alltid boklycka! Men denna gång gör hon inte det som hon är allra bäst på, att skriva rolig chick-lit. Istället tar hon upp ett ganska tungt ämne, ångest. Karaktärerna är inte så djupa som jag hade velat, men jag tycker Audreys tankar och känslor är tillräckligt beskrivande för att ge en inblick i hur det är att få ångest i sociala sammanhang. Själv lider jag ju inte av det, så jag kan ju inte säga med facit på hand, och säkerligen är det olika för alla. Men intressant läsning skriven på ett lättsamt sätt. Boken passar allra bäst åt ungdomar.
Det handlar ibland nästan mera om Audreys familj än om henne själv. Hennes bror Frank älskar datorspel, deras mamma är lite crazy och pappan kolugn. Riktigt trevliga filurer allihop men jag hade gärna sett mycket större fokus på Audrey! I en ungdomsbok finns alltid en kärlekstwist, nästan alltid i allafall, och även här. Den kunde också varit lite mer på djupet. Kanske boken kunde varit lite tjöckre, samtidigt som jag känner att den riktar sig till ungdomar, och många drar ju sig för tegelstenar. Trots att texten är luftig och snabbläst.
På det stora hela underhöll mig boken så pass bra att det måste bli en fyra i betyg. Plus för att ta upp ett jobbigt ämne och göra det intressant invävt i en story, samtidigt som det inte blir dystert och stelt. Kinsella lyckas!