Jag är så taggad för desa böcker! Jag har förstås önskat några av dessa till julklapp.
Klicka på bilderna för att komma till Goodreads. Vilka av dessa har du läst eller vill läsa?
november 17, 2017 kl. 16:00
Kategori: TBR
4 Kommentarer
Bloggen är äntligen lite julpyntad! Jag älskar verkligen julen och brukar inte ha julstress, man ska fixa julklapparna i tid och försöka njuta av den fina högtiden.
För tillfället befinner jag mig i någon form av lässvacka, är jättetrött på kvällarna och har inte haft ork att läsa. Jättetrist, men jag hoppas det lättar senast när jag blir julledig. Mitt Goodreads-mål för 2017 var att jag skulle läsa 50 böcker, jag ligger på 43 för tillfället. Möjligt att jag inte kommer upp till det, återstår att se. Agnes på Agnes bokblogg skrev ett inlägg om hur stressigt läsandet kan kännas, speciellt med rec-ex som kommer och känslan av att man lätt känner sig ”skyldig” om man prioriterar andar saker före läsandet, t.ex. är på mobiltelefonen en halvtimme. Jag kan gott och väl ekänna att telefonen äter upp mycket av min tid, inte timtalet på en gång, utan små snuttar ofta. De flesta bokbloggare har idag också instagram, och det har blivit plattformen där man snabbt konverserar och tipsar varann om böcker osv. Problemet blir här att man konstant vill kolla, nya boktips är roligt. Hur många sociala medier/appar följer man egentligen med dagligen? Blir det för mycket? Är det som att jaga klockan, den far hela tiden vidare? Man hinner inte ”komma till slutet” av något flöde om du inte kollar var 10:nde minut. En annan sak värd att fundera över: alla bilder som läggs till instagram ägs av dem (Facebook) och du har egentligen inga exporteringsalternativ. En blogg kan man alltid exportera ut om man vill.
Tidigare har det diskuterats om bokbloggens tid är förbi. Jag tycker det var roligare ”förr”, när bokbloggarna verkligen ”sökte upp varann” och kommenterade riktiga inlägg istället för insta-bilder. En blogg är mycket mer personlig, i allt från layout till inlägg. Man blev mera bekant via bloggarna, på insta kan jag ibland blanda ihop personer. Vi har kanske blivit för vana att lätt och snabbt kunna få respons, kommentarer och likes. Men handen på hjärtat, scrollar inte vi igenom flödet ganska så snabbt? Ger bilden något mervärde, i jämförelse med ett blogginlägg? Har jag blivit för bekväm med delningen av information och bilder till andra, måste jag göra det på det enklast möjliga sättet, istället för något mer kvalitativt sätt?
Å andra sidan är det mycket lättare att ge kommentarer på instagram än på bloggen, på min telefon krånglar det altid när jag ska kommentera bloggar. Spamfiltret och allt ”ifyllande” man behöver göra är ibland lite småpetigt och det är lättare att låta bli.
Läsningen går ibland från ”hobby” till ”jobb på fritiden”. Det är hemskt, men så kan det kännas. När jag får rec-ex, (senast förra veckan fick jag ett spontanutskick som jag förstås är mycket tacksam för men som kräver tid) behöver man försöka prioritera dem också. Sedan har man egen läsning man själv köpt. Om man just då befinner sig i en ”lässvacka” kan det kännas lite motigt. Kärleken till läsning försvinner inte under en lässvacka, utan det handlar om att man av en eller annan orsak just då inte hinner ron och entusiasmen över läsandet. Detta blir en liten frustration, ibland om man för mycket tvingar läsandet så blir effekten det motsatta. Ibland kan det vara bättre att lägga allt vad böcker heter åt sidan en vecka eller två, fast TBR-högen sneglar misstänksamt på en från hyllan. Varför blir många bokbloggare så stressade, när det bara borde vara ett nöje? Sneglar man för mycket på alla andra och tycker att man själv inte hinner läsa lika mycket? Är det all uppdatering som kräver för mycket tid? Självkritiken i att alla inlägg ska vara jättebra, annars låter man bli? Rec-exen?
