Jag läste om en bok i september, nämligen Mörkt motiv av Louise Penny som är första delen i deckarserien om kommissarie Gamache. Jag har recenserat den tidigare, 2015, så ingen ny recension kommer, mina åsikter om boken ändrade inte med omläsningen.

Wahlström och Widstrand gav ut de tre första böckerna i svensk översättning, sedan tog Modernista över. Så sent som förra året gav Modernista ut del 7 i serien, ”En ljusets lek” och nu hoppas jag verkligen att fler kommer! På engelska kommer 14:nde boken ut i år.

 

Omläsning är något som sällan blir av, jag lyckas kanske med 1-2 böcker per år. Det är klart att lite av spänningen är försvunnen när man läser en bok för andra gången, men förvånansvärt mycket har man glömt, speciellt om det gått några år.

Titel: Mr. Mercedes

Förlag: Albert Bonniers förlag

Format: Inbunden

ISBN: 9789100146214

Utgiven: 2015

Sidantal: 286

Handling: ”Rachel var länge hemligt förälskad i sin bästa vän Henry Jones. Dagen innan hon flyttade från Gracetown gömde hon ett kärleksbrev i Henrys favoritbok, i hans föräldrars bokhandel. Rachel väntade. Men Henry hörde aldrig av sig. Tre år senare känslomässigt bedövad efter att hennes bror omkommit i en drunkningsolycka återvänder Rachel till Gracetown. Hon ska arbeta ett år innan hon går om sista året i skolan och får jobb i bokhandeln, där hon nu tvingas arbeta med Henry, som hon helst aldrig velat träffa igen. Henry är glad över att Rachel är tillbaka och förstår inte varför hon är så kylig gentemot honom. Men så småningom börjar de komma varandra närmare igen. Livet går inte att styra och ibland är det outhärdligt. Men tänk om det finns ord, kärlek och andra chanser som gör att allt trots allt har mening?”

 

Jag fick denna bok som ett av Modernistas spontanutskick, och det gillas starkt! Det gjorde verkligen min dag att ha en bok i brevlådan utan att ha beställt något. Detta är en bok jag kanske aldrig annars skulle plockat upp och det är bra att vara varierande i sin läsning och inte snöa in sig för mycket på någon genre.

Att ge riktigt ärliga recensioner känns ibland lite svidande, speciellt då man får en bok som spontanutskick. Men ja, såhär är det: jag gillade inte boken som helhet, även om det fanns saker jag gillade. Att berättelsen i stora delar handlar om ett antikvariat, ett brevbibliotek (ett ställe där man inte får köpa eller låna böckerna, utan läsa dem på plats och ställe och kunna lämna brev och citat mellan sidorna) och ett ganska vackert språk. Att få läsa olika brev, som t.ex. Henrys lillesysters, som fanns i olika böcker var ett trevligt inslag som gjorde brevbiblioteket mera levande.

Problemet för mig var karaktärerna. Henry och Rachel är två personer som båda känns så naiva att man bara vill ruska om dem. Rachel gömde ett kärleksbrev i Henrys favoritbok i brevbilioteket och när han inte svarade så bestämmer hon sig för att vara sur och bitter, vilket jag inte förstår för att vad som helst kunde ju ha hänt med brevet, orsaker som gjorde att han inte fick det. Eller varför inte fråga honom?

Henry är väldigt kär en annan tjej, Amy, som behandlar honom som skräp men ändå trånar han efter henne. Oklart är varför? Vad är det som är så speciellt med Amy egentligen? Jag tror alla utom Henry själv kunde märka att Amy var ingenting att ha, ändå pågår Amy-Henry-ploten hur länge som helst i boken.

 

Eftersom jag hade svårt för båda huvudkaraktärerna märkte jag att jag tappade intresset om de ens skulle bli ihop eller inte. Det fanns en lite deppig känsla boken igenom, det kunde jag förstås ana mig till när det i handlingstexten framkommer att Rachels bror har drunknat, men det blir inte bättre, tyvärr.

 

Undrar om denna bok är en sådan som man antingen älskar eller inte älskar. Det verkar lite så, man klickar eller så klickar man inte. Jag tror ändå att denna typ av bok kan tilltala många läsare, speciellt boknördar.

Betyg:

Sidantal: 218

Handling: ”Rutger Hammar och hans fru samlar under en sommarhelg en handfull gäster för att umgås, bada och segla på en ö i Bergslagen. Men efter ett oväder hittas en av gästerna strypt under en gran. Vem är skyldig?

