Människors mörker: två romaner om besatthet – Patricia Highsmith

Titel: Människors mörker: två romaner om besatthet
Författare: Patricia Highsmith
Översättare: Gunnar Isaksson, Ingvar Skogsberg
ISBN: 9789180636711
Sidantal: 528
Förlag: Modernista
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2023
Handling: ”Människors mörker: två romaner om besatthet samlar två av Patricia Highsmiths klassiska sextiotalsromaner i en volym.

I Mord för Annabelle [1960] är den unga, begåvade forskaren David Kelsey hjälplöst fast i sina fantasier om Annabelle, en kvinna han tidigare haft en kort relation med. Han har till och med inrett ett hus bara för hennes skull. Där tillbringar han sina helger, försjunken i dagdrömmar. När David får reda på att Annabelle gift sig med en annan man intensifieras besattheten. Han ska ha henne tillbaka, till varje pris.

I Piskan [1965] har författaren Sydney Bartleby upprepade gånger fantiserat om att mörda sin fru. När Alicia försvinner hemifrån efter ett gräl tar Sydney chansen att faktiskt sätta sig in i rollen som mördare. Han rullar ihop en matta som skulle kunna dölja ett lik, bär ut den bilen och hoppas att grannfrun ska se honom. Kort därefter rapporteras Alicia som försvunnen.”

Vi ska börja med en hyllning till Modernista förlag som är så kloka att de förstår att ge ut Patricia Highsmiths romaner på svenska. För mig har hon växt starkare och starkare som en favoritförfattare. Highsmith har sin egen, säregna stil som har en utomordentligt stark precisionskänsla för detaljer, i Highsmiths romaner ska vi läsa det finstilta och det som sägs mellan raderna. I Människors mörker får ta del av två romaner mellan två pärmar: Mord för Annabelle och Piskan. Det var inte så länge sedan jag läste Piskan och förundrades över att den inte varit i tryck på svenska sedan 1980-talet, men nu så! Den recensionen hittar du här.

Jag hoppar därför direkt till Mord för Annabelle. Atmosfären och berättartekniken är mycket lik den i böckerna om Mr. Ripley, och det är till den här romanens fördel. Än en gång lyckas Highsmith få mig att stundvis heja på den som gjort något dåligt genom först dras med i hans ”rationella” tankegångar, för att lika snabbt konstatera att Highsmith försöker lura mig. Jag uppskattar verkligen det sparsmakade i Highsmiths prosa, jag som läsare får tänka själv och göra min egen uppfattning av situationen. Huvudkaraktären David Kelsey i Mord för Annabelle är visserligen inte riktigt klok, men Highsmith lyckas få honom komplex och mänsklig (i brist på bättre ord) i sitt tänkade och agerande. Det blir riktigt spännande att se hur det ska gå, särskilt när allting bit för bit börjar rasa ihop för vår käre huvudkaraktär. Hur sjutton ska han ta sig ur knipan?! Highsmith drar sig inte för att skriva pinsamma scener där läsaren blir svettig, jag led när David Kelsey gång på gång ljuger för en snäll tant om att han besöker sin döende mamma, och tanten kontinuerligt stickar gåvor till mamman som han ska ta emot. Highsmith försöker aldrig berätta för dig att en karaktär är avskyvärd, hon blottar honom fullständigt på de sätt som bara en skicklig författare kan göra. Show, don’t tell.

Jag rekommenderar Patricia Highsmith för vem som helst!

Tidigare läst av författaren: