Nidamörkur – Peter Fröberg Idling
Titel: Nidamörkur
Författare: Peter Fröberg Idling
ISBN: 9789127154353
Sidantal: 347
Förlag: Natur & Kultur
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2020
Handling: ”Simon har förlorat sin släktgård och längtar tillbaka till barndomens somrar på södra Gotland. Som andra generationens storstadsbo vill han återknyta banden med vad han ser som sin egentliga hembygd. När han får möjlighet att köpa en tomt slår han till, utan att fråga sin sambo Jenny. Men hon delar inte alls hans entusiasm inför ett gotländskt sommarhus.
I takt med att husbygget ändå fortskrider och deras förhållande blir allt sämre visar sig själva platsen vara motsträvig. Brunnsvattnet, som ska vara tjänligt enligt rapport, bränner som eld i munnen. Tomtmarkörerna svartnar nedifrån. Det är platsen ”där eldar brann” enligt den muntliga traditionen. När Jenny läser en gammal utgrävningsrapport i Riksantikvarieämbetets arkiv väcks hennes oro.”
Den här blev ett spontanlån från biblioteket. Titeln är otroligt lockande, bara att säga Nidamörkur får det att rysa i mig. Jag har alltid känt en viss fascnination med gamla träd, så titeln i kombination med omslaget blev det perfekta lockbetet för mig. Nidamörkur är namnet på den tomt som Simon köper på Gotland och planerar ett sommarhus.
Simon vet att där finns gamla forngravar, men med lite tur och bra planering lyckas han få bygglov på den sida av tomten som inte har några gravar utmarkerade. Ändå finns den stark känsla av olust där. Det som ytterligare späder på den tryckande känslan är Simon själv, som läsare man kan känna hans desperation att bara få bryta sig loss från storstaden. Att ha egen mark, att få en liten omstart, att klara av att bygga något själv – egenskaper som numera inte alls är självklara för storstadsbor. Simon vill så gärna bevisa för sig själv att han ska klara det här, dessutom har han i färskt minne att han förlorat en släktgård genom trubbel med ett arv. Nu kommer hans upprättelse!
Simon sambo Jenny tillfrågades inte om köpet med Nidamörkur och därför blir det fnurr på tråden i förhållandet. Jag tycker om att romanen kan vidröra många ämnen, det är inte enbart en kuslig historia, det handlar mycket om den samtida människan – om relationer, om våra mänskliga egenskaper och om våra släktband. Simons beteende blir allt märkligare och mer maniskt när han befinner sig på Nidamörkur. Man kan nästan hela tiden känna den där pickande förväntningarna, otåligheten, stressen, glädjen och rädslan över hela affären med Nidamörkur. Behöver jag säga att det blir riktigt kusligt? Jag som så sällan blir rädd blev minsann rädd flera gånger!
Det är en långsam med obehagligt spännande berättelse som passar för alla som vill ha småskrämmande bok att krypa upp med i höstmörkret. Enda minuset var att den hade på tok för mycket detaljer om själva bygget, jag är så ointresserad av byggmaterial och själva processen. Jennys efterforskningar på Nidamörkur blev också en aning tunglästa när hon dyker ner i massor av arkivmaterial. Men det bidrog också till att stället kändes väldigt äkta. För mig finns Nidamörkur, vilket är både obehagligt och väldigt skickligt av författaren!
Betyg:
0 Kommentarer
Boken som öppnas i framtiden
Titel: Boken som öppnas i framtiden
Författare: Mats och Susan Billmark
ISBN: 978-91-89087-25-5
Sidantal: 92
Förlag: Bookmark Förlag
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2021
Här kommer ett julklappstips! Boken som öppnas i framtiden är en fylla i-bok där du fyller i dina förväntningar på framtiden. När du sedan vill öppna boken bestämmer du själv, jag kommer spara den i 10 år. I boken kan du fylla i följande kapitel:
- Vem kommer jag att vara i framtiden
- Det framtida samhället
- Min framtida hälsa
- Gamla och nya relationer
- Framtidens hem
- Framtidsmaten
- Fritiden i framtiden
- Arbete och framtidens studier
- Framtidens köpvanor
- Djur och framtidens natur
- Framtidens teknik
Det kommer vara jättekul att fylla i och läsa senare! Det är många påståenden med ”ja” och ”nej” alternativ för att underlätta dokumenteringen. Med boken följer en plomberingslapp, så att du kan klistra igen boken och inte tjuvkikar före det är dags. Att läsa den är om 10 år kommer vara häftigt, men ännu häftigare att ha kvar i flera årtionden som kommer. Det är alltid intressant att reflektera över hur man tänkt när man har facit på hand.