Jag hoppas att jag snabbt hittar min läsro igen, men då måste jag ha lite tålamod också. Vad tänker ni om bokbloggar, instagram och lässvackor? (av någon anledning ville jag inkludera allt i ett och samma inlägg, hah)
november 16, 2017 kl. 12:00
Kategori: Böcker
2 Kommentarer
Titel: The Silent Companions
Författare: Laura Purcell
Språk: Engelska
Sidantal: 384
Förlag: Bloomsbury Publishing
Format: Inbunden
Utgiven: 2017
Handling: ”The Silent Companions is an unsettling gothic ghost story to send a shiver down the spine…Newly married, newly widowed Elsie is sent to see out her pregnancy at her late husband’s crumbling country estate, The Bridge.With her new servants resentful and the local villagers actively hostile, Elsie only has her husband’s awkward cousin for company. Or so she thinks. For inside her new home lies a locked room, and beyond that door lies a two-hundred-year-old diary and a deeply unsettling painted wooden figure – a Silent Companion – that bears a striking resemblance to Elsie herself…”
På hösten är det perfekt att plocka upp en spökhistoria! Boken utspelar sig på 1800-talet jämsides med 1600-talet, men på samma plats, The Bridge. Ett gammalt, stort hus i en liten by, där alla verkar avskräckas av både huset och dess invånare. På plats finns tre hushållerskor som inte är vana med gäster. Elsie flyttar in, tillsammans med hennes avlidne makes kusin Sarah, för att vänta ut sin graviditet och sörja ifred. Det gamla huset döljer många hemligheter, speciellt en låst vind där en märklig träskulptur av en flicka finns, tillsammans med dagböcker från en tidigare släkting. Dagboken avslöjar en hel del om det gamla huset och vad som tidigare skett. Träfiguren känns obehaglig tycker Elsie, men Sarah vill absolut plocka fram den. Elsie tycker den är obehaglig, och snart får hon uppleva varför.
Jag rös vid så många tillfällen! I början var språket svårt, ganska gammeldags engelska, men efter första hundra sidorna blev det lättare att hänga med. På svenska kanske den skulle varit ännu bättre. En obehaglig, stämningsfull rysare. Mot slutet kunde jag inte lägga boken ifrån mig. En plot twist fanns också, ni som läst får gärna messa mig på Instagram. Mind = blown.
Stort plus för jättefint omslag också. Det finns ett hål i det, där som ögat syns. En trevlig detalj.
Betyg:
november 8, 2017 kl. 17:00
Kategori: Bokrecensioner
En kommentar
Oktober förde med sig en Adlibris-beställning av presentkortet jag fick av min mamma till födelsedagen i augusti och sedan gjorde jag några loppisfynd. Jag läster The Silent Companions som bäst, men är jättetaggad för alla fyra i min beställning.
När man får köpa 10 böcker för 2 euro så slår man till:
Jag hade totalt glömt bort Skratt-Maja tills jag såg de böckerna igen, barndomsminnen.
november 4, 2017 kl. 08:32
Kategori: Bookhaul
2 Kommentarer
Antal böcker sammanlagt: 8
På svenska: 6
På engelska: 2
Antal sidor: 2032
Månadens bästa: Begrav dina döda
Månadens sämsta: Den sovande och sländan (och den värsta översättningen)
Månadens finaste omslag: Frostfire
Kommentar: Tack vare Fall into fantasy read-a-thon fick jag motivation till slutspurt i oktober. Är så glad över att jag hann prioritera läsandet mer än vanligt. Började på en ny serie, The Kanin Chronicles, som är en trilogi. SIsta delen väntar i hyllan. Poppy Pym har också en uppföljare som jag vill läsa. Och givetvis kommer jag fortsätta med Armand Gamache-serien, Modernista ger snart ut den nya boken!
november 3, 2017 kl. 07:19
Kategori: Läst 2017
0 Kommentarer
Tack
Liza för denna read-a-thon! Jag var rätt så nöjd med mitt resultat och hann med följande böcker under veckan:
Antal böcker: 5
Antal sidor: 988 (visserligen med flera illustrationer också)
Finns några recensioner att ta ikapp med med andra ord.
oktober 28, 2017 kl. 17:21
Kategori: Read-a-thon
2 Kommentarer
Titel: Begrav dina döda
Författare: Louise Penny
Språk: Svenska
Serie: Kommissarie Armand Gamache #6
Sidantal: 432
Förlag: Modernista
Format: Pocket
Utgiven: 2017
Handling: ”Det är Vinterkarneval i Québec, bittert kallt och obeskrivligt vackert. Kriminalkommissarie Armand Gamache har kommit hit, inte för att delta i festligheterna, utan för att återhämta sig från en utredning som gått fruktansvärt fel.
I den skenbara tryggheten inom det Litterära & Historiska sällskapet har ett mord begåtts. Augustin Renaud, en excentrisk historiker som ägnat sitt forskarliv åt att söka efter kvarlevorna av Québecs grundare, Samuel de Champlain, har hittats mördad. Samtidigt får Gamache oroväckande brev från samhället Three Pines, där den omtyckte bistroägaren Olivier nyligen dömdes för mord. »Det går inte ihop«, skriver Oliviers partner varenda dag. »Han gjorde det inte.«
När det förflutna och nuet kolliderar måste Gamache återuppleva en fruktansvärd händelse från sitt eget förflutna innan han kan börja begrava sina döda.”
Jag började läsa denna deckarserie år 2015 och jag vill bara fortsätta och fortsätta. Det var med en viss förskräckelse som jag upptäckte att Wahlström & Widstrand, som var de första som gav ut Louise Pennys böcker på svenska, slutade översätta dem, men underbara Modernista plocakde upp fortsättningen. Det finns i dagsläget 13 böcker skrivna på engelska.
De två senaste böckerna var helt okej, läsvärda men inte extrodinärt bra, men nu kände jag att Penny verkligen gav sitt allt i denna bok. Den var så himla bra! Det sägs vara fristående böcker men jag hävdar att man nog måste läsa serien i kronologisk ordning för att hänga med. Egentligen följer vi tre mysterier i denna: först mordet på Augustin Renaud, en fanatiker av Samuel de Champlain, som sägs vara Québecs hemlighetsfulle grundare, sedan gör inspektör Beauvoir ett återbesök till Three Pines för att vara helt säker att de inte dömde fel man (från förra böken) och ytterligare återblickar till ett fasansfullt gisslandrama som skadade både Gamache och Beauvoir, men ännu värre; en av deras poliser hålls gisslan med en bomb runt sig.
Omöjligt att lista ut hur det skall gå. Perfekta vintermiljöer. Gamla bibliotek och böcker. Vinterkarneval. Älskvärda och icke så älskvärda personlgighetsgallerier. Three Pines med dess underbara bistro och invånarna som man lärt känna. Gamache som är så klok och sårbarare än någonsin förr. Beauvoir som mjuknar upp i Three Pines i arga tantens Ruths sällskap. Det finns så mycket fint och så mycket spännande. Sista tvåhundra sidorna slukade jag. Detta var Louise Pennys bästa hittills. Hon kan definitivt skriva deckare med klass.
Tack till Modernista för recensionsexemplaret!
Tidigare läst av författaren:
oktober 23, 2017 kl. 13:18
Kategori: Bokrecensioner
4 Kommentarer
Min allra första red-a-thon! Fall into fantasy ordnas av Liza på
I regnet och pågår från fredag 20.10 kl. 8 till lördagen 28.10 kl. 23.59. Jag råkar ha semester några av dessa dagar, så detta är ett perfekt tillfälle. Temat är verklighetsflykt och så här ser min TBR ut för veckan:
Supertaggad för dessa böcker!
Begrav dina döda av Louise Penny är den sjätte delen i hennes deckarserie om kommissarie Armand Gamache. Utspelar sig i Kanada, supermysig och kan jämföras med Agatha Chrisite och Hercule Poirot. Stor del av serien handlar om byn Three Pines och dess invånare. En verklighetsflykt för mig eftersom jag vill flytta dit varje gång jag läser Pennys böcker. Vanligtvis är jag inte det största fanet av deckare, men dessa har något riktigt speciellt. De är på något sätt lite gammaldags eleganta, stillsamma men ändå spännande.
Sagan om Smeden och stjärnan av J.R.R. Tolkein är en av Tolkiens kanske lite mer okända böcker? Eller kanske den bara var ny för mig, eftersom Sagan om ringen-världens böcker brukar vara i främsta rummet när man pratar om Tolkien. Denna hittade jag på loppis för 1 €, skall bli mycket intressant sagoläsning.
Pest och kolera – historiens värsta farsoter av Nina & Magnus Västerbro och Johan Egerkrans. ”Verklighetsflykt” till historiens värsta farsoter, åh vad jag längtar dit! Nej, jag skojar, men på något sätt ville jag ha med denna eftersom Johan Egerkrans illustrerat Nordiska Väsen och Nordiska Gudar, och nu tycker jag hans illustrationer ropar ”fantasy” för mig. Jättefin bok som kommer lära mig lite historia.
Poppy Pym och faraos förbannelse av Laura Wood är ett recensionexemplar jag fått för ganska länge sedan av underbara förlaget M
odernista, men som jag konstant skjutit upp av en eller annan orsak. Känner att nu vill jag prioritera den. Verkar riktigt bra!
Even the darkest stars av Heather Fawcett var månades bok i senaste Fairyloot-boxen som jag fick av min sambo till födelsedagen. Tycker boxen var super och boken ser jättefin ut. Handlingen har jag inte riktigt pejl på just nu, det jag vet är att det är snöiga berg och fantasy. Omslaget är amazing.
Den sovande och sländan av Neil Gaiman och Chris Riddell är en re-telling på Törnrosa, om jag förstått det rätt, med fina illustrationer med gulddetaljer. Tycker denna passade perfekt in i read-a-thonen.
Det var alla böcker det. Återstår att se vad man hinner med, men dessa böcker kommer jag välja ifrån. Längtar att få se alla er andras (20+ stycken som skall vara med?) TBR-högar!
oktober 19, 2017 kl. 12:56
Kategori: Read-a-thon
2 Kommentarer
Titel: Ice kissed
Författare: Amanda Hocking
Språk: Engelska
Serie: The Kanin Chronicles #2
Sidantal: 320
Förlag: St. Martin’s Griffin
Utgiven: 2015
Handling: ”In the majestic halls of a crystal palace lies a secret that could destroy an entire kingdom
Bryn Aven refuses to give up on her dream of serving the kingdom she loves. It’s a dream that brings her to a whole new realm the glittering palace of the Skojare.
The Skojare people need protection from the same brutal enemy that’s been threatening the Kanin, and Bryn is there to help. Being half Skojare herself, it’s also a chance for her to learn more about her lost heritage. Her boss Ridley Dresden is overseeing the mission, but as their undeniable attraction heats up, their relationship is about to reach a whole new level one neither of them is prepared for.
As they delve deeper into the Skojare world, they begin to unravel a long-hidden secret. The dark truth about her own beloved Kanin kingdom is about to come to light, and it’ll change her place in it forever and threaten everyone she loves.”
Jag var bara milt imponerad av första boken i serien, Frostfire, men tillräckligt för att vilja läsa vidare. Denna var lite bättre och lite mera action. Av någon anledning är jag så förlåtande. Ploten håller inte igen. GAH. När det i handlingen står att Bryn ska få reda på den mörka sanningen om hennes älskade Kanin-kingdom så..nja..det händer ju inte. Det är lite rörigt som vanligt. Men ganska mycket action, så det blev aldrig tråkigt.
Sen MÅSTE författaren sluta använda nordiska namn på karaktärer utan att veta om det är ett mansnamn eller kvinnonamn. En man hette Berit, en kvinna hette Ola och en man hette Tove. Jag blev lite snurrig.
Jag hade svårt att lägga boken ifrån mig och jag kom bra in i troll-världen när jag nyss läste första boken. Jag vill konvertera till troll och flytta till Doldastam, okej? Hocking är verkligen skicklig på att låta läsaren trollbindas (ha, troll) så att man förlåta den lite ohållbara ploten. Det skedde till och med några händelser som överraskade mig, vilket var kul. Denna serie är supermysig och jag längtar till sista boken. Och amaaaazing covers!
Tidigare läst av författaren:
Finns på Adlibris och Bokus.
Betyg:
oktober 17, 2017 kl. 16:42
Kategori: Bokrecensioner
0 Kommentarer
Titel: Saker ingen ser
Författare: Anna Ahlund
Språk: Svenska
Sidantal: 412
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgiven: 2017
Handling: ”Jag kysser alltid främlingar på nyår”, säger hon och rättar till sin mössa.
”Jag med”, säger han, fast det inte är sant.
Hon harklar sig.
”Vet du att nyårskyssen säger hur resten av året kommer att bli?”
Det händer mycket i korridorerna på Sibylla allmänestetiska läroverk. Där finns Fride som är så kär i Miriam att hen inte kan tänka på annat. Yodit som målar och försöker ta plats i gänget. Johannes som läser Karin Boye och försöker få plats i livet. Aron, vars tvillingsyster Linn fick all talang. Och Linn, som undrar vad hon ska göra med den. Och så är det Sebastian, han som ska kyssa en ny person varje månad. Ett nyårslöfte som trasslar till saker för fler än honom själv.”
Jag följer författaren Anna Ahlund på Instagram och har ”sett” hennes skrivprocess med denna bok, vilket gjorde mig otroligt nyfiken på den redan i fosterstadiet (holy, jag vet inte varför jag behövde klämma in ordet ”foster” hit men..). Jag tycker så mycket om hennes sätt att skriva! Såna fina detaljer. Ett lugnt med säkert tempo på något sätt. Definitivt kommer jag läsa allt hon ger ut. Hon gör allt så supernaturligt, sexualitet och allt omkring, Anna är modern i sin tid och gör inget nummer av t.ex. könsneutralitet. Det som inte behöver förklaras, förklaras inte.
Av karaktärerna gillade jag Yodit och Linn mest. Jag ville ha Yodits personlighet och Linns garderob! Sebastian var en karaktär jag hade svårt med. Kaos. Det finns på gränsen för många karaktärer, men jag tappar inte bort mig. Dock blev jag kvar med känslan av att jag skulle vilja gått mera ned på djupet med några karaktärer. Berättelsen var lagom lång, men kanske man kunde ha petat bort någon. Kanske. Jag vet inte riktigt, jag gillade boken och jag läste den rätt så snabbt. Det kanske bara var lite för spretigt ibland. Och en annan händelse, som jag inte kan skriva eftersom recensioner bör vara spoilerfria.
Men sådan här litteratur behövs, det är tur att vi har Anna. Byllis-skolan verkade sååå mysig och jag ville själv gå där (men jag har verkligen ingen talang för varken konst eller musik).
Tidigare läst av författaren:
Betyg
oktober 15, 2017 kl. 11:22
Kategori: Bokrecensioner
0 Kommentarer
