Titel: Anne på Grönkulla

Förlag: Klassikerförlaget

Handling: ”När elvaåriga Anne kommer till Grönkulla vill hennes fosterföräldrar först skicka tillbaka henne. Inte nog med att hon pratar för mycket och gärna drömmer sig bort hon är ju inte alls den pojke de egentligen skulle ha för att hjälpa till på gården!

Det blir inte heller bättre när Anne färgar sitt vackra röda hår grönt, eller när hon råkar bjuda sin vän Diana på vinbärsvin i stället för hallonsaft.

Men trots alla missförstånd och misstag vinner den egensinniga och charmiga Anne snart omgivningens hjärtan. Och för henne själv blir livet mycket mer än hon någonsin kunnat drömma om.”

Svårt att skriva recension när man vill förklara hur mycket man älskade en bok! Jag har haft denna bok hemma, sedan 1998 eller 1999. Dammandes på bokhyllor i två decennier. Plötsligt kände jag att NU ska jag läsa den, så jag ignorerade den stora TBR-högen och gav mig an min hyllvärmare.

Jag hade absolut inga förväntningar på boken. Då brukar det bli bäst. Direkt kastas man in i berättelsen om två syskon, Marilla och Matthew, som bor ute på landsbygden och behöver hjälp med gården. För det ändamålet ska de adoptera en pojke från ett barnhem. Av misstag får de en flicka, Anne Shirley. Efter några om och men bestämmer sig Marilla och Matthew för att behålla henne. Anne har en tendens att charma (och ibland förskräcka) sin omgivning med sin vältalighet och skarpsynta lynne. Hon tar för sig av varje stund i livet, och om ni har hört ”Carpe Diem” förut…ja, det är nog Anne i ett nötskal. Montgomery beskriver varje årstid och varje vacker naturdetalj på ett så fint och unikt sätt, allt från äppelträdens blom till en färgad skymning. Man kan känna och se framför sig precis det som beskrivs.

Det är svårt att sammanfatta vad som var det bästa med boken. Allt! Helt otroligt att den är över 100 år gammal men trots det håller än idag. Alla roliga händelser och karaktärer i den lilla byn Avonlea känns hemvana och man avundas Annes lättsinniga personlighet. Så klok, rolig och dagdrömmande. Detta blev en av mina favoritböcker, någonsin. Kanske den bästa av alla.

Finns på Adlibris och Bokus.

 

Titel: Come Along With Me

Förlag: Viking Press

Handling: ”In her gothic visions of small-town America, Jackson, the author of such masterworks as The Haunting of Hill House and We Have Always Lived in the Castle, turns an ordinary world into a supernatural nightmare. This eclectic collection goes beyond her horror writing, revealing the full spectrum of her literary genius. In addition to Come Along with Me, Jackson’s unfinished novel about the quirky inner life of a lonely widow, it features sixteen short stories and three lectures she delivered during her last years.”

 

Come along with me är titeln på boken som Jackson aldrig hann avsluta före sin död. Det var ändå väldigt intressant att få läsa, så långt hon kom (ca 30 sidor). Historien berättar om en kvinna som har förmåga att tala med ”andra sidan” och hon börjar om i en ny stad, med ett nytt namn. Jag skulle så gärna läst vidare!

 

Det fanns 16 noveller, vissa hade jag redan läst i Dark Tales, andra var nya för mig. Min favorit blev The Rock som i korthet handlar om tre människor som beger sig till en ö, som är mycket stenig, och ska bo där fen tid för att en av dem är sjuk. Både ön och uset på ön är lite märkligt och den obehagligt ”steniga” och isolerade känslan lyckas Jackson förmedla. The Rock hade författaren förkastat, men räddades av hennes ex-man, Stanley Edgar Hyman (som gav ut boken) till denna utgivning.

 

Äntligen fick jag läsa hennes mest omtalade novell, The Lottery! Före kapitlet med novellen berättar Jackson om hur hon fick idén till den och hur många hatbrev hon fick efter att den publicerades i tidningen The Times. Jag tror novellen är lite överhypad men visst var den bra och i Shirley Jackson-anda. Det finns ganska mycket underbyggande meningar att läsa in i den.

 

De föreläsningar som författaren delar med sig av var underbara att läsa. Det kändes lite som att titta i en dagbok, speciellt där hon beskriver hur hon tänker, hur hon får historierna intressanta och det känns som man nu har fått en lite bättre bild av vem hon var. Jag tänker läsa biografin om henne utgiven av Ruth Franklin, men först ska jag plöja lite fler av hennes böcker.

 

Denna bok hade många godbitar och var lagom omväxlande med sitt upplägg. Lite besviken blev jag på några noveller, där av blir det en fyra i betyg.

 

Tidigare läst av författaren:

 

 

Titel: Sommarbruden

Förlag: Norstedts

Handling:”Amy och Dan bor tillsammans i Dublin. De är i trettioårsåldern, upptagna av sina karriärer och har en stor vänkrets. Deras båda familjer tycker att de är som gjorda för varandra, så när Dan friar till Amy under en romantisk weekendresa till Venedig och Amy säger ja blir släkt och vänner eld och lågor. Särskilt Amys mamma Helen, som i egenskap av brudens mor, kan glädja sig åt att planera sin dotters drömbröllop.

Amy och Helen går in för planeringen med liv och lust. Men det är mycket som behöver ordnas och många viljor ska samsas. Till slut växer planeringen Amy över huvudet och allt prat om det stundande bröllopet tär på hennes och Dans relation.
Katastrofen är ett faktum när Dan fått nog och slår upp förlovningen efter ett uppslitande gräl. Amy flyttar in hos sin bästa väninna Jess samtidigt som hennes pappa blir sjuk och måste gå igenom en svår bypassoperation. Dan deppar på sitt håll och inser till sist att han måste stå upp för sin kärlek till Amy och inte låta deras bröllop stå i vägen för den. När Amy säger ja igen vet båda att de själva måste ta kontroll över bröllopet för att det ska bli en fest i kärlekens tecken.”

 

Jag hatar att såga en bok. Känns inte alls kul. Men om man recenserar ärligt så blir det ibland så. Sommarbruden hör till min Hyllvärmarutmaning 2018. Jag har på senaste tid ganska långt undvikt chic-lit och feelgood-genren, av någon anledning har de börjat tråka ut mig. Jag kände ändå att Sommarbruden kunde återöppna mitt intresse för hederlig romanceläsning. Icke.

Boken var på tok för lång för att skildra ett bröllop (som inte blir av, men sedan blir av). Handligen ger redan ut så mycket (varför?), kunde man inte själv fått lista ut hur det ska gå få Amy och Dan, som bryter upp p.g.a. bröllopsyran? Redan där tummar vi på ett av bokens problem. Om man går skilda vägar för att bröllopsplaneringen blev för kaotisk och tog över deras liv (främst Amys) kanske man inte ska gifta sig alls. Vad hände med att sätta sig ner och prata som två vuxna människor, istället för att flytta isär efter en liten dispyt? Jösses. Jag tänkte att kanske boken åtminstone är rolig (Sophie Kinsella, du skulle ha gjort detta till en så mycket roligare berättelse) och man kanske får läsa om saker som går galet fel i bröllopsplaneringen och typ om en full moster som alltid har sherry på klänningen. Nix.

 

Däremot tar Amys mamma en otrolig plats i boken (på engelska heter boken The mother of the bride, vilket är mycket närmare sanningen än Sommarbruden). Det händer ingenting. Amy och hennes mamma stressar på, malar på sida upp och sida ner om tärnklänningar och alla möjliga små detaljer som bara känns tråkigt. Huvudkaraktären Amy fick jag inget grepp om hurdan hon var, ännu värre med Dan som mest verkar naiv och barnslig som vill surfa och dricka öl på puben. Amys bästis, Jess, finns också med ibland, men det enda vi får veta om henne är att hon är osäker, lite knubbig och vill banta till bröllopet. Jag vet inte varför Jess är med överhuvudtaget. Det gjorde bara boken mera ytlig.

 

Bespara er och läs något annat om ni vill ha bröllopsläsning. Dessutom fanns det alltför mycket klichér. Jag slutar nu innan denna recension blir lika tråkig som boken var.