Jag tror 10 år är lagom tid att vänta, på ett eller fem år kanske saker inte har ändrat jättemycket. Mitt exemplar kommer jag att fylla i strax före nyår, så att jag på nyårsafton 2031 har häftig läsning framför mig. Det var inte länge sedan jag tänkte på det här med tidskapsel, det verkade som en kul grej att göra men jag visste inte riktigt var jag skulle börja. Den här boken kom lägligt!
Tack till Bookmark förlag för recensionsexemplaret! 
0 Kommentarer
Gentlemen – Klas Östergren
Titel: Gentlemen
Författare: Klas Östergren
ISBN: 9789100108038
Sidantal: 514
Förlag: Albert Bonniers förlag
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2005 (original 1980)
Handling: “Boxaren och pianisten Henry Morgan bor i egendomlig våning på Hornsgatan i Stockholm. Där bor också hans bror Leo, f d barnstjärna, filosof och 60-talspoet, nu ordentligt nedgången. Det försiggår en massa underligheter i det där huset. Bröderna Morgan är minst sagt gåtfulla.
Det tycker i alla fall författaren ”Klas Östergren”, när han kommer in i bilden. Sommaren 1978 driver han omkring i stan, bestulen på allt han äger och har, förutom två skrivmaskiner. Han blir erbjuden ett rum uppe hos bröderna Morgan, flyttar dit och finner sig snart indragen i ett drama som får en ände med förskräckelse.
Läsaren får följa med på vidsträckta upptäckter i Morganbrödernas liv, ner i 60-talets Stockholm och Europa, för att slutligen hamna i den bistra och svåra vintern 1979, då hela världen ser ut att stå inför den sista katastrofen. Bröderna Morgans olika sätt att leva ställs inför en sista prövning.
Förvecklingarna är många i denna roman, som är full av frisk fabuleringsglädje och sinnrik intrigflätning. Den bjuder på ett helt fyrverkeri av äventyr, och till slut sitter berättaren själv och undrar över vad som hänt.”
Var ska man ens börja med denna speciella berättelse? Gentlemen kan väl redan klassas som en modern svensk klassiker, utgiven 1980 och flera nyutgivningar sedan dess, senast på Bokförlaget Polaris, där sista delen i denna trilogi utkommit (Renegater). Del två, Gangsters, har jag också hemma i hyllan men frågan är om den kommer bli läst. Den här trilogin har Östergren minsann inte haft bråttom med, de har utkommit tre böcker på 40 år. På något sätt känns det ganska kul, men frågan är om en bokserie ändrar för mycket under en så lång tid. Både författaren och läsarna ändras och växer. Det gör förstås böckernas karaktärer också.
Gentlemen är en roman som jag både får lite Dark Academia-vibbar av, men mera manligt och Stockholmskt. En märklig mix av lite allt möjligt. Politisk spänningsroman, släkthistoria, uppväxtskildring, författardrömmar, boxning och kreativa själar. Det blir en potpurri som gör att jag ibland har svårt att greppa den. Den känns som en avlägsen dröm, men karaktärerna känns oerhört verkliga.
Klas och bröderna Morgan får en särskild vänskap som prövas av livets händelser. Det är tre helt olika personligheter och bröderna Morgan, Henry och Leo, har inte mycket gemensamt. Berättelsen gör ingen brådska framåt, det blir alltjämt återblickar till Henrys och Leos liv, vilket gör förståelsen för dem större. Ändå är det något som inte riktigt fångar mig. Klas, karaktären som agerar berättarröst, blir en bikaraktär för mig. Kanske det också var meningen att bröderna Morgan ska vara bokens huvudkaraktärer.
Bitvis har berättelsen inget drag alls och de sega partierna får mig att nästan ge upp boken. Sedan dyker ett mera fascinerande kapitel upp och jag glömmer tid och rum när jag läser. En konstant växling mellan en fyra och en tvåa i betyg. En ojämn bok, men visst har den något.
