Mars förde sig lite nya böcker. Det blev en hel del spontanköp.
Hasselskogen var recensionsexemplar. Page by Paige är en graphic novel som jag fick nys om från Elin på Bokparadis.Ormen i Essex har dykt upp överallt, den låter intressant.
På loppis fyndade jag en utgåva Shirley Jackson på svenska som jag inte hade samt Jane Austens Förnuft och känsla och en feelgood-roman; Den glömda rosenträdgården. Nöjd med månades bokskörd!
Svårt att välja en, men en av de låtar jag nyligen fastnat för. Hit play!
3. What could you do for hours (that isn’t reading)?
Måla, spela brädspel och lyssna på musik.
4. What is something you love to do that your followers would be surprised by?
Lösa korsord. Men det är kanske inte såå överraskande.
5. What is your favorite unnecessarily specific thing to learn about?
Rymden och husmarknaden.
6. What is something unusual you know how to do?
Sticka tungan upp till näsan, räknas det?! (erkänn, ni provar just nu). Inga större meriter där inte.
7. Name something you’ve made in the last year (and show us, if you can)
Jag slipade och målade om en sekretär. Har alltid älskat sekretärer! Min är ganska liten, men ju fler lådor och konstiga gömmor destu bättre.
8. What is your most recent personal project?
Mina dikter. Jag började skriva i höstas och har fått nedplitat kring 70 stycken. Utmaningen är att våga skriva fast man inte är helt nöjd och inte bli för självkritisk. Då kör man fast.
9. Tell us something you think about often (maybe while staring out of windows)
Ganska ofta hittar jag på någon knasig historia eller funderar på några bra ord till mina diktförsök. Sedan funderar jag ofta på framtiden, saker man drömmer om och hoppas att ska hända.
10. Give us something thats your favorite, but make it something oddly specific, not like your favorite food, but like your favorite food when you’ve been studying for hours and forgot to eat. Or, you know, something like that.
Min favoritmusik när jag målar: Tori Amos. Det hjälper alltid min inspiration!
Handling: ”When a bookshop patron commits suicide, his favorite store clerk must unravel the puzzle he left behind. Lydia Smith lives her life hiding in plain sight. A clerk at the Bright Ideas bookstore, she keeps a meticulously crafted existence among her beloved books, eccentric colleagues, and the BookFrogs—the lost and lonely regulars who spend every day marauding the store’s overwhelmed shelves.
But when Joey Molina, a young, beguiling BookFrog, kills himself in the bookstore’s upper room, Lydia’s life comes unglued. Always Joey’s favorite bookseller, Lydia has been bequeathed his meager worldly possessions. Trinkets and books; the detritus of a lonely, uncared for man. But when Lydia flips through his books she finds them defaced in ways both disturbing and inexplicable. They reveal the psyche of a young man on the verge of an emotional reckoning. And they seem to contain a hidden message. What did Joey know? And what does it have to do with Lydia?
As Lydia untangles the mystery of Joey’s suicide, she unearths a long buried memory from her own violent childhood. Details from that one bloody night begin to circle back. Her distant father returns to the fold, along with an obsessive local cop, and the Hammerman, a murderer who came into Lydia’s life long ago and, as she soon discovers, never completely left.”
En bok jag hittade på Goodreads och inte visste något om när jag köpte den! Det lät så himla lockande, med ett mysterium och en bokhandel i samma berättelse. Så denna bok hade sina för- och nackdelar:
Det är väldigt lätt att komma in i handlingen. Den sätter igång genast. Att läsa om bokhandlar är mysigt, men dedär små bokdetaljerna och den rätta bokhandelskänslan lyckades inte Sullivan få hos mig. Jag fick inte riktigt klart för mig om det var en bokhandel med nya böcker eller ett antikvariat?
Själva mysteriet med Joey Molina, en av bokhandels stamkunder som hänger sig i bokhandeln, var spännande och höll mig intresserad boken igenom. Bör nämnas dock, att jag föreställde mig att handlingen skulle vara ”cozy mystery”-genre, lite likt Agatha Christie. Men det var nog mycket blodigare. Nästan så jag hoppade till.
Vissa saker var inte alls trovärdiga. En bokhandel som är öppen till midnatt, finns det?! Kanske det gör. Vad vet jag. Stamkunderna, ”The BookFrogs”, fick jag inte riktigt greppet om, var de alla utstötta från samhället eller uppfattade jag dem bara som fattiga och utstötta? Jag vet inte heller hur lönsamt det är att ha stamkunder som sitter och läser böcker utan att köpa dem.
Men! Den var överlag en ganska spännande berättelse och trots lite detaljer som kunde finslipats på lite mera tycker jag det var trevlig läsning. Lämnar inget större spår, men ingen stor besvikelse. Helt okej!
Handling: ”1997. Scarclaw Fell. The body of teenager Tom Jeffries is found at an outward bound centre. Verdict? Misadventure. But not everyone is convinced. And the truth of what happened in the beautiful but eerie fell is locked in the memories of the tight-knit group of friends who embarked on that fateful trip, and the flimsy testimony of those living nearby.2017. Enter elusive investigative journalist Scott King, whose podcast examinations of complicated cases have rivalled the success of Serial, with his concealed identity making him a cult internet figure.In a series of six interviews, King attempts to work out how the dynamics of a group of idle teenagers conspired with the sinister legends surrounding the fell to result in Jeffries’ mysterious death. And who’s to blame…As every interview unveils a new revelation, you’ll be forced to work out for yourself how Tom Jeffries died, and who is telling the truth.”
Det bästa är nog att läsa böcker utan att ha några förväntningar alls. Jag såg Six Stories på någon blogg eller Goodreads och visste inte egentligen något om boken, annat än att det var ett mordmysterium som utspelar sig i form av en podcast. Att läsa en bok som är en podd var något helt nytt för mig! Annorlunda, både bra och dåligt. Innehållet blir mestadels dialoger, men mellan klippen väver författaren in Scott Kings (journalisten och poddägaren) egna tankar och kommentarer och fyndiga påpekelser man själv kanske inte lagt märke till medan intervjuerna pågår. Wesolowski lyckas få karaktärerna levande och ger dem sin egna röst, vilket är skickligt gjort med tanke på att det man vet om dem är i princip bara på basen av dialoger.
Upplösningen och slutet var jag, som vanligt(!), inte helt nöjd med, men denna bok höll mig hårt fången under de tre dagarna jag ägnade mig åt den. Vad ska hända näst, vem ska intervjuas näst…
Utan att säga destu mera, så rekommenderar jag den varmt för alla som är ute efter en lite ny form av deckare. Det finns en ny bok om Scott King som följer samma serie, Six Stories, men ett nytt mord: Hydra.
Handling: ”SUMMER 1977. The Blyton Summer Detective Club (of Blyton Hills, a small mining town in Oregon’s Zoinx River Valley) solved their final mystery and unmasked the elusive Sleepy Lake monster–another low-life fortune hunter trying to get his dirty hands on the legendary riches hidden in Debo n Mansion. And he would have gotten away with it too, if it weren’t for those meddling kids.
1990. The former detectives have grown up and apart, each haunted by disturbing memories of their final night in the old haunted house. There are too many strange, half-remembered encounters and events that cannot be dismissed or explained away by a guy in a mask. And Andy, the once intrepid tomboy now wanted in two states, is tired of running from her demons. She needs answers. To find them she will need Kerri, the one-time kid genius and budding biologist, now drinking her ghosts away in New York with Tim, an excitable Weimaraner descended from the original canine member of the club. They will also have to get Nate, the horror nerd currently residing in an asylum in Arkham, Massachusetts. Luckily Nate has not lost contact with Peter, the handsome jock turned movie star who was once their team leader . . . which is remarkable, considering Peter has been dead for years.”
Ett så jäkla snyggt omslag. Handlingen lät amazing. Vad kunde gå fel? En blandning av Scooby Doo och H.P. Lovecraft. En detektivklubb som nu blivit vuxna och återvänder till ett gammalt case. Utspelar sig 1990. Ja, denna bok hade verkligen allt som lät lockande.
Tyvärr blev det lite platt fall. I början tyckte jag allt verkade ganska spännande. Karaktärerna var intressanta. Speciellt hunden, Tim, för att smarta djur i böcker alltid är underhållande att läsa om. Cantero var duktig på att få in humor och jag log på flera ställen. Men sedan blev det lite rörigt. I handligen växlar Cantero mellan att ha löpande dialog med text som ser ut som ett obearbetat manus. T.ex.:
”Vad gör du?” frågade Nate. eller NATE: Vad gör du?
Jag förstod inte riktigt varför dialogstilen hoppade mellan dedär två. Jag trodde nog att det skulle vara någon baktanke. Men icke!
En annan sak som inte funkade för mig var orden ”f*cking” och ”sh*t” på varje sida. Hela tiden. Till sist ville jag tvätta mina ögon lite. Det tappade lite kraften att slänga med svordomar i varje dialog.
Det hände väldigt mycket under sista halvan av boken. MYCKET. Så mycket att jag tror Cantero vore bättre att skriva filmmanus än böcker. Det var lite för rörigt för mig att hänga med när de flög genom fönster, släpade sig fram genom tunnlar, irrade omkring i ett hus och de var utanför och innanför och överallt… eller så är jag inte van att läsa mycket actionfylld litteratur.
På något sätt fanns det ändå en lite mysig ”Scooby Doo”-ig känsla boken igenom. Lite otrovärdigt blev det, men ganska underhållande (när man hängde med i svängarna vill säga). Jag hade kanske förväntat mig mera ”detektivarbete” och mindre apokalyptiskt tema. Tvärtom blev det.
Handling: ”Therese Belivet, 19, drömmer om att bli scenograf och jobbar extra i en leksaksaffär. En dag expedierar hon en elegant kvinna och tillsammans hittar de en julklapp åt kvinnans dotter. Kvinnans namn är Carol Aird. Therese får impulsen att skicka henne ett julkort, vilket blir början på en passionerad kärleksaffär – men som också gör att Carol riskerar förlora vårdnaden av sin dotter. Maken har hyrt en privatdetektiv som förföljer kvinnorna och buggar dem.”
Carol utkom 1952 med namnet The price of salt och under pseudonymen Claire Morgan. Senare trycktes den igen, med författarens riktiga namn, Patricia Highsmith. Ni kanske känner igen hennes namn från thrillern Främlingar på tåg (som för övrigt finns på min Hyllvärmarutmaning 2018).
Jag älskar 50-tals känslan i boken och berättelsen fångade ganska snabbt in mig. Therese känns naiv, ung och ännu osäker på vem hon är, det gör boken trovärdig. Första sidorna berättar om Therese arbete på varuhuset, närmast bestämt leksaksavdelningen, på ett sätt som direkt gav bilden av arbetande kvinnor på den tiden.
Jag tycker att Highsmith är en mycket skicklig författare. Hennes porträttering av Carol är också väldigt mitt i prick. Det finns inga klichér i boken och inga perfekta karaktärer. Carol Aird är så isande sval, men man märker att hon under ytan är mycket mer. Therese och Carols kärleksaffär exploderar inte, den smyger sig på, så långsamt att man nästan plågas lite.
En mycket läsvärd bok som säkert väckte en viss uppståndelse när den utkom första gången. Den håller än idag. Det enda jag inte riktigt gillade var privatdetektiv-händelserna, de kändes lite för krystade. Men jag fick definitivt mersmak för Patricia Highsmith och beundrar Carol som helhet. Vacker, intelligent, smakfull.
Några bra citat från boken, på engelska:
“My angel,” Carold said. ”Flung out of space.”
“I feel I stand in a desert with my hands outstretched, and you are raining down upon me.”
“What was it to love someone, what was love exactly, and why did it end or not end? Those were the real questions, and who could answer them?”
“I feel I am in love with you, and it should be spring. I want the sun throbbing on my head like chords of music. I think of a sun like Beethoven, a wind like Debussy, and birdcalls like Stravinsky. But the tempo is all mine.”
Jag är rätt så stolt över mina Bokrea-inköp 2018. Det blev två böcker! Ännu kliar det lite i fingrarna att köpa något ytterligare, men vi får se. Jag är nöjd med mina två böcker. Lena Anderssons barnböcker är ljuvliga och ”Ett litet liv” är en bok ingen missat (och alla hyllat?). Hoppas ni också gjorde något fint fynd på rean!
Antal hyllvärmare lästa i hyllvärmarutmaningen 2018: 0
Månadens bästa: Dark Tales
Månadens sämsta: A monk’s guide to a clean house and mind (lite besviken)
Månadens finaste omslag: Dark Tales
Kommentar: Är helt inne i en Shirley Jackson-period och vill hela tiden återgå till henne.
Jag skulle avsluta serien The Kanin Chronicles (Crystal Kingdom, bok 3), men attans vad sista boken känns seg, alldeles för icke trovärdig. Jag ska försöka kämpa mig igenom den i mars iallafall.
Jag hade inte min bästa läsmånad, inget sug för mina hyllvärmare heller. Men bättre lycka nästa månad.