 

 

 

Titel: Hasselskogen

Förlag: Modernista

Handling: ”Sjuttonåriga Alice och hennes mamma har alltid flackat runt, ständigt förföljda av otur och diverse problem. Men när Alice mormor, en tillbakadragen författare, dör ensam i sitt stora hus Hasselskogen blir tillvaron bara ännu värre för Alice – för nu blir hennes mamma plötsligt bortrövad av en figur från Bortom, den grymma och övernaturliga värld där mormoderns otäcka sagor utspelar sig. Alice enda ledtråd är ett meddelande på en lapp som mormorn efterlämnat, en lapp med orden: »Håll dig borta från Hasselskogen«.
Alice, som alltid försökt undvika sin mormors hysteriska fans, har plötsligt inget annat val än att slå sig ihop med sin klasskompis Ellery Finch, en kille som älskar »Bortom«-sagorna och gärna vill hjälpa till.
För att få tillbaka sin mamma måste Alice först ta sig till Hasselskogen och sedan hela vägen in i mormorns mörka sagor – och där kommer hon kanske att få förklaringen till varför hennes eget liv blivit så besvärligt.”

 

Bara omslaget får en att verkligen vilja läsa Hasselskogen! Handligen låter också otroligt intressant. En sagovärld, som blandas med verkligheten.

 

Första halvan av boken mer eller mindre slukade jag. Det kändes bara rätt. Alice är lite komplicerad karaktär som inte alltid är helt perfekt. Hon kan vara lite elak och har ett hett temperament. Hennes nyfunna vän, Ellery Finch, behandlas ibland inte så väl av henne. Alice förflutna är lite luddigt och hennes mormor vet hon väldigt lite om. Finch är dock ett hängivet fan av den märkliga sagoboken ”Sagor från Hinsidan” som Alice mormor skrev. Böckerna trycks inte och tenderar försvinna.

När Alice mamma försvinnner, med en lapp som onekligen ser ut att ha ett samband med Hinsidan börjar Alice och Finch resa. Jag rycktes verkligen med av fascinationen för en svåråtkomlig och lite mytomspunnen bok och de mörka sagorna.

Andra halvan av boken blev inte lika stark. Världsbygget och Hasselskogens och Hinsidans komplexitet blev lite för rörig för mig. Jag tror ändå att denna bok hittar sin publik bland de inbitna sagoälskarna och de som älskar re-tellings, speciellt inom young adult-genren. Första halvan av boken hade dendär rätta stämningen som jag önskat skulle fortsatt boken igenom. Jag tror Melissa Albert krånglade till det onödigt mycket, det skulle ha gått bra med en lite enklare upplösning.

 

Denna bok hade de rätta elementen och handligen var intressant. Trots att jag inte var lika fäst vid slutet av boken var det ändå en trevlig läsupplevelse. Rekommenderas för alla sagotörstiga och fantasyälskande läsare!

 

 

 

Titel: Page by Paige

Förlag: Abrams

Handling: ”Paige has just moved to New York with her family, and she’s having trouble adjusting to the big city. In the pages of her sketchbook, she tries out different identities, including the ultra-secret one: ARTIST. As she makes friends and explores the city, she starts to bring her secret identity out into the open, which can be great (new, fabulous friends and possible boyfriend) and terrifying (fights with mom and vulnerabilities exposed). Gulledge crafts stories and panels with images that are thought-provoking, funny and emotionally resonant. Every teen struggling to find their place can see themselves in Paige’s honest, heartfelt story.”

 

Gillade verkligen denna bok. Den var mycket mera kreativ än jag förväntat mig. Den följer inte inte helt renodlat ett seriestrip-format utan det är lite som att få se insidan av Paiges skissblock och hennes tankar och funderingar. Jag vet inte varför Paige var så osäker och nervös, hon ritar bra och är i möjligheternas stad; New York. Men vi upplever alla saker olika. Jag gillar att berättelsen handlade om att Paige skulle hitta sitt nya jag i sin nya hemstad och att det inte blev för mycket klichér, trots att det låg nära till hands.

En inspirerande bok!