Betyg:
0 Kommentarer
Främlingen – Albert Camus
Titel: Främlingen
Författare: Albert Camus
ISBN: 9789174291278
Sidantal: 170
Förlag: Albert Bonniers förlag
Språk: Svenska
Format: Pocket
Utgiven: 2010 (original 1942)
Handling: ”Meursault är mannen som slumpen gör till mördare. Men i omgivningens ögon begick han ett minst lika stort brott när han inte grät på sin mors begravning. När han ställs inför rätta för att ha skjutit en man på stranden rullas hans förflutna upp, och alla hans tidigare handlingar vänds emot honom. I korta dramatiska satser laddas spänningen upp i detta mästerverk om sanning, rättvisa och förnuft.”
Jag börjar absolut tappa hoppet att jag ska gilla någon av de manliga Nobelprisvinnarna i litteratur. Efter bottennapp med Hemingway och Marquez så fortsätter det med Camus. Jag hade förväntat mig något helt annat, kanske ett litet filosofiskt verk med moraliska frågor. Det jag fick var en, enligt mig, en psykiskt sjuk man, Mersault, som bara är frustrerande att läsa om. Jag förstår att detta är en av existentialismens viktigaste böcker men det mesta gick mig förbi faktiskt. Boken förmedlar att livet är meningslöst, men jag kan inte köpa det här. Mersault gör livet meningslöst alldeles själv, genom sina idiotiska handlingar (som jag inte kan gå närmare in på p.g.a. spoilers). Dessutom är han alldeles tunn och genomskinlig som karaktär, för att jag ens ska sympatisera med hans passiva inställning till livet behöver jag få veta något om honom. Det lilla jag får veta är inte mycket mer än att han bor i ett oroligt bostadsområde och är kär (kanske? man vet aldrig eftersom Mersault är känslokall) i en tjej som heter Marie. Varför bryr sig inte Mersault om något? Jag vet inte.
Ibland när man läser en hyllad och prisbelönad modern klassiker och inte fattar vad som är så märkvärdigt så kan man känna sig otroligt trög. Varför förstår inte jag vad som gör detta till ett mästerverk? Vad har jag missat? Jag bläddrar igenom boken igen och läser recensioner. Ändå står jag där som ett frågetecken. Det är nästan pinsamt att vara i minoritet och inte kunna stämma in i hyllningskören. Men någon måste ju göra det, så jag tar en för laget så att säga. Mycket har gått förlorat i översättningen, påstås det. Vilket också kan bidra till att jag inte fångas in av berättelsen.
Ofta återkommer vi till läsningen ska vara lustfylld och intressant, om en bok inte är det så är den inte det helt enkelt. Bara för att jag inte förstår den här boken så kanske någon annan ser på den med helt andra ögon. Men nej, jag kan verkligen inte rekommendera den här boken. Den må vara tunn, men det finns många andra tunna böcker där ute som är mycket bättre.
Betyg:
0 Kommentarer
Den allvarsamma leken – Hjalmar Söderberg
Titel: Den allvarsamma leken
Författare: Hjalmar Söderberg
ISBN: 9789174291957
Sidantal: 292
Förlag: Albert Bonniers förlag
Språk: Svenska
Format: Pocket
Utgiven: 2011 (1912)
Handling: ”»Mig får du älska på ett hedniskt vis!« säger Lydia Stille till Arvid Stjärnblom. En gång var hon den oskyldiga flickan han hade kysst bakom syrenhäckarna. Nu är hon gift, liksom han själv, men när slumpen sammanför dem efter tio år flammar deras känslor för varandra upp. Och nu är hon en mogen, självständig kvinna som vågar bejaka lidelsens krav, med konsekvenser som han först bara anar.
Den allvarsamma leken är en roman om kärleken, om illusionen och resignationen, samtidigt som den ekar av världshändelserna i det idylliska tidiga 1900-talets Stockholm”
Jag älskade Doktor Glas och jag kände direkt igen Hjalmar Söderbergs unika och fantastiska språk i Den allvarsamma leken. Det här är en kärlekshistoria, en mycket kontroversiell sådan på sin tid (boken är utgiven 1912). Arvid Stjärnblom och Lydia Stille inleder en utomäktenskaplig relation, men Söderberg väljer att göra Lydia till den som utmanar normerna; hon är vågad och vägrar vara ”en botfärdig Magdalena”, som hon själv uttrycker det.
Vi får ta del av denna historia främst via Arvid och visst vore det roligt att se mera om hur Lydia tycker och tänker. Det är dock det som håller spänningen i intrigen uppe – vi vet helt enkelt inte vad Lydia känner och vad hon kommer göra till näst. På något sätt känns karaktärerna omvända, om man tittar på hur de ”stereotypiska” männen och kvinnorna i utomäktenskapliga relationer har skildrats i böcker genom tiderna.
Söderberg är en mästare på att skapa stämning, allt från dånande kyrkklockor till vackra mars-himlar, till snö som faller och faller och faller…Han lyckas alltid komma under huden på mig. Kanske för att Sverige känns så nära, kanske för att de teman han skriver om är lika aktuella som idag. Den här boken har hållit otroligt bra för att vara över 100 år gammal.
Kan det här sluta bra? Det får ni själva läsa. Det som höll mig från att ge en fullpott var de sega partierna om Arvids arbete som journalist som inte intresserade mig nämnvärt. Men i övrigt är detta en mycket välskriven roman som jag varmt kan rekommendera. Stockholm i sekelskiftet, där de dricker absint och skriver små brev till varandra – det är avkopplande att läsa om svunna tider.
Tidigare läst av författaren:
Betyg:
0 Kommentarer
Snowglitterbooks blir 7 år – tankar om åren som gått, läsningen och om bokbloggar
Den här månaden är det 7 år sedan jag startade bokbloggen, då på blogg.se. Det är häftigt att tänka tillbaka på hur allt började och hur annorlunda det var då. 7 år känns inte som en fasligt lång tid, men i den snabbt förändrande medievärlden är det. 2014 hade jag återigen hittat till läsningen efter en paus på närmare 10 år. Jag trevade mig fram, jag läste Harry Potter och någon lättsmält pocket från lokala matbutiken. Jag hade ingen aning om vad jag som vuxen ens gillade för böcker. En kväll när jag skulle beställa från Adlibris och behövde boktips snubblade jag in på en bokblogg, på Adlibris fanns ofta länkade recensioner. Jag minns inte exakt vilken blogg det var, men några av de första bloggarna jag kom i kontakt med var Nellons bokblogg (finns numera endast på instagram), Liza på Iregnet och Victoria på Vargnatts bokhylla. Det blev starten för min egen bokblogg!
Det känns häftigt att få se min bokresa genom min blogg. Alla halvhjärtade och mer genomtänkta recensioner. Mina första rec-ex. Hur min smak har ändrat genom åren – allt kan jag slå upp och gå tillbaka till. Genom mina gamla inlägg kan jag direkt slungas tillbaka till handlingen, eller känslan, i en bok som jag läst för länge sedan. Skulle jag inte skrivit inlägg i 7 års tid så skulle en dimension av läsningen vara försvunnen. Min blogg är min egen arena där jag själv får välja hur, när och vad jag skriver om. Jag har haft några pauser under åren men inga längre avbrott.
Idag är bokbloggarna allt färre och andra sociala medier har tagit över. När jag startade bloggen 2014 fanns det inte #bookstagram så som vi känner till det idag. De flesta hade instagram, men ingenting som hade renodlat med böcker att göra. Instagram var också väldigt annorlunda då. Inga storyn, inga jobbiga algoritmer som styrde flödet, inga annonser. Det var en väldigt ”lugn” app, om man säger så, jämfört med nu där det finns så mycket content att man kan känna sig matt. Jag tror många har glömt hur instagram har ändrat på 7 år. Jag är ändå tacksam för den fina gemenskapen som vi har på #bookstagram, men det är helt enkelt på ett helt annat sätt än när vi bara bloggade. Bloggarna är alltid mer personliga, recensionerna längre och bloggen är mer personlig. Bakgrund, tema, färger, font – ja allt spelar roll! Det går heller inte smidigt att hoppa omkring bakåt på instagram, det går inte att använda sökord. Även om formatet med instagram fungerar bra för att ha snabb kontakt och dela bilder så är det ganska klumpigt. Dessutom äger du inte det material du laddar upp och det är svårt att extrahera detta därifrån. Jag hoppas att alla åtminstone har det i tankarna. Ett företag kan när som helst stänga ner sin app och de kan göra vilka förändringar som helst på den. Min blogg är alltid min.
Jag har några starka läsminnen från när jag inledde min läsresa 2014 (utan att lunta), och det är Gone girl av Gillian Flynn, Agatha Christie (jag började samla då) och genren Young adult. För 7 år sen var jag i målgruppen för YA och dystopier för unga vuxna var som en helt ny värld som öppnade sig. Jag spenderade hela nyårsdagen 2015 med näsan i Veronica Roths Divergent. Marie Lus trilogi om June och Day i Legend, Prodigy och Champion var något av det bästa jag läst. De var två av de första rec-exen jag fick och jag var tårögd när jag öppnade paketet. Om jag skulle tycka lika mycket om böckerna nu – det vet jag inte. Det spelar heller ingen roll eftersom läsning är det som sker i nuet, i stunden.
Jag var ganska insatt i Harper Collins YA-produktion som är verksam under namnet Epic Reads. De gjorde jättekul Book nerd problems-videon och jag älskade Margot Wood som höll i trådarna där. Hon har förresten nyligen debuterat med en YA-bok som heter Fresh.
Det här blev lite längre än jag tänkt, men det finns mycket att reflektera över på 7 år. Jag älskar fortfarande att läsa bokbloggar och det gläder mig att jag fortfarande har kontakt med härliga personer som jag lärde känna när jag hoppade in i den här världen. Utan bokbloggar och #bookstagram skulle jag inte läst de böcker jag läst! Jag kan med handen på hjärtat erkänna att 90% av det jag läser kommer från vår fina gemenskap. Det betyder inte att jag läser allt som varenda kotte säger att ”är så bra, det måste du läsa!”, utan att jag ser böcker som jag annars inte skulle få syn på. Sedan tar jag reda på om handlingen verkar intressant och därefter gör jag beslutet att läsa. Mitt nyfunna intresse för klassiker har påverkats av andra och hur roligt det är att kunna dela läsupplevelser. Läsningen är mer spännande när man ingår i någon form av gemenskap, mycket av att vara människa handlar om att dela sina upplevelser, tankar och funderingar. Det är dessutom inte bara innehållet i böckerna som gör oss boknördar; böcker som artefakt är intressant. Att samla, köpa, låna, dofta och titta på, det finns så mycket mer än bara berättelsen. Om vi bara brydde oss om berättelsen kunde vi lika gärna endast hålla oss till e-böcker och inte ha en enda bok i hemmet. För mig är den tryckta boken viktig för min läsning och böcker som hobby.
Ha en fin höst allihopa! Tack för att ni hänger kvar på bloggarna och läser – vem vet om detta någon gång igen blir den populäraste formen av bok-gemenskap.
En kommentar
Inferno i snö – Marie Bengts
Titel: Inferno i snö
Serie: Hannah Lönn #3
Författare: Marie Bengts
ISBN: 9789100185886
Sidantal: 523
Förlag: Albert Bonniers förlag
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2021
Handling: ”Några dagar före jul 1957 är Hannah Lönn och hennes faster Lilly på väg till det öländska pensionat där de ska fira jul. På vägen överraskas de av snöfåken och tvingas söka skydd på en närbelägen gård, där de får stanna tills stormen är över. Det visar sig snart att de kommit till ett allt annat än harmoniskt hushåll, och Hannah anar att de rent bokstavligt kanske har hamnat ur askan i elden.
Den tredje boken om Hannah Lönn är liksom de tidigare en pusseldeckare av klassiskt snitt. Denna gång utspelar den sig på ett igensnöat öländskt alvar, där en mordbrännare sprider skräck bland öns befolkning. Utan kontakt med yttervärlden blir Hannahs list och slutledningsförmåga avgörande för att avslöja de instängda personernas mörka hemligheter.”
Jag var väldigt pepp på att få läsa den tredje delen om sömmerskan Hannah Lönn i 50-talets Sverige! För det första så älskar jag 50-talsstämningen och för det andra så gillar jag Hannah Lönn som karaktär. Hur många gånger har jag inte klagat på att kvinnliga karaktärer aldrig äter i böcker? Hannah vågar äta tre portioner, hon är inte heller rädd att säga vad hon tycker. Den här gången blir Hannah och hennes faster Lilly insnöade på ett gammalt gods, Hallerum, på Öland.
Det blir klassisk pusseldeckar-anda när karaktärer stängs in på ett och samma ställe. Det finns ganska många karaktärer att hålla reda på, men Bengts lyckas med att få alla särskilda från varandra. Inferno i snö är ett gediget deckarhantverk, där inget lämnas åt slumpen. Jag är mycket positivt överraskad hur många trådar det fanns att hålla reda på, men ändå kände jag att alla förklaringar skulle komma tids nog.
Med så många karaktärer så är det också en liten risk, jag hade svårt att tro att Lizzie, den yngsta, verkligen var så liten att hon hade dockor men ändå pratade i termer som ”kvinnligt och manligt” och kunde analysera på den nivån hon gjorde. Ofta är barn och unga svårast att skildra verklighetstroget, men samtidigt ska de kunna bidra till berättelsen och deras roll i den. Vissa karaktärer reagerade också ibland mycket kallt och otrovärdigt, dock kan det ju bero på chock. Jag skulle vrida upp känslorna lite grann för de utsatta karaktärerna.
Eftersom det finns så många trådar och karaktärer att hålla reda på så blir boken ganska tjock med sina 500+ sidor, en deckar-tegelsten. Det kunde ha kortats ner en aning, samtidigt som jag tycker att det också kräver ganska mycket text för att verkligen komma alla karaktärer närmare. Jag tycker det här är en av de mest välgenomtänkta deckare jag läst. En bok där man verkligen får anstränga hjärnan! Dessutom tycker jag miljön var härlig. Den isolerade stämningen bidrog till spänningen. Jag vet inte om Bengts inspirerats av Daphne du Mauriers Rebecca, men jag såg vissa likheter mellan det gamla godset och den döda första frun, Rebecka. Det tyckte jag var en kul detalj. Finns det bättre ställe för en pusseldeckare? Skulle inte tro det!
Den här serien har seglat fram som en av mina favoriter och jag kommer givetvis läsa kommande böcker om Hannah Lönn. Den härliga retro-känslan i kombination med pusseldeckare precis allt jag behöver i en bra bok!
Tidigare läst av författaren:
Tack till Albert Bonniers förlag för recensionsexemplaret!
Betyg:
0 Kommentarer
Läst i september 2021
Antal böcker sammanlagt: 18
På svenska: 17
På engelska: 1
Antal sidor: 3, 053 sidor
Recensionsexemplar: 1
E-böcker: 0
Månadens bästa: En dag Jennifer av Risto Pakarinen (omläsning)
Månadens sämsta: Senare av Stephen King
Månadens finaste omslag: Maximal nostalgi av Martin Borg
Månadens lästa klassiker: Walden av Henry David Thoreau
Kommentar: Jag hade så länge tänkt läsa Walden, det var en intressant upplevelse! Jag gottade också ner mig i Åsa Grennvalls (numera Schagerströms) författarskap och som kvällslektyr blev det Jolly-böcker.
Jag blev besviken på Senare, förväntade mig något helt annat av King. Även If we were villains blev en besvikelse som fick mig att fundera om jag är över YA-litteratur nu? Det känns nästan som en liten kris. Men jag vet också att YA-böcker är ljuvliga när man är på rätt humör och hittar rätt bok.
Harens år överraskade mig på många vis. En spontan omläsning blev En dag Jennifer som jag fortfarande älskar. Den är feelgod när det faktiskt feel good hos mig som läsare. Böcker blir speciella när de hittar sin rätta läsare, och jag är rätt läsare för just den boken. Den värmer!
0 Kommentarer
Maximal nostalgi – Martin Borg
Titel: Maximal nostalgi
Författare: Martin Borg
ISBN: 9789155269685
Sidantal: 128
Förlag: Bokförlaget Semic
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2021
Handling: ”Prylarna, personerna och de popkulturella snackisarna från våra favoritdecennier! Fullt av fantastiska bilder på kändisar, mode, märkliga trender och folkkära fenomen. Kul och nostalgiskt för de som var där, garanterat roligt, lärorikt och häpnadsväckande retro för de andra! En rikt illustrerad presentbok som passar alla – vare sig man var med eller inte när det begav sig!.”
Jag är svag för alla typer av nostalgiböcker – man kan helt enkelt inte få för mycket! Det roliga är att varje gång jag läser en bok med nostalgitema s¨å hittar jag något som jag inte känt till eller sett förut. Maximal nostalgi är en boknyhet från Semic, den passar perfekt som julklapp till den som redan har allt eller för inspirerande läsning för en själv.
Layouten på boken är intressant då den inte följer en exakt tidslinje, bildcollagen innehåller massvis av information och bilder från 1950-1990-talet. Det gör mig glad att 90-talet äntligen börjar vara med i nostalgiböckerna, det är trots allt så länge sedan nu.
Boken har mera bild än text, behöver man mera fakta och kött på benen ska man bekanta sig med någon annan nostalgibok, kanske från någon specifik era. Den här visar härliga glimtar på ett mer visuellt sätt, den är tidlös och tål att bläddras i nu som då. Jag tycker man får en bra helhetsbild av viktiga händelser och föremål från 1950-1990-talet.
Tack till Bokförlaget Semic för recensionsexemplaret!
Betyg:
0 Kommentarer