Finns några recensioner att ta ikapp med med andra ord.

Handling: ”Det är Vinterkarneval i Québec, bittert kallt och obeskrivligt vackert. Kriminalkommissarie Armand Gamache har kommit hit, inte för att delta i festligheterna, utan för att återhämta sig från en utredning som gått fruktansvärt fel.
I den skenbara tryggheten inom det Litterära & Historiska sällskapet har ett mord begåtts. Augustin Renaud, en excentrisk historiker som ägnat sitt forskarliv åt att söka efter kvarlevorna av Québecs grundare, Samuel de Champlain, har hittats mördad. Samtidigt får Gamache oroväckande brev från samhället Three Pines, där den omtyckte bistroägaren Olivier nyligen dömdes för mord. »Det går inte ihop«, skriver Oliviers partner varenda dag. »Han gjorde det inte.«
När det förflutna och nuet kolliderar måste Gamache återuppleva en fruktansvärd händelse från sitt eget förflutna innan han kan börja begrava sina döda.”

 

Jag började läsa denna deckarserie år 2015 och jag vill bara fortsätta och fortsätta. Det var med en viss förskräckelse som jag upptäckte att Wahlström & Widstrand, som var de första som gav ut Louise Pennys böcker på svenska, slutade översätta dem, men underbara Modernista plocakde upp fortsättningen. Det finns i dagsläget 13 böcker skrivna på engelska.

 

De två senaste böckerna var helt okej, läsvärda men inte extrodinärt bra, men nu kände jag att Penny verkligen gav sitt allt i denna bok. Den var så himla bra! Det sägs vara fristående böcker men jag hävdar att man nog måste läsa serien i kronologisk ordning för att hänga med. Egentligen följer vi tre mysterier i denna: först mordet på Augustin Renaud, en fanatiker av Samuel de Champlain, som sägs vara Québecs hemlighetsfulle grundare, sedan gör inspektör Beauvoir ett återbesök till Three Pines för att vara helt säker att de inte dömde fel man (från förra böken) och ytterligare återblickar till ett fasansfullt gisslandrama som skadade både Gamache och Beauvoir, men ännu värre; en av deras poliser hålls gisslan med en bomb runt sig.

Omöjligt att lista ut hur det skall gå. Perfekta vintermiljöer. Gamla bibliotek och böcker. Vinterkarneval. Älskvärda och icke så älskvärda personlgighetsgallerier. Three Pines med dess underbara bistro och invånarna som man lärt känna. Gamache som är så klok och sårbarare än någonsin förr. Beauvoir som mjuknar upp i Three Pines i arga tantens Ruths sällskap. Det finns så mycket fint och så mycket spännande. Sista tvåhundra sidorna slukade jag. Detta var Louise Pennys bästa hittills. Hon kan definitivt skriva deckare med klass.

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!

 

Betyg:

 

Min allra första red-a-thon! Fall into fantasy ordnas av Liza på I regnet och pågår från fredag 20.10 kl. 8 till lördagen 28.10 kl. 23.59. Jag råkar ha semester några av dessa dagar, så detta är ett perfekt tillfälle. Temat är verklighetsflykt och så här ser min TBR ut för veckan:

 

 

Förlag: St. Martin’s Griffin

Handling: ”In the majestic halls of a crystal palace lies a secret that could destroy an entire kingdom

Handling: ”Jag kysser alltid främlingar på nyår”, säger hon och rättar till sin mössa.
”Jag med”, säger han, fast det inte är sant.
Hon harklar sig.
”Vet du att nyårskyssen säger hur resten av året kommer att bli?”

Det händer mycket i korridorerna på Sibylla allmänestetiska läroverk. Där finns Fride som är så kär i Miriam att hen inte kan tänka på annat. Yodit som målar och försöker ta plats i gänget. Johannes som läser Karin Boye och försöker få plats i livet. Aron, vars tvillingsyster Linn fick all talang. Och Linn, som undrar vad hon ska göra med den. Och så är det Sebastian, han som ska kyssa en ny person varje månad. Ett nyårslöfte som trasslar till saker för fler än honom själv.”

 

Jag följer författaren Anna Ahlund på Instagram och har ”sett” hennes skrivprocess med denna bok, vilket gjorde mig otroligt nyfiken på den redan i fosterstadiet (holy, jag vet inte varför jag behövde klämma in ordet ”foster” hit men..). Jag tycker så mycket om hennes sätt att skriva! Såna fina detaljer. Ett lugnt med säkert tempo på något sätt. Definitivt kommer jag läsa allt hon ger ut. Hon gör allt så supernaturligt, sexualitet och allt omkring, Anna är modern i sin tid och gör inget nummer av t.ex. könsneutralitet. Det som inte behöver förklaras, förklaras inte.

 

Av karaktärerna gillade jag Yodit och Linn mest. Jag ville ha Yodits personlighet och Linns garderob! Sebastian var en karaktär jag hade svårt med. Kaos. Det finns på gränsen för många karaktärer, men jag tappar inte bort mig. Dock blev jag kvar med känslan av att jag skulle vilja gått mera ned på djupet med några karaktärer. Berättelsen var lagom lång, men kanske man kunde ha petat bort någon. Kanske. Jag vet inte riktigt, jag gillade boken och jag läste den rätt så snabbt. Det kanske bara var lite för spretigt ibland. Och en annan händelse, som jag inte kan skriva eftersom recensioner bör vara spoilerfria.

Men sådan här litteratur behövs, det är tur att vi har Anna. Byllis-skolan verkade sååå mysig och jag ville själv gå där (men jag har verkligen ingen talang för varken konst eller musik).

 

 

Handling: ”Hidden deep in the heart of a snow-covered wilderness lies the secret kingdom of the Kanin a magical realm as beautiful as it is treacherous
Bryn Aven has never fit into Kanin society. Her blond hair and blue eyes set her apart as an outsider a half-blood unable to hold a respectable rank. But she’s determined to prove herself as a loyal protector of the kingdom she loves. Her dream is to become a member of the King’s elite guard, and she’s not going to let anything stand in her way not even her growing feelings for her boss, Ridley Dresden. A relationship between them is strictly forbidden, but Bryn can’t fight her attraction to him. And she’s beginning to think he feels it too.
Meanwhile, there’s an attack on the kingdom one that will test Bryn’s strength like never before. Finally, she has the chance to confront Konstantin Black, the traitor who tried to kill her father years ago. It’s up to Bryn to put a stop to him before he strikes again. But is she willing to risk everything to protect a kingdom that doesn’t accept her for who she really is? And when her mission brings her closer to Ridley, will she be able to deny her heart?”

 

Detta är en bok jag köpte endast för dess omslag. Fåfängt värre, men sant. Jag totalälskar omslaget! Long story short så handlar Frostfire om Bryn Aven, ett troll, som arbetar som ”tracker” åt hennes kungarike Doldastam. Min första tanke var att troll ser ungefär ut såhär:

 

Min favorit feelgood-författare Sophie Kinsella kommer att ge ut en ny, fristående bok, i februari 2018. Handlingen lyder:

 

 

Jag har läst många av hennes böcker och ser framemot att läsa denna!

Handling: ”Livia kan inte skiljas från sin nya kappa. Så fort hon tar den på sig känner hon att det är något speciellt med den, så i dag har hon den även i skolan trots att den nästan är för fin. Det är ju ändå hennes födelsedag! Och hon bara måste visa den för sin kompis Klara. Men Klara tycker att kappan är stickig och obehaglig.
Livia blir ledsen – sedan Klara flyttade är allt så annorlunda mellan dem. Förut, när de bodde grannar, var de bästisar och tyckte alltid lika. Men nu ses de nästan bara i skolan.

På vägen hem känner Livia sig ensam och utan att hon riktigt vet hur det går till tar hon en ny väg, över kyrkogården. Plötsligt står hon framför en liten grå gravsten. Den tillhör Elin. Elin som blev 11 år.”

 

Denna bok är ett av mina spontanköp, omslaget är ju så fint! Jag har tidigare läst Pensionat Vidablicks gåta av samma författare, de har alla en lite ”mystisk” känsla över sig, någon har kallat det ”i Maria Gripe-anda”. Som elvaåring skulle jag säkert älskat denna bok. Av någon anledning tyckte jag språket kändes barnsligare i denna än Vidablick-boken, men jag tror inte yngre läsare hittar något fel på berättelsen.

Jag har själv en röd kappa och tyckte det var mysig läsning. Det man inte riktigt får klart för sig är om kappan verkligen var magisk, eller om det bara upplevdes så. Kappan beter sig som den skulle ha en egen vilja, Klara tyckte den var fruktansvärt ombekväm medan Livia tyckte den var hur bra som helst. Jag gillar att man som läsare inte vet om den är magisk eller inte, man får tolka det som man själv vill. För sin åldersgrupp är denna bok mitt i prick.

 

 

Handling: ”International best-selling author of Love & Misadventure, Lullabies (Goodreads Readers Choice Award), and Memories, Lang Leav presents a completely new collection of poetry with a celestial theme in The Universe of Us. Planets, stars, and constellations feature prominently in this beautiful, original poetry collection from Lang Leav. Inspired by the wonders of the universe, the best-selling poetess writes about love and loss, hope and hurt, being lost and found. Lang’s poetry encompasses the breadth of emotions we all experience and evokes universal feelings with her skillfully crafted words.”

 

Jag gillade Milk and honey av Rupi Kaur och The princess saves herself in this one av Amanda Lovelace, vilket gjorde mig nyfiken andra på böcker i samma stil. The universe of us har ett fint omslag, och hade rätt så bra betyg på Goodreads. Men besviken blev jag. Det fanns några få dikter som jag tyckte var fullträff, resten kändes väldigt intetsägande. Jag har inget emot korta dikter, ibland får man förmedlat det man vill med bara en-två meningar, men då skall det vara ordentligt uttänkt. Ett exempel fårn boken som verkligen inte lyckades:

 

 

Detta tog upp en sida i boken. Hmm. Det håller inte måttet för mig. Det finns inget unikt eller känsloväckande i den texten. Jag fick känslan av att Leav mest ville fylla ut sidorna. Jag ville verkligen gilla denna bok.