Puck Ekstedt och hennes fästman Einar Bure beslutar att kontakta Christer Wijk, kommissarie vid Stockholmspolisen, för att lösa fallet.

Alla på ön verkar ha något att dölja, men det är bara en av dem som är mördaren.”

 

Jag har letat jättelänge efter Maria Langs böcker på loppis och äntligen hittade jag några! Jag började genast läsa Mördaren ljuger inte ensam, som är den första boken. På första sidan fanns en karaktärsuppräkning och beskrivning, det tyckte jag var jättebra. I början av pusseldeckare kan man ha svårt att hålla reda på vem som är vem, så det underlättade.

 

Stämningen är väldigt Agatha Christie, men svensk. Berättelsen utspelar sig på sommaren och man får verkligen känslan av ”svensk sommar”. I huvudroll finns Puck, som är en av gästerna på ön. Hon blir ofrivilligt indragen i ett mord, och tillsammans med kommissarie Christer Wjik försöker de lösa fallet. Alla gäster på ön verkar mer eller mindre intrasslade i varandra, både gällande arbete, studier eller relationer.

 

Boken var intressant och lite som att titta bakåt i tiden (den är skriven 1949), t.ex. att värdens fru behövde laga mat åt alla hela tiden. Det är mycket arbete att ensam fixa mat dygnet runt till alla gäster.
Det fanns flera vändningar i boken som höll spänningen uppe, och jag kunde inte lista ut vem mördaren var. Vissa saker var väl lite otrovärdiga i boken, men på det stora hela var det inget som störde.

Jag fick absolut mersmak för Langs böcker och ser framemot följande.

 

 

Sidantal: 400

Handling: ”One golden family. One fateful summer. Four lives changed forever. Amber Alton knows that the hours pass differently at Black Rabbit Hall, her London family’s country estate where no two clocks read the same. Summers there are perfect, timeless. Not much ever happens. Until, one stormy evening in 1968, it does. The idyllic world of the four Alton children is shattered. Fiercely bonded by the tragic events, they grow up fast. But when a glamorous stranger arrives, these loyalties are tested. Forbidden passions simmer. And another catastrophe looms…
Decades later, Lorna and her fiance wind their way through the countryside searching for a wedding venue. Lorna is drawn to a beautiful crumbling old house she hazily remembers from her childhood, feels a bond she does not understand. When she finds a disturbing message carved into an old oak tree by one of the Alton children, she begins to realise that Black Rabbit Hall’s secret history is as dark and tangled as its woods, and that, much like her own past, it must be brought into the light.”

 

Denna bok låg och värmde hyllan i två år, i väntan på att bli läst. Det var ett spontanköp från 2016 för att omslaget var såå fint. Och baksidetexten var inte så tokig den heller. Ett ruggigt, enormt hus i Cornwall och familjehemligheter, det brukar jag gilla (tips: Hannah Richells ”Skuggan av ett år” och ”Systrarna Tides sista sommar” är myket läsvärda).

 

Det börjar lite som en feelgood-roman, där Lorna och hennes blivande man Jon försöker hitta den perfekta bröllopsplatsen. Efter en del sökas hittar de Pencraw Hall, eller Black Rabbit Hall som det också kallas. Jon gillar det inte, men Lorna älskar det. Hon känner sig dragen till platsen, och snart upptäcker hon att hon själv har ett band till Black Rabbit Hall (för att sådana slumpar händer åt oss alla…?). Frågan är väl varför Lorna är så hiskeligt intresserad av ett läckande och lite ovårdat hus till sitt drömbröllop. En ännu märkligare fråga är varför Lorna vill stanna kvar övernatten när den creepyga Mrs. Alton (husägarinnan) önskar att Lorna ska sova över (varför?). Jon kör snopet hem. Därifrån far väl det mesta utåt med boken. När Lorna börjar ”smyga” omkring i huset och rota överallt vill jag bara gömma ansiktet i kudden.

 

Det enda som verkligen höll mitt intresse uppe är historien som utspelar sig på 60-talet, då huset var fyllt av liv och familjen Alton spenderade alla somrar där. Där finns många twists and turns, och jag började längta att kapitlen om Lorna skulle ta slut, så jag fick återgå bakåt i tiden istället. Där finns den där riktiga känslan av mystik och karaktärerna känns levande.

 

Författaren misslyckas med att hålla historien trovärdig och tillräckligt intressant. Det blir lite för många missar i ploten, det lämnas en massa oförklarat och ibland känns allting lite som ett avsnitt av The bold and the beautiful. Boken hade de rätta elementen och tanken var god. Det nådde inte riktigt ändra fram i förverkligandet.

 

Betyg:

Titel: The Bird’s Nest

Förlag: Penguin Books

Format: Häftad

ISBN:  9780143107033

Utgiven: 2014 (original 1954)

Sidantal: 168

Handling: ”Morgondagg och aftonljus” tar oss med på vandring längs trädgårdsåret. En värld som sjuder av växtberättelser, drömmar, minnen och poesi. Läsaren bjuds på en lyrisk resa där varje blomma blir en vän, en härlig bok för själ och sinne. Carolin Zanders personliga betraktelser varvas med foton från hennes egen trädgård en livsbejakande lovsång till växter och jord.”

 

Jag är egentligen inte någon tädgårdsmänniska, har jag tyckt åtminstone. På sistone har jag fått mer och mer intresse för trädgård och när jag såg denna bok reserverade jag den snabbt på biblioteket.

Efter att ha läst boken förstår jag bättre människor som verkligen brinner för trädgårdsarbete. Zander beskriver ganska drömskt hennes känslor i trädgården och hur de olika årstiderna påverkar allt det gröna. 

Bilderna är otroligt vackra, och det är ganska långt som en bilderbok, det finns inte så mycket text. Jag hade hoppats på poesi och lite mera varierande texter, men Zander uppfyller sitt mål med boken: att få förmedla hennes känslor för trädgården till läsaren. Den känns ganska personlig, som om hon gjort den mest för sig, men sedan gett ut den. Det tycker jag är fint! Jag blev jätteinspirerad att planera min egen framtida trädgård.

Denna bok passar också bra som gåva åt trädgårdsentusiaster som redan ”har allt”.

 

 

Sidantal: 183

Handling: ”When Liza Winthrop first lays eyes on Annie Kenyon at the Metropolitan Museum of Art, she knows there’s something special between them. Soon, their close friendship develops into a deep and intimate romance. Neither imagined that falling in love could be so wonderful, but as Liza and Annie’s newfound sexuality sparks conflict in both their families and at their schools, they discover it will take more than love for their relationship to succeed.”

 

Denna bok har varit på min TBR ganska länge, jag beslöt spontant att köpa den då jag fick för mig att prova läsa mitt livs första e-bok på min sambos Kindle! Den kostade 1,49 dollar, vilket passade mig utmärkt. Så vad tyckte jag om att läsa en e-bok? Det gick bättre än jag trodde, i början var jag lite ovan och tyckte jag läste ytligt sedan gick det bättre. Jag fick ändå en jädrans huvudvärk, om det berodde på andra faktorer än e-boken vet jag inte, men jag kände mig lite ansträngd ”vid pannan” på något sätt. Varje gång jag läst en längre stund kickade huvudvärken i. Återstår att se hur nästa e-bok ska gå. Jag kommer att läsa flera e-böcker p.g.a. det smidiga formatet (och billigt om man inte behöver en specifik bok).

 

Nu till själva boken! Jag hade inga förväntningar och jag visste inte speciellt mycket om bokens handling, förutom att den handlade om två tjejer som blir kära. Det finns en hel del LGBT-litteratur i dagens läge, och mer kommer det, men Annie on my mind har många år på nacken, den utgavs första gången 1982 och har aldrig varit ur tryck sedan dess. Den skapade uppror på 90-talet i Kansas skoldistrikt, där det till och med resulterade i att boken dramatiskt brändes upp och senare drogs ärendet till domstol där författaren, Nancy Garden, själv deltog. Rättvisan segrade och det bedömdes att boken fick finnas i skolbiblioteket.

 

Annie on my mind beskriver mycket av det homofobiska 80-talet, speciellt gällande arbete och skolor och hur ens sexuella läggning kunde lägga krokben på karriärer. Vissa saker kändes helt galna och utdaterade i dagens värld, men jag är mycket medveten om att situationen var en annan då.

 

Liza och Annie bor båda i New York och träffas på ett museum. Kemin mellan dem känns direkt, det är inte kärlek vid första ögonkastet, det är bara något. De lär känna varandra i en tid långt före smarttelefoner och internet, Annie skriver upp sin adress och sitt hemnummer på en papperslapp åt Liza. De börjar umgås mer och mer och trivs i varandras sällskap. Deras kärlekshistoria är inget uppvridet och dramatiskt, det är bara äkta. De är 17 år, och det märks, ibland är de barnsliga och naiva, men de växer hela tiden.

