Sidantal: 268

Handling: ”Simon är homosexuell, men har inte kommit ut. Han är rädd för att hamna i strålkastarljuset och föredrar att spara dramatiken till musikalen som han är med om att sätta upp. Men så råkar skolans dramaking läsa Simons mail och hans hemlighet riskerar att avslöjas. Nu måste han visa för alla vem han är, men hur ska han göra det utan att det blir konflikter med hans vänner, utan att han måste kompromissa med sig själv? Och framför allt, utan att förlora chansen med Blue, den mest bedårande kille han aldrig mött.”

 

Inleder min semesterläsning med cute och fluffy YA-bok. Den är så high school-amerikansk att man nästan får Oreos och cheerleadning pom-poms genom öronen. Men detta är definitivt till bokens fördel!

Simon är en karaktär som är lätt att gilla. Han har en viss humor som jag också tycker är rolig. Jag fick dock lite cringe av Simons helylle-familj, det var något som gjorde att jag jämt ville plocka fram skäms-kudden. Samtidigt blev jag ganska underhållen. Himla svårt att förklara faktiskt.

Men min favoritkaraktär i boken blev trots allt Leah, en av Simons bästa kompisar. Albertalli har skrivit en uppföljare om henne, vilket jag helt klart förstår, det kändes som om hon inte fick tillräcklig plats i denna bok. Leah, Nick och Abby heter de kompisar som Simon mest umgås med, jag tycker det var lite konstigt att Nick fick så otroligt lite plats i boken (han känns totalt främmande) med tanke på att han och Simon känt varandra sen de var ungefär fyra år. Jag fick absolut inget grepp om den karaktären.

 

Det intressanta med boken är att få veta vem Blue är, killen som Simon mejlar med. De går på samma skola, och efterhand börjar Simon och Blue ge mer och mer ledtrådar vem de är, i mejlen.

Jag tycker översättningen tappade massor, denna ska läsas på engelska. Det fanns försvenskningar på flera ställen jag inte gillade. Den rätta klangen och humorn i dialoger förstörs en aning av översättningen.

Denna bok var underhållande, mysig och rolig. Jag förstår att många verkligen älskat den! En av de bästa jag läst inom young adult-genren.

 

 

Sidantal: 795

Handling: ”Engelskläraren Jake Epping får ett märkligt uppdrag. En döende vän har hittat en port till det förflutna på lagret till sin servering. Kliver man ut på andra sidan är klockan 11.58 den nionde september 1958. Varje gång.
Det uppdrag Jake får består i att förhindra mordet på Kennedy, eftersom vännen har härlett nästan allt ont som drabbat världen till just den händelsen.
Efter en ”provtur” accepterar Jake. Men han har en egen plan också: att förhindra en familjetragedi som förstört livet för en av hans vuxenelever. När det är gjort ska han långsamt söka sig till Dallas och vara på rätt plats vid exakt rätt tillfälle den tjugoandra november 1963.
Men det är som om själva tillvaron bjuder motstånd även mot de minsta förändringar, och lägger oväntat många hinder i vägen. Kommer han att hinna fram i tid? Eller måste han återvända till lagret i vår egen tid, kliva ut i 1958 och leva ytterligare fem år i väntan på att fullgöra sin uppgift? Och vad händer med vår egen tid om Jake lyckas – blir den vad den döende vännen drömt om?”

 

En av mina tjockaste böcker hemma i bokhyllan, och en av mina hyllvärmare i Hyllvärmare 2018-utmaningen! 22/11 1963 köpte jag på bokrean 2015 om jag minns rätt. Jag visste inte mycket om Stephen King, men jag tyckte handlingen lät perfekt; tidsresor, 60-talet och Kennedy. Sedan jag var liten har jag alltid intresserat mig mycket för de tidigare decennierna, främst 60-, 70-, 80- och 90-tal, speciellt samhällstrender, musik, filmer och mode.

 

Jag höll på med en annan bok men tänkte göra ett försiktigt försök på 22/11 1963 för att se om man kom in i handlingen lätt. Efter två första kapitlen var jag fast. Jag läste ut hela boken på 7-8 dagar, vilket är snabbt mig, med tanke på att boken är nästan 800 sidor. Mitt försiktiga försök att börja läsa den berodde på att den var tjock och efter att ha läst The Shining av King förra året hade jag en känsla av att denna också skulle vara för utdragen och seg (jag var inte så hemskt imponerad av den boken). Och seg var den faktiskt ibland, speciellt mot mitten. King har en tendens att gå in i ”bi-historierna” mycket längre än det alla gånger är behövligt.

 

Sällan har jag gett en bok full pott i betyg när jag tycker det finns brister. Men 22/11 1963 är så bra att den förtjänar det! Den trollband mig från början till slut på ett sätt jag sällan får uppleva när jag läser; jag var DÄR 1958, jag gjorde också tidsresor och jag kände alla dessa karaktärer. Jag kunde höra den gamla musiken och känna doften av rootbeer i frukthandeln. Jack Kennedy kändes så levande att jag fick kalla kårar i ett skede.

 

Det enda ”övernaturliga” i boken var just tidsresande och det gjorde boken så bra. Det blev inte överdrivet. Ibland vet man inte heller vilka saker som är effekten av tidsresandet eller vad de beror på. Några saker kring det är fortfarande frågetecken hos mig. Vilket på ett sätt är bra, för ingen person skulle kunna omfatta alla tidsresandets regler under bara några år, det kändes mera äkta så här. King fick idén till denna bok redan 1970, så han hade god tid på att fundera på konceptet och det märks.

 

Denna bok har allt; en nostalgisk känsla och otrolig spänning. Jag drabbades av en bookhangover efter mitt intensiva läsande förra veckan, jag har nog ännu inte lämnat karaktären Jake Epping och året 1958 och jag kommer aldrig glömma denna läsupplevelse.

 

 

Sidantal: 410

Handling: ”Ända sedan Ivy Pocket råkade bli ägare till den magiska Klockdiamanten har hon jagats, lurats, kidnappats, spärrats in och hamnat i klorna på ett par alldeles förfärligt olämpliga adoptivföräldrar.
Tack och lov att Ivy är en sån som alltid landar på fötterna för nu måste hon använda all sin slughet och slutledningsförmåga till att rädda sin bästa vän Rebecca som hålls inspärrad i en skrämmande parallellvärld.
Ge mig Ivy Pockets huvud på ett fat är den sista delen i Caleb Krips festliga och spännande succétrilogi om den lika hopplösa som härliga tjänsteflickan Ivy Pocket. Med sina uttrycksfulla illustrationer av Barbara Cantini är det här oemotståndlig läsning för barn från nio år och uppåt.”

 

Tredje och sista delen in den underbara serien om Ivy Pocket! Vi får än en gång följa Pocket på ett spännande äventyr, upplösningen med Klockdiamanten och Rebecca som finns i Prospa, en parallell värld där allting är annorlunda.

Illustrationerna är fantastiska (som vanligt!) och berättelsen är spännande. Ivy Pocket är en karaktär du aldrig glömmer. Hon är så himla rolig, jag fnissade högt flera gånger. Hennes sarkasm och ärlighet underhåller läsaren vid varje kapitel.

 

Vid ett skede blev det lite väl mycket action och jag hade fullt upp att hålla reda på karaktärer, världar och plot-twists. För de yngra läsarna kanske det kan bli för svårt (eller så har jag bara för gammalt huvud), men överlag passar denna bok för vilka åldrar som helst.

 

Jag kommer garanterat läsa om denna trilogi och den står på paradplats hemma i bokhyllan. Middle-gradeböcker när de är som bäst!

 

Tidigare läst av författaren:

 

Titel: Ingen normal står i regnet och sjunger

Förlag: Lilla Piratförlaget

Format: Pocket

Utgiven: 2018

 

Titel: Omgiven av idioter

Förlag: Månpocket

Sidantal: 299

Handling: ”Omgiven av idioter beskriver konkret och underhållande en av världens mest spridda metoder för att sortera olikheterna inom mänsklig kommunikation. Med vetenskapliga grund och genom vardagens möten ger den dig konkreta hjälpmedel att förstå de viktigaste skillnaderna mellan olika kommunikationsstilar. Den visar på en av de vanligaste orsakerna till konflikter i vardagen: dålig kommunikation. Och den ger dig som läsare svaret på frågan: Vad gör jag åt det?”

 

Förvarning: ni som tycker denna bok är guld kan titta bort, nu!

 

Jag borde sluta gå i fällan att läsa hypeade böcker som ligger månader efter månader på topplistor. ”Den måste ju vara bra eftersom så många läser den!”. Svar: nej. Jag har alltid intresserat mig för människans beteende, både som enskilda individer och hur man fungerar i grupp. Att dela in människor enligt olika fyra olika färger lät oroväckande enkelt, men jag var nyfiken.

Det som chockade mig var att boken inte bygger på någon vetenskaplig grund. Detta är en enskild människas, författarens, åsikter och tankegångar. Att förenkla människans personlighet genom att dela in den i fyra olika grupper är, enligt mig, alltför simpelt. Jag tror vi alla passar in på någon av färgerna, visst, men en människa är också föränderlig och påverkas av omvärlden. I olika gruppdynamiker kan olika (ibland helt oväntade drag) synas och ta plats. Om jag skulle gå enligt Eriksons teori (om man ens kan kalla detta för det) så är jag blå. Väldigt blå. Men jag är också mycket av röd, gul och grön, det beror på situationen och vad jag sysslar med för stunden. På arbetet kan man också ha en annan ”roll” än hemma, även om vissa drag som t.ex. perfektionist alltid lever med en. Blåa beskrivs i flera omgångar i boken som ”känslolösa”, något som t.ex. inte alls stämmer in på mig.

 

Titeln ”Omgiven av idioter – hur man förstår de som inte går att förstå” känns mest som ett marknadsföringstrick. Man skrattar till lite, idioter finns ju överallt, detta måste vara något läsvärt – varför ÄR människor så konstiga och ”idiotiska”? Jag tror inte på, att genom att placera människor i någon sorts fack och definiera dem enligt någon färg hjälper någon. Det är lite som en genväg, om vi inte orkar ta oss tiden att verkligen lära känna våra medmänniskor så kan vi lätt få dem att passa in i någon av färgerna. Jag vågar tro att människan är föränderlig och tror att ju mer vi försöker placera människor i fack, destu mera blir de påverkade av att vara på ett visst sätt, och kanske inte ens vågar förändras och blomma. Om jag som blå idenfiterar mig som blå, gömmer jag mig bakom det och vågar aldrig vara kreativ eller drivande?

 

Istället för att djupgående gå in på människans beteendemönster berättas en drös anekdoter från Eriksons liv som konsult. Jag tycker detta inte gav mig något. Jag hatar att dissa en bok men min åsikt är; läs inte denna.

Lägg bort din smarttelefon och ta en kopp kaffe med en vän eller familjemedlem, eller varför inte en kollega, och lär känna personens alla märkliga sidor och personlighetsdrag, var närvarande.

 

 

Titel: Kvinnan i fönstret

Förlag: Albert Bonniers Förlag

Handling: ”Anna Fox lever ensam och isolerad i sin lägenhet i New York. Om dagarna dricker hon vin, ser Hitchcockfilmer och spionerar på grannarna. En dag flyttar familjen Russell in i huset på andra sidan gatan. En mamma, en pappa, en tonårig son: på ytan den perfekta familjen. Så en kväll blir Anna vittne till nåt hon inte borde ha sett. Hennes värld faller samman. Vad var det hon såg? Har hon inbillat sig allt? Och vem är egentligen i fara?”

 

Denna bok har synts överallt enligt mig! Många tycker om den och den är även en av de nominerade till Årets bok 2018.

Får ibland ett sånt sug efter psykologiska thrillers/spänningsromaner, så beslöt att låna denna från biblioteket. Jag hade ganska höga förhoppningar på den, och riktigt nöjd blev jag.

Den har lite samma stämning som Kvinnan på tåget, en lite trasig huvudkaraktär som verkar en aning alkoholiserad. Man vet inte riktigt vad som är sant och vad som inte är det. Anna Fox lider av agorafobi (även kallat ”torgskräck”) och kan inte gå ut. Istället roar hon sig med att spionera på grannarna genom fönstren med sin systemkamera. Det hon bevittnar är något förskräckligt hemskt, och hon vet inte vad hon ska göra…

Det fanns förvånansvärt många små ”twists” längs med berättelsen, vissa hade jag föraningar om, andra inte. Formatet känns luftigt och relativt lättläst, kapiteln är korta och det är till bokens fördel, man måste bara få ETT kapitel till!

 

Slutet kändes inte riktigt trovärdigt och vissa saker kändes lite märkliga. Men överlag var denna en underhållande bok för alla oss som gillar psykologiska thrillers! Läsvärd.

 

Titel: Introvert Doodles

Förlag: Adams Media Corporation

Handling: ”Whoever said there’s strength in numbers lied. Meet Marzi. She’s an introvert who often finds herself in awkward situations. Marzi used to feel strange about her introverted tendencies. Not anymore! Now she knows that there are tons of introverts out there just like her–introverts who enjoy peace and quiet, need time alone to recharge their battery, and who prefer staying in with their pet and a good book to awkward social interactions. Just like Marzi, these introverts can often be found in libraries, at home watching Netflix, brainstorming excuses to miss your next party, or doodling cute cartoons. Being an introvert in an extrovert world isn’t always easy, but it certainly is an adventure. In Introvert Doodles, follow Marzi through all of her most uncomfortable, charming, honest, and hilarious moments that everyone–introvert, extrovert, or somewhere in between–can relate to.”

 

Finns på Adlibris och Bokus.

Författare: Inger Edelfeldt

Språk: Svenska

Sidantal: 184

Format: Inbunden

Utgiven: 2018 (original 1982)

 

 

Titel: Främlingar på tåg

Förlag: Forum

Handling: ”Främlingar på ett tåg är en av den amerikanska litteraturens mest klassiska debutromaner. Guy Haines är på väg med tåg för att skilja sig från sin otrogna fru. Där möter han Bruno Anthony – som föreslår att de »utbyter mord« med varandra. Den spiral som därmed igångsätts hör till de rysligare i 1900-talslitteraturen, vilket inte minst Alfred Hitchcock insåg och använde boken för en av hans mest klassiska filmer.”

 

Efter att ha läst Carol av Hightsmith tidigare fick jag mersmak för hennes skrivande. Just denna utgåva av Främlingar på tåg (i nytugåvan heter den Främlingar på ett tåg) köpte jag för ynka 50 cent på loppis. Fast boken nu inte föll mig helt i smaken var det ingen större förlust.

 

Boken är Highsmiths debutroman och har filmatiserats av Alfred Hitchcock 1951. Jag hade ganska höga förväntningar på berättelsen som följer Guy och Bruno, huvudkaraktärerna som blir bekanta på ett tåg. Bruno är mycket intresserad av mord och ”skämtsamt” försöker få Guy med på att byta mord, dvs. utföra ett mord åt varandra. Den perfekta alibin, de känner inte varandra. Guy kan inte låta bli att fascnieras av Bruno, även om Bruno väcker avsky hos honom. Det finns en klaustrofobisk och lite ”psykotisk” känsla boken igenom.

 

Den är till en viss del förutsägbar men också väldigt mörk. Jag väntade på någon stor ”plot” som aldrig riktigt kom. Det fattades något. Den känns ibland lite ostadig i händelserna.

 

 

Titel: Kat and Meg conquer the world

Förlag: Harper Teen

Handling: ”Kat and Meg couldn’t be more different. Kat’s anxiety makes it hard for her to talk to people. Meg hates being alone, but her ADHD keeps pushing people away. But when the two girls are thrown together for a year-long science project, they discover they do have one thing in common: They’re both obsessed with the same online gaming star and his hilarious videos.

It might be the beginning of a beautiful friendship–if they don’t kill each other first.”

Jag hittade denna bok på Goodreads, den tilltalade mig direkt. En YA-bok om fandom och nördar, om två tjejer med olika svårigheter som kompletterar varandra. Perfekt!

Priemaza gör ett bra jobb med att få de olika kapitlen, som varvar Meg och Kat, att verka genuina. När jag är inne i Megs huvud känner jag mig lite ”upp i varv” och kaotisk, något som Priemaza nog försöker. Kats ångest var igenkännbart och jag tror många unga kunde uppskatta den här berättelsen.

Boken låter på min beskrivning nu som lite ”mörk”; men det är den inte alls. Kat och Meg har nämligen en sak gemensamt och det är deras idol, Youtube-stjärnan Lumberlegs, som lägger upp videos när han spelar. En enorm likhet med PewdiePie kan jag känna igen här. Jag gillar verkligen inte PewdiePie, men just hur det är att vara ett stort fan som tonåring har de flesta av oss har gått igenom någon gång.

Deras vänskap känns äkta och det är inte alltid en dans på rosor när två helt olika personer blir vänner. Deras vetenskapsprojekt blir många gånger i riskzonen att misslyckas.

Jag tyckte detta var en mycket trevlig ungdomsbok och den känns helt rätt i tiden! Den var lite förutsägbar och ”lyfte” riktigt aldrig till en fullpott, något smått saknades, men jag ville hela tiden läsa vidare.

Finns på Adlibris och Bokus.

Betyg: