Fåglarna och andra noveller – Daphne du Maurier
Titel: Fåglarna och andra noveller
Författare: Daphne du Maurier
ISBN: 9789176455760
Sidantal: 272
Förlag: Modernista
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2017
Handling: ”Fåglarna är Daphne du Mauriers mästerliga skräcknovell om hur människans maktställning i naturen upphör att gälla när fåglarna går till attack. Alfred Hitchcock använde berättelsen för sin oförglömliga film, och det är inte enda gången du Mauriers visuellt suggestiva scenarion blivit klassisk skräckfilm. I detta urval med du Mauriers allra bästa noveller ingår även Titta inte nu (filmatiserad av Nicolas Roeg), samt Inte efter midnatt, De blå linserna och Äppelträdet.
Fåglarna och andra noveller samlar några av 1900-talets mest klassiska engelskspråkiga noveller. Här i svensk översättning av Gerd Lilliehöök, Lisa Rothstein och Gösta Sellin och med ett nyskrivet förord av författaren Johan Theorin.”
Ett av mina bästa bokrea-köp! Jag har tidigare läst Rebecca av författaren och jag gav den 3,5 i betyg, men såhär i efterhand var det för lågt. Den berättelsen har definitivt fastnat i minnet och förtjänar en höjning till en solklar fyra. Fåglarna och andra noveller innehåller fem noveller; Titta inte nu, Inte efter midnatt, De blå linserna, Äppelträdet och Fåglarna. Jag är ibland en aning skeptisk till novellsamlingar, men Daphne du Maurier är en mästare på noveller!
Redan från första novellen var jag fast. Det finns liknande stämning i alla noveller som i Rebecca; en kuslig känsla av att något är galet. Varje novell blev tydlig i mitt huvud under läsningens gång och jag tyckte berättelserna var precis lagom långa. Ibland kan noveller kännas lösryckta och intetsägande, men det var verkligen inte fallet nu. Jag gillar att författaren kan skriva spännande och obehagliga saker utan att behöva skriva rakt ut vad som händer alla gånger, inte långt ifrån Shirley Jacksons stil.
Jag blev förvånad att jag tyckte om varenda en av novellerna i boken och trots att de var korta så står de glasklart i mitt minne. Fåglarna har filmatiserats av Alfred Hitchcock på 60-talet, men novellen avvek ganska mycket från filmen, vilket jag bara tyckte om. Älskar den här boken och kommer definitivt läsa om!
Tidigare läst av författaren:
Betyg:
0 Kommentarer
Magisk realism – vad är det?
Termen magisk realism kan ibland dyka upp som en förklaring om en bok. Vad betyder det? Eftersom jag själv visste på tok för lite om detta bestämde jag mig för att sammanfatta lite information i ett blogginlägg. Sist kommer också lite boktips för den som vill utforska magisk realism!
Magisk realism som term började användas så tidigt som 1925 av en tysk konstkritiker vid namn Franz Roh. Då menade han att den konst som avviker från den strikta realismen; konst som idealiserade det verkliga med vackra kroppar, utsökta landskap och starka känslor. Magisk realism tog fart i 1940-talets latinamerikan och Karibien och på 1950-talet blev det så att säga ”mainstream” bland författare så som Jose Martí och Ruben Darío. Även om magisk realism är starkt förknippat med Latinamerika så hade exempelvis Franz Kafkas Förvandlingen från så tidigt som 1915 klassats som magisk realism om termen varit vanligare då.
En av de kändaste författare inom magisk realism är nobelprisvinnaren i litteratur 1982 Gabriel García Marquez som skrev boken Hundra år av ensamhet. I boken kan man läsa om författarens åsikter och tankar kring ämnen som politik och fattigdom; magisk realism ansågs inte handla om de rika och välställda i samhället. Gabriel García Marquez har sagt att ”Surrealism comes from the reality of Latin America.”
Magisk realism har vissa typiska karaktärsdrag: berättelsen ska utspela sig i en realistisk miljö men innehålla magiska element. I magisk realism ska gränserna mellan fiktion och verklighet vara suddiga. Några exempel på detta kan vara att en död karaktär lever, telepati eller att tidslinjen på något sätt avviker från det vi anser vara verkligt.
Det är inte samma sak som fantasy, även om det låter ganska snarlikt när man beskriver det. Berättelser med magisk realism struntar i att berätta hur ”magin” fungerar, det som händer ska ses som helt vanliga, vardagliga, inslag och behöver därför inte förklaras.
Så vilka verk förknippas med magisk realism? Här får ni några tips!
Kanske ni till och med har läst magisk realism utan att veta att det var det? Man behöver inte alltid en term för allt här i världen, tycker jag. Själv har jag inte haft några riktigt starka läsupplevelser av magisk realism, tvärtom har jag ibland svårt för det. Men jag har inte gett upp ännu, Murakami står högt på min att läsa-lista.
0 Kommentarer
Kamalas bok – Inger Edelfeldt
Titel: Kamalas bok
Författare: Inger Edelfeldt
ISBN: 9174484664
Sidantal: 189
Förlag: En bok för alla
Språk: Svenska
Format: Pocket
Utgiven: 1988
Handling: ”En ung kvinna som borde kunna vara nöjd. Hon har arbete, våning och pojkvän. Men hon vet inte vem hon är. Inger Edelfeldts skildring av kvinnan som riskerar att försvinna i sprickan mellan det yttre och det inre kom ut 1987 och har bildat skola i samtidslitteraturen.”
Jag har länge velat läsa den här efter att ha fått några smakprov av Edelfeldts ungdomsböcker. Kamalas bok är inte lika stark som Juliane och jag eller Missne och Robin som jag båda älskade. Men jag är läsaren som sväljer det mesta Edelfeldt skriver, främst för att hon har ett så magiskt språk, olikt något annat jag läst.
Den här boken har varit många ungas favorit när den kom ut 1987. Det finns mycket att ta fasta på; en ung kvinna som inte riktigt vill finna ro och finner sig malplacerad. Man sker glimtar av psykisk ohälsa och självförakt. Ämnen som tyvärr alltid verkar vara aktuella. Men Edelfeldt skriver aldrig något för att det ska låta bra, hon skriver det på ett sätt som alltid får allt att gå in under huden. Det är så ärligt och rått, och det finns något vackert i det. Om än lite rörigt, vilket drog ner lite på mitt betyg.
Jag tror jag behöver läsa om den här boken efter ett tag. Det finns så många lager att känna och begrunda. Om du gillar Edelfeldt men inte läst Kamalas bok ännu så ska du plocka upp den. Om du är obekant med författaren så skulle jag rekommendera Juliane och jag där hon verkligen lyser.
Tidigare läst av författaren:
Betyg:
0 Kommentarer
De senaste böckerna på min Goodreads TBR
Jag har på sistone hittat så mycket jag vill läsa! Här kommer de böcker som jag senast lagt till på min TBR på Goodreads:
Ser ni någon jag borde prioritera så snabbt som möjligt? För tillfället läser jag Mot San Fransisco som syns här och jag tycker den verkar väldigt bra hittills.
0 Kommentarer
Dragoner – Gertrud Hellbrand
Titel: Dragoner
Författare: Gertrud Hellbrand
ISBN: 9789150963458
Sidantal: 272
Förlag: HarperCollins
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 2021
Handling: ”Den östgötska byn Hedsbro är en lantlig idyll med grönskande fält och betande hästar. Men under den spirande ytan döljer sig mörka hemligheter och avgrundsdjupa sprickor.
När Mira Westmans morfar påträffas död i sitt kök återvänder hon till den östgötska byn där hon en gång växte upp. Det mesta tyder på att han druckit för mycket, ramlat och slagit i huvudet. Men när Miras yngre syssling Ville kort därefter visar sig ha försvunnit börjar Mira misstänka att morfaderns plötsliga död var mer än en olyckshändelse.
Det är maj i det vackra odlingslandskapet och under den spirande ytan skymtar hemligheter och djupa sprickor. Är Jerry och Patrik Hartley Lindskog, ägarna till hästgården intill, inblandade i Villes försvinnande? Och kan Mira lita på sin gamla ungdomsförälskelse Adam, vars lillebror terroriserar bygden?”
Jag behövde en deckare till Helle-bibliotekens läsutmaning så jag bestämde mig för att läsa Dragoner som funnits på min TBR sedan den kom ut i mars 2021. Omslaget lockade verkligen!
Överlag tycker jag om böcker som utspelar sig på landet. Jag är ingen hästtjej men jag kunde ändå uppskatta alla häst-element i boken. Det märks att författaren är insatt i hästbranschen. Vi följer Mira som nyss förlorat sin morfar och därför besöker sin gamla hemby. Hon kommer i kontakt med gamla bekanta och samtidigt tycker hon omständigheterna för morfaderns död verkar märkliga. Många andra mörka hemligheter spirar i byn och Mira har svårt att inte börja snoka vidare.
Jag gillar de korta kapitlen och det ganska snabba tempot. Spänningsromaner (för mig) ska inte vara för långa. Men i en driven handling riskerar huvudkaraktärerna att bli en gnutta platta, vilket det också blev i det här fallet. Ganska långt in i boken började jag få en bild av Mira, men i början var hon endast uppbyggd av dialog.
Berättelsen var spännande, men jag har nästan alltid lite svårt med motiven och förklaringarna till det skedda i spänningsromaner. Så även nu. Dock tycker jag författaren gjorde ett väldigt bra jobb och hade tänkt ut det hela på ett ganska noggrant plan. Jag tror den här boken hittar många läsare och särskilt de som är hästintresserade. Det fanns en ”trevlig” stämning i boken, trots det mörka som sker.
Betyg:
0 Kommentarer
Anna Karenina – Leo Tolstoj
Titel: Anna Karenina
Författare: Leo Tolstoj
ISBN: 9137101447
Sidantal: 929
Förlag: Forum
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 1992 (original 1877)
Handling: ”När den rebelliska Anna Karenina öppet vänder sitt kärlekslösa äktenskap ryggen, för den äkta passionen med greve Vronskij, utsätter hon sig för samhällets hårda dom och hyckleri.
Leo Tolstojs Anna Karenina [1885] är den oöverträffade kärlekstragedin om passion, otrohet, vedergällning och straff i det gamla Ryssland. En magnifik roman om människor vars känslor står i konflikt med samhällets stränga normer.”
En bok som de flesta känner till men jag vet inte hur populär klassiker den är nuförtiden. Det känns som den lite tappat mark på senaste årtiondet. Leo Tolstoj hör till de största författarna genom tiderna från den ryska guldåldern av litteratur, ungefär år 1820-1890. Tolstojs främsta verk är Anna Karenina och Krig och fred.
Handlingen i sig är inte särskilt komplicerad, detta är en karaktärsdriven roman. Anna Karenina befinner sig i ett äktenskap där hon inte upplever kärlek. När hon förälskar sig i greve Vronskij ställs hennes liv på ända och det ena bekymret efter det andra uppstår. För det första är skilsmässa något väldigt ovanligt och rentav skandalfullt i den tidens Ryssland. För det andra är den såkallade ”societeten” som styr alla oskrivna regler i umgängeskretsar. Anna blir allt mer isolerad med Vronskij, men vem av dem uppoffrar mera för deras romans och är det värt det? Och vad har hon ens kvar om hon inte har Vronskij, då alla vänt henne ryggen?
Men romanen handlar inte bara om Anna. Nästan hälften av berättelsen kretsar kring andra karaktärer, så som Annas bror Oblonskij (eller Stiva, karaktärerna har många smeknamn), Annas svägerska Dolly, Dollys syster Kitty och framför allt om en karaktär vid namn Konstantin Levin. Levin anses spegla mycket av Tolstoj själv. Levin är en komplex karaktär men han har ett gott hjärta och älskar lantbruk. Han drar sig inte för att berätta sin åsikt, dock är han lite av en romantiker men hans osäkerheter och stolthet ställer mest till det för honom.
I boken kan det förekomma rysk politik sida upp och sida ner, kapplöpningshästar och jakt – något som verkligen inte intresserade mig. De kapitlen var tunga att ta sig igenom.
Men det som Tolstoj gör mästerligt är skildringen av karaktärerna. Han struntar i metaforer och flummerier, han skriver rakt på sak om varenda vredeskänsla, bugning, nickning och falska artigheter. På det sättet kommer alla karaktärer till liv och även om ”händelserna” i boken inte är storartat spännande så är karaktärerna intressanta. Jag har sällan känt med en karaktär som jag gjorde med Anna. Jag ville vara Annas vän! För mig lever hon starkt kvar i minnet efter boken. Ibland undrar jag om boken kunde ha klarat sig med bara Annas historia och hoppat över Levins m.fl. Men å andra sidan var det också ganska kul att verkligen nästla in sig allas relationer och bekantskaper, allt snörs ändå ihop på ett sätt eller annat.
Anna Karenina handlar om de rika i Moskva och Sankt Petersburg. Tolstoj slösar inte tid på att skildra särskilt mycket bakgrund om karaktärerna eller om städerna (som de åker skytteltrafik mellan). Han vill enbart låta läsaren sticka in huvudet i karaktärerna och sedan är de upp till oss att döma dem. För visst är de långt ifrån perfekta. Jag tycker om att moral och etik är ämnen som jag funderar på under läsningens gång. Om boken hade getts ut idag hade den garanterat kortats ner rejält. Och jag tror faktiskt den hade mått ganska bra av det också. Men jag blev glatt överraskad av hur investerad jag blev i berättelsen, och jag hade minsann åsikter om varenda karaktär. Ibland blev jag frustrerad, ibland arg, ibland glad. Ett tecken på en bra bok.
Betyg:
2 Kommentarer
Återstoden av dagen – Kazuo Ishiguro
Titel: Återstoden av dagen
Författare: Kazuo Ishiguro
ISBN: 9146162038
Sidantal: 257
Förlag: Wahlström & Widstrand
Språk: Svenska
Format: Pocket
Utgiven: 1994
Handling: ”Romanen om mönsterbutlern Stevens som ger sig iväg i sin husbondes bil på sitt livs första semester har blivit en modern klassiker. Författaren låter med ojämförlig mästerlighet den korrekte butlern ta läsaren med på en resa genom den engelska landsbygden 1956. Och genom sina egna minnen. Återstoden av dagen är en sorglig och humoristisk betraktelse över den vanliga människans demokratiska ansvar och en skarpsinnig och ironisk berättelse om missriktad idealism..”
Jag vet inte om andra författare än Ishiguro skulle ha lyckats hålla mitt intresse uppe för en butlers berättelse om sitt liv. I början förstod jag inte riktigt vart författaren ville komma med berättelsen, först på slutet märkte jag att jag blivit oerhört berörd av butlern Stevens tragikomiska sätt att se på både livet och arbetet.
Som butler ser och märker du det mesta som pågår i ett hushåll. Du tjänar din arbetsgivare, förr oftast en finare herreman. Du ska både vara tillgänglig hela tiden men samtidigt osynlig. En finess som inte alla klarar av. Stevens pappa var också butler och visst märks det att den höga arbetsmoralen gått i arv. På något sätt kunde detta blivit en tokig komedi, men Ishiguro lyckas få fasta på allvaret utan att det blir pinsamt.
En ganska stilla och långsam berättelse, men jag tyckte boken utstrålade sådan värme och tid för eftertänksamhet. Jag har läst en bok av Ishiguro tidigare och den gillade jag också. Han verkar vara väldigt ombytlig i sina berättelser, vilket är intressant. Det finns ju författare som skriver ”samma” berättelse om och om igen, det gör verkligen inte Ishiguro. Hans språk är också lekande lätt och flyter på i ett fantastiskt flow. Dialogerna ger liv åt karaktärerna och känns naturliga. Enda minuset för Återstoden av dagen var att berättelsen inte riktigt kändes perfekt för mig som läsare, jag hade ingen brådska att läsa vidare, men när jag gjorde det kunde jag uppskatta berättelsen.
Tidigare läst av författaren:
Betyg:
2 Kommentarer
Den gamle och havet – Ernest Hemingway
Titel: Den gamle och havet
Författare: Ernest Hemingway
ISBN: 9100259179
Sidantal: 103
Förlag: Bokförlaget Aldus
Språk: Svenska
Format: Pocket
Utgiven: 1976 (original 1952)
Handling: ”Detta Hemingways kanske mest beundrade mästerverk handlar om den ärrade gamle fiskaren Santiago som åker ut på havet i sin lilla båt 84 dagar i rad utan fiskelycka. I hamnen kastar byborna medlidsamma blickar efter honom när han kommer in tomhänt kväll efter kväll och med möda börjar bära sin tunga mast uppför backen till den lilla stugan. Han är nog slut nu, tänker de, slut som fiskare, slut som man. Men Santiago är förvissad om att han har mer att ge, han ska minsann visa dem!.”
Det här är ju en titel nästan alla har hört talas om även om man inte känner till berättelsen. Förut hade jag också svårt att skilja mellan Moby Dick och Den gamle och havet. Men nu är det inget problem att skilja på dem, eftersom den här boken var så bedrövlig. Var ska jag ens börja?
Hemingway är ju känd för sin sparsamma språk, där allt ska gå ganska koncentrerat till. Inga utsvävningar och miljöskildringar i det oändliga. Hemingway vill tryggt lotsa en till bokens poäng, utan sidospår. I vanliga fall är detta en ganska lockande tanke, men då detta handlar 99% om fiske så höll jag på att somna. För det första så känner jag inte till vad alla redskap kallas som fiskare använder. För det andra kunde jag inte relatera till fiskaren överhuvudtaget. Genom 90 sidor höll fiskaren fast i en enorm fisk, som drog hela båten med sig. Inte särskilt spännande.
Jag förstår poängen med boken. Om att inte släppa taget (metafor: fisken). Om att vilja ha något bättre, fiskaren visste att om han lyckas få den här fisken så får han också en del pengar. Hans identitet var fiskare. Han ville inte misslyckas. Ja, jag förstår allt detta. Men jag kunde inte uppskatta berättelsen alls.
Månadens klassiker för juli. Jag valde en kortis eftersom jag läser en annan tegelsten också. Bottennapp kan man väl säga.
Betyg:
2 Kommentarer
Läst i juli 2021
Antal böcker sammanlagt: 9
På svenska: 8
På engelska: 1
Antal sidor: 2, 132 sidor
Recensionsexemplar: 0
E-böcker: 0
Månadens bästa: Det fanns ingen klar bästa bok denna månad. Men för att nämna någon säger jag Lämna världen bakom dig av Ruuman Alam.
Månadens sämsta: Den gamle och havet av Ernest Hemingway
Månadens finaste omslag: En saga om tidens väsen av Ruth Ozeki
Månadens lästa klassiker: Den gamle och havet och 500 sidor i Anna Karenina som jag läser för tillfället
Kommentar: Inte den bästa läsmånaden! Jag läste en hel del men böckerna blev inga fullpoängare. Speciellt besviken blev jag på Hundra år av ensamhet eftersom den tog väldigt länge att läsa sina 360 sidor till trots. Visst lämnade den ett stort avtryck i efterhand, men själva berättelsen fann jag inte tilltalande eller underhållande.
Också månadens klassiker av Hemingway var en enda stor katastrof. Jag ska ge Hemingway ett försök till med Och solen har sin gång, klickar vi inte då så gör jag slut med honom.
Den här månaden gjorde jag ett första möte med den tyska poeten Rainer Maria Rilke (som jag länge trodde var en kvinna p.g.a. namnet). Det var en kort bok med brev som Rilke skrivit till en aspirerande poet. Bara av de korta breven blev jag väldigt imponerad av Rilke som person och blir väldigt nyfiken på hans lyrik.
0 Kommentarer