Jag blev väldigt involerad i deras liv och genom hela boken finns en sorts mysig känsla; New York, museum och krispiga höstlöv. Jag älskade Nancy Gardens författarskap och hur hon fick karaktärerna att bli levande.

 

Hela boken var en underbar läsupplevelse och det var intressant att läsa en LGBT-klassiker, den håller än idag.

 

 

 

Betyg:

Sidantal: 214

Handling: ”Vädret har varit underligt i flera veckor, och David Drayton tycker först inte att det är något konstigt med dimman som väller in över sjön efter en våldsam sommarstorm. Men ett instinktivt obehag säger honom snart att det som närmar sig inte är någon vanlig dimma.

Tillsammans med sin son och en granne åker David in till stormarknaden, och under tiden omsluts staden av dimman. En rad skrämmande händelser inträffar kort därpå, och stadens invånare inser med stigande fasa att det rör sig okända och dödliga varelser i det ogenomträngligt vita.

David och hans son blir tillsammans med andra invånare som åkt för att handla fast på stormarknaden, och snart bildas olika grupper bland dem. De som vägrar tro på vad som händer, de som helt enkelt kopplar bort hjärnan inför skräcken de bevittnar och domedagsprofeterna, som anser att ett blodsoffer är det enda som kan häva förbannelsen. David tillhör gruppen som instinktivt känner att det enda de kan göra är att försöka fly. Men hur flyr man utan att se, och utan att veta vad för slags fiender som blixtsnabbt rör sig i dimman …”

 

Efter två bättre upplevelser med King (”22/11 1963” och ”Dolores Claiborne”) så fick jag mersmak för hans författarskap. ”Dimman” (The Mist) lånade jag från biblioteket eftersom den inte finns i tryck på svenska för tillfället. En kort bok som nästan känns som en novell. Jag läste denna i strålande solsken och 30-graders hetta, vilket säkert försämrade läsupplevelsen något?

 

Handlingen redogör det som behöver vetas om boken på förhand. David och hans son Billy blir strandade på stormarketen medan den täta dimman sluter sig omkring byggnaden. Stämningen blir kaotisk och klaustrofobisk och snart klarnar det vilka hemskheter som rör sig därute.

 

Så, det som jag inte gillade med boken: Jag tyckte verkligen inte om David. Speciellt en viss sak han gjorde, vilket jag inte kan skriva ut p.g.a. spoiler.
Billy, som är fem år, pratar som han vore 20. En femåring kan omöjligt prata sådär!

Dimman och orsakerna till alltihopa blev alldeles oförklarat för min smak, slutet var lite konstigt.

 

Det jag gillade var själva stämningen med dimman, den kändes äkta och tidvis kände jag mig ganska inne i handlingen.

Det känns lite som om jag verkligen gillar Kings böcker, eller så gillar jag dem inte alls. En ganska ojämnn författare för mig. Återstår att se vad nästa King-bok ska bli.

 

 

Sidantal: 189

Handling: ”Den gamle advokaten mr Treves sa: ”Jag tycker om en bra detektivhistoria. Men de flesta börjar i galen ända. De börjar med mordet. Men mordet är slutet. Historien börjar långt innan dess – ibland flera år förut – med alla de händelser som slutligen gör att vissa personer befinner sig på ett visst ställe, vid ett visst klockslag en viss dag – Klockan K. Så är det här. Mordet i den här boken är planlagt in i minsta detalj, tiden, platsen, metoden, offret. Den som planerade det hade en enda, allt uppslukande önskan – att förgöra en annan människa.”

I början hade jag lite svårt att komma in i handlingen, den skiljer sig lite från det klassika Poirot-temat. Denna gång är det kommissarie Battle som har rollen som detektiv. Även om han knappt syns till alls, eftersom handlingen fokuserar nästan helt och hållet på en drös karaktärer som befinner sig under samma tak hos lady Tressillian i hennes stora hus under några veckor av sommaren. Alla som befinner sig där har e mer eller mindre awkward relation till varandra och stämningen i huset är spänd och dramatisk. Lite som att alla befinner sig på tårna och sitter längst ut på stolskanten.

 

Som vanligt hade jag några saker jag inte gillade i upplösningen, men boken var absolut läsvärd. Lite annorlunda stil på denna, jag saknade kanske lite hennes vanliga stil.

 

Betyg: