Dödssynden – Harper Lee

Titel: Dödssynden
Originalets titel: To Kill a Mockingbird
Författare: Harper Lee
Översättare: Jadwiga P. Westrup
ISBN: 9789174294958
Sidantal: 285
Förlag
: Albert Bonniers förlag
Språk:
Svenska
Format:
Pocket
Utgiven:
2015 (original 1960)
Handling
: ”Scout växer upp i amerikanska Södern i en loj småstadsidyll, när ohyggliga och dramatiska händelser vänder upp och ner på livet och hennes föreställningar. En ung svart man blir anklagad för våldtäkt på en vit kvinna, och hans chans att få en rättvis rättegång är försvinnande liten. En vit advokat tar sig an försvaret, men hatet och indignationen i det lilla samhället växer som en lavin. Scout ser den lilla staden med sina invånare för vad den är och hennes berättelse blir till en anklagelse, som ingen av oss slipper undan.”

Vågar man säga något kritiskt om denna moderna klassiker som är ”ett måste” i USA? Jag har skjutit upp att läsa den här rätt så länge, dels för att jag inte kände mig sugen på den och dels för att den är såpass hyllad.

Jag kan iallafall pusta ut lite, det var en bra bok. Författaren tar god tid på sig med miljöbeskrivningar och scenbygge. Även om den är så ”ny” som 1960 så känns det som om den redan är lite föråldrad i tempo och stil. Det behöver inte vara en dålig sak alls. Det vara bara något jag tyckte mig känna under läsningens gång.

Vi får följa Scout och hennes bror Jem, välborstade ungar med hushållerska och advokat till far, Atticus. Men den mystiske och mytomspunna grannen lägger skräck i barnen och många går omvägar förbi hans hus. Jem och Scout börjar närma sig den här grannen allt mer och testar gränserna. Samtidigt ska deras far försvara en svart man i rätten. I den lilla staden gror åsikter om fallet och vi får bekanta oss med allehanda typer. Kanske frågan man ställs oftast inför under läsningen: Vad skapar en stad? Vem skapar den?

Jag kan tycka att berättelsen ibland tappar sin röda tråd och irrar iväg sig på detaljer som känns ovidkommande. Sedan kan jag slungas in i berättelsen med kraft, som t.ex. rättegången. Där lyfter författaren på ett snyggt sätt klasskillnader mellan vita och svarta. Det är en välskriven bok, jag förstår dess klassikerstatus. Ändå fanns det något som gjorde att jag ibland befann mig ”ovanför” i läsningen, mera som en betraktare. Kanske miljöerna för mig är för okända, kanske författaren ibland inte riktigt lyckades hålla mig i ett järngrepp. En bra bok oavsett.

Betyg:


0 Kommentarer